My library in PDF format/PROBLEMET GUD SOM ... - Kristoffersen

PROBLEMET GUD, SOM PERSONERNAS PERSON, OCH
DEN MÄNSKLIGA PERSONEN I VÄRLDEN.
FORSKNINGEN UTFÖRD AV
ARNE-JACOB KRISTOFFERSEN,
DR. TEOL./ LEKTOR em./O. P
1

INNEHÅLL:
I. KORT HISTORISK ÖVERSIKT ÖVER DEN
SYSTEMATISKA TEOLOGIN:
• VETENSKAPENS MOR OCH DROTTNING:8
.Teologins område………………..s. 8
.Grundläggande definitioner……...” 9
.Existerar Gud…………………… ”10
.Teologens uppgift………………. ”11
.Gud och försoningen……………..”12
• NUTIDA KRISTET TÄNKANDE: ”13
.Amerikanska teologer……………” 14
.Personalistiska tänkare…………,,” 14
• NUTIDA TEOLOGI:
.De bildades teologi………………” 16
.Kristeologi……………………….” 16
.Den sociala handlingens teologi…” 17
.I begynnelsen – Gud……………..” 17
• KLASSISK TEOLOGI:
.Den grekiska teologin…………….” 18
.Den latinska teologin……………..” 19
.Intellekt och vilja…………………” 20
.Reformationsteologi……………...” 20
• FÖRNUFT OCH TRO:
.Teologisk irrationalism…………..” 21
.Nyckeln till verkligheten…………” 22
.Moralisk försoningsteori…………” 23
.Kristen etik……………………….” 24
• FRIHET ATT SYNDA:
.Vad är frälsning………………….” 25
.Gud vet det bättre………………..” 26
2

II. TEISMENS MÖTE MED ANDRA VETENSKAPER:
*TÄNKANDET I DAG. EN KORT ORIENTERING:
.Metodologi…………………………….s. 27
.Epistemologi…………………………..” 28
.Metafysik………………………………” 28
.Axiologi………………………………..” 30
.Filosofins historia………………………” 30
.Specialfilosofi…………………………..” 31
• TEISM OCH NATURVETENSKAP:………” 31
.Att se verkligheten från två synvinklar…
” 31,32
.Sunt förnuft och empiri…………………” 33
.Empiri i människornas teologiska
vetenskap och existentiella relationer
till Gud…………………………………” 35
• TEISM OCH FILOSOFI:…………………..” 36
.Alla har en filosofi, men inte alla
är medvetna om sin filosofi.…………..” 37
.Kristen teism kan ingå vänskap
med många olika system……………..” 39
• TEISM OCH METAFYSIK:……………….” 40
.Personlighet och språk………………..” 41
.Metafysik har sin grund i
intellektet och i moralen……………..” 42
.Det mänskliga medvetandet
transcenderar det empiriska planet
och erfar metafysisk verklighet……….” 44
III. KRISTEN TRO I SYMBOLER:…………………” 47
• KRISTNA SYMBOLER I DE
EVANGELISKA KYRKOR:…………..” 47
.Jag tror på Gud Fader…………………” 48
3

.Jag tror på Jesus Kristus………………” 49
.Jag tror på Den helige Ande…………..s. 50
.Jag tror på Den treeniga Guden……….” 51
.Heliga monogram……………………..” 52
IV. KRISTET LIV I MÄNSKLIGA RELATIONER:..53
• DEN KRISTNA MORALENS FILOSOFI:..53
.Teorier som utesluter varandra……….s. 54
.Teorier som innesluter varandra………” 55
.Teorier som utfyller varandra………….” 56
• MÄNNISKAN ÄR SKAPAT I GUDS
AVBILD:………………………………..” 58
.Människans moraliska natur……………” 58
.Synden………………………………….” 60
,Omvändelsen…………………………...” 61
• DE TRE MORALISKA IDEAL:………..” 62
.Den kristna agape- kärlekens princip…...” 62
.Fullkomlighetens princip………………..” 63
.Den kristna karaktärs princip……………” 65
• PRAKTISERAD KRISTEN
MORALFILOSOFI:……………………..” 66
.Personens liv..…………………………..” 67
.Familjelivet………………………………” 68
.Samhällslivet…………………………….” 71
• KYRKA. KULTUR OCH EKONOMI:…” 73
.Kulturvänlig…………………………….” 74
.Arbetet, grunden för ekonomin…………” 74
• RAS PROBLEM:………………………..” 76
.Ras problem i våra språk……………….” 78
.Ras problem i vår litteratur……………..” 78
.Dreyfus och den franska nationen………” 80
.Palestina och Israel………………………” 81
4

.Till frågan om Israel och Palestina………s. 82
Vi kan nu rikta strålkastarna mot USA…..” 83
.Det som har varit………………………..” 83
.Det som nu är……………………………” 84
V. HISTORIEN SOM SKÅDEPLATS FÖR
ETT KOSMISKT DRAMA:………………….” 86
• GUD I HISTORIEN:…………………….” 86
.Personens vilja uttryckt i
folkets vilja i historien…………………”. 87
• JESUS KRISTUS OCH HISTORIEN….” 89
VI. PERSON, LIV OCH MATERIA
SOM GUDS EXPERIMENTFÄLT:………….” 92
• PERSONLIGHETENS VÄRLD:……….” 92
.Att ta sin utgångspunkt i den
personliga erfarenheten…………………” 93
.Privata personliga erfarenheter………….” 94
.Att identifiera en person…………………” 95
• LIV OCH MATERIA:……………………” 97
.Personens inneboende kraft.…………….” 97
.Livets ekologi……………………………” 98
.Livets aktivitet…………………………..” 99
.Liv och materia i växelverkan…………..” 100
.Osynlig påverkan av kroppen i rummet...” 102
VII. TEISTISK FILOSOFI I KONFRONTATION:…..” 103
• PERSONALISM OCH NATURALISM:.” 103
.Personlighet och värde………………….” 105
.Personen och vetenskapen………………” 106
.Personen och religionen…………………” 107
.Personen och den förnuftiga tron………..” 108
• GUD OCH NATUREN:………………….” 109
.Personlig tro i harmoni med
5

naturvetenskapen……………………….” 110
.Naturen i personen………………………” 111
• EN LIVETS FILOSOFI:………………s. 113
.Grunden för en förnuftig
livsfilosofi…………………………….” 114
.Personligheter i möte………………….” 115
.Naturen som grund för
personliga framsteg…………………..” 115
.Personlighet och andlig frihet…………” 116
VIII. DET KRISTNA LIVET SOM MÖTESPLATS
FÖR GUD OCH DEN MÄNSKLIGA PERSONEN:..” 117
• VÅRA ARBETSUPPGIFTER I KYRKAN: 117
.Vår filosofi om kyrkan………………..” 119
.Den pastorala tjänsten i kyrkan……….” 121
.Lekmännens tjänst i kyrkan…………..” 123
.Utveckling i och utanför kyrkan……...” 124
• PROCESSION –
ETT KRISTET VITTNESBÖRD:……..” 125
.Procession i historiens belysning………” 126
.Procession i Fenno- Scandia…………...” 128
.Procession kan utnyttjas mer som
kristet vittnesbörd i världen……………” 129
• RETREAT OCH MODERNA
MÄNNISKOR:…………………………” 131
.Retreatrörelsen…………………………” 131
.Iona- brödraskapet……………………..” 132
.Andra kristna alternativ till
mänsklig ångest……………………….” 130
.Kristus i dag……………………………” 131
6

• DET KRISTNA SAMVETET OCH KRIG:
.Kyrkans fredsmission………………….” 135
.Pacifister och icke- pacifister………….” 135
.Kyrkans dynamiska kraft………………”137
.Kyrkans behov i dag……………………”137
• INDIVIDUELL OCH SOCIAL
FRÄLSNING:…………………………..” 138
.Social frälsning…………………………” 140
.Gud är i arbete i de
mänskliga personerna………………….” 141
• DEN TIDLÖSA UPPGIFTEN………….” 142
* DR. KRISTOFFERSENS LITTERÄRA
VERKSAMHET:………………………” 144
• KRISTOFFERSENS AKADEMISKA
AVHANDLINGAR OCH ANDRA
SKRIFTLIGA ARBETEN………………” 144
• TEOLOGER OCH FILOSOFER
OMNÄMNDA I DENNA
AVHANDLING…………………………” 148
7

I. KORT HISTORISK ÖVERSIKT ÖVER DEN
SYSTEMATISKA TEOLOGIN:
• VETENSKAPENS MOR OCH DROTTNING:
Teologi är ursprunglig läran om Gud eller gudar.
Den är sålunda inte enbart förbehållen den kristna kyrkan, men
vi finner teologi bland de grekiska filosoferna likasåväl som
bland de etniska religionerna. Den teologi, som skall sysselsätta
oss här, är den kristna teologin. Teologi i dess snävaste mening
kan vi förstå som tankearbete som rör sig kring de kristnas Gud.
Men i dag blir teologi använd i en utvidgad betydelse, och
omfattar då det tankearbete som omfattar hela skalan av kristen
lära, liv och erfarenhet.
TEOLOGINS OMRÅDE
Den etiska religionen i dess slutliga form kommer till
oss i två stora samlingar av helig litteratur; Det gamla och Det
nya Testamente. Dess två dokument har studerats i århundraden
för religionens mening och mål, och studiet av dessa skrifter har
därför varit av stor betydelse för religionens trevnad. Genom
studiet av dessa två skrifter har den exegetiska teologin växt
fram. Det teologiska läroarbete försöker att svara på frågan;
”Vad betyder just detta ord eller denna mening?” Vi kan
sålunda säga att exegesen är teologins språkvetenskap. Bredvid
den exegetiska teologin finner vi den bibliska teologin. Denna
disciplin är inte så intresserad av de enskilda orden, men söker
att finna fram till de olika bibelböckernas lära liksom till de olika
författarnas teologi. Bibel teologin söker att finna fram till läran i
GT och i NT. Vidare söker Bibel teologin att finna fram till hela
Bibelns lära. I tillägg till Bibelns teologi, har vi den filosofiska
8

teologin eller den systematiska teologin, som arbetets område
också kallas. Den systematiska teologin försöker att se den
kristna religionen, som en helhet. Den systematiska
klassificeringen av den kristna erfarenheten leder fram till ett
filosofiskt system som kan användas som en ram kring de kristna
sanningarna. I dag är den idealistiska personalismens filosofi
räknat som den sundaste ramen som vi kan presentera de kristna
sanningarna i. I tillägg till de tre nämnda huvuddiscipliner inom
teologin finner vi många underavdelningar inom teologin. Där
finns också en historisk teologi där kyrkohistorien ingår liksom
historiefilosofin.
GRUNDLÄGGANDE DEFINITIONER.
När vi sysslar med den religiösa kunskapen, så må vi
lära teologi från livet, och så ständigt återvända till livets teologi.
Innan vi går vidare i vår framställning skall vi se ta fram några
grundläggande definitioner.
METAFYSIK är teorin om den första och absoluta
verkligheten eller läran om personer i process.
NATURALISM är teorin, som handlar om att den
första och absoluta verkligheten är orsakad av naturliga
processer eller opersonliga substanser eller krafter.
IDEALISM är teorin att den första och absoluta
verkligheten är av själslig natur eller i någon grad mental.
TEISM är läran att det högsta väsen i vårt universum är
en personlig, aktiv och skapande Gud. Den ursprungliga
verklighet i vårt universum är en PERSON, som står i en
livskraftig relation till alla människliga personer.
9

PERSONALISM är den teori som säger att allt som
existerar är personer. Universum är byggd upp av personer där
Gud allena är den högsta PERSONEN.
DEISMEN är teorin att Gud skapade världen, men lät
den fortsätta av sig själv efter sina egna lagar med undantag för
några få händelser där Gud griper in med hjälp av under eller
mirakler.
PANTEISM hävdar i sin teori att Gud är summan av
allt, som är.
METAFYSISK DUALISM är teorin att universum är
sammansatt av två olika verkligheter, som inte kan bli annat än
vad de är. De två verkligheter är materia och ande, och dessa två
faktorer utgör två fundamentala princip i universum.
EPISTEMOLOGI är studiet av kunskapens natur.
Denna disciplin sysslar med kunskapsteoretiska frågor. Ett
exempel är frågan: Hur vet vi när vi vet?
POSITIVISM är teorin, som säger att vi kan inte veta
något om den första verklighetens natur.
AGNOSTICISM är teorin, som säger att vi vet inte
något om den första verklighetens natur. Resultatet av denna
läran skulle ovetande vara resultatet av tänkandet5.
SKEPTICISM är en form av agnosticism. En agnostiker
är en person som tvivlar, och en ateist är en människa som är en
metafysiker.
EXISTERAR GUD?
Vi har just sedd på några definitioner inom tänkningens
område. Alla de olika teorierna visar för oss att det är lätt att gå
vilse i tankens värld. Det är därför nödvändigt att ha ett korrelat,
som kan ge oss vägledning i vårt sökande efter sanningen. Det är
10

här att teologin kommer in med sin hjälp. Teologin är ju
vetenskapen om det gudomliga. Detta är en kunskap, som vi kan
lita på. Teologin är studiet av Gud och alla de ting som står i
relation till Gud. Forskningen är ett försök att förstå vem Gud är,
och hurudan Han är. Gud är teologins subjekt, och slutliga mål.
Vidare är den ett studium av de stora bekännelserna, och den står
därför i kontrast till filosofin. Medan filosofen skapar sitt eget
system, så är teologen en forskare som tolkar tron arv, och det
som har med bekännelsen att skaffa. Det är i detta sammanhang
tre frågor som är viktiga:
1) Är kristendomen sann?
2) År kristendomen i överensstämmelse med
saken?
3) Hur skall vi meddela kristendomen till den
kristna gemenskapen?
Detta visar något av hur viktig teologin är. I detta
studium är där två frågor, som är viktigare:
A) Existerar Gud?
B) Har Gud omsorg om människorna, eller bryr
Han sig om dem?
TEOLOGENS UPPGIFT
Teologens uppgift är att förstå kristendomen och
presentera den på ett sådant sätt att alla kan förstå den. Vidare är
det hans uppgift att rättfärdiggöra den inför ett gott mänskligt
omdöme och inför förnuftets domstol. Det vill med andra ord
säga att det som presenteras skall vara meningsfullt. Där har
varit stora motsättningar mellan teologer i kyrkohistorien. Detta
är ingen ny företeelse. Vi kan tänka på Augustinus och hans
arbete riktat mot heretikerna, som vi kan benämna hans
11

apologetiska arbete. Den stora teologen Abellard (1079) blev
angripen av Bernhard av Clairvaux. Dogmhistorien är full av
exempel på apologetiska strider och teologiska kamper mot
heretiker. Där är exempel på tvivel som leder fram till tro, och
tro som leder till tvivel. Det gäller därför att finna fram till en
tankefull tolkning av Bibeln och den kristna erfarenheten i ljuset
av något som ger mening. Vi finner därför att när en kristen
sanning har presenterats i ett språk, som folk förstår, så är
sanningen filosofiskt uttryckt.
GUD OCH FÖRSONINGEN
Det är två lärosatser eller dogmer som har stått i
centrum för teologin sedan början av nittonde århundradet. Det
är läran om Gud och läran om försoningen. Den första
dogmbildningen är den viktigaste av alla teologiska begrepp; ty
hela den mänskliga teologin står och faller med Guds existens.
Om Gud inte är, så är ju teologin en felaktig användning av den
intellektuella kraft som människan har fått till sin disposition.
Men om Gud är, så är det av den allra största intresse att få klart
för tanken vem Gud är, och hurudan Gud är, och hurudan Gud
handlar.
Läran om försoningen har blivit speciellt aktuell efter
att vi har genomlevd två världskrig. Människan är i ett desperat
behov av försoning. Den försonande kraft är vidare nödvändig i
samlivet mellan människor, i samhällslivet likaväl som mellan
nationerna. De två dogmerna har på engelska fått sitt klassiska
uttryck i Albert C. Knudson´ s två böcker: The Doctrine of God
och The Doctrine of Redemption.
John Huss sa en gång: ”Sök sanningen, och håll kvar
den intill döden.” När det gäller den religiösa sanningen, så
12

måste vi alltid räkna med att Gud och sanningen är på samma
sida i livet. Vi skall fortsätta vårt sökande efter sanningen.
NUTIDA KRISTET TÄNKANDE
Amerikansk teologisk tänkande är mer praktisk,
optimistisk och full av visioner än den mer analytiska, kritiska
och negativa europeiska teologin. Likasom den pragmatiska
filosofiska skolan med William James som ledare för
religionspsykologin, var ett typisk amerikansk bidrag till
filosofin, så har Personalismen blivit ett amerikanskt bidrag till
teologin eller teismen. Professor Borden Parker Bowne vid
Boston University räknas som Personalismens far i Amerika.
Personalismen går ofta under namnet Boston Intellektualismen.
Bowne var en av de ledande teologerna i Metodistkyrkan i
Amerika. Den stora amerikanska psykologen och filosofen
William James, säger följande om Bowne:
”Ledare i Kristendomen, som St. Franz av
Assisi, Luther och Boeme, har i allmänhet
varit fiender till intellektuella krav på att
blanda sig med religiösa frågor. Men ändå
visar intellektet, som angriper alla platser, att
där är ytliga effekter. Se hur den gamla
metodistiska andan har blivit konserverad i
dessa vidunderligt duktiga rationalistiska
böcker (som alla skulle läsa) av en filosof som
professor Bowne.”
Att läsa Dr. Bowne´ s böcker är ett intellektuellt äventyr
som rätt uppfattad leder fram till förståelsen att Gud är det stora
sammanhanget i personens tänkande. Professor Bowne`s
13

filosofiska teologi har plats både för kosmologi eller läran om
världen likasåväl som metafysik eller läran om verkligheterna.
Personalismen är den bästa filosofi som vi kan använda mot
naturalismen som inte har användning för den första
PERSONEN eller Gud i sitt system.
AMERIKANSK TEOLOGI
I raden av Boston filosoferna och teologerna möter vi
Albert C. Knudson, som är av skandinavisk härkomst, och
Edgard Sheffield Brightman. Den senare är speciellt känd som
religionsfilosof och för sin teori om den begränsade Gud som
kämpar mot det GIVNA i sin natur, The Given. Här finner vi
åter något av den mystiska aspekten hos Jacob Boehme och
Nicolai Alexandrovitch Berdyaev. Vi kan inte gå in på alla de
teologiska och filosofiska frågorna som uppkommer i detta
sammanhang, men kan endast nämna att problemen finns där.
Den begränsning som det är fråga om kan vi kort uttrycka på
följande sätt: ”Gud kan göra allt , som Han kan göra!”
PERSONALISTISKA TÄNKARE
Jag har läst igenom en stor del av den amerikanska
filosofisk-teologiska litteraturen, och jag har funnit att
personalistisk tänkande har också haft en stor våg utanför
Boston. Professor emeritus Harris Franklin Rall vid Garrett
Biblical Institut tolkar också teologin i personliga kategorier.
Den fint bildade humanisten och kristna tänkaren Lynn Harold
Hough som har varit rektor för Drew Theological Seminary i
Madison, New Jersey, tolkar den mänskliga erfarenheten från
den personliga insikten. Han säger att människans fria intelligens
14

förbinder intelligensen med värden över henne. Människan skall
vara naturens Kung och den lojala och älskade Guds tjänare. Att
fel på sin relativa kraft, som om den skulle vara absolut kraft och
därefter bli avundsjuk på Gud för att Han är vad människan inte
är, är människans ursprungliga synd. Vid Emory University,
Atlanta, Georgia, är rektor för de systematisk teologiska studier
en Doktor från Boston, och han är sålunda en personalistisk
filosof. Hans namn är Mack B. Stokes. Han har varit en av mina
huvudprofessorer i systematisk teologi.
Alla de namngivna teologer är metodister och lärare vid
universitet, som är godkända och understödda av
Metodistkyrkan i Amerika. Jag har funnit att PERSONALISM,
som teism, undervisas också vid andra lärdomscentra i USA. Det
är inte så konstigt att personalism är utbredd när vi finner att
personalism gör det möjligt både att vara kristen och att bedriva
vetenskaplig forskning. De kända orden av Professor Bowne har
fortfarande giltighet. Han säger att personligheten är nyckeln till
verkligheten.
Där är tio universitet i Amerika som är godkända och
understödda av Metodistkyrkan. Det är de teologiska skolorna
vid följande universitet, som jag tänker på här. Det är Boston,
Emory, Drew, Duke, Southern California, Southern Methodist,
Garrett Biblical Institute, Iliff School of Theology, Westminster
Theological Seminary och Gammon Theological Seminary, for
färgade studenter.
Bredvid den personliga teologin, som är en ny form av
teistisk idealism, och som har presenterats här ovan, finnes där
flera andra riktningar i dagens teologiska debatt. Här skall vi helt
kort presentera några av dem.
15

DE BILDADES TEOLOGI
Denna teologi har kallats fullbordandets teologi. I
England hade vi teologer som kallades Cambridge Platoniker.
De såg på det mänskliga förnuftet som Herrens ljus. Dessa
teologer försökte att se på kristendomen som fullbordan eller
fullkomningen av den mänskliga naturen. Denna teologi har fått
sitt klassiska uttryck i den danska teologen, biskop Martensen´ s
skrifter. Det var han som sa att kristendomen var för bildade
människor. Han fann mening med det mänskliga livet i
inkarnationen eller i Jesu människoblivande. Han utformade i sin
systematiska teologi den lutherska ubiquitets teorin eller läran
om Jesu närvaro över allt under nattvarden.
KRISTEOLOGI
I kampen mellan biskop Martensen och Sören
Kierkegaard finner vi uppgörelsen mellan fullbordans teologi
och den dramatiska tragedins teologi. Efter Kierkegaards dagar
har många kontinentala teologer försökt sätta kristeologin på
tronen. Det är kanske tillräckligt att nämna Karl Barth som
representant för den så kallade objektiva teologin. För denna
teologi är den mänskliga naturen så fördärvad att den kan inte
svara på Guds tal till henne, om vi bortser från en slags nådens
under. Den mänskliga naturen är under domen, och endast Gud
kan frälsa människan. Denna teologi har icke upptäckt att det
sanna ljuset som upplyser alla människor, har kommit till
världen, (Joh.1:9).
16

DEN SOCIALA HANDLINGENS TEOLOGI
I England och USA har den sociala aktivitetens teologi
varit på stark frammarsch. Denna teologi har haft sitt stöd i den
pragmatiska filosofin som vi i korthet kan uttryckas med den
kända satsen att på frukten skall trädet kännas. Vi känner denna
teologi under namnet: ”Det sociala evangeliet”. I England var
Kingsley och Maurice talesmän för denna praktiska teologi,
medan vi i Amerika finner så förnäma ledare som
Rauschenbusch, Josiah Strong, och Shailer Mathews. Detta
uttryck för evangelisk förkunnelse har inte haft brist på duktiga
ledare. En tänkare som Reinhold Niebuhr provar förena den
europeiska teologins djupa förståelse med hänsyn till den
mänskliga förstörelsen eller besvikelse med den moraliska
kampen som utkämpas av den sociala profeten.
I BEGYNNELSEN GUD
Människan upplever en stor intellektuell och andlig
befrielse när hon får se, att hon kan ingå i ett skapande
samarbete med den högsta PERSONEN. Människa, lyft ditt
huvud och se din värdighet! Du är ett barn av Gud! Du liknar på
din Far, ty han har givit dig, som gåva i din vagga,
självmedvetenhet. Detta innebär förmågan att styra dina egna
framsteg eller tillbakagång. Du har kraft till att både
transcendera tid och rum samt dig själv. Du är en person, som är
inneflätad i förändringar, men på grund av att du är skapat i
Guds avbild behåller du din identitet. Du har förmågan att göra
framsteg, om du kommer ihåg att vandra ödmjukt med din Gud i
ett skapande samarbete.
I begynnelsen var Gud, och Han skall alltid vara!
17

KLASSISK TEOLOGI
Efter att ha sedd på några av de problem, som den
samtidiga teologin sysslar med, kan det vara på sin plats att
vända tillbaks till den klassiska teologin för att se vad den
sysslade med. Denna teologi kan vi indela i två grupper; den
grekiska teologin och den latinska teologin.
DEN GREKISKA TEOLOGIN
Den kristna teologin uppkom först i en atmosfär av
grekisk intelligens. Det är tillräckligt att nämna namn som
Origenes, Clemens av Alexandria, Athanasius och de tre
kappadokiska fäderna: Basileios den store och Gregorios av
Nyssa och dessa tvås vän Gregorios av Nazianz.
Lynn Harold Hough säger att var och en av dessa
klassiska fäder bidrog till tolkningen av den kristna religionen en
kristens hjärta och en grekisk hjärna. Den grekiska teologin
rörde sig främst om det faktum att i Jesus Kristus hade Gud
blivit människa. Det är detta vi kallar inkarnationen. För att
uttrycka det med Irenäus , som var den stora grekiska teologen i
Lyon i Frankrike i begynnelsen av det andra århundrade , när
han säger: ”Guds Logos, Jesus Kristus, vår Herre, har på grund
av sin omåttliga kärlek blivit det som vi är, för att vi skulle bli
vad Han är.” Inkarnationen har stor betydelse. I den yttersta
konsekvensen kommer vi fram till att ”Gud blev människa för att
människan skulle kunna bli Gud.” I sin analys av Irenäus
teologi, säger Anders Nygren i sin bok, Eros och Agape; att som
svar på frågan varför Kristus steg ner till oss, kan vi säga: ”För
att vi skulle kunna stiga upp till Gud. Kristi nedstigande är
18

medlet för vårt uppstigande, Inkarnationen är medlet för
gudomliggörelse.” Inkarnationen har också betydelse för
uppståndelsetron. ”Om köttet inte skulle frälsas, så hade Guds
Ord inte blivit kött”, säger Irenäus i sin skrift mot heretikerna.
Den sanna grekiska teologin hade en sann förståelse och insikt i
de kristna mysterierna, men denna kunskap var inte skild från
handling. Det vill säga att den rätta insikt ville också leda till att
människan gjorde Guds vilja sådan den hade blivit uppenbarat i
Kristus.
DEN LATINSKA TEOLOGIN
Lynn Harold Hough säger, att medan den grekiska
teologin närmade sig den kristna religionen genom intelligensen,
så närmade sig den latinska teologin sig kristendomen genom
handlingens värld. Det var handlingarnas tragedier som hade
gjort det djupa intryck på den latinska själen. Människan måste
därför bli förlöst från sitt dåliga beteende. Medan den grekiska
teologin underströk inkarnationen, så kom korset att stå i
centrum för den latinska teologin. När korset sto i centrum, så
måste också latinarna komma till klarhet med problemet synd
och nåd. De stora latinska teologerna Tertullianus och
Augustinus hade själva upplevd en personlig förlossning, och
deras egna erfarenheter blev centrala i deras uppfattning av
kristendomen. Den sist nämnda teologen, som också räknas som
kristendomens kyrkofader, hade själv upplevd en personlig
frälsning genom Guds nåd i Jesus Kristus. Den kristna teologin
blev hans egen andliga självbiografi, där hans själ är orolig till
dess att den finner vila hos Gud i en dramatisk händelse.(Här vill
metodisterna kanske känna sig hemma?) Guds suveräna
frälsande nåd blev central i den latinska teologin. Den mäktiga
19

försoningen som blev utförd av Honom som dog på korset, fick
sin rätta plats i latinsk teologi.
INTELLEKT OCH VILJA
Kampen mellan Thomas Aquino och Duns Scotus
handlade om intellektet och viljan. De två teologernas åsikter
kan förenklas till följande två frågor:
”Vill Gud en sak därför att den är sann? Eller blir saken
sann därför att Gud vill den?” Några teologer hävdar att Thomas
kom fram med den grundigaste lösningen genom att hävda att
Guds natur är fundamental, och att Han alltid vill det som
stämmer överens med Hans fundamentala natur. Lynn Harold
Hough säger att det är Guds ära att där icke förekommer någon
strid mellan Guds intelligens, som ser verklighetens natur, och
Hans vilja som försvarar den.
REFORMATIONSTEOLOGIN
Teologerna i under reformationen, både lutherska och
reformerta, menade att den latinska teologin hade givit Kyrkan
en plats som endast tillhörde Gud. De sökte en ny auktoritet,
som de kunde ställa över Kyrkan. Denna auktoritet fann de i
Bibeln, men deras slutliga tillflykt var Guds suveränitet. En av
de centrala punkterna i reformationens teologi var att den
hävdade att den suveräna Guden talade genom Skriften till den
enskilda själen som var utvald och upplyst av Guds nåd.
20

Ett återupplivande av den klassiska kristendomen sker
när människan kommer i ett rätt förhållande till Gud, och det är
detta vi kallar frälsning eller att uppnå liv i dess fullaste och
högsta mening. Guds nåd i Jesus Kristus förmedlas genom
korset. Den lidande kärleken på korset visar oss hurudan Gud
alltid har varit, och den som tar emot denna kärlek blir en nådens
människa. Syntesen av denna presentation blir att en sund
teologi vill varken glömma kärleken på korset eller domen på
tronen.
FÖRNUFT OCH TRO
Det har varit en ständig konflikt mellan tro och förnuft
inom kulturen i västerlandet. Kampen har stort sett stått mellan
det vi kallar för uppenbarat teologi och naturlig teologi eller
trons teologi och förnuftets teologi. I Sverige kom problemet
fram i diskussionen mellan professor Hedenius i Uppsala och
biskop Odd Hagen. Denna diskussion känner de flesta till, så vi
skall i stället följa en annan diskussion kring problemet. Så sent
som 1950 höll professor Albert C. Knudson sina Quillian
Foundation Lectures vid Emory University. Föreläsningarna
handlade bland annat om problemet tro och förnuft, och
föreläsningarna är tryckt i boken: ”Basic Issues In Christian
Thought.” Här skall vi ta fram några av problemen.
THEOLOGISK IRRATIONALISM
Som representanter för en nutida religiös revolt mot
förnuftet sätter Albert C. Knudson upp tre huvudtyper för denna
rörelse:
1) I den första gruppen får Karl Barth och Emil Brunner
placeras.
21

2) Som nummer två kommer den uppenbarade och
naturliga teologin, som tar sin utgångspunkt i
Thomas Aquinos teologi. Denna riktning
representeras både av romersk katolska och
protestantiska teologer.
3) Den tredje gruppen är inte så lätt att urskilja, men
Nels F. S. Ferré och Gustaf Aulén får vara
representanter i denna gruppen.
Dr. Ferré är i skrivande stund, professor i filosofisk
teologi vid Vanderbilt University i Tennessee. I motsats till
dessa irrationella rörelser inom teologin sätter Dr. Knudson fram
sin rationella teologi, som är understödd av den idealistiska
personalistiska filosofin. Han säger att den enda domaren av
sanning både i filosofi och i teologi är det upplysta mänskliga
förnuftet eller människans upplysta hjärna. Om vi inte kan lita på
det upplysta mänskliga förnuftet i religionens trosfrågor, då kan
vi inte lita på något annat; ty tro och förnuft står och faller
tillsammans. Professor Knudson finner att där är tro i förnuftet
och förnuft i tron. När det gäller religiös tro och vetenskaplig tro,
så står de logiskt på samma plan, och han kan därför säga att
religionen och vetenskapen står och faller tillsammans.
Religionen är för honom lika så djupt och outplånligt grundad i
den mänskliga andan, som mänsklighetens övriga idé intressen
är.
NYCKELN TILL VERKLIGHETEN
Personalismens teism ger oss nyckeln till förståelse av
verkligheten. Dr. Knudson säger att människans outplånliga tro
på verkligheten av det förnuftiga och det ideala är en av
22

huvudhörnstenarna i personalismens kunskapsteori. Genom ett
studium av den mänskliga personligheten kommer vi fram till att
den cerebrala aktiviteten varken producerar eller blir omformad
till mental energi. Det visar sig därför att från en sann andlig
filosofis ståndpunkt är kroppslighet inte nödvändig för den
mänskliga personligheten. Kroppsligheten är helt främmande för
idéen om den gudomliga PERSONEN. Den mänskliga personen
är själv källan till sina val, och personen har sina egna motiv för
att utföra dessa val. Dr. Knudson kommer fram till samma
resultat, som Dr. Bowne, att personen är nyckeln till
verkligheten; ty personligheten gör räkenskap för enhet och
mångfald, identitet och förändring. Det är som Bowne
formulerar det åteer och åter; att tankens kategorier förklarar inte
intelligensen, men är själv förklarad genom denna.
MORALISK FÖRSONINGSTEORI
Dr. Albert C. Knudson presenterar i sitt arbete vad vi
kan kalla den moraliska försonings teori. Helt kort kan vi säga
att synd är ett hinder för den gudomliga planen med människan,
och inte en tjänande agent i Guds plan. Kristi död var en
uppenbarelse av Guds försonande och rättfärdigande kärlek. På
detta sätt försonades världen med Gud. Ut över detta hade
planen inte någon forensisk eller legal betydelse. Synd är en så
alvarlig sak att den förlåtas inte villkorligt. Vissa moraliska
betingelser måste först bli mött. Här möter vi huvudkärnan i det
som vi kallar den moraliska försoningsteori.
23

KRISTEN ETIK
Dr. Knudson har skrivit ett arbete om den kristna etik,
som räknas vara klassiskt på detta område. Arbetet har fått titeln:
The Principles Of Christian Ethics. Vi kan inte gå in i detaljer i
hans framställning här, men i den tidigare omtalade
föreläsningsserien där Dr. Knudson avslutar sin framställning
med några betraktelser i moralfilosofi. Han säger att den kristna
moralen är en nådens moral, och inte en lagens moral. Moralen
är icke något vi uppnår genom våra egna ansträngningar, utan
den är en Guds gåva till oss. Han säger vidare att den enda
förnuftiga och kontinuerliga grund för en vital och heroisk
idealism och fullkomlighets lära, är tron på en Gud, som varken
liv eller död kan skilja oss från Hans kärlek. Endast en sådan
grundlig personlig teism kan tillfredsställa de djupaste behoven
hos den mänskliga tanken, hjärta och vilja. Dr. Albert C.
Knudson är inte allena om denna tron.
FRIHET ATT SYNDA
Metodismen har alltid varit en stor bekännare av
människans frihet. Ett enkelt undantag från denna regel var den
calvinistiska Metodismen med Lady Huntingdon och George
Whitefield som ledare, men denna riktning har aldrig fått någon
stark inflytande inom Metodistkyrkan. Den metodistiska
väckelsen däremot satte den paulinska läran om korset sjungande
i människornas hjärtan. Golgata har en central plats i paulinsk
teologi liksom i den metodistiska väckelsen.
24

VAD ÄR FRÄLSNING?
Att människan skall kunna avgöra sig för Kristus och
ta emot försoning i Kristus och med det komma i ett rätt
förhållande till Gud, betingar att människan är fri. Att komma i
rätt relation till Gud är det vi kallar frälsning. När människan
möter Gud, då upplever hon något eller hon erfar något. Denna
upplevelse har poängterats starkt inom den metodistiska
teologin, som har kallats för erfarenhetsteologi. Detta är lika
verkligt antingen det är en John Wesley som känner sitt hjärta
förunderligt uppvärmt, eller det är en nutida metodist som erfar
en andlig frigörelse, och intellektuell upplysning genom möte
med nådens Gud på tankens plan. Borden Parker Bowne säger
att religionen har med människans förhållande till Gud att göra,
och religionen ville existera fastän där inte var någon synd i
världen eller i människohjärtat. Det är endast i det syndfria livet
att religionens ideal kan bli fullkomligt förverkligat; ty endast
där kan vi finna den sonliga andan fullkomlig förverkligad och
fullkomligt uttryckt. Det enda ansvar som Gud har för synden är
att Han gjorde den möjlig genom skapelsen av fria varelser. Dr.
Knudson säger att utan denna möjlighet ville vi inte vara fria
varelser. Kraften till att välja det onda eller det goda är inneslutet
i den moraliska personligheten. Människan ville inte vara en
moralisk varelse utan att äga kraften till fria val. Frihetens
funktion är att avstå från det onda, och välja det goda. Att en
människa kan välja det goda innebär också att hon kan välja det
onda, och med detta har hon frihet att synda. Hur hon väljer vilar
resultatet av hurudan den värld skall vara som vi människor skall
leva i. Människans ansvar är stort. Men det som har sagts här vill
inte säga att erfarenheten av synd är nödvändig för att uppnå
25

ättfärdighet. Både Gud och människan kan klara sig utan synd;
ty synden är snarare ett hinder för den gudomliga plan än en
agent i planens tjänst.
GUD VET DET BÄTTRE
Där finns oändlig många problem som den kristna
teologin sysslar med, men som vi inte kan behandla i denna
korta orientering. Teologin är mänsklig och är till för människan
och inte för Gud, och därför må den ständig omdanas och
presenteras på nytt för att möta tidens behov. Teologin behåller
ändå sin plats som vetenskapernas moder och drottning; ty den
är den enda som har svar på den första verkligheten och de
största frågorna som en människa kan ställa. Enligt ett
orientaliskt ordspråk, så kan en ända säga: ”Gud vet det bättre!”
Kan teologin inte hjälpa människan till en bättre förståelse av
verkligheten och till att leva ett harmoniskt liv under Guds
ledning, så är mörker vår framtid, och inte Guds ljus som vi har
lärt känna genom Jesus Kristus vår Herre.
II. TEISMENS MÖTE MED ANDRA VETENSKAPER:
• TÄNKANDE I DAG.
EN KORT ORIENTERING:
Om vi bläddrar genom universitetens kataloger, så
Erbjuder alla universitet sina studenter möjligheten till att
studera filosofi. Filosofi betyder egentlig kärlek till vishet, och
Socrates älskade att kalla sig för filosof i motsats till sofisterna,
som menade att de redan var visa.
26

Vid de Amerikanska Universiteten ges där en rad kurser
i filosofi, som studenten kan välja mellan. Dessa kurser kan
belysa studentens specialområden från många olika sidor.
Filosofin har också större spännvidd i Amerika än i
Skandinavien. Allt har sin filosofi och sin praktiska tillämpning.
Detta skall jag komma in på helt kort i slutet av denna
framställning. För att hålla orden på den ström av tankar och
idéer, som möter oss i dag, så må vi för den systematiska ordens
skull dela upp framställningen i enheter och samla delarna till
hela system. Vi skall kort summera ämnen upp i sina
avdelningar, så att vi får en översikt över det filosofiska stoffet.
METODOLOGI
Vilken metod skall användas i filosofin, är den stora
frågan. Här är det av betydelse att vi använder en vetenskaplig
metod i det filosofiska arbete. Används det vetenskapliga
metoder i filosofin, så räknas disciplinen för vetenskap
oberoende av det objekt som omfattar den filosofiska analysen.
Det ligger utanför vetenskapens område att ta ställning för eller
mot metafysiska orsaker. Vetenskapen kan analysera, men inte ta
ståndpunkt för eller emot religion eller axiologiska frågor.
Logik är en grundläggande metod i filosofin. Fakta
måste observeras och bli satt i relation till lagar. Detta är metod.
Den oklara ström av erfarenhet må delas upp i sina detaljer, och
den analytiska metoden använd i detaljanalysen. Därefter måste
delarna ses i samband med helheten, som de tillhör. Den senare
analysen kräver att vi använder en synoptisk metod i tillägg till
den analytiska metoden. Behovet att förstå utvecklingen och att
27

göra tillägg efter varje del av programmet kräver en dialektisk
metod.
EPISTEMOLOGI
Ordet epistemologi är sammansatt av två grekiska ord,
epistema, som betyder kunskap och logos som betyder teori, lära
eller ord. Epistemologi blir därför läran eller teorin om
kunskapen. En idealistisk skotte J. F. Ferier, 1808- 1864, räknas
för den som har sammansatt de två orden. Epistemologi
behandlar kunskapsteoretiska frågor. De epistemologiska
frågorna har existerat länge innan de fick sitt dopnamn. Vi
räknar med att kunskapsproblemen har varit levande helt sedan
John Locke´ s dagar, 1632- 1704. Han var en engelsk empirist.
Några forskare menar at de epistemologiska problemen kom
verkligt i förgrunden med Immanuel Kants filosofi. Kant är den
stora tyska filosofen, som klassificeras bland de stora
filosoferna. Han blir också räknat som reformationens filosof,
1724- 1804. Epistemologin arbetar med frågor som följande:
” Vad är kunskap? Hur vet vi när vi vet? Hur kan vi ha kunskap
om det som inte är närvarande? Vad är kunskapens natur, när vi
behandlar det som är närvarande?”
Ett studium av de data, som kunskapen är byggd på,
kallar vi fenomenologi.
METAFYSIK
Metafysik har fått sitt namn från Aristoteles.
Disciplinen betyder det som är bak fysiken eftersom den
placerades efter fysiken i hans arbeten. Metafysik har varit
uppfattad som läran om det översinnliga eller läran om
28

gränsfrågorna, men i dag räknas metafysik, som läran om
verkligheterna. Kunskapen handlar om något, som vi kallar för
kunskapens objekt. Kunskapens objekt, som en systematisk
helhet kallas för det reella eller för verkligheten.
Där finns många områden av verklighet, som till
exempel en fysisk, en mental, en ideell, en delvis och en
universell verklighet. Metafysik är ett försök att beskriva alla
former av verklighet i deras systematiska relation och olikheter.
Metafysik försöker skapa en helhet av tanke och erfarenhet, och
den söker sig fram till de egentliga verkligheterna som är
orsaken bak det fysiska. Vidare söker den kunskap om motiven
och de dynamiska krafter som setter det fysiska i rörelse. De
flesta människor i dag har hört om idealism, materialism,
monism och pluralism, personalism, realism, naturalism och den
kommunistiska dialektiska materialismen. Alla dessa ismer
representerar metafysiska system. Detta innebär att inga
människor kan komma bort från metafysik i en eller annan form;
ty metafysik är en verklighet antingen vi vill erkänna den eller
inte.
Vi har alla en metafysik av en eller annan form, och vi
är mera dominerad av metafysik ju mindre vi känner till dets
existens. När vi måste ha en metafysik för att kunna leva i
överensstämmelse med vår bestämmelse, så är det önskligt att vi
har den bästa metafysik.
Historiskt sedd har metafysik indelats i ontologi, som är
en definition av ”varandet” i allmänhet. Ontologi sysslar med en
ontologisk verklighet och en fenomenal verklighet. Vidare har vi
kosmologi, som är en definition av naturen; rationell psykologi
som är tankens filosofi och rationell teologi, som visar vilken
kunskap vi kan ha om Gud skild från uppenbarelse.
29

AXIOLOGI
Axiologi är ett grekiskt ord för teorin om det värdefulla,
och omfattar hela området för värde forskningen inklusive de
värde teoretiska frågorna. Tänkarna, både i Occidenten och i
Orienten har varit upptagna med problemet om livets värde.
Frågan om vilka mål, som det är värd att sträva efter, eller om
där finns sådana mål; är det bland annat axiologin sysslar med.
Vilken giltighet har värde erfarenheten i de speciella
former av sanning, moralisk godhet, skönhet, religiös
gudsdyrkan och tro; är andra frågor som axiologin upptas av.
Logik, etik, estetik och religionsfilosofi, som sysslar
med dessa problem samt med teoretiska värdefrågor får ofta
namnet normativa vetenskaper i motsats till naturvetenskaperna
som räknas för deskriptiva vetenskaper. Helt sedan 1902 med
Paul Lapie och med E. von Hartman 1908 har värdefilosofin
kallats axiologi. Vi kan räkna axiologi, som ett tillägg till den
metafysiska disciplinen. Vårt århundrade har varit skeptisk
inställd till metafysik, så vi kunde kalla axiologi för ”Det
tjugonde århundrades ersättning för metafysik”, som Alain L.
Locke kallar den i sin bok ”The Key Reporter”, 15 (Spring,
1950), 5. Men om axiologi inte är en del av metafysik, så står
den i alla fall i ett närt förhållande till metafysik.
FILOSOFINS HISTORIA
En undersökning av tankens utveckling i filosofins alla
grenar har kallats filosofins historia. Där har gjorts försök att
skriva filosofins historia helt sedan Aristoteles tid, men de äldsta
försöken var mer en kritik av tidigare filosofer än en presentation
av deras idéer. Men från och med G. W. F. Hegels dagar, 1770-
30

1831, finner vi en systematisk och kritisk behandling av
filosofins utveckling och idéer. Från Hegels tid har vi räknat
filosofins historia, som ett eget forskningsområde.
SPECIALFILOSOFI
På de flesta områden av det vetenskapliga forskningen
finner vi att där existerar en filosofi som klargör metoden, som
används i forskningsarbetet, och som sysslar med resultaten av
forskningen, och som sätter dem i ett större sammanhang.
Specialfilosofin examinerar metoderna, förutsättningarna,
begränsningarna, och den finner fram till specialvetenskapens
bidrag till metafysiken och dess relation till värden. Vi har
sålunda en vetenskapsfilosofi, historiefilosofi, juridisk filosofi,
utbildningsfilosofi, socialfilosofi, affärsfilosofi,
försäljningsfilosofi, politisk filosofi och många andra grenar av
filosofi både innanför de deskriptiva vetenskaper och inom de
normativa vetenskaperna. De grundläggande grenar av axiologin
kan vi också klassificera här. Det gäller logik, etik, estetik och
religionsfilosofi.
Filosofins område är stort, och varje ämne oavsedd hur
begränsad det är eller hur stor dess spännvidd är, kan bli
undersökt från en filosofisk synvinkel.
TEISM OCH NATURVETENSKAP
ATT SE VERKLIGHETEN
FRÅN TVÅ SYNVINKLAR.
Teism är läran, som säger att det högsta väsen i vårt
universum är en personlig, aktiv och skapande Gud. Den
ursprungliga verkligheten i universum är en PERSON, som står i
31

ett livskraftigt förhåll till alla personer. När teismen bestäms på
detta sätt, så kommer vi fram till att Personalism är en position
inom teismen. Detta inser vi när vi får höra att Personalism är
den teori som säger att allt som existerar är personer. Universum
är sammansatt av personer där Gud allena är den högsta
Personen.
När vi ser teism och naturvetenskap i relation till
varandra, så är där principiellt sett inte någon konflikt dem
emellan; när vi ser dem i relation till sina områden som är det
fenomenala och det metafysiska. I princip är där ingen konflikt
mellan ren naturvetenskap och en ren religion. Den först nämnda
sysslar med den fenomenala verkligheten, och den senare
disciplinen arbetar med fakta, och deras rumsliga relationer och
framträdande. Den andra är intresserad i den ursprungliga
tolkning av verkligheten.
ATT SE VERKLIGHETEN FRÅN TVÅ SYNVINKLAR.
Naturvetenskapen tillåter en teistisk tolkning av
världen, och det är allt som teologin har rätt att kräva av den.
Teismen och Naturvetenskapen har i huvudsak sina egna
avgränsade och oavhängiga områden, som när de accepteras, inte
skulle leda till någon konflikt. Båda har något att lära av
varandra.
Enligt filosoferna Ritschels och Bownes synpunkt, som
tolkar livets erfarenhet existentiellt och ut ifrån värde domar, kan
vi hävda att Teismen och Naturvetenskapen närmar sig världen
och verkligheten från två olika synpunkter. Enligt denna
uppfattning skulle Naturvetenskapen registrera världens existens,
medan Teismen värderar den och förtar en tankefull värdering
och tolkning av erfarenhetsmaterialet. Värde domarna gör det
32

klart att de refererar till något objektivt. Utan det objektiva ville
värden vara meningslösa. Det är detta faktum som W. R. Sorley
ger uttryck för när han säger att där det inte är någon existens,
där vill det heller inte vara några värden. Det är inte någon
skillnad mellan verklighet och värde; ty värden hör med till den
egentliga verkligheten. Existensen refererar till den fenomenala
verkligheten, medan värden refererar till den ontologiska
verkligheten. Borden Parker Bowne har på ett tydligt sätt skild
mellan fenomenal verklighet och metafysisk verklighet. Den
fenomenala verkligheten är operationsfält för Naturvetenskapen,
medan den bakomliggande eller metafysiska verkligheten är
operationsfält för Teismen. Teologin sysslar alltså med
kraftvärlden eller energivärlden, orsaksvärlden och
ändamålsvärlden. Det är i dessa världar att fakta får sin första
förklaring.
SUNT FÖRNUFT OCH EMPIRI
I Naturvetenskapen i dag är det realämnen eller de
empiriska vetenskaperna som dominerar. Det är därför Albert C.
Knudson hävdar att Teismens första apologetiska uppgift är att
rättfärdiga sig inför sunt förnuft och de empiriska vetenskaperna.
I de fall där vetenskap uppfattas som systematiserad
kunskap är det inte något problem i relationen mellan vetenskap
och teism. I detta språk är både teologi och filosofi vetenskaper.
Men i större delen av den vetenskapliga litteraturen är
vetenskapen begränsad till att omfatta empiriska vetenskaper. Nu
kan vi hävda att teism eller teologi är empirisk eller bygger på
erfarenhetsmaterial. Teologin skulle vare den sanna empiriska
vetenskapen därför att den bygger på de erfarenheter som
medvetna personer upplever, och personen är den enda varelsen
33

som har en direkt erfarenhet. Allt annat empiriskt material måste
systematiseras och genomgå personlighetens tolkning och
värdering av materialet. Där det har uppstått konflikter mellan
teism och naturvetenskap har som regel ett av områden
överskridits av det andra. Det vore önskvärt att det kunde föregå
ett samarbete eller ett samspel mellan dessa två områden. Detta
kan vi hävda därför att i det praktiska livet har många av de
ledande naturvetarna själv varit hängivna troende män och
kvinnor. Efter det som har sagts här, så är konflikten mellan
dessa två områden för verklighetsanalys mer av teoretisk än av
praktisk natur. En liknande konflikt mellan tro och vetenskap har
varit utkämpat i Sverige mellan lundateologen, professor
Ingemar Hedenius i Uppsala och biskop Odd Hagen. I sitt
apologetiska arbete mot ateisten Hedenius citerar biskop Hagen
från biskop Berggravs bok: ”Religionens Terskel”, där det står
att konflikten, som kan uppstå mellan religiöst synsätt och
tankens teori gäller den teoretiska kunskapens område och inte
religionens. Det framgår vidare i samma arbete att religionen och
tron på Gud enligt sitt väsen kunde övervinna konflikterna och
skapa enhet och helhet i en människas syn på livet och tillvaron.
Detta händer när det praktiska förnuftet får vara dominerande.
Där finns en positivistisk och en metafysisk tolkning av
vetenskapen. Den moderna vetenskap började som en
naturfilosofi eftersom den hävdade att vi endast känner
fenomenen, medan orsaken eller substansen som ligger bak
fenomenen är fullständigt främmande för sinnesintrycken.
Vetenskapen skulle därför inte ha något att göra med orsaken till
tingen. Vetenskapen är därför rent deskriptiv och positivistisk.
Denna synpunkt är i överensstämmelse med Humes och Kants
kritik, men också i överensstämmelse med Comtes positivism.
Den nämnda indelningen gör det också möjligt att skilja mellan
34

vetenskapens och filosofins områden. Detta skilja gör att
vetenskapen får syssla med fenomenvärlden, medan filosofin
och teismen får arbeta med det som ligger bakom
fenomenvärlden, dess kausalitet och mening samt dess natur.
EMPIRI I MÄNNISKORNAS TEOLOGISKA
VETENSKAP OCH EXISTENTIELLA
RELATIONER TILL GUD.
Teologin kan hävda en empirisk vetenskap så länge
Som det gäller de mänskliga erfarenheter, men den skiljer sig
från naturvetenskapen när det gäller dens objekt. Teismens
objekt är inte opersonlig och fenomenala ting, men det är ett
personligt väsen. Det är Gud. Till Gud kan vi inte förhålla oss
opersonligt och med en kylig naturvetenskaplig analytisk
inställning.
I teismen har det positivistiska planet transcenderats,
därför att Gud är den första verklighet, ett metafysiskt vesen.
Gud söker ett personligt förhållande till mänskliga personer, och
teismen kan därför inte bli omformat till positivistisk empirisk
vetenskap. En sådan omformningsprocess ville ge som resultat
en kritisk religionspsykologi, och inte en teologisk vetenskap.
Teologin famnar vidare än en positivistisk naturvetenskap. Den
söker att omfamna människans hela erfarenhet, ge helhet och
mening samt att förstå människans intima relation till den
kosmiska Personen, medan vetenskapen endast är en del av den
personliga erfarenheten. Teism och naturvetenskap skulle inte
behöva komma i konflikt med varandra så länge båda står i
sanningens och livets tjänst. Skulle någon av dessa två
discipliner uppträda med förakt för personligheten och utan
vördnad för livet, så är de båda på väg bort från sin
35

tjänarställning, och är på väg att bli demonisk. Båda
vetenskapsgrenarna måste då ställas under domen för att genom
den bli återinsatt i sina ämbeten som personlighetens tjänare och
livets bevarare.
Flera tänkare har kommit fram till den gamla sanningen
att teologin är vetenskapernas moder och drottning. Detta därför
att vetenskapen endast är sysselsatt med en del av sanningen,
medan teologin eller den metafysiska teologin försöker att få ett
helt system av tanke och erfarenhet i en riktig placering under
Gud.
TEISM OCH FILOSOFI
Den tyska teologen A. Sulzberger säger följande om
relationen mellan teism, filosofi och religion: ”Filosofi söker,
teologi finner och religion äger sanningen.” Han bestämmer
filosofi, som det som sysslar med den skapade världen medan
teism i huvudsak har att göra med den återlösta världen.
Betraktad från teismens synvinkel skall filosofi, när den
är använd i den teologiska vetenskapens tjänst, ha en tjänares
ställning. Filosofi blir då det språk, som teismen talar i till sin
samtid för att göra de eviga sanningar förståeliga för folket. Vi
kan kanske uttrycka det klarare om vi säger att när teismen talar i
ett språk som människor förstår, så är teologin filosofiskt
uttryckt. Sulzberger ger uttryck för hurudan den filosofi skall
vara som skall kunna användas av den kristna teologin. Han
säger att den filosofi som erkänner en levande, personlig Gud
som står över världen och är immanent i den, och som uppfattar
människans själ och kropp i en organisk ömsesidighet, kan som
teism vara användbar i den kristna teologin. Men filosofin får
inte göra det andliga till sublimerad materie eller materien till
36

andlig sublimat. Den må vidare för att hålla måttet erkänna
personlig frihet lika väl som att personligheten är bestämd för
eviga mål. Denna bestämmelse går helt i Personalismens tecken,
och vi kan med detta, som utgångspunkt hävda att den enda
filosofi som den kristna teismen kan alienera sig med i dag, är
Personalismens filosofi inom teismens ram.
Varje människa har en filosofi antingen hon vill det
eller inte vill det. Att människan nekar att anta en metafysik, är
en form för metafysik. Inga människor kan komma ifrån att ha
en filosofi om livet och värden. Biskop Odd Hagen berättar om
en svensk student, som hade anmäld sig till examen i filosofi vid
Lunds universitet. Studenten fick inte sin examen därför att han
inte kunde ge professorn svar på hans fråga om studentens
synpunkt på livet och universum. Det kan höres ut som en allt
för sträng bedömning av studenten, men professorn ger uttryck
för något mycket grundläggande i filosofi, nämligen att man har
en metafysik. Det hör ut som en paradox, när vi säger att om en
människa har en dålig metafysik, så är detta bättre än om hon
inte har någon metafysik alls. Kulturhistorien visar oss hur
människorna kämpar för sina filosofiska åsikter, och hur de
underbygger sina livsuppfattningar och värde uppfattningar med
hjälp av argument. Det är endast filosofi som kan ersätta filosofi.
ALLA HAR EN FILOSOFI, MEN INTE ALLA
ÄR MEDVETNA OM SIN FILOSOFI
Det är viktigt att vi har en filosofi; ty den skall
representera personens tankeklara uppfattning av sanningen och
verkligheten. Filosofin är därför en persons tro och erfarenhet
rationellt eller förnuftigt uttryckt och systematiserad. Detta visar
oss att teism och filosofi är mycket nära besläktade. De kan gripa
37

in i varandras områden så det kan vara svårt att skilja dem åt.
Det nära sammanhang mellan dessa två vetenskaper får vi en
förståelse av när vi lägger märke till att vid flera universitet har
den systematiska teologin fått namnet filosofisk teologi. Vi har
två levande och kämpande filosofiska positioner i dagens debatt.
Den ena går under namnet Personalism, och den andra under
namnet Naturalism. I detta sammanhang pekas det endast på de
filosofiska arbeten som bär vittnesbörd om de två riktningarna.
Vi kan vidare i stora drag dela filosofin in i två stora
huvuddelar. Den ena uppfattning av filosofi är positivistisk,
medan den andra är metafysisk. Positivistisk tolkning av filosofi
har haft den största vågen, och populärfilosofin i dag må vi
karakterisera som positivistisk. Positivismen har i huvudsak satt
sig som mål att systematisera naturvetenskapen. I denna
målsättning har den blivit dogmatisk. Den har begränsad
kunskapen till de empiriska vetenskaper eller till de fenomenala
verkligheterna. Genom denna begränsning och bekännelse, att
det är bare de fenomenala verkligheterna som vi kan ha kunskap
om, så har den uteslutit från sitt område den enda verklighet,
som vi har en omedelbar erfarenhet av. Denna utestängda
verklighet är personen.
Metafysik eller läran om verkligheten blir på detta sätt
utestängd från personens verklighetserfarenhet genom ett
trosbeslut. Genom att begränsa kunskapen till den fenomenala
verkligheten och därmed till de empiriska vetenskaper, har den
positivistiska filosofin upphörd att vara vetenskaplig; ty ren
vetenskap har inte något att säga om en begränsning av de
mänskliga kunskaperna. Den positivistiska filosofin skiljer sig
från en ren vetenskap genom att syssla med de epistemologiska
eller kunskapsteoretiska frågorna, och genom sin anti
metafysiska inställning.
38

Bertrand Russell säger att filosofi är skild från
vetenskapen endast genom att den är mer kritisk och mer
allmännelig. Enligt denna bestämning skulle filosofin inte vara
normgivande, utan endast ha en deskriptiv karaktär. När det
gäller denna filosofis relation till teismen, så har den inte något
positivt att bidra med till en kristen teologi.
Albert C. Knudson säger; att kasta Naturalismen ut med
hjälp av Positivismen är som att kasta ut Djävulen med hjälp av
Beelsebub. Positivismen är naturalistisk i sin struktur, såväl som
att den är dogmatisk i sin bekännelse. Det är inga inre band som
förenar positivismen och teologin. Positivismen erbjuder ingen
hjälp för religionen därför att det mänskliga förnuftet är inte i
stånd att nå fram till kunskap om Gud, då den förmörkades
genom missbruk av den fria viljan. Enligt den kristna teismen är
därför den gudomliga uppenbarelsen också nödvändig för
kunskapen om Gud. Det vill därför vara svårt att uppnå ett
samband mellan en agnostisk positivism och den kristna tron.
Vi kommer, åter på grund av erfarenheten och en
tankeklar bearbetning av vår erfarenhet, fram till kunskapen att
Personalism är den enda filosofi, som den kristna teismen kan
alliera sig med i dag. Detta därför att den vill behålla tankens
klarhet, sammanhang och helhet i sitt tänkande.
KRISTEN TEISM KAN INGÅ VÄNSKAP
MED MÅNGA OLIKA SYSTEM
Där finns flera olika filosofiska system som har
används, och som fortfarande används av den kristna teismen.
Ett av dessa system är den aristoteliska skolastiken, men flera av
detta systems moderna uttolkare har utvecklat en teism som
närmar sig en idealistisk personalisms tolkning av verkligheten,
39

så att flera av dessa filosofer kallar sig själva personalism
filosofer. E. S. Brightman säger att teismen kan betraktas som en
syntes av panteism och deism. Teismen kan vi närma oss från
många olika sidor, men den idealistiska personalismen är den
klangfullaste positionen inom teismen i dag.
Naturalisterna tycks vara tillfreds med att vara
konsekventa och att ha överensstämmelse i sitt system, medan
idealisterna inte är nöjda utan att de har sammanhang eller
coherence, och så mycket coherence som kan uppnås.
Personalismen har inte användning för magi i sitt system.
Personalismen får sammanhang och helhet i sitt tänkande.
Sammanhang och helhet får personlighetsfilosofin därför att
personen finner sin idealitet ut från sin mänskliga personlighet.
Genom att sätta sin personlighet i samband med den kosmiska
Personen och dess medvetande finner han fram till att
personligheten är det som binder en värld i process och
förändring samman, och ger den helhet och mening.
Personligheten är därför nyckeln till verkligheten.
TEISM OCH METAFYSIK
Sedan Kants dagar har filosofin i allmänhet sysslat med
epistemologi eller kunskapsteoretiska frågor samt med metafysik
eller läran om verkligheterna.
Epistemologin försöker svara på frågan: ”Hur är
kunskap möjlig?” Metafysiken försöker svara på frågan: ”Vad är
verklighet?” Här skall det inte bli någon grundlig analys av de
metafysiska frågorna, men endast en kort redogörelse för dess
relation till teismen. Denna relation är svårare att klargöra än
bestämningen av teismen och filosofin; ty teismen och
metafysiken är båda intresserade av verkligheten. Biskop Odd
40

hagen pekar på det faktum att filosofi utan metafysik är att likna
med psykologi utan tron på en själ. Han han fastslå att vår tids
barn längtar efter enhet och sammanhang. Det är en av
grunderna till att han menar sig ha rätt att tro att metafysikens
vinter har varit, och att där är tecken som tyder på att dens vår
snart är inne. På samma sätt som biskop Hagen försöker hävda
metafysikens plats i filosofin, så ger Albert C. Knudson en plats
för metafysiken i teismen. Han säger att endast personligheten är
det permanenta, och förändring är funnit som kausalitet.
Personalism som filosofi löser därför problemet
metafysisk kausalitet, och samtidigt ger den en grund för en
kristen tro på den gudomliga skapelsen och försyn. Vi kan därför
inte ha någon teologi utan metafysik. Det vill säga att vi må ha
en teologi med en metafysik som är både teoretisk och etisk
grundad. Samtidigt måste vi vara uppmärksamma på att teologin
inte får bli identifierad med metafysisk filosofi.
PERSONLIGHET OCH SPRÅK
För både teism och metafysik står personligheten som
ett viktigt samlingsmärke, när det gäller tolkningen av
verkligheten.
På den ena sidan av verkligheten står den mänskliga
personligheten som gör räkenskap både för enhet och identitet.
På den andra sidan finner vi Guds Personlighet som
setter personerna i samband med varandra, och som gör
räkenskap för den kosmiska enhet och identitet.
Därför att både Gud och människan är personer kan de
ha gemenskap med varandra.
Ernst Cassirer har pekat på den betydelse språket har i
uppkomsten av religionerna, och i kommunikationen mellan
41

personerna. Han säger att Ordet blir en första kraft i vilken alla
väsen och handlingar framkommer. Både när der gäller att förstå
varandra genom språket och att få förståelse av verkligheten är
personen av ovärderlig betydelse. Den andliga verklighet, som
personen står för, har Cassirer försökt ge att uttryck för genom
språket.
Denna linje är löpt helt ut genom att göra symbolismen
till nyckeln till förståelse av de filosofiska problemen. Det är livs
symboler Susanne K. Langer gör till kärnan i sitt nya försök till
en filosofisk nytänkning av livsproblemen.
METAFYSIKEN HAR SIN GRUND I
INTELLEKTET OCH I MORALEN
Metafysiken har sedan Kants dagar varit grundat både i
moral och i intellekt. Bas för den moraliskt grundade metafysik
är funnit i medvetande, och tron har sin plats i det praktiska
förnuftet. Trons metafysik har i våra dagar utvecklats till en
värdefilosofi. Denna värdefilosofi har på det religionsfilosofiska
området blivit grundad av den danske tänkaren Harald Höffding,
som bestämmer religionen genom att hävda att det etiska värdet
av tron finner vi i värdens bevarande eller konservering. Han
pekar också på det faktum att i den protestantiska världen må
kunskap och tro bli skild från varandra. Från en sociologisk
synvinkel har denna synpunkt blivit utvecklad av den franska
tänkaren E. Durckheim.
Kants arbete i filosofin gäller inte endast det praktiska
förnuftet, utan också läran om tankens aktivitet. Den filosofi som
har sin utgångspunkt i Kants filosofiska bestämmelse har kallats
för protestantismens filosofi, och Kant har därför fått
hederstiteln protestantismens filosof.
42

När det gäller relationen mellan de olika
vetenskapsgrenarna, säger J. Kaftan, att filosofin skiljer sig från
religionen genom att vara vetenskap, och från vetenskapen
genom att vara religion. Men när det gäller de metafysiska
problemen, så må vi också ta tron till hjälp. Den blir därför också
närt besläktat med en trosvetenskap. Vi må tro att universum är
intelligent, och att det kan bli förstått av intelligens. Vi må
förutsätta eller tro att verkligheten är rationell eller förnuftig. Vi
kan grunda en verklighetsfilosofi på den moraliska och andliga
mänskliga naturen, men den må också vara intellektuellt
grundad, annars vill den endast bli subjektivism.
Där finns både en materialistisk och en panteistisk
metafysik, som är intellektuellt grundad, men det som intresserar
i detta sammanhang är den intellektuellt grundade teistiska
metafysik. Albert C. Knudson hävdar att teismen med sina
teologiska och idealistiska implikationer är den enda form av
metafysik som den kristna tron kan alliera sig med. All annan
metafysik leder till skepticism och förtvivlan. Teismen ger platss
både för en ren värdefilosofi likaväl som att den grundar sig på
både det praktiska och det teoretiska förnuftet. Varje form för
kunskap bygger också på tro. Detta gäller både objektiv
verklighet i allmänhet och kunskapen om Gud. Den sist nämnda
bygger speciellt på en moralisk tro, och den behöver ett
supplement av en teoretisk värdering, och i denna värdering har
både de induktiva och de spekulativa argumenten i underhållet
av en religiös tro ett kontinuerligt värde, hävdar Albert C.
Knudson.
Det är något av det samma resultat biskop Odd Hagen
kommer fram till i sin apologi mot professor Hedenius i
Uppsala, när han hävdar att vi väljer våra auktoriteter för vår tro
efter en tro som vi redan har. Även naturvetenskapen är hjälplös
43

utan tro; ty vi må tro att det resultat som vi i vetenskapen
kommer fram till är sanning. Biskop Hagen bestämmer tron, som
en totalitetsrelation till tillvaron, som ingen människa kan
undvara. Tron kan enklast bli uttryckt som att hålla fast till Guds
oändliga godhet i Jesus Kristus oavsedd vad som kommer på i
livet. Det går därför an att vara en kristen och samtidigt företa
vetenskapliga studier. I det praktiska livet finner vi att
människan inte är troende på grund av argument, men att de
argumenterar på grund av sin tro.
DET MÄNSKLIGA MEDVETANDET
TRANSCENDERAR DET EMPIRISKA PLANET
OCH ERFAR METAFYSISK VERKLIGHET
Kristendomen hävdar att det mänskliga medvetandet
Är inte begränsad till sinnesplanet, men att det är istånd att
transcendera det empiriska, och få tag i det metafysiska. Den
kristna teismen är starkt intresserad i ”JAGET” därför att
kristendomen bekänner personlighetens verklighet. Denna
personlighets verklighet erkänns både om Gud och människan.
Människans värde och upphöjdhet erkänns likaväl som den
mänskliga personlighetens fortsättning efter döden.
Värdet av den mänskliga personligheten må stå för en
objektiv verklighet, och som andlig personlighet söker
människan gemenskap med den gudomliga Personen som är
värdens skapare och bevarare. De moderna teistiska filosoferna
har kommit fram till det faktum att endast personligheten kan
göra räkenskap för den egentliga verkligheten. Personen är
mötesplatsen både för ontologisk och fenomenal verklighet.
Personen är det enda igenkännande faktum i en värld av
förändringar. I personligheten ligger nyckeln till förståelsen av
44

framsteg, förändring och identitet, samt till tid, rum och
kausalitet. Dessa fakta tyder på att en metafysik enligt
personalismens mönster, är det enda filosofiska system som kan
tillfredsställa en kristen teism. Den kristna teismen söker helhet
och klarhet i och över den verklighet, som vi finner i trons
vittnesbörd och i den återkommande livs erfarenhet. Metafysiken
kan ge oss den tankeklara presentation av den egentliga
verklighet, som vi finner given i vår erfarenhet. Det är vår
uppgift att förstå vår erfarenhet. Den verklighet, som är den
egentliga drivkraften både i makrokosmos och i mikrokosmos,
förstår vi bäst i personliga kategorier. Denna insikt beror på att
endast det aktiva kan bli en bild av ontologisk verklighet, och
personligheten avbildas i huvudsak som kausal och aktiv.
Faktum är att den metafysiska vetenskap, som söker att förstå
verkligheten, är så lite aktat på i dagens forskning. Den antimetafysiska
inställningen har varit speciellt märkbar i
Skandinavien. Norge är det nordiska land där naturvetenskapen
har varit mest dominerande i all utbildning, medan Sverige har
varit mest humanistisk orienterad i sin utbildning, och Danmark
ligger någonstans mellan dessa två ytterligheter med en stark
lutning mot naturvetenskapen. Den ledande teologiska
riktningen i Sverige, som går under namnet Lundateologin, har
som den teologiska inställningen i Skandinavien i övrigt, varit
starkt gripen av rädslan för metafysik.
Rädslan för metafysik i skandinavisk teologi ger biskop
John Cullberg uttryck för när han säger, att den metafysiska
verkligheten, är en verklighet i sig själv. Som absolut verklighet,
säger han, kan den inte ställas i relation till något annat; ty om
det skulle vara fallet, så var den inte absolut utan relativ. Därför
säger han, att religionen saknar all intresse för denna absoluta
verklighet. Han hävdar vidare att uppenbarelsen markerar den
45

fullständiga skilsmässan mellan religion och metafysik. Enligt
Cullbergs uppfattning är metafysik själva grundvetenskapen,
scientia scientiarum; men det vetenskapliga medvetandet är
motsatsen till det uppenbarade, hävdar han, och därför är de två
skilda åt.
En ny inställning till metafysiken är nödvändig. Om vi
inser det faktum att metafysik är läran om verkligheten, skulle
kanske den teologiska vetenskapen i Skandinavien ha
möjligheter till nya framsteg i kommande dagar. Den negativa
inställning till metafysik vill kanske förändras eftersom
kontakten med Amerika får göra sig gällande på det teologiska
och filosofiska området.
Professor Richard B. Hocking, som är son till den
kända amerikanska filosofen W. E. Hocking, är emellertid av
den mening att den metafysiska renässansen vill komma från
filosofin i Tyskland eller från det kontinentala tänkande i
Europa. Oavsedd varifrån den metafysiska renässansen kommer,
så ville det vara önskligt att den kom snart; så att den kunde få
bort den antimetafysiska inställning som har varit förhärskande
både bland lekfolk och bland vetenskapsmän. En större
förståelse för de metafysiska problemen ville åter göra att hela
den mänskliga erfarenheten fick lov att tala, och då ville vi
kanske komma närmare en förståelse av verkligheten, än den vi
har i dag.
46

III. KRISTEN TRO I SYMBOLER
KRISTNA SYMBOLER I
DE EVANGELISKA KYRKOR
Det är tydligt att märke ett nytt intresse för de kristna
symbolen i de evangeliska kyrkorna över hela världen. Vi skall i
det följande presentera några av symbolen i den rika kristna
tradition.
Låt oss först definiera vad vi menar med symboler.
Ordet symbol är härledd från två grekiska ord, ”syn” som
betyder samman och ”ballein”, som betyder att kasta. Symbolen
är därför ett tecken eller ett märke, som innebär att en abstrakt
idé och ett synligt tecken har kastats samman sådan att det
påminner oss om saken, inte genom likhet, men genom antydan.
Ett krusifix är därför inte en symbol, men en bild på Jesu
lidande. Korset däremot är en symbol. De kristna
trosbekännelserna är också symboler. I den första kristna tiden
var bekännelserna passord, som de kristna kunde känna igen
varandra på. Augustinus sa: ”Du må icke skriva ned något om
bekännelserna, därför Gud sa: ´Jag vill lägga min lag i deras
hjärtan, och i deras sinne vill jag skriva den´.” På grund av detta
bud är bekännelsen därför lärt utantill, och är inte skriven på
tavlor eller något material, men endast i hjärtat.” De kristna
symbolen var också tecken för att få deltaga i det kristna
mysterium, som vi känner som ett av de två kristna sakramenten,
nämligen nattvarden.
47

JAG TROR PÅ GUD FADER
En av de äldsta symboler för Gud Fader är en högra
hand. Ordspr. 1:24. Handen kommer ut från ett moln, som kalla
för nimbus. Handen är omgiven av en tredelad sky, tredelad
nimbus, som alltid symboliserar gudom. Handen symboliserar
Guds skaparmakt, och är ofta benämnd med dess latinska namn,
Manus Dei. I den andra handen finner vi fem små figurer, som
symboliserar att de rättfärdigas själar är i Guds hand, se
Predikaren 9: 1, samt i Psalm 139: 10. Den tredje symbolen har
det hebreiska ordet JAHVE skrivit i figuren, och JAHVE
betyder: ”Jag är den jag är”, 2 Mosebok 3: 14. Guds namn var så
heligt att det blev endast nämnt av översteprästen då han gjorde
tjänst i templet, annars läste de ADONAI, som betyder Herre,
eller El Shadai, som betyder Den allsmäktige.
Den fjärde symbolen har en hebreisk ”Jod” i en trekant.
Det är första bokstaven i Gudsnamnet YAHVE, och trekanten
symboliserar den Treeniga Guden.
Den femte symbolen har ett öga placerad i en trekant,
och är en mäktig symbol för Guds alla städs närvaro. Den
kyrkliga användningen av denna symbol började användas i det
16: de århundradet, och var mycket använd i England. Symbolen
var som regel placerad på väggen bak och över predikstolen.
Detta är en stark symbol för Guds kraft, majestät och allvetenhet.
Den sjätte symbolen är också ett uttryck för Guds
namn: ”Jag är den jag är”, 2: dra Mosebok 3:14 och det är de
grekiska bokstäverna som är placerade inne i strålkransen. De
två utgör det sista ordet i den grekiska texten som vi kan se
under symbolen. I nästa avsnitt skall vi se symbolen för Jesus
Kristus.
50

JAG TROR PÅ JESUS KRISTUS
I katekomberna i Rom och i de gamla städerna i Italien
finner vi några av de första symboler, som blev använd för att
symbolisera vår Herre Jesus Kristus.
Ett av de tidigaste och mest sammansatta symbolen
använd av de kristna till att representera Frälsaren, är fisken.
Denna symbol är omnämnd och anbefalld för användning av
Clemens av Alexandria, 150- 250 e. Kr. De grekiska bokstäverna
i ordet fisk är, IKTYS. Det grekiska namnet står skrivit under
symbolen. Ordet IKTYS bildar de första bokstäverna i de
grekiska orden för Jesus Kristus Guds Son Frälsaren. När de
kristna satte detta tecken utanför ett hedniskt hus, så betydde det
att ett gravöl hölls där för en död, men när det sattes utanför ett
kristet hus betydde det att nattvarden hölls där i hemlighet vid
midnatt.
De första kristna åt stekt fisk till minne av Kristi
lidande, och den romersk katolska säden att äta fisk på
Långfredag är en reminissens från denna ceremoni. Det är också
ett minne om att Jesus gjorde i ordning en fiskmåltid för
lärjungarna vid Genesarets sjö.
På alla kristna alter skulle där vara två ljus, ett på var
sida av korset. När ljusen lyser förkunnar de Herrens ord: ”Jag är
världens ljus”, Joh.8: 12, och när två ljus står på altaret
symboliserar de också Herrens två naturer, den gudomliga och
den mänskliga.
Kronan symboliserar Kristi konungsliga ämbete. Detta
därför att Han är KONUNGARNAS KONUNG, och
HERRARNAS HERRE, Uppenbarelseboken 17: 14; 19: 16.
Kronan kan också symbolisera livets krona, som symbol för
51

evigt liv genom vår Herre Jesus Kristus, sådan som vi läser om
det i Uppenbarelseboken 2: 10 och 3: 11.
JAG TROR PÅ DEN HELIGE ANDE
En av de mest använda symboler för Den helige Ande
är en dalande duva med en trefaldig nimbus runt huvudet för att
markera gudom. Denna symbol grundas på berättelsen om vår
Herres dop, Matt.3:16; Mark. 1: 10; Luk. 3: 22 och Joh. 1: 32.
Det är många som tycker att denna symbol är en av de vackraste
i den kristna konsten, och symbolen är den mest använda på
dopfunten.
Den helige Ande är också symboliserad geenom en
sjutungad låga. Detta bygger på berättelsen från det andra
kapitlet i Apostlagärningarna. Där står det i den tredje versen:
”Och det visade sig för dem tungor av eld, som skilde sig och
satte sig på var och en av dem”.
De sju lamporna har också används för att symbolisera
Den Helige Ande, men detta bygger på orden från
Uppenbarelseboken 4: 5, där det står att läsa: ”Och foran tronen
brinner sju eldbloss, som är de sju Guds Andar.” De sju
lamporna kan också, som den sjuarmade ljusstaken, Menorah,
symbolisera Den Helige Andes sjufaldiga gåva. Enligt
Uppenbarelseboken 5: 12 är den sjufaldiga gåvan: makt och
rikedom, visdom och styrka, ära och pris och välsignalse.
De sju duvorna, som omger en cirkel, symboliserar
också Den helige Andes sjufaldiga gåva. Inne i cirkeln står
skrivit två S, som är en förkortning för det latinska Sanctus
Spiritus, som betyder Den Helige Ande.
52

JAG TROR PÅ DEN TREENIGA GUDEN
Tron på en treenig Gud är ett grundläggande element i
den kristna tron och läran. Vi skall inte ta upp en diskussion om
denna lära; ty den är diskuterad av världens främsta
intellektuella krafter. Det är tillräckligt att nämna namn som
Gregorius, Tertullianus och Athanasius.
Athanasius sade:”Vi tillber en Gud i treenigheten, och
treenigheten i enheten. Fadern är Gud, Sonen är Gud och Den
Helige Ande är Gud, och ändå är där inte tre Gudar, utan en
Gud.”
En intressant skylt, som konstruerades på 1600- talet.
Den ger uttryck för vikten av denna teologiska lära. I cirkelns
mitt står ordet Gud, och i de tre cirklarna runtom står orden
Fadern, Sonen och Anden. De tre cirklarna är fästa till cirkeln i
mitten medan de yttre cirklarna är fäst till varandra. Om vi läser
de yttre cirklarna in mot mitten finner vi att Fadern är Gud,
Sonen är Gud och Anden är Gud, men läser vi de yttre cirklarna,
som är förbundna med varandra, så finner vi att Fadern är inte
Anden eller Sonen; Sonen är icke Fadern eller Anden, och
Anden är icke Fadern eller Sonen.
Kritiskt sedd är denna sköld inte en symbol, men ett
gott uttryck för den teologiska läran. Denna sköld kallas för
Scutum Fidei eller Trons Sköld.
St. Patrick räknas som Irlands helgon. Han mötte Irlands överste
kung Ar- dri, omkring år 464, och talade till honom om den
kristna tron på den heliga treenigheten. Kungen blev arg
eftersom det tycktes omöjligt för honom att tre personer kunde
vara en. St. Patrick tog då upp ett treklöver från gräset och sa till
kungen: ”Här är ett fullkomligt blad med tre fullkomliga delar”.
Kungen blev först rasande, men så gick idén upp för honom, och
53

han log. Från och med denna tid har den lilla plantan varit en av
de mest kända symboler för Den Heliga treenigheten.
I nästa avsnitt skall vi presentera några monogram, och
andra symboler.
HELIGA MONOGRAM
Användningen av monogram för att representera Jesus
Kristus är av gammalt ursprung. Monogrammen är strängt tagit
inte symboler, men i allmänhet är de betraktad som symboler.
Det finns många olika monogram, som representerar Kristi
namn. Här skall vi endast ta med två av de mest allmänna
monogrammen.
Det första monogrammet kallas ofta KI RO, och är det
äldsta monogram som används för Kristus, och det kallas ofta
för ”Kristo gramm”. Ordet Kristus hade formen XPRICOC. Det
skrevs med stora bokstäver på grekiska, och KI RO är därför de
två första bokstäverna i ordet Kristus. I monogrammet
kombineras de två bokstäverna så att K= X, är mindre än R.
Detta har gjorts för effektens skuld. Det berättas att kejsar
Constantin den store, 274- 337, använde detta tecken då han
bekämpade Maxentius vid Mulvian bron i staden Rom, 312 e.
Kr. Historien säger oss att Constantin såg detta tecken på himlen
innan slaget med följande latinska ord under tecknet: ”in hoc
signo vinces”, vilket betyder; i detta tecken skall du segre.
Det andra monogrammet är det samma som det första
bortsedd från att benen på KI, har svängts så att de har
sammanfallit med ett kors. Det har nu tillfogats den grekiska
bokstaven N, som är förkortning för det grekiska ordet NIKA,
som betyder seger. Monogrammet skulle därför tolkas som,
54

Kristus Segraren, Christos Viktor. Det är ett seger tecken, som
framhävs, och det är därför ett påskens tecken.
Kalken och korset hör med till symbolen för Jesu
lidande. Symbolen refererar till Jesu smärta i Getsemane
trädgård, Luk.22: 42. Korset har i detta sammanhang fått namnet
LIDANDETS eller SMÄRTORNAS kors, och det är lätt att
känna igen det genom att korsarmarna är spetsiga.
Det tomma korset med Pilatus inskrift på övre
korsarmen symboliserar Jesu uppståndelse. I bakgrunden ser vi
den uppgående solen på uppståndelsens morgon. Det tomma
korset visar att vi har en levande Frälsare.
Den nästa symbolen står för symbolen, som
symboliserar den kristna läran och de kristna idéerna. Cirkeln,
som varken har början eller slut, symboliserar Guds eviga
existens. Gud är från evighet och till evighet.
Den sista symbolen, som vi har med i denna korta
framställning, skall symboliseera Kristi kyrka där de kristna
undervisas i Guds Ord, upplysas i lära och disciplin. I kyrkan
blir människan medlem i de troendes församling. Här har den
kristna privilegiet att få del i den heliga nattvarden, bli en
efterföljare till den goda herden, och bli arvinge till det eviga
livet genom Jesus Kristus, vår Herre.
IV. KRISTET LIV I MÄNSKLIGA RELATIONER
DEN KRISTNA MORALS FILOSOFI
Låt oss först ge en kort införing i den kristna etiken.
Detta kan vi göra genom att bestämma den kristna etikens
område. Det är vanligt att skilja mellan en kristen etik, som ofta
55

kallas en teologisk etik, och en allmännelig, naturlig eller
filosofisk etik.
När vi behandlar relationen mellan den kristna etiken
och den filosofiska etiken, så skall vi presentera tre av de många
teorier i sammanhanget:
1. Teorier som utesluter varandra.
2. Teorier som innesluter varandra.
3. Teorier som utfyller varandra.
TEORIER SOM UTESLUTER VARANDRA
Det finns två typer av dessa teorier.
A) Den typ som försöker skapa misstro mot
den kristna etiken, och
B) Den typ som försöker skapa misstro mot
filosofiska etiken, eller som den också
kallas, den naturliga etiken.
Till den först nämnda typen hör Schopenhauers kritik
av den kristna moralen. Han hävdar att det är viljans
självbestämmelse som gör en handling moralisk, medan den
kristna moralen hävdat att de kristna skall göra Guds vilja. Han
menar att en hängivenhet till en annans vilja i verkligheten inte
är moralisk.
En kraftigare kritik har kommit från Friedrich
Nietzsche, 1844- 1900, som hävdar att den kristna kärleks etik är
”en slavmoral” för de svaga människorna, medan han själv satte
fram en ”Herre- moral”, som var en moral för övermänniskan.
De historiska relativisterna hävdar att Jesu etiska lära
var tidsbunden, och den kan därför inte användas i vår tid.
56

Från den dialektiska eller transcendentala teologin
representerad av Karl Barth har där riktats kritik mot en
vetenskaplig kristen etik. Han menar att en etik, som försöker att
veta och bygga upp Skaparens befallningar rånar till sig Guds
tron, och förgiftar trons källa. Det är inte den kristna etiken, som
sådan, han är emot, utan en systematisk kristen etik.
Den andra typen är inte så allmän som den nyaa
nämnda, men vi kan räkna Emil Brunner till denna riktning. Han
menar att den teologiska etiken må bygga på läran om
rättfärdiggörelse genom tron allena. En av hans paradoxer säger
att den enda väg att finna Gud är att bli funnen av Gud, och detta
är den kristna vägen. Vidare berättar han för oss att moralismen
med dess legalism och självrättfärdighet är till varje tid den
värsta fienden till sann moral. För honom är den kristna etiken
endast en nådens etik, och nåden är för honom nekandet av
naturen, och inte som dess fullkomning. Det blir därför enligt
hans synpunkt endast på ruinerna av den filosofiska etiken att
den kristna etiken kan byggas upp. Den sanna kristna etiken
övergår, transcenderar, och tillintetgör den naturliga etikens
underliggande princip.
TEORIER SOM INNESLUTAR VARANDRA
De teorier, som behandlas här, bygger på idén att där är
ett släktskap mellan den kristna etiken och den filosofiska etiken.
Den mest framträdande teologen för tanken att inkludera den
kristna etiken i den allmänna etiken är Wilhelm Herrmann,
1846- 1922. Han var professor vid Marburg Universitet, och han
påverkade teologisk tänkande i England, Amerika och Tyskland.
Han menar att människan behöver inte vara religiös för att vara
moralisk, men hon kan inte vara verklig religiös om hon inte
57

först av allt är moralisk. Moralen är religionens födelseplats. Vi
kunde på grund av detta utlåtande hävda moralens och
religionens universalitet. Det nya i det kristna moraliska liv är
dess dynamik, dess inspiration och kraft, som den ger människan
för att förverkliga det moraliska idealet. Biskop Anders Nygren
nämner två representanter för denna tendens i teologisk etik,
nämligen Emil W. Mayer, 1854- 1927, och Arvid Runestam,
1887- 1962. Den först nämnde var professor i Strassburg och i
Giesen, medan den andra var professor i Uppsala 1923 tills han
utnämndes till biskop Svenska kyrkan i Karlstad 1937 och
innehade tjänsten till 1956.
Mayer hävdar att moralen är mer beroende av
religionen än religionen av moralen. Den sanna moralens framtid
är knuten till religionen, och för den kristna människan betyder
det att filosofisk etik finner sin slutliga grund och fullkomning i
kristen etik.
Biskop Runestam försöker också rättfärdiggöra en
inneslutning av den allmänna etiken i den kristna etiken.
Moralbegreppen måste fördjupas och andliggöras på den ena
sidan, och kristendomsbegreppet på den andra sidan. När detta
har genomförts, då har den kristna etiken blivit en universell
etik, och då är där inte längre någon användning för en
oavhängig filosofisk etik.
TEORIER SOM UTFYLLER VARANDRA
Denna typ av teorier behåller dualismen i etiken, som
de föregående nomistiska teorierna söker undvika, och samtidigt
hävdar de att både den kristna etiken och den filosofiska etiken
är nödvändiga för att vara supplement till varandra:
1. Den viktigaste av dessa teorierna är den som är
58

dominant i Den romersk katolska kyrkan, och
historisk går den tillbaks till Ur kyrkan och
Medeltidskyrkan. Augustinus, 354- 430, såg i de tre
kristna välsignelser; tro, hopp och kärlek en ny etisk
anda, som bäst uttryckt i kärlekens idé. Det kristna
komplementet till den moraliska lagen måste ta
formen av en inre förvandling snarare än ett yttre
tillägg, menar han. Tomas Aquinas, 1225- 1274,
behandlar huvuddygderna, som det första stadiet i det
moraliska livet, och dessa fortsätter att ha en viss
självständig ställning i det moraliska livet. Den
kristliga nåden i tro, hopp och kärlek stod i ett löst
förhållande till dygden.
2. En annan supplerande teori är representerad av
Schleiermacher, 1768- 1834. Han reducerar
mänsklighetens moraliska medvetenhet till tre
härskande idéer; det goda, plikten och dygden, och
han presenterar etiken, som en etik av objektiva
värden. Han grundar den kristna etiken på den kristna
moraliska medvetenheten, och skiljer den sålunda
från den filosofiska etiken. Han var intresserad av att
bygga upp det unika både vid den kristna moralen
och den kristna religionen.
3. Ernst Troeltsch, 1865- 1923, framsatte en tredje teori
om relationen mellan kristen etik och filosofisk etik.
Den filosofiska etiken tillhör denna världen, enligt
hans åsikt, medan den kristna etiken tillhör den andra
världen. Den kristna etiken står högst och inneslutar
mest, och kan därför supplera den filosofiska etiken.
4. En fjärde typ teorier tar sin utgångspunkt i Immanuel
Kants kritiska filosofi. Enligt denna teori kan vi
59

hävda att där är ett moraliskt a priori. Han säger att
det är två saker som imponerar honom; och det är
stjärnhimlen över honom, och den moraliska lagen i
honom. Den, som vill studera en etik byggd på den
kristna agape kärleken bör studera biskop Anders
Nygrens arbeten, Eros och Agape.
MÄNNISKAN ÄR SKAPAD I GUDS AVBILD
Den kristna etiken kan definieras, som vetenskapen
Och filosofin för den kristna moralen. Den kristna etiken har sin
egen historia, som är mycket intressant, och där kan vi följa
skiftningen i betoning av barmhärtighet, renhet, straff,
militärtjänstgöring samt hur den sociala etiken växer fram. Vi
kan inte gå i detaljer här, men vi skall endast nämna den
betydning som Moses och Jesus har haft i etikens historia. För
den kristna har idealet varit att imitera Kristus. I stället för att
presentera den historiska utvecklingen av etiken skall vi betrakta
dess förutsättningar, och det skall vi göra genom att betrakta den
moraliska natur, synden och omvändelsen.
MÄNNISKANS MORALISKA NATUR
Den kristna etiken är en religiös etik, och den lägger
därför speciellt vikt vid människans svaghet och syndfullhet.
Detta innebär därför människans behov av omvändelse genom
Den gudomliga Andens förmedling.
När det gäller människans moraliska natur, så tänker vi
först och främst på hennes förmåga eller kapacitet för moralisk
erfarenhet. Människan är skapad i Guds avbild, och hon har
därför förmågan att skilja mellan gott och ont. Den moraliska
60

förmågan måste samordnas med andra förmågor. Dessa
förmågor finns i sinnet, och när vi renodlar dessa förmågor kan
vi tala om en intellektuell människa, en etisk människa, en
religiös människa, en politisk människa, en ekonomisk människa
och en moralisk människa. Motsatsen till denna idé om den
moraliska natur finns i den teori, som vi kallar för hedonism eller
utilitarism. Detta är en lyckomoral där lusten är det enda absolut
goda. Denna teori går tillbaks till de gamla grekerna, till bland
andra Epikuréerna, och ett modernt utformad slagord av denna
lära lyder: ”Vi söker den största lyckan för det största antal
människor.” Representanter för den altruistiska utilitarismen är
män som Jermy Bentham, 1748- 1832, och John Stuart Mill,
1806- 1873, och en teologisk utilitarism är representerad av
bland andra John Locke och William Paley, 1743- 1805.
Hedonismen leder till moralisk skepticism, och är
därför blivit avvisad av kristna tänkare. I stället för skepsis fick
den stoiska idén om naturrätten, lex naturae, en stor våg i
kristenheten socialfilosofi och etik. Naturen blev sedd på som
innehållande förnuft. Förnuftet i människan blev tolkat som
”Gud i människan”. Att leva i överensstämmelse med naturens
lag blev därför det stoiska livets regel. De fundamentala
elementen i etiken är förmågan att skilja mellan rätt och fel, samt
förpliktelsen att göra det ena och avstå från det andra. Denna
moraliska förmåga är grundad i människans sinne. Grunden för
godhetens princip är kärlekens lag.
Jesus var också den första, som gav ljus över det
oändliga värde som varje person har i Guds ögon. Han gav
därmed det största bidrag till etiken. Människans moraliska natur
innebär följande element:
1. Förmågan att skilja mellan rätt och fel.
2. Plikten att göra det rätta och avstå från det som är fel.
61

3. Den goda viljans lag, och mänsklighetens ideal.
4. Personlighetens upphöjdhet.
5. Friheten. Friheten innebär att människan blir
ansvarig för sina handlingar.
Utan frihet till motsatta val kan vi inte tala om ansvar.
En verklig eller metafysisk frihet betyder inte att det är en
handling, som är utan orsak eller motiv. Frihet i metafysisk
mening är en förutsättning både för Guds och människans
moraliska liv.
SYNDEN
Synden är universell, men vi skall inte ha rest mycket
innan vi upptäcker att vad som räknas för synd kan vara
geografiskt bestämd, och bunden till de olika kulturmönstren.
Synd och skuld hör samman med fri vilja. Dr. Albert C.
Knudson hävdar att där finns inte någon ärftlig synd i den
traditionella betydelsen av ordet; ty synd kan inte ärvas eller
ingjutas. En nödvändig synd är ingen synd; ty endast en fri
uppnådd moralisk natur kan bli syndfull. Vi kan inte i detta
sammanhang ge en analys av synden i dess teologiska
läroformuleringar genom tiderna. Här kan vi endast slå fast
syndens aktualitet och universalitet. Vidare kan vi peka på
syndabekännelsens plats i kristendomen. Endast genom
gudomlig nåd kan synden förlåtas, och endast genom tron på den
gudomliga försonande kraften i Jesus Kristus kan människans
vilja göras stark nog att möta livets moraliska prövningar.
62

OMVÄNDELSEN
Genom den nya födelsen kan människan frigöras från
sin bundenhet. Hon kan genomgen ny födelse, som öppnar för
ett nytt och högre liv. Detta är evangeliets goda nyheter, som
omfattar alla människor och inte endast en utvald klass av
människor. Där finns olika typer av omvändelse, och det är i den
profetiska religionen att omvändelsen hör hemma. Där finns i
den kristna kyrkans historia exempel både på en gradvis och en
plötslig omvändelse. Jesus Kristus började sin pastorala tjänst
med att säga: ”Omvänd eder och tro på evangeliet.” Ordet,
”omvänd”, är en översättning av det grekiska ordet ”Metanoia”,
som både betyder sorg över synden, och ett förvandlat sinne.
Jesu lära hörs i Paulus och Johannes radikala betoning av sinnets
renhet, som presenteras i deras moralkrav, och inte enbart de
yttre handlingarna. Den förändring som krävs av människan är
ett förändrat sinne. Vidare fordras en omvändelse av viljan och
samvetet. Detta innebär en praktisk förvandling snarare än en
mystisk förvandling. Erfarenheten av omvändelsen har givit den
kristna moralen en ny dynamik. Läran, som Jesus har uppenbarat
för oss, att Gud är vår Far och alla människor är Hans barn, ger
den kristna moralen ett starkt motiv för ett ädelt och heligt liv.
Med denna synpunkt har den kristna moralen gett människan en
stark känsla av att hon inte är lämnat ensam i denna världen.
Hon upplever att hon har kosmiska tillgångar av kraft och hjälp
från Gud. Tillsammans med den nya dynamiken följer, som
Jesus har påpekat, en högre lag än naturrätten och naturlagen.
Denna lagen är fullkomlighetens lag. Jesus sa: ”Därför skall ni
vara fullkomliga, liksom er Himmelske Fader är fullkomlig.”
Där finns i oss människor en kraft, som inte är av oss själva, och
som skriker efter rättfärdighet. När denna kraft har blivit
63

dominant i oss, då har omvändelsen förverkligats. Denna
upplevelse väcker och fyller den mänskliga andan med ny kraft,
nytt mod, ny styrka, ny visshet om en slutlig seger, och en ny
glädje. Detta innebär en ny orientering av hela människans liv.
DE TRE MORALISKA IDEAL
DEN KRISTNA AGAPE- KÄRLEKENS PRINCIP
I det kristna moraliska idealet har kärleken högsta plats.
Den kristna etiken är därför en kärlekens etik. Etiken är sådan
därför att den kristna världen är en personlig värld, och i och
med det, är den social. Den kristna etiken har inte enbart sin
grund i det sociala livet, utan är grundat i Det nya testamentets
lära:
”Du skall älska Herren din Gud av allt ditt hjärta, och
av all din själ, och av all din håg; och du skall älska din
nästa såsom dig själv.”
”På de två Guds bud vilar hela lagen och profeterna”,
säger Jesus, enligt Matt. 22: 37- 40; Mark.12: 30- 31. Kärleken
är alltså den förnämsta bland Det nya testamentets plikter och
dygder.
Biskop Anders Nygren har skrivit två böcker. Böckerna
handlar om: ”Den kristna kärlekstanken genom tiderna. Eros och
Agape.” De som vill sätta sig in i det kristna kärleksmotivet bör
läsa Nygrens två böcker. I korthet hävdar Nygren att den kristna
kärleken eller agape är en ren givande kärlek. Den är spontan
och utan motivering, och oberoende av objektet, som blir älskat.
Objektet får sitt värde genom att det blir omfattat av agape-
kärleken. Han hävdar att hos Martin Luther var eros- motivet
64

helt utestängd och fördömd, som syndfullt, och bytt ut mot
agape- kärleken. Augustinus därremot hävdar att där var två
former för kärlek; Guds kärlek och världens kärlek. Den första
formen kallade Augustinus för caritas och den andra för
cupiditas. Genom den ingjutna nåden, gratia infusa, blir
människan iståndsatt älska Gud. Augustinus synpunkt är att både
människans kärlek till Gud, och Guds kärlek till människan är
viktiga element i den kristna kärleks lära. Genom analys av den
kristna kärleks lära finner vi ett kärlekskomplex där kärleken blir
klassificerat enligt motiv och inriktning för kärleken. Om vi
sätter människan i centrum, så är människan föremål för Guds
kärlek, som framkallar människans kärlek till Gud. Detta var den
nedstigande och uppstigande kärleken.
Vi har också människans kärlek till sig själv, och
hennes kärlek till sin nästa, och kärleken i det sociala släktskapet
och slutligen kärleken till naturen.
Den kristna kärlekens princip behöver utvidgas med
fullkomlighetens idé. Vad vi bör göra i givna situationer är ofta
bestämd av sed och bruk, men där finns situationer där vi må ta
avgörelsen och ansvaret själv. Augustinus sa det på följande sätt:
”Ha kärlek, och gör så vad du vill.”
FULLKOMLIGHETENS PRINCIP
Fullkomligheten är en sida av kärleken. För att kärleken
skall bli det enande princip, har det varit sökt två lösningar av de
problem som kärleken framkallar. Augustinus hävdar att all
kärlek kunde ledas tillbaka till Guds kärlek. Vi älskar sålunda
Gud i vår nästa och i oss själva, och så är det också med Guds
kärlek.
65

Den andra lösningen av problemet är att utesluta
självkärleken och den krävande kärleken från människans och
Guds kärlek. Kärleken till Gud är i detta sammanhang tolkat som
”tro” snarare än kärlek. Den kristna etiken är inte en cirkel med
ett centrum men en ellips med två brännpunkter; kärlek och
fullkomlighet. I fullkomlighetsprincipen griper självförnekelsen
in. Jesus satte principen om att offra sig själv i hjärtat av den
kristna etiken. ”Den som mistar sitt liv för mitt namns skull skall
finna det”, sa Jesus.
Askesen har i kyrkans historia hört med till
fullkomlighetens ideal. Vi skall inte söka askesen för dess egen
skull, men för andras bästa eller som ett bidrag till egen
försoning eller den må i alla fall ha ett värdigt mål.
Till det kristna fullkomlighets ideal har vidare hört
fattigdom, renhet och lydighet. Fattigdom innebar en
avskrivning av världen. Renhet var försakelse av köttet. Lydnad
mot Gud eller kyrkan innebar avsvärjelse av Djävulen eller av
egenviljan. Fullkomlighetens mål är kärleken allena.
Nära knuten till läran om fullkomligheten, har läran om
syndfrihet blomstrat. Det kan sägas mycket både för och emot
denna lära utan att vi behöver ta ställning för någon av
möjligheterna.
John Wesley hade stor betydelse för fullkomlighets
lära, och det har sagts att han hade like stor epokgörande
betydelse för helgelse läran, som Luther hade för läran om
rättfärdiggörelse genom tron allena, och Athanasius för läran om
vår Herre Jesu gudom. Dr. Albert C. Knudson säger att den
sanne fullkomlighets idé, är helt enkelt en utmaning till höga
moraliska och andliga prov, prov som varar genom livet, fri från
de slavband som både teologiska och naturalistiska
deterministiska teorier lägger på människan.
66

DEN KRISTNA KARAKTÄRS PRINCIP
Den kristna karaktären har inte sitt ideal i abstrakta
princip och dygder, men den har funnit sitt högsta uttryck i den
historiska personen Jesus ab Nasaret. Det kristna livet har därför
snarare bestått i att likna Kristus än i att lyda allmänneliga regler
och föreskrifter. Jesus Kristus har varit och är Den kristna
morals ideal. Eftersom det var många problem som Jesus inte
behandlade i detalj, som arbete och kapital, krig och fred och
sociala problem; så måste varje generation tänka igenom sina
egna moraliska problem, och till en viss grad bli sin egen
lagstiftare. Den naturliga moralen är råmaterialet för den kristna
moralen. Den kristna etiska enastående kvalitet har bland annat
följande kännemärken:
1. En levande tro på Gud som Fadern, sådan som Jesus
har uppenbarat Honom för oss.
2. En fullhet av kärlek i den nytestamentliga
Agape- formen.
3. Människan bör ha en hängivenhet till den kristna
moraliska fullkomlighetens ideal, samt till renhet,
till sanningen och till rätt. Denna ärlighet
tillsammans med respekt för andra människor, och en
hängivenhet till Gud, karakteriserar kristen etik.
Den kristna moralen är inte utan påverkan.
Kristendomen har varit i kontakt med sin omgivning under
århundraden. Den har växt fram på Det gamla testamentets
grund. Vidare har den lyssnat till grekisk filosofi, och den har
beundrad det romerska imperiet, men det hebreisk moraliska
ideal var den jord som framkallade det kristna ideal, och det vill
67

för all tid sätta sin prägel på kristendomen. Några av de grekiska
dygderna har fått sin plats i Det nya testamentet. De grekiska
dygderna var; visdom, rättfärdighet, jus, avhållsamhet och mod.
Dr. Albert C. Knudson nämner bland de kristna
kardinaldygderna följande sex dygder:
1. Kärlek. 2. Renhet. Det innebär inte så mycket frihet
från köttets synd, som allvar och sanning understryks.
3. Ödmjukhet. Stolthet och överlägsenhet mot andra
blev av Jesus dömd som kardinal synder. 4. Tålamod
har sin grund i tron på Guds godhet och Guds försyn. 5.
Trofasthet, som är närbesläktad med renhet och
broderkärlek. Trofasthet är inte enbart att hålla sina
löften och överenskommelser, men har att göra med
människans dispositioner och självidentitet. 6. Hoppet
hör också med i sammanhanget, och den kristna
människan är stor optimist. Du kan läsa summeringen
av de kristna dygderna i Paulus brev till Galaterna 5:
22- 23.
Den kristne lever i en värld av ständiga förändringar.
Detta gör livet rikt och spännande, men kärleken faller aldrig
bort. Gud är från evighet och till evighet, och den kristnes
uppgift i världen är att förvandla världen med hjälp av Guds
försonande kraft i Jesus Kristus.
PRAKTISERAD KRISTEN MORALFILOSOFI
När vi skall använda den kristna etiken i den aktuella
Livs situationen, så kan vi möta många komplexa problem, som
vi må lösa. Den kristne har inte sin moral med sig i en lagbok
som han kan slå upp i och finna svaret just på det problem han
68

skall lösa. Men personen, som har Kristus och Hans kärlek i sitt
hjärta, har ett samvete som kan leda den kristna ett långt stycke
på vägen mot ett etisk beteende. Nu skall vi helt kort betrakta de
etiska principer tillämpad i personens liv, familjelivet och
samhällslivet.
PERSONENS LIV
När vi skall använda den kristna etiken i den aktuella
Livs situationen, så kan vi möta många komplexa problem, som
vi må lösa. Den kristne har inte sin moral med sig i en lagbok
som han kan slå upp i och finna svaret just på det problem han
skall lösa. Men personen, som har Kristus och Hans kärlek i sitt
hjärta har ett samvete som kan leda den kristnaa ett långt stycke
på vägen mot ett etiskt beteende. Nu skall vi helt kort betrakta de
etiska principer tillämpade i personens liv, familjelivet och
samhällslivet.
PERSONENS LIV
Det har inom det kristna lärdomsarbetet utvecklats
system av både individualetik och socialetik. Vi kan inte
behandla alla problem i denna framställning, men vi skall endast
peka på några av personens rättigheter och plikter. Personen har
vissa plikter både mot sig själv och mot andra. Individen är
helig, och har sitt mål både i sig själv och ut över jaget. Jesus sa
det på följande sätt: ”Vad kan en människa ge i vederlag för sin
själ?” Av plikten mot det egna jaget kan vi nämna respekten för
sig själv, och därför att personen har värde i sig själv har varje
person plikt att göra vad det kan för att bevara sin personlighet.
69

Personen har vidare både rätt och plikt att utveckla sina
förmågor och anlag.
När vi nu nämner personens rättigheter, så låt oss
samtidigt ta med rätten att leva och rätten till självförsvar.
Frågan om personen har rätt till evigt liv är en religiös fråga,
men vi kan ju fråga om det är mindre etisk att vilja leva evigt än
att vilja leva till i morgon.
Både mord och självmord är fördömd av det kristna
samvetet, men hur skall vi ställa oss till frågan om att ta liv, som
inte är värd att kallas liv? Livet är heligt på grund av dets
inneboende, intrinsika, värde; men när livet har förlorat sitt
värde och endast innebär smärta och lidande, är det inte då
tvivelaktigt om livets fortsättning har det gudomliga försyns
sanktion? Rätten till självförsvar är innefattad i rätten att leva.
Personen har vidare rätt till frihet, om han skall kunna utveckla
både förmågor och anlag. Personen har också rätt till sanning. I
krigssituationer har fienden ingen rätt att få veta sanningen, och
där är många privata saker i en persons liv, som den har frihet att
hålla hemligt. Med hänsyn till dessa saker, så har ingen
utomstående rätt att veta sanningen. Om en person skall kunna
skydda sig själv, och utveckla sig själv, så må han också ha rätt
till privat egendom. I personens försök att leva ett etiskt liv kan
han komma ut för pliktkonflikter. Där är också områden, som
tycks vara neutrala. Dessa områden kallas för ”Adiafora”, men
sedan Arthur Schopenhauers tid, 1788- 1860, har de fått namnet
”Det tillåtna”.
FAMILJELIVET
Det som ger det mänskliga familjelivet dess särprägel,
är dess relativa varaktighet och dess etiska karaktär. Familjelivet
70

är först och främst en moralisk institution fastän den har en
fysisk grund. Där har varit en tendens inom kyrkan till att sätta
det ogifta stånd, celibatet, över det gifta ståndet. Denna lära
hämtade stöd både från Jesu lära och Paulus lära och exempel,
Matt. 19: 12; Mark. 12: 25 och 1 Kor. 7: 1-2, samt 7- 9.
Vid kyrkomötet i Trent 1563 satte Den katolska kyrkan
jungfruståndet och celibatet över äktenskapet, och gav därmed
äktenskapet en andra rangs plats. Denna lära var riktad mot
protestanternas lära om äktenskapet som instiftad för
fortplantningens tjänst, och som ett medel för självkontroll. Det
var alltså heller inte någon erkännelse av att det var någon
inneboende, intrinsic, värde i den sexuella upplevelsen, från
protestanternas sida. Men i dag är det godkänd att det
äktenskapliga samlivet i normala äktenskap i alla fall har tre
grundläggande element:
1. Tillfredsställelse av de sexuella impulser, och till att
Leda de älskande närmare samman.
2. Förhållandet mellan man och kvinna skild från
Sexualakten.
3. Fortplantning av släkten.
Det, som ger äktenskapet moralisk giltighet, är den fria
överenskommelsen mellan de två parter, som det handlar om.
Den religiösa ceremonin vid äktenskapets ingående har den
fördel framför den borgerliga vigsel, att den sätter äktenskapet i
relation till den gudomliga ordningen, och ger den en gudomlig
sanktion.
Med kristendomen fick det monogama äktenskapet
allmän erkännande, men det vill inte säga att det var den enda
praxis i kristendomens historia. Polygami var accepterad av
medeltidens kyrka, och av och till blev det accepterad av både
71

stat och kyrka enskilda platser, så sent som i mitten av 17: de
århundradet. I den senare tid har där varit en tendens bort från
monogami både teoretisk och praktisk. Då jag studerade
socialetik i Amerika, kunde jag lägga märke till den samma
tendens i amerikansk socialt liv. Det nya beteendet kallades för
serie monogami. Några av orsakerna till detta förhållande kan vi
kort nämna:
1. Den ekonomiska och intellektuella frigörelse av
kvinnan.
2. Överskottet i numerär av kvinnor i Europa efter
andra världskriget.
3. Uppfinningen av de moderna preventivmedlen.
4. Boligförhållen i de stora städerna.
5. Den växande individualismen i vår tid.
Monogami har visat sig vara den mest ideella formen
av äktenskap, och varken antropologi eller historieforskning ger
något stöd till åsikten att men och kvinnor är polygama av
naturen i en sådan grad att det skulle hota den nuvarande formen
av monogamt äktenskap.
Det kristna äktenskapets filosofi är att det skall vara
monogamt och livslångt. Den katolska kyrkan ser på
äktenskapet, som ett sakrament, och accepterar därför inte
skilsmässa. Protestantismen däremot återupprättade den bibliska
synpunkten, och lät otukt eller hor vara orak till skilsmässa,
Matt.5: 32; 19: 19 och 1 Kor. 7: 15.
När äktenskapets moraliska giltighet vilar på de två
parters fria val, så skulle vi tro att när de två blev eniga, skulle
det vara nog grund för skilsmässa. Samhället har också intresse
av äktenskapets bevarande, och reglerar äktenskapet med
lagstiftning. Men frågan är vad vi skall göra när gemenskapen
72

mellan man och kvinna har förlorat sin moraliska avsikt, och
blivit upprörande för båda parter? Är där då någon god grund för
dom att de skulle tvingas att leva tillsammans? Ville inte
resultatet bli ont istället för gott?
Födelsekontroll är ett nytt namn på en gammal praxis.
Det enda, som är nytt, är några av metoderna, som används. Där
är inget i användningen av preventivmedel i äktenskapet, som är
mot en alvarlig tro på gudomlig försyn. Det är däremot ett
alvarligt fel att anta att det är en religiös plikt att tillåta naturen
att ha fritt lopp i samlivet. Sanningen är att den naturliga
ordningen har givits oss, inte som ett absolut slutresultat, men
som något som skall bli ledat och kontrollerad. Vid
Metodistkyrkans Generalkonferens i Minneapolis 1956 blev för
första gång ett utlåtande om födelsekontroll tagit med i uttalet
om den kristna familjen. Där läser vi:
”Vi tror att planlagt föräldraansvar, praktiserad i ett
kristet samvete, kan fullfölja snarare än gå på tvärs av
Guds vilja.”
En större respekt för kvinnan tillsammans med
barndödlighetens minskning, och de förändrade ekonomiska
förhållanden har åstadkommit en viktig skiftning i den kristna
uppfattningen av det äktenskapliga sexuallivet. Är vår uppgift att
få etiska teorier i överensstämmelse med livet eller att få livet i
överensstämmelse med de etiska teorierna?
SAMHÄLLSLIVET
Människan är en social varelse, som den gamla
grekiska filosofen Aristoteles brukade säga, att människan är en
politisk skapelse. Det har också visat sig att staten liksom
73

familjen har hört med till de tidigaste formerna för mänskligt
smliv. Människan är i behov av gemenskap och rättfärdighet. Vi
kan inte här och nu ta upp alla statsfilosofiska teorier till
behandling, men vi kan säga att rätt, jus, och makt hör med till
statens natur. Staten skall vara till rädsla för det onda, men inte
till rädsla för det goda. Staten har därför lagar, som skall straffa
förbrytelser, och beskydda medborgarna och reguljära samlivet
mellan personerna och grupper av medlemmar i staten.
Är krig mellan stater något som kan bli rättfärdigad från
en kristen synpunkt? Här kan vi säga att den kristna
inställningen till den enskilda människan och till grupper av
människor, skall vara en attityd av god vilja och kärlek. En
kristen pacifism kan bygga på tre grunder:
1. Den religiösa princip om icke- motstånd, Matt5: 39.
2. Den religiösa princip om det mänskliga livets
helighet.
3. Principen om att kriget är till ingen nytta.
Kriget har i våra dagar blivit ett vapen för totalitära
Statsskick, kriget är totalt, helt mekaniserad och vetenskapligt i
sina metoder, och kriget har kärnfysiska vapen till sin disposition
för en total förstörelse med möjlighet till att utrota civilisationen.
De kristna i Kristi kyrka må arbeta konstruktivt för att bevara
freden. Kyrkan har inte annan makt att sätta bak sin dom över
individen och de ogudaktiga staterna, än Kristi kärleks makt. De
kristna kan därför i sin lojalitet till Kristus gå korsvägen, som sin
Mästare, men de kan:
1. Arbeta för att avskaffa krigets ekonomiska orsaker.
2. Arbeta för att avskaffa de nationalistiska hindren för
fred, och samla folken i Kristi övernationella kyrka.
74

3. Arbeta för att stärka och förena världens stater, och
om möjligt, frambringa en världs regering.
De, som går i Kristi Anda för att bringa försoning till
Världen, skall finna att de inte går allena, utan Kristus går med
dem och välsignar ljusspridarna. Jesus sa det på följande sätt:
”Saliga är de fridsamma; ty de skall kallas Guds barn”,
Matt. 5: 9.
KYRKA, KULTUR OCH EKONOMI
Det är ett stort och svårt område, som vi rör oss på, men
kyrkan är intresserad i allt liv, och måste därför ta ställning till
alla områden av mänsklig samexistens och aktivitet. Det har
givits flera definitioner av vad kyrkan är, men här kan vi säga att
kyrkan är först och fremst en kanal för den gudomliga förlåtande
nåden. Men kyrkan själv har gjort sig skyldig i många fel upp
genom historien, och en av de största olyckor för kyrkan har
varit kyrkans splittring. Det kristna idealet ropar efter en kyrklig
och kristen enhet. Den religiösa kris, som vi är inne i i världen i
dag ville kanske framtvinga en större förening av Kristi kyrka?
Där har genom kristendomens historia stått en kamp mellan
kejsare och Gud, mellan kronan och mitran, och varje kristen
kan komma in i en herre konflikt. Men staten är under domen
när den vill ta Guds plats, ty kyrkan har endast en Herre, och det
samma gäller den kristna. Kyrkan är motståndare till en
gudomliggörelse av staten.
75

KULTURVÄNLIG
När det gäller kyrkans normala inställning till kulturen,
så är den vänlig och co- operativ. Vi kan säga att kristendomen
inte är fientlig inställd till kulturen, men den är kulturkritisk.
Religionen behöver kulturen för sin upplysning, och kulturen
behöver religionen för sin rening. Vetenskap och religion är
därför under normala förhåll vänskapligt inställd till varandra,
och de skulle därför underhålla och stödja varandra.
Konsten har alltid varit mera vänlig inställd till kyrka
och religion än vetenskapen. Detta kommer av att konsten är mer
idealistisk än vetenskapen, fastän vetenskapen också har sitt
ideal, som är förnuft och sanning. Konsten söker inspiration och
andlig vägledning i kyrkans religiösa erfarenhets liv, och den
söker att bevara och uttrycka dessa erfarenheter i sina egna
former.
Utbildning hör också med till kulturen, och den är
erkänd upp till en viss punkt, men vi har dessvärre exempel på
att hög intellektuell bildning inte behöver gå i par med hög
moral. En sådan kombination är farlig. I detta sammanhang är
det tillräckligt att nämna den tyska propagandaministern dr.
Goebbels, som var Dr. i filosofi i ämnet psykologi från
Heidelberg Universitet. Men fastän det kan leda till oönskade
resultat, så kräver både religionen och kulturen frihet att utveckla
sig enligt sin egenart.
ARBETE SOM GRUNDEN FÖR EKONOMIN
Den ekonomiska ordningen reser många problem, som
vi är tvungna att ta ställning tull. Här vill jag hänvisa till två
böcker som behandlar ämnet ingående:
76

1. Max Weber, Protestant Ethics and the Spirit of
Capitalism.
2. R. H. Tawney, The Rise of Capitalism, A Mentor
Book.
Givande av Allmosa är nästan helt övergivit fastän vi
Fortfarande behöver välgörenhet och privat initiativ, försakelse
och offer. Men vi har i dag en nästan fullständig
penninghushållning, så därför har alla krav på och plikt att
arbeta, så att de kan tjäna till ett människovärdigt liv. Det är
nedbrytande och en förnärmelse av jaget att måste ta emot
allmosor för att leva.
De sociala framstegen har ändrat mycket på
levnadsförhållanden. Men fortfarande väntar stora problem på
sin lösning. Med protestantismen kom arbetet i ny hävd, och i
relation till arbetet satte reformationen fram tre princip:
1. En ny värdighet till manuellt och industriellt arbete.
2. Arbetet är också en tjänst för ens medmänniskor.
3. Arbetet är också ett medel för att utveckla sig själv.
Med protestantismens framväxt följde den industriella
revolution med kapitalismens uppkomst. Med det nya produktiva
kapitalet och erkännandet av det ekonomiska systemet med
räntor och vinst på lån, tog en ny ekonomisk historia till i
Västerlandet. I detta ekonomiska system må kyrkans bidrag till
förbättring och reform vara moralisk och andlig, och icke
politisk och teknisk. Kyrkan må lägga vikt vid principer och icke
på planer och program fastän också dessa kan vara nödvändiga
till sina tider. Kyrkan måste vidare inse att det finns viktiga
sanningar både i kapitalismen och i socialismen. Vidare kan
77

kyrkan inte ta parti för det ena systemet mot det andra, men
vägen till framsteg ligger heller i kombination av båda systemen.
Den kristna etiken, som vi här har givit små smakprov
på, kan alltid rekommendera sig själv till den mänskliga andan
därför att den är en ideell etik, en kärlekens och renhetens etik.
En sådan etik innesluter den kristna tron, och den mänskliga
andan vill i detta faktum se en giltig grund till fortsatt att ansluta
sig till den kristna tron. Den kristna tron och den kristna etiken
hör samman och utfyller varandra. En stark kristendom vill
därför ge en stark etik. I dag behöver vi båda för att leva ett rikt
och människovärdigt liv.
RASPROBLEM
Det är ett av de svåraste och mest ömtåliga problem vi
ställs inför, men samtidigt är det ett av de grymmaste problemen
i sina yttringsformer.
Då jag började tänka igenom ras problemen, fann jag att
det var så omfattande att i en kort översikt kan vi inte få gjort
annat än presentera problemen. Lösningen på problemet får jag
överlåta till läsarens positiva tänkande.
Det är inget som är så svårt att se som det som är nära
människan. Detta är grunden till att vi tror att vi inte har något
ras problem i Norden. Det är så mycket lättare att se det som är
på avstånd, och därför sysslar vi gärna med ras problemet i AmeI
sydstaterna gäller det negrerna, i Texas mexikanerna och i
nordstaterna asiaterna.
I Sydafrika har det ständigt varit oroligheter och
kamper mellan svart och vit. Livsåskådningarna har varit i kamp
helt sedan Boerkriget 1898 till 1902.
78

I Irak står kampen mellan olika fraktioner av muslimer
och amerikaner och européer, som blandat sig i deras politik.
I Indien har där varit stora strider mellan muslimer och
hinduer. Alla kommer vi ihåg upprättandet av Pakistan, och de
stora folkvandringarna i samband med uppdelningen av
landområden.
I Europa och främre Orienten har vi en historisk svart
fläck, som vi kallar antisemitismen med judepogromer, och
holocaust i gaskamrarna i gaskamrarna i koncentrationslägren
under andra världskriget.
Vi kunde fortsätta att gå runt jorden och peka på
exempel på konflikter mellan folkgrupper. I Sovjet och de olika
delstaterna har där varit rasmotsättningar, men de har varit
överskuggade av klasskamperna, som har övertagit
rasmotsättningarnas plats.
Innan vi tar upp till behandling ett av dessa komplexa
problem, så vill vi helt kort nämna några av våra egna problem.
Detta därför att vi inte med en gång skall vara redo att fördöma
andra därför att vi menar att vi själva är utan minoritetsproblem.
Låt oss först nämna vårt främsta minoritetsproblem i
Norden. Det gäller samerna på Nordkalotten. Norska och
svenska lappfogdar brandskattade lapparna. Deras egenartade
kultur försummade vi att ta vara på till att Tomas von Westen
och den kristna kyrkan gjorde problemet känd.
Hur samerna upplevde sig i den nordiska kulturen har
en av vildmarkens söner, Matti Aiki, skildrat i en av sina böcker.
Han studerade vid Oslo Universitet. Han kunde inte glömma att
han var same.
Samernas kulturella och etiska medvetenhet om sitt
ursprung och sitt sameland har framkallat en större politisk
medvetenhet. Samekulturen växer sig stark på Nordkalotten.
79

RAS PROBLEM I VÅRA SPRÅK
”Först folk, sedan finnar”, sägs det i ett folkligt
ordspråk. När det är ett arbete, som vi inte tycker om, så säger vi
att det är ”ett negerarbete, eller slavarbete”. På samma sätt har vi
i språket nedsättande uttryck om judar, turkar och nordbor.
Uttrycket: ”Den gula faran”, användes österlandets folk, speciellt
om kinesen.
RAS PROBLEM I LITTERATUREN
Jag nämner endast en av Norges största genier, Henrik
Arnold Wergeland och hans kamp för att få bort ”Jude
paragrafen” i Norges grundlag. Det var i denna kamp, som
Wergeland skrev de känslofyllda och samvetsväckande dikten;
”Juden” och ”Judinnan”. Medan jag håller på med vår
västerländska kultur och civilisation, så kan vi inte hoppa över
vårt århundrades största skamfläck, gaskamrarna i Tyskland.
Röken från gaskamrarna stiger upp till himlens och historiens
Gud, som en tyst klagan mot vår fallna kultur.
Jag kan inte presentera det stora problem av
ekonomiska, kulturella, politiska och religiösa faktorer som
spelar in här. Det vill fordra flera sidor endast för att
tillrättalägga det gigantiska material av filosofisk karaktär, som
döljer sig i problemet. Som en allmän observation kan vi säga att
filosoferna har gått före, duktiga statsmän har gripit idéerna, och
stupida folkmassor har följt efter. Massan är alltid stupid,
opersonlig och den är därför utan ansvar, medan den enskilda
personen kan handla logiskt och intelligent. Låt mig helt kort
nämna några av de filosofer, som de nazistiska och fascistiska
staterna har fått sina idéer från.
80

Oswald Spengler, 1880- 1936, gav ut en bok under
namnet ”Der Untergang des Abenlandes”. Boken väckte en
storm av pessimism i Västerlandet. Han hävdar att alla kulturer
har sin ungdom, sin blomstring och sin förfallsperiod. Hans tes
var att civilisationen var det sista stadiet i Västerlandets
kulturutveckling. Detta gav Adolf Hitler det filosofiska grunnlag
för sin idé om att inträda för att rädda eller frälsa vår kultur från
undergång.
Friedrich Nietzsche med sin idé om ”Övermänniskan”,
gav förutsättningen för en ny etik för övermänniskan eller ”Der
Fürer”. Fyraren kunde därför ge order om att gaskamrarna skulle
tändas, och att de gamla skulle dödas därför att det gällde en
annan etik för Fyraren än för de vanliga medborgarna.
Professor Ernst Bergman skrev den tyska religionens
katekes med egen trosbekännelse om det stortyska riket och dess
kultur. Blodets filosofi med den germanska rasen som den rena
rasen och övermänniskans etik rättfärdiggjorde antisemitismen,
och undertryckelsen av de raser, som inte är germanska. Den nya
värld, som den medicinska ärftlighetsforskningen öppnar, och
blodets betydelse i sammanhanget, samt de nya filosofiska
möjligheterna som uppstår i det tredje riket, kan vi inte gå in på
här.
För Fascistisk filosofi var Wilfred Pareto, 1848- 1923,
den stora tänkaren. Han blev professor i Lausanne år 1894, och
hans 4 band stora arbete; ”The Mind and Society”, var något för
Mussolinis idéer att bygga på. Hos Pareto fann Mussolini tanken
att eliten var den viktigaste gruppen i samhället.
Max Nordau, 1848- 1923, understödde fascismen med
sin idé om parasiter i samhällslivet. Han hävdade vidare att
framsteg kommer endast genom de få genier, medan massan är
stupid och därför måste de få leda massorna framöver.
81

DREYFUS OCH DEN FRANSKA NATIONEN
Jag har haft glädjen att studera böcker av den svenska
över rabbinen Marcus Ehrenpreis, och det judiska andliga livet
genom den liberala rabbinen i Göteborg, Dr. Herman Löb, som
undervisade i judisk tro och Kabala filosofi vid Metodistkyrkans
Teologiska Seminarium i Göteborg. Dessa två lärda judar har
bland annat lärt mig att sätta värde på judisk andligt liv. Vad
ville vår västerländska kultur ha varit utan den judiska
profetismen och den judiska hjärnan?
Jag vet genom historien att judarna har varit utan det
moraliska stöd, som ett fädernesland kan ge. Detta var fram till
1950, då staten Israel upprättades bland annat som ett resultat av
det enorma arbete, som jude statens drömmare Theodor Herzl
hade utfört. På grund av avsaknad av fädernesland fram till 1950
hade judarna endast två saker att stödja sig till; sina pengar och
sin intelligens.
Vad ville arbetarrörelse ha varit utan Karl Marx? Vad
ville matematiken och fysiken ha varit utan geniet Albert
Einstein? Vad ville filosofin ha varit utan Benedictus Spinoza?
Vad ville kristendomen ha varit utan Paulus och de tolv
apostlarna?
Vi har förföljt och dräpt människor av denna rasen. Det
ser ut som om historien upprepar sig. Låt oss i detta
sammanhang inte glömma den oskuldiga Jesus av Nasaret och
hans korsfästelse.
Den, som känner till fransk litteratur, känner också till
Emil Zola, och hans kamp för att rentvå Alfred Dreyfus. Jag
föredrar att låta den judiska över rabbinen Marcus Ehrenpreis
skildra:
”Den judiska kaptenen Alfred Dreyfus skall degraderas.
82

Nu kommer artillerister in i tjänsterummet. Kapten
Lebrun vänder sig till Dreyfus: ”Här är de soldater, som
skall hämta eder, monsieur Dreyfus. Gott, herr kapten,
jag följer med. Men jag upprepar: ”Jag är oskyldig.”
Omringad av fyra soldater, och en underofficer föres
han fram till mitten av paradplatsen. General Darras
leder akten för degraderingen från hästryggen.
Dokumentet läses upp, trummor virvla. Med ens blir det
dödstyst på platsen. Den tusentaliga folkmassan håller
andan. Den franska general Darras` röst hörs från
hästryggen. Generalens röst hörs som svärdshugg
genom luften: ”Dreyfus, ni är ovärdig att bära vapen! Å
den franska nationens vägnar degraderar jag eder”.
Dreyfus lyfter sina armar mot himlen, och ropar med
skakande stämma: ”Jag är oskyldig! Jag är oskyldig!
Vid min hustrus och mina barns huvuden svär jag: Jag
är oskyldig. Vive la France!” “À mort, à mort”, skriker
mängden runtomkring. ”I galgen med honom!”, ropade
mängden. ”Jag är oskyldig. Vive la France!” svarar
Dreyfus.
PALESTINA OCH ISRAEL är två nationer som
kämpar om samma landområden. Jag fick möjlighet att studera
relationen mellan dessa två områden på uppdrag av Kungliga
Skolöverstyrelsen. Resultatet föreligger i ett arbete, som jag har
kallat: ALIYA- SHEVUT, Det moderna Israel i dag, 141 A-4
sidor. Vidare fick jag tillfälle att studera judisk religion och
kultur vid Cambridge University och Leo Bck College i London.
Det senare studiet finns i arbetet: Studier i Judiska Miljöer i
Englnd48 A-4 sidor.
83

TILL FRÅGAN OM ISRAEL OCH PALESTINA
De två nationerna kämpar om samma landområde. I
kampen använder de sig av en metod, som hade giltighet innan
Jesus Kristus kom med kärleksevangeliet. Det är blodshämnd,
jag tänker på. Denna lag kallas för ”Jus talionis”, öga för öga och
tand för tand. Under Arafats tid uppkom självmordsbombare.
Unga arabiska män och kvinnor sprängde sig själva på
strategiska punkter för att få så många människor som möjligt
med sig i döden, och göra så mycken förödelse som möjligt.
Judarna svarade med pansarangrepp och flygraider. Efter Arafat
har ansträngningar för fred intensifierats, men Israels
premiärminister Ariel Sharon och den nya palestinska
presidenten Mahmoud Abbas skall lyckas med fredssamtalen får
framtiden utvisa.
Palestinierna vill ha Jerusalem, som huvudstad i ett
kommande Palestinsk rike. Men frågan är om två länder kan ha
samma huvudstad? När jag var i Jerusalem, besökte jag Jeriko,
som huvudsakligen var en arabisk stad med helgdag på fredag
medan judarna hade helgdag på lördag och de kristna på söndag.
Jeriko skulle kunna vara en huvudstad i ett kommande Palestinsk
rike. Då jag blickade nordväst var det stora landområden där
bebyggelse kunde skapas; ty här har varit ett stort rike tidigare
vilket ruiner av slott och storslagna byggnader vittnade om.
Jeriko, som huvudstad i ett framtida Palestinsk rike skulle vara
en framtidsdröm, och en tvistefråga mindre.
84

VI KAN NU RIKTA STRÅLKASTARNA MOT USA
Vi begränsar ras problemet till att gälla de färgade och
inte de andra grupperna av invandrare.
Då jag och min fru, Paatricia, reste från New York till
Atlanta i Georgia var första gången jag fick uppleva ras
problemet. Min fru och jag satt rätt långt bak i Greyhound
bussen. Då vi närmade oss gränsen mot sydstaterna fick vi
besked att flytta fram i bussen och negrerna eller de färgade fick
flytta bak i bussen.
I Atlanta, som är en av de största städerna i djupa
södern, fann vi 1953 väntrum för vita och färgade på stationen.
Där var också dricksfontäner för vita och färgade. En utländsk
student fick se skylten ovanför en dricksfontän där det stod
”coloured”, färgad, och han gick bort och drack vatten från
fontänen; ty han hade aldrig smakat ”färgat” vatten tidigare, sa
han.
DET SOM HAR VARIT
Segregation, skiljet mellan grupper av människor, i
söder har en 300 år historia. Det är därför inte gjort på en dag att
förändra hela det sociala och kulturella mönstret.
Segregation i skolorna har tagit sig uttryck i speciella
skolor för vita och färgade. I ett av statsuniversiteten har en
neger, färgad, börjat studera i ”The Graduate School”. Han satt
så att han kunde se professorn, men där var en skärm mellan
honom och de övriga studenterna så att de inte kunde se
varandra. Det förekommer saker som verkar ovant och
chockande på en, som har växt upp utan segregation i en stor
85

familj med enbart vita. Historien kan berätta om klasskamper
också i Norge.
Vi kan inte lämna frågan om segregation utan att nämna
att de färgade skolor i söder har ofta varit bättre utrustade än de
vita skolorna. Orsaken har varit att kyrkorna i norr, och då
speciellt Metodistkyrkorna i nord staterna har öst in millioner
dollar för att förbättra de färgades villkor i söder.
DET SOM NU ÄR
I maj månad 1954 tog frågan om segregation i skolorna
i USA en ny kurs efter ett beslut i ”Supreme Court”. Här beslöts
det att segregation inte var i överensstämmelse med grundlagen.
Den första saken som kom upp i Supreme Court var ”Furgeson
saken från 1896”, som sa att färgade och vita skulle vara skilda
åt, men lika, ”Separate but equal”. Sedan denna tid har the
Supreme Court haft fyra saker till avgörelse, och negrerna eller
de färgade har segrat i varje sak. Domen i Supreme Court är inte
lag, men visar vad som är demokratisk och i överensstämmelse
med grundlagen. Det är på grund av detta att Sydstaterna kan
handla som de vill, men så är det också Sydstaterna som har det
största antal negrer i relation till vita. Detta gäller staterna South
Carolina, Georgia, Alabama, Mississippi, Louisiana och Florida.
Efter Supreme Courts beslut måste skolgränserna i
Washington D. C. Omedelbart läggas om då det i denna staden
hade varit bland den största segregationen i USA.
I Sydstaterna gick de tre största kyrkorna; Baptisterna,
Presbyterianerna och Metodisterna in för Supreme Courts beslut.
Vi får räkna med att beslutet i början är moraliska i sin karaktär.
Vi kan likväl notera att det har skedd och sker fortsatt
förändringar i relationen mellan raserna i USA. Redan strax efter
86

högsta domstolens beslut lade jag märke till 1953- 54, då jag var
i Atlanta, att 21 katolska institutioner, 12 protestantiska
teologiska seminarier, och 13 privata universitet och universitet
knutna till kyrkor nu var öppna för färgade. Färgade sitter som
medlemmar i stadsstyre och skolstyrelser i städer som
Richmond, Raleigh, Augusta och Atlanta. I Pulaski i Tennessee
där Klu- Klux- Klan föddes kort efter inbördeskriget, har
Landstingets medicinska organisation givit tillstånd för färgade
att bli medlemmar. Det hade inte varit någon lynchning i
Sydstaterna under åren 1954 till 1957.
Det kan vara intressant att veta att den amerikanska
staten tillsatte en svensk nationalekonom, Gunnar Myrdal, för att
studera ras problemen i USA. De utsåg en vetenskapsman från
De nordiska länderna för uppgiften därför att de hade minst ras
fördomar.
År 1944 lade Gunnar Myrdal fram sin undersökning i
två band under titeln; ”An Amerikan dilemma”. Sedan denna
undersökning kom ut har mycket ändrats på det område som
angår ras problemen i USA. Hans arbete diskuterades mycket då
jag bland andra ämnen studerade socialetik vid Emory
University i Atlanta.
Negrerna i Amerika blev politisk medvetna och under
Martin Luther Kings ledarskap marscherade de mot Washington
D. C., där Luther King höll sitt berömda tal: ”I have a Dream!”
Martin Luther Kings far var Baptistpastor i Atlanta, men själv
studerade han vid Boston University. Han hade studerat under
professor L. Harold DeWolf, som var den enda vita som fick tala
vid Kings begravning. Jag studerade tillsammans med DeWolf
vid Lincoln College, Oxford University.
Martin Luther King var ledare för icke- våldslinjen i
kampen för de svartas rättigheter. Han fick Nobels fredspris
87

1964, men han mördades av en yrkesförbrytare. De färgade har
fått det mycket bättre i USA sedan Martin Luther Kings
fredsrörelse.
V. HISTORIEN SOM SKÅDEPLATS FÖR
ETT KOSMISKT DRAMA
GUD I HISTORIEN
Gud är verksam i historien. Hans arbete i historien är
ofta dold för människorna, men det är en lika stor verklighet för
det. Med Gud i historien menar vi inte att Gud är i sociala
organismer, epoker eller liknande företeelser. Där är ibget
igenkännande innehåll i historien annat än när personen eller
personer, som arbetar i grupper, använder sin makt för att
kontrollera och leda händelsernas gång. Historiens gång kan bli
ledd eller kontrollerad genom personer eller personer i grupper.
Där existerar stora traditioner, men de är inte självexisterande.
Folket må tro på dem och så fortsätta traditionerna.
Förvissningen att Gud är med oss ger oss styrka, eller för att
uttrycka det med John Wesleys berömda ord: ”Det bästa av allt
är att Gud är med oss!” Historien är förändringar, ibland till de
bättra och andra gånger till det sämre. Några gånger kan
traditionen hindra utvecklingen, som exemplet är med det
indiska kastväsendet. Personer eller personer som arbetar i
grupper, är en makt i historien. Vi är tidens tendenser, och folket
är tendenserna i historien. Det är därför viktigt att vi läser
historia; ty den är en kraft. I det mänskliga livet kan historien
återupplevas. Gud är i arbete i historien ofta utan att vi vet om
det. Han är i arbete i allt det goda och sköna, i människorna och i
88

alla kärlekens gärningar. Gud är inte i skilsmässor, krig och
blod, men däremot i drömmar och visioner som är och blir
förverkligade. Det är därför viktigt att vi har drömmar och
visioner, som blir förverkligade.
Gud och sanningen är på samma sida i livet. Gud är
därför i det som är sant och rätt och gott. Men om någon tror att
Gud är i arbete i alla onda ting, ja, då kan vi tro vad som helst.
Låt det därför stå fast att Gud gör intet ont, som ett medel för
sina goda avsikter. Vi kan säga att Gud inte är ensam i arbete i
naturen. Här kommer mysteriet in som en faktor i den mänskliga
historien. Människan är en av huvudfaktorerna i företagsamhet
och framsteg i historien, men mycket av utvecklingen går i fel
riktning.
PERSONENS VILJA UTTRYCKT I
FOLKETS VILJA I HISTORIEN
Folket har frihet att vilja. Den mänskliga personen kan
handla inom vissa begränsningar. Människan har kraft att
tillintetgöra sitt liv eller till att kontrollera det. Om en människa
går ut och dricker sig full, så säger vi att det är en dålig handling,
och att den inte är enligt Guds vilje. Men när hela folk går ut och
dricker sig krigsfull, då säger många människor att det är ett
Guds mysterium.
År människan ansvarig för det onda i liten skala, så må
hon också vara ansvarig för det onda i stor skala. Människan är
källan till det onda i världen. Har därför historien kommit i olag
genom människorna, så må den bli omorganiserad genom
människor. Här måste vi räkna med ett ”om- så” princip i
historien. Människan kan ”om” hon vill! Här är det användning
för förkunnare och profeter för att proklamera människornas
89

födelserätt. I detta arbete måste människan gå med Gud.
Människorna som är indifferenta till Gud, mister sin idé om sin
födelserätt. Här behövs det bli utfört ett konstruktivt arbete. Det
är behov för en vänlig hållning i utförandet av Guds rikes
gärningar. Denna inställning är i motsats till den ”passiva
traditionen”. Folket har frihet att vilja, och frihetens faktum blir
orsak till saker och ting som inte har existerad tidigare.
Gud är i folket, men inte i det onda. Det grundläggande
faktum i historien är Guds faktum. Gud har mycket att göra med
historien eftersom han är i historien i folket. Denna synpunkt är
därför mot en alltför ytterliggående transcendens. Gud skapar
våra kroppar och själar, och de står i ett ständigt beroendeförhåll
till Honom. Gud är därför i aktivitet i varje människa antingen
hon är religiös eller inte. Men att Gud arbetar i oss må icke
förblinda oss och skapa en fantasi som säger att Gud styr
historien. Gud är en faktor i människan, men inte en styrande
princip. Detta är två olika saker. Människan kan står i
förbindelse med Gud, om hon vill. Gud däremot gör inte allt i
historien utan människans medverkan. Där finns ingen
intelligent person, som tänker eller menar att vi kan vinna ett
slag i krig genom att sitta stilla utan att göra något. Det är
likadant i historien. Människorna måste göra något. Gud arbetar
i historien genom människor som vill låta sig användas.
Gud använder också naturen i sin tjänst, men Gud i
människan eller personen är den stora frågan. Historiens
sammanhang är i och genom människan. Människan kan bli en
medarbetare till Gud, och när hon låter sig användas i Guds
tjänst så kan hon vara helt säker på att Gud vill gå med henne. I
arbetet för Guds rike använder Gud inga dåliga medel för att nå
goda resultat. Gud är inte i det ondas tjänst, men är Skaparen och
Uppehållaren av det goda, det rätta och det sanna.
90

JESUS KRISTUS OCH HISTORIEN
Jesus Kristus lever eller dör genom människans vilja.
Det är alltså din vilja det är frågan om. Du beslutar antingen
Kristus skall leva eller dö i dig. När du möter Kristus, då ställs
du ansikte mot ansikte med den förstfödde bland människorna.
Han är den nya mänskligheten, sådan Gud vill att den skall vara.
Du har i dag möjligheten att likna honom. Imitera honom tills du
och hela folket blir som en mäktig armé, som drar fram genom
historien med Jesu Kristi sinnelag och hans sätt att möta folk på.
Alexander den stora, Napoleon, Hitler och Mussolini är exempel
på vad folket inte skulle vara. I Kristus finner du Gud i arbete i
historien på ett speciellt sätt. Gud i Kristus, är Gud aktiv i
historien. Gud måste arbeta genom människorna, och därför är
folket historiens tendenser och kraft. Gud skapte människorna,
men Han fullbordade inte eller avslutade inte sitt skaparverk
med människorna. Han skapade människan i sin avbild, men vi
blir återskapade i Kristi avbild. Det är en sak att bli skapad i
Guds avbild och en annan sak att bli återskapad i Kristus.
Genom naturen är vi Guds avbild av naturen, men vi blir
återskapade i Kristus genom en fri viljeakt. Som nys skapelser
kan vi styras och ledas av Guds Ande, och om Gud inte bygger
tillsammans med oss, då bygger vi fåfängt. Här visar Kristus
vägen, ja, han är vägen. Skaparförmågan i Kristus har moralisk
kraft i sig, och inte något destruktiv kraft. Misstagen i historien
har tagits när Kristus har utelämnats; ty i Kristus är godheten den
högsta principen. Män och kvinnor kan bli återfödda och
nyskapade i Jesus Kristus och i hans avbild. Detta sker inte
genom krigsmakt, utan genom din Ande, O Gud. Sin maktlöshet
på detta område var det Alexander den store upplevde, då han sa:
91

”Jag ville förvandla mitt kungarike, men jag kan inte förändra
mig själv.” Kristi kungarike är inte av denna värld, men det är i
denna värld. Därför att detta kungarike inte är av denna värld, är
det inte egoism, hat, egenkärlek eller brutal kraft, men det är
däremot kärlek och godhet. När därför människorna samlar sig
runt Kristus och samarbetar med honom, då skapar de en
effektiv kraft i historien. Här är det endast en fråga om
människorna vill låta sig användas av Kristus. Professor Mack
B. Stokes har givit ett glimrande uttryck för detta faktum, när
han säger:
”Kristendomen säger inte att den gudomliga närvaron
ovillkorligen vill gälla i mänskliga saker. Historien, i
det kristna perspektiv, är bäst uttryckt i formen av ”om-
så” propositioner. Om vi vill fullfölja betingelserna, så
vill Gud ge oss kraft att bygga upp ett bättre liv, och en
bättre värld. Om vi låter Guds Ande och Hans
rättfärdighet inta styret över våra tankar och begär, då
skall vi bli befriad från krig och självförorsakade
olyckor. Om vi vill fästa våra sinnen på Kristi godhet
tills den godhet blir den ledande impuls i våra liv, då
kan vi dagligen röra oss mot Guds rike på jorden. Om
vi hänger oss till den visdom som Kristi kärlek innebär,
då kan vi uppnå den frid som vi i så stort behov av.
Men om vi inte gör det sagda, eftersom vi inte tror på
magi, så är där ingen grund för att hoppas att vi skulle
befrias från de olyckor, som vi har plågat oss själva
med genom historien. Det finns inget mer gripande
faktum att peka på än att på nådens plan är Gud för den
stora majoriteten av människor endast en möjlighet
eller potentialitet. Gud kunde ha härskat i våra hjärtan
och liv.
92

Så är människan en rad möjligheter, om hon är villig att
Bruka dem. Människan är starkast när hon arbetar i
organisationer tillsammans med Jesus Kristus. Gud är i historien
i dig och mig, om du och jag låter Gud komma in i våra liv. Gud
är vidare i historien genom:
1. Naturligt genom skapelsen.
2. I nåden i Jesus Kristus.
3. Gud meddelar sig vidare i gemenskapen med
Honom, i gudstjänsten och i kamratskap mellan
människor.
4. Gud är tydligast i historien i Inkarnationen och i
försoningen i Kristus.
5. Gud är närvarande genom kristna som arbetar genom
organisationer i historien.
6. Gud kan vidare vara en försonande kraft i
äktenskapet, men Gud är inte i skilsmässor.
7. Guds arbete i och genom kristna är inte det enda
arbete i historien.
Sekulära bedrifter och dåd har sin plats i historien även
om de inte har kommit från kristna. Men Gud har tagit initiativet
till att uppenbara för människorna sitt ändamål med henne i
historien. Gud fortsätter sin uppenbarelse genom folket i sin
kyrka. Guds högre arbete i historien är därför i folket som är i
Kristus i kyrkan. Guds lägre arbete i historien är i naturen. Det är
inte enbart kärleken, som är en faktor i historien, men
människans egoism är också en stor verklighet i historien, men
människans egoism är också en stor verklighet i historien. När
det gäller framtiden, så är människan en viktig faktor. Hon må
göra byggande försök i framtiden. Historien vill få mening om
93

personerna arbetar tillsammans med Guds hjälp. Historiens
högsta uttryck är at Gud arbetar i och genom folket. Det som vi
behöver i världen i dag, är konstruktiva planer för att
återuppbygga nationerna. Vidare måste människorna lära att
arbeta tillsammans för att lösa historiens många problem. I detta
arbete behövs konstruktiva uppgifter i samhällslivet, planering
och samarbete. Individer eller personer som arbetar tillsammans
i grupper under Kristi ledelse är därför meningsfull historia.
VI. PERSON, LIV OCH MATERIA
SOM GUDS EXPERIMENTFÄLT
PERSONLIGHETENS VÄRLD
När vi försöker att tränga in i personlighetens värld, så
är det många fakta som blir en medveten verklighet. Det är då
också nödvändigt att tänka i personliga kategorier.
Personligheten blir i detta tänkande ett kriterium. Personligheten
blir det band som binder samman bitarna, och det som behåller
sin identitet genom de många skiftningar i livet. Sinnet, som står
för tanken, är medvetet och kommer ihåg det förflutna.
Personligheten är vidare den fundamentala grunden för all vår
kunskap. Det är nämligen personligheten som förnimmer,
uppfattar och är aktiv vid tolkningen av de egna erfarenheterna,
och i systematiseringen av erfarenheterna framkommer
kunskapen. Personligheten är också centret för kulturen, och den
enda grund för vetenskap, filosofi, moral och religion. Den
mänskliga personligheten har kunskap om sig själv. Människans
egen kropp och själ, är det enda som hon har en omedelbar
erfarenhet av. Den mänskliga personligheten sträcker sig ut över
sig själv. Den är medveten om sig själv, men den ser, hör, luktar,
94

tänker och tror på något som är annorlunda än sin egen
medvetenhet. Detta något, som är utanför personligheten och
som är annorlunda än personligheten, har filosoferna ofta kallat
för det objektiva, som tanken refererar till.
Personligheten måste också tilläggas en annan förmåga,
som vi kan kalla själv- transcendens. Personen är med i
strömmen av liv, som är karakteriserad av förändring. Några
gånger leder förändringen till framsteg medan andra gånger blir
resultatet tillbakagång. Under livets gång är personen medveten
om att vara den samma fastän kroppen har förändrats. Personen
är vidare vävd in i de sociala förändringarna och systemen, men
personen har förmågan till sin personlighets transcendens. Detta
innebär att fastän personen är vävd in i en process, så kan hon
häva sig ut av processen, och betrakta sig själv och det samhälle
hon lever ifrån utsidan. Detta ger personen förmågan att döma
om det är rätt eller fel det som hon är vävd in i. Personen kan
sålunda döma både samhällets och sina egna handlingar. Här
ligger personens förmåga att förändra utvecklingens riktning,
och planera för framtiden.
ATT TA SIN UTGÅNGSPUNKT I DEN
PERSONLIGA ERFARENHETEN
För att få en förståelse av sig själv, och den värld vi
lever i, så må vi starta med våra egna personliga erfarenheter. Vi
måste också referera till något utanför den egna erfarenheten för
att få sammanhang och helhet i tänkandet. Personligheten är på
detta sätt inte en färdig och fast varelse som vi kan katalogisera
och bevara i ett bibliotek eller museum med en märklapp på.
Nej, personligheten är liv. Detta liv är en förändrande, aktiv och
funktionerande erfarenhet i ständig samverkan med sina
95

omgivningar. Där föregår en ständig ömsesidig påverkan mellan
personen och dess omgivning.
När vi skall ge en definition av en person på ett
filosofisk grundlag, så må definitionen vara så omfattande att
den täcker personens alla erfarenheter antingen de är aktuella
eller endast en möjlighet för den personen som definitionen
tillämpas på. Edgar Sheffield Brightman ger en sådan definition
av en personlighet. Den lyder så här:
En personlighet är en komplex, men självigenkännande,
aktiva, utväljande, kännande, förnimmande,
utvecklande erfarenhet eller medvetenhet, som kommer
ihåg sitt förflutna, delvis, planerar för sin framtid, blir
ömsesidig påverkad av sin undermedvetna miljö,
kroppens organism, och av sitt naturliga och sociala
miljö, och har förmågan att döma och leda sig själv och
sina objekt vid rationella och ideella standard.
Detta är en rått omfattande definition, och den är menad
att vara tillräcklig för att klarlägga vad en person är. När vi
använder denna definition på det som är ett själv, så finner vi att
vi kan vara ett själv utan att vara en person. En amöba är ett själv
utan att vi därmed kan säga att den är en person.
PRIVATA PERSONLIGA ERFARENHETER
Erfarenheterna som en person har, upplevs som hans
egna erfarenheter. Mina erfarenheter blir identifierade som
”mina”, och inte som någon annans, och de tillhör en
medvetenhet utan att motstycke. I förbifarten kan vi nämna att
det är något som heter själens privathet. Detta innebär att det är
endast ”Jag”, som kan ha de upplevelser och erfarenheter, som
96

”Jag” har, och de kan aldrig bli någon annans upplevelser i
samma omedelbara medvetna erfarenhet som ”Jag” upplever.
Personlighetens aktivitet kan antingen vara skapande
eller en strävan för att nå upp eller fram till mål som vi sätter
oss.
Personligheten är vidare selektiv i sina val. Vidare är
den levande så att den har känslor, och de kan vara av olika slag.
De kan vara känslor av glädje, smärta eller likgiltighet.
Personerna genomlever vidare utveckling, och att säga
att personen utvecklas är att understryka erfarenheten av tid och
växande. Att växa är att röra sig mot ett mål, som personen erfar
som medvetet, eller det kan vara ett mål som personen inte är
fullt medveten om. När personligheten och dess närmaste
omgivning utvecklas, så går den genom förändringar. Här må
minnet komma in som en nödvändighet för att behålla
personlighetens enhet och identitet. Om minnefattas, så har
personen minnessvårigheter, schizofreni eller till och med
flerdubbel personlighet.
Personens närmaste miljö är hjärnan med dess celler,
nervsystemet och kroppen. Där sker en ömsesidig påverkan
mellan personligheten och dess närmaste miljö. Där finns också
god grund för att tro att den medvetna personligheten är påverkat
av undermedvetna processer, men de högsta attribut, som vi kan
tillägga personligheten, är dess förmåga och kraft till tänkande
och förnuftsbeslut. Personligheten kan döma och leda sig själv
och sina objekt med hjälp av förnuftiga och ideella mål.
ATT IDENTIFIERA EN PERSON0
Vi identifierar en person lätt genom hans kropp och
uppträdande. Fysiologerna finner det tjänligt för sin vetenskap
97

att stanna vid den så kallade psykofysiska organismen. Det nära
sambandet som det är mellan själ och kropp eller person och
kropp, har också upptäckts av den medicinska vetenskapen. Som
svar på denna upptäckt, har den psykosomatiska medicinen växt
fram. Den stora frågan, som uppstår i detta sammanhang är om
kroppen och medvetenheten verkligen är ett? Medvetande och
kroppen fungerar tillsammans, och de är sålunda en ”funktionell
enhet”, men detta är inte det hela. Varje person, som undersöker
sina egna erfarenheter, vet att han refererar till helt olika
områden när han talar om sin kropp och om sin medvetenhet.
Medvetande använder kroppen och hjärncellerna och
nervsystemet, men kan inte bli identifierad med dessa.
Medvetande är en icke- materiell princip, som har släktskap med
det andliga och inte med det materiella. En persons hand, lungor
och hjärnceller med mera, är aldrig helt närvarande i personens
medvetenhet, men sinnesintrycket eller härledningar, är det som
verkligen är aktuellt närvarande i sinnet. Den kände amerikanska
filosofen, W. E. Hocking, talar om medvetenheten och det nära
medvetande. Det nära medvetande, hur nära det än är
medvetande, så må det inte identifieras med medvetande. Men
fastän vi må vara uppmärksam på medvetandet och dess miljö,
så kan vi inte komma bort ifrån att där finns en ömsesidig
påverkan mellan själ och kropp. Sinnet, medvetande, tanken
eller personligheten påverkar förändringar i kroppen, och
påverkas själv av sådana förändringar. Kroppen är det organ,
som skapar en personlighet i dens rumsliga framträdande, men
det andliga och intellektuella livet är bevis på att en personlighet
har kraft, som en fullständig materiell kropp inte äger, och heller
inte kan förklara.
98

Varför skall vi skilja mellan kropp och sinne eller
medvetenhet, när det är en sådan när ömsesidig påverkan mellan
dem? Orsaken är:
1. Därför att det finns olikhet mellan vår erfarenhet av
Vår kropp, och av kroppen själv.
2. Därför att det inte är förnuftigt att identifiera en orsak
med orsakens effekt.
LIV OCH MATERIA
Livet har alltid uppfattats som ett under för
människorna. Materien har däremot uppfattats som något fast
fixerad, något som vi menade att vi hade en säker kunskap om.
Nu är emellertid uppfattningen att både livet och materien är ett
under. Detta uttrycks på följande sätt av J. S. Haldane i hans
Donellan- föreläsningar vid Dublin Universitet våren 1930:
”Från naturvetenskapens synpunkt är den levande
organisms fasthållande och fortplantning inte något
annat än ett stående mirakel, så länge som en samtidig
bevarelse av struktur och fortplantning är oförenlig med
struktur och fortplantning är oförenlig med fysikens
grundsättning om självständig materie och energi.
PERSONENS INNEBOENDE KRAFT
När vi ser på de levande organismers säregna
Presentation, så är det två saker vi må lägga märke till. De
levande organismerna tycks präglade av något som vi må
karakterisera som ett inneboende försök att uppnå den bästa
formen och strukturen, och bevara den när den har blivit en
realitet. De utmärker sig vidare av ett liknaznde försök att
99

uppsöka och bevara den miljö som är bäst för dess verksamhet.
Konsekvensen av denna synpunkt måste bli en stark kritik av
den mekaniska syn och dess tillämpning i biologin.
En illustration till det sagda ger krabben, som då den
förlorar ett ben genast låter ett nytt växa ut. Detta är vad vi med
andra ord kallar regeneration. Ett mer slående exempel ger
experimenten till den tyska biologen Driesch. Han skar i två eller
flera bitar ett embryo i blastulastadiet. Det visade sig att varje del
utvecklade sig till ett helt embryo. Då snittet kan göras i nästan
vilket plan som helst, må varje liten del av ett embryo vara
istånd att överta vilken funktion som helst. ”Det är i sanning en
högst märkvärdig maskin, där alla delarna är likvärdiga”, säger
Driesch. Han säger vidare, att vi kan omöjligt föreställa oss en
maskin som sågas i bitar i vilket plan som helst och likväl förblir
en maskin. De mekanistiska förklaringarna kommer här tillkorta.
Vi må finna en förklaring, som är i överensstämmelse med de
resultat forskningen har kommit fram till. Driesch kom fram till
slutsatsen att det må finnas en spontan tendens eller ett försök
hos individen att uppnå den bästa formstrukturen. Vidare må det
hos individen finnas en tendens att fylla sin uppgift mot sitt
bestämda mål, även om den möter hinder. Vägen mot målet går
framöver så länge hindren inte blir för stora. Vi kan endast tolka
fakta rätt om vi uppfattar organismen som en enhet, en enhet
som är bärare av den nämnda tendens eller drivkraft.
LIVETS EKOLOGI
Försöket att uppnå den bästa miljö ger laxen oss ett gott
exempel på. Laxens vandring mot strömmen för att lägga sin
rom i en bestämd miljö. Laxen beter sig som om den skulle vare
100

driven av en inre kraft. Exempel på miljötillpassning kunde
mångdubblas.
LIVETS AKTIVITET
När det gäller de levande organismerna, kan vi icke
lägga ett mekanistiskt synsätt på dem. De reagerar aktivt, medan
en maskin reagerar automatisk i relation till sinn omgivning. I
den aktiva reaktionen skiljer biologerna och psykologerna
mellan tre faser:
a) Först blir vi var en yttre situation.
b) Därefter följer en ”konation”, d.v.s. en stark impuls
av instinktiv karaktär.
c) Vidare förekommer det hos organismen en aktivitet,
som riktar sig mot ett bestämt mål, och fortsätter
efter att påverkningen har upphört.
Konklusionen blir att maskinens samarbete med
Omgivningen är en enkelriktad process, där miljön alltid är
orsak, och maskinens aktivitet är verkan. De levande
organismers process är däremot dubbelriktad. Organismen,
samma sätt som omvärlden, formar och anpassar organismen.
Professor Haldane går så långt att han säger: ”Begreppet liv
innebär organismens omvärld likaväl som dess kropp.”
Detta visar oss att vi må se på organismen, som en
Helhet, där miljön blir inkluderad i organismen. Helhet vill i
sammanhanget säga att organismen är mer än summan av dess
delar. Vi kan inte plocka sönder en levande organism utan att vi
samtidigt tillintetgör en helhet. Vi må därför säga med professor
Haldane, att helheten är det vi kallar organismens liv. Ännu en
biologisk synpunkt som motsäger den mekanistiska teorin, har
101

framsatts av den franska filosofen Henri Bergson, 1859- 1941.
Om utvecklingsprocessen enbart drivs av organismens försök att
tillpassa sig sin omgivning, varför går då utvecklingen vidare?
Varför stannade inte utvecklingen, då den hade utvecklat
elefanten och apan? Varför nöjde den sig inte förrän människan
hade framkommit, om det inte skulle vara för att skapa högre
former för liv? Den högre form för liv förutsätter existensen av
en icke- materiell princip, som vi må räkna med för att få en
tillfredsställande beskrivning av utvecklingsprocessen.
De idealistiska riktningarna dominerar de filosofiska
teorierna, som bygger på biologisk grund. När vi inser att vi må
ha en icke- materiell princip med i tänkandet, så må det likna en
medvetenhet, menar den engelska filosofen C. E. M. Joad.
Detta faktum har utnyttjats av den idealistiska filosofin.
Denna filosofiska riktning har fått starkt stöd av den moderna
fysikens idealistiska uppfattning. I Italien har det blomstrat en ny
idealistisk riktning, neo- idealismen, under ledarskap av
Benedetto Croce och Giovanni Gentile.
Filosofen Joad har dragit slutsatsen att antingen
existerar det en livs ström vid sidan av materien, sådan att vi må
anse att universum i det minsta rymmer två grundelement eller
princip. Annars är en livs ström det enda som existerar, och i
detta tillfälle så må vi se på den organiska materien, som en
illusion. Men jag anser att detta dialektiska förhållande inte är
absolut nödvändigt. Vi må ju kunna tänka oss en syntes mellan
dessa två positioner.
LIV OCH MATERIA I VÄXELVERKAN
Den franska filosofen Henri Bergson och hans teorier
om universum som en ström av växlingar, och materien som en
102

illusion, och kritiken av läran om élan vital, vill det ta för lång
tid att kommentera.
Joad förkastar monismen, som hävdar universums
enhet, där mångfalden endast är en illusion. I stället hävdar han
pluralismen som förutsätter att både livet och materien är
verkligheter. Det vill säga att ingen av principen kan bli utleda
av den andra. Det måste därför finnas en växelverkan mellan liv
och materia, menar Joad.
Joad säger vidare: ”Antingen är verkligheten av naturen
rent materiell, och sammansatt av materia.” Eller så är
verkligheten rent andlig och sammansatt av något själsligt stoff,
eller så består den varken av ande eller av materia, men av något
tredje, som är ett mer elementärt material. Men verkligheten kan
vara sammansatt av både ande och materia och kanske av andra
beståndsdelar.
Konklusionen av diskussionen blir att det är
svårt att skilja livet från det, som inte lever. Men det är ju inte
sagt att det som gäller för materien nu, att den är
genomströmmad av liv, skall gälda för all materia i alla tider. Vi
räknar nämligen med att materien är genomströmmad av liv.
Livet kan liknas med en elektrisk ström, som strömmar genom
en metalltråd. Det finns material som inte leder strömmen medan
andra material är dåliga ledare. Här väcks det en fråga, som vi
med nuvarande kunskap inte kan svara på. Det är frfågan hur vi
skall kunna förklara samarbetet mellan liv och materia, om det är
så att livet är immateriellt och materien är materiell. Enligt den
dualistiska hypotesen, som Sir Oliver Lodge är exponent för, så
har vetenskapsmännen riktad uppmärksamheten på
kraftbegreppets egendomlighet i fysiken. Begreppet kraft har fått
ett nytt värde och begreppet ”fjärrverkan” har förkastats. Enligt
Einsteins allmänneliga relativitetsteori följer partiklarna den
103

ane som har minst motstånd. Partiklarna uppför sig som om de
blev attraherade av en kropp på avstånd. Men i verkligheten
bestäms partiklarnas rörelseriktning av tillståndet i ett
gravitationsfält som den i varje ögonblick faktisk står i kontakt
med. Resultatet blir att de gamla ”fjärrverkande” kraftbegreppen
har ersatts med en kedja av kontinuerliga sammanfogade
händelser i rummet. Om det är så för de fysiska händelser i
rummet, så menar Lodge, att det är inte något som hindrar att vi
använder den samma princip för psykiska händelser. Han kan
därför säga:
”Organismen är ett tecken eller bevis för något som är
utanför sig själv, något som vi kan säga är
förkroppsligad i materien, men ändå har sin verkligare
och personligare existens på ett annat plan.”
Om vi går den motsatta vägen, så skulle vi kunna
Formulera saken det på följande sätt:
”Om vi får större och större kunskap om livet och
energin, och på det sättet närmar oss livets källa eller kraftcentret
för livet, så att vår medvetenhet inser att nu är den identisk med
livet; då kan vi säga att det fullkomna livet, det eviga, är en
realitet, och livsprincipen, Gud, har då blivit ett i alla.”
OSYNLIG PÅVERKAN AV KROPPEN I RUMMET
Joad drar följande konklusion från den moderna
fysiken; Alla materiella kroppar är i varje ögonblick utsatta för
påverkan från ett otal osynliga icke- materiella förlopp i rummet.
Men hans påståenden reser frågan om hur vi kan tänka oss att
växelverkan mellan liv och materia fortgår?
104

Joad sammanliknar kroppen med en radioapparat, och
livet eller själen med de vågor den mottar. Om antennen sviktar
eller apparaten skadas, tar apparaten inte längre emot några
vågor. Men från detta kan vi inte sluta att vågorna, som den förr
tog emot har slutat att strömma genom etern. Det enda vi kan
säga är att den döda kroppen har upphört att fungera som
mottagare för livets ström. Därför drar Joad slutsatsen att livet är
nära förenad med, men oavhängig av kroppen.
Filosofen Joad betraktar därför livet som en aktivitet istället för
en substans, och att denna aktivitet använder och formar kroppen
efter sina behov. Om detta är riktigt kan vi sluta oss till att det i
typologin inte är kroppstyperna som avgör själskaraktären, men
själskaraktären som avgör och formar kroppstyperna. Enligt
denna princip kan vi också se på livet som något som uygått från
en kraftkälla, och ger materiepunkterna del i livet. Det var Gud,
livsprincipen, som blåste livets anda in i människans näsa, och
det blev till en levandegörande ande. Det är denna Guds Ande,
som är livsprincipen i allt levande på jorden.
När Gud drar tillbaks sin Ande, blir materien död.
Livets nytändning och utslockning, och årstidernas växelverkan
kan då förklaras som pulsslag eller rörelser i Guds Ande, som är
fullkomligt liv, och därför må denna rörelse vara fullkomlig
rörelse och liv.
VII. TEISTISK FILOSOFI I KONFRONTATION
PERSONALISM OCH NATURALISM
Personalism och Naturalism är två filosofiska
riktningar. De blev ett resultat av det moderna tänkandet. Det var
Livets problem och de epistemologiska frågorna, som
105

esulterade i de två filosofiska riktningar. De filosofiska
frågorna, som Personalism och Naturalism sysslar med är inte
nya, men gamla kända problem för den filosofiska vetenskapen.
Det nya och särpräglade i sammanhanget är sättet att ställa
frågorna, och en ny insikt som leder till en ny norm för
tolkningen av problemen.
Personalism och Naturalism är nya namn på gamla
kända filosofiska riktningar. Naturalism gick tidigare under
namnet Materialism och Personalism är en avgränsning av
Idealism.
Professor Max C. Otto gör sig till talesman för en
Naturalism, som han kallar för en vetenskaplig humanism i sin
bok ”Science and the Moral Life.” Här framställer han de
mänskliga varelserna naturalistisk. Det betyder att de blir
placerade i den naturliga världen tillsammans med de lägre
djuren, plantorn, fjäll, mineraler och stjärnhopar.
En annan naturalistisk position finner vi lanserad av
John Dewey, 1859- 1952, i hans filosofi kallad experimentalism,
som också är en pragmatism som har fått namnet
instrumentalism. Denna naturalism leder fram till ett eget
undervisningssystem eller filosofi där det hävdas att vi vet
genom att handla. Detta innebär att vi uppnår kunskap genom att
utföra handlingarna. Kunskap är därför en form av
handlingsmetod enligt Instrumentalismen.
Ännu en tolkning av Naturalism finner vi hos filosofen
George Santayana, 1863- 1952. Enligt hans tolkning blir
kunskap att ordna, tolka, antecipera och kontrollera våra
erfarenheter. Både Dewey och Santayana har försökt tolka
religionen ut ifrån en naturalistisk filosofi.
För den teistiska filosofen likaväl som för alla som
söker helhet och klarhet i sitt tänkande, tycks Personalismen vara
106

klarare, mer i överensstämmelse med erfarenheten och mer
förnuftig i sin tolkning av värden än de olika formerna av
Naturalism.
PERSONLIGHET OCH VÄRDE
Personalism är tron att medveten personlighet är både det
högsta värde och den förnämsta verklighet i Universum. Nästan
alla teistiska filosofer hyllar därför Personalism. Personalism kan
på den andra sidan räknas som en position inom teismen.
Professor Mack B. Stoke vid Emory University, Atlanta, kallar
Personalism för den klangfullaste position i teismen i dag. Detta
säger han i en diskussion med författaren av detta arbete. Alla
filosofer, som hyllar Personalism är inte helt eniga på alla
punkter. Vi kan därför finna några filosofer som avvisar den
idealistiska metafysiken. Det gäller också postulatet att all
verklighet är personlig. Professor E. S. Brightman, som är en
exponent för Personalismens filosofi, hävdar förnuft och
idealism med den orsak att en förnuftig idealistisk Personalism
är mer i överensstämmelse med erfarenhetens fakta och med
människans ideella aspiration än Naturalism och
Neosupernaturalism.
Personalism är mer empirisk än Naturalism. Det är
endast personen som har erfarenheter som är direkt och som kan
bli grundlag för en empirisk vetenskap. Om vi låter instrument
eller icke- personliga väsen komma med ett empirisk material, så
må det genomgå personlighetens tolkning om det skall få
mening och bli förstått. Personen är sålunda den enda, som erfar
verkligheten direkt. Alla vittnen för tro på naturen, på Gud eller
på mänskliga varelser finns i det personliga medvetandet. Allt
det, som naturen någon gång ger oss eller tar ifrån oss, är
107

personlig medvetenhet. Det är därför att vi kan hävda att
Personalism är mer empirisk än Naturalism.
PERSONEN OCH VETENSKAPEN
Personalism är lika vetenskaplig som Naturalism. Medan
Naturalism tycks hävda att naturvetenskap är allt som människan
kan veta eller hoppas på att veta, så går Personalism vidare och
tar erfarenheten som en helhet, som sina fakta och data. På detta
sätt kan Personalism i tillägg till naturvetenskap omsluta filosofi,
religion, kosmologi och metafysik. Personalism vill omfatta hela
den mänskliga erfarenheten.
Ralph Barton Perry, 1876- 1957, kallar Naturalism för
naturvetenskapskult. Men livet är mer än naturvetenskapen i
dess olika former, och personerna existerar innan de kan tänka
och bedriva naturvetenskaplig forskning. Det finns därför frågor
som personen må rese och som naturvetenskapen inte kan ställa.
Det är på dessa områden att naturvetarna skuffar åt sidan eller
överser erfarenheten och problemen som vi inte kan få svar på
med hjälp av naturvetenskapliga metoder. Perry var professor i
filosofi vid Harvard Universitet och var en av grundarna av ”the
new realist movement.”
Det är på denna punkt att vi kan säga att naturalismen är
en överenskommelse om att glömma. Men ett sådant
handlingssätt är främmande för en sanningsälskande, liberal och
empirisk vetenskapsanda. Frågor om det goda, det sköna, det
sanna, det värdefulla, om religion och metafysik hör med till den
personliga erfarenheten. Livet själv reser dessa problem och
frågor, men naturvetenskapen är i överensstämmelse med sina
egna förutsättningar tyst när det gäller de nämnda områden.
108

Eftersom dessa områden hör med till den personliga
erfarenheten, så tar Personalism upp dessa frågor till behandling
i sin filosofi. När Personalism använder fullvärdiga
vetenskapliga metoder i sin tolkning av verkligheten, så är den
genom en sammanlikning lika vetenskaplig som Naturalism.
PERSONEN OCH RELIGIONEN
Personalism är mer religiös än Naturalism. Tänkande i
Personalism inneslutar i sitt system också personens religiösa
erfarenhet. Den finner att där är en evig intelligens i universum.
Om vi kan tänka metafysisk och i metafysiska kategorier, då
måste dess också ha sin grund i tänkandet. Därför att där finns en
intelligens på båda sidorna av tråden, kan vi förstå universum
och naturen och meddela oss med Gud. Universum förstås
endast om det är en produkt av intelligens. Gud är inte
skapelsen, men Gud uppenbarar sig genom sitt skaparverk.
Skaparen är sålunda inte skaparverket, men Han är uppenbarat
genom det, och på den andra sidan är skaparverket förstått
genom sin Skapare. Det sagda är ett förhåll som är fullständigt
intelligent i erfarenheten, och utöver det kan vi inte komma. Gud
är den eviga medvetna Andan som transcenderar naturen. Den
medvetna personliga Guden inkluderar naturen, men övergår
samtidigt naturen. Därför att Gud är den medvetna
Personligheten kan Han komma i kontakt med den mänskliga
personligheten utan att Han därmed behöver förakta
personligheten eller inte att respektera den. Gud kan därför
påverka den mänskliga personligheten, och människan på sin
sida kan komma i kontakt med Den personliga Guden, som är en
Gud, som har omsorg om personligheten och som kämpar för att
bevara personlighetens värden.
109

Personalism är mer religiös än Naturalism därför att den
är mer förnuftig och intelligent att ha gemenskap med en
medveten personlig Gud än att känna hängivenhet för en blind
och kosmisk kraft som inte har någon intresse av människan.
PERSONEN OCH DEN FÖRNUFTIGA TRON
Personalism är en högre syntes än Naturalism.
Personalism utesluter skepticism och sätter i dess plats en
förnuftig tro. Borden Parker Bowne uttrycker denna tanke, när
han säger, att vi tar tingens teori som är format av spontan
tänkning och gör den till texten för en kritisk exeges i hopp om
att göra den adekvat och följdriktig. Metoden, som används, är
trons och inte skepticismens. Metoden utesluter illusion och
sätter i dens ställe en stark tillit till naturens verklighet som
objekt. Den fenomenala världen existerar oavhängig av min
medvetenhet eller intelligens. Den har en existens i sig själv,
men inte för mig. Skall däremot den fenomenala verklighet få en
mening för mig må den bli föremål för min personlighets
skapande aktivitet och tolkning.
Personalism utesluter vidare dualism och sätter i dess
ställe postulatet att all verklighet, natur och ande, är av samma
slag, nämligen av personlig medvetenhet. Den utesluter vidare
neutralism och bekänner att den skenbara neutraliteten i naturen
är endast opartiskheten till en rättfärdig och personlig Gud. Den
utesluter panteism, medan den inkluderar hela den fysiska
naturen i Gud. Vidare skiljer den personerna starkt från varandra
och nekar att godta att någon mänsklig person är en del av Gud.
110

GUD OCH NATUREN
Personalism erbjuder hypotesen att energin, som alltid
uppenbarar sig själv i medveten och personlig fullbordan, är
själv en medveten och personlig orsak. Personalismens tro är att
alla naturens energier är aktiviteten eller kraftutveckling av en
kosmisk medvetenhet. Det är den medvetenhet som uppenbarar
sig i vår erfarenhet av värde, som visar sig vara den eviga
Guden. Gud och naturen förhåller sig till varandra också på det
sätt att naturens lagar är Guds lagar, och naturens energi är en
gärning av Gud. Filosofen E. S. Brightman anger två orsaker för
att kalla den kosmiska medvetenheten för Gud:
1. Genom att kalla den kosmiska medvetenheten för
Gud uppnår vi en fullständig värld. Vi får då
förmågan att tänka över naturen på ett sådant sätt att
vi kan sätta naturen i relation till våra ideella värden.
Om naturen är Gud i aktivitet, så har vi grundlag för
en förnuftig tro att personliga värden är Guds mål
med människan. Även om naturen skulle försvinna,
och Gud kom till att handla på ett totalt annorlunda
sätt från de nu kända, så ville personligheten och
värden bevaras därför att kärleken är skapelsens
slutliga lag.
2. Genom Personalism och dess tänkande uppnår vi
vidare att komma fram till en grund för religionen.
Religion är huvudsakligen gudstjänst och bön och deras
frukter i livet. När gudstjänst och bön är riktad mot en
personlig medvetenhet, så är detta naturligt och
förnuftigt. Om däremot gudstjänst och bön är riktad
mot ett omedvetet naturens system, så är detta inte
111

enbart otillfredsställande för själen, men då blir både
gudstjänsten och bönen oförnuftig.
PERSONLIG TRO I HARMONI
MED NATURVETENSKAPEN
Personalismens tro är fullständig i harmoni med den
vetenskapliga andan. Ingen vetenskaplig lag eller metod behöver
bli omformad om naturen är Gud i aktion. Men naturvetenskapen
är endast en del av sanningen, och den sysselsätter sig därför
endast med en del av verkligheten. Personalismen varken tror
eller tänker att naturvetenskapen är hela sanningen. Liver är mer
än vetenskapen. Personalismen däremot försöker ta med i sitt
tänkande hela erfarenhetsområdet, och filosofin blir därför en
helhetens filosofi.
När det gäller Gud och naturen, så må vi inte identifiera
Gud och naturen så fullständig att de blir ett; ty då vill det rese
flera problem än det ville lösa. Det ondas problem ville då bli
mer oförståeligt vid en sådan kombination. Professor Mack B.
Stokes vid Emory University i Atlanta, Georgia, säger i en
diskussion med nedskrivaren av dessa rader:
Jag satte pris på dina anteckningar angående
Personalism. Jag är övertygad om att det är den mest
välklingande position i teismen i dag. Jag ville endast
omforma den när det gäller dens syn på den fysiska
världen; ty jag kan inte annat än tänka att den fysiska
världen inte må bli identifierad med den gudomliga
varelsen. Det onda är en allt för stor faktor i den.
Det har varit sökt många lösningar på problemet med
Det onda, som vi upplever, och då speciellt till det ondas
problem i naturen. F. N. Tennant hävdar att naturen är skapat
112

god, men vid skapelsen har en viss spontanitet lagts in i naturen.
Spontaniteten är en slags oavhängig vilja till den sub- mänskliga
världen eller den organiska del av den, och denna naturens
spontanitet är fel, som vi må tillskriva det onda.
NATUREN I PERSONEN
Filosofen E. S. Brightman hävdar att naturen är i den
mänskliga medvetenheten. Naturen är Guds arbete, Hans
aktivitet och erfarenhet. Medvetenheten är inte i kroppen, och du
vill därför inte kunna finna medvetenhetens personlighet någon
stans i den mänskliga organismen. Orsaken till detta är att
medvetenheten inte är en del av kroppen, och den kan därför inte
lokaliseras till någon plats i kroppen. Medvetenhet är vad vi
upplever den att vara nämligen en personlig medvetenhet.
Medvetenheten påverkar och påverkas av och är beroende av
kroppen. Kroppen är en del av människan, och tänkande i
Personalism hävdar att mänsklig personlighet är i ömsesidig
påverkan med och är beroende av gudomlig personlighet; ty
kroppen är i naturen och naturen är Gud i aktion.
En hjärna är den gudomliga personligheten i aktion vid
kärnan av den kontinuerliga skapelsen av en mänsklig
personlighet. Medvetenheten är inte i naturen, men naturen i den
gudomliga medvetenheten är Guds sätt att skapa mänsklig
medvetenhet, säger Brightman.
Borden Parker Bowne har givit uttryck för en liknande
tanke, som Brightman. Bowne säger att där och när den
gudomliga plan, som är lagen för kosmisk aktivitet kallar för det,
där och då börjar en själ sin existens och utveckling. Gud är
större än all natur, men all natur är också i Gud och under
kontroll av och i Den gudomliga Andens tjänst.
113

Personalism leder därför fram till den insikt att naturen
är inte något främmande för Gud, men är ett av områden för
Hans personlighet. Det är därför att det är mer förnuftig att tala
om naturens immanens i Gud än om Guds immanens i naturen.
När tankarna är ”i naturen” är de redan ”i Gud”, och vi behöver
då endast att fatta den tysta slutsats om den gudomliga närvaron.
Personalism väljer att upphöja naturen till ande och därmed
uppnår vi insikt både om natur och om ande. När det gäller
kroppens skapelse, så är Personalismens synpunkt med en
personlig intelligens av oändlig makt och visdom, som står som
Skapare, mer intelligent än vilken som helst Naturalistisk
synpunkt. Gud står som Skaparen. Det är intelligent och ger
mening att hävda denna synpunkt. Däremot att gå tillbaks i en
oändlig längd av tid för att söka förklaring på människans
ursprung förklarar ingenting.
Personalismens ståndpunkt när det gäller människans
tillblivelse blir den filosofiska ståndpunkt, som går under namnet
Kreationism. Kroppens skönhet är som en ytterlighet ett
mirakulöst chans- produkt av omedveten natur, och på sin bästa
sida en ofullständig vision av det gudomliga ändamålet. I båda
fallen är själen nyckeln till förståelsen av meningen med
skönheten. Personalism transcenderar Naturalism. Men att
skönheten skulle vara ett tillfälligt produkt av omedveten natur
är ointelligent, och det må en stor eller rättare blind tro till för att
hävda ett sådant synsätt. Däremot att skönheten är ett resultat av
intelligent, medveten och skapande medvetenhet, som är
författaren av godhet, skönhet och kärlek i kosmos är både
intelligent, och det ger mening och helhet likaväl som att det ger
vilka för vår tanke.
114

EN LIVETS FILOSOFI
Edgar Sheffield Brightman är en filosof inom Personalism. I sin
bok ”Nature and Values”, gör han sig till talesman för en livets
filosofi. Personalism har sitt högsäte vid Boston University där
Borden Parker Bowne la grunden för Personalism och dess
popularitet.
Brightman var en av Bownes efterträdare i professor
stolen vid Boston University. Han hävdar att vi endast kan säkra
civilisationens högsta enhet och sanning genom att grunda
tanken och handlingen på den mänskliga och gudomliga
personlighetens verklighet. Han presenterar en andlig filosofi
som förenar vetenskapens värld med idéernas värld. Han grundar
både naturen och värden i Gud. Personalism är en filosofi som
vilar på och fordrar en genomtänkning av hela raden av
erfarenheter. Personalism är vidare en filosofi där där dess
tolkare söker efter en enhet, som innehåller alla fakta, värden,
och personlighetens verklighet likasåväl som sinnenas fakta. Där
finns hos människan ett behov för en filosofi för att finna fram
till ett livssyn, och för att finna mening och mål med livet.
Människan är alltid och över allt en sökare efter värden,
och en som uppskattar värden. Så länge människan existerar kan
hennes söken efter värden inte bli omintetgjort, och heller inte
kan hennes tillit till eviga mål av idé- värden bli gjort till intet.
I själva människonaturen finner vi vittnesbördet om det
gudomliga och en grund för tro på den mänskliga andens
odödlighet. Det är av stor betydelse att vi har en förnuftig tro på
Gud, och en sund livsfilosofi vill lära oss att Gud är én.
115

GRUNDEN FÖR EN FÖRNUFTIG LIVSFILOSOFI
För att komma fram till livets filosofi inom Personalism
må vi söka oss fram till minst tre grundförutsättningar:
1. Vi behöver respekt för personligheten.
2. Betraktelsen av naturen som en uppenbarelse av
den gudomliga personligheten.
3. Andlig frihet.
Vördnad för personligheten är ett villkor för att vi skall
leva ett gott liv. Respekten för personligheten vilar på
självrespektens grund, men ingen kan verklig hävda en grund för
självrespekt som inte vill tillåta den samma rätighet till alla
andra personer. Livsfilosofin i Personalism använder sin första
grundsats om respekt för personligheten inte enbart på jaget och
andra mänskliga personer, men också på Den gudomliga
personligheten.
De mänskliga personligheter är inte huvudsakligen
respekterade för vad de är, men för vad de kan bli. Gud, Den
gudomliga personen, kan med andra ord bli respekterad för vad
Han är. Han är alltid fullkomlig kärlek, fullkomlig godhet och
fullkomlig vishet.
Tro på Gud betyder att Han kan respekteras därför att
Han själv alltid vill respektera personligheten. Gud vill aldrig
avslå hopp för mänskligheten och heller inte avstå från att
hjälpa. Respekten för personligheten vilar på förnuftig kärlek,
och när denna förnuftiga kärlek är riktad mot Gud må den få
uttryck på minst tre olika sätt:
1. Genom förståelse.
116

2. Genom tillbedjan.
3. Genom tjänst.
PERSONLIGHETER I MÖTE
I tillbedjan av Gud möter den mänskliga personen, Den
Gudomliga personligheten som kraft, och Guds kraft är bäst
beskriven som tillräcklig för människans behov.
Existens kan inte ha högre mål än det som en
gemenskap av skapande och förnuftig kärlek kan ge, i en
gemenskap där Gud och människan samarbetar i uppbyggande
av nobla och bättre personligheter. Deltagande i den eviga Guds
närvaro, kraft och ändamål öppnar oändliga möjligheter för
glädje och utveckling av varje person i universum.
Den andra grundsatsen är att naturen är en uppenbarelse
av gudomlig personlighet. En teocentrisk religion vill se Gud
uppenbarat genom naturen därför att en sådan religion är
kosmisk. Hela naturens ram är på ett visst sätt Guds verk.
Personalismens filosofi vill likväl inte som Panteism hävda att
Gud är immanent i naturen, men däremot att naturen är
immanent i Gud. I överensstämmelse med tänkandet i
Personalism är naturen Guds vilja som leder, formar och
kontrollerar det fenomenala området av Guds medvetna
erfarenhet. Hela naturen är Gud i handling.
NATUREN SOM GRUND FÖR PERSONLIGA FRAMSTEG
När vi tänker om naturen som Guds vilja i aktion, så
erfar vi detta som en Guds uppmaning till mänskliga framsteg,
och som bevis och löfte om Guds samarbete med människan.
Alla naturlagarna som naturvetenskapen upptäcker är Guds
117

lagar. Det är lagarna till den samma Gud som är Fadern till vår
Herre Jesus Kristus, och som är uppenbarat i människans högsta
andliga erfarenhet. Denna lag medvetenhet öppnar dörren för en
naturmystik inom Personalismen.
Naturen kan också uppfattas som gudomlig intelligens,
ett rike av ordning, system och ändamål, och när vi tänker på
detta sätt så blir naturen till en viss grad att uppenbara Guds
förnuft. På grund av detta tänkande kan vi komma fram till att
det högsta mänskliga tänkande i naturvetenskap, teologi, filosofi,
eller i social administration av kyrkor, nationer och
världsorganisationer är en form för gemenskap med Gud.
Förnuftet, som en upptäckt av sanning, som skapande aktivitet
och som personlig integrering må betraktas som en människans
rörelse mot Gud. Tänkandet är en utveckling från ickesammanhang
till sammanhang, och är sålunda en outtömlig
närmande till det gudomliga förnuftet.
PERSONLIGHET OCH ANDLIG FRIHET
Den tredje grundsatsen i Personalismens livsfilosofi
handlar om andlig frihet. Personalismens livsfilosofi hävdar inte
enbart en andlig frihet, som är identisk med frihet till att välja,
nej, den är mer än politisk demokrati. Den är i sitt väsen den
frihet som kommer genom ett liv i kontakt med sanningens och
kraftens källa. Den andliga frihet kan sålunda endast vinnas
genom det verktyg som kallas för samarbete. Det samarbete som
skall till må vare ett samarbete mellan Gud och människan utan
att Gud blir identifierad med en speciell institution, tradition
eller filosofi. Kampen för den andliga frihet kan röra sig på
åtminstone tre plan:
1. Det materialistiska planet.
118

2. Det mirakulösa planet.
3. Det inre livets plan.
Det materialistiska planet försvinner att bli
materialistisk när all materie uppfattas att vara Gud i aktion.
Det mirakulösa har den sanning i sig att Gud några
gånger är närvarande på speciella sätt och på ovanliga
händelser.
Det inre planet understryker den andliga naturen i alla
religioner. Men den sanna andliga frihet blir endast funnit på det
fjärde planet, där samarbete finns. På detta plan är människan
Utan egoism, och finner glädje och styrka i att deltaga i
samarbete med medmänniskorna och Gud. Partiskhet och
splittring må fjärmas, och oavsedd vilken olikhet där är i
bekännelse, så må de religiösa män och kvinnor inse att de är ett
i hjärtat. En filosofi som behandlar personligheten allvarligt och
som något heligt, har ett frö av hopp i sig. Ett hopp om att
mänskligheten må se att naturen och värden är én värld, som
endast kan bli effektivt förverkligad genom förnuftets och
kärlekens arbete och i samarbete mellan Gud och människan.
VIII. DET KRISTNA LIVET SOM MÖTESPLATS FÖR
GUD OCH DEN MÄNSKLIGA PERSONEN:
VÅRA ARBETSUPPGIFTER I KYRKAN
” Tjänsterna är mångahanda, men Herren
är en och densamma.” (1 Kor.12:5)
Först av allt må vi ta fram det faktum att Kristendomen
är social och skapar därför gemenskap mellan människor och
Gud. Gud söker en kärlekens gemenskap med människorna.
Utan denna Guds sociala Anda ville vi inte ha haft kyrkan eller
119

församlingen. Guds ecclesia består av alla de som Gud har kallat
ut ur världen, och som har svarat ja på Guds kallelse eller Guds
Ord.
Då Jesus hade grundad sin kyrka på jorden, så lämnade
Han den inte som en färdig byggnad, men Han hade lagt
grundstenen och så fick andra bygga vidare på det byggverket.
Kyrkan står inte fullt färdig i NT, men vi ser tendenserna i
utvecklingen. Grundvallen, som kyrkans kvinnor och män
bygger vidare på är apostlarnas och profeternas grundvall, men
huvudhörnstenen är Kristus Jesus själv. Jesus gav sin kyrka
nådemedlen; dop, nattvard, de heligas gemenskap, bönen och
Guds Ord. Guds Ord är heller inte en färdig avslutat bok, ty Gud
har givit sin kyrka och sina barn av Den heliga Ande. Det är
endast de kristna som har denna ande, och alla kristna har fått av
denna ande. Guds Ord är ännu inte färdigskrivit, ty Gud vill
skriva sitt Ord i ditt hjärta genom sin Helige Ande.
Vi kan säga att varje generation må börja på nytt för att
ta emot den stora kristna traditionens andliga värden. Det är
därför att också vi måste återuppleva kyrkans fascinerande
historia, och ta lärdom kyrkans felsteg. Vi bör finna ut var
människan har fått komma in och skugga över Guds vilja. Våra
förfäders synder och vår egen ofullkomlighet skulle göra oss
ödmjuka och sporra oss till att finna fram till de uttrycksformer
som bäst kan ge uttryck för kyrkans andliga liv i dag.
Resultatet av sökandet vill bland annat innebära att
gudstjänsten skall få en form som nutidsmänniskan kan förstå
utan att vi därigenom tillintetgör de andliga värden i den. På
samma sätt må vi också pröva finna fram till de vägar som kan
leda våra medmänniskor och de kyrkofrämmande in i kyrkans
gemenskap. Här är uppgifter för guds trogna hängivna kristna
120

tänkare att omforma de stora kristna sanningarna till ett språk
som vår tids människor kan förstå.
Låt oss betrakta var vi står i dagg, och se på de olika
arbetsuppgifterna i församlingen. Låt oss se var vi har förfelat
våra mål, och finna läkemedlet för en splittrad kyrka.
VÅR FILOSOFI OM KYRKAN
Vår synpunkt på de tjänster, som vi skall ha i
församlingen vilar på den församlingsfilosofi, som vi har vald,
och på den tradition som vi står i och bygger vidare på. Om vi
inte blir eniga, så beror det på att vi har olika utgångspunkt för
vår diskussion eller att vi logiskt sedd inte talar samma språk. Vi
kan helt enkelt enligt vår tids tänkesätt säga att vi har inte samma
livsfilosofi eller församlingsfilosofi. Detta skilja gäller kanske i
de flesta tillfällen endast yttre ting och småsaker om vi kokar in
problemen, medan de stora och viktiga sanningarna har vi
gemensamt med alla protestanter. Bibeln förenar oss, och den
stora protestantiska reformationen är delvis vår gemensamma
arv, och kyrkan är én fastän den har olika utformningar, eller
skulle vi uttrycka det gemensamt genom att säga att kyrkan har
endast én Herre, Jesus Kristus.
Den organisation som vi har byggd upp eller som vi har
fått i arv från våra fäder går tillbaks till det församlings syn som
vi har. Men vi kan på trots av alla de olikheter som finns söke
oss fram till ett allmänneligt protestantisk filosofisk syn på
kyrkan och hennes tjänster. Det första vi måste säga är att
uppgiften som vi har fått i kyrkan, är inte att vanligt arbete, men
en kallelsetjänst. Det vill inte säga att vi graderar arbetet i finare
och sämre arbete. Det är inget arbete, som är mer kristet än annat
arbete, även om det från gammalt av har skedd en indelning för
121

det systematiska tänkandet i: a) manuellt arbete, och b) andligt
arbete. Detta säger inget om arbetets gradering, men snarare om
arbetets karaktär. Vi må som våra protestantiska fäder göre klart
att allt ärligt arbete är en gudstjänst, men samtidigt må vi också
få det in i folks medvetande att det är inte enbart de som utför
manuellt arbete som skall leva, utan de som utför andligt arbete
är också sin lön värd.
När det gäller vår församlingsfilosofi, så må vi ta med
den kristna förvaltarskapstanken. Det vill säga att de materiella
och andliga, som vi njuter är inte vår privata egendom, men de är
gåvor som vi har fått från Herren till förvaltning. Av det som vi
har fått från Gud skall vi ge tillbaks till Herren en viss del, som
Bibeln kallar tionde. Att vi ser så lite av välsignelser bland oss är
kanske orsakat av att vi har behållit tionde för oss själva och inte
gett den till kyrkan?
Det är en sak till som vi må vara uppmärksamma på,
när det gäller vårt syn på tjänsten i församlingen, och det är om
vi i vår kyrkofilosofi räknar med statskyrka som en geografiskt
nationellt bestämd kyrka eller med en Frikyrka som är
övernationell. De två olika kyrkoteorier är på den ena sidan den
teori som räknar med att om vi endast kan samla folk så har vi en
kyrka. Detta är en kyrka som är byggd på de församlade
människorna, och denna kyrka har en lös organisation. På den
andra sidan har vi den kyrka som är fast grundad på en stark
uppbyggd organisation. Mellan dessa två organisationer finns
där många kyrkoorganisationer både till högre och vänster på
organisationens område. Med denna korta orientering om
kyrkoorganisation, så går vi över till att se på
122

DEN PASTORALA TJÄNSTEN I KYRKAN:
Låt oss börja med att säga att där finns ett feltolkat
demokratisk princip, som tillämpas i församlingarna i dag.
Denna princip har satt hela församlingens styre upp och ner om
vi jämför med NT´ s kyrka, och kyrkan i de första hundra åren.
Då var det biskoparna och deras medhjälpare, prästerna,
diakonerna med flera, som styrde och utövade kyrkotukt i
församlingarna. I våra dagar har däremot församlingarna börjat
utöva sin makt, som kan ta sig uttryck på många olika sätt, som
kan skada Kristi kyrka.
Det händer också ofta att församlingarna bedömer sin
herde från en underhållningssynpunkt. Det innebär att
pastorernas kvalitet blir avgjort av sina förmågor att underhålla
församlingen med ett omväxlande gott program. Faran med detta
ligger i att kristendomen kan bli förvandlat från salt till socker.
Pastorn skall vara finansman, organisatör, lärare, präst,
springpojke, sjukbesökare, ungdomsledare och de gamlas vän,
ja, det är inte de områden som församlingen inte vill att pastorn
skall vara specialist på. Men ingen av dessa krav sätter
församlingens medlemmar på sig själva.
Låt oss genast säga att pastorn, herden eller vilket annat
hedersnamn som läggs på församlingens ledare, har en makt och
myndighet som han inte har fått från församlingen. Han har fått
den nämnda makten från kyrkans Herre Jesus Kristus genom
ordinationen eller prästvigningen. Denna invigning skedde med
handpåläggning av biskopen och presbyter eller de äldste.
Pastorn står alltså i en lång rad av män. Som är satt till sida för
den heliga tjänsten i kyrkan. Denna makt inneslutar också
myndighet att förlåta synder eller också fasthålla dem till dess
123

den nådesökande genom ånger har visat att han eller hon genom
sitt förvandlade sinne vill tillhöra Kristus.
Vi räknar med tre ordnar i den pastorala tjänsten. Först
har vi diakonerna, så kommer presbyter eller de äldste, och på
toppen av pyramiden har vi biskoparna.
Diakonerna har mottagit myndighet att utföra en
diakons ämbete i Jesu Kristi kyrka på jorden. Diakonen skall
undervisa i församlingen, förkunna Guds Ord, leda gudstjänsten,
döpa, förrätta vigsel, begrava de döda och assistera en äldste vid
utdelningen av nattvarden, om han inte har biskopens speciella
tillstånd att officiera på egen hand enligt kyrkoordningen. Han
har också en social uppgift som består i att uppsöka sjuka, fattiga
och svaga, så att de får hjälp och tillsyn. Detta område är till en
viss grad övertagit av stat och kommun. Statens egna präster,
socialvårdarna, är här en konkurrerande eller skulle vi hellre
säga en samarbetande faktor i kyrkans sociala arbete.
Presbytern eller den äldste har också undervisningsplikt
och skall sprida kunskap om Bibeln, förkunna Kristi lära,
förvalta sakramenten och handha disciplinen i sitt ämbete. Han
har vidare en apologetisk plikt, som består i att motarbeta
villfarande och främmande läror, som strider mot Guds ord. Han
har vidare en medlingsuppgift, som består i att upprätthålla och
främja fred, enhet och kärlek bland alla kristna inbördes.
Biskopen har de samma plikter som presbytern. Det är
endast att biskopen har ett större område i kyrkan, och så skall
han representera kyrkan utåt. I tillägg till hans administrativa
plikter skall han ordinera eller prästviga diakoner och äldste i
Kristi kyrka. Under ordinationen får pastorn del i den sjufaldiga
gåvan som Uppenbarelseboken 5: 12 beskriver på följande sätt:
”Makt och rikedom, vishet och starkhet, ära och pris och lov.”
124

LÄKMÄNNENS TJÄNST I KYRKAN
Det var en gång att ett par blåögda tvillingar, som vi
kan kalla för Renässansen och Reformationen förföljde och
skällde ut och vände sig mot sin ondskefulla, men darrande
styvmor, den katolska kyrkan i Medettiden. Om vi skall förstå
oss själva, må vi ta vår utgångspunkt här. Med Renässansen
följde en stark individualistisk strömning, och i Reformationen
tendensen läromässigt formulerad i läran om det allmänna
prästadömet. Med dessa två strömningar, som inleder den
moderna tiden, blev den strålande enhetskulturen i Europa
förstörd. Individualismen och läran om det allmänneliga
prästadömet har inte enbart fört välsignelse med sig, men de har
låtit stora sår efter sig i vår kristna kultur, som vi inte har maktat
att få läkt än i dag. Individualismen har lämnat efter sig
ensamma människor som i stället för att söka själavård hos sin
själasörjare kämpar med sina problem på egen hand, och det
leder till att vi får människor med neuros och psykisk lidande.
Individualismen har bland protestanter reducerad sökningen till
pastorn som själasörjare. Läran om det allmänneliga prästadömet
har verkat mot sitt syfte, och har medvetet eller omedvetet tömt
kyrkorna för människor. Ty om vi kan vara vår egen präst varför
skall vi då behöva gå till kyrkan? Men här må vi slå fast att det
allmänneliga prästadömet upphäver inte det speciella
prästadömet.
Jag hörde en dag en av mina kollegor i Statskyrkan tala
om kyrkobänksämbetet, och till det kan vi foga offringsämbetet.
Låt oss i korthet summera vad lekfolket kan vara med om.
Lekfolket kan ta del i gudstjänsten. I gudstjänsten kan
alla ta del i bönen Fader vår, i tyst bön, i trosbekännelsen, i
psalmsången, i offer gåvorna. De kan också delta i hus- och
125

sjukbesök, samt i att inbjuda människor till gudstjänsten. Alla
kan ta del i bönerna och bilda en bönens gemenskap som kan
hjälpa församlingens medlemmar att leva i bönens anda. Låt oss
minna varandra om de apostoliska bönetimmarna, som var
klockan 9, 12 och 15. Vid dessa tre tiderna kan vi be Fader vårrr
till vi har lärt oss att be med egna ord.
Vi har i vår tid också söndagsskolor,
ungdomsföreningar och organisationer i mängd, som kan ta emot
något av vår överskottskraft. Men vi får inte gå så starkt upp i
arbetet o organisationerna att vi glömmer kyrkan. Det är ett
faktum att många vuxna inte går till kyrkan därför att de inte
lärde det som barn. Vi borde därför gå mer in för familjekyrkan.
UTVECKLINGEN I OCH UTANFÖR KYRKAN
I den tid vi lever i, må Jesu Kristi kyrka varken förfela
sitt mål eller följa efter i utvecklingen, kyrkan må vara ledare i
denna tid av mäktiga framsteg. De kristna må samarbeta i
grupper, som vi kallar församlingar, för att få Jesu lära ut till
människor. På detta sätt kan de kristna vara med på att skapa
historia, ty historiens kraftcenter är personer, och personer som
samarbetar försonande under Kristi ledelse kan bilda
meningsfull historia och skapa andlig och kulturella framsteg.
Där finns en tidlös uppgift i Kristi kyrka i omformningen av
kulturlivet. Vi har behov av ett försonande arbete på konstens,
litteraturens, tänkandets och musikens område. Detta gäller
också de olika hantverksområden där det är användning för
kristna män och kvinnor med en kristen filosofi och ett bibliskt
perspektiv. Världens nödd är en kallelse, och endast du kan svara
på den kallelsen. Se Jesaja 6: 8.
126

Gud har användning för kyrkan, och kyrkan kallar dig.
Är du villig att gå för att finna din plats och arbetsuppgift i
kyrkan? ”Det är skillnad på tjänster, men Herren är den samma.”
PROCESSION – ETT KRISTET VITTNESBÖRD:
Procession är inte en speciell kristen företeelse. Vi
finner procession i sekulära sammanhang också utanför kyrkan
liv. Processionen har sin egen historia i den hebreisk- kristna
traditionen. Det är på grund av detta att den har en berättigad
plats i den kristna kyrkan. Processionen har växt fram av ett
naturligt behov i kyrkans liv, och den har sålunda fått en plats
bland kyrkans aktiviteter för sitt trosliv.
Litanian och processionen hör samman i gudstjänstens
historia. Litanian tycks ha växt fram i Antiokia i slutet av det
fjärde århundrade. Vi skall inte utreda litanians historia här, men
i stället begränsa ämnet till processionen och dess plats i kyrkans
liv. Vi känner till att processionen hade en stor plats i kyrkans liv
redan under det fjärde århundrade. Denna plats behöll
processionen fram till det sjunde århundrade, då nya former för
procession infördes i Den västliga kyrkan.
Processionen användes i många sammanhang i kyrkans
liv, och den gamla kyrkan godtog dessa uttrycksformer.
Processionen hade flera uppgifter och mål. Dess första uppgift
var att den gudstjänst firande församlingen skulle förflytta sig
med högtid och värdighet från en plats till en annan för att hålla
offentlig bön och gudstjänst. Detta kan vi kalla för processionens
nytta.
Processionen kunde vidare få karaktären av
hedersbevisning när den ledde en person av rang och värdighet.
127

Exemplet kan vara en biskops procession till kyrkan där han
skulle utföra sin ämbetstjänst. Hedersbevisningen blir också
demonstrerad när vi arrangerar procession till graven under en
begravningshögtid. Det var också naturligt att procession
ordnades i samband med pilgrimsfärder till skrin och heliga
platser. Processionen kom därför att utvecklas till en stark
symbolisk dragningskraft på de kristna. Processionen kom att stå
som en mäktig symbol för den kristna pilgrimsfärden från jorden
till himlen där de kristna skall fira gudstjänst på ett helt nytt sätt.
Till slut kan vi i samband med processionens avsikt och
mål peka på det värde som ligger i processionen, som
propaganda för kyrkan. Processionen var vidare ett medel för
kristet vittnesbörd inför de inte troende likaväl som en motvikt
mot heretikerna eller vrång lärarna. Som ett exempel kan vi här
nämna att St. Chrysostomos organiserade kristna processioner år
398 som en motvikt mot arianernas processioner. Här slutar den
korta översikt över processionen från det fjärde till der sjunde
århundrade i kyrkans historia.
PROCESSIONEN I HISTORIENS BELYSNING
Då det nionde århundrade började infördes i den
västliga kyrkan en palmprocession på Palmsöndagen. Detta var
ett tillägg till processionens historia i väst, men själva traditionen
kan vi följa tillbaks till Jerusalem till det fjärde århundrade.
Denna form av procession hade sin förebild i Jesu intåg i
Jerusalem. Där var i det stora och hela ingen förändring av
processionen från det sjunde århundrade fram till det elfte
århundrade om vi ser bort från palmprocessionen.
Från det elfte till det fjortonde århundradet blev också
processionen använd när församlingen tog emot katekumener för
128

undervisning i kyrkans lära. Vi kan lägga märke till att genom
hela medeltiden hade processionen en stor plats i kyrkans liv.
Där var alltid en procession för högmässan varje söndag likså på
speciella högtidsdagar. Onsdag och fredag i fastetiden var där
processioner likaväl som på Palmsöndag, Kristi
himmelsfärdsdag och andra kyrkliga högtider som vid
gudstjänster till ära för helgonen. Processionen ut ur kyrkan
brukade vända tillbaks till kyrkan efter att den hade gått genom
den kringliggande kyrkogården. På speciella dagar däremot
kunde processionen gå längre bort från kyrkan, genom gatorna
och vidare ut i det öppna landskapet där den upplöstes.
Psalmer sjöngs i processionen på samma sätt som judarna sjöng
när de var på pilgrimsresa upp till Jerusalem. Processioner blev
också arrangerad till ära för helgon och skyddspatroner, inte
enbart i kyrkorna, men också i de olika yrkesskråen.
Renässansen och den kontinentala Reformationen
innebar ett förfall i kyrkan både när det gäller liturgin och
processionen. I Schweiz förbjöds de, men i Tyskland behölls de i
princip, men de försköts till förmån för andra och viktigare
reformatoriska uppgifter.
Processionen försvann heller inte med Reformationen i
England och på Irland. Tomas Cranmer, som blev ärkebiskop i
England presenterade en ny litania, som skrevs på engelska för
de som kom likgiltiga till processionen, och som inte kunde
latin. Han byggde på ett rikt liturgiskt material, bland annat på
den lutherska litanian av 1529 och den östliga kyrkans litania
som han fann den i St. Chrysostemos liturgia. Henrik VIII
godkände det 1545, men 1547 förbjöd Edward VI sjungande av
litania i procession. Processionen försvann inte, men den blev
istället auktoriserad i samband med speciella gudstjänster. Kung
129

Davids Psalm 67 och 128 sjöngs i processionen upp till altaret
där de traditionella bönerna bads med en del förändringar.
I motreformationens tid och efter den tiden, fortsatte
processionen att ha sin plats i kyrkans liv med olika förändringar
och betoningar. Här understöks det att på speciella dagar hör
processionen med i kyrkans liv. Vidare kan vi här nämna att den
medeltida seden att bära de välsignade sakramenten har bevarats
i stora delar av kyrkan i lovprisningens och tacksägelsens
procession.
PROCESSION I FENNO- SCANDIA
Hur är det med processionen i Fenno- Scandia? Här
finns kyrkor där det förekommer procession varje söndag medan
andra kyrkor inte har annat än den symboliska processionen när
församlingen står upp och sjunger ingångspsalmen som en
symbol för att församlingen är på väg för att fira gudstjänst.
Till processionen i kyrkan hör ett kors, som bärs först i
processionen, så kommer sångarna klädda i sina färgglada
kappor. Dirigenten följer sina sångare, och efter honom kommer
församlingens pastor iförd sin ämbetsdräkt. Processionen
kommer in i kyrkan medan församlingen sjunger en
processionshymn, som både församlingen och processionen tar
del av.
I de Skandinaviska Metodistkyrkorna är processionen
mer sparsamt förekommande än kyrkorna i den engelsktalande
världen. I Skandinavien kommer pastorn ofta ensam in i kyrkan
under preludiet och formar en solo- procession. Under
konfirmations gudstjänst kan det däremot bli mera stil över
handlingen, då konfirmanderna tar del i processionen. I
Metodistkyrkan händer det ibland att procession arrangeras i
130

samband med begravning. Detta är de former av procession, som
förekommer i den lokala församlingen, om vi ser bort från att
några pastorer kan arrangera procession vid speciella tillfällen,
och att där kan förekomma procession i samband med scout
gudstjänster och fester.
Det är emellertid en högtid på året där det förekommer
procession inom Metodistkyrkan i Fenno- Scandia, som är
accepterad av alla, och det är vid ordinations Gudstjänsten under
kyrkans Årliga konferens. I denna procession deltar förutom
ordinanderna; biskopen och hans assistenter. Processionen under
konferensen blir som regel mycket tillbakadragit. Jag har varit
med om att processionen efter en ordinations Gudstjänst har
försvunnit ner i kyrkans källare. Eller den har gått in i något
sidorum, så att alla de som stått utanför kyrkan i spänd förväntan
inte har fått den gudstjänstliga upplevelsen att se processionen.
Många av de som har väntat utanför kyrkan har inte fått plats
inne i kyrkan.
PROCESSIONEN KAN UTNYTTJAS MER SOM
KRISTET VITTNESBÖRD I VÄRLDEN
Det står klart för alla tänkande människor, att
Processionen kunde få större plats vid kyrkans konferens. Detta
gäller både processionens kraft som propagandamedel, kristet
vittnesbörd och förkunnelse av processionens symboliska
budskap.
Först av allt borde alla pastorerna i konferensen delta i
processionen, och vara klädd i sin kyrkas prästerliga
ämbetsdräkt. Detta ville ge en imponerande styrka till
processionen, styrka ordensbrödernas samhörighet, och
dessutom vara ett mäktigt vittnesbörd om att hela kyrkan ärr på
131

väg för att fira gudstjänst. Denna procession ville vara ett
mäktigt vittnesbörd för de inte troende om att de kristna håller
samman. Det symboliska med denna procession vill vara att visa
för världen att kristna är på vandring mot ett mål för livet, som är
att fira gudstjänst i himlen. Kunde församlingen följa med i
processionen, ville vi inte behöva något extra demonstrationståg
i sekulariserad form för att visa sig för världen. Jag tänker här på
hurudan det vid vissa konferenser förekommer
demonstrationståg, som i första maj stil med banderoller och
ibland med Frälsningsarméns blåsorkester i spetsen istället för
ett enkelt kors. Om kyrkan tog vare på processionen, skulle den
inte behöva att finna på att likna världen så mycket som möjligt.
Kyrkan borde ta vara på den makt, som ligger i
processionen, som har givits den av Gudstrogna kristna genom
kyrkans historia. Processionen framhäver känslan för
samhörighet, och utvidgar den kristna broderskapskänslan.
Tillsammans med det växande önskan i våra dagar att be och
tillbe Gud på ett värdigare sätt har processionen en stor framtid i
Protestantisk kyrkoliv. Processionen vill också komma att spela
en stor roll i evangeliskt gudstjänst samt i arbetet för att försona
kristendomen i de ekumeniska sammanhangen.
Det som gjorde det största intrycket på korrespondenten
för ”Journal des Débats” vid det berömda Stockholmsmötet 1925
var processionen i Stockholms Storkyrka, och inte
diskussionerna som utvecklades senare under mötet.
De kristna kan och bör vandra samman mot det mål,
som är deras gemensamma framtid. En påminnelse om den
kristna processionen får vi varje söndag morgon, när den
gudstjänst firande församlingen står upp för att sjunga ingångs
psalm. Att församlingen står upp för att sjunga är en symbol för
att församlingen är på vandring för att lovsjunga Gud, och ge
132

Honom ära, och för att vara samman med Gud och alla Hans
heliga änglar i Hans rike. Jesus sa ju: ”Fader, där jag är vill jag
också att de skall vara som du har givit mig, för att de kan se den
härlighet, som du har givit mig!”
RETREAT OCH MODERNA MÄNNISKOR
Det har ofta hävdats i den kristna debatten att vi är inne
i en kris på det andliga området. Hela denna kris har samlats
under ett namn, SEKULARISERING, som i detta sammanhang
betyder förvärldsligande. Denna tendens har inte enbart gått
fram på det materiella området, men också i det inre andliga
mänskliga livet. Maskintekniken och det moderna jaget har visat
sina synliga resultat slitna nerver och nedbrutna människor. Mitt
i det uppjagade livet kan vi se tendenser i en motsatt riktning. Vi
finner andliga strömningar i tiden, som provar minska världslig
görelsen i tiden. De nämnda strömningar är resultat av den
trötthet, som har gripit den enskilda människan. Tröttheten tar
sig uttryck i vila, rekreation och ett försök till en nyorientering,
som kan fylla det andliga tomrum, som har börjat visa sig i de
mänskliga liv, som inte har en fast andlig förankring.
RETREATRÖRELSEN
En av de andliga rörelserna, som har försökt att möta de
nya behoven hos dagens människor, är retreatrörelsen. Den
gamla klassiska litteraturen har börjat komma fram. Vi har funnit
att det ligger stor sanning i det Thomas á Kempis skriver i
boken; Om Kristi efterföljelse: ”Saliga är de, som har sin glädje i
att ha tid över för Gud.”
133

En av huvudidéerna i retreatrörelsen äär att vi skall för
en kortare eller längre tid dra oss tillbaks från det uppjagade livet
till stillhet, bön, meditation och praktiskt arbete. En kortare
retreat omfattar, som regel tiden över ett veckoslut, från fredag
till söndag. Det är inte något eremitliv, som står som ideal; ty vi
vet att det djupa andliga sökandet leder alltid människor
samman. Religionen är med andra ord social.
I de flesta stora andarnas liv har vi alltid kunnat lägga
märke till perioder av ensamhet. Det var så både med Jesus och
Paulus, och det samma gäller Det gamla testamentets gestalter,
som Moses, Esaias, Amos och Elias. I nyare tid kan vi nämna
namn som Bernhard av Clairvaux, Thomas More, Gerhard
Groote och Georg Fox. Detta var några få namn på den långa rad
av kvinnor och män, som kan tjäna som exempel i detta
sammanhang.
IONA- BRÖDRASKAPET
I dag är det många sällskap och föreningar, som har
retreat, som sitt område. Av dessa finns där sällskap för lekmän
av tredje ordens typ. Med detta menas att det är leg folk och inte
religiösa specialister. Iona- brödraskapet inneslutar i sig element
av religiös retreat och praktisk arbete i en sammanslutning av
människor från olika klasser till ett gemensamt företag. På den
traditionsrika ön Iona utanför den skotska kusten har arbetare
från Öst- Glasgow, och teologiska studenter, präster och
intresserade lekmän under mer än femton år arbetat tillsammans
under sommarmånaderna. Syftet har varit att bygga upp murarna
på den förfallna klosterkyrkan på Iona. På ön ber de tillsammans,
äter en gemensam måltid, arbetar gruppen och känner på nytt det
inre inflytande från livet ande. Många av deltagarna blir
134

medlemmar av Iona- brödraskapet när de kommer åter till
fastlandet, där de avger löfte om frivillig enkelhet i leverne,
daglig bön, bibelläsning och att tjäna andra, som är i nöd, med
sitt arbete.
ANDRA KRISTNA ALTERNATIV
TILL MÄNSKLIG ÅNGEST
Organisationer av liknande art, som Iona- rörelsen, är
Kirkridge, som har sin koloni uppe i fjällen i nordöstra delen av
Pennsylvania. I Trabuco i Södra Kalifornien har ett college för
andligt liv växt upp. Det är mest författare och publicister, som
står bak detta företag. Initiativtagarna menar att civilisationen
må gå tillbaks till sin religiösa rot, och de har upptäckt att ”de
som inte vill leva i kärlek må gå under av fruktan.” I Trabuco
har människor med brinnande intresse gjort bönen och
meditationen till nerven i sitt sökande. Vidare kan vi nämna
kväkarnas retreat- hem, Pendle Hill, Wellingford Pennsylvania.
Från kväkarna har också arbetslägerrörelsen utgått. Inom Den
Anglikanska kyrkan finner vi en stark retreatrörelse både i
Amerika och i Europa. Det vill ta för stor plats att redogöra för
De tyska evangeliska akademier, franska och belgiska ”jocister”,
de katolska arbetarrörelser, och St. Lukasstiftelsen i Sverige,
som är en ekumenisk sammanslutning av själavårdare, läkare
och kristna lekmän. Alla dessa försök visar att de kristna är
levande och vill försöka möta tidens andliga behov, och kraven
på på gemenskap med Gud hos den moderna människan.
Människorna är inte maskiner, och de behöver tystnad och ett
möte med Gud. Jesus sa till sina lärjungar, då de alla var
ansträngda: ”Kom med mig bort till en öde trakt, där vi kan vara
ensamma.” Allt arbete kunde vänta; ty nu var tiden inne att
135

deras eget liv blev förnyad, så att de bättre kunde anpassa sig
efter Guds plan med deras liv.
KRISTUS I DAG
En mycket viktig fråga för retreaten ärr hurudan Jesus
Kristi person åter skall bli levande för det inre föreställnings
livet och andakts liv hos människorna i vår tid, som inte kan
tänka i andra kategorier än i kronor och ören. Retreaten ville
gärna bidraga till att förverkliga Jacopone da Todis´ definition
av ett helgon, som en människa ”i vilken vi ser Kristus lever på
nytt.” Kristus må på nytt fylla vår fantasi, våra drömmar, längtan
och böner.
Kristi osynliga närvaro längtar efter att bli fött till liv i
dig, så att världen kan se Kristus i dig. Det är stor sanning i
Theresas av Avilas´ ord, när hon säger: ”Kristus har ingen
annan kropp på jorden nu än din, inga andra händer än dina, inga
andra fötter än dina. Det är genom dina ögon som Kristus med
deltagande skall se ut över världen. Det är med dina fötter Han
skall gå ut och göra gott. Det är med dina händer Han skall
välsigna oss nu.”
DET KRISTNA SAMVETET OCH KRIG
Det första stora Kyrkornas Världsrådsmötet, som hölls
efter andra världskriget samlades i Amsterdam 1948. En av
frågorna som behandlades var kyrkornas uppgift i världen efter
kriget. Den kristna Fredsrörelsen blev också diskuterat, och
kallades för Amsterdam- mötets tredje alternativ. De kristna
kyrkorna i Amerika, som var representerade på Amsterdam-
136

mötet har varit aktiva efter att de kom till sitt hemland efter
mötet. De har bildad
KYRKORNAS FREDSMISSION
Kyrkans Fredsmission är ett gemensamt organ för flera
organisationer och kyrkor, som vill försöka att förmedla till De
kristna kyrkorna i Amerika utmaningen från Kristi evangelium
till en total förkastelse av krig. Fredsmissionen ville försöka att
komma fram till en lösning av frågan om hurudan pacifister och
icke- pacifister, ledare, lärare och medlemmar av kyrkan, som ett
kollektiv, den ekumeniska kyrkan, skulle ”tala med en klar röst”
i frågan om det kristna samvetet och krig i våt tid.
Exekutivkommittén i kyrkornas fredsmission uppmanat en rad
ledande män och kvinnor att dryfta frågan om det kristna
samvetet och krig. Rapporten från arbetsutskottet i kyrkornas
fredsmission har tryckts. Denna rapport gör inte krav på att vara
det sista ordet i frågan, men ett första steg mot en lösning och
kyrkans enande röst i denna svåra frågan i en tid där oklarhet och
osäkerhet råder.
PACIFISTER OCH ICKE- PACIFISTER
Rapporten reser frågorna och finner att där finns ett
moraliskt tomrum, och kyrkorna:
”Längtar efter den dagen då Herren Jesus Kristus åter
skall överta kyrkorna, och visa sin härlighet, leda kyrkorna till
att tala med en klar röst, och handla som de som endast har
Honom som sin Herre.”
Det är nödvändigt att pacifister och icke- pacifister
dryftar problemen, som bröder i Kristus, för att de kan komma
137

fram till större klarhet och vinna fram till en enhetlig kyrklig
position.
I rapporten dryftas det flera punkter där kristna
pacifister och icke- pacifister är eniga, men här finns också
punkter där de är oeniga. Vidare är kyrkans ställning i kulturlivet
tagit med till dryftning. Det pekas i rapporten på att kyrkorna är
för mycket bundna till de nationala kulturerna. Kyrkan är ofta
vävd in i en national egoism och fanatism istället för att kyrkan
skulle söka en kyrklig enhet, som skulle sträcka sig över
ländernas gränser och bak järnridåer och bambutäcken. De
kristna skulle mötes som kristna i kyrkorna eller som bröder i
Kristus. Det avgörande skall inte vara vilken nations pass den
kristna bär.
KYRKANS DYNAMISKA KRAFT
Det pekas vidare på vilken resurs kyrkan har för att
fullfölja sin uppgift att arbeta försonande i samhällslivet och
nationerna emellan. Det pekas på den gudomliga agape-
kärleken i Jesus Kristus, som en specifik kristen norm, som kan
upplysa vårt mörker, ge klarhet i vår oklarhet, och den kan bli en
källa med kraft, som kan sätta oss i stånd att övervinna vår
svaghet och fruktan. Det pekas på kärleken, som en första orsak.
Kärleken är vidare en vägledare till handling, och den är vidare
Nåd. Meningen med historien är att göra Guds vilja, och att
förmedla Kristi kärlek i varje situation och till varje tid. Detta
ger historien mening istället för förtvivlan.
138

KYRKANS BEHOV I DAG
Det pekas också på nödvändigheten av en förenande
röst, som kyrkan kan tala med, så att den kan höras över
ländernas gränser, och ge det inflytande i samhällets liv, som är
nödvändigt.
Det är behov för nya möten där icke- pacifister och
pacifister, teologer, präster och ungdomar kan komma
tillsammans för att dryfta problemen. Bön, studier och
diskussion kring problemet skulle kunna förekomma på alla
nivåer för att bringa klarhet i problemet. Kyrkan skulle bryta
med krigen, så ville kyrkan bli för kulturen vad pacifisten är för
kyrkan.
Det ondas dimension i krig är nu så stor att tiden vill
komma då den enskilda kristna och hela kyrkan må välja mellan
krig eller Kristus. Huvudtesen i rapporten är att kyrkan må finna
en ny brännpunkt eller fotfäste innan den kan tänka om politiska
program eller handla effektivt. Det må göras försök för att göra
den kristna kärleken verksam i vår tids orden, i det politiska och
sociala livet med hjälp av Guds nåd, och under Den heliga
andens inspiration och vägledning. Kyrkan må vara en
försonande makt i världen, och de kristna skulle därför vara
rotfästade i kyrkans övernationala karaktär, och inte binda sig
själv till de nationala gränserna.
Om vi för alvar ser oss själva, som medlemmar av den
universella kyrkan och söker att leva som medlemmar av denna
under Den heliga andens vägledning, och när den kristna i tillägg
till detta lever försonande i samhället, då vill vissa saker och ting
följa av detta handlingssätt. Det kan betyda kors och förföljelse,
men de kristna vill bli de band, som binder världen samman. ”Vi
139

är medarbetare för Gud, som i Kristus har givit oss vägen till att
övervinna demoniska krafter i historien.”
INDIVIDUELL OCH SOCIAL FRÄLSNING
Synd har sitt ursprung i människan, och har
möjliggjorts genom frihet. Människan är ansvarig för sina val.
En människa är inte ansvarig för att hon är en människa, men
hon må vare ansvarig om hon fortsätter att synda. Det är endast
personer, som kan vara ansvariga. När människan vaknar och får
se att hon själv är ansvarig för sina handlingar, då är hon på väg
mot en kristen uppfattning av synd, och detta är början till en
frisk ande. Guds svar på syndens problem är:
1. Syndernas förlåtelse.
2. Den gudomliga närvaron.
Svaret på människornas synder är syndernas förlåtelse.
Svårigheten med syndernas förlåtelse ligger hos människan och
aldrig hos Gud. Gud kan förlåta; ty det är Hans glädje och natur,
men vi vill inte alltid sätta oss i förlåtelsens situation. Men när
människan ångrar sina synder, så finner Gud glädje i att förlåta
människans synder. På den andra sidan, så är människan en
sådan varelse som kan bli försonad både med Gud med sina
medmänniskor. I det ögonblick Gud överbevisar oss om våra
synder, och vi bekänner dem, så förlåter Gud oss genom Guds
nåd. Människans ånger och Guds övertygande kraft i Jesus
Kristus går tillsammans. Vi må be om Guds förlåtelse, och så lita
på Guds nåd eller för att säga det med andra ord: Vi må förlora
oss själva i Gud, och då skall vi åter finna oss själva. Guds
kärlek till de mänskliga varelserna är inte beroende av lidandet
för människan, men lidandet vilar på Guds kärlek. Gud vill att
140

alla människor skall bli frälsta och komma till sanningens
erkännande. Genom tron på Jesus Kristus kan alla människor
komma i en rätt relation till Gud, och få del i liv och överflöde
av liv. Jesus Kristus är nådens Herre, och Kristi inneboende i
människan är den gudomliga närvaron i personen. De första
kristna fann Gud i en levande erfarenhet genom att vara i
Kristus. Jesus Kristus representerar inte här något maskulint
princip, men en personlighet, och därför gäller det varken man
eller kvinna i Kristus. Alla kan frälsas i Kristus oavsedd sex. Att
vara en mänsklig person är nog för att få del av frälsningen.
Där har i de senare åren varit ett uppvaknande när det
gäller människan i hennes sociala relationer. Det har talats om
sociala synder och social frälsning. Detta behöver tolkas, men vi
kan slå fast att där finns endast personliga synder, och därför ges
där endast en personlig frälsning. På den andra sidan finns där
synder som har effekt på samhället. Varsomhelst en person felar
att göra ett rätt beslut, där har det konsekvenser för Guds rike
och för samhället. Det är därför nödvändigt att tänka igenom den
sociala aspekten av Guds försonande kärleksarbete i allt
släktskap mellan människor. Detta är nödvändigt därför att Guds
försonande arbete gäller inte enbart den kommande världens
härlighet, men är verksam i den värld som nu är, och Gud har
själv vald att använda människor i sitt försonande arbete. Gud
arbetar försonande genom människor som vill låta sig användas
av Honom. Du vill inte finna Gud i historien bortsedd från i
Gudhängivna personer som är verksamma i historien. Låt oss i
korthet se på vad vi menar med social frälsning.
141

SOCIAL FRÄLSNING
På samma sätt som individen är i behov av Guds
försonande kärlekskraft i Jesus Kristus, så behöver också
samhället att bli genomträngd av den samma försonande kraft.
Det blir klart för oss när vi studerar de socialetiska problem
likaväl som de historiska skeenden, att samhället är i ett desperat
behov av försoning. Krigen, som har gått som en svepa över
mänskligheten, talar sitt tydliga språk. Människor som lider och
är i nöd, sänder sina skrik upp mot himlen och ropar efter
rättfärdighet.
Vi människor har inte lärt oss att fördela det goda i
livet. Våra produktionsmedel har blivit till en industri, som
människorna har använd för individuell vinning istället för att
föda och klä jordens befolkning. De tekniska och kemiska
framstegen har kommit så långt att de kan bli en fara för allt liv
på vår jord. Från att ha gett lycka och välsignelse för
mänskligheten har vetenskapens framsteg blivit orsak till fruktan
och förtvivlan. Atombomben över Hiroshima och Nagasaki visar
att vi inte kan sätta vår lit till vetenskapen i moraliska ting. Alla
komplexa problem, som vi möter både ekonomiskt, kulturellt
och politiskt kallar för en försonande kraft, som kan göra det
möjligt för mänskligheten att fortsätta livet i en fredlig
samexistens. Emellertid är där människor som hävdar att
kristendomen endast har med individuell frälsning att göra.
Kristendomen skall därför inte blanda sig i de sociala
relationerna. Men denna filosofi kan inte vara riktig; ty
kristendomen har att göra med hela människans frälsning.
Det profetiska elementet i kristendomen lever
fortfarande, och budskapet innebär dom både över individen och
över villfarna nationer. De moderna staterna behöver försonas
142

om mänskligheten skall uppnå ett nytt liv. Vi vet at Gud, som är
kärleken och godheten vill inte att där skall socialt ont i världen.
GUD ÄR I ARBETE I DE
MÄNSKLIGA PERSONERNA
Gud arbetar i historien genom hängivna personer som
vill låta sig användas av Gud. Den amerikanska teologen John C.
Bennett pekar på fyra saker i sin bok om social frälsning, som
bevisar Guds arbete i samhället. Han kallar dessa fyra sidorna av
Guds arbete för:
1. Skapelseprocessen.
2. Övertalelsens process.
3. Doms processen.
4. Helbrägdagörelsens process.
Alla fyra punkter är viktiga sidor av Guds arbete i
Det mänskliga samhälle, men det mest kända arbete Gud utför i
samhället sker genom Jesus Kristus och hans kyrka i världen.
Guds rike och kyrkan griper in i varandra, men här skall
vi endast kort se på den del av Guds rike som går under namnet
kyrkan. I kyrkan arbetar Gud försonande i en person där
människorna är instrument, men de kan motstå Guds övertalelse.
På den andra sidan kan de bli Guds medarbetare i den
försonande process som går fram i samhället. De kristna må
samarbeta med Gud på försoningens grund för världens
frälsning. I kyrkan kan folk av alla stammar och tungomål och
ätter samlas i ett övernationellt samfund, som har Jesus Kristus
som sin Herre. I sin förkunnelse kan kyrkan inte sätta någon
annan makt bak sina ord än den andliga kraft som Guds kärlek i
Jesus Kristus framkallar. Kyrkan må i sitt budskap presentera för
143

människorna målet för en ny ordning, en ny mänsklighet där god
vilja, fred och rättfärdighet skall vara rådande, och där
människorna skall samarbeta för ett gemensamt bästa. Kyrkan
må vidare i sitt budskap innesluta dom över all orättvisa och
ogudaktighet, och kalla till ånger och omvändelse bland alla
människor över allt. Det är kyrkans tro att förvandlade personer
kan med Guds kraft och hjälp förvandla livet i samhället, eller
för att uttrycka samma sak på ett något annorlunda sätt: Kyrkan
tror på förvandlade personer i omformningen av kulturlivet.
Alla kan vi vara eniga i att den värld vi lever i kan med
Guds hjälp och Hans försonande kraft bli en bättre plats att leva
på än det är i dag. Människorna må samla sig till krig mot
sjukdom och nöd, som är människans verkliga fiender, och inte
försöka att utrota varandra. Målet kan nås om personerna är
villiga att samarbeta försonande i Kristi Anda under Guds
ledarskap.
DEN TIDLÖSA UPPGIFTEN
Personerna är de viktigaste faktorerna i historien.
Uppgiften att förbättra och förvandla kulturlivet blir därför en
fråga om personlig villighet att arbeta försonande i samhället.
Historien är en kallelse och en utmaning till den enskilda
personen. Mycket avhänger om personerna tar emot kallelsen
och utmaningen, och svarar ja på den stora uppgiften som väntar
på sin lösning både intellektuellt och praktisk. Där är många
områden där vi behöver hängivna män och kvinnor för att arbeta
försonande i samhället.
På det intellektuella området behöver vi det försonande
arbetet av män och kvinnor, och detta gäller speciellt på idé-
område. Här är de behov för hängivna och medvetna personer,
144

som kan bevara och hålla vid liv Den stora traditionen, som är
kristendomen. I detta sammanhang är det vidare behov för
hängivna och skapande tänkare, filosofiska och teologiska
medvetna tänkare av första klass, som kan beskydda Den stora
traditionen och återskapa och omforma den. Detta är en kallelse
till intellektuell dåd inom kristendomens ramar.
Där är en kallelse för personer, som kan bli skickat till
att utföra ett försonande arbete på konstens, litteraturens och
musikens områden. Detta gäller också de olika hantverks
områden, som behöver en kristen vision och det bibliska
perspektivet.
Personer med Kristi kärlek och den visdom som detta
innebär, behövs i de sociala relationer likaväl som i de
internationella relationerna. Det är här att det behövs hängivna
sociologer och forskare på familjeområdet och
utbildningsfrågorna. Men här måste vi göra uppmärksam på att
förvandlade hjärtan ger personen inte kunskap, som är
nödvändig för att ha en mening om världssituationen. Det är här,
som på de andra områden, behov för den hjärna och
medvetenhet, som är hängiven saken.
På organisationernas områden är det en kallelse för
personer som kan arbeta med Kristus för att administrera
institutionerna mer effektivt. Det kristna administrativa arbetet är
bland de viktiga faktorerna, men ofta glömda områden i
omformningen av kulturlivet. Hängivna personer må skickas
med evangeliet till hela världen för att vägleda män och kvinnor
på livets väg.
Här är det behov för visioner, som kan bli realiserade i
kulturlivet. Det är behov både för en kallelse och för ett svar.
Världens nöd är en kallelse, men endast personer kan svara på
145

den kallelsen. Profeten Jesaja kallelsevision är en realitet också i
dag.
Mycket beror på svaret, som ges på kallelsevisionen:
”Då hörde jag Herrens röst: Vem skall jag sända, och vem vill gå
för oss? Då sa jag: Se, här är jag, sänd mig!” (Jesaja 6:8)
IX. DR. KRISTOFFERSEN´ S
LITTERÄRA VERKSAMHET:
• KRISTOFFERSEN´ S AKADEMISKA
AVHANDLINGAR, OCH ANDRA
SKRIFTLIGA ARBETEN:
1. MAGISTER AVHANDLING VID EMORY
UNIVERSITY, ATLANTA, GEORGIA, USA, (1954).
Tema: The Theology of Bishop Odd Hagen- One of the
Presidents of the World Methodist Council (WMC).
Magisteravhandling och comprehensive examen
försvarades inför 6 Professorer. Senare infogades i
avhandlingen en analys av Odd Hagens avhandling för
examen Cand- mag- art vid Oslo Universitet. Kristoffersens
avhandling är på 145 A-4 sidor.
2. PERSONALISM- THE SOUNDEST POSITION IN
THEISM TODAY (1956). Doktorsavhandling vid Burton
College & Seminary. Mina handledare var President dr.
Fred E. Stemme och Biskop Odd Hagen dåvarande rektor
vid Överås, Teologiska Seminariet för Skandinavien och
Finland, Göteborg, Sverige. Avhandlingen är på 153 sidor.
3. BOSTON PERSONALISM. Vetenskaplig avhandling för
graden Teologie Licentiat vid Lund Universitet.
Avhandlingen har 163 sidor, och är från 1964.
146

4. DISSERTATION FOR THE CAMBRIDGE
THEOLOGICAL COLLEGES´ CERTIFICATE IN
PASTORAL THEOLOGY. Med Master of Art privilegium,
som medlem av Fizwilliam College och Wesley College,
Cambridge University. Avhandlingen är på 126 sidor och är
från 1973.
5. ALIYA- SHEVUTH. DET MODERNA ISRAEL I DAG.
Kristoffersen uttogs av Kungliga Skolöverstyrelsen bland
650, som deltog i en förberedande kurs vid Lärarhögskolan
i Umeå, för att studera infrastrukturen i staten Israel.
Avhandlingen har 141 sidor, och färdigställdes 1973.
6. STUDIER I JUDISKA MILJÖER I ENGLAND.
Studierna i detta arbetet utförda vid Cambridge University,
samt vid Leo Bäck judiska College i London. En av lärarna
var Rabbi Lionel Blue vid den judiska domstolen i London.
48 sidor, och är från 1973.
6. EVANGELISK SYSTEMATISK TEOLOGI MED
UTGÅNGSPUNKT FRÅN METODISTKYRKAN,
128 sidor.
7. TEOLOGER REKOMMENDERADE AV JOHN
WESLEY, boken har 234 sidor. Forskningen i detta arbete
har sökt svar på frågan om vad som tilltalade John Wesley
hos de för Nicenska kyrkofäderna, som han ville att hans
predikanter skulle studera. Arbetet börjar med teologiska
skolor i antiken samt översikt över kyrkans historia från
apostel kyrkan, martyrkyrkan, frikyrka, romersk statskyrka,
och reformationskyrkan. Kampen mellan Roms Biskop och
Konstantinopels Patriark uppmärksammas. Den evangeliska
reformationen och motreformationen tas upp.
Moskvapatriarkatets upprättande uppmärksammas. Det
stora andliga uppvaknandet medtas. Frikyrkorna synas,
147

WCC grundande i Amsterdam 1948. Andra Vatikan-
konciliets öppnande 1965 tas med.
8. JOHN WESLEY (1703- 1792), det är 84 sidor i boken.
Boken ger en systematisk teologi av Ryttaren med trons,
kärlekens och helgelsens evangelium.
9. EN EMPIRISK PERSONALISTISK
RELIGIONSFILOSOFI. Boken har 111 sidor. En
presentation av Personalism, där tro, hopp och kärlek
utgör en förnuftig tro där personen står i centrum.
Personalism är en religionsfilosofi för alla tänkande
kristna.
10. HOMILETER I METODISTKYRKAN I NORRA
EUROPA. Arbetet har 73 sidor plus bildmaterial.
11. DET VÄRMDA HJÄRTATS RELIGION. Skriften
Omfattar 115 sidor. Historien om två kvinnor och tio
män. De var med att bygga Guds rike i utöver världen.
De medverkade till METODISTKYRKANS
grundande. Det handlar om kampen mellan John
Calvins predestinationslära och Metodistkyrkans lära
om Guds fria Nåd och Trosrättfärdighet.
12. METODISTKYRKAN I NORRA EUROPA. Boken är
en samling i fem punkter. Arbetet handlar om
Metodistkyrkans arbete i Norge, i Sverige, i Danmark,
och i Finland, samt om några av Metodistkyrkans
ledare i Norra Europé. Innehåller 146 sidor plus
bildmaterial.
13. APOLOGETIK: A. VÄRLDSLIG OCH B. KRISTEN.
Detta är ett moment i Den kristna pastoralteologin.
Forskningsresultatet har 176 sidor.
14. PREDIKAN OCH TALET I GT, NT OCH NU. Detta
148

homiletiska arbetet har 53 sidor.
15. EXEGETIK, HERMENEUTIK, BIBELKRITIK,
KATEKETIK OCH RIMLIGHETSTOLKNING.
82 sidor.
16. TIDENS TENDENSER. EN HISTORIEFILOSOFISK
STUDIE. Boken har 69 sidor.
17. THE CHURCH BENEATH THE NORTHERN
LIGHTS. FENNO- SCANDIAN HISTORICAL
THEOLOGY. Arbetet har 105 sidor.
18. ATT ÅLDRAS SEDD UR PSYKO- FYSISK OCH
SOCIAL SYNVINKEL. Studien har 27 sidor med
statistik och illustrationer.
För mer information om arbeten i teologi, filosofi och
psykologi hänvisar jag till min hemsida
www.kristoffersen.be/arne Här finns ungefär 30 arbeten, som
du kan hämta hem, men de större arbeten får betalas för,
självkostnadspris plus porto enligt information på hemsidan.
Här finns också länk till Pitts Library, Emory University,
Georgia, USA, där det finns 65 items, boktitlar på arbeten av
Arne-Jacob Kristoffersen.
149

C TEOLOGER OCH FILOSOFER OMNÄMNDA
I DENNA AVHANDLING
Abbas, Mahmoud, 82
Abbelard, 12
Aiki, Matti, 77
Alexander, Clemens av, 18
Alexander den store, 89
Alexandrovitch, Nicolai, 14
Arafat, 82
Aristoteles, 29, 30
Assisi, St. Franz, 13
Athanasius, 18, 51
Aquino, Thomas, 20, 22, 57
Augustinus, 12, 19, 57, 63
Barth, Karl, 16,22, 55
Basileios den store, 18
Bentham, Jermy, 59
Bergson, Henri, 100
Berggrav, biskop, 33
Bergman, Ernst, 79
Brightman, E. S. , 40, 94, 109, 111, 113
Boeme, 13, 14
Bowne, Borden Parker, 13, 14, 25, 31, 108, 111, 113
Brunner, Emil, 55
Cassirer, Ernst, 42
Chrysostomos, St., 126, 126
Clairvaux, Bernhard av, 12, 132
Comte, 34
150

Constantin den store, 52
Cranmer, Tomas, 127
Cullberg, John, 45, 46
Darras, general, 81
DeWolf, L. Harold, 85
Dewey, John, 104
Driesch, 98
Dreyfus, Alfred, 80, 81
Durkheim, E42
Edward VI, 127
Ehrenpreis, Marcus, 80
Einstein, Albert, 80
Ferrier, J. F., 28
Ferré, Nels F. S., 22
Fox, George, 132
Furgeson- saken, 81
Gentile, Giovanni, 100
Goebbels, 74
Gregorius, 51
Groce, Benedetto, 100
Grote, Gerhard, 132
Hagen, Odd, 21, 34, 37, 41, 43, 44
Haldane, J. S., 97, 99
Hartman, E von, 30
Herz, Theodore, 80
Herrman, William, 55
151

Hegel, G. W. , 31
Hedenius, Ingemar, 34, 43
Henrik VIII, 127
Hitler, Adolf, 79
Hocking, W. E., 96
Hocking, Richard B., 46
Huss, John, 13
Hough, Lynn Harold, 15, 18, 19
Hume, 34
Huntingdon, Lady, 24
Irenaeus, 18, 19
James, William, 13
Joad, C. E. M., 100, 101, 102, 103
Kaftan, J., 43
Kant, Immanuel, 28, 34, 43, 57
Kierkegaard, Sören, 16
Kingsley, 17
Knudson, Albert C., 13, 14, 21, 22, 23, 24, 25,
33, 34, 41, 43, 60, 64, 66
King, Martin Luther, 85, 86
Kristofferen, Arne-Jacob, 144, 147
Klu- Klux- Klan, 85
Locke, Alain, L., 30
Langer, Susanne K., 42
Lapie, Paul, 30
Lebrun, kapten, 81
Locke, John, 28, 59
152

Lodge, 102
Löb, Herman, 80
Luther, Martin, 13
Martensen, biskop, 16
Marx, Karl, 80
Mayor, Emil W., 56
Maurice, 17
Mathews, Sheiler, 17
Maxentius, 52
More, Thomas, 132
Mill, John Stuart, 59
Moses, Esaias, Amos, Elias, 132
Myrdal, Gunnar, 85
Nazians, Gregor av, 18
Niebuhr, Reinhold, 17
Nietzsche, Friedrich, 54, 79
Nordau, Max, 79
Nygren, Anders, 19, 58, 62
Origenes, 28
Otto, Max C., 104
Paley, William, 59
Pareto, Wilfred, 79
Perry, Ralph Burton, 106
Patricia, 83
Patrick, St., 51
Paulus, 69
153

Rall, Harri Franklin, 15
Rauschenbusch, 17
Runestam, Arvid, 56
Russell, Bertrand, 39
Santayana, George, 104
Schopenhauer, 54, 68
Sharon, Ariel, 82
Schleiermacher, 57
Scotus, Duns, 20
Spengler, Oswald, 79
Spinoza, Benedictus, 80
Socrates, 27
Sorley, W. R., 33
Stokes, Mack B., 15, 90, 105, 110
Strong, Josiah, 17
Sulzberger, A., 36
Tawney, R. H., 75
Tennant, F. N., 110
Therea av Avila, 19,51
Tertullianus, 19, 51
Troeltsch, Ernst, 57
Weber, Max, 75
Wesley, John, 25, 86
Whitefield, George, 24
Wergeland, Henrik Arnold, 78
Zola, Emil, 80
154