Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

att avskaffa klassrummet
sina revir tycktes närområdet, den omgivande staden ha större positiv
betydelse än klassrummet.
Skantzes observationer och slutsatser kan ge ett visst stöd för de arkitekter
som sökte ett mer varierat formspråk i skolans arkitektur. Men de ger
också stöd för de tankar vi ärvt från Dewey, att huvudproblemet inte är
klassrummets design utan klassrummet som företeelse. Syftet borde alltså
vara att lämna de gamla modellerna och förebilderna för hur en skola ska
se ut att avskaffa klassrummet.
Arbetsenheter och inget flum
I början av 1990 -talet var den svenska skolans situation åter starkt förändrad.
Den statliga styrningen och granskningen av skolbyggnadsprojekt
hade upphört och de detaljerade normerna för dimensionering och inredning
av alla slags utrymmen var satta ur spel. Kommunerna fick ansvaret
för grundutbildningen, statens roll begränsades till att genom det nya
Skolverket fastställa läroplaner och kontrollera undervisningens kvalitet.
Varje skola eller rektorsområde blev en resultatenhet. Detta betydde att
kommuner och enskilda skolor blev starkt beroende av goda rådgivare,
såsom kunniga arkitekter, för sina byggprojekt. Kommunförbundet fick
en viss uppgift som kunskapssamordnare och konferensarrangör, samtidigt
som ideella nätverk och grupper som Skolhusgrupperna trädde in som
samarbetspartner.
Från 1990 -talets början finns flera exempel på »goda skolor«.
Fortfarande gällde idén om att skapa hemkänsla, särskilt för de yngre
barnen. Man talade om »den lilla skolan« i den stora, i form av avdelningar
eller hemvister som kunde urskiljas, även utifrån sett, som huskroppar. En
sådan avdelning kunde bestå av hemrum för tre klasser, och ett gemensamt
utrymme som kunde användas som lekrum, matrum, ateljé m.m. Ibland
fick formspråket anknytning till faluröd allmogeidyll som Sticklinge skola
på Lidingö ritad av arkitekt Kjell Forshed. Tidskriften Arkitektur presenterade
1993 flera intressanta skolor, som Stenhagenskolan, Uppsala, ritad
av arkitekt Eva Ranta-Eskola, med en touche av vit modernism, och Navet,
Örebro, ritad av Arkitektlaget och Christer Malmström, där torget i Siena
hade tjänat som inspirationskälla. I Stenhagenskolan finns en tydlig struktur,
ett sammanbindande, väl dimensionerat »neutralt kommunikationsstråk«.
I Sticklinge och Navet är det snarast uterummet, skolgården som
utgör ett centralt, samlande rum.
De nya grundskolorna byggdes som integrerade 0 – 9 -skolor, en skolmodell
som kom att avlösa de tidigare låg- och mellanstadie- respektive
högstadieskolorna. I decenniets skolprojekt fanns också en tyngdpunkt på
ekologiskt tänkande och »sunda hus«, som en kraftsamling mot mögel,
allergier och det ofta dåliga inomhusklimatet i skolor. I resurssparande
47