tas hem som PDF-fil - Jonas

Dag 13, 25/2
Bilresa till nästa mål, samt natt i ungdomsläger.
Återigen så vaknade jag (blev ni förvånade nu?). Gick upp och knatade ut och kollade lite mail (ja, det är
sant, det gick faktist att göra (fast jag tror bara jag lyckades läsa två brev innan det hela blev omöjligt
igen)), knatade in igen och åt lite frukost och sa hej, hej till de svenska lärarinnorna som stack iväg till
Bombay för att påbörja sin hemresa till Strängnäs. Tog en kall dusch, och knatade sedan ut för att ta farväl
av de lugna fälten och platsen där jag stått på kvällarna och njutit innan jag började packa lite smått (fast
eftersom allt i princip redan var packat så var det inte mycket sånt att göra nu).
Så småningom packade vi in våra saker i en blå jeep (som funkade som nån sorts taxi (på samma sätt
som nästan alla bilar, men den här tror jag var auktoriserad eller nåt för det satt en liten lapp innanför
framrutan också)), langade över de 5000 rupierna till Bikhu och tog farväl av Bikhu, Cookie och lite annat
folk och rullade iväg på färden mot nästa mål.
Färden mot nästa mål var en ganska lång färd längs en massa vägar och förbi en väldans massa djur som
inte alltid förstod sig på att blir rädda för tutande bilar eller ens orkade maka sig undan lite slött (de små
vildsvinsgrisarna var rätt balla (och kamelerna också för den delen)).
Nånstans på vägen fick vi sällskap av en person till som var en vän till han som hade bilen och som följde
med en bit på vägen. Vi stannade förstås också vid nåt litet ställe för att dricka te (och äta lite friterade
saker (på den platsen fanns dessutom något så absurt som en polis som faktist brydde sig om att bilen
stod väldigt dumt parkerad och kom och sa till killen att flytta den (vi blev lika förvånade allihop (när han
sedan flyttade bilen så den stod dubbelparkerad på en annan plats blev polisen nöjd)))).
Vi åkte vidare längs med alla de hyffsat bra vägarna och helt plötsligt blev vägen alldeles dålig och vi kom
rakt in bland massa vägarbete där en massa fattiga flyttande arbetare (både kvinnor och män precis som
det alltid är) arbetade med att förbättra vägen (utan moderna verktyg (det normala är ju just det, arbetskraft
i mängd (som sliter skiter ur sig tyvärr) snarare än maskiner)). Bland vägarbetarna fanns också en hel del
barn (de äldre knatade med spadar och saker, och de yngre (alldeles för små!) sysslade med att borsta
rent vid kanterna av den trafikerade vägen (inte alls kul att se, men det funkar ju så (hela familjen jobbar,
även de som är sex bast (och de här flyttande arbetarna är ju så fattiga att dom i princip måste göra så
(usch))))).
Efter ett tag åkte vi också förbi ett bröllop där dom dansade och spelade musik och bar runt på en karl i
fina kläder (antar att det var brudgummen) som vi stannade en liten stund och tittade på (Indier tycks för
det mesta tycka att de är helt ok om folk stannar och tittar på dom (och tar foton), och stannade själva och
tittade på oss på samma sätt). Så småningom åkte vi förbi ett stort platt prärieområde och kom efter det
fram till bergigare område med en stor sjö (vad skönt det kan kännas att se en mängd vatten helt plötsligt)
som antagligen var en stor damm och ingen sjö, varefter vi kom in på en massa serpentinvägar bland
bergen (vi var antagligen rätt högt upp fast vi stigit så långsamt att det inte märktes). Serpentinvägarna
ledde så småningom (och efter ett par vägfrågor) fram till en större väg som i sin tur ledde fram till en stad i
vilken killen med bilen letade och frågade sig fram till miljötomtarna som vi var på väg att besöka.
Väl framme i miljötomtarnas lokaler (kontor och övernattningslokaler, med kök och dusch) träffade vi
Annanas (har glömt bort vad han egentligen heter) och en kvinna (vars namn jag också glömt) och satt och
snackade ett tag (om miljöfrågor förstås, och om vad vi skulle göra under vårt besök där). Fick bla reda på
att ABB är inblandade i dammbyggen som bland annat kommer att innebära att en massa stamfolk blir av
med vattnet dom behöver (ingen överaskning precis, ABB brukar ju gilla att hålla på med sånt (fast
Skanska var för en gång skull inte inblandade)). De här miljöaktivisterna sysslar med att informera folk om
farorna med alla gifter som släpps ut vid industrier, demonstrationsuppmaningar (uppvigling kanske det
heter enligt vissa) för protester mot dambyggen, industriidiotier och sånt. Efter att ha setat och pratat en
stund knatade vi upp i de övre våningarna där vi fick lite madrasser på golvet och la oss att vila (fast efter
en stund somnade vi alla tre och sov ordentligt ett tag (trötta vi)). Tittade ut på den lilla balkongen också,
och såg dels ett stort ballt kråkslott tvärsöver gården (eller vad det ska kallas) och dels en gris som
knatade runt med sin kråkpolare på ryggen (dom var riktigt söta tillsammans).
När vi väl vaknat och piggnat till var det dags för en utflykt. Annanas hade fixat fram en gammal vit bil av
nåt slag som kördes dels på bensin och dels på nåt han kallade ”liquid petrol gas” som var billigare men
gav lägre effekt också (och som bilen inte ville startas på (det satt en omkopplare inne i bilen som man
Indien 27 2000