Kallelse KFN 2013-04-16 - Ängelholms kommun

GRÖNSTRUKTUREN IDAG
Kommunens grönstruktur erbjuder en stor mångfald.
Här finns ett arierat landskap bestående av
hav, kust, sjöar, åar, skog, slättmark och Hallandsås.
Grönstrukturen utgörs i halva kommunen av Hallandsås,
med dess djupa vidsträckta skogar, som
i söder övergår i den bördiga Ängelholmsslätten.
I väster möter Skäldervikens stränder, som i sina
södra delar består av sandområden, vilka redan på
1700-talet planterades med sandbindande tallskog.
På jordbruksslätten är grönstrukturen i huvudsak
begränsad till stråk längs vattendrag samt till mindre
skogsdungar, gårdar med mera.
Landskapet
I samband med att Mellanrum landskapsarkitekter
tillsammans med Ängelholms kommun framarbetade
en vindkraftspolicy år 2002 gjordes en
landskapsbildsanalys samt en analys av landskapets
strukturer. I landskapsbildsanalysen identifierades
22 olika landskapskaraktärer inom kommunen och i
analysen av landskapets strukturer visas de storskaliga
företeelser som i grunden bidrar till att forma
sinnebilden av landskapet i Ängelholms kommun.
De två analyserna är fortsatt relevanta.
Topografin utgör den kanske mest karaktärsskapande
faktorn i ett landskap. Ängelholms kommun kännetecknas
topografiskt kans e först och främst av de
abrupta mötena mellan ganska fla k jordbruksslätt
och resliga, skogsklädda åsar (framför allt Hallandsåsen
men även, strax utanför kommungränsen,
Söderåsen) samt hur slätten bryts upp av en mängd
ganska markanta ådalar. Båda dessa företeelser
bidrar starkt till att forma sinnebilden av landskapet
i kommunen.
Rumsliga avgränsningar i ett landskap skapas ofta av
höjdryggar, men även av vegetation och bebyggelse.
I Ängelholms kommun skapar Hallandsåsen
med tillhörande skogsområden en stark rumslig
avgränsning av slätten mot nordost. Men det finns
även andra topografiska element strax utanför
kommungränsen som bidrar till att skapa en ram
till slättlandet. I sydost, utanför kommungränsen,
bidrar Söderåsen till en rumslig avgränsning. Även
skogsområdena sydväst om Ängelholms tätort och
tätorten i sig själv bidrar till detta. Slättlandet mellan
dessa element är dock för stort för att kunna upplevas
som ett enda sammanhängande landskapsrum.
Däremot uppstår ofta tydliga landskapsrum nere i
ådalarna. Även om topografin i vrigt är ganska
53
53
14
beskedlig skapar lokala höjdsträckningar som Härninge
backe, Möllebacken och Bjäret (nära Höja)
rumsliga avgränsningar. Företeelser som hussamlingar,
större dungar eller trädridåer skapar ibland
mindre, lokala landskapsrum. I skogsbygden återfinns
en ycket stor mängd småskaliga rum. I de
områden där övergången mellan slätt- och skogsbygd
inte är utpräglat abrupt återfinns ett ”mos -
iklandskap”, det vill säga ett landskap som med
omväxlande öppenhet och slutenhet. Denna landskapstyp
är extremt rik på tydliga landskapsrum.
Hallandsåsen är det kanske tydligaste landmärket i
kommunen, och utgör som sådant i hög grad en
orienteringsreferens i landskapet. Söderåsen och
Kullaberg är andra orienterande silhuetter som är
synliga i klart väder från högre betraktningspunkter.
Andra landmärken är Nyvångshögen, Härninge
backe, Möllebacken med sin väderkvarn samt
”vattentornshöjden” strax nordost om Ängelholms
tätort. Vattentornet i Munka Ljungby är ett annat
landmärke, liksom de befintli a vindkraftverken i
och runt kommunen.
Riktningarna i landskapet ges till exempel av höjdsträckningar,
skogskanter, kustlinjer, vattendrag och
större vägar. Som exempel på tydliga riktningar i
Vatten
1 100 ha
Öppen mark
6 200 ha
Odlad mark
18 300 ha
Tätorternas yta
1 400 ha
Skog
16 500 ha
Kommunens totala yta är ca 48 200 hektar inklusive hav. Utan
hav men med insjöar, åar med mera är kommunens yta ca 43
500 ha. Denna ytan fördelar sig ungefär så som visas i diagramet
ovanför. Det som i diagramet visas som ”tätorternas
yta” utgörs av bebyggelse för bostad och industri i kommunens
stora orter.