Nummer 8/2008 - Sveriges Schackförbund

SCHACKAKADEMIEN
Christer Wänéus var med när
Schackakademien startade
För drygt tjugo år sedan bildades Schackakademien
med syftet att engagera
schackintresserade kändisar för att dra in
pengar till svenskt schack. Initiativtagare
var Sveriges Schackförbunds dåvarande
ordförande Christer Wänéus, som började med
att ta kontakt med ett antal kända personer
med schackintresse.
– Min idé var att bilda en grupp utanför SSF, som
skulle stå utanför förbundets ordinarie ekonomi
men ändå kunna stötta svenskt schack ekonomiskt,
berättar Christer Wänéus.
– Den förste jag kontaktade var Harry Schein.
Han blev omedelbart mycket entusiastisk och jag
minns att vi träffades i Stockholm, där vi planerade
hur vi skulle gå till väga.
Till att börja med kontaktades personer från fyra
olika områden: Tore Browaldh från bankvärlden,
Hasse Alfredson i egenskap av kulturpersonlighet
samt tennisspelaren Jan-Erik Lundqvist och
programledaren Uno Hedin.
– Jag ringde dem i tur och ordning och alla
tyckte att idén var bra. Tore Browaldh bjöd in oss
allihop till sitt hem för att vi skulle få bekanta oss
med varandra. Det blev mycket lyckat och strax
därefter hölls det konstituerande sammanträdet
i Schackakademien. Senare kom även Marcus
Storch in som representant för företagarsidan.
Redan från början var Harry Schein en av de
drivande i Akademien och Wänéus framhåller
särskilt hans och Jon Lindgrens insatser
under många år. Harry Schein var då chef för
Investeringsbanken, och Jon Lindgren var hans
nära medarbetare.
– Lindgren var en mycket kunnig jurist som
inte alls var schackintresserad i början, men som
blev det efter hand. Han blev ombedd att ta fram
ett förslag till stadgar, och kom senare att vara
sekreterare i Akademien under många år.
– Harry Schein ville själv inte vara preses
eftersom han tyckte att han var för kontroversiell
och skulle göra bättre nytta som ledamot. Han
föreslog istället Stockholms landshövding Lennart
Sandgren, som tackade ja.
48 TfS 8/2008
Christer Wänéus.
De akademiledamöter som hade kontakter
i näringslivet engagerade sig för att locka
sponsorer och finansiärer, medan sådana som
Hasse Alfredson och Jan-Erik Lundqvist i första
hand ställde upp som prisutdelare på tävlingar
eller på annat sätt som affischnamn. I Akademien
ingick också några representanter för Sveriges
Schackförbund, däribland ordföranden. Dessutom
var de svenska stormästarna automatiskt ledamöter
i Schackakademien.
– Schackakademien blev snabbt populär och
fler och fler ville vara med, men tanken från
början var att Akademien i första hand skull bestå
av schackintresserade kändisar, berättar Christer
Wänéus.
– I början fanns det om jag minns rätt bara tre
svenska stormästare. Sedan blev det ju fler och
fler och jag minns att Harry hade en idé om att
man skulle begränsa antalet så att stormästarna
istället valde några representanter till Akademien.
Men det var ju ganska kontroversiellt och det
genomfördes aldrig.
Under de kommande åren sponsrade
Schackakademien mängder av internationella
turneringar runt om i landet och man satsade på
Tusenmannaschacket som kom att bli något av
Schackakademiens flaggskepp.
– Dessutom var Akademien med när
schackgymnasiet i Norrköping startades i slutet på
åttiotalet. Harry Schein var med på ett möte med
utbildningsministern Lennart Bodström och Harry
hade utan tvekan en avgörande betydelse för att
schackgymnasiet blev verklighet, konstaterar
Christer Wänéus.
FOTO: Niklas Sidmar