tas hem som PDF-fil - Jonas

Dag 0, 12/2
Resan Startar
Kl 15:42
Buss från Ted mot stan. Allt utom stålarna klart. Lite pirrigt & djävligt bra det här.
Skulle vilja ha med en viss person (för er som undrar, nej, det handlar inte om nån ny flickvän), eller iaf
krama om henne ordentligt innan vi sticker (gjorde iofs det i förrgår men...).
Fan! Det är skönt(!) att komma bort ett tag, och jag är nyfiken på morsans ”familj”! Undrar hur mycket/lite
sånt här skrivande det blir... Undrar en hel massa saker! Hubba, hubba, hopp i snurrhuvet! :-) kl 23:23
Så sitter man på planet mot Delhi! 5452 km kvar att resa. Vojne! Kl senare
Flygplansflygande. Massor med flygplansflygande. Mer flyplansflygande. Ätade under flygandet, fick
whisky före och efter maten. Sov efter maten. Lite sådär lagom obekvämt. :-/
Dag 1, 13/2
Fortsatt Resa. Framkomst till och avresa från Delhi
Väcktes så småningom av nånting, och Hampus fick mig att titta ut genom fönstret. Utanför fönstret fanns
berg. Massor med många med berg, minst lika mycket som flygplansflygandet. Otroligt öde dessutom.
Snö, snö, snö och sten. Inget mer.
Så smångingom dök det upp en stad under oss, som tydligt visar på människans galenskap. Bygga en
stad i ett landskap där det bara finns snö och sten? Alla galningar har inte flyttat till norra norrland!
Mer berg ett tag, följt av en plötsligt uppdykande mur med grönt på ena sidan och brunt på andra. Ett klart
bevis för att talesättet ”Gräset är grönare på andra sidan muren.” stämmer, även om det kanske inte gör
det om man byter ”muren” mot ”ån”.
Efter att ha flugit över berg och annat fick vi så småningom snurra runt Delhi ett tag på hög höjd i väntan
på att avgaserna skulle lätta tillrcäkligt mycket för att piloterna skulle kunna se vad dom gjorde.
Flög ner mot landningsbanan, vilket innebar att vi nästan landade på taken till de hus som bygtts precis
bredvid banan, och stannade tvärt. Efter det var det samma sorts taxande som var som helst.
Gick av planet, och morsan fick åka rullstol med personal som påputtare. Trevligt på sitt sätt. Hon fick
därför hamna i passkontrollen med en skylt som det stod ”special handling” på. Detta innebar att de som
åkte rullstol fick gå före i kön, medan alla andra fick extremt långsam service av en man som tycks
anstränga sig för att vinna titeln ”Världens långsammaste passkontrollant” i år. Följden av det blev förstås
att morsan kom igenom snabbt, för att sedan få vänta och vänta på mig och brorsan på andra sidan
kontrollen. Tid tog det!
Väl utanför passkontrollen stack vi och hämtade våra väskor samt rullade vidare mot pengaväxlaren. Där
växlades resechecker till sedlar (närmare bestämt till 500-lappar, vilket visade sig vara en dum idé
eftersom massa folk vägrar ta emot såna då de alltför ofta är importerade från pakistan).
Efter detta köpte morsan en sk ”prepaid taxi”-tjosan. En sorts dyr papperslapp som gjorde att man i flörväg
vet precis hyr svindyr taxin man tar är (dvs, i jämförelse med dom andra taxibilarna som har annan färg och
är mycket billigare och som man i förväg tycks kan ett pris med).
Iväg till Taxin. Helt plötsligt vill nån ge oss en AC-taxi som är ännu dyrare, och nån annan vill rulla
bagagekärran. Låt gå för rulla kärran, men va fan ska vi med AC till när det iaf inte är nåt varmt? Kärran blir
rullad, och vi hamnar i en taxi som kör iväg oss till hotellet.
Indien 3 2000