Effekter i Ångermanälven från skred i nipor nedströms Sollefteå

en meters höjd 8 utgör en fara i skredets närområde 9 . Detta gäller både på älven och längs dess
stränder. Exempel på konsekvenser till följd av denna typ av vågor är att bryggor och båtar
kastades ett 10-tal meter upp på stranden till följd av en våg som genererades av skredet
Paramon 1 (se kap. 5.1). Men även dämningseffekter till följd av förträngningar kan orsaka
olägenheter i samband med ”naturligt” höga vattennivåer, då en extra nivåökning kan orsaka
ytterligare olägenheter. Dämningsvågor bedöms dock inte ha någon nämnvärd effekt.
6.3.1 Speciellt utsatta landområden
Områden som ligger lågt och därmed är utsatta för höga vattenstånd är också de områden som
kan drabbas av effekterna från skred. Under översvämningen 1998, då extremt höga
vattennivåer uppnåddes, var i Sollefteå stad framförallt Risön (med campingplats) och
Hågestaön (med reningsverk) utsatta. På Risön har vallar byggts för att skydda området mot
översvämning.
6.3.2 Skred uppströms kraftverket
De flesta skred som inträffat på senare tid i närheten av Sollefteå har skett nedströms
kraftverket. Skred kan dock ske även uppströms detta, vilket det också har gjort historiskt (se
kap. 5).
De effekter från skred som ökar vattennivån nedströms skredplatsen härrör främst från
flodvågor; dämningseffekter kan istället orsaka minskad vattennivå nedströms. De flodvågor
som orsakas av ett skred bedöms kunna uppgå till mer än en meters höjd över ursprunglig
vattenyta 10 , vilket kan innebära att kraftverksdammen överströmmas om skredet inträffar i en
situation med höga vattennivåer uppströms kraftverket. Huruvida en överströmning av
dammen innebär en risk för dammens säkerhet kan inte bedömas utan närmare kunskap om
dammens konstruktion.
6.3.3 Erosion och sedimentation
En helt övervägande del av erosionen sker under perioder med höga eller extremt höga flöden,
då vattenhastigheten är hög; dessemellan är bottnen mer eller mindre stabil. Ökad erosion fås
även där skred orsakat förträngningar i älven och vattenhastigheten därmed är förhöjd.
Vid normala flöden är vattenhastigheten i breda partier av älven ofta lägre än 0,3 m/s. Enligt
Figur 11 sker då erosion endast av partiklar med kornstorlek under 0,25 mm, vilket i praktiken
innebär att botten är tämligen stabil. I trånga tvärsektioner uppgår vattenhastigheten till
1,0 m/s i samband med höga flöden, vilket innebär att erosion sker för partiklar med
kornstorlek under 4 mm. Då extremt höga flöden råder i älven kan hastigheter på 1,5 m/s
uppnås i de smalaste områdena och därmed eroderas partiklar med maximal kornstorlek på ca.
8 mm. I flera av de simulerade scenarierna ökar vattenhastigheten till betydligt mer än
1,5 m/s, vilket medför att partiklar med betydligt större kornstorlek än 8 mm eroderas.
Diagrammet inkluderar inte kornstorlekar över 25 mm, vilket förmodligen beror på att större
partiklar inte förflyttas på samma sätt som mindre och att sambanden mellan erosion och
vattenhastighet då är tämligen osäkra.
8 Stora osäkerheter i beräkningen av våghöjd (se kap. 6.1.1).
9 Vågorna dämpas tämligen långsamt och våghöjden är i stort sett oförändrad efter ett par hundra meters
propagering (vilket är så långt från skredplatsen som modellering gjorts).
10 Stora osäkerheter i beräkningen av våghöjd (se kap. 6.1.1).
15