Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Efter att vi varit på kliniken en stund dök även morsan upp där, för att vara med på nåt slags möte. Hellre<br />
än att vänta på morsan stack jag och brorsan iväg för att äta en bit mat i en auto tillsammans med Becky<br />
(trevlig hon). Vi skulle till ett ställe hon tyckte var bra <strong>som</strong> visade sig ligga inom gångavstånd från vårt hotell<br />
(Indian Coffee House (en sorts Ghandiansk kollektivägd restaurantkedja), <strong>som</strong> vi hade passerat ett antal<br />
gånger utan att besöka). På vägen dit passerade vi hotellet och langade in våra saker och knatade sedan<br />
vidare mot restauranten, <strong>som</strong> vi dessutom gick in i (och åt mat i dessutom (en sorts stor indisk<br />
crèpesliknande sak (kommer inte ihåg vad den hette längre, men skulle antagligen känna igenn den om<br />
jag såg den på en meny, och god var den) med massa gottis i och god sås till, samt ovanligt bra kaffe för<br />
att vara i Indien (det liknade riktigt kaffe). Vi satt där en stund och snackade innan Becky stack iväg med<br />
en auto och jag och brorsan knatade till hotellet igen (och köpte cigg på vägen också (stor priskillnad<br />
mellan rika och icke rika områden, samma cigg <strong>som</strong> kostar 30 rupies i old town kostar 90 vid new market<br />
(jag trivs rätt bra med den pris<strong>fil</strong>osofin jag)). På hotellet låg vi och läste och sov lite (trötta vi), och svarade<br />
på lite frågor (morsan ringde oss) om datorn <strong>som</strong> skulle köpas till kliniken.<br />
När vi legat på hotellet ett tag dök morsan upp där också, för att ta det lungt en liten stund innan hon åkte<br />
iväg till Sediqquis. Jag och brorsan tog det lungt en liten stund till, och knatade sedan iväg vi också (men<br />
promenerade istället för att åka auto, efter<strong>som</strong> vi inte tyckte det var så långt dit (kankse 20-30 minuters<br />
promenad)). Hos Sediqquis satt vi <strong>som</strong> vanligt och pratade ett tag (inne och ute). Oma, Fairy och Rohan<br />
hade fått varsitt par glasögon (solglasögon till Fairy och Rohan, Oma hade fått nya vanliga glasögon<br />
(billiga(!), 150 rupies för bågar, glas, slipning och synundersökning)). När vi setat där ett tag dök även<br />
Tabna med familj upp så sällskapet utvidgades. Vi åt en god soppa av nåt slag till middag (dessutom<br />
delade jag, morsan o brorsan på en stor flaska stark öl (starkare än vanlig svensk öl alltså) <strong>som</strong> mr<br />
Sediqqui hade inhandlat åt oss)), men nu satt plötsligt barnen och kvinnorna i köket och åt (tydligen är det<br />
männen och gäster <strong>som</strong> sitter i rummet om inte alla får plats (kändes konstogt det)). Fairy var ledsen en<br />
stor del av tiden efter<strong>som</strong> morsan skulle åka om ett par dagar, och jag och brorsan nästa dag, och<br />
stämningen var ganska låg under kvällen (och vi sjöng ”Vem kan segla” med mer känsla än vad jag är van<br />
vid (vemodig stämning <strong>som</strong> sagt (och nu känner jag mig vemodig när jag skriver det här också bara för<br />
det))). Vi spelade black seven och svarte petter också mot slutet av kvällen (äsch, jag vill inte känna mig<br />
vemodig nu, men det hör väl till när man minns).<br />
Kvällen blev tröttig så<strong>som</strong> kvällar brukar så småningom, och vi åkte tillbaka till hotellet där morsan ägnade<br />
en stund åt att irrvimsa oss lite innan vi gick och la oss. Att sova var lite besvärligt efter<strong>som</strong> min mage<br />
fortfarande var lite elak, trots alla tabletterna (fast nu när jag skriver detta har magen faktist varit ok i flera<br />
dagar), men det gick iaf efter ett tag.<br />
Dag 18, 1/3<br />
Metallköp, farvälande samt resa till Delhi.<br />
Väcktes av morsan <strong>som</strong> ville nåt (misstänker att hon ville väcka oss helt enkelt). Tog en dusch och<br />
packade ihop sakerna (mina och brorsans). Vi knatade upp med bagaget till morsans rum och lät morsan<br />
irrvimsa oss en stund innan vi gick ner för att checka ut (vilket gick bra, fast det tog en liten stund att<br />
övertyga dom om att morsan inte skulle checka ut hon också).<br />
Efter detta stack jag och brorsan iväg med en auto till den plats <strong>som</strong> stod uppskriven på en lapp vi fått av<br />
mr Sediqqui (där det enligt honom skulle finnas metallskulpturer). Affären fanns där den skulle vara (eller<br />
iaf där chaffisen släppte av oss), men var tyvärr stäng och förbommad. Den förbommade affären fick oss<br />
att ta en promenad genom the Chawk (<strong>som</strong> viasde sig ligga precis bredvid, fast det här måste varit andra<br />
änden jämfört med den vi gick in i förra gången (affärerna i chawken höll på att öppnas och göras i ordnign<br />
dom också, så vi gick mest och strosade) i väntan på att den skulle öppna, och när vi kom tillbaka var den<br />
fortfarande stängd. Vi bestämde oss för att knata runt lite till och hittade då en annan afför med metallsaker<br />
<strong>som</strong> var öppen och knatade in i den istället. Den affären var fylld av indisk kitch (dom har gjort kitch till en<br />
konstart, har aldrig sett så mycket hiskeliga saker), och brorsan hittade två statyer han ville ha i den (en<br />
sån där med massa armar (han köpte båda)). Vi knatade sedan iväg till den stöngda affären igen, och nu<br />
var den öppen så vi kunde titta i den också. Mera vojniga saker! Jag köpte en hiskelig klocka (en ful<br />
skrattande Buddha <strong>som</strong> höll uppe en ful klocka över huvudet, gjord i billig skräpmetall <strong>som</strong> målats för att se<br />
ut <strong>som</strong> koppar (den var oemotståndlig (synd bara att Klara inte lever och får se den, fast hon ser den<br />
Indien 37 2000
Change language