Nummer 1-09 Medlemsinformation om frånträdandet av ...

Nummer 1-09
21 januari
Information till
Lärarnas Riksförbunds
medlemmar i Linköping
LÅK onsdag den 21 januari 2009
Medlemsinformation om frånträdandet av
löneförhandling 2008.
LR:s kommunföreningsledning vill efter timade händelser lämna medlemmarna
följande information. Egentligen har allt nedanstående redan
informerats om under hösten 2008. Läser man om löneförhandlingarna
i numren 5, 8 och 9 av Facket och Skolan kan man hitta det
mesta. Numren finns lätt tillgängliga på kommunföreningens hemsida
www.lr.se/linkoping. Det enda egentligt nya är väl den mera utförliga
beskrivningen av utbildningschefen Brandins lojalitets-kriterium.
Vi tror dock att medlemmarna är betjänta av en sammanfattande information
även efter det att frånträdandet har skett.
Så kom då vid årsskiftet det frånträdande av löneförhandling 2008,
som vi har varit så säkra på skulle komma. Att tjänstemännen efter
frånträdandet 2007, med en liten ”tjuvstart” för några av skolorna
2006, var väldigt sugna på att helt ensamma få bestämma, har varit
övertydligt under hela år 2008. Däremot närde vi ett visst hopp, att de
ansvariga politikerna skulle tycka det vara en så stor belastning för
relationerna till en stor del av den egna arbetsstyrkan – LR:s lärare och
SYV – att man skulle tveka. Med tanke på det rykte, som kommunen
redan har i Sverige, borde nya belastningar vara så illasmakande att
man avstår dem.
Men tji fick vi. Man struntade i relationer och opinion. Många uppvaktningar
av politikerna har inte lett till något annat än en insikt hos
oss om att dessa fullt ut stöder den lönepolitik, som har lanserats
– ja de är kanske själva konstruktörerna? Avtalsstridigheter är inget
man aktar sig för i sin iver att monopolisera löneinstrumentet.
Förhandlingarna vill man ha bort. Går inte fackföreningarna själva
med på att avstå förhandling så frånträder man helt enkelt.
Förbundskansliets medlemsjour.
Öppettider mån-fre, kl. 8.00-17.00 Telefonnummer: 0771-613 613.
E-post: medlemsjour@lr.se.
Regionala ombudsmän ger dig auktoritativa svar i fackliga frågor.
Kommunombud: Åke Nilsson 16 32 70 akenil@linkoping.se Bitr. KO: Anders Larsson 10 18 30 anders.larsson@linkoping.se,
Timo Järvinen 27 38 91 timjar@linkoping.se, Lars Åke Karlsson 33 01 02 karlar@linkoping.se,
Elisabeth Israelsson 12 73 47 eliisr@linkoping.se HSO: Karin Bäckstedt 704 52 karbac@linkoping.se
http://www.lr.se/linkoping

Facket och Skolan nr 1 -09
Så här är det med förhandlingen och
med frånträdandet.
Själva frånträdandehandlingen ligger som Bilaga
1 i detta nr av FoS. Texten är helt förljugen.
”Flera förhandlingstillfällen”, står det.
Sanningen är den att det i princip inte har
förekommit några förhandlingar alls.
För nedanstående skolor har rektorer och LR:s
företrädare träffats, pratat kring förhandlingen
och kommit igång med presentationen av rektors
bud. Det bud, som LR i juni lade för att få
igång förhandlingarna ignorerades helt i det att
den kommuncentrale personalchefen Leo Gustafson
inte skickade ut det till rektorerna, ja
inte ens talade om att det fanns. (Vårt bud
skickades i mitten av juni och rektorernas samlade
bud via Gustafson den 15 sept). För vissa
av skolorna hann rektor presentera alla förslag,
för vissa skolor blev det bara några få innan
just det mötet bröts och tid sattes ut för ett
andra möte. Som du ser av texten kom vi inte
på någon av dessa skolor fram till en förhandlingssituation.
Vi ”förpostfäktade” bara.
Dessa skolor var: Anders Ljungstedts Gymnasium,
Kärna, Tokarp, Slaka/Skeda och några
av skolorna inom Ånestadsområdet.
Framme i december, när vi hade möten med
politikerna, som vi trodde kanske skulle kunna
leda någonstans, inleddes något inom Kungsberget/Linghemsområdet,
som ett tag såg ut
som en förhandling. Parterna utväxlade bud
och testade olika saker. Vi i LR fick intrycket
att det hela skulle kunna gå i lås, men helt
plötsligt ställde någon på AG-sidan sig på
bromsen, sannolikt någon annan än de vi förhandlade
med. Man hänvisade till att rektorerna
hade sagt nej. Då är väl att märka att en av
rektorerna redan hade hunnit meddela sin personal
att förhandlingen var lyckligen genomförd.
Han var övertygad om att det var så.
Hänvisningen till rektorerna var alltså sannolikt
en bluff och antagligen var hela förhandlingsspelet
om Kungsberget/Linghem en bluff,
2
något arbetsgivaren efteråt skulle kunna kalla
en förhandling och som man skulle kunna använda
som förevändning för att frånträda innan
man skulle skriva årets bokslut.
Är man ”snäll” mot motparten kan man kanske
kalla Kungsberget/Linghemshistorien för en
förhandling, men eftersom arbetsgivaren drog
sig ur den och därmed omintetgjorde den, vill
vi mera se den som en ”icke-händelse”, en fint
från AG-sidan. Vi blev liksom den ovan nämnde
rektorn grundlurade.
Hur som helst är denna historia den enda
som överhuvudtaget skulle kunna kallas förhandling.
”Flera förhandlingstillfällen”!
De flesta skolor har det inte varit något
möte alls om. Så var det redan 2007, men det
är ännu mera accentuerat 2008.
Alltså har vi inte varit med och påverkat en
endaste lön. Alla lönerna har satts helt ensidigt
av arbetsgivaren och det är väl att märka
att Brandin konstruerade och sände ut sina kriterier
– med bl a lojalitetsdelen – innan rektorerna
lade sina bud. Detta är ett objektivt faktum
och det gäller även LF:s medlemmar.
Vi vet inte vilka löner som kommer att betalas
ut. Vi har trott att dessa kommer att vara lika
med buden, men vi känner redan till flera avvikelser
mot buden. För övrigt har inte alla
medlemmar ens fått ett bud på sig. Man kan
undra vilken lön som då skall betalas ut.
Vi får ingen ledning av 2007 års ”förhandling”
eftersom vi fortfarande, efter många anmaningar
från vår sida, ett år efter frånträdandet,
inte har fått uppgifter från arbetsgivaren om
vilka löner han då betalade ut. Ett dylikt trakasserande
är sannolikt unikt i Sverige.

Facket och Skolan nr 1 -09 3
Vad karakteriserar då kommunens lönepolitik?
Enklast beskriver man denna med orden oömsesidighet
och monopolisering. Från och med
1996 då löneförhandlingar infördes för lärare
fram till för ett par år sedan gällde en ömsesidighet
mellan parterna. Vi var överens om lönekriterier,
om potter, om förhandlingsordning,
om förhandlingstider och allt annat. Därmed
inte sagt att full harmoni rådde, men systemet
var stabilt och överenskommet mellan
parterna.
Löneförhandlingar skedde enligt det överenskomna
systemet. Vi var inte alltid i början av
förhandlingen ense om fördelningen av potten,
men vi gav och tog tills vi blev överens.
För några år sedan ändrades allt detta. Kommunen
förbehöll sig rätten att ensam bestämma
över t ex förhandlingsordning och lönekriterier.
De senare skrev man centralt i kommunen
och kallade lokala. En god arbetsgivare är
naturligtvis mån om att komma överens med
motparten om sådana viktiga saker som lönekriterier.
Vill han vara en dålig arbetsgivare
måste han åtminstone MBL-förhandla kriterierna
och i MBL-förhandlingen köra över facket.
För Linköpings del är det ännu värre. Det
blev inte ens en MBL-förhandling. Arbetsgivaren
skrev ensam kriterierna och skickade ut
dem till rektorerna utan att informera facken.
De från 2001 partsgemensamma lönekriterierna
karakteriseras av att undervisning och andra
för en lärare centrala arbetsmoment sätts i
centrum, professionens kärna utgör grund för
bedömningen. De lokala lönekriterierna karakteriseras
av att kringverksamhet, extra arbete
utöver avtalad arbetstid, följsamhet mot chefen
och andra icke önskvärda eller sekundära beteenden
och aktiviteter utgör grund för
”belöningen”. Ja, belöning heter i det i arbetsgivarens
vokabulär. Detta är noga genomtänkt.
Orden styr ju tanken och beteendena.
De lokala kriterierna har sänts ut till rektorerna
i flera omgångar, ständigt ”förbättrade”. Senast
inträffade detta för knappt ett år sedan,
just innan rektorerna skulle lägga sina bud inför
förhandlingen 2008. Då gav sig självaste
utbildningsdirektören Brandin in i leken på ett
häpnadsväckande sätt i det han personligen
konstruerade ett lojalitets- och åsiktskriterium.
Med lojalitet här menas naturligtvis inte lojalitet
med eleverna, mot läroplan eller dylika
ting, nej det handlar om att framtvinga vanlig
klassisk följsamhet till lokala chefers mera eller
mindre nyckfulla beslut och mot dessa chefers
förväntningar på extra gratis arbetsinsatser
av den enskilde anställde. Lojalitetskriterier
har då och då dykt upp på svensk offentlig arbetsmarknad
och alltid givit upphov till starka
reaktioner.
Budskapet är klart: ”Ställ in dig i ledet, bocka
och buga och håll käft! Annars hamnar du i
onåd och då vet du vad som händer med t ex
lönen”. Det har gjorts undersökningar om huruvida
lärarna av idag vågar säga sin mening i
personalrum, på konferenser, i debattartiklar, i
samtal med sin chef, osv. Enligt t ex LR:s egen
undersökning från november 2008 anger över
hälften av de kommunalt anställda lärarna, att
de inte skulle våga uttala ett missnöje offentligt
i media av rädsla för sämre löneutveckling.
Och då har de ändå inte utsatts för de brandinska
lönekriterierna, som vi tror än så länge
används bara i Linköping. (Linköping är ju ett
uttalat föredöme för riket, varför det väl är antagligt
att de snart kommer att tillämpas på flera
ställen). Förr i tiden var det viktigt för samhället
att lärarna var en icke kuvad grupp, en
kår med ansvar för elevernas demokratiska
fostran, en kår som hade resning att stå upp
för det rätta, inklusive för det fria ordet. Eller
som vår förbundsordförande Metta Fjelkner så
träffsäkert uttrycker det: Det är fullständigt
ohållbart att lärare, som själva ska undervisa
om demokratins förutsättningar och yttrandefrihetens
grunder, upplever en så repressiv
miljö på sin arbetsplats.

Facket och Skolan nr 1 -09
Kännetecken på kommunens lönesyn
Lönekriterierna är en del i det, som vi kallar
peranderssoneriet efter den konsult som
kommunen tog in för att lära rektorerna hur
dessa skulle handha löneinstrumentet för att
uppnå de mål, som vi senare skall berätta
om.
I detta ingår sådana element, som att ett fåtal
av de anställda skall belönas med en stor löneökning
och den stora massan skall få en
väldigt liten ökning. Den stora massan anses
i sin ingångslön ha fått den lön den fortsättningsvis
skall ha. Detta har man inte vågat
genomföra fullt ut än, mest därför att vi i LR
ständigt har avslöjat och påpekat detta - men
strävan är klar.
Här ingår också att det är insatser utöver avtalad
tid, som skall belönas.
Ja, belönas är alltså ordet. Det handlar inte
om att ge hederligt betalt för ett mer eller
mindre gott arbete.
En annan viktig del är att arbetsgivaren ensam
sätter lönen – oavsett om ”förhandling”
sker eller ej. Helst skall facket vara helt bortkopplat.
Om inte, så skall rektor i alla händelser
inte ändra sina bud mera än ytterst
marginellt i förhandlingen. Enligt ideologin
är det ju chefen som vet vad den enskilde
presterar – oavsett om han/hon vet något
eller ej.
Sammankopplingen mellan medarbetarsamtal
och lönesamtal för att minska fackets inflytande.
Lyckas man inte få facket att abdikera från förhandlingsrollen
eller att i förhandlingarna acceptera
de bud som läggs, frånträder man. På
något sätt skall man skaffa sig det monopol
man så hett eftertraktar.
Alla åtgärder som arbetsgivaren inför går ut på
att koppla ett totalgrepp på den enskilde anställde.
Via lönen skall arbetsgivaren komma
över den enskildes tid och beteenden. Arbetsgivaren
strävar efter att styra den enskilde att
arbeta utöver avtalad tid och att vara följsam
mot chefen. Målsättningen är att öka produktiviteten,
vilket i skolans värld betyder att
färre lärare ska utföra mer arbete. Verksamheten
ska på lärarnas bekostnad göras billigare.
I och med, att det är kringaktiviteter och arbete
utöver avtalad arbetstid, som utgör kärnan i
peranderssonkriterierna är det lättare för chefen
att sätta lön. Dessa ting är nämligen mycket
lättare att ha någon sorts koll på, att ”mäta”.
Mycket av detta är nämligen kvantitativt till
sin karaktär. De kvalitativa aspekterna av undervisning
och övriga delar i kärnan i en lärares
profession vet rektorerna däremot väldigt
litet om – det har vi under många års förhandlingar
tydligt märkt – och att ”mäta” dessa är
mycket svårt för dem.
Kronologi.
Tidigt vintern 2008 kommer den centrala
uppgörelsen om lönerna innebärande att för
kollektivet i varje kommun skall för åren
2007, 2008 och 2009 tillsammans utgå minst
10,2 %. Varje enskilt år skall ge minst
3,0 %. För den enskilde finns, liksom tidigare,
inga garantier.
LR:s kommunförening förklarar sig vid upprepade
tillfällen beredd att förhandla. Förhandlingen
förutsättes ske utifrån ett ömsesidigt
tänkande när det gäller förhandlingsordning
och lönekriterier.
4
LR uppvaktar om och om igen de ansvariga
politikerna om dels upplösningen av 2007
års löneförhandling, dels förhandlingsordning
och kriterier för 2008 års förhandling.
Reaktionen är vid varje enskilt tillfälle extremt
långsam och alltid av goddagyxskafttyp.
(De skriftliga besked, som vi fick var så
märkliga att det är svårt att tro att det var
personer i ansvarig ställning, som formulerade
dem. Vi tror oss veta att det var någon
annan som gjorde det).

Facket och Skolan nr 1 -09 5
Lärarförbundet meddelar via e-posten att
man på grund av en tidningsartikel som vår
förbundsordförande har skrivit avbrutit samarbetet
med oss och ingår i hemlighet med
kommunen en uppgörelse, som kommunen
och LF beskriver på diametralt motsatt sätt.
Enligt kommunen har man en pott, något
som LF bestrider.
Utbildningschef Thomas Brandins för oss
hemliga lojalitets- och åsiktskriterium skickas
ut till rektorerna.
Rektorerna sätter sina bud för alla lärare/
SYV. Nu är vi i maj månad. Inga bud skickas
till LR, men förhandlingar inleds med LF.
När vi fortfarande inte har fått några bud i
mitten av juni lägger vi ett bud och sänder
detta till den centrala personalchefen Leo
Gustafson. Hur vårt bud är uppbyggt är presenterat
i FoS nr 5 för 2008. Vi förklarar att
vi omedelbart kan börja förhandla. Gustafson
skickar inte budet vidare till rektorerna,
ja han omnämner inte ens att det existerar.
Sommaren går och inga arbetsgivarbud
kommer – trots att de finns i sinnevärlden.
Arbetsgivaren tänker sig att förhala processen
precis som han gjorde förra året.
Arbetsgivaren meddelar att förhandlingarna
skall centraliseras. Vi får inte ens göra upp
förhandlingstider och –platser med rektorerna.
Detta för att garantera att de två centrala
befattningshavarna Gustafson och Janne
Lindström skall kunna delta vid samtliga
förhandlingar. Nu ser vi tydligt det vi misstänkt
länge, att rektorerna förs åt sidan och
våra egentliga motparter är Gustafson, Lindström
och de rektorerna överordnade personalsekreterarna.
Gustafson och Lindström vill bestämma om
förhandlingstidpunkter innan vi ens har fått
se buden.
Den 15 september får vi ett samlat bud från
arbetsgivaren. (Om budets konstruktion på
annan plats i denna information.)
Förhandlingstider bestäms.
Vid två tillfällen under hösten skickar den
centrala skolledningen ut lögnaktiga brev
direkt till LR:s medlemmar och till alla
andra anställda inom skolan.
Nu är vi framme vid det som beskrevs i början
av denna information. Vi har träffar
kring olika skolor. Vid dessa deltar i allmänhet
Gustafson, Lindström, personalsekreterare
och rektor – ibland också gymnasiechef
eller på grundskolan områdeschef. Det är
mycket tydligt att rektor har en mycket underordnad
roll. Vid träffarna går rektor igenom
sitt bud, vi ställer frågor och någon på
arbetsgivarsidan – ofta någon annan än rektor
– svarar så gott det går. Genomgående är,
att svaren är mycket svävande för att inte
säga undermåliga. (Det är förbluffande litet,
som rektorerna vet om lärarens undervisning
och undervisningsresultat.).
Brandin utestänger rektorerna från förhandlingarna.
I praktiken tar han ifrån dem förhandlingsmandatet
och det blir ännu tydligare
att det är Gustafson och Lindström, som
är arbetsgivarens egentliga förhandlare – och
så har det nog varit bestämt hela tiden.
Arbetsgivaren ajournerar förhandlingarna en
månad – ca 10 okt – ca 10 nov.
Under tiden alla dessa turer sker – och inte
sker – har vi kontakter med politikerna.
Den 19 december får vi veta att man tänker
frånträda.
Den 12 januari formuleras frånträdandebrevet.
Sammanfattningsvis: En del möten, men inga
reella förhandlingar.

Facket och Skolan nr 1 -09
Hur arbetsgivarens bud konstruerades.
LR vill hela tiden jobba på en ömsesidig basis,
men arbetsgivaren vägrade att ingå någon som
helst uppgörelse. I ett sådant läge är han skyldig
att helt följa det centrala avtalet. Viktigt
enligt det centrala avtalet är att man
förhandlar varje enskild individ för sig utan
sidoblickar på dennes kollegers lön och löneökning
inte har någon pott
sätter individuella löner och inte grupplöner
Mot allt detta bröt kommunen helt öppet och
man talade om att så hade man gjort med LF:s
medlemmar också, även om LF-ledningen påstod
något annat.
Den pott, som kommunen avsatte för LR:s
medlemmar skulle hållas hemlig för oss. Eftersom
vi inte har fått besked om 2007förhandlingens
utfall för de enskilda medlemmarna
kan vi inte själva räkna ut pottens storlek.
Vi utgår dock ifrån att den ligger i närheten
av 4 %. För Corren var pottens storlek
dock inte hemlig. I Corren kunde man häromdagen
läsa att potten beräknades genom att
1 230 kr avsattes per person. Vi har frågat
gång på gång hur stor potten är, men inte fått
något besked. Tur att vi har tillgång till Corren!
Kommunen bestämde ensidigt, att man skulle
göra vissa riktade satsningar – på Ma/Nolärare,
på speciallärare, för att till viss del
kompensera de relativt nyanställda för höjda
ingångslöner och på ALG:s lärare i s k allmän-
na ämnen. Det sistnämnda var en direkt effekt
av att LR under 2007 kartlade löneskillnaderna
mellan skolorna och efter att kommunen först
visat ointresse för frågan publicerade resultaten
i Corren. Kommunen kunde för skams
skull inte ignorera frågan utan lovade att satsa
50 000 kr per månad på ALG:s lärare i allmänna
ämnen. I snitt lär detta betyda ca 500 kr/
månad för dessa lärare. Det gläder oss att vårt
kartläggningsarbete gav denna effekt. Att det
blev extra pengar till ALG:s lärare ser vi av
buden, men av det kommande stycket förstår
du att det är omöjligt att kolla om det handlar
om just 50 000 kr/månad eller ej.
Kommunen lovade oss att de extra satsningarna
skulle ligga utanför minimiprocenten.
En arbetsgivare som det är reda med visar naturligtvis
tydligt hur han avsätter de speciella
pengarna. Han gör olika kolumner för prestationer
och för de olika rättställnings-/
specialsatsningarna. Så icke i detta fall. Man
blandade allt till en soppa, som är totalt ogenomskådlig
och man är inte beredd att för oss
förklara vad som är vad. Ja, vi tror att det är så
oprofessionellt gjort att arbetsgivaren inte
själv vet vad som är vad. Om matteläraren Putte
Pettersson på ALG ges 1500 kr i löneökning
– är det då t ex 700 i prestationspengar, 300
för att han är mattelärare och 500 för att han
jobbar på ALG? Eller är det något helt annat
som gäller? Det är ju helt avgörande att veta
om PP har fått en början till en rättställning
eller ej.
Jag tror att det är bra om PP själv frågar rektor
vilka satsningar som har gjorts på honom –
och varför?
6

Facket och Skolan nr 1 -09 7
Lojalitetskriteriet.
För politikerna har Brandins öppna övertramp varit besvärande – inte i och för sig för att det har
skett, men för att LR har lovat att göra det publikt om arbetsgivaren framhärdar i sitt sätt att
”förhandla” och frånträda. Politikerna har löst sitt problem med att säga ”att lojalitetskriteriet skall
bort”. Detta är bara tom retorik. Man visar genom att låta kriteriet vara en del av förhandlingen
2008, att man tycker, att det har varit värdefullt att använda den här gången. Det är också så, att
om högste chefen för skolan har ansträngt sig, att just före en förhandling konstruera och distribuera
ett kriterium som detta, så förstår rektorerna schäsen. Lojalitetskriteriet kommer naturligtvis att
leva vidare i faktisk handling, om än ej fortsättningsvis nedtecknat på papper. Enda chansen att få
bort detta ogräs är att politikerna ser till att Brandin kommer överens med oss om nya lönekriterier.
Rektorerna är hårt hållna och naturligtvis har de fått order om att förneka, att de har använt lojalitetskriteriet
och kanske är det faktiskt så för några, men det är inte så att rektorerna under någon
längre tid vågar gå emot sin högste chefs uttalade vilja. Vi vet av erfarenhet, att har något väl hårdlanserats
på arbetsgivarsidan, om rektorerna vet vad överheten förväntar sig, så ställer flera och
flera successivt in sig i ledet och uppträder enligt överhetens förväntan. Så har det varit med peranderssoneriet
i stort och lojalitetskriteriet är inget annat än kronan på peranderssonverket.
Ett lysande undantag när det gäller anpassningen uppåt utgör rektorn på Ånestadsskolan, Arja
Moum, som inte alls har använt lojalitetskriteriet. Hon förklarade tydligt för oss, att hon vid budkonstruktionen
använde de partsgemensamma lönekriterierna från 2001.
Även i övrigt är de ensidigt påhittade lokala kriterierna fördärvliga, eftersom de betonar kringaktiviteterna
och belönar arbete utöver avtalad arbetstid. Du kan själv studera dem i Bilaga 2.
Arbetsutskottet för LR Linköping
genom
Åke

Löneöversyn 2008
Lärarnas Riksförbund
Platensgatan 8
582 20 Linköping
Arbetsgivaren Linköpings kommun konstaterar efter flera förhandlingstillfällen och
överläggningar att överenskommelse avseende löneöversyn 2008 inte kan träffas
med Lärarnas Riksförbund.
Arbetsgivaren konstaterar att man å sin sida fullgjort sin förhandlingsskyldighet
och frånträder därför förhandlingarna i enlighet med KHA § 20.
Förhandlingarna är därmed avslutade och arbetsgivaren kommer att besluta om nya
löner från och med 2008-04-01 för berörda medarbetare.
Linköping 2009-01-12
Niclas Lindahl
Förhandlingschef