BRIS-rapporten 2008

krönika tema psykisk ohälsa, barns strategier, pojkar
Många uppger också att det är viktigt att
kunna sätta ord på hur man mår. Antingen
att man gör det genom att samtala eller skriva
dikter eller genom att lyssna på musik.
– Musik kan vara ett sätt för många att
få hjälp, det handlar om en slags identifikation,
säger hon.
Gemenskap ger bättre hälsa
Barnen uttrycker också att gemenskapen
med andra är viktig. De nämner ofta fritidsintressen
som man delar med andra, att
överhuvudtaget göra saker tillsammans med
andra, att befinna sig i ett sammanhang.
– Intressen och olika hobbys som är utvecklande
hjälper ofta barn och ungdomar
väldigt mycket. När man tittar på forskning
kring hälsobringande faktorer så framkommer
det just att intressen är viktiga för att må
bra, och det ser vi också i våra kontakter, säger
Michel Devillaz, BRIS-ombud region Syd.
Och det är många gånger i de sammanhangen
som många barn och ungdomar
hittar de nära och stärkande relationerna.
– Ibland måste man som vuxen ta sig
själv på större allvar, många ser inte den roll
man har som just vuxen. En tränare är ofta
inte bara tränare utan också en vuxen som
kan lyssna på vad barnen har att säga, säger
Michel Devillaz.
Att ta ett vuxenansvar i förhållande till
barn och unga handlar i grunden om något
så enkelt som att ta sig tid till att lyssna, att
bry sig på riktigt.
–Varje möte med ett barn eller ungdom är
ett viktigt möte, det handlar inte bara om professionella
möten när en psykolog eller kurator
möter barnet, utan alla former av möten.
– Det gäller för oss vuxna att stötta och ge utrymme
för att barnen ska få sätta ord på hur man
mår. Vi vet att det gör gott, det är det så många
barn som ringer och bekräftar, säger Helén
orén.
50 BRIS-rapporten • 1/2008
Hänvisningar och uppdrag
Hänvisningar
En viktig del av BRIS arbetssätt är att stödja
och bekräfta barn och ungdomar som tar
kontakt med oss. Men barnet behöver ofta
fortsatt stöd i sin omgivning, och i kontakten
med BRIS försöker man ofta hitta personer
eller instanser i barnets närhet som
barnet har förtroende för och som kan ge
fortsatt hjälp. En av BRIS viktiga uppgifter
är just också att informera barn och ungdomar
om vilka rättigheter de har och var
i samhället de kan få hjälp. När man i ett
samtal är överens om att barnet ska försöka
sig på en sådan kontakt, så bokförs detta
som en ”hänvisning”. I ett svar i mejlen kan
BRIS på motsvarande sätt föreslå barnet en
kontakt, men barnet måste på egen hand ta
ställning till hänvisningen.
Hänvisningar sker i över 70 procent av
alla kontakter. Många gånger kan det vara
svårt att hitta lämpliga vuxna, oavsett om
det gäller professionella eller privata kontakter.
Rädsla för att inte bli trodd eller
för att vara till besvär är inte sällan orsaker
till att barn inte vill berätta. Barn
upplever dessutom ofta att vuxna redan
har signalerat att de inte har tid och ork,
och i skolorna är elevvårdens resurser ofta
krympta till ett minimum.
I åtta av tio mejl föreslår BRIS en instans
som barnet kan kontakta, men överenskommelser
med barnet sker bara i sex
av tio telefonsamtal. Skillnaden blir tydlig
när vi ser på hänvisningar till elevhälsa,
ungdomsmottagning och BUP. Mindre
än hälften så många hänvisningar görs i
telefonen som i mejlen, vilket kan tolkas
som att barnen inte känner förtroende för
de instanser som BRIS ser som naturliga
kontakter i sammanhanget.
Uppdrag
Ett uppdrag innebär att det barn som kontaktar
BRIS ber om ett mer handfast ingripande
från ett BRIS-ombud. Det kan handla om att
barnet befinner sig i en akut farlig situation,
eller utsätter sig själv för skada, eller att barnet
behöver fortsatt stöd av andra orsaker.
Uppdrag sker alltid på barnets initiativ och
utifrån barnets behov. Ett uppdrag ger BRIS
möjlighet att bedriva allt från utvidgade stöd-
och motivationssamtal, till kontakter med
myndigheter eller andra instanser. Anställda
BRIS-ombud handlägger uppdragen och barnet
har kontakt med en och samma person.
Under 2007 avslutade BRIS 85 uppdrag,
vilket är några fler än året före.
Flicka 14 år som blivit slagen av mamma under
många år vägrar att återvända hem efter
att ha varit hos pappan över helgen. Hon vill ha
hjälp av BRIS att kontakta socialtjänsten och
undrar över hur en polisanmälan går till.
BRIS-ombudet kontaktar socialtjänsten i
flickans kommun och framför flickans önskemål.
Flickan och BRIS-ombudet har kontakt tills
flickan tycker att hon blivit lyssnad på och fått en
egen handläggare på socialtjänsten som hon kan
prata med och som hjälper henne vidare.
Pojke 16 år bor på en ungdomsinstitution
och berättar om kränkningar han blir utsatt
för av andra ungdomar där. Han blir inte
trodd av personalen. Hans handläggare på socialtjänsten
har slutat och han vet inte vem han
ska vända sig till. BRIS-ombudet kontaktar
socialtjänsten för att få namn på vem som ansvarar
för hans placering. Efter ytterligare samtal
med pojken gör BRIS-ombudet en skriftlig
anmälan till socialtjänsten för att påtala de
brister som pojken upplever och tydliggöra det
han utsätts för på institutionen.