Föräldrar har en tendens att utöva samma föräldraskap som sina egna föräldrar, det vill säga barn som inte fått någon känslomässig omsorg har ofta svårt att ge det till sina egna barn. Forskning idag visar dock på nya rön att även föräldrar som har fått god omsorg som barn kan brista i den emotionella omsorgen av sina egna barn, beroende på hur deras livssituation ser ut. – Vi har ett samhälle idag där många par lever i en svår samlevnadssituation. De har köpt stora hus och stora bilar och kommer in i svåra prioriteringskonflikter när de måste arbeta mycket för att kunna betala sina förpliktelser. Då finns det lite tid över till barnet och barnet känner att andra ting prioriteras. Prioriteringskonflikten är central i vårt moderna samhälle menar Kari Killén, och från att den emotionella omsorgssvikten tidigare vandrat inom vissa familjer i generationer, kryper den nu in i medelklassen, men ofta i form av en överdriven behovstäckning på en rad områden. Men eftersom medelklassens barn har stora möjligheter att hitta resurser inom familjens nätverk, tar det tid för professionen att se de här barnen, berättar Kari Killén. – Det är först i skolan som de här barnen börjar reagera utåt, ofta i form av aggression, eller andra symptom som självdestruktivitet, och destruktivitet i förhållande till andra människor. Emotionell omsorgssvikt påverkar barnets utveckling på en mängd olika sätt. När ett barn inte har någon vuxen att knyta an till, får barnet problem med den kognitiva och Psykiska övergrepp 4Barn till föräldrar med psykiska problem, föräldrar som missbrukar, eller utövar våld inom familjen, utarbetade föräldrar, eller föräldrar som genomgått skilsmässor, utsätts ofta för psykiska övergrepp. ¨ Källa Kari Killén tema psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt krönika sociala utvecklingen. Barnet språkliga utveckling påverkas också negativt. En del barn väljer att isolera sig, fortsätter Kari Killén, eftersom de inte vill att någon utomstående ska fråga hur de mår, eller hur det står till med familjen. De kan sedan bli utåtagerande, aggres- siva och oroliga. – När du agerar utåt får du uppmärksamhet, du blir synlig. Dessvärre blir vissa barn syndabockar både hemma och i den yttre världen och barnet hamnar i en ond cirkel. För forskare och professionella har gränsdragningen mellan emotionell vanvård och psykisk misshandel varit svår, dels för att fenomenen är närbesläktade men också för att forskningen kring fenomen psykiska övergrepp varit liten, förklarar Kari Killén. Psykiska övergrepp, det vill säga är kanske det mest svårdefinierade fenomenet inom begreppet emotionell omsorgssvikt. Psykiska övergrepp definieras som en kronisk hållning eller handling hos föräldrar, som är ödeläggande för, eller förhindrar utvecklingen av en positiv självbild hos barnet. Barnet lever med en kronisk oro över att föräldrarna inte kan ta hand om sig själva och barnet. Psykiska övergrepp gäller inte isolerade händelser av avvisning inom familjen, poängterar Kari Killén, utan det är ett kroniskt avfärdsmönster som ger dominerande avtryck i barnets liv. En form av psykiskt övergrepp är att lägga på barnet egenskaper det inte har och behandla det därefter. – Man lägger på barnet negativa egenskaper och visar barnet fientlighet, hånar det eller nedvärderar det, utifrån de här egenskaperna, berättar Kari Killén. Psykiska övergrepp leder inte självklart till utvecklingsförseningar, fortsätter hon, däremot uppvisar barnen symptom som oro och aggressioner. – När ett barn ständigt måste leva upp till sina föräldrars förväntningar får det fysiska symptom som ont i magen eller i huvudet och blir till slut utåtagerande. En del flyttar sina aggressioner mot andra barn, andra får koncentrationssvårigheter av att alltid oroa sig över föräldrarnas beteende. Konsekvenserna av emotionell vanvård och psykiska övergrepp är alltså många och ofta svåra. Kari Killén är samtidigt försiktig och krass när hon ser på möjligheterna att hjälpa barnet och familjen. För att hjälpa hela familjen är inte alltid möjligt, menar hon och insatserna måste sättas in tidigt. – Varje situation måste värderas för sig. Det värsta är att vi professionella väntar alldeles för länge med att ta ställning till situationen, och ju längre vi väntar, desto svårare blir det att hjälpa barnet. När professionen tar kontakt med föräldrarna om problemet, möter de ofta försvar från föräldrarnas sida och mister då många gånger möjligheten att få kontakt med barnet. Här behöver professionen metoder för att hantera såväl barn som föräldrar, men också för att undvika osäkerhet och rädsla hos sig själva. Kari Killén menar att en kompetenshöjning måste till i allt från barnavårdscentraler till förskola, skola och barnpsykiatri. Kari Killén 4Kari Killén är kliniker, fil. doktor och forskare emerita på det norska forskningsinstitutet Nova. Kari Killén har skrivit ett flertal böcker som publicerats i Sverige, bland annat, ”Barn i missbrukande familjer”, ”Svikna barn” och ”Barndomen varar i generationen”. ”Professionell utveckling” kommer ut i Sverige under vintern år <strong>2008</strong>. 1/<strong>2008</strong> · <strong>BRIS</strong>-<strong>rapporten</strong> 31
krönika 32 <strong>BRIS</strong>-<strong>rapporten</strong> • 1/<strong>2008</strong> 2007 Under året som gått har flera barn- och ungdomsfrågor toppat tidningarnas förstasidor och tv:s nyhetssändningar. Knappast någon som såg Sveriges Televisions Uppdrag granskning har glömt ”Fallet Louise” och Vetlandabornas förtvivlan och raseri efteråt. Alexandramannen är ett annat fall som skakat om medvetandet hos många och som gjort begreppet ”grooming” allmänt känt. Men vad har hänt efter fallet Louise och Alexandramannen? <strong>BRIS</strong>-tidningen har gjort ett bokslut över några av de mest uppmärksammade händelserna under året och vi visar dessutom upp lovvärda projekt som pågått under året. Varsågoda och läs!
Change language