Aktiemarknadsnämndens uttalanden juni 2002 - december 2002
Aktiemarknadsnämndens uttalanden juni 2002 - december 2002
Aktiemarknadsnämndens uttalanden juni 2002 - december 2002
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Denna redovisning av <strong>Aktiemarknadsnämndens</strong><br />
(»AMN«) <strong>uttalanden</strong> tar vid efter NTS<br />
<strong>2002</strong>:2 s. 130-136. AMN har under den nu<br />
aktuella perioden gjort 21 <strong>uttalanden</strong>, varav<br />
tio är hemliga och därmed inte offentliggjorda.<br />
Dessutom redovisas två tidigare <strong>uttalanden</strong>,<br />
uttalande 2000:12 och <strong>2002</strong>:9, som av<br />
nämnden inte offentliggjorts omedelbart och<br />
därför inte tidigare kommenterats i NTS.<br />
Majoriteten av både offentliggjorda och<br />
icke offentliggjorda <strong>uttalanden</strong> behandlar<br />
budplikt och andra frågor med anknytning<br />
till Näringslivets Börskommittés (»NBK«)<br />
rekommendation om Offentligt erbjudande<br />
om aktieförvärv. Två av de ärenden som<br />
nämnden behandlat har fått stort utrymme i<br />
media. Uttalande <strong>2002</strong>:20 och <strong>2002</strong>:24 rör<br />
frågor i anledning av isländska Kaupthings<br />
bud på JP Nordiska. AMN:s uttalande<br />
<strong>2002</strong>:13 behandlar bl.a. anställningsavtalet<br />
för Scanias VD, där nämndens slutsatser kritiserats<br />
av Aktiespararna.<br />
Uttalande <strong>2002</strong>:11<br />
Ej offentliggjort.<br />
Jur.kand. Björn Kristiansson<br />
Handelshögskolan i Stockholm<br />
Uttalande <strong>2002</strong>:12<br />
NGM-bolaget Sonesta planerade ett förvärv<br />
av det onoterade bolaget Stille Surgical genom<br />
en apportemission till bolagets ägare.<br />
Huvudägare i Stille var det onoterade bolaget<br />
Linc, som efter apportemissionen skulle<br />
komma att inneha 88 procent av aktierna i<br />
Sonesta. Lincs avsikt var att därefter, inom<br />
ett år, växla över ägandet i Sonesta till sina<br />
egna aktieägare i sådan omfattning att Lincs<br />
ägarandel i Sonesta skulle komma att understiga<br />
40 procent. Lincs tretton aktieägare innehade<br />
aktier motsvarande en andel varierande<br />
mellan 0,2 och 36 procent i Linc. Något<br />
aktieägaravtal eller annan koppling mellan<br />
ägarna som skulle få dem att anses som närstående<br />
med varandra eller med Linc enligt<br />
NBK:s rekommendation existerade inte. Linc<br />
hemställde om undantag från budplikten.<br />
NTS <strong>2002</strong>:4
AMN fann att det i NBK:s rekommendation<br />
förutsatts att undantag från budplikten<br />
kan medges i samband med apportemissioner.<br />
Nämnden beaktade vidare att den höga<br />
röstandelen skulle nedbringas inom ett år,<br />
vilket även uppställdes som villkor för<br />
nämndens beviljande av undantag.<br />
Uttalande <strong>2002</strong>:13<br />
Aktiespararna ställde ett antal frågor i anledning<br />
av vissa transaktioner och avtal i aktiemarknadsbolaget<br />
Scania. Tyska Volkswagen<br />
innehade 34 procent av aktierna i Scania och<br />
var bolagets röstmässigt största ägare. VW:s<br />
styrelseordförande samt bolagets koncernchef<br />
var ledamöter av Scanias styrelse, varav<br />
en av dem var Scaniastyrelsens ordförande.<br />
Den första frågan gällde Scanias överlåtelse<br />
av dotterbolaget Din Bil till VW. Din Bil<br />
innehade generalagenturen för VW i Sverige<br />
och var återförsäljare för VW-koncernens<br />
bilmärken samt svarade för en tredjedel av<br />
VW-koncernens försäljning på den svenska<br />
marknaden. Enligt Aktiespararna borde<br />
försäljningen, trots att den inte formellt föll<br />
under reglerna, ha prövats enligt p. 24 i bilaga<br />
1 till Stockholmsbörsens noteringsavtal<br />
som reglerar s.k. närståendetransaktioner.<br />
Enligt Aktiespararna talar syftet med reglerna<br />
för en sådan tillämpning – att minska risken<br />
för att en närstående missbrukar sin ställning<br />
vid utformningen av transaktionens villkor.<br />
Även AMN:s uttalande <strong>2002</strong>:6 (behandlat<br />
i NTS <strong>2002</strong>:2 s. 135) kan enligt Aktiespararna<br />
tas till intäkt för att en större aktieägare<br />
kan inrymmas under närståendedefinitionen.<br />
Reglerna för närståendetransaktioner<br />
kräver bl.a. ett värderingsutlåtande från en<br />
oberoende expert samt godkännande på bolagsstämma.<br />
Scania hade låtit ABN AMRO<br />
utfärda ett s.k. financial fairness opinion.<br />
ABN AMRO var dock enligt Aktiespararna<br />
inte att anse som oberoende, eftersom banken<br />
hade betydande uppdrag för VW:s räkning.<br />
Björn Kristiansson<br />
Scania anförde att ett fortsatt ägande av<br />
Din Bil av olika skäl krävde omfattande<br />
investeringar, vilket skulle konkurrera med<br />
Scanias kärnverksamhet. Enligt Scania hade<br />
dess styrelse alltid haft ett särskilt fokus på<br />
intressekonflikter inte bara gentemot VW<br />
utan även gentemot dess övriga huvudägare<br />
Investor och Volvo. När det gällde Din Bil<br />
fanns endast tre försäljningsalternativ – återförsäljarna,<br />
privat riskkapitalbolag eller VW.<br />
Endast VW lämnade ett skäligt bud. Ett av<br />
styrelsens krav för att godkänna en försäljning<br />
var en oberoende värdering från en välrenommerad<br />
och oberoende expert. ABN<br />
AMRO fick därför granska VW:s bud och<br />
kom fram till att det var skäligt. Styrelsen,<br />
utan medverkan av de från VW nominerade<br />
ledamöterna, diskuterade och godkände sedermera<br />
överlåtelsen till VW.<br />
Enligt Scania var noteringsavtalets närståendebestämmelser<br />
inte tillämpliga på försäljningen<br />
och inte heller AMN:s uttalande<br />
<strong>2002</strong>:6 kunde sägas innebära ett sådant krav.<br />
Försäljningen var dessutom endast av marginell<br />
betydelse för Scania, då priset för Din<br />
Bil motsvarade cirka en procent av Scanias<br />
marknadsvärde och rörelseresultatet för Din<br />
Bil utgjorde cirka 2,2 procent av Scanias resultat.<br />
Trots detta inhämtade Scania en oberoende<br />
värdering. ABN AMRO var oberoende<br />
både i förhållande till Scania och VW,<br />
vilket även ABN AMRO själva ansåg, bl.a.<br />
genom att bankens globala uppdragskommitté<br />
genomförde en jävskontroll innan uppdraget<br />
accepterades.<br />
Enligt AMN var försäljningen av Din Bil<br />
av oväsentlig betydelse för Scania, varför<br />
försäljningen redan på denna grund inte aktualiserade<br />
reglerna för närståendetransaktioner.<br />
Att ett värderingsutlåtande från en<br />
oberoende expert inhämtades var dock enligt<br />
AMN befogat. Nämnden kunde inte finna<br />
skäl för att ifrågasätta ABN AMRO:s oberoende.
Aktiespararnas andra fråga gällde Scanias<br />
VD Leif Östlings anställningsavtal. Scania<br />
ingick under 2001 ett femårigt anställningsavtal<br />
med Östling som bl.a. gav denne årliga<br />
pensionsavsättningar, utöver tidigare avtal.<br />
Avtalet, som tillkom på VW:s begäran, skulle<br />
dock upphöra tolv månader efter att VW<br />
minskat sitt ägande i Scania till under fem<br />
procent. Denna koppling gjorde enligt Aktiespararna<br />
att Östlings oberoende kunde ifrågasättas.<br />
Dessutom stred avtalet mot ABL:s<br />
ansvarfördelning enligt vilken det är styrelsen<br />
och inte en enskild ägare som avtalar om<br />
ersättning med bolagets VD, samt mot likhetsprincipen<br />
eftersom avtalet innebar att<br />
Scania tillförsäkrat VW att Östling kvarstannade<br />
som VD.<br />
Enligt Scania träffades avtalet i samtliga<br />
ägares intresse och det var styrelsen som<br />
konstaterade, i och för sig efter att frågan<br />
tagits upp av en enskild ledamot nominerad<br />
av VW, att avtalet låg i Scanias intresse.<br />
Ersättningskommittén inom Scanias styrelse<br />
skötte avtalsförhandlingarna med Östling.<br />
Den s.k. change of control-klausulen gav<br />
Östling rätt att avträda från sin post med bibehållen<br />
rätt till ersättning under viss tid, om<br />
VW:s ägande gick ned under fem procent.<br />
Enligt Scania var denna typ av klausuler inte<br />
ovanliga i verkställande direktörers anställningsavtal.<br />
Östlings tidigare anställningsavtal<br />
innehöll en klausul som gav honom rätt<br />
att avträda sin befattning med bibehållen lön<br />
under två års tid vid markanta ändringar av<br />
bolagets ägarstruktur. Skälet till att klausulen<br />
endast knöts till VW:s innehav var att både<br />
Volvos och Investors långsiktiga ställning<br />
som ägare i Scania var oklar vid avtalstidpunkten.<br />
AMN fann ingen anledning att ifrågasätta<br />
Scanias uppgift att styrelsen konstaterat att<br />
avtalet låg i Scanias intressen, även om de<br />
uppgifter som förekommit i Scanias årsredovisning<br />
lätt kunnat missuppfattas. Nämnden<br />
anförde vidare att den kände till att s.k. chan-<br />
ge of control-klausuler inte är ovanliga i<br />
verkställande direktörers anställningsavtal,<br />
varför ingen kritik riktades mot Scania. 2<br />
Uttalande <strong>2002</strong>:14<br />
Ej offentliggjort.<br />
Uttalande <strong>2002</strong>:15<br />
De onoterade bolaget HAGA kontrollerade<br />
något mindre än 40 procent av rösterna i<br />
NGM-bolaget MNW. För att skapa en finansiell<br />
stabilitet i MNW och ge bolaget<br />
förutsättningar att aktivt arbeta med strukturförändringar<br />
beslutade bolaget om en<br />
företrädesrättsemission, vilken dock inte lyckades.<br />
Intresset hos de befintliga ägarna,<br />
HAGA undantaget, var mycket lågt och<br />
MNW:s likviditet blev ytterst ansträngd. GI-<br />
AB, en av HAGA:s två ägare, förklarade sig<br />
villig att ställa upp som garant för emissionen<br />
mot en ersättning om fyra miljoner kronor.<br />
MNW erbjöd då GIAB att istället för<br />
provision få tilldelning i en riktad emission<br />
och där teckna maximalt elva miljoner kronor,<br />
förutsatt att GIAB förhandlade om ackord<br />
på en utestående bankskuld om 15 miljoner<br />
kronor samt att den riktade emissionen<br />
godkändes på en extra bolagsstämma i<br />
MNW. Tack vare garantin blev emissionen<br />
fulltecknad. Efter företrädesrättsemissionen<br />
och den riktade emissionen skulle GIAB:s<br />
ägarandel uppgå till 62,3 procent, HAGA:s<br />
6,6 procent och övriga ägares 31 procent.<br />
GIAB hemställde om undantag från budplikten<br />
och anförde att bolaget var positivt till att<br />
minska sin framtida ägarandel, men att det<br />
inte, mot bakgrund av det svala bemötande<br />
MNW fått vid presentationer av sin affärsidé<br />
hos privatpersoner och institutionella ägare,<br />
2. AMN:s uppfattning om att sådana klausuler är<br />
vanliga hade dock ingen täckning, vilket föranledde<br />
öppen kritik från Aktiespararna efter uttalandets<br />
offentliggörande.<br />
NTS <strong>2002</strong>:4
kunde lämna någon utfästelse beträffande<br />
tidsperspektivet.<br />
AMN fann att GIAB:s innehav uppkommit<br />
till följd av en emission av aktier som var<br />
ett erforderligt led i rekonstruktionen av ett<br />
bolag med betydande ekonomiska svårigheter,<br />
varför dispens från budplikten medgavs.<br />
Dispensbeslutet förenades inte med några<br />
särskilda villkor.<br />
Nämnden prövade vidare om den riktade<br />
emissionen till GIAB kunde anses vara<br />
förenlig med god sed på aktiemarknaden,<br />
med beaktande av sina slutsatser i uttalande<br />
<strong>2002</strong>:2 (behandlat i NTS <strong>2002</strong>:2 s. 134-135).<br />
Att MNW befann sig i finansiell kris samt att<br />
emissionskursen överensstämde med kursen<br />
i företrädesrättsemissionen och marknadskursen<br />
gjorde att den riktade emissionen enligt<br />
AMN inte kunde anses strida mot god<br />
sed.<br />
Uttalande <strong>2002</strong>:16<br />
Ej offentliggjort.<br />
Uttalande <strong>2002</strong>:17 och <strong>2002</strong>:9<br />
Aktiemarknadsbolaget Nobel Biocare planerade<br />
ett domicilbyte. Detta skulle ske genom<br />
att ett schweiziskt holdingbolag, Nobel<br />
Biocare Holding, skulle lägga ett utbyteserbjudande<br />
avseende aktierna i det svenska<br />
bolaget. Holdingbolaget var tillskapat på Nobel<br />
Biocares styrelses initiativ.<br />
Enligt Aktiespararna skulle flera svårbedömbara<br />
konsekvenser uppkomma av ett<br />
domicilbyte, varför transaktionen borde underställas<br />
bolagsstämmans prövning. Dessutom<br />
undrade Aktiespararna om inte budgivarens<br />
styrelse bort inhämta ett värderingsutlåtande<br />
eller yttrande över erbjudandets rimlighet.<br />
Styrelsen för Nobel Biocare anförde att<br />
det inte finns något krav på stämmobehandling<br />
av den aktuella transaktionen samt att<br />
frågan om domicilbyte upplysningsvis berör-<br />
Björn Kristiansson<br />
des i VD:s anförande vid ordinarie stämma<br />
<strong>2002</strong>.<br />
AMN fann att domicilbytet inte behövde<br />
underställas bolagsstämmans prövning enligt<br />
ABL, men anförde att ett sådant krav bör<br />
gälla för framtiden i motsvarande situation<br />
mot bakgrund av god sed på aktiemarknaden.<br />
Frågan om underlåtenhet att inhämta<br />
värderingsutlåtande m.m. hade redan bedömts<br />
i uttalande <strong>2002</strong>:9, varvid nämnden<br />
vidhöll sin då redovisade inställning att detta<br />
var obehövligt. I uttalande <strong>2002</strong>:9 anförde<br />
Nobel Biocare att ett utbyteserbjudande från<br />
ett tomt holdingbolag endast innebär att målbolagsaktieägaren<br />
erhåller vad han redan har.<br />
Det finns därför inga skäl för att kräva att ett<br />
värderingsutlåtande inhämtas beträffande<br />
budets skälighet. Enligt AMN gjorde syftet<br />
med bestämmelserna inte sig gällande i domicilbytestransaktionen.<br />
Uttalande <strong>2002</strong>:18-19<br />
Ej offentliggjorda.<br />
Uttalande <strong>2002</strong>:20<br />
En av höstens mest mediala affärer utgörs av<br />
isländska Kaupthing Banks bud på aktierna<br />
i JP Nordiska. Före budet hade Kaupthing<br />
förvärvat cirka 33 procent av aktierna i JP<br />
Nordiska på marknaden och Kaupthings VD<br />
var ledamot i JP Nordiskas styrelse. I augusti<br />
<strong>2002</strong> offentliggjorde Kaupthing sitt bud och<br />
prospektet beräknades offentliggöras i slutet<br />
av oktober. Anmälningsperioden skulle löpa<br />
från slutet av oktober till mitten av november.<br />
I början av september hade JP Nordiskas<br />
styrelse behandlat budet och beslutat att inhämta<br />
ett s.k. fairness opinion. Efter begäran<br />
från Kaupthing samma dag som styrelsen<br />
behandlade erbjudandet beslutade styrelsen<br />
senare i september vid ett extra styrelsemöte<br />
att kalla till extra stämma den 15 oktober.<br />
Extrastämman skulle behandla styrelseval,<br />
varvid Kaupthing föreslagit omval av tre le-
damöter och nyval av tre. Förslaget angavs<br />
stödas av ägare till 57,4 procent av samtliga<br />
aktier och röster i JP Nordiska, vid sidan av<br />
Kaupthing även av bl.a. Länsförsäkringar.<br />
NBK:s rekommendation föreskriver att<br />
styrelsen i målbolaget inom skälig tid bör<br />
offentliggöra sin syn på ett bud. Enligt Aktiespararna<br />
skulle det bli den nya styrelsens<br />
uppgift att lämna rekommendation om budet.<br />
Syftet med bestämmelsen skulle enligt Aktiespararna<br />
förfelas, om en budgivare tillsatte<br />
en egen styrelse som gjorde detta uttalande.<br />
Kaupthings föreslagna styrelseval var än mer<br />
anmärkningsvärt mot bakgrund av att JP<br />
Nordiskas befintliga styrelse infordrat ett<br />
värderingsutlåtande och därmed uppskjutit<br />
sin behandling av budet. En budgivare bör<br />
enligt Aktiespararna inte få byta ut styrelsen<br />
i målbolaget under budperioden, och i vart<br />
fall inte förrän styrelsen haft tid att uttala sig<br />
i anledning av budet. Dessutom skulle den<br />
nya styrelsen få publicera JP Nordiskas delårsrapport,<br />
som var planerad att offentliggöras<br />
den 25 oktober, vars innehåll var av största<br />
vikt för ägarnas ställningstagande till budet.<br />
Enligt Kaupthing bedrev inte JP Nordiskas<br />
ledning integrations- och ledningsarbetet<br />
på önskvärt sätt. Då Kaupthing i egenskap<br />
av största ägare inte fick förståelse för sina<br />
synpunkter från den sittande styrelsen utan<br />
styrelsen bedrev en linje som Kaupthing ansåg<br />
skadlig för JP Nordiska, fanns inget alternativ<br />
än att omgående begära sammankallande<br />
av en extra bolagsstämma. Enligt<br />
Kaupthing fanns det gott om tid för den sittande<br />
styrelsen att utvärdera värderingsutlåtandet<br />
och göra sitt uttalande före den extra<br />
stämman den 15 oktober. Den föreslagna<br />
styrelseförändringen hade enligt Kaupthing<br />
inte till avsikt att påverka varken inställningen<br />
till budet eller utformningen av delårsrapporten.<br />
AMN fann inte att Kaupthings agerande<br />
syftat till att förhindra eller försvåra ett utta-<br />
lande från JP Nordiskas sittande styrelse, särskilt<br />
som styrelsen hade gott om tid att före<br />
den extra stämman inhämta värderingsutlåtandet<br />
och göra sitt uttalande.<br />
Aktiespararnas andra fråga gällde om<br />
Länsförsäkringar kunde vara att anse som<br />
närstående till Kaupthing enligt NBK:s rekommendation.<br />
Den främsta effekten av detta<br />
skulle vara att Kaupthing blev tvungen att<br />
anpassa budet till priset vid de aktieförvärv<br />
som Länsförsäkringar gjort i JP Nordiska.<br />
Länsförsäkringar förvärvade aktier motsvarande<br />
11,5 procent av samtliga aktier och<br />
röster i JP Nordiska i mitten av september<br />
<strong>2002</strong>. Länsförsäkringar gick samma dag som<br />
förvärvet ut med ett pressmeddelande, varvid<br />
meddelades att bolaget såg positivt på ett<br />
aktieinnehav i Kaupthing och att de förvärvat<br />
den större aktieposten i JP Nordiska utifrån<br />
en positiv grundsyn på Kaupthings bud.<br />
Länsförsäkringar ägde 3,3 procent av aktierna<br />
i Kaupthing och var en av bolagets tio<br />
största ägare. Dessutom var Länsförsäkringars<br />
VD ledamot av Kaupthings styrelse.<br />
Aktiespararna anförde vidare att närståendeförhållandet<br />
bekräftats när Länsförsäkringar<br />
ställde sig bakom Kaupthings förslag till<br />
ny styrelsesammansättning i JP Nordiska.<br />
Enligt Kaupthing hade ingen samverkan<br />
skett med Länsförsäkringar beträffande genomförande<br />
av budet eller i samband med<br />
förvärvet av aktier i JP Nordiska. Dessutom<br />
torde Länsförsäkringars förvärv inte ha skett<br />
på mer förmånliga villkor än Kaupthings<br />
bud.<br />
AMN gick igenom sin tidigare praxis i<br />
form av uttalande 1992:2 och bestämmelserna<br />
i NBK:s rekommendation. Närståendereglerna<br />
om samverkan behöver enligt nämnden<br />
inte grunda sig på avtal eller annan överenskommelse<br />
med budgivaren, dock krävs ett<br />
syfte att gå budgivarens ärenden eller att annars<br />
främja genomförandet av budet. AMN<br />
kunde inte finna det utrett att Länsförsäkringar<br />
haft ett sådant syfte, varför bolaget inte<br />
NTS <strong>2002</strong>:4
kunde betraktas som närstående till Kaupthing.<br />
Uttalande <strong>2002</strong>:21<br />
Ej offentliggjort.<br />
Uttalande <strong>2002</strong>:22 och 2000:12<br />
Det onoterade bolaget Mellby begärde undantag<br />
från den budplikt som kunde uppkomma<br />
vid en emission i O-listebolaget Senea.<br />
Senea hade redan under 2000 drabbats av<br />
kapitalbrist, varvid Mellby garanterat en<br />
emission med företrädesrätt för aktieägarna.<br />
Inför denna emission hade Mellby hemställt<br />
och beviljats dispens från budplikten av<br />
AMN, uttalande 2000:12. AMN fann i uttalandet<br />
att Senea befann sig i finansiell kris<br />
och att Mellby, som avsåg garantera en<br />
företrädesrättsemissionen, kunde erhålla<br />
undantag om budpliktsgränsen överskreds<br />
genom garantin. 40-procentsgränsen kom<br />
dock inte att överskridas vid denna emission.<br />
Senea hade nu återigen drabbats av kapitalbrist<br />
och därvidlag beslutat om en företrädesrättsemission<br />
för aktieägarna. Skulle inte<br />
emissionen bli fulltecknad, skulle Senea<br />
hamna i en obeståndssituation. Mellby hade<br />
då, under förutsättning av att budplikt inte<br />
skulle inträda, förklarat sig berett att teckna<br />
de aktier som erfordrades för att undvika<br />
obeståndssituationen.<br />
AMN anförde att skäl för undantag för<br />
budplikten förelåg, varför dispens medgavs.<br />
Dispensbeslutet förenades inte med några<br />
särskilda villkor.<br />
Uttalande <strong>2002</strong>:23<br />
Ej offentliggjort.<br />
Uttalande <strong>2002</strong>:24<br />
Kaupthings bud på JP Nordiska kom återigen<br />
under nämndens prövning, se uttalande<br />
<strong>2002</strong>:20 ovan. Kaupthing begärde undantag<br />
från skyldigheten enligt NBK:s rekommendation<br />
att låta budet omfatta samtliga instru-<br />
Björn Kristiansson<br />
ment vars kurssättning påverkas av budet på<br />
aktierna. JP Nordiska hade emitterat teckningsoptioner<br />
vars sannolikhet för utövande<br />
var låg pga. en hög nyteckningskurs. En<br />
fjärdedel av teckningsoptionerna innehades<br />
av ett koncernbolag och resterande av ett<br />
begränsat antal anställda eller tidigare anställda.<br />
Med hänsyn till teckningsoptionernas<br />
spridning, att de i princip var värdelösa samt<br />
Kaupthings administrativa kostnader förenat<br />
med att låta budet omfatta teckningsoptionerna,<br />
fanns enligt AMN skäl att bevilja undantag.<br />
Uttalande <strong>2002</strong>:25<br />
Aktiespararna önskade AMN:s prövning av<br />
det finska bolaget Outokumpus bud på aktierna<br />
i AvestaPolarit. Aktierna i AvestaPolarit<br />
var noterade på Stockholmsbörsen och hade<br />
ett stort antal svenska ägare men bolaget var<br />
finländskt och budet träffades därför inte av<br />
NBK:s rekommendation. Outokumpu hade<br />
förvärvat merparten av sina aktier i Avesta-<br />
Polarit från ett brittiskt bolag, Cours Group,<br />
utanför budet till ett högre pris än budpriset.<br />
Att NBK:s rekommendation inte är tillämplig<br />
när målbolaget är utländskt utesluter<br />
enligt AMN inte att vissa krav kan ställas på<br />
budgivaren utifrån svenska aktiemarknadsprinciper<br />
när målbolaget är noterat i Sverige.<br />
Dock gäller enligt finsk rätt en likabehandlingsprincip<br />
vid offentliga bud. Denna princip<br />
är lagfäst och kan prövas i finsk domstol.<br />
Nämnden fann det därför inte vara fritt från<br />
komplikationer att utan uttryckligt stöd av en<br />
aktiemarknadsregel lägga svenska principer<br />
till grund för en bedömning av erbjudandet,<br />
särskilt som principen om likabehandling<br />
kan ges olika innebörd i skilda länder. Vidare<br />
hade det enligt AMN inom NBK diskuterats<br />
att utvidga reglerna till att omfatta bud<br />
även på aktier i utländska bolag noterade i<br />
Sverige och nämnden ville inte föregripa
detta arbete. AMN prövade därför inte Outokumpus<br />
agerande.<br />
Uttalande <strong>2002</strong>:26-27<br />
Ej offentliggjorda.<br />
Uttalande <strong>2002</strong>:28<br />
Aktiemarknadsbolaget Gandalf genomförde<br />
en apportemission till ägarna i det onoterade<br />
bolaget JLT för förvärv av samtliga aktier i<br />
JLT. Genom apportemissionen kom makarna<br />
Olofsson, som inte tidigare var ägare i Gandalf,<br />
att inneha cirka 46,3 procent av aktier<br />
och röster i bolaget. Makarna Olofsson hade<br />
dock ställt ut köpoptioner till anställda i JLT<br />
motsvarande 8,8 procent av aktierna i Gandalf,<br />
med lösen senast sista <strong>juni</strong> 2003. Makarna<br />
Olofsson hemställde om undantag från<br />
budplikten.<br />
AMN fann skäl föreligga för undantag<br />
från budplikten och meddelade dispens. Dispensbeslutet<br />
förenades inte med några särskilda<br />
villkor.<br />
Uttalande <strong>2002</strong>:29<br />
Ej offentliggjort.<br />
Uttalande <strong>2002</strong>:30-31<br />
Frågan om norska Telenor kunde erhålla<br />
undantag från budplikten vid förvärv av aktier<br />
i aktiemarknadsbolaget Utfors prövades<br />
först i uttalande <strong>2002</strong>:30, varvid nämnden<br />
inte beviljade dispens. Parterna inkom därefter<br />
med ytterligare uppgifter, varvid ärendet<br />
togs upp till ny prövning i uttalande <strong>2002</strong>:31.<br />
I uttalande <strong>2002</strong>:30 anförde Telenor att<br />
Utfors under viss tid befunnit sig i ekonomisk<br />
kris. Utfors jämte två av dess dotterbolag<br />
hade inlett ett ackordsförfarande vid vilket<br />
borgenärerna skulle erhålla 25 procent av<br />
sina fordringar. En förutsättning för att ackordet<br />
skulle kunna finansieras var kapital<br />
från en extern finansiär. Dessutom behövde<br />
Utfors kortfristig finansiering av den löpande<br />
verksamheten. Telenor förklarade sig villigt<br />
att tillskjuta nödvändigt kapital, förutsatt att<br />
undantag från budplikten medgavs. Som<br />
vederlag skulle Utfors rikta en emission till<br />
Telenor motsvarande 90 procent av kapital<br />
och röster i Utfors. Dessutom skulle Telenor<br />
erhålla tilldelning i två riktade konvertibelemissioner,<br />
som vid utnyttjande kunde leda<br />
till ett aktieinnehav motsvarande ytterligare<br />
sju procent. De befintliga ägarna i Utfors<br />
kunde enligt Telenor kvarstå som en minoritet<br />
under en övergångsperiod. För det fall<br />
avtalet inte uppfylldes, skulle Telenor ha rätt<br />
att förvärva aktierna eller tillgångarna i vissa<br />
av Utfors dotterbolag genom pantrealisation<br />
eller försäljning i konkurs. Avtalet undertecknades<br />
av Telenor, Utfors, Utfors prioriterade<br />
borgenärer och vissa av Utfors större<br />
aktieägare. Enligt Utfors styrelse var den<br />
avtalade lösningen det bästa alternativet för<br />
Utfors, dess långivare och aktieägare.<br />
AMN fann att Utfors ekonomiska kris<br />
kunde utgöra skäl för dispens från budplikten,<br />
men uttalade att om andra skäl talade<br />
med tillräcklig styrka, dispens inte kunde<br />
medges. Telenors höga ägarandel skulle eliminera<br />
de flesta aktieägarnas minoritetsrättigheter<br />
varvid en eventuell rätt att få sin aktier<br />
inlösta inte kunde anses utgöra ett godtagbart<br />
substitut. Endast om Telenor kunde<br />
göra ett åtagande att minska sin ägarandel<br />
inom viss tid kunde undantag beviljas, men<br />
Telenors avsikt var ju tvärtom att öka sin<br />
ägarandel i Utfors. Då AMN inte fann några<br />
andra särskilt angelägna skäl, medgavs inte<br />
undantag från budplikten.<br />
Telenor återkom dock och begärde omprövning<br />
varvid bolaget presenterade ytterligare<br />
material. Utfors rekonstruktör redogjorde<br />
för den långa rekonstruktionsprocessen<br />
och de överväganden som gjorts därvidlag.<br />
Bankernas utgångspunkt var att aktieägarna<br />
inte skulle erhålla någonting förrän bankerna<br />
fått fullt betalt, eftersom Utforskoncernens<br />
tillgångar inte ens räckte för att tillfredsställa<br />
de prioriterade borgenärernas fordringsan-<br />
NTS <strong>2002</strong>:4
språk. Lösningen blev att bankerna godtog<br />
att de erhöll betalning för sina prioriterade<br />
fordringar motsvarande det 25-procentiga<br />
ackordet förutsatt att aktieägarna inte skulle<br />
erhålla någon betalning från bolaget. Ett villkor<br />
blev därför att dispens från budplikten<br />
erhölls. Frånvaron av dispens skulle innebära<br />
att ackordet förverkades. Utfors skulle i detta<br />
läge försättas i konkurs utan utdelning för<br />
aktieägarna. Telenor skulle ha rätt att förvärva<br />
aktier eller tillgångar i vissa dotterbolag<br />
till Utfors. Om inte ett undantag från budplikten<br />
kunde ges kunde enligt rekonstruktören<br />
några rekonstruktioner av börsbolag inte<br />
ske.<br />
I sin förnyade prövning ställde sig AMN<br />
fortfarande tveksam till att medge ett villkorslöst<br />
undantag. AMN:s tveksamhet grundade<br />
sig fortfarande på Telenors höga andel<br />
av röster och kapital i Utfors. Mot detta fick<br />
dock ställas en konkurs i Utfors för det fall<br />
dispens inte medgavs. Nämnden fokuserade<br />
på avtalet och anförde att parter i en rekonstruktion<br />
inte utan vidare skall utgå från att<br />
Björn Kristiansson<br />
dispens meddelas från huvudregeln om budplikt.<br />
Med hänsyn till formuleringarna i<br />
NBK:s rekommendation och AMN:s tidigare<br />
<strong>uttalanden</strong>, kunde dock parterna ha haft viss<br />
anledning att utgå från att möjlighet till dispens<br />
förelåg, varför dispens ändå medgavs.<br />
Nämndens principiella inställning, att dispens<br />
inte medges vid ägarskiften som berövar<br />
de kvarvarande aktieägarna deras minoritetsrättigheter,<br />
skulle dock enligt AMN beaktas<br />
för framtiden.<br />
Även Aktiespararna inkom med ett yttrande<br />
varvid framfördes att AMN borde begära<br />
att Telenor vid en framtida tidpunkt lämnade<br />
ett erbjudande till minoritetsaktieägarna i<br />
Utfors. Även om AMN hade förståelse för<br />
Aktiespararnas krav skulle ett förverkligande<br />
av detta leda till att ackordet skulle förverkas.<br />
Även om ett sådant villkor därför inte<br />
ställdes upp, anförde nämnden att god sed<br />
måste anses påkalla att Telenor, om bolaget<br />
inte erbjöd sig att förvärva eller inlösa utestående<br />
aktier, vidtog åtgärder för att inom rimlig<br />
tid minska sin ägarandel i Utfors.