Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
vackra månen och drack te (<strong>som</strong> en nisse kom med efter en stund). Vackert, stilla, lungt och mysigt. Lite<br />
kallt efter en stund (men morsans sjal räckte för två). Efter att ha setat där en stund och myst gick vi och la<br />
oss och jag läste ut den fina boken jag fått innan det var dags att sova. Någon gång på natten dök det<br />
dock upp en ondsint och jätteelak mygga <strong>som</strong> surrade omkring (vi hade inte spännt upp myggnär efter<strong>som</strong><br />
det var så ont om mygg (men en fanns ändå)). Den började med att terrorisera brorsan, men efter ett tag<br />
tröttnade han och kravlade sig mödosamt upp ur sängen och smetade på sig myggmedel (fast då sov jag).<br />
Efter det lämnade den honom, flög över rummet, och väckte mig istället genom att surra i örat mitt och<br />
sedan höll den sig kring huvudet och surrade till dess att även jag orkade kravla mig upp och stappla fram<br />
till bordet och smeta på mig samma medel <strong>som</strong> brirsan. Myggan gav då upp försöken att tortera mig också,<br />
och vart den sedan tog vägen vet jag inget om, men jag hörde av morsan att dom också hade en mygga<br />
den natten.<br />
Dag 10, 22/2<br />
Slagsmål med spindel, besök på berg och i skolor.<br />
Vaknade på morgonen (började nästan bli en vana) och var ganska trött (beror antagligen på<br />
kombinationen av högt i bergen, fara runt mycket och göra saker dan innan, och störas av elak mygga<br />
under natten). Nisse kom med varmvatten (hurra! (värmt med solvärme för övrigt, i en<br />
solvärmeanläggning)), och jag knatade in i tvättrummet för att tvätta mig. I tvättrummet befann sig en<br />
mycket stor, ful och elak spindel (brorsan hittade den och tyckte inte om den alls). Först tänkte jag att<br />
efter<strong>som</strong> spindeln satt i ett hörn så kunde jag tvätta mig ändå, men så fort jag satte mig ner så började den<br />
krypa mot mig istället och det tyckte jag inte alls var en trevlig tanke. Knatade alltså ut för att hitta nåt att ta<br />
kål på otäckheten med, och hittade toapappret och nånting (har glömt vad) hårt att slå och trycka på saken<br />
med. Sagt och gjort. Knatade tillbaka in i tvättrummet, fram mot spindelsaken, och tryckte till den ordentligt<br />
med hårdpappertyckare, samt smetade för säkerhets skull rint lite. Säker på att saken är stendöd och<br />
mosad lyfter jag på mitt mordredskap och ser <strong>hem</strong>skheten, nu inte bara stor och ful utan dessutom<br />
förbannat, springa mot mig. Lämnar hastigt tvättrummet igen och undrar vad fan <strong>som</strong> krävs för att få tvätta<br />
sig egentligen. Bestämmer mig för att jag ska tvätta mig, och spindelskiten ska dö. Knatar tillbaka in i<br />
tvättrummet efter att ha väntat ett tag och hoppas att spindeln ska ha lugnat ner sig igen. Det har den, så<br />
jag trycker till hårt <strong>som</strong> fan på den med mitt fina mordredskap, och smetar sen av alla krafter runt skan på<br />
väggen. När jag denna gång lyfter på redskapet är jag säker på att spindel är död, och har nästan rätt.<br />
Spindeln är trasig. Ett ben sitter på en plats och sprattlar. 20 centimeter därifrån sitter en liten bit spindel<br />
med två ben <strong>som</strong> även de sprattlar. Ytterligare en bit upp på väggen sitter spindeln med övriga ben och ser<br />
ut <strong>som</strong> den försöker ta sig loss från väggen. Jag tittar en stund på denna obehagliga scen innan jag åter<br />
beslutar mig för att ta itu med denna odöda insekt från helvetet och smetar in skiten i muggpapper <strong>som</strong> jag<br />
sedan kramar om rejält innan jag slänger det. När nu spindeln väl är död(?) och bortkastad får jag<br />
belöningen för min strid och mitt mod när jag tvättar mig med alldeles äkta varmvatten. Skönt!<br />
Efter tvätten knatar vi ut och sätter oss på samma plats <strong>som</strong> på kvällen innan och dricker te och äter lite<br />
frukost. Fint och mysigt att äta där (och inte så kallt <strong>som</strong> kvällen innan). Jag och brorsan knatar sedan iväg<br />
för att se solpanelen och lite av skolan. Solpanelen är en sån där stor mörk sak med massa vattenrör<br />
mellan en mörk skiva och en glasskiva <strong>som</strong> värmer vatten till en tank <strong>som</strong> står bredvid. Utmärkt land att ha<br />
solpaneler i, fast glasskivan kanske skulle tvät<strong>tas</strong> av nån gång under sin existens också. Reagerar på de<br />
två störtsa skillnaderna på den här statliga skolan och projektets skolor. Den här skolan har skräp liggande<br />
överallt bakom byggnaderna, och saknar helt trädgård. Medan vi knatat omkring har vaktmästarna eller<br />
vad de egentligen jobbar med kokat massor med vatten åt oss, och hällt upp i alla flaskorna (vi hade ingen<br />
aning om att dom tänkte göra det, men snällt var det iaf). När vi väl slutat knata och se oss omkring tog vi<br />
och packade våra väskor <strong>som</strong> vi sedan bar ut till bilen och efter det bar tillbaka till rummet igen.<br />
Dags att åka igen. Iväg med jeepen på mindre och mindre, brantare och brantare vägare (bör kanske<br />
nämna att med ”väg” menas en smal remsa mark på vilken det är möjligt för en jeep att ta sig framåt),<br />
uppåt och uppåt, till en plats <strong>som</strong> kallas Wilson Hill. Den platsen var värd att besöka (alldeles väldigt). Högt<br />
uppe på ett berg <strong>som</strong> enligt uppgift är högre än Mount Everest (fast, samma uppgiftslämnare föreslog<br />
också en snabbtripp på ett par timmar till havet <strong>som</strong> bara låg 200 km bort, så avståndsnuffror kan <strong>tas</strong> med<br />
ett saltkar), med en fan<strong>tas</strong>tisk utsikt och ett litet kärlekshus (nåja, ett monument <strong>som</strong> en gång haft en staty<br />
Indien 19 2000
Change language