Nummer 8/2008 - Sveriges Schackförbund

Schack förgyller livet!
Du håller just nu i det sista
numret av Tidskrift för Schack i
sin nuvarande utformning. Nästa
nummer blir historiskt: den första
medlemstidningen för Sveriges
Schackförbund någon sin. Styrelsen
och majoriteten av distrikten
hoppas att det skall bli ett lyft för
Schacksverige. Jag tror att det blir
det.
Schackfyran rullar på och i år kommer
tjugotalet distrikt att vara med. Vi kommer snart
att kunna nå vår vision att hela Sverige deltar i
Schackfyran! På lång sikt tror jag att det har
oerhört positiva verkningar för schacket. Alla
dessa barn blir själva vuxna en dag och om de
bär på en positiv bild av schack så kommer fler
beslut på alla nivåer i samhället att gå i schackets
riktning. Det är därför mycket viktigt att alla vi
som är engagerade i Schackfyran ser till att hålla
rätt fokus. ”Alla skall vara med” och ”Rent spel”
gäller över hela linjen.
Låt oss nu tänka oss att schacket får en mer
framträdande position i vårt samhälle i framtiden.
Är det bra i sig? Jag har under många år samlat
information om schackets positiva verkningar på
människan. Låt mig lite svepande dela med mig
av vad jag har läst och hört:
● En ledare som en gång i veckan hade
schackundervisning för barn med olika typer av
psykiska handikapp fick höra av personalen att
barnen var som mest fokuserade när han kom till
deras skola.
● Pensionärer som regelbundet spelar schack är
mer vitala och lever därmed längre.
● Barn som får sju timmar matematik per vecka
presterar sämre i ämnet än barn som får fem
timmar matte och två timmar schack.
● Barn som får sju timmar språk per vecka
presterar sämre i språkförståelse än barn som får
fem timmar språk och två timmar schack.
● Gymnasister som spelar schack
visar bättre resultat i kreativitet och
förmåga att ta fram relevanta idéer
än gymnasister som inte spelar
schack.
Jag tycker att det är lite märkligt att
ingen liknande studie har gjorts på
vuxna. Jag är säker på att man skulle
komma fram till samma sak. Jag
kan säga att jag ännu inte stött på en
aktiv hobbyschackspelare som har
gått in i väggen. Kanske har ett rejält långparti i
veckan en rehabiliterande effekt på den stressade
tjugohundratalsmänniskan? Jag är inte förvånad
över den ständiga ström av positiva rapporter som
strömmar in. Det finns ju nästan ingen intellektuell
verksamhet som kräver så mycket av hjärnan som
schacket. Den totala aktivering som sker verkar
helt enkelt vara bra för mig/oss.
Jag påstår inte att schack är det enda sättet att
vässa hjärnan, men det funkar!
Jag meddelade valberedningen i november att jag
gärna ser att någon annan tar över stafettpinnen
efter mig. Två år som ordförande kan verka kort i
somligas ögon, men jag tycker att jag har fått stort
genomslag för mina idéer på kort tid, och jag ser
inte att det återstår så många goda förändringar att
göra. Då är det bättre att det kommer någon som
ser vad jag inte ser. Jag har också meddelat att jag
gärna medverkar till att vi får en smidig övergång
och att jag är beredd att vara kvar i styrelsen under
ytterligare en tvåårsperiod om kongressen och
nästa ordförandekandidat så önskar.
Jag gick med i min första schackklubb i januari
1979 – ett fantastiskt ögonblick som jag aldrig
glömmer. Trettio fina år har jag haft. Jag hoppas
att fler får möjligheten att förgylla sina liv med
vårt fina spel!
Ari Ziegler, ordförande SSF
TfS 8/2008 3