Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Dag 2, 14/2<br />
Framkomst till Bhopal. Första mötet med familjen och kliniken. Lite<br />
kringvisning samt besök på Bharat Bhavan.<br />
Väcktes av tågnisse då han snällt och vänligt stall sängkläderna från sängen jag låg i. Satt en stund och<br />
samlade ihop mig och mina saker och funderade över varför jag inte fick ha kvar sängkläderna, och över<br />
varför han måste sno handduken också innan jag fick en chans att ta mig till tvättfatet i ändan av vagnen.<br />
Hade efter en stund vaknat tillräckligt för att klättra ner från sängen och ta mig iväg till morsan o brorsan<br />
och säga gomorron. Väl där kom en annan nisse och frågade om vi ville ha kaffe, vilket jag förstås ville.<br />
Fick plastmugg och en liten plasttermos <strong>som</strong> innehöll en sorts söt mjölk <strong>som</strong> var nästan, men inte helt,<br />
totalt olik kaffe. Nåja, den var drickbar och gratis och innehöll kanske koffein också.<br />
Kom fram till Bhopal, där vi inte mötes av Sedickis. Tog istället två autos till Hotell Banjara (dom tävlade<br />
verkade det <strong>som</strong>, fort gick det iaf). Väl på hotellet var det dags att skriva i liggaren, och i den andra<br />
liggaren, och på extrapappret. Tog en bra stund att fylla i alla namn, adresse, namn på fäder,<br />
passnummer, datum hit och dit, osv, och tre gånger. Under tiden dör Sedickis upp. Hälsa, hälsa, glada,<br />
glada (trevliga dom)!<br />
Upp till hotellrum. Rent och helt ok (har sovit i mycket värre). Bad om toapapper, vilket förvirrade stackar<br />
hotellgrabben den mindre, men den större tycktes förstå att vi ville ha sånt där papper på rulle <strong>som</strong> dom<br />
sedan inte visste riktigt var dom skulle ställa, så dom placerade det i hallen, och om kokat vatten (obla<br />
padi?) vilket fick dom att undra en del också. Och i termosen ville vi ha det. Knepiga vi.<br />
Åkte till Sedickis, där vi fick en enorm fruktost bestående av en massa saker och förstås av te (en sorts söt<br />
varm mjölk <strong>som</strong> påminner en del om det ”kaffe” <strong>som</strong> vi fick på tåget, men <strong>som</strong> har en antydan åt tehållet<br />
istf kaffehållet nånstans där inne i sig). Blev bjuden på cigg av mr. Sedicki (han vill bjuda på saker), dels ett<br />
paket Marlboro Light och dels en indisk cigg med betydligt mera, om än inte särskilt finstämd, smak. Satt<br />
sedan och pratade och tog det lungt en relativt lång stund.<br />
Efter detta åkte vi till kliniken (Sambavna? Hur katten stavas det nu? Nåja.) där man tar hand om offren för<br />
den stora gasolyckan (16000 döda, and counting (först var det ”bara” 10000 (fy fan! (och Union Carbide vill<br />
inte ta nåt djävla ansvar alls (och staten (<strong>som</strong> ägde 49%) är inte bättre dom)))), och fan vet hur många med<br />
bestående men (man räknar med ca 500 000 personer (många av dom var barn då))).<br />
Knatade runt på kliniken och blev visade vad <strong>som</strong> fanns där (bibbeltek, labb, datorrum (med tröga gamla<br />
datorer), medicinblandningsrum för traditionella mediciner, apotekrum för moderna, gymnastikrum, mm).<br />
Satt sedan och snackade en stund med vad han nu heter <strong>som</strong> bla sysslar en del med datorer. Becky (<strong>som</strong><br />
sysslade med nåt där) och Sati (<strong>som</strong> sysslar med massa med mycket där) (fö hör dom ihop). Trevliga dom!<br />
Efter detta vidare till Farah(?), hennes man och deras dotter Tabla(?) (<strong>som</strong> är charmig <strong>som</strong> jag vet inte<br />
vad, och bortskämd). Det första ungen visade oss var den lilla gojan <strong>som</strong> satt i en alldeles för liten bur, och<br />
sen lekte hon med lego (gissa var det kom ifrån) och sparkade efter ninerna och var <strong>som</strong> charmiga<br />
bortskämda ungar kan vara. Morsan satt i en sån där hängkorgstol där hon trivdes så vi inte gick in i<br />
rummet där man annars sitter. Ätade ärtor o nötter och drack ”te”. Söt hon Farah, särskilt när hon spricker<br />
upp och släpper det inlärda allvaret.<br />
Efter detta stack vi till Sedickis igen, men tog en sväng förbi<br />
Union Carbides fabrikshelvete först. Stängsel runt alltihopa (dom<br />
vill inte ha in folk där, men skall göra en turistattraktion av skiten<br />
ist (iaf enligt förslag från turistministeriet)). Gott om målad text på<br />
murarna, men oläsbart om man inte kan hindi. Kunde dock tydligt<br />
läsa den stora tydliga texten ”HANG ANDERSON” <strong>som</strong> var mitt<br />
emot grinden (Anderson var ansvarig), och texten ”KILLER<br />
CARBIDE” på sidorna om dödskallar.<br />
Hos Sedickis pratade vi och tog det lungt och glodde lite på TV<br />
innan vi åt en hel massa mumsimat (picklad mango (och gegga)<br />
är gott). Efter en stund stack morsan iväg för att vara med (en<br />
stund) på begravningen av orföranden för de <strong>som</strong> har kliniken<br />
Indien 5 2000
Change language