Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Dag 8, 20/2<br />
Framkomst till Valod och Veddchi. Besök i skola.<br />
Morgon på tåget. Vaknade. Usch! Ville sova mera! Men... Måste vara vaken innan framme och sånt. Efter<br />
att ha varit vaken en stund var vi så smångingom framme i Vadårå (eller Baruda eller Vadodara <strong>som</strong> det<br />
heter enligt de flesta här), där vi bytte till ett annat tåg (gick rätt fort att trassla sig över till det tåget,<br />
behövde bara fråga ett par personer om saken, och dessutom hade vi turen att det stod inne vid perongen<br />
redan och att avgången var inom lagom tidsavstånd). Tyvärr visste vi inte riktigt hur mycket tid vi hade på<br />
oss, så något te fick vi inte (och morsans fölsedag var det också). En del av skrämmorna vi haft med oss<br />
från Bhopal bytte också till det tåget vi tog nu, fast de var fortfarande i en annan del av tåget, och var nu<br />
mycket lugnare än förut. Så smångingom åkkte tåget iväg, och nånstans på vägen kom snälla människa<br />
och sålde te till oss så världen blev snäll igen.<br />
Efter ett par timmar kom vi fram till den smutsiga staden Surat (ungefär lika stor <strong>som</strong> Bhopal tror jag) där<br />
Bhiku mötte oss på perrongen. Trevlig karl han, men gav ett lite vimsigt intryck. Han hade oroat sig för att<br />
vi skulle komma i tid efter<strong>som</strong> han var det (dvs, han hade oroat sig för hur katten han skulle hitta oss i den<br />
folkmassa <strong>som</strong> varit på stationen när de två tidigare tågen kommit in, men efter<strong>som</strong> vårt tåg så påpassligt<br />
försenats av skrämmorna så blev det inget problem). Vi knatade iväg efter honom ut till<br />
fordonshärveringsplatsen utanför stationen där Tuff-jeepen och den braiga chaffören redan befann sig i<br />
vänteläge.<br />
In med alla saker i bilen. Väskor och sånt. Snäll chafför hjälper till och vi åker iväg ut ur den gåra och<br />
smutsiga staden (<strong>som</strong> dessutom hade höghus av modell betongkloss). När vi tagit oss ut ur staden såg<br />
Bikhu till att vi stannade för att köpa lite Coca Cola till brorsan (han hade blivit uppmanad att göra det för att<br />
brorsan skulle vara på gott humör och komma <strong>hem</strong> med glada och positiva tankar i bagaget (dvs, Åke och<br />
Gunnar hade sagt att det var en lämplig metod (fast morsan tyckte vi skulle köpa Thumbs Up istf för att<br />
gynna den in<strong>hem</strong>ska industring (vilket Bikhu inte tyckte spelade nån roll efter<strong>som</strong> dom företagen var lika<br />
kapitalistiska dom)))). Vidare åkte vi. Bort från gråstaden, till den mindre staden Valod (eller var det kanske<br />
först i Valod vi köpte CC?). Från Valod åkte vi vidare till Veddchi, där Bikhu bor (och cookie också för den<br />
delen).<br />
Puff! Skillnad. Här var det alldeles lungt och stilla, inte alls <strong>som</strong> där vi varit tidigare. Och det syntes att vi<br />
hamnad i rikare hus nu. Stort fint hus. Ett alldeles eget ett till oss tre gäster, med två sovrum, två duschar,<br />
två toaletter (den ena (stolmodell dessutom) i en av de två duscharna dock), vardagsrum med soffa och<br />
stolar (anpassat för svenskar alltså) och ett kök med kyl och allt. Helt annorlunda... Så pass nåt så att vi<br />
alla tre la oss och sov (fast den kan förstås bero på att vi tågat hela natten också).<br />
Efter att ha sovit så vaknade vi (<strong>som</strong> tur är (jag menar, annars hade jag ju knappast kunnat skriva det<br />
här)). När vi varit vakna en liten stund så bar det av med jeepen igen. Brum brum. Till en skola <strong>som</strong> inte låg<br />
alltför långt bort. Vojnefin skola det. Fina hus och en stor fin trädgård<br />
med odlingar och träd och saker (bla balla krångelträd (en palm i<br />
mitten, och så ett underligt träd <strong>som</strong> lik<strong>som</strong> växer sig med<br />
”stammarna” runt palmen (inte en parasit dock) så att palmen lik<strong>som</strong><br />
sticker upp mitt ur kronan på ett lövträd, kul)). Målningar på kanterna<br />
av scenen, upphöjningarna runt de större träden, upphöjningarna runt<br />
skolorna, osv. Bhiku visade trädgården och förklarade vad <strong>som</strong><br />
odlades (organiskt fö) och vad sakerna hette och så. Det hade varit en<br />
del jobb att bygga skolan, efter<strong>som</strong> ”vägen” dit inte var den bästa (inte<br />
den sämsta heller märkte vi senare). Vi fick se ”the Sandin Well”<br />
också (döpt efter Åke). Lustigt ju.<br />
Efter att ha sett oss omkring satte vi oss i de obligatoriska stolarna och pratade och drack te en stund<br />
(morsan satt redan där och pratade), och flyttade så småningom stolarna bort till scenen (fast innan dess<br />
kändes det <strong>som</strong> om stolarna var scenen efter<strong>som</strong> alla ungarna satt <strong>som</strong> publik på marken och tittade på<br />
oss) efter<strong>som</strong> ungarna skulle ha nån sorts uppträdande. Det hade dom. Wow. Dans och sång och<br />
akrobatik (pojkar <strong>som</strong> står på pojkar i ring och en pojke <strong>som</strong> knatar omkring högst upp medan dom längst<br />
ner knatar i ring). Häftigt uppträdanden (flickorna hade klätt om till fina kläder medan vi knatat omkring<br />
(alltihop var oplanerat, dom i skolan visste inte att vi skulle dyka upp så vi var ganska impade av att dom<br />
helt plötsligt hade så mycket uppträdande (egentligen menad för föräldradagen fick vi veta nån annan<br />
Indien 15 2000
Change language