Artikel ur Gränssnittet 1/2010 (pdf) - Lantmäteriet

poRTRÄT T □ PIA JOH ANSSON
Dykarens dotter blev skåd
Skådespelaren Pia Johansson har gjort en lång resa
från arbetarhemmet i Umeå till firad skådespelare
på Stockholms stadsteater.
– Min mamma har betytt mycket. Hon sa att du
kan göra vad du vill, bara du vill det tillräckligt
mycket, säger Pia Johansson.
Namn: Pia Johansson
Född: 1960 i Umeå.
Bor: Lägenhet på
Södermalm i Stockholm.
Familj: Mamma, två
bröder och katten
Eucharisto.
Drivkrafter: Mötet
med publiken. Älskar
nya utmaningar och nya
människor.
Aktuell: Som Desirée
Armfeldt i musikalen
”Sommarnattens
leende” och som bygger
på Ingmar Bergmans
filmklassiker. Och på
söndagskvällarna i
parlamentet på TV4.
22
GRÄNSSNITTET nr 1/2010
Pia Johansson kommer med andan i halsen till Stadsteaterns
personalingång. Det är kyligt och hon har
en röd mössa nedtryckt över det blonda håret. Hon
spelar just nu i ”Lärare för livet” och ska samtidigt
börja repetera musikalen ”Sommarnattens leende”.
Det blir långa dagar på teatern, från nio på morgonen
till elva på kvällen.
– Jag minns fortfarande yrkesvägledaren som sa till
mig att skådespelare inte är ett yrke, utan en hobby!
Hon har nyligen avslutat huvudrollen i ”Petra von
Kants bittra tårar”, också på Stadsteatern. Det blev
hela 130 föreställningar. För svenska folket är Pia
Johansson också känd från TV4:s ”Parlamentet” och
”På minuten” i radions P1.
I senaste omgången av P1:s sommar berättade hon
öppenhjärtigt om sin pappas alkoholmissbruk. Hon
berättade också om sorgen över sin barnlöshet och
det uppseende hon väckte när hon frågade efter
friare i Aftonbladet på skottdagen 2009.
– Jag tycker man kan berätta – och skoja – om allt
som är genomarbetat, om det som man själv är
färdig med. För mig tog det många år att bli färdig
med pappas missbruk.
Pias pappa var tungdykare, vilket innebar att
borra, gjuta och svetsa under vattnet, till exempel
brokonstruktioner. Han var borta långa perioder
och när han var hemma påverkade hans drickande
hela familjen.
– Jag blev oerhörd känslig och en expert på att läsa av
stämningar. Min roll blev att se till att alla mådde bra.
Mamma stöttade
Mamma har alltid varit en av Pias största fans. Hon
uppmuntrande de flesta idéer och bidrog starkt till
att Pia redan som 16-åring flyttade till storstaden
Stockholm för att gå på Teaterverkstan och jobba
som barnflicka.
– Mamma uppmuntrade mig ständigt. En av de
få gånger hon sa nej var när jag anmält mig till att
spela harpa på kommunala musikskolan. Vi hade
varken bil eller råd att hyra ett instrument. Det fick
bli blockflöjt i stället, säger Pia med ett skratt.
En anledning till att välja skådespelaryrket var
att hon ville bli sedd av vuxenvärlden. Hon minns
fortfarande stoltheten när hon hörde en lärare säga
TEXT cARINA JÄRVENHAG
FOTO JyRkI SIIkANEN
att ”den där Pia, dykarens dotter” är så rolig.
– Men det där med att vara rolig kom först på
mellanstadiet. Som liten var jag mycket blyg och
tillbakadragen. Jag gick mest för mig själv i skogen
och pratade med träden.
Pia är rolig att intervjua. Hon växlar mellan rikssvenska
och norrländska när hon berättar anekdoter.
Som när hon berättar en episod från när hon spelade
Petra von Kant.
– Jag ligger i en säng på scenen och hör publiken
men de ser inte mig. En gång beklagade sig en tant
och sade: ”Varför är det alltid så jäkla mörkt här, jag
hatar Stadsteatern.” Hon insisterar ändå på att sitta
längst fram. Jag tänker ”Herregud, ska hon sitta och
kommentera allting. Men hon sitter tyst hela tiden
och när Petras assistent ska lämna henne hör man
henne viskande säga ”Nej, gå inte”, och då kände
jag bara: ”Ja, vi fick med henne!”.
Samiska rötter
I vintras reste Pia tillbaka till sina samiska rötter i
Åseletrakten I SVT:s serie ”Vem tror du att du är”.
– Jag har alltid känt mig besläktad med samekulturen,
trots att det var helt självklart att prata om
”lappjävlar” när jag växte upp. Jag har också anat att
jag har samiska rötter, det syntes på min mormor.
Och det är något som jag är mycket stolt över.
I ”Vem tror du att du är” gick Pia också rent
bokstavligen till botten med sitt förhållande till
pappa Lennart och gör ett dyk i en antik dykardräkt
vid en bro där han har jobbat.
– Jag tog dykarcertifikat när jag var 47 år. När min
moster, som även hon var gift med en dykare, såg
programmet med min mamma sa hon ”Det där är
fejk! Pia skulle aldrig klara av det!”
Allt sagt på bred västerbottniska. Pia upptäckte
också att en släkting avrättades som mördare år
1842. Pia besökte avrättningsplatsen. Hon tar fram
sin mobiltelefon och visar en bild av en tuva i form
av ett hjärta.
– Den här låg exakt på platsen där han blev halshuggen!
Jag känner igen mig i den samiska tanken
att allt är besjälat. Det ligger nära min egen andlighet
som jag alltid burit med mig, säger Pia som för några
år sedan konverterade till katolicismen.