en empirisk personalistisk religionsfilosofi personen ... - Kristoffersen

EN EMPIRISK PERSONALISTISK 

RELIGIONSFILOSOFI 

PERSONEN 

FÖRNUFTIG RELIGION 

TRO 

HOPP 

KÄRLEK 

AV ARNE-JACOB KRISTOFFERSEN 

DR. TEOL./ LEKTOR./ O. P. ©

&vPersonalismen &hDr.Theol. A.-J. Kistoffersen 

VILKENDERA VILL I HA ? 

1. FÖRNUFTIGA SJÄLAR ELLER 

2. OFÖRNUFTIGA? 

- F Ö R N U F T I G A - 

HURUDAN FÖRNUFTIGA? 

3. SUNDA ELLER 

4. OSUNDA? 

- S U N D A - 

VARFÖR STRÄVA I DÅ INTE EFTER DET? 

&s 

(Sokrates) 

2


INNEHÅLLSFÖRTECKNING : 

Empirisk Personalistisk Religionsfilosofi: 

Person- Förnuftig Religion - Tro, Hopp, Kärlek - ............s. 1 

Vilketdera vill I ha (Sokrates)?.…..................................." 2 

Personalism…......................................................................…" 8 

Kort definition av Personalismen....................................." 9 

Religionsfilosofisk metod är Synoptisk............................" 9 

Religionens pyramid Tro….........................................…." 11 

Personens erfarenhet av Värde....................................…" 11 

En Värde skala....................................................................….." 11 

I. Rena Instrumentala Värden. 

II. Lägre Intrinsika Värden. 

III. Högre Intrinsika Värden. 

Vad Religionsfilosofi är........................................................…" 13 

Religions fenomenologi..............................................…." 14 

I. Religionshistoria. 

II. Religionspsykologi. 

III. Religionssociologi. 

Gränser runt Religionsfilosofin………..........................." 15 

Religionsfilosofins sidoverkningar.............................…." 15 

Gud och Religionen...................................................….." 17 

Den empiriska metoden i Religionsfilosofin..................." 18 

Metod och arbetssätt i Filosofin.................................…." 19 

Motivering för den empiriska 

metoden i Religionsfilosofi..........................................…" 19 

Motivering för den empiriska metoden i Religionsfilosofin......" 19 

A priori filosofernas relation till empiristerna..............…" 19 

Logiska Positivisters relation till empiristerna................. " 21 

Barthianernas relation till empirikerna. .......................…." 22 

Apologi för empirismen i Religionen.........................…." 23 

Vad är ERFARENHET?....................................................….." 24 

Tanken, Viljan och Kausaliteten.................................…" 26 

Teologisk Finitism och Absolutism.............................…" 27 

Problemet gott och ont..............................................….." 27 

Fyra huvudriktningar................................................…." 27 

&s 

3


1. Naturalismen 

2. Optimismen 

3. Pessimismen 

4. Meliorismen 

Vad saken gäller?..............…...........................................s. 28 

Skillnaden mellan Teistisk Absolutism 

och Teistisk Finitism.............................................." 28 

Argument för och emot Teistisk Absolutism........." 29 

Dualistisk Personalism.…......................................" 30 

Fakta som talar för Teistisk Finitism.................…." 30 

Argument för Teistisk Finitism.............................." 31 

Argument mot Teistisk Finitism............................" 32 

Människan är en Person i ständig förvandling..............." 33 

Att vara en person i Vardande.................….........." 33 

En Person har förmågan att Minnas......................" 33 

En Person har förmågan att Veta.........................." 34 

En Person har förmågan att Älska........................" 34 

En Person har förmågan att Handla….................." 35 

En Person har förmågan att antecipera Framtiden." 35 

En Person har förmågan till Själv dirigering........." 35 

Att vara på väg mot Personen inom sig själv........" 36 

Guds Personlighet.........................................................." 36 

Människans Personlighet..............................................." 38 

Den moderna Människan..............................................." 40 

De Psykisk - somatiska behoven......................... " 41 

De Psykisk - pneumatiska behoven......................." 42 

De Psykisk - sociala behoven................................." 44 

Statusbehovet.....................................................…" 45 

Regelbehovet...................................................….." 46 

Vad Människan söker i Religionen..........................….." 47 

Människorna söker visshet om Guds välbehag…." 47 

Människorna söker skydd mot livets faror..........." 48 

Människorna söker gemenskap............................" 48 

Människorna söker mod i konflikter...................." 49 

Människorna söker tröst i sorgen.........................." 49 

Människorna söker vägledning............................." 50 

Människorna söker samvetsfrid............................" 50 

&s 

4


Människorna söker hopp för evigheten……….................s 50 

Människorna söker och accepterar 

Guds väg genom tron på Kristus.......................................” 51 

Den Personliga och Intelligenta 

Guden i teologisk nytänkande..........................................." 51 

En Personlig Gud är mer Intelligent än en 

opersonlig grund för människans existens................" 51 

Den levande Guden i Religionshistorien.................." 52 

Den formlösa och osynliga Guden............................" 52 

Gud är i Naturen och Historien genom lagarna........." 53 

Guds outtröttliga energi och aktivitet........................." 53 

Tro och Vetande är grunden 

för den kristna teologin.........................................…." 54 

Gud som motsatsen till Icke - Intelligens..................." 55 

Guds själv begränsning är tecken 

på Guds obegränsade Existens..............................….." 55 

Gud är Existensens och Värdenas källa...........................…" 55 

Guds Sinne är Helig Ande 

och Gud i människan är kraft.................................…." 56 

En kämpande och begränsad Gud...........................…" 56 

Evolutionen är Guds sätt att arbeta, och 

är Hans Metod att förverkliga ändamål......................" 57 

Vad intet öga har sett och inget öra har hört........................" 57 

Uppenbarelsens vishet...........................................…." 58 

Den kontinuerliga uppenbarelsen..............................." 58 

Från Mental till Materiell verklighet..........................." 58 

Gud uppenbarar sig själv - icke speciella sanningar............" 59 

Att bli kraftcenter i historien......................................." 59 

Att förverkliga idéerna genom program......................" 59 

Att planera för framtiden och arbeta för dess 

förverkligande ger meningsfull historia......................." 60 

Gud ger sig känd genom historien...........................…" 60 

Gud gör sig känd i historien 

i Jesus Kristus…….................................................…." 61 

Att bli korsfäst med Kristus...................................…." 62 

Gud är i Historien och i Naturen...........................…." 62 

&s 

5


Två krafter som kämpar 

om den mänskliga personen....................................." 63 

Gud i sin värld........................................................." 63 

Att vara i en personlig värld.....................................s. 63 

Den mänskliga personens 

samarbete med Gud................................................." 64 

Personlig Mystik förr och nu............................................" 64 

Definition av mystiken och dess uppgift................." 64 

Den Personliga mystikens utbredning....................." 65 

Mystikens fyra personliga yttrings former .............." 65 

Personlig kristen och icke kristen mystik................." 66 

Mystik som Andlig och Personlig teknik................." 67 

Mystik är att skåda och tjäna Gud...........…............" 67 

Mystiken lär oss sju vägar……..............................." 67 

Mystikens Guds bild.................................….....…" 68 

Mystikens askes............................................…........" 68 

Mystikerns gärningar.......................................…...." 69 

Mystikern ser Gud i Naturen...............................…." 69 

Mystikerns öga och upplevelse............................…" 70 

Personerna och den Heliga Tystnaden.........................…." 70 

Tystnadens ursprung i tidernas morgon...............…" 71 

Det kroppsliga är heligt.......................................….." 71 

Meditationen idéerna sprids.......................…....….." 72 

Bön och arbete.................................................…….." 72 

Aktivitet och Andligt…........................................….." 72 

Måltiden tjänar högre syften.................................….." 73 

Intellektuell aktivitet............................................…..." 73 

Meditations aktivitet...........................................…..." 74 

Allvar och uppriktighet öppnar dörrarna..............….." 74 

Tystnad, högre fromt och evangeliskt trosliv…......…" 74 

Kristen Ateism.............................................................. ….." 75 

Ett mångtydigt begrepp......................................……." 75 

Riktningens historiska utveckling.........................….." 76 

Många radikala riktningar...................................……" 77 

Motiven för en kristen ateism.............................……" 77 

Ateistisk kristendom är en utmaning...................…..." 78 

&s 

6


Den Neurotiska Ateismen..........................................……s. 78 

Den medvetna Ateismen..................................….…" 79 

Den omedvetna Ateismen................................……" 79 

Den Praktiska Ateismen..................................……." 80 

Den Neurotiska Ateismen..................................... ” 80 

Ateister och Kristna har ett gemensamt.................." 81 

Kyrkans alternativ till Ateismen......................................." 82 

Argument för Guds existens...................................." 82 

Hur Kyrkan har bemött Ateismen........................... " 83 

Kristnas alternativ till Ateismen............................. " 84 

Ateismens och Kristendomens 

gemensamma utgångspunkt och mål........................" 84 

Personalismen och Naturen.......................................……" 85 

Personligheten och dess behov av befrielse............." 86 

Personlig och Social frälsning..........................…...." 87 

Personen och den sociala frälsningen..................…." 88 

Personens behov av Social Rättfärdighet..........…..." 89 

Personen och det Kristna Livet.....................................…" 90 

Jesu Kristi Person och Historien..........................…." 91 

Personen och Den Helige Ande............................…" 92 

Personen och Värdenas förvar…...........................…" 93 

Kristi Person och Guds Rikes fullbordan.............…." 94 

Personernas mål är utöver Historien.....................…" 94 

Personernas Eviga Liv eller Uppståndelse liv..........." 95 

Dikotomi i Nya Testamentet........................…" 95 

Evigt Liv är ett Kristusliv Nu.......................…" 96 

Evigt Liv är ett Andligt Liv, 

som alstrar gudomlig 

och mänsklig gemenskap ...........................…." 96 

Naturalismen reducerar intresset 

för evigt liv och odödlighet........................…." 97 

Den dödliga människan och 

Evangeliets Påskbudskap......................….…." 98 

Odödlighet som liv och icke förgängelse ….." 98 

Guds Dom är en sida av Guds Kärlek...……." 99 

Tankar och teorier om odödligheten..........................….." 99 

Alternativ till Personlig odödlighet....................… " 99 

&s 

7


Former för Personlig Odödlighet......................……..." 100 

Det Eoniska Livet............................................………" 102 

Odödlighet får mening i gemenskap 

med den Tre eniga Guden..........................................………" 103 

Kristi kärlek är garantin för en ny livsform.......…….." 104 

Guds godhet och kärlek skall 

skapa en ny existensform.......................................….” 104 

Gud är livsvärdenas källa och den som förvara dem. " 104 

Personernas tidlösa uppgift............................................…." 105 

Personalismens idéer i en kort sammanfattning....…." 106 

Författarens meritförteckning.................................. . " 107 

Pedagogisk - Konsult MINERVA......................……" 109 

PERSONALISMEN 

PERSONALISMEN är en av de populära religionsfilosofiska skolorna. 

Den filosofiska riktningen har utvecklats vid Boston universitetet. De tre 

klassiska religionsfilosofer vid Boston Universitet var Borden Parker Bowne, 

1847- 1910), Albert C. Knudson (1873- 1953) samt Edgar Sheffield Brightman 

(1884- 1953). 

Borden Parker Bowne räknas som Personalismens fader i Amerika.. 

Albert C. Knudson, som var en känt teolog och filosof tillhörde en 

emigrantfamilj från Skandinavien. Edgar Sheffield Brightman är känt för sin 

filosofi om den begränsade Guden. Denna filosofi går under namnet FINITISM. 

De två andra filosoferna representerar en absolutistisk filosofi. De två 

begreppen skall vi behandla senare i detta arbetet. 

Det är många filosofer som har skolats i Personalismens filosofi och som 

har suttit på professorsstolar vid Amerikanska universitet och College. Här kan 

nämnas tre betydande personlighets filosofer i den långa procession av filosofer 

som tågar fram på den filosofiska arenan. 

Det är Francis J. McConnell, som slutade sin karriär som biskop i 

Metodistkyrkan. R. T. Flewelling, Professor och redaktör för facktidskriften 

The Personalist, Mack B. Stokes, Parker Professor i Systematisk Teologi vid 

Emory Universitetet, Atlanta, Georgia. Han blev senare biskop i 

Metodistkyrkan. Professor Stokes var en av mina lärare vid Emory Universitet. 

KORT DEFINITION AV PERSONALISMEN 

Personalismen är det filosofiska system som hävdar att den högsta 

verkligheten, den första orsaken är en personlig varelse; en oändlig Person. Med 

&s 

8


ordet "Person" menar vi en varelse , som har de karakteristiska attributen, som 

vi kallar för självkännedom. Detta innebär att personen har kunskap om sig 

själv, kan styra sig själv genom en beslutsprocess eller dirigera sitt eget liv, och 

personen kan bestämma vilken kurs som skall tas. 

Varje människa har en filosofi av något slag antingen hon är medveten 

om den eller inte. Ju mindre hon vet om sin egen filosofi ju mer är hon dirigerad 

av den. Detta kan vi hävda därför att filosofi är helt enkelt ett försök att ge en 

redovisning för den mänskliga erfarenheten. Personalismen är med andra ord 

människans sätt att betrakta verkligheten. 

Edgar Sheffield Brightman säger att: 

" En person är ett medvetet Jag, 

som kan utveckla ideella värden". 

Personalismen är övertygelsen att medveten personlighet är både det 

högsta värdet och den högsta verkligheten i universum. 

Huvud idén för Personalismen är att i allt som förändras är där Én som 

inte förändras. Gud är från evighet till evighet. 

Personligheten är nyckeln till verkligheten. Personen förändras över 

tiden, men förblir samma person. Den bästa förståelsen vi kan ha av Gud är i 

personliga kategorier; ty erfarenheten övertygar oss om att verkligheten runt oss 

ger oss den största meningsfullhet i personliga kategorier. 

RELIGIONSFILOSOFISK METOD ÄR SYNOPTISK 

Vi ger här en orientering över vårt arbetssätt och vår metodologi i 

religionsfilosofi innan vi börjar tillämpa våra kunskaper och metoder i vårt 

filosofiska arbete. 

Vi gör klart från början av vårt studium, att erfarenheten är 

grundläggande i religionsfilosofi. Nu skall vi göra erfarenheten till en metod i 

religionsfilosofin. 

Vår erfarenhet består av hela vårt medvetna liv. Religionen är endast en 

del av hela vårt medvetna liv, och av vår erfarenhet. 

Om vi ritar upp en stor cirkel och delar den in i 8 bitar och sätter följande 

namn på varje enskild bit, så får vi en bättre bild av uppbyggnaden av 

människans medvetna liv: 

1. Vetenskapens upplevelsevärld. 

2. Arbete och fritid, som bidrager till 

den medvetna upplevelsevärlden. 

3. Den teologiska upplevelsevärlden. 

4. Den politiska och ekonomiska 

upplevelsevärlden. 

5. Vardagsproblemens upplevelsevärld. 

6. Religionsfilosofins upplevelsevärld. 

&s 

9


7. Konstens, musikens och rekreationens 

upplevelsevärldar. 

8. Religionens upplevelsevärld. 

Religionsfilosofin vill hjälpa oss att få ett koherent, sammanhängande, 

syn på erfarenheten. Religionsfilosofin är en del av vår erfarenhet just nu, om 

våra medvetna tankar sysslar med de religionsfilosofiska problemen. 

Religionsfilosofin är den erfarenhet, som består i att tolka de religiösa 

erfarenheterna, och relatera dem till andra erfarenheter samt till erfarenheten 

som helhet. 

Religionsfilosofin är upptagen av problem med religiösa begrepp och 

föreställningar, som har samband med : 

tro, gudstjänst, tradition, Gud, uppenbarelse, 

odödlighet, tvivel, skepticism, sekularism, 

prästerskap, kyrka och stat, karisma och 

karismatiska rörelser. 

Alla dess problemområden rymmer frågor , som är problematiska , inom 

det medvetna erfarenhetslivet. 

Skall vi söka lösa de religiösa och religionsfilosofiska problemen, så 

måste vi börja med en nytolkning av erfarenheten. Detta därför att all mänsklig 

erfarenhet börjar, utvecklas och avslutas i erfarenheten. 

Naturvetenskapen är ett område för erfarenhetens nytolkning. Filosofin 

och religionsfilosofin är andra områden där erfarenheten tolkas på nytt. 

Både naturvetenskap och filosofi är aktiviteter inom erfarenheten, som 

rör sig i riktning från förvirring och motsägelser till ordning, sammanhang och 

motsägelsefrihet. 

Skillnaden mellan naturvetenskap och filosofi är att vetenskapens 

aktivitet rör sig om ett begränsat område av erfarenheten medan filosofi och 

religionsfilosofi har som mål att innesluta och tolka all erfarenhet i en 

sammanträngd enhet. Härigenom får den fram en panoramabild av religionens 

verklighet. 

Religionsfilosofin omtolkar och nytolkar den religiösa erfarenheten, och 

tankeriktningen går från kaos till kosmos eller ordning och sammanhang i 

erfarenheten. 

Metoden är gemensam både för naturvetenskap och filosofi, men de två 

aktiviteter skiljer sig endast i verklighetsområde och i subjekt som tas ut för 

analys. 

RELIGIONENS PYRAMID TRO 

Vi kan konstruera en pyramid och få fram illustration av en pyramidal tro. 

Överst i pyramiden finner vi den objektiva värdekällan. I pyramidens basplan 

finns personerna och deras värden, där personen kan uppleva ensamhet eller 

&s 

10


gemenskap i grupprelationerna. Religionens centrala pyramid tro kan samlas i 

följande tre punkter: 

1. Där finns en objektiv värde källa i universum, som 

ger sig själv tillkänna i kosmos. Det kan 

vara Gud, gudar eller det man tillber 

mer än annat. 

2. Människan erfar värden, ensam eller i grupp. 

3. Religiösa värden upplevs , som en relation mellan 

den mänskliga personen , och den gudomliga 

Personernas Person. 

PERSONENS ERFARENHET AV VÄRDE 

Vi kan här göra en sammanfattning av personens erfarenhet av värde 

eftersom personen är en värdesökare. Vidare kan vi presentera en värdeskala, 

som är giltig för alla mänskliga personer. 

Personen upplever följande värden: 

1. Sociala värden, som vi kan betrakta utifrån 

synpunkten att människorna skall dela med varandra. 

2. Karaktärsvärden, som uppnås genom självkontroll 

med hjälp av viljan. 

3. Estetiska värden, som är uppskattade skönhetskänslor. 

4. Intellektuella värden, som framkommer genom kunskap. 

5. Religiösa värden, som upplevs genom gudstjänst och 

samarbete med den kosmiska värdenas moder. 

EN VÄRDE SKALA 

Eftersom människan är en värdesökare, så kan det vara bra att ha en värde 

skala för att se vilka värden personen söker. Vi har tre huvudformer av värden 

med en del underavdelningar enligt följande modell: 

I. RENA INSTRUMENTALA VÄRDEN: 

a. Naturvärden. Här ingår liv, graviditet, ljus och energi. 

b. Ekonomiska värden. Dessa är bytesvärden. 

II. LÄGRE INTRINSIKA VÄRDEN : 

a. Kroppsvärden. Här ingår: 

* känslan av att vara frisk. 

* glädjen över att leva. 

* njutning av sexlivet. 

* glädjen över att vara en 

framgångsrik atlet. 

&s 

11


b. REKREATIONSVÄRDEN . Dessa värden 

gäller både barndomsåren och vuxenåldern: 

* lek. 

* humor. 

* nöjen. 

c. ARBETSVÄRDEN. Detta värdet upptäcker du när 

du är borte från arbetet eller blir friställd. I sådana 

situationer längtar du tillbaks till arbetet. Arbetet skulle 

ge så mycket bytesvärde att du kunde leva ett liv värdigt 

Guds barn. Personen skulle ha rätt att ha kontinuerligt 

arbete och året om inkomst. 

III. HÖGRE INTRINSIKA VÄRDEN. 

a. SOCIALA VÄRDEN. Detta är värden som upplevs i 

gemenskap med andra människor. Värden upplevs i 

medveten association, kooperation eller genom att dela 

med sig. Dessa värden är beroende av sanning, godhet, 

skönhet och religion. Utan dessa faktorer försvinner de 

sociala värden. 

b. KARAKTÄRSVÄRDEN. En god karaktär värdesätts av 

varje rationell tänkarhjärna, men den bör kontrolleras av 

en god vilja. 

c. ESTETISKA VÄRDEN. Dessa uppnås genom det sköna, 

det tragiska, det komiska och det sublima. 

d. INTELLEKTUELLA VÄRDEN. Dessa värden är resultat 

av sanningskärlek och sanningssökande. 

e. RELIGIÖSA VÄRDEN. Dessa värden upplevs i mötet 

med det heliga och genom att söka det heliga. Att dela 

med varandra upplevs också som ett värde i religionen. 

I gudstjänsten upplever den sökande också känslor av 

värde. Den troende finner att samarbete med den objektiva 

kosmiska källan , som är ursprunget till alla värden ,ger en 

upphöjd glädje, som är värd att söka. 

VAD RELIGIONSFILOSOFI ÄR 

*. Empirisk vetenskap. 

.* Förnuftig tolkning av religiös erfarenhet. 

&s 

12


.* Materialet hämtas från vetenskaperna. 

.* Från data till kunskap. 

.* Tolkar erfarenheten genom ett kritiskt tänkande. 

.* Religionsfenomenologi. 

.* Studiet avgränsat mot andra vetenskaper. 

.* Religion och tänkande.. 

Religionsfilosofi är en kritisk granskning av religionen i relation till 

människans hela liv i dagens situation. 

Den moderna människan kommer därmed i centrum av intresset. Här 

träder hon fram med sina tvivel, sitt hopp, sina besvikelser, sina framtidsmål 

och sina begränsningar inom de ekonomiska, sociala och kulturella och 

religiösa ramar där hon lever sitt liv. 

Detta tyder på att den mänskliga erfarenheten måste komma att stå i 

centrum av intresset. Personens erfarenhet kommer med material till 

diskussionen liksom den hebreisk – kristna - islamiska uppenbarelsen kommer 

in med information om vad inte uppkom i människors tankar; men som har 

givits i den mänskliga erfarenheten. 

Religionsfilosofi blir en förnuftig tolkning av den religiösa erfarenheten. 

Detta tolknings försöket skulle säkert kunna stimulera tänkandet och framkalla 

fruktbara diskussioner. På detta sätt skulle vi kunna få fram tankar och 

upplevelser som annars skulle vara ofruktbara och innersta. 

Religionsfilosofins data eller kunskapsmaterial har samlats i 

naturvetenskaperna och i de humanistiska vetenskaperna. Det smärtsamma och 

tidsödande arbetet att samla materialet skall vi inte ge oss in på här, även om vi 

kan samla erfarenhet och ge vårt bidrag till materialsamlingen i 

religionskunskap. 

Här följer en enkel modell av vägen från data, som är råmaterialet, och 

fram till kunskapen, som är den färdiga produkten: 

Informationen eller data kommer från: 

a) icke vetenskaplig erfarenhet, och från 

b) vetenskaplig erfarenhet. 

Detta är obearbetad kunskap. Råmaterialet testas eller prövas på två 

områden. Materialet testas inför förnuftets domstol där det blir till en medveten 

erfarenhet. Vidare testas materialet i det praktiska livet och det omvandlas då 

till en empirisk erfarenhet. De nämnda två testen strålar samman till en slutgiltig 

kunskap. Denna kunskap är objektivt och rationellt tolkat och är en organiserat 

erfarenhet. 

Religionsfilosofi blir en tolkning av det fruktbara material, som 

vetenskapen har hängande som mogna frukter för oss att plocka. 

Vår uppgift här, som religionsfilosofer, blir att tolka den religiösa 

erfarenheten och visa hur vi tänker med utgångspunkt från den religiösa 

&s 

13


verkligheten. 

Religionsfilosofiskt tänkande måste enligt sin natur bli ett kritiskt 

tänkande, som kanske många religiösa människor till en början kan ta illa upp; 

men eftersom verkligheten och sanningen är på samma sidan i livet, så har vi 

inget att frukta, om vi endast håller oss till sanningen. 

Religionsvetenskapen får dagligen data genom vardagens- och 

helgdagarnas religiösa upplevelser. Dessa upplevelser mottagas och registreras 

av faktasamlarna, som är religionsfilosofins fenomenologer. Det är alltså 

vetenskapsmännen som samlar materialet , som filosoferna tolkar. 

Där finns filosofiska skolor, som reproducerar det material som 

vetenskaperna har kommit med, och så ger de materialet ut på nytt. Detta blir ett 

stort mer arbete. Genom detta dubbelarbete kommer dessa filosofer kanske 

aldrig fram till sin egen uppgift. Dessutom kan vi ju inte använda annat än den 

vetenskapliga metoden. Om vi då gör dubbelarbetet, så blir det intet annat än att 

tugga över gammal skåpmat. Det är därför det bästa att gå direkt på uppgiften. 

Vi får därför kanske ta med data som en översikt och orientering i den grad det 

är nödvändigt beroende på förkunskaperna vi har i ämnet. 

Här följer en översikt över religionsvetenskapen enligt det material som 

professor E. S. Brightman tar med i sin religionsfilosofi för att ge en översikt 

över religionserfarenhetens data. 

RELIGIONSFENOMENOLOGI : 

I. RELIGIONSHISTORIA : 

a. Primitiv religion. 

b. Stamreligioner. 

c. Nationalreligioner, prästerliga. 

d. Universalreligioner, profetiska. 

e. Levande religioner. 

f. Döda religioner. 

II. RELIGIONSPSYKOLOGI : 

a. Omvändelsepsykologi. 

b. Mystikens psykologi. 

c. Bönens och gudstjänstens 

psykologi. 

d. Individuella psykologiska 

typers psykologi. 

e. Religionspsykologi och 

det undermedvetna. 

f. Religionspsykologi och 

socialpsykologi. 

&s 

14


III. RELIGIONS SOCIOLOGI : 

a. Religionen och sociala 

grupper och institutioner. 

b. Religionen och ekonomiska 

krafter. 

c. Religionen och sociala reformer. 

d. Religionen och dess 

kardinaltrossatser. 

GRÄNSER RUNT RELIGIONSFILOSOFIN 

När det gäller religionsfilosofins plats i religionsstudiet, så är det bra om 

vi kan göra några gränsdragningar i disciplinen. Genom denna åtgärd kommer 

vi inte att förvänta för mycket av religionsfilosofin, och på den andra sidan 

behöver vi inte förvänta för lite av religionsfilosofin. 

Gränserna mot teologin är inte alltid så klara, och skiljer sig inte alltid i 

metod, eftersom många systematiska teologer behandlar sitt material med 

filosofisk objektivitet. 

Teologin är begränsad i relation till religionsfilosofin genom att den 

sysslar med en speciell religion. Intresseområdet kan gälla judendomen, 

kristendomen, islam, buddismen, hinduismen eller någon annan religion. Här 

finns inte alltid den kritiska och objektiva attityden som i filosofin, utan vi 

accepterar vår religion som uttryck för den gudomliga uppenbarelsen. Kritik 

och ifrågasättande av teologins material skulle, av många troende, tas som 

tvivel och vantro snarare än som uttryck för ett öppet och forskande sökande 

efter kunskap och sanning. 

Religionsfilosofi har inte teologins begränsning utan är inriktad mot alla 

former av religion och religiös tro. Här har vi religionsfilosofins område för 

forskning och kritiskt tänkande. Religionsfilosofin står inte i någon speciell 

religions tjänst , utan söker att få fram den religiösa sanningen som är inbakat i 

varje religions historia, psykologi och sociologi. 

Religionsfilosofin söker sanningen i alla religioner med sin kritiska 

metod och sitt sätt att tolka erfarenheten. I alla religioner finns erfarenhet även 

om erfarenhetens data och innehåll kan variera. 

Det är inte säkert att läsaren kommer att finna den religionsvetenskapliga 

kunskapen uppbygglig eller till hjälp för den dagliga andakten på samma sätt 

som E. Stanley Jones´ andaktsböcker, eller att läsaren pragmatiskt kan använda 

den för att framkalla bättre personer i religionens värld. 

Religionsfilosofin vill däremot hjälpa människan fram till en objektiv och 

rationell tolkning av erfarenheten. 

I klartext kan vi säga att religionsfilosofin vill hjälpa människan att 

&s 

15


använda sig av förnuftet. Det är inte så att förnuftet skapar verkligheten utan det 

finner verkligheten och tolkar den utifrån sin kritiska förmåga och skapar 

sammanhang och mening av det som var fragmentariskt och meningslöst. 

Vi kan, som det framgår av det sagda, säga att sökande efter det 

teoretiska vetandet kommer att skapa bättre personligheter, därför att det 

teoretiska förnuftet hjälper det praktiska förnuftet till en fördjupning av det 

religiösa livet med dess andakter, meditationer och studier. 

Den verkliga andakten är sålunda en biprodukt av sanningen. En 

intelligent tro är därför önskvärd , om vi skall övervinna den hysteriska 

nervositeten som utvecklas hos många fundamentalister och ortodoxa troende, 

som fruktar att religionen inte kan överleva en ärlig undersökning och kritik. 

Men det är kanske ingenting , som är så stärkande , som en efter kritisk tro. 

RELIGIONSFILOSOFINS SIDOVERKNINGAR 

Religionsfilosofin har många biverkningar, och bland dessa finner vi att: 

1. Religionsfilosofin fördjupar och vidgar 

det religiösa livets bas. 

2. Religionsfilosofin ger livet en princip 

för andlig tillväxt. 

3. Religionsfilosofin disciplinerar och håller 

det religiösa livets överdrifter och 

frosseri under kontroll. 

4. Religionsfilosofin riktar det religiösa 

livet mot den eviga erfarenhetsvärlden. 

De stora religionsutövarna har också varit djupa tänkare. På basis av 

denna upplevelse måste vi erkänna att erfarenheten visar människan att både 

tanke, känsla och vilja måste förenas i religionens värld. 

Religionsfilosofen E. S. Brightman (A Philosophy of Religion, s. ix ) 

säger att: 

" Religion utan tanke är som en båt utan roder, 

men ett utmärkt roder utan båt lämnar sin 

ägare i ett dilemma". 

1. b= är ett roder. Att enbart ha ett roder är som 

tänkande utan religion. 

2. B= är båt utan roder. Religion utan tanke är som 

en båt utan roder. 

3. Bb = är båt med roder. Religion med tänkande är 

som en båt med roder. 

Den samma uttrycks genom sentensen att : 

EN TRO SOM INTE HAR IFRÅGASATTS 

ÄR INTE VÄRD ATT HA ! 

&s 

16


Du bör veta vad du tror, och så vara redo att försvara din tro inför alla 

som kräver dig till räkenskap för din hög heliga tro. Tro argumenterar för och 

mot tro, och endast TRO kan ersätta TRO. 

GUD OCH RELIGIONEN 

Innan vi går vidare i vår framställning av personerna och den personliga 

filosofiska metoden och tolkningar av verkligheten, så låt oss peka på att där 

finns många olika uppfattningar av Gud, som kan bli föremål för vetenskaplig 

analys och syntes. Vi är medvetna om den mångskiftande uppfattningen av Gud 

, och de olika religionsfilosofiska skolorna som kan växa fram ur dessa 

filosofiska riktningarna . Även om vi här ger en kort översikt över de olika 

uppfattningarna av Gud och religionen, så är vår primära uppgift att göra den 

personalistiska religionsfilosofin känt. Här följer den utlovade korta översikten 

över människornas uppfattning av Gud : 

1. Gud uppfattas som den objektiva källan till liv och värden. Han 

är den som bevarar värdena inklusive den mänskliga personen. 

Detta är en form av personalism. 

2. Gud uppfattas som personifierade speciella värden. Detta är 

polyteism. 

3. Gud uppfattas som den personifierade nationella andan. Detta 

är henoteism. 

4. Gud uppfattas som den högsta personliga skaparen. Här möter vi 

monoteismen. 

5. Gud upplevs som verklighetens helhet. Detta är panteism. 

6. Gud framställs, som källan till all varelse, men vi vet inget om 

denna källa. Positionen om den okända källan till allt varande 

kallas agnostisk realism. 

7. Gud är den mänskliga längtan och stävan efter ideella värden. 

Filosofin är känt som humanism. 

8. Gud, som den övermänskliga och övernaturliga uppenbarare, 

av det som är värdefullt. Här har vi en position som går under 

namnet deistisk 

supernaturalism. 

9. Gud betraktas som de ideella värdenas system. Detta är en 

opersonlig idealism. 

10. Gud framställs som naturens tendens att uppehålla eller 

producera värden. Vi kallar filosofin för religiös naturalism. 

11. Gud uppfattas antingen som revolutionär eller evolutionär. Vi 

upptäcker här en revolutionsfilosofi och en evolutionsfilosofi. I 

kristendomen finns dessa två elementen i det profetiska och det 

prästerliga elementet eller ämbeten. 

&s 

17


12. En evolutionär uppfattning av Gud finner vi i uppfattningen att : 

Gud är medveten tanke, sinne och själ, som är immanent både ute i 

naturens rike och i världen. Gud är en andlig person utan en biologisk organism. 

Detta är teism. 

De tolv punkterna visar oss att det finns ett stort fält för 

religionsfilosoferna att arbeta med, analysera, systematisera och bearbeta 

synoptiskt. Vi inriktar oss i fortsättningen på den uppgift, som vi började med, 

och som vi satte oss som mål. 

DEN EMPIRISKA METODEN I RELIGIONSFILOSOFIN 

Den empiriska metoden i religionsfilosofi är så inklusive och liberal, att 

den finner plats för alla synpunkter, attityder och trostyper. Den tar också med 

synpunkter, som är motsatsen, till den egna filosofin. Till och med militanta 

motståndare får behandlas. 

Det är en mammutuppgift som ligger framför en empirisk religionsfilosof. 

Det är så att vi kan inte klara av den omfattande uppgiften i denna korta 

framställningen, men vi får hålla målet i sikte under tiden, som vi lär oss 

metoden. 

Den empiriska metoden måste innehålla följande moment : 

1. Materialet bör ge tanken en översikt över alla 

fakta som har anknytning till religionsfilosofin. 

2. Första punkten innefattar också tävlande teorier. 

3. Vi måste undersöka och analysera erfarenheten 

för att finna ut om den innehåller eller förutsätter 

a priori princip. 

4. Den empiriska metoden kräver att alla data och 

synpunkter i den rationalistiska a priorismen, 

logiska positivismen och barthianismen 

observeras och värderas. 

5. Den empiriska metoden måste också observera och 

värdera erfarenheter som de tre nämnda filosofiska 

synpunkterna avvisar, förlöjligar eller bagatelliserar. 

Vidare kan vi säga att det är ett faktum att religionen och 

religionskunskapen eller påstådd religiös kunskap uppkommer i den mänskliga 

medvetna erfarenheten och prövas av erfarenheten. Godtager vi denna 

synpunkt, så har vi accepterat en empirisk metod av öppenhet i tanken och dess 

undersökning. Denna metod innebär att vi inte på förhand bestämmer oss för 

några slutsatser. 

&s 

18


METOD OCH ARBETSSÄTT I FILOSOFI 

Från professor E. S. Brightman (Nature and Values, pp.106-107) kan vi 

lära oss ett mönster för vår empiriska arbetsmetod. Han uppmanar oss till 

följande arbetsmetod: 

1. VAR KONSEKVENTA. Du bör eliminera alla motsägelser. 

2. VAR SYSTEMATISK. Upptäck alla relevanta relationer. 

3. VAR INKLUSIVE. Överväg alla tillgängliga erfarenheter. 

4. VAR ANALYTISK. Tag i betraktande alla element som 

bygger upp det sammansatta. 

5. VAR SYNOPTISK. Relatera alla element av vilket som 

helst helt till dess ägodelar som ett hela. 

6. VAR AKTIV. Använd experimentella metoder. 

7. VAR ÖPPEN FÖR ALTERNATIV. Granska många 

möjliga hypoteser. 

8. VAR KRITISK. Testa och verifiera eller falsifiera 

hypoteserna. 

9. VAR BESLUTSAM. Håll dig till den bäst möjliga hypotesen. 

MOTIVERING FÖR DEN EMPIRISKA 

METODEN I RELIGIONSFILOSOFIN 

Religionsfilosofin, som inte har ett så snävt avgränsat område , som den 

kristna filosofin eller någon annan speciell religions område, måste ta med all 

erfarenhet i människans medvetna liv , för att få synopsis. 

Genom att ta med erfarenheten har vi en fast grund att utgå från, samt ett 

stort material , som vi kan sovra i. 

Det är speciellt tre grupper av tänkare som opponerar sig mot den 

empiriska metoden i religionsfilosofin. Dessa är : 

1. A priori filosoferna. 

2. De logiska positivisterna, och 

3. De barthianska tänkarna och 

deras nära släktingar. 

Det är två teser, som de religionsfilosofiska empiristerna hävdar, och som 

kritiseras av motståndarna. De två teserna är : 

T1 : " Religiös kunskap uppkommer ur erfarenheten". 

T2 : " Religiös kunskap testas av erfarenheten". 

&s 

19


A PRIORI FILOSOFERNAS RELATION TILL EMPIRISTERNA 

A priori filosoferna skiljer mellan erfarenhet och förnuft i sin filosofi. 

Erfarenhet är för a priori filosoferna byggd upp av givna data såsom : 

1. Sinnesdata. 

2. Moraldata, och 

3. Religiösa livets data. 

Förnuftet däremot består av eviga giltighetsprincip, och dessa har inte sin 

rot i erfarenheten, som vi vanligen menar med erfarenhet. 

Ett exempel kan klargöra skillnaden. Tänk er att vi har liggande fyra 

äpplen på bordet. Det slutar vi oss till från sinnesdata. Den kunskap som vi har i 

hjärnan, om de fyra äpplen, har vi fått genom synsinnet, luktsinnet och 

känslosinnet. Denna erfarenhet har vi fått genom att vi har sett äpplen' luktat på 

dem och klämt på äpplen. 

Sanningen att 2+2 = 4 är evig, universell och en nödvändig sanning, som 

vi inte har kommit fram till genom att betrakta äpplen. Denna sanning är 

däremot oberoende av erfarenheten. Detta kommer vi fram till antingen på 

grund av att det är hjärnans sätt att arbeta eller från en ren logisk operation eller 

tankeakt. 

Överför vi detta resonemang till religionen, så hävdar den religiösa a 

priori filosofen att tron på Gud inte är lik tron på de fyra äpplen. Tron är 

däremot lik den matematiska sanningen 2+2=4, som är oberoende av 

erfarenheten. A priori filosofens tro på Gud är, som tron på axiomen och 

postulaten som sanningen härleds ur, och detta gör att kunskapen är säker. 

Postulaten är sanna och därför är 2+2=4 oberoende av hur många äpplen som är 

synliga. Denna kunskapen är därför oberoende av erfarenheten. 

På detta sätt blir a priori filosofernas uppgift att söka så mycken a priori 

kunskap, som möjligt. Denna aktivitet gäller lika i matematik, logik, etik och 

religion. Genom detta förfaringssättet utrustar de den religiösa tron med absolut, 

fast och orubblig säker kunskap. 

Denna a priori princip hos de religiösa filosoferna bygger till en stor del 

på Immanuel Kant ´s filosofi. Detta gäller både Jakob Friedrich Fries (1773- 

1843) och Rudolf Otto (1869-1937) för att nämna två a priori filosofer. Rudolf 

Otto säger att varje a priori princip vilar på beslut som är oberoende av 

erfarenheten. Ernst Troeltsch (1865-1923) som var professor i teologi i 

Heidelberg och professor i filosofi i Berlin hävdar däremot tillsammans med 

professor A. C. Knudson (1873-1953) vid Boston Universitetet att det religiösa 

a priori var en medfödd kapacitet för religiös erfarenhet hos den mänskliga 

själen. Dessa två filosofer byggde sin a priori filosofi på en psykologisk och 

empirisk bas snarare än på logik, som hos de två först nämnda filosoferna. Detta 

betyder inte att Knudson och Troeltsch inte är logiska. Även hos den svenska 

Lund teologen Anders Theodor Samuel Nygren (1890-1978) dyker Kants a 

&s 

20


priori filosofi upp och inspirerar boken "Det religiösa a priori". 

En empirikers kritik av de religiösa a priori filosoferna måste ta sin 

utgångspunkt i de empiriska fakta. Om den religiösa tron är absolut och fast, 

varför finns där så mycken otro , tvivel och ateism även bland de som vill tro ? 

Vidare är det vilseledande att tala om något, som är oberoende av den 

mänskliga erfarenheten; ty det som vi inte har någon erfarenhet av, kan vi ju 

inte veta något om. 

Empirikern hävdar att den tankeprocess som pågår för att tänka att 2+2=4 

är lika mycket en medveten erfarenhet, som den process, som ingår i att 

observera fyra äpplen på bordet framför iakttagaren. Ingen tankeprocess, varken 

när det gäller matematiska eller logiska postulat och axiom, kan ske oberoende 

av erfarenheten. 

Istället för att dela upp erfarenheten och hävda att delar av den är 

oberoende av andra delar, så är det mindre problematiskt att vara en 

allomfattande empiriker även i religionens värld och definiera erfarenheten som 

: 

" ALLT SOM ÄR NÄRVARANDE I PERSONENS 

MEDVETNA LIV TILL VARJE TID". 

Enligt denna definition, så kan ingen mänsklig person bli en verklig 

religiös a priori anhängare, om han inte har en nödvändig relation till all religiös 

erfarenhet. Även Gud uppenbarar inte speciella sanningar, utan HAN 

uppenbarar istället sig själv och sin egen natur. 

LOGISKA POSITIVISTERS RELATION TILL EMPIRISTERNA 

De logiska positivisterna skiljer mellan erfarenhet och förnuft precis som 

a priori filosoferna , men de talar inte gärna om förnuftet , som de tycker är allt 

för psykologiskt. 

De talar hellre om en distinktion mellan logiska och faktiska 

propositioner. Logiska resonemang utifrån de logiska antaganden handlar 

endast om rena formella sanningar som rör de logiska implikationerna. De 

logiska implikationerna säger inget om den verkliga världen, och de kan inte 

säga något om dess existens. 

Rena logiska a priori princip kan inte definiera religionen eller något 

annat i verklighetens värld. För all information om verklighetens värld måste vi 

konsultera erfarenheten själv. 

För den logiska positivisten blir erfarenheten begränsad till det som vi 

kallar för sinneserfarenheten. 

Den logiska positivismens hållning till religionen och den religiösa 

erfarenheten har en mycket begränsad användning i religionens värld. Detta 

inser vi lätt, när vi kommer ihåg, att den religiösa erfarenheten inte enbart 

innehåller sinneserfarenheter utan också andra erfarenheter, som kallas religiösa 

&s 

21


värden. Upplyftande av anden i gudstjänsten samt erfarenheten av moraliska 

förpliktelser är karakteristisk för religionen, men varken gudstjänstupplevelsen 

eller den moraliska förpliktelsen innehåller moment, som är verifierbara i sinnes 

perception. Det samma är fallet med min själv upplevelse som erfarenhets- 

mässigt inte verifieras av sinnesorganen i varseblivning; ty det är min själv 

erfarenhet och jagupplevelse, som erfar och upplever sinnen, och inte tvärt om. 

Jag har också erfarenhet av mina tankar, och denna medvetenhets -upplevelsen 

är en erfarenhet, som inte verifieras av sinnen. 

Kan du genom sinnena verifiera den religiösa lov segelsen och tillbedjan 

eller medvetandet att "jag borde" göra den speciella saken? 

Här ser vi att där existerar mer i erfarenheten än sinneserfarenhet. Om en 

tänkare hävdar att inga fakta är verklig empiriska, om de inte är 

sinneserfarenheter, så har han genom en förutsägelse och ett förhands antagande 

uteslutit all religiös erfarenhet från möjligheten att ge något bidrag till 

sanningen. På detta sättet blir den logiska positivismen dogmatisk genom sina 

förutfattade meningar om vad som är erfarenhet. 

Logisk positivism betraktar filosofi som om den är begränsad till logik, 

samt till den form av vetenskap, som kan verifieras av sinneserfarenhet. 

Mot denna begränsade vetenskap hävdar en inklusive empirisk filosofi, 

att vi måste tolka religionerna av all slags erfarenhet till varandra och söka efter 

en nyckel för att relatera logik, sinneserfarenhet och värdeerfarenhet till 

varandra. Logisk positivism omöjliggör en sådan undersökning innan vi har 

påbörjat den. 

En kort summering av de två filosofiska skolorna, som har behandlats här 

ovan, kan karakteriseras på följande sätt : 

* Den rationalistiska a prioristen söker att skydda religionen från 

erfarenhetens risker genom att upphöja den till det rena förnuftets 

värld, och samtidigt förespråkar han en rationalistisk tro. De 

rationalistiska a prioristerna hävdar alltså att den empiriska 

metoden är inadekvat. 

* Den logiska positivismen söker att utplåna religionen genom att 

neka den en plats i erfarenheten. Den logiska positivismen hävdar 

med andra ord en skeptisk tro. De logiska positivisterna hävdar 

att den empiriska metoden avslöjar ingen religiös erfarenhet. 

BARTHIANERNAS RELATION TILL EMPIRISTERNA 

Barth anhängarna är kontinentala tänkare med utgångspunkt i John 

Calvin (1509-1564) och Karl Barth (1886-1968), samt andra reformerta 

teologer. Dessa har blivit utgångspunkt för den kontinentala teologin , som går 

under namnet "kristeologi" eller objektiv teologi. Lundateologin har haft viss 

släktskap med denna teologi fastän den har uppkommit från andra källor och 

&s 

22


oberoende av den kontinentala teologin. 

Barths filosofi hävdar att frälsningens enda källa är "Ordet" eller den 

gudomliga uppenbarelsen. Karl Barth sätter uppenbarelsen i motsatsförhållande 

till förnuft och erfarenhet, eftersom han hävdar att Gud och allt annat i denna 

världen är helt annorlunda än människan . 

Att sätta en så skarp gräns mellan uppenbarelsen på den ena sidan, och 

förnuftet och erfarenheten på den andra sidan, kan diskuteras eftersom både 

förnuftet och erfarenheten kan uppfattas som en form av uppenbarelse. I 

Barths teologi, eller skall vi säga filosofi, hävdas att det är en ren avgudadyrkan 

att lita på förnuftets resultat som sanning. Det enda värdet, som förnuftet har i 

religionen, är att göra uppenbarelsen klarare ; men erfarenheten litar han inte på 

mera än han litar på förnuftet. 

Religionen är för Barth lärljungarna uttryck för en mänsklig erfarenhet 

och mänsklig tro snarare än gudomlig uppenbarelse och handlande. En sann 

Barth filosof vill grunda sin tro , på Gud allena, och inte på något mänskligt 

tänkande eller erfarenhet. 

Mot denna totala objektivism inom teologins relation mellan det 

gudomliga och det mänskliga, kan vi ju ställa frågan om inte Gud kan avslöja 

sig själv eller uppenbara sig själv både i förnuftet och i erfarenheten? Är inte 

Guds uppenbarelse kontinuerlig? Om det inte är fallet, så kan ju inte Guds 

budskap förmedlas från en generation till en annan. 

Om Gud inte uppenbarar sig i förnuftet och personernas erfarenhet, vad 

skall vi då göra med den bibliska läran om Kristi inneboende kraft och närvaro i 

de troende ? 

I sammanhanget kan det ju vara av intresse att läsa vad Den heliga 

skriften säger om erfarenheten av den inre uppenbarelsen av Kristus och hans 

gudomliga kraft. Det kan vara tillräckligt att analysera följande skriftställen: 

Joh.14: 20; 17:23; Rom. 8:10; Gal. 2: 20; Ef .3:17-19; Kol.1:27; 1 Joh.3:24 ; 

Uppb.3:20. 

Om det verkligen är så att Gud och det gudomliga är helt annorlunda än 

det mänskliga, så finns det ingen möjlighet att ha någon kunskap om det 

gudomliga. Kristus däremot talar om något helt annat. Gudamänniskan Jesus 

Kristus är ju inte emot förnuftet, utan förnuftet finner verkligheten och ordnar 

den, ger den sammanhang och ger den mening. 

När Barth anhängarna trots allt sitt motstånd mot förnuftet, ändå måste 

erkänna att vi kan använda förnuftet i religionen för att göra uppenbarelsen 

klarare, varför kan vi inte då erkänna förnuftets plats i religionen ? 

Varför måste uppenbarelsen ha förnuftets hjälp att tolka sitt 

meningsinnehåll, enligt Barth filosoferna? Kan inte uppenbarelsen klara sig på 

egen hand utan det mänskliga förnuftet? Om inte, så får vi väl lita på förnuftet 

och använda det i Guds namn, så långt det går, eftersom vi inte kan genomföra 

den Barth´ s övernaturliga religion i de mänskliga relationerna. 

&s 

23


APOLOGI FÖR EMPIRISMEN I RELIGIONEN 

När vi summerar invändningarna mot de tre dogmatiska bekännelsernas 

metod i religionsfilosofin, så finner vi att dessa tre attityderna till 

religionsfilosofin är för trånga och odugliga för att bearbeta det 

religionsfilosofiska materialet som erfarenheten ger den filosofiska synoptikern 

och analytikern. De tre filosofiska skolorna, som detta arbetet kritiserar i 

religionsfilosofiska sammanhang , är : 

1. A priori filosoferna . 

2. De logiska positivisterna, och 

3. Barth´ s religionsfilosoferna 

eller teologerna. 

Om vi skulle skriva en religionsfilosofi från a priori filosofernas eller 

Barth´ s synpunkt, så måste vi undanröja alla tävlande metoder för att få ha det 

filosofiska fältet fritt för a priori filosoferna och Barth teologernas egna 

religions filosofiska operationer. 

Om de logiska positivisterna skulle skriva en religionsfilosofi, så måste 

de från starten visa att de inte kunde finna några objektiva och relevanta 

religiösa data i erfarenheten. Detta vore nödvändigt utifrån deras filosofiska 

premisser, så att de kunde förbereda sig och lägga grunden för sin helt negativa 

behandling av den religiösa erfarenheten i deras religionsfilosofi. 

Alla tre nämnda filosofiska positioner har redan tagit ställning till sitt 

material innan de har samlat det. Dessa filosofer förnekar till och med den 

religiösa erfarenhetens data , som icke relevanta eller icke verifierbara , innan 

de har undersökt materialet. 

Av de nämnda orsakerna kan vi inte på ett fruktbart sätt använda dessa tre 

filosofiska skolornas metoder. För oss återstår därför endast den EMPIRISKA 

ERFARENHETENS METOD, som användbar i försöket att bygga upp en 

empirisk personalistisk religionsfilosofi. 

VAD ÄR ERFARENHET ? 

Den erfarenhet, som det talas så mycket om här, är av två slag : 

1. Vetenskaplig erfarenhet. 

2. Den icke vetenskapliga erfarenheten. 

Den inte vetenskapliga erfarenheten är den erfarenhet vanligt folk har, 

och den ger råmaterialet till den empiriska religionsfilosofin på samma sätt som 

den ligger till grund för andra erfarenhetsvetenskaper. Den vanliga erfarenheten 

är ofta kaotisk och inte strukturerad innan den har studerats systematiskt och 

&s 

24


analyserats vetenskapligt. Driften att förstå och kontrollera erfarenheten ligger 

till grund för vetenskapens framväxt. Vetenskapen grundas på kontrollerad 

erfarenhet. Det är detta vi kallar experiment eller observationer. Detta leder 

fram till förståelsens erfarenhet, som vi kallar naturlagar. Lagarna tillämpas för 

vidare erfarenhetskontroll av : 

1. Naturen och dess bemästrande. 

2. Sjukdomarnas bekämpande, och 

3. Uppnående av många mål, som 

människan begär. 

Utvecklingen går alltså från oreda till ordning, och från ovetande till 

vetande. Det var denna process , som de gamla filosoferna syftade till , när de 

sade att utvecklingen gick från kaos till kosmos. 

Religionsfilosofin måste beakta både vetenskaplig och icke- vetenskaplig 

erfarenhet. Den vetenskapliga erfarenheten är sådan erfarenhet , som beskrivs 

och förklaras av vetenskapen i religionsfilosofin, i religionspsykologin och i 

religionssociologin. 

Den inte vetenskapliga erfarenheten är icke- vetenskapligt bearbetad. Det 

betyder inte att den är ovetenskaplig eller dålig vetenskap. Det är endast 

benämning på all erfarenhet, som inte är vetenskap. Denna erfarenhet är både 

mer grundläggande och mer omfattande än den vetenskapliga erfarenheten. Vi 

summerar icke vetenskaplig och vetenskaplig erfarenhet : 

1. Den icke vetenskapliga erfarenheten är mer fundamental 

och inklusive än den vetenskapliga erfarenheten eftersom 

den är en förutsättning för vetenskapen. 

2. Den icke vetenskapliga erfarenheten är råmaterialet för 

den vetenskapliga erfarenheten. 

3. Vetenskapen bearbetar och systematiserar erfarenheten 

och presenterar den som kunskap. 

4. Grundforskning ger ren kunskap för dess egen skull. Den 

är oberoende av sin tillämpning. Den rena kunskapen har 

ett intrinsikt värde eftersom kunskap om sanningen kan ge 

fröjd och glädje till tanken oberoende av kunskapens 

användbarhet i den praktiska verkligheten. 

5. Kunskapen har också ett instrumentalt värde eftersom 

kunskapssökande är riktad mot pragmatiska mål, där vi 

försöker att förbättra det mänskliga livet snarare än att njuta 

av den upphöjda kontemplationen över kunskapen för dess 

egen skull. 

Det som har sagts här påminner oss om att vi har både grundforskning 

och tillämpad forskning, och de är beroende av varandra. 

Vi kan summera och säga följande om den vetenskapliga aktiviteten : 

1. Att den försöker systematisera erfarenheten. 

&s 

25


2. Att den beskriver lagarna för objektens beteenden genom 

erfarenheten inom vissa områden. Som exempel kan vi säga : 

fysik är beskrivning av lagarna för materia i rörelse. Kemi är 

beskrivning av lagarna för substansens sammansättning och 

förvandling. 

Vi ser att all ren vetenskaplig erfarenhet är beskrivande, eftersom den 

berättar för oss vad fakta är, och vilka lagar dessa data är underordnade för sitt 

beteende. Men den mänskliga erfarenheten beskriver inte endast fakta och 

samlar data, utan den är nyfiken och vill veta : 

a. vad fakta är gott för, 

b. vad fakta är värd, 

c. vad vi kan göra med fakta. 

Erfarenheten av det goda, av värden och av vad vi bör göra med 

erfarenheten kallar vi för värdeerfarenheter eller axiologi. Värde- upplevelsen är 

vi intresserade av både i psykologi, i antropologi, i sociologi och i historia. I 

dessa vetenskapsgrenarna tar vi reda på vad människor värderar, vad gruppen 

värderar och vad nationen värderar. 

Vi har konstaterat att den vetenskapliga erfarenheten frågar efter fakta 

och data , medan den icke vetenskapliga erfarenheten innefattar mera, eftersom 

den frågar efter det värdet , som fakta har, genom att ställa frågor som : 

1. Vad är bäst att göra ? 

2. Vad är rätt att göra ? 

3. Vad är vackert att beskåda ? 

4. Vad är heligt ? 

Detta är värdefrågor, som tar reda på värdet av faktainformationen. 

Genom denna kunskap byggs det upp en hel värde lära, som kallas axiologi. Se 

den värdeskalan, som har presenterats i början av detta arbetet. 

Om vi renodlar fakta sökandet och värde sökandet, så får vi en deskriptiv, 

beskrivande, vetenskap och en normativ, värderande, vetenskap. 

Följande problemområden tillhör den normativa vetenskapen : 

1. Det godas problem behandlas i etiken. 

2. Det skönas problem studeras i estetiken. 

3. Det sannas problem tas upp i logiken. 

4. Det heligas problem analyseras i religionsfilosofin. 

Människans dagliga värderingar ligger utanför den deskriptiva 

vetenskapen även om vi i vetenskapen måste ta vår utgångspunkt i 

vardagserfarenheten. Denna är på ett helt annat sätt intresserad av värdefrågor 

än den vetenskapliga samlandet av data . 

En god viljas val är inte en byggkloss i någon vetenskap, men den gör det 

möjligt att bygga upp en godhetens vetenskap eller vetenskapen om det goda. 

Detta gäller också de övriga axiologiska frågorna. 

&s 

26


TANKEN, VILJAN OCH KAUSALITETEN 

Innan vi lämnar erfarenhetsvärlden, så är det ett par saker, som behöver 

uppmärksammas. Det gäller erfarenhetens värld som är samlat i den mänskliga 

hjärnan. Det gäller personlighetens själv transcendens och tankens objektiva 

referens. 

Vi lägger märke till att personen tänker och tror. Detta är aktiviteter i 

människans hjärna. Med sina sinnen hör personen, luktar och smaker. Vidare 

77ser personen något som inte är personens egen tanke eller hjärna. Genom alla 

förändringar behåller personen sin identitet, om inte sjukdom förstör förmågan 

till själv identitet. Verkligheten finns hos personen både fysiskt och andligt. På 

det fysiska verklighetsplanet finns enhet och identitet och fortsättning av 

självbevarelse. På det andliga verklighetsplanet finner vi personens hängivelse 

till sociala och ideala mål. Det styrande målet för personen är att fullborda 

uppgifter och plikter. Det är på det personliga planet att vi söker verkligheten 

och det är därför att vi säger att personen är nyckeln till verkligheten. 

TEOLOGISK FINITISM OCH ABSOLUTISM 

Dessa två positioner inom religionsfilosofin framkom , när filosoferna 

började tänka över problemen gott och ont, i en värld som en god Gud har 

skapat. 

PROBLEMET GOTT OCH ONT 

Gott leder fram till begärets dialektik, som endast finner sin 

meningsfullhet och kohärens i en personlig Gud. Här har det goda också sin 

kulminations punkt. 

Ont på den andra sidan, uppenbarar närvaron av ett ”surd” ont som icke 

kan reduceras. Denna form av ont innebär ett intrinsikt ont, som en god Gud 

tydligen inte kunde acceptera långt mindre skapa. 

I den klassiska teologin liksom i reformationsteologin ställdes problemet 

så, att vi hade att välja mellan en allsmäktig Gud , som måste ge avkall på sin 

kärlek och godhet på den ena sidan, eller en all god och all kärleksfull Gud som 

gav avkall på sin allmakt på den andra sidan. 

FYRA HUVUDRIKTNINGAR 

Under utvecklingens gång har där framkommit fyra huvudriktningar i 

relation till det onda och det godas problem. Där finns också olika 

kombinationer av dessa fyra synpunkterna, som är : 

&s 

27


1. NATURALISMEN, som innebär att existensen är neutral i 

värdefrågor. Det innebär att hela verkligheten eller en del av 

verkligheten är likgiltig eller oengagerad i frågan om gott och 

ont . Universum eller en del av det är likgiltigt till värde eller 

icke- värde. Med andra ord kan vi säga att Universum är värde 

fritt. 

2. OPTIMISMEN, som räknar med att existensen är bestämt 

utifrån värden. Det goda är grundläggande och det ursprungliga, 

medan allt ont är antingen overkligt eller så är det instrument för 

det goda. 

3. PESSIMISMEN, som hävdar att existensen är bestämt av 

disvärde. Det onda är grundläggande, och allt som till synes är 

gott, är antingen overkligt eller så är det instrumentalt ont. 

4. MELIORISMEN, som framsätter teorin att existensen är delvis 

kontrollerat av värde. På något sätt är både gott och ont verkligt, 

men gott dominerar på så sätt att förhållandena i universum är 

alltid föremål för förbättringar eller kan förbättras. Filosoferna, 

som hävdar denna positionen, tror att förhållandena i universum 

kan förbättras. 

Alla de fyra nämnda synpunkterna kan kritiseras på olika sätt, men här 

kritiserar vi dem på följande sätt : 

a. NEUTRALISMEN förklarar varken gott eller ont, utan lämnar 

båda , som om de vore mirakulösa mysterier. 

b. OPTIMISMEN kan kritiseras därför att den tar för lätt på 

upplevelsen av intrinsikt "surd" ont. 

c. PESSIMISMEN är inte öppen för upplevelsen av intrinsikt gott. 

d. MELIORISMEN konstruerar problemet, och tar en pragmatisk 

eller praktisk attityd till det, utan att lösa problemet principiellt. 

Den mest förnuftiga positionen, om vi endast har dessa fyra alternativen 

att välja mellan, blir att finna i någon form av meliorism. 

VAD SAKEN GÄLLER 

I tankehistorien finner vi att filosoferna har hävdat olika synpunkter på 

problemet gott och ont. Tänkarna har : 

1. Försökt förklara problemet gott och ont. 

2. Försökt visa att ont är i verkligheten gott. 

3. Försökt visa att ett koherent räkenskap för 

det ondas ondska och det godas godhet är 

en adekvat lösning på problemet. 

I klartext innebär det att en rationell definition av det ondas onda och av 

det godas goda, och deras relationer till mening och mål i universum ville vara 

en verklig lösning av problemet ont och gott. Detta skulle vara den enda 

lösningen, som vi förnufts enligt kan vänta oss. 

&s 

28


SKILLNADEN MELLAN TEISTISK 

ABSOLUTISM OCH FINITISM 

Skillnaden mellan de två nämnda religionsfilosofiska ståndpunkten kan 

kanske klarast förklaras på följande sätt : 

1. DEN TEISTISKA ABSOLUTISMEN är synpunkten att Guds 

vilja möter inga betingelser inom den gudomliga erfarenheten, 

som denna viljan inte skapar eller åtminstone godkänner. 

2. DEN TEISTISKA FINITISMEN är synpunkten att Guds vilja 

möter betingelser inom den gudomliga erfarenheten, som den 

viljan varken skapade eller godkänner. 

ARGUMENT FÖR OCH MOT TEISTISK ABSOLUTISM 

De argument, som anförs för denna position är speciellt av religiös natur, 

men där finns också logiska argument för denna filosofi. 

I princip ser den religiösa människan det onda i världen. Hon upplever 

det onda, och ser att hon måste frälsas från det onda. 

Den religiösa människan erkänner att det är mycket, som hon inte förstår, 

men hon bekänner att allt tjänar dom till godo, som tror på Gud. Även om hon 

ser allt det onda, så bekänner hon det godas första verklighet. Det är här det 

ontologiska argumentet för Gud kommer in i filosofin. 

ARGUMENT MOT TEISTISK ABSOLUTISM 

Det religiösa argumentet för teistisk absolutism är inte bindande av fyra 

orsaker : 

1. Det är inte historiskt sant att alla religioner eller alla kristna 

troende har funnit en absolut och allsmäktig Gud vara den 

naturliga implikationen och slutprodukten av deras tro. 

2. Historiskt sett är det mycket som talar för att det påstådda 

religiösa kravet på en absolut oändlig Gud, är i stort sett 

resultatet av inflytande från Aristoteles´ filosofi på den 

kristna tron. 

3. Gnosticismen och manichaeismens vitalitet visar att finitistiska 

riktningar kan blomstra även när absolutismen förnekas. 

4. Metafysiska slutsatser kan inte grundas på undersökningen av 

ett enda begränsat område av erfarenheten, även om det skulle 

vara på ett så viktigt område som det religiösa. 

Det logiska kohärens kravet reser följande fem argument mot den 

&s 

29


teistiska absolutismen : 

1. Det appellerar till ovetande eftersom vi inte kan förklara 

"surd evil". Detta är det onda som inte kan reduceras till gott 

oavsett hur det bearbetas. Resultatet blir : (a) tystnad i frågan, 

eller (b) vidare forskning. 

2. Positionen tillskriver "surd evil" till den gudomliga viljan. 

Orsaken är att den absoluta teismen tror att den gudomliga 

viljan är allsmäktig och möter därför inget, som den inte själv 

har skapat. Tror du detta , så måste den första källan till all 

"surd evil" finnas i Guds vilja. 

3. Den teistiska absolutismens tendens att inte kunna skilja 

gott från ont. De är med andra ord oskiljaktiga. Om vi hävdar 

att allt , som tycks vara ont är gott , så är vi i fara för att hamna 

i skepticism på värdefrågornas område. 

4. Den teistiska absolutismen omöjliggör försöken till moraliska 

ansträngningar för att förbättra människans situation. Att 

positionen inte är moralisk reformvänlig beror på två saker : 

(a) att den har reducerat tiden till fenomen världen, och till att 

vara en illusion. Det är därför oviktigt att åstadkomma 

förändringar i tiden. (b) Positionen är optimistisk på så sätt att 

den hävdar att världen är fullkomlig på ett tidlöst sätt. Om 

världen är fullkomlig, varför skall vi då försöka förbättra den ? 

5. Den teistiska absolutismen är inte - empirisk i sitt väsen. Den 

bygger nämligen på en a priori tro, som växer fram ur vissa 

typer av religiös erfarenhet. För att vara konsekvent måste vi 

ta med hela erfarenheten , och inte endast de delar som passar 

in i en absolutistisk filosofi. 

DUALISTISK PERSONALISM 

Denna position hävdar att Guds eviga vilja stöter på givna förhållanden, 

som den viljan inte skapade. Dessa förhållanden kan antingen vara ursprungliga 

inom Guds personlighet eller finnas utanför denna. Om dessa förhåll är utanför 

Guds personlighet, så kallas positionen dualism eller dualistisk Personalism. 

Om förhållandena finns inom den gudomliga personligheten, så är 

personligheten en variation på temat idealistisk Personalism. 

Finitistiska filosofer är eniga i att där är något i universum, som inte är 

skapat av Gud. Detta något är heller inte ett resultat av en frivillig gudomlig 

själv begränsning. Professor E. S. Brightman kallar detta något för "The Given" 

i Gud. Det är antingen ett hinder eller ett instrument för Guds vilja. 

&s 

30


FAKTA SOM TALAR FÖR TEISTISK FINITISM 

Följande fakta pekar mot teistisk finitism : 

1. Hypotesen om en begränsad Gud behöver inte dra sina 

grundläggande bevis från människans ovetande. En tolkning 

av människans aktuella erfarenheter pekar mot hypotesen. 

2. "Surd evil" tillskrivs inte Guds vilja, även om idealistiska 

personalister hävdar att "surds" kan finnas inom Guds egen 

erfarenhet, som en evig person. 

3. Den finitistiska teismen hävdar den eviga skillnaden mellan det 

som är gott , och det som är ont. 

4. Finitismen är en inspirerande utmaning till ett evigt samarbete 

mellan Gud och människan på de moraliska framstegens område. 

5. Finitismen är också empirisk eftersom den växer fram ur 

människans egen erfarenhet. 

Dessa fem punkterna framsätter starka alternativ till den teistiska absolutismen. 

ARGUMENT FÖR TEISTISK FINITISM 

Där finns också positiva tecken, som pekar i riktning mot teistisk finitism. Här 

skall nämnas några få motiv för finitismen, som religionsfilosofisk position. 

1. EVOLUTIONEN tyder på att finitismen är den position som är 

mest i överensstämmelse med erfarenheten. Det oändliga spill, 

som måste till för livets uppkomst och fortsättning, tyder på att 

finitismen är att föredra framför absolutismen. Det är inte enbart 

ett stort spill i livsproduktionen, utan också mycken misslyckad 

experimenterande . 

2. KOHÄRENS testet för "surd evil" talar också för finitismen. 

Där är så mycket ont i världen och i universum, att det kan inte 

vara en produkt av en god Gud. Om vi antager att Guds kraft är 

begränsat, men att hans vilja för det goda är obegränsat; då har 

vi en förnuftig förklaring av "surd evil", som finns i världen och 

i universum. 

3. GODHETEN är mer fundamental i personlighetens värld än den 

energiska kraften. Där är inget värdefullt i kraft eller energi som 

sådan. Det är snarare så att vi finner något i godhetens kraft som 

är värd att be till. Gud är GODHETEN I UNIVERSUM och 

KÄRLEKEN I UNIVERSUM. Om det finns krafter för ondska i 

kosmos, så kan det inte vara av Guds vilja. 

4. AKTIVITETEN. Det visar sig att all erfarenhetsstruktur är 

aktivitet, rationell form och brutal fakta. Om vi säger, att den 

gudomliga aktiviteten skapade förnuftet, så är det identisk med 

&s 

31


att vi säger att förnuftet måste skapas. I motsats till detta 

måste vi hävda att förnuftet är lika evigt som Guds vilja. Genom 

denna synpunkt får vi fram att de brutala fakta är inte skapat av 

Guds vilja, och att Guds vilja ej heller vill "surd evil". Detta 

innebär att Guds vilja är inte ond, och Guds kraft är inte större 

än Guds godhet. 

5. TEISTISK FINITISM är empirisk adekvat. Om Gud är en evig 

PERSON vars vilja är begränsad av förnuftets eviga lagar samt 

de eviga brutala fakta av hans erfarenhet, då kan den 

observerade empiriska naturen av världen, som erfars, bli 

förstått. All erfarenhet kan förklaras genom att referera till den 

eviga grunden för all mänsklig erfarenhet; nämligen den 

gudomliga erfarenheten. 

ARGUMENT MOT TEISTISK FINITISM 

Professor E. S. Brightman har samlat argument mot teistisk finitism i fem 

punkter, som återges här i en förkortad version : 

1. Genom att betrakta Gud, som begränsat, så är denna synpunkten 

religiöst inadekvat. 

2. Finitismen är antropomorfistisk. Den gör Gud för mänsklig. 

3. Finitismen felar i att befria Gud för ansvaret för skapelsen. När 

Gud skapar, så gör han det , som en vilja , som är begränsad 

både av förnuftet och av ett icke - rationellt innehåll. När 

människan skapas, så inträder i hennes varelse den samma 

konstitution, som finns evigt i Gud , och i alla hans gärningar. 

Om " The Given " finns i människan, så gav Gud det till henne. 

4. Den förmodade implikationen att Gud har utvecklats från noll, 

talar mot finitismen. Även om Gud är begränsad på vissa 

områden, så är han det inte på andra områden. Han måste vara 

oändlig i tid, utan början och utan ände eftersom tiden är ett 

objektivt faktum ; och ett faktum som har framkommit ur 

erfarenheten. 

5. Den påstådda människan som ovärdig, och som objekt för 

gudomlig kärlek, talar mot finitismen. Om människan inte är 

värdig Guds godhet, så omintetgörs inte detta av det faktum att 

Gud är en evig begränsad Gud, och att hans kärlek har ingen 

gräns Erfarenheten och analysen av argumenten, pro et contra, 

visar att en begränsad Gud är mycket mer troligt som ett 

koherent objekt för tro än en obegränsad och absolut Gud. 

När vi har läst igenom de olika argumenten för de religionsfilosofiska 

riktningarna, så reser sig flera frågor, som måste genomtänkas. Här kommer 

&s 

32


några frågor, som endast du kan svara på. 

1. Hur ställer du dig själv till de frågor och problem, som har 

framställts här ovan ? 

2. Vad finner du vara mest i överensstämmelse med ditt förnuft och 

din egen religiösa erfarenhet ? 

3. Hur vill du tolka den religiösa verkligheten enligt de metoder du 

har lärt i din religionsfilosofiska vetenskap ? 

MÄNNISKAN ÄR EN PERSON I STÄNDIG FÖRVANDLING 

Ordet person kommer från det latinska persona, som 

Översatt betyder en mask, en skådespelare, hans roll och värdighet. Filosofen 

Boethius (470-524) säger: "En person är den rationella naturens individuella 

substans". Personen är det hos varelsen, som har ursprungligt värde i sig själv, 

och som har ett bestående värde. Människan är en potentiell person. 

ATT VARA EN PERSON I VARDANDE 

Att vara människa är att vara en person i vardande. I våra dagar råder där 

en hel del oklarhet om vad en person är, och vem som skall räknas som person. 

Några tänkare hävdar att det är endast män, som är personer. Kvinnorna kan 

enligt denna filosofi inte räknas till personerna. Dessa filosofer har gjort det 

personliga köns bundet och förankrat den mänskliga personligheten för lågt.. 

Ursprungligt var personen en mask, som skådespelaren tog på sig i de grekiska 

teatrarna. Senare har ordet kommit att stå för högre andliga och sociala 

egenskaper hos människan. 

Det karakteristiska hos personen är inte först och främst att finna på det 

biologiska området, utan på det området som går ut över det biologiska planet, 

och gör människan till en person. Här skall vi rikta uppmärksamheten mot några 

egenskaper, som skiljer personen från andra varelser. 

EN PERSON HAR FÖRMÅGAN ATT MINNAS 

I minnet upptäcker vi att människan har en andlig princip. Här möter vi 

något av odödlighetens seger över glömska, död och förruttnelse. Liksom den 

enskilde personen har en princip av kontinuitet i minnet, så har hela 

människosläktet denna princip integrerad i historien, som är släktets minne. Här 

ser vi bort ifrån att historien ofta framvisar människornas grymheter mot 

varandra, eller som de gamla filosoferna sade : 

" Homo hominis lupus, människan 

är människans vargar". 

&s 

33


Historien kan dessbättre också framvisa godhet och offervillighet. Lägg 

märke till att historien är ju inte bättre än individerna eller personerna som 

konstituerar historien. 

Det, som skall framhållas i sammanhanget, är att båda män och kvinnor 

har minne; och de har därmed båda två del i en mänsklig kvalitet, som gör båda 

kvalificerade att bära epitetet PERSON. 

EN PERSON HAR FÖRMÅGAN ATT VETA 

På denna punkt skiljer sig personen från andra varelser eftersom personen 

kan bygga upp en vetenskap. I vetandet ingår förmågan att abstrahera samt 

minnet. Den rena vetenskapliga teorin är en ren andlig och intellektuell 

disciplin, som förutsätter personliga kvalitéer. Här ser vi bort ifrån att vissa 

tillämpade vetenskaper bygger på empiriska fakta. Men frågan är vad vi gör 

med erfarenheten? Om vi inte vet hur vi skall tolka och tänka om verkligheten, 

då befinner vi oss i en besvärlig situation. Det är alltså personen som måste 

tolka och värdera erfarenheten. 

Den personliga förmågan att veta och att ta lärdom av nuet och det 

förflutna, delas endast av män och kvinnor. De är de enda varelser, som har 

byggd upp en rikt varierad kultur. 

Att kvinnorna är personer med vetenskapliga förutsättningar visar 

vetenskapens historia oss med all tydlig klarhet. Det finns framstående 

kvinnliga vetenskapare i medicin, teologi, filosofi och i matematiska och 

naturvetenskapliga discipliner. Här nämner vi professor Marie Curie vid 

Sorbonne universitetet och hennes dotter; fysikern Irène Curie. Vidare har vi 

den världsberömda teologen, professor Georgia Harkness. Vi kan också peka på 

filosofen och professorn Susanne K. Langer med sina arbeten i filosofi och 

symbolisk logik. Vidare kan vi nämna den kända professorn Ruth Fulton 

Benedikt, som i flera av sina arbeten har mästerligt utvecklat antropologi och 

filosofi från de kulturmönster, som hon har undersökt. Vi kan också ta med 

Hypatia, en kvinnlig matematiker och filosof från det antika Alexandria. Hon 

var en av de strålande begåvningarna vid Museion i Alexandria, dåtidens 

Wennergren Center. Listan kan utökas, men exemplen är tillräckliga för att ge 

belägg för vår teori och arbetshypotes. 

EN PERSON HAR FÖRMÅGAN ATT ÄLSKA 

Att kunna älska är att vara en verklig människa. Kärleken är svaret på 

människans egoism. Den är botemedlet mot isolering, och den är medicinen 

som får personen att glömma sig själv. Kärlek och visdom i kombination, som 

styrks av gudsgemenskapen ger personerna kraft att övervinna passiviteten och 

bli kärleks aktiv. 

&s 

34


Kärlekslivet tar sig uttryck i många vackra handlingar både på det 

personliga planet, i samhällslivet och som filantroper eller människovänner. 

Många filosofer och enskilda personer, som har upplevd kärlekens försonande 

kraft, hävdar att kärleken är livets innersta mening. 

Kärleken bygger upp världen och berikar den med värden. Den hjälper 

oss att hela själens, kroppens och historiens sår genom sin försonande förmåga. 

Erfarenheten visar oss att både män och kvinnor har kärlekens egenskaper och 

förmåga, som gör dem till verkliga personer. 

EN PERSON HAR FÖRMÅGAN ATT HANDLA 

Denna tes säger oss att en person är en aktiv agent i världen. antingen för 

den ena eller den andra dynamiska kraften i kosmos. Personen kan genom sina 

beslut och speciellt genom alla viktiga beslut påverka utvecklingens förlopp 

och historiens gång. 

Även om personen är flätad inni samhällets sociala mönster och delvis 

bestämt av sitt släktskap med naturen, så kan personen ingripa kausalt i sin 

miljö och bli bestämmande för dess utveckling. 

Här framkommer en viktig princip, som vi kallar "om - så" principen i 

historien. Om du gör det, så får ditt beteende; de och de konsekvenserna. Här 

får personen ansvar för sina handlingar liksom för det historiska skeendet. 

Endast personen kan ha ett personligt ansvar; och denna egenskapen är lika för 

män och kvinnor. 

EN PERSON HAR FÖRMÅGAN ATT ANTECIPERA FRAMTIDEN 

Genom denna andliga förmåga kan personen drömma om framtiden, och 

genom sin skapande fantasi dra framtiden in i nuet och uppleva dess verklighet. 

Personen kan alltså genom sin kunskap och insikt delvis förutse hur framtiden 

skall gestalta sig. Att antecipera är inte något unikt enbart för profeter, siare och 

politiker utan en förmåga som tillhör personen. Det är endast en fråga om vi vill 

utnyttja den. Vi kan drömma om vår egen framtid, och i dag lägga grunden för 

att drömmen skall bli en fenomenal verklighet liksom den redan är en 

ontologisk verklighet. 

Ett exempel på denna förmåga har vi i den profetiska domaren Debora, 

som i en kritisk politisk tid i Israel anteciperade framtiden och kunde ge råd och 

leda Israel ´s armé, som en kvinnlig general (Dom.4:1-5:31). 

Tänk vidare på profeten Mika, som förutsade att Messias skulle födas i 

Betlehem i Judéen (Mik.5: 2). Att antecipera framtiden är inte endast en intuitiv 

kraft hos kvinnan utan denna personliga egenskapen delar hon med mannen. 

&s 

35


EN PERSON HAR FÖRMÅGAN TILL SJÄLV DIRIGERING 

Själv dirigeringen innebär att en person har förmågan att planera för 

framtiden och arbeta för dess förverkligande. Personen blir sålunda med på att 

skapa en meningsfull historia. Att personen kan vara med på att bestämma sin 

egen utveckling och framtid visar att människan är inte enbart en produkt av arv 

och miljö utan hennes förmåga till själv dirigering gör henne till en person. 

Det finns ingenting, som kan hindra personen från att nå sina mål, om vi 

ser bort från naturkatastrofer och andra personer. Grace Kelly satte sig som mål 

att bli mera än en prinsessa i filmen, och hon nådde sitt mål. Eva Peron reste sig 

upp från fattigdom och elände till Argentinas första dam, och hon blev en 

omstridd och fängslande personlighet. 

John D. Rockefeller bestämde sig för att bli värd en million dollars, och 

han blev värd mycket mera. Att själv dirigeringen och förmågan att skapa sig en 

framtid är en personlig egenskap, som delas av kvinnor och män, visar dagens 

blandade klassrum, föreläsningssalar, laboratorier och dissektionssalar. Vi ser 

här att både kvinnor och män planerar och arbetar för att förverkliga sina 

framtidsdrömmar. Du, som person, kan sätta upp mål för ditt liv, och genom 

själv dirigering kan du arbeta för att målen skall förverkligas. 

ATT VARA PÅ VÄG MOT PERSONEN INOM SIG SJÄLV 

Att vara människa är att vara på väg mot att förverkliga personen inom 

sig själv. Detta innebär en etisk kamp för personen både inom och utanför sin 

egen person. Det finns en kämpande ström av godhet, som går fram på djupet 

hos personerna i folkhavet. Denna godhetens ström, som flödar fram från 

kärlekens källsprång, kan bli en mäktig flod i världen genom kärlekens utflöde. 

Att vara människa är att vara en person i vardande ! 

GUDS PERSONLIGHET 

Människan känner endast sin egen personlighet genom en omedelbar 

erfarenhet. Det är därför att vi måste ta vår utgångspunkt i den mänskliga 

personligheten för att få en bild av Guds personlighet. Den mänskliga 

personligheten är bunden till en kropp. Den gudomliga personligheten däremot 

får inte bindas till en kropp och speciellt inte till ett nervsystem. Gud har ingen 

kropp såsom människan har, men det utesluter inte det faktum att Gud är en 

person. Bibeln och den kristna bekännelsen har alltid uppfattat Gud i personliga 

kategorier. 

Personligheten är den uttrycksform som guds idén har givits till oss 

genom uppenbarelsen. Personligheten är betydelsefull både för förståelsen av 

den fysiska samt den metafysiska verkligheten. Den gör den religiösa 

&s 

36


gudstjänsten intelligent och meningsfull. Den gudstjänstfirande människan 

dyrkar Guds personlighet i en varm och personlig relation, som upplevs som 

religiös. Den andliga personligheten karakteriseras av hängivenhet till sociala 

och ideala mål. Att vara en person enligt den andliga personlighetens idé, är att 

kämpa för och uppnå vissa mål. Vi kan alla vara inne i en process, som leder oss 

fram mot att bli verkliga personer. 

Personalismen grundas på tron att natur och ande är förenade. Denna tron 

öppnar vägen för samarbete med Gud på det högsta mystiska, etiska, 

intellektuella och sociala plan. Personalismen visar oss en Gud som vi kan lita 

på. Den personliga Guden kan förstå och tillfredsställa behoven hos den 

fattigaste, ödmjukaste och visaste människan. Gud kan också tillfredsställa 

behoven hos den ensammaste själen likaväl som själarna i världssamhället. 

Fastän den gudomliga Personligheten inte behöver andra personer för sin 

existens, så är Hans moraliska natur KÄRLEK, och kärlek behöver gemenskap 

och ett socialt samhälle. Kärleken söker sitt objekt. Gud är inte en ensam och 

själv tillfredsställd själ. Han är kärlek. Han är vidare det "Stora Socious", den 

stora gemenskapen. Gud behöver inte människan som objekt för sin kärlek; ty 

Guds agape är i första hand Faderns eviga kärlek till Sonen. Den tre eniga 

dynamiska Gudens kärlek kunde ha tillräcklig gemenskap inom Gudomligheten. 

Det är mot denna bakgrund att Guds kärlek blir så mycket större och 

värdefullare för oss. Vi inser nu att Gud är inte tvungen att älska oss människor. 

Det är av Guds fria vilja att Han ösa sin kärlek över människorna och naturen. 

Personalismens filosofi tolkar därför naturen, som ett område för social 

kommunikation, mellan Gud och andra personer. Denna insikt pekar också mot 

en djupare liggande grund för en demokratisk och social filosofi. Om universum 

är en gemenskap av personer i en ömsesidig interaktion, samverkan, och alla 

personer är delvis bestämda och delvis fria; så är demokratin ett försök att leva 

politiskt i överensstämmelse med den oändliga Personen. Om vi skall få en 

helhetsbild av personligheten, så måste vi resonera utifrån den mänskliga 

personlighetens erfarenhet, och komplettera den mänskliga erfarenheten med 

Guds personlighet för att förstå den mänskliga personligheten. Personligheten 

är därför nyckeln till verkligheten. 

Gud är en Person utan en fysisk kropp, och utan den nära hjärnans 

nervmiljö. Gud har ingen när miljö, som människan har. Med när miljö menar vi 

nervsystem, hjärnceller och den fysiska kroppen. Gud kan därför inte bli 

nervsjuk. Detta är ytterligare en orsak till att vi kan ha ett fullständigt förtroende 

till Gud och lita på hans kärlek och omsorg. Gud är en Ande, Själ eller Tanke. 

Han är självmedveten, och har kraften till absolut självbestämmande och själv 

dirigering. Han transcenderar tid och rum, och har ingen början eller slut. Han 

är från evighet till evighet, eller från eon till eon. Eftersom Gud är absolut 

medvetenhet, och människan är en medveten person; så kan människan uppfatta 

och förstå Guds personlighet och stå i förbindelse med Honom. Där finns en 

&s 

37


tänkare på båda sidorna av kommunikationslinjen. Om världen är intelligent och 

kan bli förstått av intelligens; så måste där finnas en intelligent Skapare av 

världen. Språk kan uttrycka tanke endast om det är produkt av tanke, och det 

samma gäller den fysiska världen. Om vi är skapade i Guds avbild, så skulle vi 

vänta oss att finna intelligens i hela skapelsen. 

MÄNNISKANS PERSONLIGHET 

Om vi skall förstå den mänskliga personen, så måste vi ta vår 

utgångspunkt i Guds personlighet. Orsaken är att Guds personlighet är den 

förenande kosmiska medvetenheten, som sätter personerna i relation till 

varandra och gör kommunikation dem emellan möjlig. 

Den värld, som människan befinner sig i, är andlig. Eftersom den andliga 

världen uppfattas som intelligent för den mänskliga tanken eller hennes 

medvetande, så är detta ett bevis för att en intelligent Gud existerar. 

Den mänskliga personligheten är en viktig faktor för förståelsen av 

verkligheten där religionen utgör en viktig del. Erfarenheten visar oss att 

energin till handlande finns inne i objekten. Vidare visar det sig att aktiviteten 

sprudlar fram från den inneboende kraften, och inte från något yttre inflytande. 

Religionen är människans strävan mot källan till hennes högsta värden. 

Hon har vidare en känsla av att hon samarbetar med denna värdekällan, och är 

samtidigt beroende av denna verklighet. Religionen skulle därmed vara 

människans omsorg om hennes eget värde och bestämmelse. 

Enligt denna filosofi måste religionen grundas på människans behov och 

själv interesse. För att få kännedom om människan och hennes religion måste vi 

gå in i livets laboratorium för att finna ut för oss själva genom experiment vad 

religionen står för. Om detta experiment skall lyckas, så måste vi förutsätta 

följande saker : 

1. Vi måste ha ett jag eller en person. 

2. Jagets enhet måste behållas genom hela experimentet. 

3. Vi behöver medvetandets data, som är den observerbara 

sidan av experimentet. 

4. Ett mål för experimentet måste föreligga och det måste ha 

mening. 

5. Förnuftets giltighet förutsätts. 

6. Minnet är viktigt i processen. 

7. Upplevelsen av tiden ingår. 

8. Godkännande av en objektiv värld förutsätts. 

9. Ett samhälle med gemenskap antagas. 

&s 

38


Av de nio punkterna förstår vi att, om experimentet skall lyckas och ge ett 

giltigt resultat, så är det nödvändigt att där finns en enhetlig, ändamålsenlig, 

rationell, självmedveten personlighet, som är i interaktion med sin miljö. Det är 

en sådan person, som förutsätts av religionen. 

Det enda, som personen har en omedelbar upplevelse eller erfarenhet av, 

är det egna medvetandet. Denna upplevelse är privat och kan bokstavligen inte 

delas med andra personer. Varje person läser av sitt eget medvetande direkt 

medan han måste närma sig andra personers medvetande indirekt. Erfarenhetens 

process är alltid ett medvetet skeende. Denna aktuella empiriska situation är vad 

en verklig empiriker måste bygga sitt vetande på. Våra tankar, begär, 

målsättningar och hopp utgör personen. Energin är därför inom personen själv, 

men där är också en Kosmisk Person, som förenar personerna. Hur kan de 

individuella personerna samarbeta , om där inte finns en enande faktor ? 

Om vi skall nå en förståelse av verkligheten, så måste vi finna svaret på 

hur vi erfar. Materialet för en närmare eftertanke finner vi i erfarenheten. 

Orsaken skapar handlande, och skeendet som följer, lär vi känna genom 

erfarenheten. Det är därför att vi kan säga att vi lär oss ting på grund av 

erfarenheten. Om vi skall finna vägen till en första orsak, så måste vi ta 

personens begär till övervägande. Vidare måste vi på samma sätt gå tillbaks till 

syftet med handlingen. Detta gäller både för den mänskliga och gudomlige 

personligheten. Vi kan därför säga att produkten av det gudomliga syftet är 

Gud. Nyckeln till verkligheten förstår vi genom syftet eller ändamålet. Den enda 

insikten, som vi kan få av orsaken, är vad vi kan lära oss från personligheten. 

Medvetandet eller tanken kan inte reduceras till något annat än sig själv, 

och om där inte finns en Gud, så är människan det största medvetandet. 

Tänkande visar oss att den mänskliga hjärnan måste ha Gud med i sitt tänkande 

om hon skall få sammanhang, kohärens, i sitt tänkande, och finna lösning på de 

yttersta frågorna. 

Det är fyra stora problem i metafysiken, som vi inte kan finna någon 

lösning på, om vi inte får hjälp av personliga kategorier. Det gäller frågorna om 

: 

1. Förändring och identitet. 

2. Tid, rum och evighet. 

3. Immanens och transcendens. 

4. Enhet, mångfald och orsakssammanhang . 

Personen är den enda varelsen, som kan befinna sig i livsströmmens 

förändringar, och förbli det samma medvetandet. Vidare kan vi inte förklara 

kraft och rörelse utifrån. Vi måste betrakta kraft och rörelse som kommande inni 

från människan, annars kan vi aldrig se och förstå dem. 

Den mänskliga hjärnan eller medvetandet erfar data och sätter dem i 

relation till varandra. En levande person är ett levande jag, och personens 

&s 

39


medvetna relaterar tingen till varandra. I en levande person måste vi därför 

räkna med det levande medvetandet. Vi bör vara uppmärksamma på att "Jaget" , 

den som erfar eller personen, får inte identifieras med det som uppehåller 

personens varelse. "Jag" är därför inte mitt nervsystem eller min när miljö eller 

sociala miljö. "Jag" är vad "Jag" erfar mig själv vara, nämligen ett medvetet 

"Själv" eller tanke. Det är här att religionen kommer in med sitt mål, som är att 

utveckla ett medvetande, som är en värdig person. 

En person är ett jag som är potentiellt självmedvetet, rationellt och ideellt. 

De mänskliga personerna är de enda, som har religiösa upplevelser. Vi lär inte 

ett djur eller en apa att bedja, men människan undervisar sina barn i bönenss 

konst, och de har förmågan att ta till sig denna undervisning. 

Populär psykologin vilar på läran om själen, och i all erfarenhet framstår 

jaget eller självet, som det kontinuerliga subjektet, som är det samma i går och i 

dag. Erfarenheten ägs, och det ägande jaget, som tänker, känner och vill; kallas 

själen. 

Lägg märke till att det medvetna i personens själ är inte sammansatt av 

någon tankemateria eller substans. Om detta skulle vara fallet, så skulle vi 

kunna placera en tanke under mikroskopet och studera den. Detta kan vi inte 

göra därför att tanken har varken vikt, volym eller utsträckning. Det medvetna 

ligger därför utanför den fysiska orsakssfären. Den enda form av materia, som 

kan förklara medvetande, är den form som själv är medvetenhet, och en sådan 

komponent är inte den samma som den materia som vi finner i de fenomenala 

kropparna som omger oss. Medvetandet är inte en fenomenal materia utan en 

ontologisk enhet, en dynamisk materia av vetenskaplig teori eller fysisk 

metafysik. Vi kan därför säga att fysisk energi inte tar del i framkallande av 

tanke som tanke. Den fysiska energin används endast för att åstadkomma de 

fysiska förhållanden, som är nödvändiga för tankens yttre framträdande i tid och 

rum. Andliga värden är därför den enda nyckeln till verklig mening i samband 

med historien och individens liv. 

Ett jag eller ett själv är givet, men en person uppnås. Personligheten kan 

förvärvas på flera olika plan. Personligheten kan framkomma genom skarpa och 

långa konflikter, genom dialektisk kamp, genom synd, förlåtelse och försoning. 

Personalismens teism är rik nog att i sitt rike omfatta alla personer från 

den ringaste och mest elementära personliga varelsen till den högsta och eviga 

Kosmiska Personen. Denna position är en hypotes utan motsägelser. I tillägg är 

det den enda position, som kan ge oss en meningsfull förståelse av den första 

och högsta verkligheten. Den tar vidare hela erfarenhetsmaterialet in i systemet, 

och personligheten är därför nyckeln till verkligheten. 

DEN MODERNA MÄNNISKAN 

Vem är den moderna människan? På den frågan kan det ges många olika 

&s 

40


svar. Men när vi studerar den mänskliga tankens historia, finner vi att det har 

talats om den moderna människan i varje tidsepok. Det måste betyda att 

människan har alltid varit den moderna människan sett i relation till tidigare 

tidsepoker. 

Vad är det som har gjort människan till den moderna människan i alla 

tider? För det första har vi de grundläggande mänskliga behoven ,som binder 

människorna i alla tider samman ,och gör de mänskliga varelserna till personer. 

För det andra har vi de yttre sociala förhållandena , som har varierat ner genom 

tiderna och förändrat människans situation , så att nya tider har givit människan 

nya problem att ta ställning till. 

Låt oss först se på de mänskliga behoven. Här måste vi sätta människan i 

centrum eller ta personen som vår gemensamma utgångspunkt. Personen är en 

mycket sammansatt varelse som inom sig rymmer hat och kärlek, ha -begär och 

givmild , själviskhet och medömkan, stolthet och ödmjukhet. 

Vem kan förstå sig på människan? Redan de gamla grekerna hade insedd 

vikten av psykologiskt vetande, och deras förespråkare Socrates hade format 

ordspråket, ”gnoti ce avtov ”, γηοτι σε αντοη , känn dig själv. 

Det kan i sammanhanget vara lämpligt att påpeka att människan är en 

psyko- somatisk person. Det vill säga att människan är en funktionell enhet där 

kroppsliga och psykisk - sociala faktorer är i samspel med varandra och bygger 

upp en personlighetens symfoni. 

Redan detta påpekande gör att vi kan urskilja tre behovsområden. Vi kan 

kalla dessa tre behovsområden för : 

1. De psykisk - somatiska behoven. 

2. De psykisk - pneumatiska behoven, och 

3. De psykisk - sociala behoven. 

DE PSYKISK - SOMATISKA BEHOVEN 

De psykisk - somatiska behoven hos den mänskliga personen omfattar 

tillfredsställelsen av hunger, törst, sexualbehoven, tömningen av de kroppsliga 

sekreten och avfallsprodukten samt den psykiska upplevelsen av behovens 

tillfredsställelse. Dessa är grundläggande psykisk - somatiska behov som måste 

få en reglerad och rytmisk tillfredsställelse genom en förnuftig planering. När vi 

tänker över behoven, som är gemensamma för alla mänskliga personer, så inser 

vi att de i sin tur väcker materiella, ekonomiska, psykologiska, estetiska, andliga 

och sociala behov, som vi snart skall se. 

För att tillfredsställa hunger och törst måste vi ha tillgångar av materiella 

enheter, som vi kan skaffa oss, om vi har pengar att byta till oss varorna med. 

Det har inte alltid varit så. Ursprungligen provade människan att klara sig själv 

eller vara självförsörjande genom fångst, fiske, djuruppfödning som nomader 

och sedan som bönder, hantverkare, industriarbetare, affärsmän , och slutligen 

&s 

41


har vi det moderna samhället med alla de olika specialiteter, som har, och som 

fortfarande växer fram. 

I början bytte människorna varor mot varor. Därefter ställde människorna 

upp med varor plus bytesmedel för att skaffa sig andra varor. Pengar i ädla 

metaller var smidiga att handskas med, och de blev det moderna bytesmedlet. 

För att få pengar måste människan göra en arbetes insatts som värderades 

genom de pengar som personen fick i byte för sin arbetsinsats. Pengarna blev 

sålunda ett uttryck för människans arbetsinsats och prestation. 

Tillfredsställelsen av hunger och törst liksom sättet att hålla kylan ute och 

bevara kroppstemperaturen, kan utföras på så sätt att det väcker skönhetsbehov. 

Nu är vi inne på den estetiska sidan av behovstillfredsställelsen. Här tänker vi 

på hur mat dekoreras och serveras för att vara smaklig och aptit främjande . 

Vidare är det viktigt hur vi klär oss för att det skall vara estetiskt och tilltalande 

och väcka beundran hos andra personer. Här kommer också ett 

gemenskapsbehov fram. Det får sitt uttryck genom att vi gärna vill äta 

tillsammans med andra människor. Måltiderna i en familj kan höra med till 

dagens höjdpunkter. Festmåltider och högtidsbjudningar tillfredsställer också 

gemenskapsbehovet. Vi upplever att i tillfredsställelsen av de grundläggande 

behoven finns alla de mänskliga funktionerna integrerade. 

Människorna i vårt kulturmönster har upptäckt att tillfredsställelsen av de 

sexuella behoven sker bäst i den form, som vi kallar äktenskapet. Här finns den 

stadga, rytm och fasthet som en kontinuerlig tillfredsställelse av detta 

grundläggande behov fordrar. Vidare får vi här en kontinuerlig upplevelse av 

den sociala gemenskapen som relationen i tre dimensioner framkallar. Det är 

relationen som uppkommer mellan föräldrarna inbördes och deras relation till 

barnen och barnens till föräldrarna. Ett väl disciplinerad familjeliv ger 

förutsättningen för ett tryggat samhällsliv, och är grundläggande för den 

religiösa upplevelsen. I ett hem där barnen inte har upplevd att far och mor har 

grälat med varandra och med barnen, och tvisten har avslutats med en kram som 

har framkallat försoningens glädje; har inte förutsättning för att uppleva den 

kosmiska försoningen mellan Gud och människan förmedlat genom Kristi 

lidande, död och uppståndelse. 

De människor, som hävdar en fri utlevelse på det sexuella området, kan 

nog uppleva kroppens fysiska frigörelse; men samtidigt betyder det själens eller 

psykets slavbindning, fängelse och död. Historien har lärt oss att ingen stor 

kultur har växt fram utan att där har varit hämningar. Ett hämningslöst liv 

skapar ingen stor kultur. Kultur fordrar offer och försakelse av olika slag för att 

människan skall få det som är större och högre eller, som vi värderar mer än allt 

annat. En stor kultur måste ha möjligheter till ett fritt skapande inom ett 

samhälle där land och rike bygges på lag och rätt. 

&s 

42


DE PSYKISK - PNEUMATISKA BEHOVEN 

De psykisk - pneumatiska behoven hos de mänskliga personerna är 

många. Här finner vi behoven att uppleva oss själva, andra människor, världen 

omkring oss samt något eller någon som är större och över oss , som vi kan ge 

vördnad därför att det eller den är värdig vår hängivelse och tillbedjan. 

När vi börjar analysera de psykologiska behoven, kan vi lätt falla tillbaks 

till den gamla fakultets betonade psykologi. Om vi i vår analys håller fast vid 

det faktum att verkligheten är en funktionell enhet, och att sönder delningen i de 

enskilda faktorerna endast har som uppgift att stödja tanken för att om möjligt 

få en ännu bättre synoptisk bild av människan; så skulle ängslan för att göra 

våld på naturen vara avlägsnad. 

Gemensamt för alla människor oavsett ras och hudfärg, är att de har 

förmågan att uppleva sig själva. Detta ger den mänskliga personen en känsla av 

att hon är en del av naturen, och att hon samtidigt är fri ifrån den. Denna 

upplevelse framkallar ensamhetskänsla och behov av gemenskap med andra 

människor, som har samma känsla av otillräcklighet, som den egna personen 

upplever. Här finner vi den psykologiska förutsättningen för äktenskapet, 

familjegemenskapen och de övriga högre sociala behoven. 

I känslan av social otillräcklighet, som människan upplever, finns också 

ett element av kosmisk otillräcklighet. Människan upplever sig själv både i 

relation till den sociala sfären och till den kosmiska verkligheten. I båda dessa 

relationer finner hon att hon är otillräcklig och ensam. Hon upplever sig själv 

som en social varelse med gemenskapsbehov. När de sociala och biologiskt 

betingade gemenskapsbehoven är tillfredsställda, så är hon ändå inte nöjd. Vi 

kan här göra uppmärksam på att de biologiska behoven är förutsättningen för 

äktenskapet. På samma sätt är de social behoven grunden för alla 

gruppbildningar i politik, i religion, i neutrala och intresse inriktade 

gruppbildningar. 

Den mänskliga personen har en annan medveten förmåga, som hon är 

ensam om bland de högre djurarterna, så vitt vi vet. Hon upplever död och 

förstörelse runt omkring sig i naturen och i personvärlden. När hon börjar tänka 

efter, så är hon också medveten om att hon själv är dödlig och skall en dag 

utplånas från de levandes land. Denna medvetenhet ger henne en kosmisk oro, 

som driver henne att söka någon eller något, som är större än henne själv. Hon 

frågar sig om där finns en Kosmisk Person, som är livets Herre, och som kan 

byte ut död mot liv? Finns där en Kosmisk Person som vill kämpa för att 

bevara livsvärden bland vilka människan är betydelsefull? 

Personens behov av liv, livsglädje och förvissningen om livets kontinuitet 

också efter det biologiska livet har upphört tillsammans med människans 

förmåga att uppleva personlig social och personlig kosmisk försoning, ger 

henne förutsättningen för religionen! Det som har skisserats här visar på 

&s 

43


grundläggande mänskliga behov. De religiösa känslorna, som framkallas av de 

nämnda behoven, är gemensamma för alla människor oberoende av hudfärg, 

historia och kultur. De nämnda behoven och känslorna speglas i de olika 

livsåskådningarna och religionerna. Vi finner dessa behov i religioner där 

människan utlovas frälsning från synd och död och erbjuds evigt liv genom en 

Frälsare. Det samma gäller religioner där människan genom religionens kult kan 

få hjälp att frälsa sig själv eller helt enkelt kunna leva utan Gud eller där hon får 

gudomlig kraft att klara sig själv. 

Vi kan på erfarenhetens grund säga att religionen och de religiösa 

känslorna är djupt rotade i de mänskliga behoven. Detta är fakta även om där 

finns delade meningar om svaret på behoven är att söka i människan själv eller i 

något eller någon utanför henne själv. Ett behov förutsätter ett svar, som kan 

tillfredsställa behovet! Religionen är ett försök att ge svar på de religiösa 

behoven hos den mänskliga personen. Vi kan fråga oss själva: " Varför skall vi 

leva, som om de religiösa behoven inte existerade ?" 

DE PSYKISK - SOCIALA BEHOVEN 

De psykisk - sociala behoven hos den mänskliga personen är den 

behovsgruppen, som är i majoritet hos människan och den utvidgas ständigt. 

För varje nytt socialt behov, som tillfredsställs, så uppkommer tio nya behov. 

Där finns personliga behov, som är medfödda, och personliga behov som är 

förvärvade och socialt betingade. Medfödda behov är de personliga behoven av 

föda, vätska, luft, sex, sömn, vila och rekreation, rörelse, verksamhet och 

utsöndring. Dessa medfödda behoven uppkommer genom rubbning av de 

grundläggande biologiska jämviktsbehoven som organismen alltid tycks 

eftersträva. 

De psykisk - sociala behoven uppstår inte enbart i ett biologiskt 

jämviktsbehov hos personen utan de är socialt och psykiskt betingade. Dessa 

behov förvärvas genom kontakt med andra mänskliga personer. Grannen har 

fått en helautomatisk tvättmaskin, och då kan inte jag använda tvättstugan 

längre. En bekant har fått ny bil, och då kan inte jag använda cykel. Det är 

annorlunda om jag har råd att ha bil, då kan jag använda cykel som en 

statussymbol. Min mor eller min väninna använder två olika färger på 

läppstiftet, och då måste jag ha fem olika variationer på färgskalan. 

Vi kunde fortsätta att räkna upp hur kraven och behoven utökas. Ju fler 

behov som tillfredsställs ju fler behov väcks hos personen. Denna tendens kan 

vi kalla för lagen om behovsökningen. De exemplen, som har nämnts här ovan, 

får räcka som illustration på denna konsumtionsspiralen. 

Till de psyko - sociala behoven hör också de intellektuella behoven, de 

estetiska behoven, lyx behoven och statusbehoven. De intellektuella behoven 

har olika sidor. De kan ha sitt ursprung i en intellektuell nyfikenhet. De kan 

&s 

44


vidare ha sin grund i önskan att vinna makt; ty kunskap är makt. Där kan också 

ligga tävlingsmotiv bak, eller personen söker helt enkelt den intellektuella 

bildningen därför att han fröjdas över intellektet för dess egen skull. De 

intellektuella behoven gör sig märkbara på religionens område i teologi och 

filosofi. 

De estetiska behoven har sin grund i personens skönhetsbehov, som kan 

få tillfredsställelse när människan får förbättrad ekonomi och fritid som tidigare 

helt användes till det dagliga brödets förvärvande. Inom religionen har vi alltid 

haft ett skönhetsbehov, som har fått tillfredsställelse genom vackra kyrkor, 

färgrika liturgier, skön sång och musik, poesi, filosofi, teologi och 

predikokonst. 

Besläktat med de estetiska behoven är lyxbehoven som har funnits i 

tidigare kulturskeden, men som är speciellt utpräglade i vår moderna 

ekonomiska och tekniska kultur. I en avpersonalisering, som har utvecklats i 

vårt kulturmönster, har lyxbehovet trängt fram. Personen kan omge sig med lyx 

för att bli uppmärksammad i vår kultur där personens anonymitet råder. Vi har 

blivit personnummer och namnlösa personer. 

Lyxbehovet har också samband med behovet att äga något och att vara 

något, som visar sig i statusbehovet. Dessa tendenser är också märkbara inom 

religionens värld. 

Behovet att äga något har inte kunnat övervinnas varken av den kristna 

gemenskapstanken eller av det kommunistiska kollektivets idé. Både i de ryska 

kollektivbruken, sovschoz, i de judiska kolschozen och i kommunist Kina har 

de haft allvarliga problem med ägandet. Det har visat sig att arbetarna lade ner 

mer arbete och kärlek på den lilla lott, som de själva ägde, än på kollektivets 

produktionsenheter. Innan kommunismens sönderfall kunde systemet inte 

frigöra sig från de borgerliga och kapitalistiska idéerna. Resterna från det 

borgerliga samhället skapade problem i kommuniststaterna. Frågan är om vi inte 

här ser en illustration på ett djupt förankrad mänskligt grundbehov, som det kan 

bli svårt att ändra på. Den frivilliga egendomsgemenskapen praktiserades i 

urkristendomen. Den övergavs i församlingslivet, men den levde vidare i 

klosterlivet samt i en del andra religiösa sällskap. Som alternativ till 

egendomsgemenskapen har den kristna kyrkan hävdat det kristna 

förvaltarskapet där privat äganderätt har praktiserats under ansvar. De 

kommunistiska systemens sammanfall har övergivit sina idéer i det praktiska 

livet och försöker införa ett fritt näringsliv inom demokratins ramar. 

STATUSBEHOV 

Statusbehovet har liksom lyxbehovet trängt sig fram i en kultur där 

anonymiteten och opersonligheten tycks kväva den personliga integriteten och 

gemenskapen. Människorna har många kontakter, men ingen verklig gemenskap 

&s 

45


med personliga vänner. Statussymbolen är många, och rangordningen övervakas 

strängt inte enbart inom militär och sjukvård, men också inom industri, 

förvaltning och i samhällets politiska system. 

Statussymbolen kan ta sig löjliga uttryck. Vi har hört om samhällssystem 

där direktören har heltäcknings mattor på sitt kontor medan kontor chefen har 

en matta som går en meter från väggen runt i kontorsrummet. 

Statussymboler i religionen finner vi i de olika hierarkiska systemen med 

sina dräkter inom de organiserade kyrkorna , och i skillnaden mellan olika 

grader av präster och lekmän. 

REGELBEHOVEN 

Människor, som lever tillsammans med andra människor, upptäcker snart 

att de har behov av regler, normer och rättvisa. 

Behovet av regler, normer och rättfärdighet gör sig gällande i hemmet, i 

skolan, på arbetsplatsen, i föreningar, i kyrkor och i samhället. Behovet visar sig 

i personetiken och i socialetiken. Det har utvecklats en normativ etik. Den 

beskriver inte enbart hur människorna lever utan också hur de bör handla i 

givna situationer. Religionen representerar, som regel denna form av etik, 

medan andra hävdar en filosofisk och vetenskaplig etik, som inte skall vara 

normerande utan vara beskrivande eller deskriptiv. Detta är värdenihilismens 

ståndpunkt, som säger att moraliska satser, som till exempel " Detta är gott" 

uttrycker ett värderande hos talaren och inte ett sakförhållande. Sådana satser är 

därför varken sanna eller falska. Enligt denna filosofi , så kan vi inte ha en lära i 

moral , utan endast en lära om moral. 

Erfarenheten visar oss att barn och ungdom likaväl , som vuxna , behöver 

normer och levnadsregler för att få stadga och balans över sina liv. Här har 

religionen ett viktigt bidrag att ge till den demokratiska livsstilen. Religionen 

hämtar sina normer uppifrån, ifrån en Gud, som uppenbarade sig på Sinai, i 

Bergspredikan och på Golgata; medan socialpolitikerna vill hämta sina regler 

nerifrån samhället. Nu visar det sig att samhället är inte homogent utan 

heterogent, och detta skapar problem och normkonflikter. 

Alla människor har upplevd att de har blivit orättfärdigt behandlade 

någon gång i sina liv. Då har behovet av rättfärdighet väckts inom dem, och de 

har ropt på rättfärdighet. På detta behov av rättfärdighet hos personen bygger 

lag och rätt. Religionen , som påstår sig känna och representera den rättfärdiga 

Guden , måste ha ett svar på människans rättfärdighetsbehov. 

Vi har sett att där finns många olika mänskliga behov, som personen 

söker tillfredsställa på olika sätt. Behovstillfredsställelsen har tagit sig olika 

uttryck ner genom historien. I vårt kulturmönster har personerna funnit svaren i 

&s 

46


den religion vi kallar kristendomen, och i denna religions många beteenden. 

Vidare har människorna sökt i det världsligas många aktiviteter, i ekonomiska 

och politiska strävanden att finna svaren på sina behov. Många människor har 

över betonat den fysiska behovstillfredsställelsen, och har glömt bort den 

psykologisk- pneumatiska sidan av personen. Där finns också filosofiska 

system, vetenskapstro, humanism och ateism som vill ge svar på människans 

behov. De tävlar alla om personernas uppmärksamhet i dagens samhälle. 

I andra kulturer finns där andra religioner, som tillsammans räknar lika 

många anhängare, som den hebreisk – kristna - muslimska kulturen. 

Religionsstudiet skall ge oss svar på hur människorna genom personliga 

ansträngningar och i gemensamma religionsutövningar har sökt att tillfredsställa 

sina grundläggande mänskliga behov. 

VAD MÄNNISKORNA SÖKER I RELIGIONEN ? 

Ordet "religion" kommer av det latinska substantivet religio. Ordets 

etymologi är osäker, men det är möjligt att det betyder omsorg eller kultisk 

uppmärksamhet, om det är avledd från "relegere" som betyder att binda 

samman. 

Religion är enligt detta språkbruk den praktiska relationen mellan 

människan och Gud eller den gudomliga kraften. Religionen binder människan 

till Gud i en höjd dimension, men den har också en horisontal dimension där 

den binder människorna samman i en social relation. Det finns ingen sann 

religion utan att den också har en social aspekt. Även när människan söker 

ensamhet med Gud har denna mystiska föreningen en social aspekt inte enbart 

mellan Gud och människan utan den sociala dynamiken kommer fram i den tre 

eniga Guden, där den mänskliga personen kommunicerar med tre personer i en 

Gudom. 

Som utgångspunkt för vår framställning, kan vi ta Jesus Kristus och 

Hans ord där Han säger att vi skall först söka Guds rike och hans rättfärdighet , 

Matteus 6:31-34. Dessutom vill han lära oss att leva bekymmers fria. 

Uppmaningen till att ta en dag i sänder och kasta alla våra bekymmer på Gud, 

som har omsorg om oss människor, rymmer inom sig mycket av mental 

hygieniska värden. Det kan vara nyttigt att tänka över vad människorna söker i 

religionen, och vad religionen erbjuder sina sökare. 

Alla religioner har sina sökare, som letar efter något som de inte kan 

definiera, men som de vet måste finnas där. Judarna söker efter tecken och 

grekerna söker efter visdom, 1 Kor.1: 22. Alla religioner har sökande människor 

i sina områden. I Kristendomen finns de väckta, i Islam möter vi de asketiska 

sufis, som söker en direkt upplevelse av Allah. I Buddhismen finns Zen, som 

söker sanningen genom meditation och intuition, och i Hinduismen möter vi 

siiker och sadhus, heliga män, som genom meditation och botövningar uppnår 

&s 

47


kontroll över sina kroppar genom yoga, och frid i själen genom meditation. 

Detta var några få exempel på att människorna är sökare som provar finna 

svar på den andliga törsten. Vi skall i det följande försöka finna svar på frågan: 

" Vad söker människorna i religionen ?" 

MÄNNISKORNA SÖKER VISSHET OM GUDS VÄLBEHAG 

Människorna söker visshet om Guds välbehag i religionen. Det är 

vissheten om att guden är vänligt inställt mot sökaren, som han vill ha bekräftat 

i religionen. Det är nämligen få ting, som är så oroande , som att leva i ovisshet 

om sitt förhållande till Gud. Helst vill människan höra goda nyheter från Gud, 

men dåliga nyheter är bättre än inga nyheter alls från Gud. 

Frågan är om människorna finner det de söker i religionen? Låt oss ta 

kristendomen, som skall förmedla de goda nyheterna, evangeliet, från Gud till 

människorna. Religionen har här blivit en medlare mellan Gud och 

människorna. I Jesu Kristi namn försäkrar religionen oss om syndernas 

förlåtelse genom Ordet och Sakramenten. 

Lutherdomen växte fram för att delge människorna sin nya upptäckt av 

den glömda sanningen att människan frälsas eller blir rättfärdig genom tron 

allena, ”sola fide ”. 

Metodismen upprestes av Gud inom protestantismen eller den 

evangeliska kristendomen för att leda människorna fram i helighet, och för att 

meddela frälsningsvisshet till ångestfyllda och förtvivlade själar. Det är Guds 

Ande, som genom Ordets förmedlan ger oss frälsningsvisshet, så att vi vet med 

vår ande att vi är Guds barn, Rom.8: 14-17. Om religionen inte hade kunnat 

tillfredsställa människornas längtan och behov, så skulle de väl ha lämnat 

religionen? 

MÄNNISKORNA SÖKER SKYDD MOT LIVETS FAROR 

Människorna söker skydd mot livets faror i religionen. Människorna 

upptäckte tidigt att de levde i en värld av ständiga förändringar. Det var som 

filosofen Heraclitus (536-470 f. Kr.) sade, att allt flyter, ” panta rei ”. Det enda, 

som inte förändras, är förändringens lag. Människorna hade en kamp att 

utkämpa mot naturkrafterna, som inte alltid tycktes vara vänligt inställda mot 

människorna. Människornas kamp mot naturkrafterna var ofta ett drama med 

livet som insats. 

Människorna sökte skydd i religionen mot livets faror, och genom magi 

och bön sökte de att blidka gudarnas vrede. Grekerna kom fram till en fatalistisk 

tro, som säger att vad vi än gör, så nyttjar det inte till något; ty det som händer 

skall så vara. Här kan vi tänka på stoikernas ro och apati gentemot det oblida 

skeendet i historien. Resultatet blev ödestron, som många kristna har övertagit, 

&s 

48


från de grekiska filosoferna. Men den pessimistiska livsstilen är inte förankrad i 

en levande hebreisk - kristen tro på Guds. De kristna tror att Gud är i kontroll av 

historien, och att han tillika är kosmos Herre. Denna tanke kommer fram i 

sånger, som de kristna sjunger. Ett exempel har vi i följande sång: "Gud är på 

tronen ännu!" De kristna skulle därför ha en kristen tro där de tror på Guds 

försyn. En försyns tro öppnar möjligheten för ett samarbete med Gud, där 

människan kan planera sin framtid tillsammans med Gud under Jesu Kristi 

ledarskap. Oavsett vad som händer , och oavsett vad resultatet av människans 

liv skulle bli, så tror den kristne att allt tjänar den till godo, som älskar Gud. 

MÄNNISKORNA SÖKER GEMENSKAP 

Människan söker gemenskap med medmänniskorna i religionen. 

Människan är skapat som en social varelse, ty hon är skapat i Guds avbild, och 

Gud är den stora sociala personliga gemenskapen. Där finns ingen religion utan 

att den till sitt väsen är social. Det är därför naturligt att religionen kan giva svar 

på människornas sökande efter gemenskap med medmänniskorna. Den kristna 

religionen leder människorna vidare ut till en gemenskap med naturen och med 

en Gud, som är en kosmisk personlighet. 

När människorna känner sig ensamma, måste vi därför tolka känslan av 

ensamhet som ett språk. Ensamhetskänslan är ett Guds språk; ty det är Gud som 

söker människan och vill ha gemenskap med dem. Gud söker människornas 

gemenskap, som förmedlas genom Jesus Kristus. Det är därför att de kristna 

säger att den som har funnit Jesus Kristus, han har funnit Gud. 

MÄNNISKORNA SÖKER MOD I KONFLIKTER 

I konflikt fyllda tider söker människorna mod i religionen. Människorna 

kommer ofta in i konfliktsituationer i samhällslivet och i livsproblemen i de 

större sammanhangen. Där finns krig, som hotar människorna, arbetskonflikter 

samt problem i familjen, och personliga konfliktproblem där personen behöver 

mod och kraft. Konflikter kan vidare uppkomma, när starka personer hävdar 

sanning och rätt i alla mänskliga relationer. I en sådan situation frågar 

människorna sig varthän de skall gå för att få tillförsel av kraft och mod ut över 

sina egna resurser. Om religionen inte kan ge sina utövare det de behöver i 

sådana situationer, så är det intet annat som kan tillfredsställa dessa djupare 

behoven i den mänskliga personen. Kristendomen menar sig kunna 

tillfredsställa de nämnda behoven eftersom den drager sin kraft ifrån personliga 

kosmiska tillgångar. 

"Frukten icke för de som kan slå ihjäl kroppen, 

men frukta hellre för den som har makt till att kasta 

i helvetets eld". 

&s 

49


Jesus Kristus sade : 

" Den som bärga sitt liv skall mista det, 

men den som mister det för mitt namns 

skuld han skall finna Livet". 

Med den levande kristna tron i sina hjärtan har de kristna ner genom 

historien varit vid gott mod; ty de har varit övertygade om att KRISTUS har 

övervunnit världen. 

MÄNNISKORNA SÖKER TRÖST I SORGEN 

Människorna söker tröst i sorgens tider i religionen. Alla människor 

upplever sorg och bedrövelse under vissa tider i sina liv. Några människor 

provar att brottas med problemen i egen kraft medan andra söker tröst i 

religionen, och finner hjälp där. " Saliga är de som sörjer, ty de skola bliva 

tröstade", är Jesu ord. Det är många människor, som kan berätta om, hur de i 

religionen har funnit tröst i sorgens tider. 

MÄNNISKORNA SÖKER VÄGLEDNING 

Människorna söker vägledning i sina dagliga bestyr i religionen. Många 

människor har fått för sig att kristendomen endast rör sig om himlen, men 

sanningen är snarare tvärtom. Kristendomen har också intresse av människornas 

dagliga problem, och hur de lever här och nu. "Sök först Guds rike, så skall 

också allt detta andra tillfalla eder", sade Jesus. Kristendomen är sålunda 

intresserad av hur människorna planerar sin ekonomi, sin tid och sin fritid , och 

hur de lever sitt dagliga liv. Den som söker vägledning i sina dagliga bestyr i 

religionen, han skall finna Guds vilja och mening med det dagliga livet. Ty den 

som söker han skall finna. 

MÄNNISKORNA SÖKER SAMVETSFRID 

Människorna söker befrielse från samvetets förebråelser i religionen. 

Många människor lider under samvetets ständiga anklagelser, och söker i 

religionen sin befrielse. Människorna erbjuds i dagens samhälle många svar på 

hur de skall befrias från de ständiga angreppen från samvetets anklagelser, men 

där ges kanske endast ett svar på problemet. 

I många av österlandets religioner frälsas människorna i sina synder, 

medan i en levande kristendom frälsas människorna ifrån sina synder. 

Härigenom kan allt bli nytt. Luthersk och metodisternas 

kristendomsuppfattning kompletterar varandra. 

Enligt den bekännelse trogna lutherska kristendomstolkningen blir en 

kristen aldrig något annat än på en gång syndare och rättfärdig, ” simul justus et 

&s 

50


peccator ”. Metodismen säger också att svaret på människornas synd och 

samvetskval är den fullständiga förlåtelsen av synderna genom tron på Jesus 

Kristus. Metodistkyrkans teologi stannar inte vid att bli rättfärdig utan låter den 

bli dörren som öppnar möjligheten till nya rika andliga erfarenheter, och sätter 

människan på helgelsens väg. 

MÄNNISKORNA SÖKER HOPP FÖR EVIGHETEN 

Människorna söker hopp för evigheten i religionen. Religionshistorien 

berättar för oss hur människorna har stått råd villa inför döden och frågan om 

evigheten. I Hinduismen är det stora målet att befrias från själavandringen, 

Samsara, och uppnå enhet med världens allt , Brahman, icke förändringens hav. 

Denna frälsning kallas Moksha. Det är från detta ordet vi har "mucka", som 

används när rekryterna lämnar militärtjänsten och befrias eller frälsas ifrån 

denna obligatoriska tjänstgöringen. Buddhismens mål är att utsläcka begärelsen 

och genom ett rätt livsbeteende utsläcka törsten efter liv för att gå över i 

Nirvana, vilans och utsläckningens oföränderliga hav. Detta är endast två av de 

många svaren på frälsningsfrågan. 

MÄNNISKORNA SÖKER OCH ACCEPTERAR 

GUDS VÄG GENOM TRON PÅ KRISTUS 

Kristendomen är inte människans strävan att nå Gud utan det är Guds väg 

till människorna. Gud har uppenbarat sin frälsningsplan för oss genom Jesus 

Kristus och hans uppståndelse. Genom tron på Kristus kan alla människor få 

del av uppståndelsen och det eviga livet i Guds rike. Kristendomen kan ge 

människorna det hopp för evigheten som de söker i sitt naturtillstånd. Jesus 

sade: 

" Den som tror på mig skall aldrig i evighet dö! "Ja", 

detta är det eviga livet att du känner den levande Guden 

och den han utsände, Jesus Kristus". 

Den, som söker i kristendomen, skall finna. Kristendomen kan erbjuda 

människorna liv och salighet i Kristus Jesus vår Herre, som var villig att gå upp 

till Jerusalem och Golgata. 

Religionen kan vidare frälsa människorna från att dyrka sig själva. Vidare 

kan religionen inspirera människorna till att utöva rättfärdighet, till att älska 

barmhärtighet och kärlek, och till att vandra ödmjukt med sin Gud. 

&s 

51


DEN PERSONLIGA OCH INTELLIGENTA 

GUDEN I TEOLOGISKT NYTÄNKANDE 

"Gud - är - död - rörelsen", framkallade stor opposition och stimulerade 

ett teologiskt nytänkande då den lanserades. Det var de gamla teologiska 

föreställningarna, som fordrade nya teologiska och språkliga formuleringar. 

De följande tankarna om den personliga Guden har framkommit som ett 

alternativ till Gud - är - död - rörelsen. 

EN PERSONLIG GUD ÄR MER 

INTELLIGENT ÄN EN OPERSONLIG 

GRUND FÖR MÄNNISKANS EXISTENS 

Den "opersonliga grunden " för människans existens samt den okända 

mystiska makten i människans existentiella djupdimension måste konfronteras 

med den levande personliga Guden, som söker en intelligent gemenskap med de 

förnuftiga mänskliga varelserna. 

Det är på detta området att den personliga teismen kan underbygga och 

stödja den kristna teologin, och hjälpa kyrkan och världen fram till en säker, 

förnuftig och trösterik kristen tro. 

Plötsligt har Metodistkyrkans teologiska bidrag kommit i centrum för det 

teologiska och religionsfilosofiska intresset. Här kommer den filosofiska och 

teologiska skolan, som går under namnet Boston Personalismen, in i den 

teologiska bilden. Det är inte så att det personliga i historien och i kosmos har 

saknat intresse hos teologer och religionsfilosofer. Det är snarare så att Boston 

Personalismen har samlat det hebreiska och kristna teologiska och filosofiska 

tänkandet kring PERSONEN, som nyckeln till verkligheten. Vidare har denna 

filosofiska riktningen också samlat upp andra religioners och kulturers 

personliga erfarenheter och byggt det hela till ett filosofiskt system där det 

personliga har blivit nyckeln till förståelsen av livet, erfarenheten och kosmos. 

DEN LEVANDE GUDEN I RELIGIONSHISTORIEN 

Det personliga elementet i tänkandet kan vi finna både i den för 

sokratiska och efter sokratiska filosofin, i profetismen i Israel, hos kyrkofadern 

Augustinus, hos reformatorerna och i allt tänkande, som sysslar med livet i alla 

former. Detta gäller det personliga livet, det sociala livet och det gudomliga 

livet. I svenskt filosofiskt tänkande finner vi det inte enbart hos Christopher 

Jacob Boström, 1797-1866, hos författaren och biskopen Esaias Tegnér, 1782- 

1846 och hos ärkebiskopen Nathan Söderblom, 1866-1931, som i 

religionshistorien hade funnit den levande Guden. De lutherska teologerna 

&s 

52


sysslar med dessa tänkare, så vi skall inte analysera denna tradition här och nu. 

Vi skall däremot ta fram det bidrag, som Metodistkyrkans teologer kan ge oss i 

dagens sökande efter en levande och socialt intresserad Gud. En sådan levande 

och sann Gud är det förnuftiga grundlaget både för vår personliga existens, det 

historiska skeendet och förnuftet i universum. 

Det är fragment av tänkarna till Borden Parker Bowne, 1847-1910, som 

är Personalismens fader i Amerika. Vidare är det Albert Cornelius Knudson, 

1873-1953, som har haft det största teologiska inflytande. Det tredje namnet i 

denna filosofiska riktning är Edgar Sheffield Brightman, 1884-1953. Han har 

väkt ett stort filosofiskt intresse över hela den filosofiska världen med sin teori 

om den begränsade Guden, finitismen, som vi presenterade i början av detta 

arbete. De två föregående tänkarna representerar den absolutistiska riktningen 

inom den personliga teismen. De tre nämnda tänkarna har stimulerat det 

följande idéunderlaget. 

DEN FORMLÖSA OCH OSYNLIGA GUDEN 

Bowne hävdar att Gud är formlös och osynlig. Detta därför att 

personligheten inte går att avbilda eftersom den är självmedvetande; som lever 

fram sanning, godhet och skönhet. Enligt dessa faktorer blir också 

personligheten formlös och utan rums bestämning. Av denna orsak hävdar 

Bowne att personlighet och kroppslighet är väsensskilda idéer. Personligheten 

har ingen kroppslig karaktär eller begränsning. Det finns därför ingen skillnad 

mellan den begränsade och obegränsade personligheten eftersom 

SJÄLVMEDVETANDE, SJÄLVKONTROLL och KRAFTEN ATT VETA är 

kärnan i personligheten. Här finns dock en skillnad mellan den mänskliga 

personligheten och den gudomliga personligheten i och med att endast hos Gud 

finns den fullkomliga personligheten . 

Gud har alltid varit den allsmäktiga Fadern, och Han har alltid haft 

nådens avsikt med sina barn antingen de känner honom eller inte. På detta sättet 

bygger han upp en filosofi som presenterar en personernas gemenskap med 

kosmisk betydelse. Den Gud, som har handlat med de tidigare generationerna, 

är nådens Gud som har uppenbarats genom Jesus Kristus. De gångna 

generationerna är fortfarande i den stora PERSONENS hand, antingen i denna 

världen eller i en annan värld. Detta gör att vi befinner oss i ett personligt och 

moraliskt rike. I detta rike ersätts den oerhörd avlägsna Guden av den mycket 

nära Guden i vem vi lever och rör oss och har vårt varande. Gud blir en 

immanent Gud i den meningen att han är den över allt närvarande grunden för 

all ändlig och begränsad existens och aktivitet. Detta innebär att världen är 

ständigt beroende av och är alltid uppehållit av den alltid levande Guden, den 

alltid närvarande Guden och den alltid arbetande Guden. 

&s 

53


GUD ÄR I NATUREN OCH I 

HISTORIEN GENOM LAGARNA 

Bowne finner att Gud är i arbete i naturen och i historien genom lagarna, 

och Gud har inte lämnat sig utan vittnesbörd i vår värld. Guds vittnesbörd finner 

vi i allt som växer, och i den lugna utvecklingen från det naturliga till det 

andliga. 

Gud är intelligens, och intelligens förstår och förklarar fakta, som är 

resultat av intelligens. Intelligensen förklarar allt, men accepterar sig själv. Här 

rör vi vid ett grundfaktum i den personliga världen. Den kosmiska intelligensen 

är ett JAG, och Borden Parker Bowne finner att ett evigt JAG utan början är lika 

så möjligt, som ett evigt ICKE JAG utan början. 

Växelverkan mellan personerna har möjligt gjorts genom en enande 

varelse, som ger förutsättningen för kommunikation och uppehåller 

kommunikationen i personernas ömsesidiga relation. 

GUDS OUTTRÖTTLIGA ENERGI OCH AKTIVITET 

När vi går bak fenomenen till en metafysisk verklighet, så befinner vi oss 

i närvaron av en outtröttlig energi och en aldrig sinande aktivitet. Den högsta 

PERSONEN, som vi här står inför är en dynamisk intelligens, som är 

universums grundläggande orsak. Tanken kommer fram till att denna 

världsgrunden är en fri och aktiv intelligens. Detta kommer vi fram till därför att 

enheten i varandet, kausaliteten och identiteten finns endast i intelligensen. 

Överfört på Gud , så är HAN den högsta intelligensen, som lever och skapar. 

Det intressanta är att denna aktiva Guden är intresserad i det jordiska 

livet. Gud är inte enbart intresserad i det som rör sig i tiden, utan Han är invävd 

i det jordiska och sociala livet. Han skapar och förblir ändå den samma identitet. 

Tanken leder Bowne till att skilja mellan Skaparen och det skapade. 

Bowne berättar vidare för oss att den som producerar är inte identisk med det 

som produceras. Producenten är uppenbarat genom sitt arbete liksom arbetet 

förstås genom producenten. Erfarenheten säger oss att denna relation är 

fullkomligt intelligent. Det är därför att Bowne kan lära oss att den högsta 

PERSONEN är intelligens. Den högst intelligenta är uppenbarat genom Hans 

skapelse, och eftersom där är personlig intelligens på människans sida, så kan vi 

finna intelligens i kosmos. Vidare kan vi ha en intelligent kommunikation med 

den högsta Personen, som står i en vital relation till den mänskliga personen, 

och till allt Hans skapade verk. 

&s 

54


TRO OCH VETANDE ÄR GRUNDEN 

FÖR DEN KRISTNA TEOLOGIN 

Albert C. Knudson har en mer teologisk betoning i sin filosofi än Borden 

Parker Bowne, som var en filosof med teologiska intressen. Knudson bekämpar 

den naturalistiska humanismen och den teologiska irrationalismen. Han 

framsätter, som alternativ till de två nämnda riktningarna, en intelligent och 

rationellt grundad tro som provar lösa problemen från en förnuftig, andlig 

filosofis ståndpunkt. För honom blir den kristna läran eller teologin och dess 

sanning grundad både i tro och vetande. 

Knudson lär att Gud är en själv existerande varelse. Det innebär att den 

högsta Personen inte är beroende av någon utanför sig själv. Gud förvärvar inte 

personlighet, som människan, utan Han är en Person. Han har så varit från 

evighet av. Personligheten tillhör det grundläggande i Guds väsen. Det finns 

ingen motsägelse i idén om en evig och absolut Person, menar Knudson. Vidare 

är han av den meningen att om Gud inte hade personlighet, som i Knudsons 

filosofi betyder intelligens och självkontroll; så ville Han vara en begränsad 

varelse. Guds personlighet rymmer också Jag - medvetande. Här ingår kraften 

att veta, kraften till motsatta val samt möjligheten för att uppleva gemenskap. 

Redan i Gamla testamentet möter vi den Personliga Guden, YAHWEH. Gamla 

testamentet presenterar vidare följande personlighetselement i Gud : Guds 

enhet, Guds som andlig, Guds kraft, Guds helighet, Guds rättfärdighet och Guds 

kärlek. Allt det nämnda tillhör personligheten, och vi kan därför hävda att läran 

om Guds personlighet är grundad i Bibeln, och läran är i harmoni med filosofin. 

GUD SOM MOTSATSEN TILL ICKE-INTELLIGENS 

Guds personlighet har betydelse för det religiösa livet. Personligheten gör 

gemenskapen mellan Den högsta Personen och den mänskliga personen 

intelligent. Gud blir en varelse som känner oss människor, och älskar oss. Vi på 

vår sida kan lita på den personliga Guden. Eftersom Gud är en person som 

tänker, känner och vill; så är Han en varelse som sin natur trogen söker 

gemenskap med andra varelser eller personer. 

Den Gud, som Knudson presenterar för oss, står inte i opposition till 

högre typer av gudomlig intelligens utan till icke-intelligens. Om vi däremot 

förnekar personlighet hos den Absoluta Personen, som identifieras med 

världsgrunden, så är det liktydigt med att hävda att den gudomliga verkligheten 

inte är intelligent och fri. 

&s 

55


GUDS SJÄLV BEGRÄNSNING ÄR TECKEN 

PÅ GUDS OBEGRÄNSADE EXISTENS. 

När vi står inför den absoluta Personen, så konfronteras vi med den 

kausala verkligheten, som är universums orsak. Denna filosofiska grundsyn är i 

överensstämmelse med Skaparguden hos teologerna. Allt i universum är 

beroende av den högsta Personen för sin existens. Men den absoluta Gud, kan 

också begränsa sig själv. Om denna möjlighet inte funnits, så vore det i sig själv 

en begränsning. 

Edgar Sheffield Brightman har väckt ett nytt intresse för läran om Gud 

med sin filosofi om "Det givna", ” The Given ”, i Gud. Detta irrationella i Guds 

erfarenhet är något, som Gud finner i sitt väsen, men som inte är framkallat av 

Guds vilja. Idén om den begränsade Guden har kommit starkt fram i det 

mänskliga tänkandet, när vi har ställts ansikte mot ansikte med det onda. När vi 

i denna situation samtidigt har sökt att finna harmoni mellan upplevelsen av det 

onda och läran om Gud som Skaparen, så har tanken på den begränsade Guden 

åter dykt upp. Det är den gamla grubbel frågan ,som har fått nytt ansikte, i 

frågan: " Hur kan det onda, smärta och mörker förekomma i en värld, 

som har skapats av en all -god och kärleksfull Gud ?" 

GUD ÄR EXISTENSENS OCH VÄRDENAS KÄLLA 

Hos professor Brightman har Guds personlighet blivit den Kosmiska 

Personen, som sköter om kontinuitetens lag. Att Gud är den högsta Personen 

betyder att Han innefattar all godhet. Detta innebär att Han är källan både till 

existensen och till värden i världen. På detta sätt blir Brightman´s filosofi i 

överensstämmelse med kyrkofäderna. De betraktade Gud som Skaparen, som 

samtidigt var identisk med Gud som Försonar. En Skapare är ingen Gud, om 

Han inte är värdig att be till och tjänas. Det är en värdig och tillbedjans värd 

Gud, som Brightman vill presentera för oss. 

I gudstjänsten anförtror den mänskliga personen sig till den eviga 

Personen. I överlåtelsen i gudstjänsten ger religionen den mänskliga personen 

en erfarenhet av att den gudomliga Andan är annorlunda än den mänskliga. I det 

gudstjänstliga mötet ger den gudomliga Andan möjligheter för värden att 

frodas; ty när människan går över gudstjänstens tröskel kommer hon in i 

värdenas rike. I gudstjänsten möter personen den inkarnerade Guden, som för 

all tid är immanent i all utveckling eller en Gud i vem all utveckling är 

immanent. Den eviga Anden är evigt skapande. Här finner vi en dynamisk 

Skapare, som handlar kontinuerligt. Gud är liv och energi. Andens Gud är också 

&s 

56


kärlekens Gud. Om detta är sant, så är denna Guden social. Han är en Ande av 

ädel existens, och här har vi nu en Ande , som är värdig tillbedjan. 

GUDS SINNE ÄR HELIG ANDE OCH 

GUD I MÄNNISKAN ÄR KRAFT 

Gud har uppgifter och mål i universum utöver sin bestämmelse med 

människorna. Guds verksamhet satt i system, har av andliga tänkare kallats för 

Guds sinne eller Helig Ande. 

Gud, den gudomliga Personen, som är värdig människans tillbedjan, kan 

alltid respekteras för vad Han är. Gud är alltid fullkomlig kärlek, fullkomlig 

godhet och fullkomlig visdom. Den gudomliga Personligheten är närvarande i 

människans erfarenhet och har avslöjats som kraft. 

Den religiösa människan finner Gud klarast i arbete i den kraft , som är i 

arbete i henne. Guds kraft upplevs i själens förvandlande erfarenhet, som i den 

kristna historien har gått under namnet omvändelse och helgelse. I denna 

erfarenhet har människan mött Guds kraft, som personlig, och icke som magisk. 

Brightman lär oss, att eftersom Guds kraft är personlig, så är den en blandning 

av det rationella, det moraliska och det emotionella, där alla tre faktorerna 

kontrolleras av avsikt och målbestämdhet. 

EN KÄMPANDE OCH BEGRÄNSAD GUD 

Brightman har byggd upp ett filosofiskt system i sin religionsfilosofi, som 

går under namnet Finitism. Finitismen hävdar att Guds kraft är begränsad. Detta 

innebär att Gud är både en begränsad och kämpande Gud. Det är inte så att Gud 

är begränsad av något, som är utanför Honom själv, utan mot det onda, som 

Brightman kallar "surd evil". "Surd evil" är ett ont, som inte kan reduceras till 

gott oavsett vilken verkan det utsätts för, och som Gud finner "Givit" i sin egen 

natur. Detta är vad Brightman kallar en "temporalists" idé om Gud. 

EVOLUTIONEN ÄR GUDS SÄTT ATT ARBETA , OCH 

ÄR HANS METOD ATT FÖRVERKLIGA ÄNDAMÅL 

Brightman framhåller vidare att den finitistiska teismen erkänner 

skapelsen, och speciellt den skapade utvecklingen. Evolutionen är helt enkelt 

Guds sätt att arbeta, och det är Hans metod att förverkliga ändamål. 

För att utveckla Brightman´s teori om "The Given in God" skulle vi 

behöva flera föreläsningar för att utveckla och utreda de många problemen i 

samband med denna teori, och om det dys teleologiska i vår erfarenhet. Det dys 

teleologiska är det onda ändamålet eller allt det onda som motsäger att där är en 

god kraft i arbete i världen. 

&s 

57


Det, som här har sagts om de religionsfilosofiska problemen, är tillräcklig 

för att visa att det i teologin finns stimulerande problemkomplex. Det gäller för 

teologer och filosofer av första klassen att brottas med. Vidare finns det 

stimulerande praktiska uppgifter, som människorna kan samarbeta med Gud för 

att lösa i alla sociala relationer. Du kan vara en medarbetare till den kämpande 

och lidande Guden i kampen mot det onda på vägen mot Guds rikets 

förverkligande. 

VAD INTET ÖGA HAR SETT OCH INGET ÖRA HAR HÖRT 

Den kristna teologin är en uppenbarelsefilosofi. Filosofin tar med hjälp 

av förnuftet och tanken sin utgångspunkt i det kända i naturen. Här finner den 

lagbundenhet och intelligens. Genom analogier slutar filosofin sig till 

existensen av ett högsta förnuft och en intelligent Skapare, som har lämnat spår 

av förnuft och lagbundenhet i naturen. Filosofin går från naturen till Gud . 

Den kristna teologin går den motsatta vägen. Den går från Gud till 

naturen. Teologin hävdar att det förnuftet inte kan uttänka det uppenbarar Gud 

för oss. Det är alltså Guds väg till människorna vi finner i teologin medan i 

filosofin möter vi människans väg till Gud. Paulus är inne på 

uppenbarelsetanken, när han säger : 

"Vi tala - såsom det heter i Skriften - ´ vad intet öga har sett och 

intet öra har hört och vad ingen människas hjärta har kunnat tänka, 

vad Gud har berett åt dem som älska honom ´"Ty för oss har Gud 

uppenbarat det genom sin Ande. Anden rannsakar ju allt, ja också 

Guds djuphet. Ty vilken människa vet vad som är i en människa, 

utom den människans egen ande? Likaså känner ingen vad som är i 

Guds Ande. Men vi hava icke fått världens ande, utan den Ande 

som är av Gud, för att vi skola veta vad som har blivit oss skänkt 

av Gud" (1 Kor.2:9-12). 

UPPENBARELSENS VISHET 

Paulus menar att det evangelium, som han förkunnar, är en gudomlig 

undervisning som har givits till honom genom en uppenbarelse från Jesus 

Kristus, Gal.1: 12. När Paulus har skådat in i Guds hemligheter, utbrister han av 

beundran för Gud : 

" O, vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud ! 

Hur outgrundliga är inte hans domar och hur outrannsakliga 

hans vägar!" Ty "vem har lärt känna Herrens sinne, eller vem 

har varit hans rådgivare? Eller vem har först givit honom något, 

som han alltså bör betala igen?" Av honom och genom honom 

och till honom är ju allting. Honom tillhör äran i evighet, amen." 

&s 

58


(Rom.11:33-36). 

Ordet uppenbarelse vill förmedla meningen i det grekiska ordet 

"apokalypsis" och det latinska "revelatio" och det tyska ordet "offenbarung". 

Det grekiska ordet apokalypsis betyder att dra slöjan ifrån, så att vi får se 

vad som döljer sig bak den. Då får vi se det som tidigare har varit dold. 

I den hebreisk- kristna tradition har ordet använts om den personliga och 

dynamiska Guden som avslöjar sig själv eller åtminstone gör sig känt genom 

sina egna handlingar, så att vi får kunskap om den gudomliga verkligheten, den 

gudomliga naturen och den gudomliga närvaron. Gud har vidare gjort sig känd 

och kungjort sin plan och sina krav på människorna genom speciella händelser i 

den hebreiska historien samt genom Jesu Kristi födelse, liv, död och 

uppståndelse. Den gudomliga viljan har uppenbarats för oss, och den 

nödvändiga kunskapen för att uppnå frälsning har kungjorts för människorna i 

den heliga Skriften. 

DEN KONTINUERLIGA UPPENBARELSEN 

Guds frälsningsvilja har meddelats en gång för alla, men Gud måste 

ständigt meddela sig till nya generationers människor. Av denna orsak måste vi 

hävda att det är en ständig fortgående uppenbarelse av Gud både i naturen 

utanför människan liksom Guds Ande uppenbarar sig i människan själv. Paulus 

säger det på följande sätt : 

" Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn", Rom.8:16. 

Hur Guds uppenbarelse går till, och hur vi erfar den i våra liv är frågor 

som vi inte alltid har klart för oss, men som vi nu skall försöka klargöra. 

FRÅN MENTAL TILL MATERIELL VERKLIGHET 

Den tes, som vi presenterar här, är att den verklighet som framträder i tid 

och rum är en uppenbarelse och ett förverkligande av den verklighet som redan 

är närvarande i den mentala eller andliga världen. Tankevärlden eller idévärlden 

samt ting världen kan eftersom de är av samma kvalitet uppenbara den objektiva 

andliga verkligheten, som är verksam både i och genom och bak den fysiska 

världen. 

Enligt denna filosofi, så blir uppenbarelsen också fakta som gives i vår 

erfarenhet. När vi ger uttryck för denna erfarenhet i ord eller handling, så blir 

Ordet kött i oss, och i den del av historien där vi uppenbaras eller framträder i 

tid och rum, Joh.1: 14. Vår inre erfarenhet refererar alltid till något eller någon 

som är utanför Jaget självt. Detta något eller någon kan antingen tillhöra ting 

världen eller inte ting- världen. Personens religiösa erfarenhet refererar till en 

personlig Gud. 

&s 

59


GUD UPPENBARAR SIG SJÄLV - ICKE SPECIELLA SANNINGAR 

När vi talar om Gud, så är det bättre att tänka om Gud , som den där 

uppenbarar sig själv eller något av sin natur, snarare än att Han uppenbarar 

speciella sanningar. Gud uppenbarar sig själv både i förnuftet och i 

erfarenheten, men tydligast har Han uppenbarat sig i Jesus av Nasaret, som är 

Kristus, Herren i Davids stad. 

ATT BLI KRAFTCENTER I HISTORIEN 

Genom personernas villighet att låta idéerna inkarneras i sig, så tager de 

konkret form i personerna och genom uppenbarelse kan personerna låta idéerna 

förmedlas i historien. Härigenom kan personerna påverka historieutvecklingen 

kausalt, orsaksmässigt. Personerna kan genom detta beteende bli kraftcenter i 

historien. De andliga eller mentala idéerna, som finns i människans tanke, är 

vittnesbörd om den andliga verkligheten, som människan tillhör. 

Vi kan tänka oss personens verklighetsvärld, som ett antal koncentriska 

cirklar. Cirklarna visar upplevelser, erfarenheter och idéer. Detta tillhör 

personens verklighetsvärld. I centrum för de koncentriska cirklarna finns den 

medvetna människan eller personen, som bombarderas av tankar och idéer från 

verklighetens värld. Verklighetsinnehållet slungas in mot centrum liksom vi ser 

meteorernas ljusglimt på en stjärnklar natthimmel. Det är den medvetna 

personens uppgift att bearbeta den ström av intryck som ständigt flödar in mot 

centrum från personens verklighetsvärld. 

ATT FÖRVERKLIGA IDÉERNA GENOM PROGRAM 

Människan, som person, kan sätta upp program , tänka ut projekt och 

arbeta för deras förverkligande. Detta innebär att personen låter sina tankar och 

idéer uppenbaras i tid och rum relationer. Konkret innebär det att tankemönstret 

arbetas ut i den fysiska verkligheten. På detta sättet kan personen gripa kausalt 

in i naturen, i historien och i samhällslivet, och genom denna sin medverkan kan 

personen skapa en meningsfull historia. 

Guds sinne meddelas till de mänskliga personernas sinne genom en fysisk 

kropp. Kroppen är nödvändig för kommunikation mellan Gud och människan. 

Den kroppsliga verkligheten är nödvändig för att de mänskliga personerna skall 

kunna meddela sig och sina tankar, idéer och känslor till varandra. Det var blant 

annat av kommunikationsskäl att Gud blev människa i Jesus Kristus, Joh.1:14. 

&s 

60


Jesus Kristus är Guds mänskliga ansikte i vår värld. 

Personens fysiska kropp är ett kommunikationsmedel där Guds sinne och 

människans sinne kan mötas för ömsesidig andlig kommunikation eftersom 

ande kan möta ande och förstås av ande. Liksom kroppen är ett 

kommunikationsmedel så är naturen det också. Naturen är ett språk varigenom 

Gud kan tala. 

ATT PLANERA FÖR FRAMTIDEN OCH ARBETA FÖR 

DESS FÖRVERKLIGANDE GER MENINGSFULL HISTORIA 

Vi har redan sett att mening och mål är en del av en förnuftig plan som 

pekar mot framtiden. Att personerna planerar och arbetar för planernas 

förverkligande gör personernas liv meningsfyllda och värda att leva. 

Personerna gör erfarenheter, och erfarenheterna är uppenbarelser av en 

inre verklighet och av en verklighet, som för personen , upplevs som en extern 

verklighet. 

När det gäller den inre verkligheten, så måste personerna vara villiga att 

låta idéerna inkarneras eller taga form i sina personligheter. Det är också en 

fråga om i vilken tjänst personen ställer sig. Både Sokrates i det gamla Aten och 

profeterna i Israel kände ett inre tvång att tala Guds ord, Jer.20:9. Det var alltså 

en objektiv verklighet utanför personen, som ville tala i och genom personen. 

Den objektiva verkligheten ville ta personen i sin tjänst för att uppenbara sin 

vilja och sitt ord genom personen. Det är därför att vi kan säga att predikan är 

gudomlig sanning uppenbarat genom en person förmedlat till andra personer. 

Det gudomliga Ordet har sålunda blivit kött och blod genom Socrates, Jesus 

Kristus, Stefan och andra martyrer samt genom den långa procession av helgon, 

som i tysthet tågar ner genom historien. 

GUD GÖR SIG KÄND GENOM HISTORIEN 

Gud har en mission att utföra i världen, och en vilja att göra känd. 

Mission är därför en gudomlig aktivitet, som uppenbaras genom personer till 

personer. Om personen svarar på Guds uppenbarelse, så märks det i människans 

handlande. Världen kan därför förändras genom förändrade personer. Historien 

är skådeplatsen eller scenen där de olika idéerna, som inkarnerats i personerna 

och i personerna som har slutat sig samman i grupper ; brottas med varandra 

genom konfrontation. Personerna är därför dynamiska kraftcenter, som kan 

handla i historien och ingripa kausalt i utvecklingens gång genom planer och 

program , som de arbetar med för att förverkliga i samhället. 

Om människan inte svarar på Guds fortgående ström av uppenbarelse, så 

vänder Guds kraft och mål tillbaks till källan, Gud. Kraften förblir hos Gud tills 

&s 

61


Han finner personer i historien som är villiga att låta Guds dynamik och mål 

inkarneras i sig. 

GUD GÖR SIG KÄND I HISTORIEN 

GENOM JESUS KRISTUS 

Gud är inte enbart i det dunkla och okända, utan Han är också i det kända 

i naturen och i historien. Gud är den högsta Personen, som genom personen 

Kristus, uppenbarar sig för personer som i sin tur kan meddela sig till andra 

personer. Lösryckt från profeten ges det ingen uppenbarelse. Det är därför vi 

kan säga att profeten och budskapet är ett, sådan som vi finner det i Jesus 

Kristus. Vi kan rita en bild hur förmedlingen av Guds budskap sker. Gud gör sin 

vilja känt genom profeterna i gamla testamentet. I övergången mellan den gamla 

tiden och den nya tiden uppenbarar Han sig genom Jesus Kristus. Kristus ger 

sin kunskaps ande till apostlarna, som förmedlar budskapet till folket, som vill 

lyssna. I våra dagar förmedlas Guds Ordet genom präster, pastorer , 

evangelister och predikanter. Guds ords tjänare , V. D. M. , är personer som 

genom predikan förmedlar gudomlig sanning till andra personer. 

Gud har inte upphört med att göra sig känd för människorna, utan han 

meddelar sig till dem genom en fortlöpande uppenbarelse i historien och genom 

personer, som bygger upp historien och tolkar den. Det är Gud, som i Kristus , 

uppenbarar sig i en fortlöpande ström i historien. Det sker genom att Kristi 

sinne uppenbaras i lärjungarna och i alla personer , som genom deras ord 

kommer till tro på Gud i Kristus. 

Vi har bilden klart för oss där Gud är i Kristus. Han uppenbarar sig för 

profeter, apostlar, biskopar, äldste eller presbyter, diakoner, helgon och alla 

troende, som vittnar om Kristus. Vittnesbördet pekar tillbaks på Kristi försoning 

och fram till hans uppenbarelse på den yttersta dagen. Detta är i 

Överens stämmelse med Jesu överste prästerliga bön i Joh. 17: 20-21 och 

Hebréer brevets författar, som tar upp problemet om uppenbarelse i Hebr.1: 1-4. 

Gud var i sanning i Jesus Kristus för att ge försoningen och 

uppenbarelsens möjlighet en genom slags kraft till alla generationer. 

När vi nu betraktar uppenbarelsen, sådan den gestaltar sig i personens 

tankar, idéer och motiv, så måste vi med utgångspunkt från erfarenheten säga att 

från moralisk synpunkt uppenbaras det två tävlande krafter. Dessa krafter 

kämpar om att vinna personen för sina syften. Nu hör det till historien, att 

människan har kraft och möjlighet att öppna för vilken som helst av de två 

krafterna, som tränger på, och som inte är producerat av personen själv. Vi har 

kraft att stödja det högre av de två alternativen. Här finns en stor skillnad 

mellan den övriga skapelsen och den mänskliga personen. Om vi ser på en 

blomma, så uppenbarar den endast sin skönhet för oss, och vi fröjdas över den. 

&s 

62


Människan på den andra sidan uppenbarar antingen sin sanning eller falskhet, 

sin godhet eller ondska, sin kärlek eller sitt hat; som kan få större sociala 

konsekvenser än den övriga skapelsens beteenden. 

ATT BLI KORSFÄST MED KRISTUS 

Moraliskt kan vi säga att personen kan uppleva att han korsfests med 

Kristus. Det är den gamla människan i henne, som blir korsfest med Kristus. 

Det som korsfests är de impulser, som är antiteser till det gudomliga. När 

människan upphöjs med Kristus på korset, får hon en ny utsiktspunkt. Nu 

betraktar hon sina medmänniskor och sin samhällsinsats på ett helt nytt sätt. 

Härigenom kan den försonande kraften från Gud få en kanal att flöda genom in i 

världen. Frågan är om personen är villig att öppna sig för den gudomliga 

aktiviteten, och genom sin person låta den gudomliga kärleken förkroppsligas i 

denna världen till människornas fromma och Guds namns förhärligande. 

Efter det vi har sagt, så kan vi sammanfattande säga att i Gud lever vi, rör 

oss och har vår existens, liksom Gud lever i oss. Detta är ett uttryck för den 

läran, som vi kallar för den gudomliga immanens. Innebörden i läran är att Gud 

är över allt och alltid närvarande grunden för all ändlig och andlig existens och 

aktivitet. 

GUD ÄR I HISTORIEN OCH I NATUREN 

Guds aktivitet och energi möter vi i historien och i naturen. Aktiviteten 

finner vi i lagbundenheten och ordningen i naturen, som uppenbarar intelligens 

för oss. På detta sätt finner vi det gudomliga i naturen, som blir ett Guds språk 

där Gud talar till oss genom skönheten och den intelligenta ordningen i naturen. 

På grundlag av denna erfarenhet kan vi säga att Gud är i det naturliga, och det 

naturliga är i Gud. På detta sätt blir det naturliga ett under, och undret blir det 

naturliga i Guds värld. 

När vi reflekterar över Guds arbete i naturen, som sker delvis genom 

lagbundenheten och ordningen i naturen, och jämför den med Guds arbete i den 

mänskliga personen; så förstår vi att Gud arbetar på samma sätt i personen. Det 

är sålunda inte mot tankelagarna utan genom dem att Gud förverkligar sina mål 

i oss. Denna gudomliga ordning och reda i människosinnet är en absolut 

förutsättning för vår mentala och moraliska hälsa. Vidare kan vi säga att 

personen är 4beroende av Gud liksom att allt i ting världen. Detta avskriver 

inte personernas möjlighet till värderingar , samt deras förmåga att uppleva 

värden. 

&s 

63


TVÅ KRAFTER SOM KÄMPAR OM 

DEN MÄNSKLIGA PERSONEN 

Vi har redan pekat på det faktum att rent moraliskt, så är där två krafter 

som tävlar om att vinna personen för sina syften. I moraliskt hänseende 

upplever vi dessa krafter under begreppen ont och gott, rätt och orätt, skönt och 

fult. Dessa krafter kan tolkas som dualistiska makter, som är i kamp mot 

varandra för att vinna personen för sina syften. Vi kan också tolka verkligheten 

monistisk och säga att både gott och ont är gudomliga krafter, som representerar 

Guds handlande. Men endast det goda och positiva är gudomligt, som uttryck 

för Guds gillande och sympati i människan och hennes relationer till andra 

personer. Om religionen inte har kraft att leda personerna fram till helighet i 

hjärta och liv, så är den endast en gren av onormal psykologi utan någon verklig 

religiös betydelse. Det centrala i religionen är att personen skall sluta sig till den 

goda Gudens vilja och låta den positiva sidan av Guds vilja förverkligas i och 

genom personen. 

GUD I SIN VÄRLD 

Borden Parker Bowne säger i sin bok: 

"Om Guds immanens" (B. P. Bowne, The Immanence of God, 

Boston and New York: Houghton, Mifflin and Company, The 

Riverside Press, Cambridge, 1905, 153 pages), 

att liksom världslighet består mindre i vad som görs än i den anda som det görs; 

så består religionen mindre i vad som görs än i handlingens anda, p.144. 

Bowne vill ha en religion uppfattad, såsom en princip, som inte vet någon 

skillnad mellan sekulärt eller världsligt och religiöst. Det vill alltså bli en 

religion, som omfattar hela livet, och som låter den kontinuerliga och andliga 

gudstjänsten bestå i att vi låter dagens alla intressen och aktiviteter helgas och 

ges till Gud i ett levande offer. Detta betyder att vi uppmärksammar den 

gudomliga viljan i allt liv. Personen uppmärksammar då att allt som är normalt 

för honom och behövs för hans liv, har en plats i den gudomliga planen. 

ATT VARA I EN PERSONLIG VÄRLD 

Vi är nu tillbaks till det, som har framhållits tidigare i detta arbete, att vi 

är i en personlig värld. Denna värld är en moralisk värld, där den mänskliga 

karaktären tränas genom att personen ställer sig i den gudomliga 

uppenbarelsens tjänst. Genom den gudomliga aktiviteten uppenbarat genom 

personerna byggs ett rike av rättfärdighet upp. Här ser vi att den gudomliga 

&s 

64


närvaron i världen förenas med lagbundenheten i kosmos, och hjälper till att 

bygga upp en uppenbarelsens filosofi. Där lagbundenheten över betonas måste 

Guds frihet vara korrelatet. Där det hävdas att allt är Gud, måste 

lagbundenheten vara korrelatet. Där mekanismen över betonas måste det 

understrykas att allt är frihetens Gud. 

DEN MÄNSKLIGA PERSONENS SAMARBETE MED GUD 

Personen har en viktig del i samarbetet med Gud för att frälsa världen. 

Detta är inte ett samarbete mellan två jämn bördiga partner, utan mellan Gud 

och människan på försoningens grund. Vi ser här att det är inte en vanlig 

synergism , som presenteras. Med den presenterade vetskapen, som grund och 

bakgrund, kan vi säga att personen får arbeta ut sin egen frälsning med fruktan 

och bävan. 

Låt denna verkligheten uppenbaras inför allas ögon till Guds namns 

förhärligande och personens förverkligande genom att den gudomliga och 

mänskliga verkligheten uppenbaras i tid – och – rum - relationer. 

Förverkligande av denna uppgiften beror på den enskilda personen ! 

PERSONLIG MYSTIK FÖRR OCH NU 

Där går ett drag av personlig mystik genom all religion. Vi kan därför tala 

om mystiken, som en universell mänsklig företeelse, där personerna strävar 

efter en djupare och innerligare upplevelse av enhet och gemenskap med Gud 

och det gudomliga. 

DEFINITION AV MYSTIKEN OCH DESS UPPGIFT 

Det finns olika definitioner av mystiken beroende på svårigheten att 

definiera det inte definierbara. Så snart det upplevda har klädds i ord, så är det 

inte längre det outsägliga. Mystiken rör vid den intuitiva och emotionella 

uppfattningen av den andliga verkligheten. Den tyska författaren Goethe kallade 

mystiken för "känslans dialektik". Dean Inge beskrev den som " kärleken till 

Gud". 

Mystiken är som tråden, som går genom pärlorna på ett halsband. 

Pärlorna är religionens yttrings former, medan mystiken är den röda tråden, som 

går genom mänskligheten. 

Mystikens uppgift är att hjälpa mystikern till en levande erfarenhet av de 

eviga och andligt personliga värden. Den är integrerad i religionen, som en 

känsla av det heliga. Den förekommer i alla religioner från de etniska 

&s 

65


religionerna till lagreligionerna. Vidare förekommer den i 

uppenbarelsereligionerna och i frälsningsreligionerna, som en upplevelse av det 

numinösa. 

DEN PERSONLIGA MYSTIKENS UTBREDNING 

Vi började med att säga att mystiken var universell. I det följande skall vi 

underbygga påståendet genom att rikta uppmärksamheten mot vissa fakta. 

Mystiken i Kina har utformats i Taoism, i Indien framträder den i Bhakti 

och Yoga, i Persien presenteras den i Sufismen, i Israel finner vi den i 

Profetismen samt att den finns i Psaltarens sånger i Gamla testamentet. Där 

finns flera olika riktningar av mystik också i modern Judaism . 

Mystiken framträder i olika grader från "mild mystik", som finns hos varje 

människa, till en "intensiv mystik". Denna form av mystik leder ibland till extas. 

Den åtföljs ofta av en asketisk livsförning och en hängiven tjänst i religionens 

rike och i den sociala sfären. 

Mystiken har inte enbart varit med på att skapa stora individuella 

personligheter, utan också speciella religiösa grupper. Vi kan nämna grupper 

som Guds vänner, the Friends of God; Det dagliga livets bröder, the Breathren 

of the Common Life; Herrnhutarna eller the Moravians. Vidare kan vi nämna 

Quakers och Ashram rörelsen, som båda har en kristen utformning likaväl som 

en hinduisk. Vi har vidare alla retreatrörelserna inom evangelisk kristendom 

samt klosterrörelserna inom romersk och grekisk katolsk kristendom. Vidare 

kan vi peka på Zen - buddhismens mystik. Detta är endast några av mystikens 

yttrings former, som har resulterat i mystiska grupperingar inom religionerna. 

MYSTIKENS FYRA PERSONLIGA YTTRINGS FORMER 

Vi kan urskilja fyra normala företeelser inom mystiken fastän de kan vara 

förenade i samma person eller förekomma inom samma grupp. 

1. Den kontemplativa mystik. Denna mystiks yttrings form har en 

monistisk tendens sådan vi finner den hos Plotinos, 204-270 e.Kr.; 

Augustinus, 354-430; Eckhart,1260-1327 och hos de kristna 

platonisterna. 

2. Personlig mystik där den personliga gemenskapen och 

kommunikationen med Gud eller Kristus dominerar. Denna innerliga 

mystiken finner vi hos Jesus av Nasaret, aposteln Paulus, Martin 

Luther, 1483-1546, Thomas á Kempis, 1380-1471, Fra Angelico, 1387- 

1455, George Fox, 1624-1691, Francois de Salignac de la Mothe 

Fénelon, 1651-1715 och Toyohiko Kagawa, 1888 -1960. 

3. Naturmystiken där personen upplever naturen som en 

uppenbarelse av religiös mystisk mening och känsla. Den heliga 

&s 

66


Franciskus av Assisi , 1182-1226. Han räknas som den främste 

av naturmystikerna. Denna typ av naturmystik kan vi lägga 

märke till hos William Wordsworth ,1770-1850, i hans 

transcendental filosofi och naturpoesi. Det är många naturpoeter 

som kan räknas till denna upplevelse typ. Vi finner denna 

formen i ungdomsupplevelser, som ofta nedtecknas i dagböcker. 

Hos botaniker Carl von Linné, 1707-1778, som i naturen 

skådade Gud på ryggen. 

4. Personlig praktisk mystik, där offertjänster drivna av kärlek, är det 

främsta kännetecknet. Denna form av praktisk mystik har 

utformats i många praktiska sociala tjänster. Här kan vi nämna 

sjukvård, åldringsvård, barnavård, fängelsevård, socialvård och 

praktiska pedagogiska insatser. 

PERSONLIG KRISTEN OCH ICKE KRISTEN MYSTIK 

Den kristna mystiken är i huvudsak en personlig mystik. Den har också 

inom sina råmärken givit plats för platonsk kontemplativ mystik, men också för 

en aktiv praktisk mystik. Vi kan peka på att där är en skillnad mellan kristen 

och icke kristen mystik även om det inte alltid är så lätt att renodla de olika 

formerna av mystik. Detta beror på att i praktiken, så flödar olika element, 

kristna och icke kristna, över i varandra. 

I den icke kristna mystiken finner vi människans väg till Gud 

representerad. Människan höjer sig till Gud. Gud sänker sig ner till människan. I 

detta möt upplever människan extasen. Här förlorar människan sin identitet 

fullständigt, och blir ett med Gud. Filosofen Plotinos, 205-270, vittnar om att 

han fyra gånger upplevde denna form av fullständig förening med gudomen. 

Den kristna mystiken hävdar att Gud sänker sig ner till människan, och 

människan lyfter sig upp till Gud. Här upplevs ett möte mellan Gud och 

människan. Gud respekterar människans personlighet. I detta mötet är 

människan fullt medveten om sin egen identitet. Personen förlorar inte sin 

identitet i detta mötet. Personen upplever däremot att den befinner sig i Guds 

omedelbara närhet. Det sker nu en kommunikation mellan Gud och människan, 

och mellan människan och Gud. I denna gemenskap kan människa, som person, 

säga : 

" Gud, i din gemenskap och i din närhet fröjdas mitt hjärta". 

Efter ett sådant möte kan en människa aldrig bli vad hon varit förut. Det 

blir med henne som med Moses, när han kom ner från Sinai, eller som Kristus 

&s 

67


på förklaringens berg. Det utgick ett ljussken från båda, så att, de som såg dem, 

kunde säga: 

" De har varit i Guds närhet !" 

MYSTIK SOM ANDLIG OCH PERSONLIG TEKNIK 

Mystiken har utvecklat en andlig teknik i "mystikens väg", som har tre 

eller fyra stadier: 

1. Uppvaknande. 2. Reningen. 3. Upplysningen. 4.Slutmålet, där 

målet antingen är : a) föreningen med gudomen, icke kristen 

mystik, eller b) gemenskap med Gud, kristen mystik. 

I den kristna mystiken kan vi finna alla fyra stadierna. Där finns en del 

oenighet om punkt fyra a. Skall mystikern förlora sig själv i en fullständig 

förening med Gud, eller skall mystikern endast ha gemenskap med Gud, som i 

punkt b? Tidigare har vi nämnt att a är ett av den icke- kristna mystikens 

stadier. Oenigheten, som uppkommer här, kan bero på vem vi är påverkad av. 

Är vi påverkade av platonismen eller annan icke kristen mystik, tar vi med 

punkt fyra a. Håller vi oss strikt till den hebreisk kristna traditionen i 

profetismen och apostolisk fromhet ; så nöjer vi oss med punkt tre, eller går 

vidare till punkt 

fyra b. 

MYSTIK ÄR ATT SKÅDA OCH TJÄNA GUD 

Den starkaste impulsen i den kristna mystiken har varit att hjälpa sökaren 

att älska och upphöja Gud eller Kristus. Den disciplinerade mystiska 

gemenskapen med Gud har utvecklat individuella personligheter , och 

framkallat karaktärer med stor kraft och dragningskraft på människorna . 

I denna traditionen står Paulus, Augustinus, den heliga Franciskus, 

Bernhard av Clairvaux, Johannes Meister Eckhart, Jacob Boehme, heliga 

Teresa, John Tauler, Martin Luther, Ignatius av Loyola, Blaise Pascal, John 

Wesley, Nicolaus Ludwig von Zinzendorf, Jonathan Edwards, Friedrich Daniel 

Ernst Schleiermacher, Phillips Brooks och Mohandas Karamchand Gandhi . 

Detta var några av den långa procession av kända och heliga mystiker 

som rör sig fram genom historien i religionens värld. Gemensamt för alla 

mystiker är att de hävdar att deras upplevelser och erfarenhet går inte uttryckas i 

ord. Orden kan inte beskriva djupet och glädjen i deras upplevelser. Trots detta 

hör mystikernas spontana litterära produktion till världslitteraturens 

skattkammare. 

&s 

68


MYSTIKEN LÄR OSS SJU VÄGAR 

Eftersom där finns ett nyvaknat intresse för mystiken både inom 

litteraturen och i praktiskt fromt liv, kan det vara av intresse att summera 

lärdomarna från mystiken. Den lär oss : 

1. Att skåda in i oss själva för att finna verkligheten. 

2. Att lära oss finna mening i mystiken och det mystiska. 

3. Att upptäcka det eviga i tiden. 

4. Att inse och förverkliga värdet av ensamheten. 

5. Att finna glädje i tjänandet och kallelsen. 

6. Att se det äro fyllda och hedersamma i ödmjukhet 

och mänsklighet. 

7. Att ge företräde för kärleken. 

Vi skall nu se på några drag i mystikens religiositet. Det gäller mystikens 

guds bild, gudsupplevelsen, kärleken, andliga övningar, askes , kontemplation , 

och extas, som är föreningen med gudomen och världen. 

MYSTIKENS GUDS BILD 

Guds bild och Guds väsen uppfattas av mystikerna i olika religioner på 

ett sätt som enligt deras vittnesbörd visar släktskap, även om vissa detaljer kan 

vara olika. Detta beror till en stor del på att den grundläggande psykiska 

upplevelsen hos den mänskliga personligheten är globalt likartad. 

När vi nu gör en granskning av källmaterialet, så finner vi en 

samstämmighet mellan kristna mystiker, Upanishadernas vetandes lära och 

sufierna. De är alla eniga om att Gud finns eller är. Mystikerna finner Gud inom 

sig själva. Gud kan uppfattas både som något personligt och aktivt, den 

oföränderliga och ibland som något opersonligt. 

Gudsupplevelsen sker inte genom den intellektuella vägen, som i 

skriftreligionerna eller i Tibets skrifter, utan snarare genom den plötsliga 

upplevelsen av intuitivt ljus som upplyser själen som i Zen - buddhismen. 

Ljuset kan tändas för mystikern ungefär som poängen i en god vits går upp för 

en, eller som vi fröjdas när vi löser ett matematiskt problem. Gudsupplevelsen 

förverkligas genom kärleken, som är den dynamiska kraften, som driver 

människan till att älska Gud och fröjdas i hans närhet. Kärleken låter personen 

få uppleva något av Guds helighet, som är en helig kärlek. 

Att uppnå de stora andliga djupen och de andliga höjdernas himlavalv 

kostar tid och försakelse. I Zen - buddhismen får vi veta att det kan ta upp till 

tio år innan sökaren når upplysningen. Detta talar om för oss att priset, som 

mystikern måste betala för sina andliga upplevelser, är ett liv i disciplinerade 

andliga övningar. På samma sätt, som vi i religionens sociala dimension 

&s 

69


uttrycker religionen i ritualen, så är de andliga övningarna den enskilda 

personens uttrycksmedel. Den andliga övningen kan gestaltas i vissa yttre 

kroppsliga rörelser och i en meditationens kontroll av tankeförmågan, och i ett 

för sjunkande så djup att mystikern inte längre är medveten om sin egen 

existens. 

MYSTIKENS ASKES 

Asketisk mystik förekommer i olika grader inom mystiken. Den är ett yttre 

synligt tecken på att mystikern har övervunnit sitt begär, sin högfärd och sin 

själviskhet. Asketisk mystik är inte ett mål i sig själv utan ett medel för att nå ett 

högre mål. Det finns en del mystiker, som skattar eremitlivet med dess ensamhet 

och avskildhet från människor, som en högre asketisk metod. Asketisk mystik 

är det pris, som mystikern måste betala för att få kontakt med en högre värld än 

den mänskliga, och för att få uppleva det outsägliga. 

Där finns olika grader av askes. I den västliga munkrörelsen med 

utgångspunkt i Benedikt av Nursias klosterrörelse föreskrevs en ganska hård 

askes, medan i den östliga klosterrörelsen med Biskop Basilius klosterregel 

hyllades en moderat askes. Vi kan ju också nämna att det berättas om Siddharta 

Gautama att han hade genomfört en hård askes, så att han levde endast på ett 

riskorn om dagen. När han fick upplysningen under bodhi trädet och blev en 

Buddha, upplyst, så reste han sig från sin meditation och åt en kraftig måltid till 

munkarnas förskräckelse. Vi kan säga enligt vår erfarenhet , att en balanserad 

kroppslig askes , är det förnuftigaste beteende en sökande mystiker kan 

praktisera. 

MYSTIKERNS GÄRNINGAR 

Mystikern kännetecknas av en extatisk upplevelse. I extasen möter den 

mänskliga själen Gud, och upplever den gudomliga närvaron. Tidigare i detta 

arbete har det pekats på två olika grader av extas. I den ena formen av extas 

förlorar mystikern sin identitet i gudomen, och blir ett med Gud. I den andra 

formen av mystik behåller mystikern sin identitet. Här upplever mystikern 

gudomens närvaro och har kommunikation med Gud. Den djupaste meningen 

med extasen är den formen där mystikern söker Gud för Guds egen skull , och 

upplever ett skådande av Guds härlighet. När mystikern har upplevd detta 

skådande, så vill han inte byta denna erfarenhet mot något annat. Ett stort antal 

människor längtar och ber: 

" Gud, låt mig få skåda något av din härlighet! " 

Extasen har ett viktigt bidrag att giva till en innerlig, varm och livskraftig 

religiositet. Det fördjupade andliga livet upplevs , som viktigt , antingen extasen 

innebär en förening med det gudomliga, ett skådande av ljuset, en form av 

&s 

70


kommunikation mellan det outsägliga och den mänskliga personen eller en 

känsla av att personen är i Guds omedelbara närhet. 

MYSTIKERN SER GUD I NATUREN 

Mystikerna uppfattar naturen, världen och tillvaron stort sett lika. 

Världen är på något sätt andlig, eller den uppenbarar något av ljuset inom sig. I 

sufismens naturlyrik tolkas världen religiöst. I sista hand beror det på 

människans relation till Gud hur världen skall förstås. Världen, människan och 

allt skapat kan betraktas som en utstrålning eller emanerad från det gudomligas 

kraftsfär. Det skapade kan ha kommit olika långt bort från Gud. Hur långt bort 

det skapade än har kommit bort från den gudomliga källan, så är det dock av 

gudomligt ursprung. Den platoniska mystiken säger att det är fortfarande ljus av 

ljus och Gud av Gud. Denna filosofi speglas också i den Nicenska 

trosbekännelsen. 

Naturen är också en verklighet där det gudomliga är närvarande. Det är 

därför att de förnuftiga varelserna kan uppleva den gudomliga närheten och 

energiflödet i naturen. Det livlösa och materiella kan för den förnuftiga 

personen få liv och fyllas med gudomlig mening. Det beror på det ögat som ser, 

vad det ser i det som det ser! 

MYSTIKERNS ÖGA OCH UPPLEVELSE. 

Den mänskliga personen, som har begåvats med mystikerns öga och 

upplevelser, upptäcker att han är inte ensam i kosmos. Han har upplevd 

gemenskap med den stora Kosmiska Personligheten, som ger den sociala 

gemenskapen, inom världslig och eskatologisk dimension. Psalmisten ropar ut : 

" Himlarna förtälja Guds ära, och fästet förkunnar 

hans händers verk; den ena dagen talar därom till 

den andra, och den ena natten kungör det för den 

andra; det är ej ett tal eller språk, vars ljud icke höres." 

(Davids psalm 19:2). 

Psalmisten ser mera av Guds fingers verk i naturen, när han säger : 

" Himlarna förkunna hans rättfärdighet, 

och alla folk se hans ära. " (Psalm 97:6). 

PERSONERNA OCH DEN HELIGA TYSTNADEN. 

Det är i klostren och i naturen att den heliga tystnaden talar till 

&s 

71


personerna. Frågan om upprättande av kloster i Sverige har aktualiserats av de 

hög kyrkliga representanterna inom svenska kyrkan. För en tid sedan startade 

fyra helgeands systrar ett kloster i Alsike utanför Uppsala. Tre av systrarna 

avlade klosterlöften inför fader Gunnar Rosendal, kyrkoherde i Osby. Den 

fjärde systern avlade sitt klosterlöfte inför biskop Olof Herlin i Visby. 

Biskop Herlin stod på sin tid i spetsen för planerna på ett kloster för män 

i Sverige. Två akademiker från Uppsala gick i lära i benediktin klostret Erlach 

nära Linz i Österrike. Det var den då 28 år gamla konsthistorikern Bengt Olof 

Kälde och den 27 år gamla teologen Ove Lindell. De båda var noviser i kyrklig 

förnyelse år 1965. De svenska munkarna och nunnorna skulle deltaga i 

yrkeslivet, dela sin fritid och ekonomi i klostret. 

Oavsett hur det går med den kyrkliga förnyelsen inklusive 

klosterrörelsen, så kan det vara av värde för religionsfilosofin att veta något om 

klosterrörelsens historia, och personernas liv i klostret. 

TYSTNADENS URSPRUNG I TIDERNAS MORGON. 

Klosterrörelsen uppstod i Egypten efter att martyrtiden i kyrkan var över, 

och kyrkan fick en statlig erkänd ställning i det romerska imperiet. Många 

människor tyckte nu att kyrkan blev allt mer världslig. Kyrkan kunde inte 

tillfredsställa de personer , som hade behov av ett mer andligt liv , än det som 

erbjöds i kyrkan. 

Den kristna teologin och filosofin hade påverkats av gnostisk synkretism 

och grekisk filosofi. Ur denna blandfilosofi uppstod föreställningen att kroppen 

var något ont. Själen däremot, som hade haft en förut tillvarelse i ljusets värld, 

var något gott, som var i kroppens fängelse. Den dualistiska uppfattningen av 

kropp och själ härrör från Orfismen. I mytiska sångberättelser sägs det att 

människan är skapad ur askan från de onda titanerna och Zeus´ son Zagreus´ 

gudomliga natur, som titanerna hade ätit. Från titanerna har människan ärvt sin 

onda natur, och från Dionysos - Zagreus sin gudomliga natur, som utgör själen. 

Själen är i kroppens fängelse. Människan måste därför försaka det kroppsliga 

för att frigöra det andliga. Ur denna filosofi uppkom det asketiska livet, som en 

metod för att frigöra själen. Människorna betraktade asketismen, som något 

förtjänstfullt, och de egyptiska öknarna översvämmades av eremiter. 

DET KROPPSLIGA ÄR HELIGT 

Den hebreisk kristna traditionen hade i motsats till den nyss nämnda 

filosofin, ett upphöjt syn på det kroppsliga och på världen. Redan i Genesis 1:31 

står det skrivit att Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket 

gott. I Psalm24 vers ett läser vi att jorden är Herrens och allt vad därpå är, 

jordens krets och de som bo därpå. 

&s 

72


Fastän Bibelns teologi motsade ökeninnevånarnas filosofi, så började 

sökandet efter bibliska motiv för eremitlivet, munkrörelsen och det asketiska 

idealet. Ett liknande ideal fanns bland annat i Jesu tillämpade lära på den rika 

ynglingens situation, Mark.10:21. Denna Jesu individualiserade undervisning 

på den speciella situationen upphöjdes nu till en allmängiltig lag. 

Kallelsen till öknen underbyggdes med profeten Hoseas ord i kapitel två 

verserna 14 till 20. Jesu ord om skördemän i Matteus 10:37-38 togs som en 

uppmaning till klosterlivet. En av de mest kända eremiterna i Egypten var den 

rika bonden Antonius, 256-356, som sålde allt han ägde och gav det åt de 

fattiga. Han räknades, som en helig man, och under förföljelserna i början av 

300-talet begav han sig till Alexandria där han styrkte de kristna i tron och 

uppmanade dem till uthållighet i förföljelserna. Ingen vågade lägga hand på 

Antonius. 

MEDITATIONS IDÉERNA SPRIDS. 

Det första klostret grundades i Egypten år 320 av eremiten Pakom, som 

samlade eremiterna inom en inhägnad, som på latin kallas claustrum . Pakom 

hade lärt sig organisationens värde genom sitt tidigare soldatliv. 

Klosterrörelsen spred sig både till den östliga och västliga delen av 

kyrkan. I den östliga kyrkan togs idén upp av biskop Basileios, 330-379, som 

valdes till biskop i Caesarea år 370. Han hade själv levd som eremit. Han skrev 

två klosterregler, som blev avgörande för den grekiska kyrkan. Hans 

klosterregel fick även inflytande i Västerlandet. Hans klosterregel innehöll 

bland annat bön och andakt, arbete och studier, samt moderat asketism . 

I Västerlandet ordnades klosterlivet av Benedikt av Nursia, 480-550. Han 

skrev den klosterregel, som fick störst betydelse i den västliga kyrkan. Regeln 

låg till grund för klostret Monte Casino i Kampanien söder om Rom. Klostret 

uppfördes år 529, samma år som de grekiska filosofiskolorna stängdes i Aten. 

Nu blev klostren förmedlare av det antika kulturarvet, och förde den andliga 

odlingen vidare i den västliga hemisfären. 

BÖN OCH ARBETE. 

Benediktin regeln har satt, som sitt motto: "Ora et labora", be och arbeta. 

Vidare framhåller den fattigdoms ideale för munkarna och kravet på ett liv i 

kyskhet, samt en oförbehållsam lydnad mot abboten. Denna regel betonar det 

harmoniska förhållandet mellan munkarna inbördes såväl som mellan dem och 

Gud. Regeln vill medverka till att skapa en miljö av stillhet och ensamhet för 

människor som vill leva ett högre andligt liv. Den helige Benedikt av Nursia, 

säger : 

&s 

73


" Meningen med regeln är att skapa en plats där människan 

fri från hinder och yttre störningar skall kunna söka Gud. En 

plats av sådan art, som världen inte kan giva." 

AKTIVITET OCH ANDLIGT 

Vi tar en titt bak klostermurarna för att se hur munkarna och nunnorna 

lever. I vårt studiebesök skall vi studera munkarnas arbete. I S:t Benedikts 

regel, kapitel 48 läser vi : 

" Sysslolöshet är själens fiende. Bröderna böra därför 

ägna vissa timmar åt manuellt arbete, andra åt läsning av 

gudomliga ting." 

Benediktin klostret är , som regel autonomt , i sin förvaltning och i styre 

av klostret. Klostret är också självförsörjande med fysisk föda. Det innebär att 

munkarna arbetar både med åkerbruk och trädgårdsodling. Munkar och präster 

har gjort betydande insatser på odlingsområdet. Det kan vara tillräckligt att 

nämna Gregor Mendel, 1822-1884. Hans experiment med ärtor var 

epokgörande. De öppnade nya perspektiv för ärftlighetsforskningen. I klostret 

utförs också alla husliga sysslor med matlagning , konservering och 

vintillverkning. 

Sop borstens evangelium praktiseras också i klostret för att träna 

munkens eller nunnans ödmjukhet. Vi finner också bröder sysselsatta som 

skomakare, med träslöjd, textilslöjd samt olika konstarbeten för den rika 

kyrkliga kulturen. De konstverk, som skapades, är synliga uttryck för konsten 

att tänka med händerna. Vi finner också bröder sysselsatta med högt 

kvalificerade konstruktioner i arkitektur och olika byggnadsarbeten. 

MÅLTIDEN TJÄNAR HÖGRE SYFTEN. 

Arbeten avbryts för samlingar i reflektoriet där munkarna intar den 

gemensamma måltiden. De församlade sitter runt långbord och äter i tystnad 

medan en broder läser högt med en sjungande ton ur en meditationsbok eller 

från någon kyrkofader. När bröderna har avslutat sin måltid måste de sitta i 

tysthet och vänta medan den brodern, som läste, intar sin måltid. Det samma 

gäller för systrarna i nunneklostren. 

INTELLEKTUELL AKTIVITET. 

Livet i klostret bjuder på studier, läsning, meditation och undervisning, så 

att profeten Hosea´s dystra profetia i kapitel 4 vers 6 inte skall drabba 

&s 

74


brödraskapet. I profetian läser vi ; 

" Det är förbi med mitt folk, därför att det ej får någon kunskap. 

Men eftersom du har förkastad kunskap, därför skall och jag 

förkasta dig, så att du upphör att vara min präst. Och som du har 

förgätit din Guds lag, så skall ock jag förgäta dina barn." 

I kapitel salen samlas munkarna varje dag för att lyssna på abbotens 

undervisning. Munkarna har själva vald abboten, som är som en fader för 

bröderna, och den som binder gemenskapen i klostret samman. När munkarna 

samlas i kapitel salen, så sitter de längs väggarna i salen medan abbotens tron är 

på den ena kortväggen. I kapitel salen samlas också munkarna för alla 

gemensamma angelägenheter och beslut. Det kan gälla val av abbot, upptagande 

av noviser, offentliga bekännelser och den andliga undervisningen. 

MEDITATIONS AKTIVITET 

I kyrkan samlas munkarna till en gemensam mässa, som blir den strålande 

medelpunkten i munkarnas hårda och strävsamma dag. Intet är för munken av 

större vikt än gudstjänsten. I processionen vandrar munkarna sjungande till det 

mysteriet, som uppenbaras för den mänskliga personen i gudstjänsten. Det läses 

också privata mässor därför att Gud finner däri sin ära och behaga. För munken 

är detta en tillräcklig anledning till att fira privat mässa. Men den färgrikaste av 

alla mässor, som munken upplever i klostersamfundet, är pontifical mässan där 

det uppträdes i fullt ornat. I processionen framförs alla insignierna såsom kräkla 

och "pontifikale”, som är biskopens liturgiska bok. 

Hur går det till att bli munk? Den sökande måste klappa på klostrets 

dörrar och begära att få inträda. Om klostrets ledning finner att där är allvar i 

den sökandes begäran, så upptages den sökande som novis eller lärling. Han får 

en äldre munk, som sin vägledare. Munken skall inviga nybörjaren i 

hemligheterna. Han skall vidare ta reda på om novisen har god hälsa och god 

omdömesförmåga. Det hör också till handledarens uppgift att ta reda på om 

novisen lider av tungsinne, som kan bli en börda för hela klostret. Det utrönas 

också om novisen har förmåga att gå lydnadens hårda väg, och om han har 

förutsättningar för att sätta ödmjukheten framför allt. 

ALLVAR OCH UPPRIKTIGHET ÖPPNAR DÖRRARNA 

När alvaret i den sökandes beslut har utrönts, och novisen har funnits 

bestå provet, kan han upptas i gemenskapen. Han får nu avlägga kloster eller 

munklöftet, och nu öppnar den heliga tystnadens rike sina portar för munken. 

&s 

75


Vi ställs nu inför frågan om klosterrörelsen är oförenlig med evangelisk 

kristen bibelsyn och det fromma livet? Detta är ett problemkomplex, som varje 

kristen får tänka över. 

TYSTNAD, HÖGRE FROMT LIV OCH EVANGELISKT TROSLIV 

Kan munklivet och klosterrörelsen förenas med en teologi, som hävdar att 

alla människor är syndare och i avsaknad av Guds nåd ? Enligt denna filosofi 

finns där inga människor, som är av ett högre andligt stånd. Enligt denna 

religionsfilosofi finns där heller ingen plats för överlopps gärningar och därmed 

förknippad gärnings rättfärdighet; ty enligt evangelisk kristendom blir 

människan rättfärdig av Guds nåd genom tron allena. Vidare hör alla kristna till 

det allmänna prästadömet. Det är de kristnas kallelseuppgift att finna 

tillfredsställelse i ett troget utförande av vardagens plikter. Den kristnas 

gudstjänst är att fullborda sin kallelseuppgift enligt evangelisk tro. 

Kan denna vardagskristendom förenas med munkens världsflykt och 

uppgående i skaparverket. Denna världs flykt är en mystisk förening med 

urkraften, ett försvinnande i Gud. Måste inte klosterlivet hämta sin kraft från 

den synkretistiska filosofin som den romerska katolicismen har absorberat från 

gnosticismen, grekisk bildning och egyptisk mystik? 

Kan evangelisk kristendom få en klosterrörelse att fungera om den är 

trogen sin bekännelse? Detta är en fråga som erfarenheten kan ge svar på. 

Att finna en retreatform, som kan ge stressade evangeliska kristna en inre 

samling och andlig förnyelse, och som samtidigt är i överensstämmelse med den 

evangeliska kristendomens filosofi, är kanske inte så svårt. Klosterrörelsen är 

däremot inte svaret på de evangeliska kristnas sökande, om de skall vara trogna 

sin bekännelse, den evangeliska traditionen, och samtidigt tjäna det 

demokratiska samhället; som är ett resultat av den evangeliska frihetslängtan. 

KRISTEN ATEISM 

Det låter som en självmotsägelse att tala om en kristen ateism; ty de 

kristna har traditionsenligt varit teister. Låt oss inte avvisa den kristna ateismen, 

som logiskt självmotsägande, utan låt oss först se vad anhängarna till "Gud -är 

död" rörelsen menar med en kristen ateism. 

&s 

76


ETT MÅNGTYDIGT BEGREPP 

Rörelsen, som hävdar att Gud är död, är ingen enhetlig företeelse. 

Rörelsens filosofi menar många olika saker med samma språkliga satser. Satsen 

att "Gud –är -död" kan genom analys åtminstone betyda tio olika saker: 

1. Att där är ingen Gud, och att där aldrig har varit någon Gud. 

2. Att där en gång var en Gud, som var värdig lov och pris, och 

som människorna kunde lita på. En sådan Gud finns inte längre. 

3. Att Guds idén och ordet Gud behöver en radikal nyformulering. 

4. Att vår traditionella liturgi och teologiska språk behöver en 

genomgripande förnyelse. 

5. Att den kristna historien inte längre är en frälsningshistoria med 

en heland kraft. 

6. Att vissa föreställningar om Gud, som vi intresserar oss för och 

som har blandats med klassiska kristna lärosatser, måste 

förstöras. Det kan nämnas att Gud, som den som löser problem, 

som har absolut makt, som en nödvändig varelse, som den 

slutliga verkligheten, måste gå. 

7. Att människorna i dag inte upplever Gud annat än som den döde, 

den frånvarande och den tysta Guden. 

8. Att den Gud, som människorna skapar sig i sina tankar och 

handlingar, måste alltid dö för att den sanna Guden kan framstå. 

Om den nämnda Guden dör, så kan Gud födas på nytt och 

komma till liv i människornas tankar och handlingar. 

9. Att Gud måste dö i världen, så att han kan födas på nytt i oss. 

10. Att vårt språk om Gud alltid är inadekvat och ofullkomligt. 

Det kan vara av värde att ha dessa tio olika betydelseenheter i våra 

tankar, när vi kommer i samtal med vår tids radikala teologi och 

religionsfilosofi. 

RIKTNINGENS HISTORISKA UTVECKLING 

När vi går tillbaks i historien, så finner vi att det är sant, som Predikaren 

sade, att där finns inget nytt under solen. Det har funnits representanter för 

"Gud –är -död" teologin i alla tider. 

Många kristna blir upprymda, när de hör talas om "Gud - är -död" 

teologin. Deras upprördhet gäller också att sådana tankar kan förekomma inom 

teologiska fakulteten. Dessa kristna lever som om de själv redan hade 

accepterad den nya teologin. Teologerna däremot analyserar tankemönstren för 

att vinna klarhet. De behöver däremot inte nödvändigtvis acceptera alla de 

tankemönster, som de blir tvungna att föra en dialog med. Dialogen kan 

&s 

77


däremot klargöra deras egna positioner. 

Satsen "Gud - är -död" kan tas som en radikal och ofelbar ateistisk sats. 

Det behöver inte vara så. Martin Luther talade ofta om att "Gud själv är död". I 

många hymner förekommer dessa orden, och det som hände på Golgata har för 

de kristna betydd att Gud dog på ett kors; ty där och då dödade människorna 

Gud. På den andra sidan var det Gud, som i Kristus dog för människorna och 

fullbordade försoningens ämbete. Men vi får inte glömma uppståndelsen på 

påskdags morgonen. 

Filosofer och teologer har också talat om att den "abstrakta Guden" måste 

dö innan den sanna, levande och konkreta Guden kan framstå. Det är väl ingen , 

som vill disputera mot det faktum , att de sofistikerade filosofernas Gud inte är 

den inre trons Gud. 

Den radikala teologin finner kanske mest material hos Friedrich 

Nietzsche, som är den främste filosofen på kristendomskritikens område. Han 

säger i sin bok "Så talade Zarathustra" : 

" Kan det vara möjligt att det gamla helgonet , 

inte har hört det, att Gud är död ?" 

Han säger vidare att en gång var blasfemi mot Gud den största hädelsen, 

men Gud dog och därmed också de blasfemiska människorna. Nietzsche 

förklarade religionen utifrån omedvetna projektionsprocesser. Han hävdar att 

människan blir ibland medveten om den kraft, som döljer sig inom henne själv. 

Hon blir också i sina bästa ögonblick medveten om den kärlek, som hon är 

istånd att ge. 

Människan fruktar att erkänna att denna övermänskliga kvalitet av godhet 

tillhör henne själv. Därför skapar hon två världar av de två sfärerna i hennes 

egen natur. Den ena världen, som hon skapar från sin egen känsla, är den var. 

dagliga och veka värld som hon kallar människan; medan den andra världen 

som är den sällsynta och goda världen kallar hon Gud. Nietzsche menade att 

människans hopp låg i att hon dödade denna Guden, som hon hade givit så höga 

värden. Endast på detta sätt kunde Övermänniskan, som ger jorden mening, 

framträda. Mycket av vår tids radikala teologi är fortfarande klädd i Nietzsches 

filosofiska dräkt. 

MÅNGA RADIKALA RIKTNINGAR 

Den radikala teologin är ingen enhetlig riktning utan flera olika 

strömningar i tiden. De tre ledande exponenterna för rörelsen i USA har varit 

Thomas J. J. Altizer, William Hamilton och Paul van Buren. Dessa teologer 

hävdar att "den gamla tidens religion" kan inte stå sig mot de fakta, som modern 

vetenskaplig kunskap och allmän upplysning ger. Detta innebär att den "gamla 

man" -teorin om Gud överges. Denna barnsliga gudsuppfattning är det ingen 

tänkande människa som hävdar i dag eftersom Gud är en Ande. Vidare avfärdas 

&s 

78


teorin om " den störande Guden " , som griper in i händelsernas gång , liksom 

speciella gudar får ge vika. 

Guds död är en kulturell händelse liksom försvinnande av spårvagnarna 

från stadsbilden, men händelsen förstör inte gudsverkligheten själv. För de 

radikala teologerna är Guds död inte enbart en kulturell händelse utan också en 

teologisk bekännelse. Paul Tillich har varit en teologisk och filosofisk exponent 

för riktningen. Han måste räknas som en föregångare till de radikala teologerna 

med sin teologi om Gud, som den stora Personen som har försvunnit. 

I Sverige gick diskussionens vågor högt efter att den engelska biskopen 

av Woolich John A. T. Robinsons bok om "Gud är annorlunda" , kom ut på 

svenska språket. 

När Gud inte upplevs, som verklig i tankarna hos ett växande antal 

människor i våra dagar, så kan det också betraktas som en psykologisk - 

teologisk upplevelse att "Gud –är -död". 

MOTIVEN FÖR EN KRISTEN ATEISM 

En av orsakerna till teorin att vi måste genomleva ateismen och avskriva 

oss den traditionella teismens Gud; är att vår nuvarande kultur är annorlunda än 

den traditionella kulturen. Det var den kultur som kristendomen växte upp med. 

Vidare kan vi nämna att upplevelsen av lidande i världen också är en 

bidragande orsak. Vidare upplever vi ett religiöst och politiskt tyranni i 

historien, som gör att vi opponerar oss mot dessa traditionella makt faktorerna. 

Vi finner också att religiös vanvård leder fram till ateism. Orsaken är att vi inte 

har praktiserat vår tro, och därför har vi ingen levande erfarenhet av att 

religionen är en tillgång i det mänskliga livet. Ateismen kan också vara ett 

resultat av en psykologisk process där känslolivet förkrymps. Det kanske mest 

djupgående motivet för en kristen ateism är att söka i den neurotiska ateismen. 

Denna form av ateism är den mest komplicerade och djupast gående 

personlighetsförändringen. Denna formen kräver en speciell behandling. Här 

gör vi endast uppmärksam på fenomenet, men vi skall behandla 

den neurotiska ateismen längre fram i detta arbetet. 

ATEISTISK KRISTENDOM ÄR EN UTMANING 

Den ateistiska kristendomen är en utmaning eftersom den lägger stor vikt 

vid människans ansvar i en annars meningslös värld. Det hävdas att 

kristendomen inte har begärt tillräckligt av människans kapacitet; ty hon kan 

göra mera än det som har fordrats av henne. Detta innebär att människan är 

bättre än den traditionella kristendomen har framställt henne. 

Den kristna ateismen utmanar de kristna att ta sin lära om Gud i Kristus i 

världsprocessen på allvar. De bör visa med sina liv att detta är en verklighet för 

&s 

79


dem. Den Herre Jesus, som de kristna ateisterna förstår, är den gudomlighet som 

visar sig i lidanden och i medmänsklighet. Människans hopp ligger i en ny 

förståelse av Jesus Kristus och hans närvaro i världen här och nu. På den andra 

sidan kan vi ställa frågan om Jesus inte också kan vara Herre i kraft, auktoritet 

och suveränitet i människornas liv? Om han inte kan vara det, vem skall då 

komma att inta denna Jesu roll i det mänskliga livet och i den nya religionen ? 

Om det är så att de kristna ateisterna vill att de kristna skall börja ta sin 

kristendom på allvar, leva existentiellt och förverkliga sig själva i denna 

världen; kan vi då avvisa dem utan att lyssna till deras budskap? Kan det bero 

på att den kristna ateismen är för obekväm, och en allt för stark utmaning till 

aktiv kristendom, att vi inte vill lyssna på den. Vidare kan det vi avvisa dialogen 

med de kristna ateisterna genom svepskälet att vi befattar oss inte med dem ; ty 

det är en logisk självmotsägelse att kombinera "kristen" med "ateism". 

DEN NEUROTISKA ATEISMEN 

I dagens kulturliv finns där många olika former av ateism. Vi skall inte 

här vidröra alla riktningar utan endast nämna två huvudformer av ateism; 

medveten ateism och omedveten ateism. Den omedvetna ateismen har en 

praktisk och en neurotisk gren. 

DEN MEDVETNA ATEISMEN 

Den medvetna ateismen kan vara av olik styrkegrad. Den kan visa hela 

skalan från en militant ateism till en nästan likgiltig utformning av ateism. 

Gemensamt för alla graderna på skalan är att vi är medvetna om att vi är ateister 

eller att vi har kommit fram till positionen genom tänkande. Detta är 

individuella positioner, som vi har vunnit genom tankeförmågan med mer eller 

mindre hjälp från miljötrycket. 

Det finns också medvetna rationella tankesystem, som är ateistiska, och 

står till människornas förfogande. Rationella ateistiska system finner vi i den 

marxistiska och kristna ateismen. Vidare kan vi nämna den ursprungliga 

buddhistiska filosofin. Den återspeglas i den formen, som går under namnet 

hinajana eller den "lilla vagnen". 

Mycket av den medvetna ateismen är inte av den extrema typen, utan är 

en halv ljummen sort. Många av de medvetna ateisterna är realister och känner 

väl till sin positions negativa och positiva sidor. De har lärt sig att handskas 

med världen och sig själva på ett sätt som ger dem tillfredsställelse. De är 

medvetna både om den inre världen och den yttre världen. De har lärt sig röra 

sig i båda världarna på ett hälsosamt och skapande sätt. Dessa människor, som 

har lyckats åstadkomma ballans i sin inre människa, kallas ofta mogna och väl 

&s 

80


anpassade samhällsvarelser. De har lärt sig från barndomen och framöver att 

handskas med livet på ett framgångsrikt sätt. Även om dessa människor har sina 

perioder av känslosvängningar, så kommer de alltid på rätt köl och blir inte 

överväldigade eller nedbrutna av livets omständigheter. 

Denna typ av människor, som har nämnts här ovan, kommer som regel 

direkt och medvetet fram till ateism, när de utvecklar sin allmänna 

livsåskådning. Genom en noga analys, hårda studier och en kritisk 

undersökning finner de att ateismen antingen i den marxistiska eller den kristna 

formen ger dem en fruktbar, sanningsenlig och verklig världsbild. Det är alltså 

genom en medveten undersökning och ett kritiskt ställningstagande att de 

kommit att bestämma sig för någon form av ateism. Det, som här har sagts, 

utesluter inte att omedvetna motiv och känslor spelar en roll i 

ställningstagandet. De omedvetna motiven utnyttjas medvetet för att hugga ut 

en världsbild ur livets råmaterial. 

DEN OMEDVETNA ATEISM 

I inledningen slog vi fast att där finns en omedveten ateism. Det visar sig 

att den omedvetna ateismen är mer komplicerad än vi hade tänkt oss, då vi först 

fick kontakt med den. När vi börjar systematisera tankarna, så finner vi att där 

finns två typer av omedveten ateism. Det är en praktisk och en neurotisk 

utformning av ateismen. Vi behandlar dem var för sig, så får vi en bättre 

översikt. Vi börjar med den praktiska ateismen. 

DEN PRAKTISKA ATEISMEN 

Den praktiska ateismen är en form av otro, som kännetecknas av 

overksamt liv, likgiltighet och apati. Den praktiska ateismen refererar till en stor 

grupp av människor. Många av dessa praktiska ateister skulle kanske inte 

medge att de är ateister, men de lever sina liv utan någon meningsfull relation 

till den levande och sanna Guden. Den tro, som de har, spelar ingen roll i deras 

liv. På ett sätt är denna form av ateism omedveten utan att vara neurotisk. Vi 

kan identifiera den praktiska ateismen genom upptäckten att det finns inte 

någon konsekvens mellan deras uttalade tro och det liv, som vi observerar hos 

dem. Kärnan i deras praktiska religion är att den är respektabel, att den 

befrämjar deras affärer, att folk kan se att de går till gudstjänst, att kyrkan håller 

de sämsta människorna borta från att bli värre, att predikan framkallar goda 

känslor. Vidare att predikan ger åhörarna en viss känslokontakt med högre 

makter. Kristi kors betyder inte något för dem eller för den värld de lever i. 

Praktisk ateism innesluter en stor skara människor, som inte finner det 

nödvändigt att referera till Gud i sina liv. De kan praktiskt leva utan Gud. 

Denna form av ateism är ofarlig på så sätt att den är temporär, subtil och 

&s 

81


oreflekterad. Den blir därför inte aggressiv. På den andra sidan är den praktiska 

ateismen farlig därför att den är passiv. Den är tyst och motbjudande. Betraktar 

vi den från en levande religions synpunkt, så är den jämställt med apati. Bibeln 

kallar denna religionsform för ett ljumt liv, och den är inte enbart motbjudande, 

utan den är ett problem för den aktiva religionen. 

DEN NEUROTISKA ATEISMEN 

Till skillnad från den hälsosamma ateismen kan vi säga att den neurotiska 

ateismen har två kännetecken. Den är irrationell och överdriven i sin intensitet. 

Den neurotiska ateismen är en otro, som motiveras av omedvetna krafter, och 

den tar formen av överdrifter i beteendet. 

Det är kanske bäst att vi med en gång konstaterar att neuroser är en 

mycket komplicerad företeelse, även om de flesta neuroser springer fram ur 

ångesten. Ångesten på sin sida är : 

"en sammanträngd spänning eller otålighet, som härrör från en 

subjektiv förväntan av fara, som är överhängande eller nära 

förestående. Källan till denna imaginära faran är i stort sett 

okänd eller icke erkänd". 

Ångesten är människans eviga följeslagare. Många människor lider 

intensivt av ångest. De kan inte bemästra ångesten eller den problematiska 

värld, som de lever i, och de blir så småningom neurotiska. Denna neuros kan 

slå över i ateism, när trogna kristna plötsligt blir fiender till kyrkan . Det kan 

ofta vara personliga problem och misslyckanden, som är roten till denna form 

av ateism. De kan i denna situation omedvetet överföra sina känslor av 

misslyckanden på religionen. Religionen blir den faktor som bär skulden för 

deras problem. Vi kunde ge exempel på teologie studeranden, som har 

misslyckats med sina studier, och övergett både studierna och den tro som se 

startade ut med. Låt oss med en gång slå fast att neuroser är ingen tillgång i 

livet. 

Neurotisk ateism har sina rötter i irrationella och omedvetna faktorer. 

Den blir ofta överdriven och reaktionär i sin utformning. Den har sin existens i 

ångesten, som är en hemsk fruktan utan synbara referensramar. För det fjärde 

har den neurotiska ateismen inget annat innehåll än det vi finner i den 

hälsosamma ateismen. Den använder samma ord, symboler och argument som 

all annan ateism. Eftersom den är klädd i samma kläder, som annan ateism, så 

kan det ibland vara svårt att skilja den från vanlig ateism. 

Ateismen kan bli ett religionssurrogat; ty den kan fylla tumrummet, som 

uppkommer efter en utestängd Gud. Ateisten kan dyrka andra värden än de 

gudomliga. De värden som är icke- gudomliga kan vara pengar, framgångar, 

&s 

82


prestige och kunskap. Många människor kan finna den neurotiska ateismen vara 

en form av terapi, eller den kan åtminstone vara ett system som tycks anpassat 

för deras speciella behov. 

Den moderna avgudadyrkan har inflytande på och ger näring till den 

omedvetna ateismen, så att den blommar upp i tider med idoldyrkan och andra 

ersättningar för gudstjänst och andaktsövningar. 

ATEISTER OCH KRISTNA HAR ETT GEMENSAMT 

Sammanfattningen av dialogen mellan kristen ateism, ateistisk 

kristendom, vanlig kristendom och sekularism, världslighet , visar oss att 

tjänandet av medmänniskan är prov på tro och den gemensamma 

utgångspunkten för den aktiva mänskliga personen i världen i dag. 

Många människor frågar sig om kristna och ateister kan gå arm i arm på 

livets väg, eller om de måste ligga i var sitt dike och skjuta på varandra ? 

När vi analyserade neurotisk och kristen ateism, så skulle vi tro att det 

inte fanns något som skulle kunna överbrygga klyftan dem emellan. 

I kyrkans historia kan vi urskilja två svar, som har givits på problemet 

ateism. Det har varit kyrkans svar och den individuella kristna personens svar. 

Vi skall här ge en kort framställning av de två alternativen. 

KYRKANS ALTERNATIV TILL ATEISMEN 

Det hör med till kyrkans apologetik ämbete att försvara den kristna tron. 

Denna apologetik har ofta utförts på ett oheligt sätt genom offentliga 

fördömanden, bokbål och brännande av människor med avvikande åsikter. Det 

har också skedd genom det tysta vittnesbördet från klosterlivet och till de lärda 

argumenten från väl trimmade teologer och filosofer. Kyrkans ledare har genom 

historien besvarat ateisterna genom officiella, rationella och fint slipade 

språkliga dokument. 

Till dessa dokument hör de klassiska gudsbevisen. Här har kyrkans män 

försökt bevisa Guds existens med förnuftsargumentens hjälp. 

Ärkebiskop Anselm av Canterbury formulerade det berömda ontologiska 

gudsbeviset. Detta argument tar varandet, som sin utgångspunkt. Från 

medeltiden talar han till oss. Han säger att Gud är den fullkomligaste varelsen vi 

kan tänka oss. Till det fullkomliga hör också existens eller varelse. Eftersom 

Gud är den fullkomligaste varelsen, som vi kan tänka oss, så måste Gud 

&s 

83

existera. 


ARGUMENT FÖR GUDS EXISTENS 

Vi skall inte ta fram alla argument för Guds existens, som har framsatts i 

kyrkans historia. Vi skall nöja oss med argumenten från en teolog. Thomas av 

Aquino var en medeltida teolog. Han sysslade mycket med gudsbevisen och 

formulerade dessa på ett sätt som kyrkan har använt genom historien. Alla hans 

gudsbevis har orsakslagen eller kausal lagen som grund. I en eller annan form 

tar gudsbevisen sina utgångspunkter i det som är fattbart : 

1. Det första gudsbeviset är rörelsebeviset. Det säger att Gud är 

inte enbart alltings orsak utan också den som ständigt förnyar 

energin. Både början och den fortsatta rörelsen och existensen 

är beroende av Gud. Orsaken är att rörelsen kan inte förklara sig 

själv utan måste ha en annan orsak än sig själv. Rörelsen är 

teleologisk eller ändamålsenlig. 

2. Det andra gudsbeviset handlar om den tillräckliga orsaken. 

Aristoteles sa att det var från den tillräckliga orsaken att en 

rörelse eller förändring först uppkom. Gud är den första 

orsaken. Den tillräckliga orsaken till en tavla är konstnären. 

Tavlan kan inte måla sig själv; ty om den skulle vara sin egen 

orsak, så innebär det att den kunde icke -vara och vara på 

samma gång. Där måste vara en icke orsakad orsak, och denna 

första orsak är Gud. 

3. Det tredje beviset för Guds existens bygger på 

beroendeförhållandet. Observationer visar att alla ting vilar på 

andra ting för sin fortsatta existens. Gud är den som av 

nödvändighet existerar. Varje varelse är både en agent för orsak 

och beroende av andra. Där måste finnas en varelse, som undgår 

mänsklig begränsning, och som är en tillräcklig orsak för sig 

själv. Gud är en sådan nödvändig varelse. 

4. Det fjärde gudsbeviset hör ihop med idén om graden av 

fullkomligt. Där finns grader inom alla områden av varande, och 

det som har högsta graden inom klassen är orsaken till allt annat 

inom klassen. Det mest perfekta varandet är orsaken till all annan 

varelse. Det finns något eller någon, som är orsak till allt varandet, 

både till det goda och det fullkomliga. Denna fullkomliga varelsen 

eller personen, som ger graden av varandet, kallar vi med namnet 

Gud. 

4. Idén om naturens ordning ligger till grund för det femte 

gudsbeviset. När vi studerar universum, så finner vi ordning och 

&s 

84


intelligens satt i system i naturen. Gud är den högsta intelligenta 

ledaren för tingen. Ordningen vilar på ändamålet. Ordning 

framkommer i samband med saken eller tingens ändamål och 

mening. Denna ordningen frambringas inte av sig själv utan det 

är Gud som skapar ordning ur kaos i universum. 

Dessa teoretiska argument för Guds existens har diskuterats mycket både 

i Europa och i Amerika, men vi får vara uppmärksamma på att tro kan både 

accepteras och avvisas genom förnuftsargument. Avvisandet eller accepterandet 

sker oftast på grund av andra faktorer än förnuftets. Ofta måste vi vara både i 

medicinsk och social ballans för att godtaga Thomas förnuftsargument. 

HUR KYRKAN HAR BEMÖTT ATEISMEN 

Kyrkan har inte konfronterats med ateismen endast i våra dagar, utan 

också i Renässansens och Reformationens tidevarv. Under dessa epoker har 

kyrkan inte alltid svarat med tolerans. Ofta har kyrkan svarat med den kamp 

glada överförmyndarens och den makthavandes auktoritet, som har 

demonstrerats genom tiderna. Det som är viktigt i dag är däremot hur kyrkan 

möter den växande ateismen i dagens samhälle, och hur hon presenterar sitt 

budskap om broderskap bland alla människor världen över. 

Kyrkan har ofta fördömt ateismen, deras motståndare och bekämpat dem 

med icke- kristna vapen. Kyrkan har inte alltid förstått Kristus, som det 

förkroppsligande Ordet, och ej heller betydelsen av kyrkan som Kristi kropp. 

Kyrkan måste i dagens samhälle lära sig vad ett kristet kollektivt lidande, och 

en kollektiv glädje betyder, 1 Kor.12:26. 

Den auktoritet, som kyrkan tvingas demonstrera inför världens ögon i 

dag, måste vara den auktoritet, som växer fram ur det vittnesbörd som praktisk 

kärlek i aktivitet kan framkalla. Kyrkan måste med andra ord bli en tjänare, och 

inte en auktoritet som måste betjänas. Kyrkans försonande gemenskap, som hon 

vittnar om genom omsorgen om människorna, kan förmedlas genom 

gudstjänsten, sakramenten, utbildningen, själavården, socialt vittnesbörd och 

genom grupper av människor som arbetar försonande. Detta innebär att kyrkan 

måste försöka förstå ateisterna snarare än fördöma dem. 

Kyrkan måste lära sig bemöta ateismen på ett positivt sätt genom kyrkans 

och medlemmarnas vittnesbörd. Vi kan säga att de kristnas uppgift är att leva 

det liv som Kristus levde, och vara en Kristus för varandra. Detta är de kristna 

kyrkomedlemmarnas alternativ till ateismen. Detta ideal kan inte den 

organiserade kyrkans ledning alltid framvisa. 

&s 

85


KRISTNAS ALTERNATIV TILL ATEISMEN 

De första kristna kallades för de som var på den vägen som Kristus 

vandrade. De var på den väg som till himlen bar. De kristna bör följa efter 

Kristus, och med sina liv vittna för ateisterna om den nya vägen. Ateismen 

behöver inte vara en fara för de kristna, utan den kan snarare vara en positiv 

tillgång och kraft i den enskilda kristnas liv. Detta därför att ateismen vill 

framkalla mänsklighet, förståelse och tålamod hos den kristna. Ateismen kan bli 

en viktig faktor för att testa TRON, och den kristna skall vittna om sin tro även 

om han blir missförstådd. Det kristna trosprogrammet består i att tjäna sina 

medmänniskor. Här har de kristna och ateisterna en gemensam utgångspunkt för 

sina liv i denna världen. För den kristna, som följer efter Jesus Kristus, är 

tjänandet det samma som tro i aktivitet, och detta är den gemensamma 

utgångspunkten både för kristna och för ateister. Skillnaden i motiven för 

tjänandet kan vara att de kristna gör sina goda gärningar för att ära Gud, medan 

ateisterna gör det för att ära människorna. 

ATEISMENS OCH KRISTENDOMENS 

GEMENSAMMA UTGÅNGSPUNKT OCH MÅL 

Fastän där finns många olikheter mellan kristna och ateister, så finns där 

för båda ett gemensamt utgångsläge och mål. 

Så länge, som båda befinner sig här på denna jord, så måste kristna och 

ateister vandra tillsammans för att lösa gemensamma uppgifter, och för att göra 

denna världen till en bättre plats att leva. Detta är en mer positiv uppgift än att 

enbart tolerera varandra. 

Det gemensamma utgångsläget för kristna och ateister, troende och icke - 

troende är att tjäna sina medmänniskor nära och fjärran. 

Det gemensamma målet är att söka efter mening med det aktuella livet på 

jorden och dess eventuella fortsättning. 

Det är inte enbart kosmiska uppgifter, som vi måste lösa i gemenskap, 

utan det finns också globala problem och uppgifter, som väntar på förnuftiga 

lösningar. 

Skall kristna och ateister upptäcka att de kan vandra tillsammans för att 

lösa gemensamma uppgifter till alla människors fromma och till Guds ära, eller 

skall de välja andra alternativ, som leder till förstörelse och människors 

undergång och vanära? 

&s 

86


PERSONALISMEN OCH NATUREN 

När vi sysslar med naturen finner vi att värden har en när anknytning till 

ämnet. I klassificeringen av värden finner vi två olika grupper av värden. De 

intrinsika värden söker vi för deras egen skuld medan de instrumentala värden 

söker vi som byte medel för att skaffa oss andra högre värden. 

Personalismens filosof hävdar att universum är i huvudsak medvetenhet 

eller varelse, som innebär att naturen är personlig. Naturen är språk snarare än 

en verklighet. Där finns en ömsesidig påverkan mellan naturen och personerna. 

Naturen har ingen existens skild från den gudomliga personligheten. Detta 

därför att naturen är i den gudomliga personligheten, som en del av dennas 

medvetna erfarenhet. 

Hela den himmelska härskaran och jordens komponenter med dess 

outtröttliga variationer av organiskt och oorganiskt material är samlat innom 

den gudomliga personlighetens enhet. Naturen är i Gud, som en del av det 

ändlösa i Hans eviga varelse. Från denna kunskap kan vi dra den slutsatsen att 

naturen är underordnad värden. Från en teistisk synpunkt, så är Gud immanent i 

naturen, och samtidigt skild från den. Teism är syntesen mellan panteism och 

deism. Teorin hävdar en personlig och aktiv Gud. 

Om vi på den andra sidan hävdar att naturen är immanent i Gud, som 

författaren gör i sin doktorsavhandling, så uppnår vi en större klarhet i 

relationen mellan Gud och naturen. 

Att naturen har sin existens i Gud ger oss hopp och förtröstan på 

existensformen och dess värde. Att naturen finns i Gud betyder också att den 

mänskliga personen har sin existens i Gud. Detta ger människan hopp. Skulle 

människan med hjälp av sina tekniska kunskaper förstöra naturen eller världen, 

så vet personen att hans existens är i Gud. Gud på sin sida bevarar värden, och 

Han vill ge personen en ny existensform som är värdig personen, som är skapat 

i Guds avbild. 

Det stora universum är skapande, meningsfullt och offrar sig själv för 

värdenas bevarande och utvidgning, därför att den gudomliga Personen är i 

kontroll av universum. Gud kan inte avlägsnas från sitt eget Skaparverk. Detta 

förstår vi därför att en verklighet kan inte förstöras genom att bli ignorerat eller 

bortglömt. 

Gud är. Tron på Gud är en personalismens tolkning, och en förtröstan på 

värden och deras företräde över naturen. Den mänskliga erfarenheten pekar på 

Gud, därför att Han är en verklighet i den mänskliga erfarenheten. Solens 

majestätiska skönhet, månen och stjärnorna, de många ovanliga livsformerna, 

allt det som krälar på jorden, jättar och män, rättfärdighetssinnet, den lidande 

kärleken och medvetande om den gudomliga närvaron i de mystiska visionerna 

och uppenbarelserna; allt detta är värden i den personliga mänskliga 

erfarenheten, som pekar mot Gud. 

&s 

87


PERSONLIGHETEN OCH DESS BEHOV AV BEFRIELSE 

Det är endast personer, som kan erfara personlig befrielse eller 

förlossning, försoning eller frälsning. Människan är en sådan varelse, som kan 

försonas. 

Att personen är i behov av försoning förutsätter att han eller hon befinner 

sig i en eländig situation. Kristendomen har ett försonande syfte, som är svaret 

på mänsklighetens behov. Kristendomen har ett budskap, som svarar på liv, död 

och personens bestämmelse. 

Endast personen kan svara på frågan : 

" Hur skall jag leva ? " 

Det ges många olika svar på frågan, men här är det fråga om liv och död 

och ett verkligt förhållande till Gud. Vi har upptäck att människan gör saker 

som inte är rätta. Vi upptäcker att våra hjärnor har en naturlig tendens att vända 

sig bort från Gud. Vi upptäcker att där är synd i allmänhet. Den ursprungliga 

betydelsen av det kristna ordet "synd" är att skjuta bom eller förfela på målet. Vi 

erfar att där finns regionala krig och världskrig, som orsakas av att människorna 

vill själva härska istället för att leva under Guds styre. Det finns söndrade hem i 

vår värld, och mycket lidande. Från människornas hjärtan stiger frågan upp: 

" Hur kan jag få mina synder förlåtna ?" 

I tillägg till denna frågan finns där tre andra frågor, som stiger upp från 

personens djup : 

1. Hur skall jag kunna bli en sådan person, 

som jag borde vara ? 

2. Vad är meningen med livet i 

relation till döden ? 

3. Vad och var är min plats i denna världen ? 

I kristendomen tror de kristna att de har funnit svaren på dessa frågorna. 

Kristendomen är därför den största verkligheten i denna världen. Orsaken till 

detta är att kristendomen är i överensstämmelse med livet, och den har svaret på 

de största och viktigaste frågorna som personerna kan ställa. 

Varje person behöver försoning därför att personerna har gått vilse i Guds 

värld. Gud har många andra mål och uppgifter i kosmos än att ta sig an Adams 

barn. Vi känner inte till alla Guds planer i universum eftersom Gud har 

hemligheter för oss. Den gudomliga Personens privathet framkommer när Han 

säger i Bibeln att inte ens änglarna i himlen vet tiden för Kristi andra återkomst 

&s 

88


. Det är därför nödvändigt med uppenbarelse. En sak är säker, och det är att 

människan vill komma att uppleva ensamhet i det kosmiska världshavet, om 

hon är utan gemenskap med Gud. Han söker därför gemenskap med 

människorna. Han har givit oss Vägen och Dörren till sin gemenskap. 

Sanningen är att vägen går genom Livet, som är Kristus. Guds försonande 

arbete har bundits till Jesus Kristus. Det var Gud, som var i Kristus, och 

försonade världen med sig själv. I Kristus finner vi Guds nåd, som är Guds 

kärlekssida vänd mot Adams barn. 

När den mänskliga personen, vänder sig till Gud i Kristus, 

bekänner sin synd, sin ofullkomlighet och ber om förlåtelse, då mottar hon 

försoningens under. Personen adopteras till Guds barn, och upptas i Guds 

familj. Detta är under över alla under. 

PERSONLIG OCH SOCIAL FRÄLSNING 

I förra avsnittet introducerade vi det teologiska begreppet "synd". Synd 

har sitt ursprung i människan. Att synda är möjlig därför att människan kan fritt 

välja mellan olika alternativ. Människan är också ansvarig för sina val. En 

människa är inte ansvarig för att hon är en människa, men hon är ansvarig för 

om hon fortsätter att synda eller bryta mot lagen. Det är endast individer eller 

personer, som kan vara ansvariga för sina handlingar. När människan vaknar 

och upptäcker, att hon själv är ansvarig för sitt beteende, då är hon på väg mot 

en kristen uppfattning av synden. Detta uppvaknande är begynnelsen till en 

sund själ. Guds svar på syndens problem är : 

1. syndernas förlåtelse genom ånger och bekännelse, och 

2. den gudomliga närvaron genom Jesus Kristus, där personen 

upplever Guds försonande arbete genom syndernas förlåtelse. 

Svaret på människornas synder och överträdelse av Guds lag, är 

syndernas förlåtelse. Svårigheten med syndernas förlåtelse ligger hos 

människan, och aldrig hos Gud. Gud kan förlåta, därför att det är Hans glädje 

och natur att förlåta; men vi vill inte alltid ta emot syndernas förlåtelse. När 

människan ångrar sina synder, så finner Gud glädje i att förlåta människan 

hennes synd. På den andra sidan är människan skapt så, att hon kan försonas 

både med Gud och med sina medmänniskor. I det ögonblicket Gud övertygar 

oss om våra synder och vi bekänner dem, så förlåter Gud oss synderna av sin 

stora nåd. Människans ånger och Guds övertygande kraft i Jesus Kristus 

samverkar till det bästa. 

Människan måste be om Guds förlåtelse och lita på Guds nåd, eller för att 

säga det med andra ord: Vi måste mista våra liv för Guds skull, och då kommer 

vi att finna dem. Guds kärlek till de mänskliga varelserna beror inte på lidanden 

för deras skuld; utan lidanden vilar på Guds kärlek. Gud vill, att alla människor 

skall frälsas och komma till kunskap om sanningen. I tron på Jesus Kristus kan 

&s 

89


alla människor komma i ett rätt förhållande till Gud och få del i liv och överflod 

av liv. Jesus Kristus är nådens Herre, och Kristus i människan är den gudomliga 

närvaron i personen. Jesus är Guds ansikte i tiden. De första kristna fann Gud i 

en levande erfarenhet av Guds försonande arbete i Kristus. Kristus Jesus 

representerar inte någon maskulin, manlig, princip; utan en personlig princip, 

och därför frågas det varken om man eller kvinna i Kristus. Alla människor kan 

frälsas oavsett kön. Att vara en mänsklig person är tillräcklig för att få del i 

Guds frälsning i Jesus Kristus. 

PERSONEN OCH DEN SOCIALA FRÄLSNINGEN 

När det gäller människan i hennes sociala relationer, så har det skedd ett 

uppvaknande under de senaste åren. Vi har upptäckt att där finns sociala synder 

i samhället, och då måste där också finnes rum för en social frälsning. Denna 

filosofi behöver en förklaring. Först får vi slå fast , att det finns bara personliga 

synder , och därav följer det att det finns endast en personlig frälsning. På den 

andra sidan finns det synder, som inverkar på samhället genom lagstiftning och 

andra kollektiva beslut. Över allt där en person eller ett kollektiv felar eller 

beslutar sig för något riktigt eller oriktigt, där får det konsekvenser för Guds 

rike och för samhället. Det är därför nödvändigt att tänka igenom den sociala 

aspekten av Guds försonande kärleks arbete i alla mänskliga relationer. 

Vi finner i dag mycken social brottslighet i förvaltningar, ekobrott, 

korruption, statlig terrorism och grupp terrorism. Där finns mobbning bland 

barn och ungdomar likaväl som bland vuxna på arbetsplatserna. Vi finner 

sexuellt tvång och andra sexuella beteenden, som inte är acceptabla. Vi måste 

tänka igenom dessa sociala problem därför att Guds försonande arbete gäller 

inte enbart den kommande världens härlighet. Gud är också verksam i den värld 

som nu är, och Gud har själv valt att använda människor i sitt försonande 

arbete. Gud arbetar försonande genom människor, som vill låta sig brukas av 

Honom. Du kan inte finna Gud i historien annat än i personer som fruktar Gud, 

och är verksamma i historien. Låt oss i korthet förklara vad vi menar med social 

frälsning. 

PERSONERNAS BEHOV AV SOCIAL RÄTTFÄRDIGHET 

Liksom personerna är i behov av Guds försonande frälsningskraft i Jesus 

Kristus, så behöver också samhället genomträngas av samma försonande kraft. 

Guds försonande arbete i samhället sker också genom social rättvisa. Vi förstår, 

när vi studerar de social etiska problemen liksom de historiska händelserna, att 

samhället är till det yttersta i behov av försoning. Krigen, som har lagt sig som 

&s 

90


en slöja över mänskligheten, talar sitt tydliga språk. Människor, som lider och är 

i nöd, skriker mot himlen och ropar efter rättfärdighet. Vi människor har inte 

lärt oss att fördela detta livs tillgångar. Våra produktionsmedel har använts till 

en industri, som vissa människor har använt för egen vinning istället för att föda 

och kläda jordens befolkning. De tekniska och kemiska framstegen har kommit 

så långt, att de kan bli en fara för allt liv på jorden. Från att ha medverkat till 

mänsklighetens lycka och välsignelse har vetenskapens framsteg framkallat 

fruktan och förtvivlan. Atombomberna över Hiroshima och Nagasaki visar, att 

vi inte kan lita på vetenskapen i moralfrågor. Alla problem, som vi ställs inför, 

både ekonomiska, kulturella och politiska ropar på en försonande kraft, som kan 

göra det möjligt för mänskligheten att fortsätta livet i en fredlig samexistens. 

Människorna måste bli ekologiska personer, som lever i harmoni med naturen. 

Kristendomen möter den åsikten i samhället i dag, som säger, att den 

skall endast syssla med individuell eller personlig frälsning. Kristendomen skall 

därför inte vidröra de sociala problemen. Denna uppfattning kan inte vara riktig 

enligt personalismens filosofi. Kristendomen omfattar hela människans 

frälsning i alla relationerna, och personerna är byggstenarna i samhället. Det 

profetiska elementet i kristendomen lever fortfarande. Det profetiska budskapet 

omfattar dom över både enskilda individer, orättvisa samhällen och vilsekomna 

nationer. De moderna staterna måste också försonas, om människorna skall 

uppnå ett nytt och bättre liv. Vi vet, att Gud, som är försonande kärlek och 

godhet, önskar inga sociala orättvisor i världen. Rättvisa hör med till Guds 

försonande arbete i historien. 

Gud arbetar i historien genom hängivna personer, som vill låta sig 

användas av Gud. Den amerikanska teologen John C. Bennett sätter i sin bok 

om social frälsning upp fyra faktorer, som bevisar Guds arbete i samhället. Han 

kallar de fyra sidorna av Guds arbete för skapelseprocessen, kallelseprocessen, 

domens process och frälsningsprocessen. Alla fyra är viktiga sidor av Guds 

arbete i samhället, men det mest kända arbete, som Gud utför i samhället, sker 

genom Jesus Kristus och hans kyrka i världen. Gudsrikes tanke och kyrkan 

vidrör varandra. Här skall vi i korthet endast tala om den del av Guds rike, som 

går under namnet kyrkan. Det är Guds försonande arbete i kyrkan, som vi skall 

behandla. 

I kyrkan arbetar Gud försonande i en process, där människorna är 

instrument, men människorna är skapade så, att de kan motstå Guds kallelse. Å 

andra sidan kan personerna bli Guds medarbetare i den försonande processen i 

samhällslivet. De kristna bör samarbeta med Gud på försoningens grund för 

världens frälsning. 

I kyrkan kan folk oavsett av stam, ätt eller tungomål samlas i en 

internationell gemenskap, som har Jesus Kristus till sin Herre. I sin förkunnelse 

kan kyrkan inte sätta någon annan makt bakom sina ord än den andliga kraft, 

som Guds kärlek i Jesus Kristus framkallar. Kyrkan vill med sitt budskap 

&s 

91


framhålla för människorna målet för ett nytt system, en ny mänsklighet, där god 

vilja, fred , rättvisa och rättfärdighet skall råda och där människorna skall 

samarbeta med varandra. 

Kyrkan vill vidare i sitt budskap innesluta dom över all orättfärdighet och 

ogudaktighet, och kalla alla människor, var de än befinner sig på vår jord, till 

ånger och omvändelse. Kyrkan tror att förvandlade personer med Guds kraft 

och hjälp kan förvandla samhället. Kyrkan tror på förvandlade personer i 

kulturlivets nyskapelse . 

Alla kan vi vara eniga om, att den värld vi nu lever i med Guds hjälp och 

Hans försonande kraft, kan bli en bättre plats att leva på än den är i dag. 

Människorna skulle samla sig till krig mot sjukdom och nöd, som är deras 

egentliga fiender istället för att söka utrota varandra. Målet kan nås, om 

personerna är villiga att samarbeta försonande i Kristi Anda under Guds 

ledning. 

PERSONEN OCH DET KRISTNA LIVET 

Det kristna livet skall levas i världen, men det skall inte vara av denna 

världen. Personen, som har försonats, har ett liv som fortsätter med 

utgångspunkten i omvändelsen. Efter omvändelsen behöver den försonade 

personen att använda nådemedlen för att växa i nåden, Nådemedlen är : 

1. Kyrkan eller de heligas gemenskap. 

2. Det kristna dopet. 

3. Herrens Heliga Nattvard. Dopet och 

nattvarden är de två sakramenten som 

de evangeliska kristna räknar med. 

4. Guds Ord i Bibeln. 

5. Den kristna bönen. 

Det kristna livet börjar med försoningen genom tron. Försoningen öppnar 

dörren till ett rikt andligt liv, som vi kallar helgelsen. Det fortsatta kristna livet 

är ett liv i andakt, som både har en inre och en yttre sida. 

Det kristna livets innersida är ett andligt liv med trons mystiska 

erfarenhet, hopp och kärlek till nästan. Det är endast Gud och personen själv, 

som känner till det inre livet. Med Guds hjälp har personens hjärta renats och 

mottagit Guds frid. När Gud arbetar i personen, så skulle vi förvänta oss att 

personen skulle kunna få rena motiv och en förnyad ande, inre mod och kärlek 

till människorna. 

Guds frid, som övergår allt förstånd, gör det också möjligt för personen 

att ha frälsningsvisshet. Det är varje kristnas privilegium att veta att han är ett 

barn av Gud genom adoption. Denna försäkran är ett resultat av Andens 

&s 

92


vittnesbörd. Kristi kärlek är också i arbete i den kristna, och den inre kärleken är 

ett rätt begär och önskan. Trons attityd i relation till Kristus är att hålla fast till 

Guds oändliga och osedda försonande godhet i Jesus Kristus oavsett vad som 

händer. 

Den Helige Ande är också i den kristna med sin kontinuerliga närvaro. 

Det är ofta svårt att skilja mellan Kristus och Den Helige Ande, och ibland 

identifieras Anden med Kristi verk. 

Det kristna livet har också en yttre sida, som i huvudsak består i bön, 

gudstjänst, arbete och växande i nåd. Korsets soldater har rätt när de säger att de 

har en uppgift att utföra. De vill göra Faderns vilja, och de goda motiven vill 

åstadkomma goda resultat. Tron behöver att få sitt uttryck i goda gärningar. Det 

är de kristnas strategi att först erfara Guds närvaro i meditation, gudstjänst och 

bön. Genom denna erfarenhet får de andlig kraft från Gud. Därefter går de ut för 

att verkställa Guds vilja. Bönen är viktig för det växande andliga livet. Bönen 

måste tolkas, som gemenskap med Gud. Vi kan inte vara i bön alltid, men bönen 

är den kristna strategin för att hålla folk i kontakt med Gud. Den kristna bönens 

teknik, kan uttryckas i följande princip : 

" I ditt återvändande till bönen skall din styrka vara! " 

JESU KRISTI PERSON OCH HISTORIEN 

Jesus Kristi person lever eller dör genom människans vilja. Det är 

människans vilja, som vi refererar till här. Personen avgör om Kristus skall leva 

eller dö inom sig själv. När vi möter Kristus, så kommer vi ansikte mot ansikte 

med den förstfödde bland människorna. Han är den nya mänskligheten, sådan 

Gud vill att den skall vara. Personen har möjligheter inom sig själv att likna 

Honom. Imitera Kristus tills du och allt folket blir lik en andlig armé, som rör 

sig genom historien med Jesu Kristi sinnelag och Hans sätt att behandla 

människorna. 

Män och kvinnor kan födas på nytt, och återskapas i Jesu Kristi avbild. 

Vi är skapade i Guds avbild, men vi skapas på nytt i Jesu Kristi avbild. Detta 

sker inte genom här eller makt utan genom Guds Ande. 

Jesu Kristi rike är inte av denna världen, men det är i världen. Riket är 

annorlunda än världens riken. Det kännetecknas därför inte av egoism, hat, 

själviskhet eller brutal kraft; utan det består i godhet och kraft kombinerad med 

kärlek. När personerna därför samlar sig kring Kristus och samarbetar med 

Honom, så skapar de en effektiv kraft i historien. Det är endast en fråga om 

människorna vill låta sig användas av Kristus ? 

PERSONEN OCH DEN HELIGE ANDE 

Den Helige Ande är den gudomliga närvaron i våra liv, och den 

&s 

93


personliga kraften, som Gud sänder till sin kyrka ,för att förverkliga sina löften. 

Anden är verksam i historien genom personerna. Denna dynamiska kraft är 

tydligt personifierad i symbolen av den Tre eniga Guden. Vidare möter vi den 

kraftfulla tre eniga Guden i läran att Anden utgår från Fadern och Sonen. Det är 

denna läran som kallas Filioque. 

Vi är andliga personer, som lever i en andlig värld. Det är därför viktigt 

att vi har en klar uppfattning av Anden, som vi bekänner att vi tror på. Anden är 

personlig medvetenhet. Det är därför att vi kan hävda att Ande kan möta Ande. 

Enligt denna tro, så kan den mänskliga anden ha gemenskap med Guds Ande. 

Om det skall bli en gemenskap, som vi kan känna hängivenhet för, så måste den 

Helige Ande vara personlig; och det är Anden. Anden är vidare en Ande, som är 

utvecklande och som kämpar för att bevara värden. Den mänskliga 

personligheten tillhör de värden som Anden finner vara värd att bevara. De 

mänskliga värdens eviga bevarande är därför metafysiskt bestämt av Guds 

karaktär. Den Helige Ande är vidare en frihetens Ande, som sätter den 

mänskliga personen fri. Anden är fri, och Anden kan inte bindas varken av hot, 

terrorism eller diktatur. 

Den universella Anden, som vi tror på, är en Ande i växande och 

utveckling. Lägg märke till att all Andens utveckling är immanent i Gud. Vi 

tillskriver tillkomsten av själar i denna världen den gudomliga Anden. Vi tror 

alltså på kreationismen eller skapelsen. Den eviga Anden har därför ständigt 

nya uppgifter genom en kontinuerlig nyskapelse. Den evige Anden är därför 

evigt skapande. Om Gud handlade då världen först skapades, så handlar Han 

fortfarande genom att upprätthålla och förnya världsordningen, samt genom att 

skapa nya former av liv och nya personer. Jesus sa : 

" Min Fader arbetar allt jämt, och så gör jag ! " 

En skapare arbetar därför kontinuerligt. Andligt liv är aktivt, och när 

aktiviteten upphör, då kollapsar det andliga livet; men i en värld av fria personer 

behöver aktiviteten inte upphöra. Bland de stora andliga värden, som måste 

bevaras genom en kontinuerlig nyskapelse ; är sanning, godhet, skönhet, 

gudstjänst och kärlek. 

Eftersom där är utveckling i den andliga världen, så förekommer det 

andlig utveckling inom personerna. Efter Pingsten visar den Helige Ande att 

Han återvänder kontinuerligt till Guds församling eller Kristi kyrka. 

Den Helige Ande vill inte åstadkomma någon skilsmässa mellan 

evangelium och utbildning. Orsaken till detta är att hela världen tillhör Gud. 

Detta innebär att kunskap och fromt liv skall gå hand i hand i kristendomen, och 

vad Gud har förenat skall inte människan åtskilja. 

Guds rike är Guds styre i nåd, och det är en kärlekens gemenskap i 

Kristus. Vi kan samla vår erfarenhet i följande sammanfattning : 

" Det är fortfarande sant att endast Ande är evig, 

&s 

94


endast Ande är sann verklighet, och endast 

Ande är livets mål! " 

PERSONEN OCH VÄRDENAS FÖRVAR 

När vi ser den mänskliga personen i relation till döden, då frågar vi oss: 

" Vad är personens slutliga mål ? " 

Vill livet och historien sluta i ingenting, eller är där någon mening med 

historien ut över historien? Det är här värdefrågan kommer in i bilden. Det är 

två saker vi kan säga om värden i detta sammanhang : 

1. Värden förutsätter existens. Detta förstår vi när vi säger, 

att om något inte finns, så kan det inte värderas eller existera. 

2. Inga värden kan vara av stor betydelse, om de inte också har 

varaktighet. 

Värden kan vi erfara , som värdefulla. Värden står vidare i ett levande 

förhållande till en värld, som existerar. Inga värden har någon mening skild från 

medvetande. Värden innefattar också möjligheten att bli förverkligad. Det är 

nödvändigt i sammanhanget att skilja mellan idéer och värden. 

Gud är verklig, och detta är mycket viktigt i samband med människan och 

hennes värde. Från Guds synvinkel, så har människan värde. Människan är en 

varelse med medvetenhet och värde. Ett liv utan Gud, som den som uppehåller, 

bevarar och förnyar värden, ville vara meningslöst. Historien kan endast 

rättfärdigas på grund av livets kvalitet, dess möjligheter och prestationer eller 

gärningar och varaktighet. 

Vi förstår inte allt i historien. Det är mycket i historien som gör oss 

fundersamma. Dessa grubbel frågor har kallats för det ondas problem eller 

teodicé problemet. 

Det kan vara svårt att förstå meningen med mygg och knott, influensa 

epidemier, cancer, råttor, bakterier och virus, virvel vindar eller tromber, 

tornados, som förstör vackra hem och skogar, vulkanutbrott, jordbävningar och 

snölaviner som förstör människoliv. 

Allt, som slår efter det mänskliga livet, måste betraktas som ont. Det som 

förstör våra liv är våra fiender som måste bekämpas. Vi kan klara oss utan det 

onda på grund av att livet inte är beroende av det onda för sin existens. Livet 

kan klara sig utan det onda, och därför blir det onda ett problem för oss. 

Personerna måste fortsätta sitt arbete politiskt för fred mellan nationerna. 

Däremot måste de förklara krig mot alla synliga och osynliga krafter som slår 

efter personernas liv. 

&s 

95


KRISTI PERSON OCH GUDS RIKES FULLBORDAN 

Guds rike tillhör den mäktigaste verklighet för värdenas bevarande. Guds 

rikes idé och utropande av detta riket stod i centrum av Jesu pastorala 

verksamhet. 

Den stora massan av människor missförstod Jesus, men en liten rest eller 

grupp av fromma förstod den djupa inre andliga verkligheten i religionen. I 

denna krets blev Jesus förstådd, då han kom , som Herrens Lidande Tjänare, 

Ebed Jahve, och gick sin väg mot korset. 

Guds rike är både en inre andlig storhet och en yttre manifestation. Guds 

rike är ett yttre historiskt drama, som spelas i historien. Korset och 

uppståndelsen står som mäktiga bevis för Guds rikes seger i världen. 

Utgjutande av den Helige Ande manifesterar Guds rikes ankomst i 

världen. Vi kan därför säga att där Jesus Kristus och Hans Ande är; där är Guds 

rike. Då Jesus Kristus är evig, så är också Guds rike evigt, och det har sin 

fulländning utanför historien. 

Gud är nära varje mänsklig själ därför att Han är i varje inkarnation av 

ljus, kärlek, godhet och skönhet. Gud har gjort sig själv känd genom Jesus 

Kristus, och i Frälsaren uppenbarar Han sig själv i församlingen i kyrkan. I 

kyrkan konfronterar Gud människorna med deras synder, och tröstar dem i 

deras ånger och förlåter dem deras synder för Jesu Kristi skuld. Gud är på de 

mänskliga personernas sida när de kämpar för sanning och rätt. 

PERSONERNAS MÅL ÄR UTÖVER HISTORIEN 

Personerna lever, utvecklas, växer och kroppen dör. Stora ting har 

personerna uträttat i Guds och mänsklighetens namn. Betrakta Metodistkyrkan 

och övriga kyrkor och se vad människorna har åstadkommit, när de har arbetat 

försonande under Guds ledning. Kyrkor, sjukhus, skolor, barnhem och många 

olika sociala aktiviteter, kulturella och andliga framsteg har gjorts både hemma 

och på missionsfälten. Människan kan göra mycket i samarbete med Gud. I 

historien finns många framstående män och kvinnor, som har uträttat stora ting 

för mänskligheten. Om vi skulle tro att personerna skulle försvinna vid döden, 

vilket enormt förlust ville inte det vara ? Vad är meningen med all 

företagsamhet och framsteg? Skulle alla stora män och kvinnor och allt de har 

åstadkommit resultera i ingenting efter döden? Detta ville inte ha något värde, 

medan en existensform efter döden skulle ha ett värde. Det som har värde 

existerar och varar. Det är därför mening med historien ut över historien. 

Om personerna har en mening i historien, så måste de också ha en mening 

i historiens fortsättning eller i ett kommande liv. 

Se på Jesus! Hans liv lyser med skönhet. Han är trons garanti för livet nu 

likaväl som för ett liv härefter. Om personerna, som har haft en mening i 

&s 

96


historien, skulle upphöra att existera vid döden, då finns det ingen mening i 

historien. Om detta är det slutliga resultatet av historien, så är nuvarande värld 

inte skapad av Gud. Den kristna tron hävdar däremot att Guds vilja med 

Skapelsen hade ett dubbelt syfte. Det innefattar de skapade varelsernas frälsning 

och förhärligande av Hans all vetande kärlek. 

Om människorna, som har levd här i tiden, fortsätter i ett liv härefter, då 

har historien en mening både här och härefter. Döden är en tragedi, om där intee 

skulle finnas ett evigt liv eller en uppståndelse från de döda. 

Minnet efter de döda är ett tecken på det evigas seger över personens 

förintelse. På samma sätt är historien hela folkets minne. På detta sätt bär vi 

med oss in i framtiden tecknet på tingens, personernas och kulturens 

fortsättning. I det personliga minnet och i historien har vi en odödlighetens 

princip över förstörelse och intighet. 

Jesus Kristus är den nya mänskligheten. Han vinner seger både över synd 

och död. Livet i gemenskap med Honom, som är den nya mänsklighetens 

utgångspunkt, har mening och värde i historien och utöver den. Personerna bör 

hålla fast vid Guds oändliga godhet och kärlek i Jesus Kristus oavsett vad som 

händer. På detta sättet vill historien få mening både för den enskilda personen 

och för folket både här, och i den kommande tidsåldern. 

PERSONERNAS EVIGA LIV ELLER UPPSTÅNDELSE LIV 

I den kristna teologin talas det i våra dagar mycket både om 

odödlighetstro och tro om uppståndelse. Vi finner att den kristna läran har ifrån 

de tidigaste tiderna understrukit både människans dödlighet och odödlighet, 2 

Tim.1: 9-11. 

DIKOTOMI I NYA TESTAMENTET 

I Nya Testamentet och i kyrkans tro har både odödlighetstron och 

uppståndelse tron sin plats. I NT är det speciellt i Johannes kyrkan och den 

därmed förknippade Johannes kretsen att odödlighetstron presenteras. Det är i 

Johannes evangelieberättelse vi finner odödlighetsfilosofin. 

I Johannes evangeliet talas det mycket om liv och evigt liv. I den grekiska 

texten står det ”hä aionios zoä,” som betyder ett eoniskt liv eller tidsåldrarnas 

liv. Livet är något hemlighetsfullt, och det eoniska livet är både något som är 

verkligt nu och härefter. Logos skall ge de troende evigt liv nu, Joh.6: 47; 17:2. 

Det eviga livet är ett liv som levs i överensstämmelse med Guds vilja. Lever vi i 

enlighet med Guds vilja, då lever vi i evighetens atmosfär. Evigt liv är alltså att 

känna den ende sanna Guden, ”alätinon teon”, αληθινον θεον Joh.17: 3. Hur 

skall vi få kännedom om denna Gud? Vi lär känna Honom genom Logos, 

Ordet, som är Jesus Kristus, den från Fadern utsände. Att känna Jesus är att vara 

&s 

97


invigd i hemligheterna och känna till Guds uppenbarelse. Jesus visar vägen till 

Gud, och han har fullgjort det som Gud krävde av honom, Joh.17:6. Vi kan 

därför säga att Jesus har genom evangeliet öppnat en lysande möjlighet för 

människorna att få del i ett evigt liv. 

Uttrycket "evigt liv" är Johannes kretsens motsvarighet till de synoptiska 

evangeliernas uttryck: "att ta emot himlens rike", "att bli frälst", "att ärva evigt 

liv" eller att "vara i Kristus", som aposteln Paulus skriver. 

EVIGT LIV ÄR ETT KRISTUSLIV NU 

Aposteln Johannes delade de eskatologiska förhoppningarna, som de 

första kristna ägde, om ett liv efter detta. Johannes har också tillagt det eviga 

livet en ny dimension. För honom är det eviga livet något som vi äger och 

upplever nu. I denna relation betyder evigt inte en tid som skall komma utan 

något som varar och som är av samma livskvalitet, som vi finner i det liv 

Kristus levde. Sedd ur denna synvinkel ger adjektivet "andlig" en bättre mening 

av det grekiska ordet aionos, än ordet evig. Det livet, som vi lever nu, är ett 

evigt liv i den mening att det är ett andligt liv vi lever. Uppfattat på detta sätt 

erbjuder det oss något av den rikaste gåvan, som kristendomen presenterar för 

oss; ett liv med Gud nu ! Detta vill ge livet kvalité snarare än kvantitet. Endast 

att utsträcka livet i tid är inte ett liv värdigt att leva. Det är därför falskt att tala 

om "långa" och "korta" liv. Det är mer meningsfullt att tala om "stora" och 

"små" liv, "fattiga" och "rika" liv, "tomma" och "fyllda" liv eller "innehållslösa" 

och "innehållsrika" liv. Det är här frågan om liv som är värda att leva , och liv 

som inte är värda att leva. Det människan behöver är att lägga liv till sina år, 

snarare än att lägga år till sina liv. Aposteln Johannes säger: 

" Detta har jag skrivit till eder, för att I skall veta, 

att I haven evigt liv, I som tror på Guds Sons namn." 

(1 Joh.5:13). 

Odödlighet är enligt Johannes en erfarenhet i nuläget. Kristen tro 

deklarerar inte endast en uppståndelse efter döden utan den hävdar framför allt 

en uppståndelse med Kristus nu. 

EVIGT LIV ÄR ANDLIGT LIV, SOM ALSTRAR 

GUDOMLIG OCH MÄNSKLIG GEMENSKAP 

Evigt liv eller andligt liv innebär vidare gudomlig och mänsklig 

gemenskap. Det är därför att det eviga livet är det samma som att förbliva i 

kärlek, 1 Joh.3: 11-18; 4:7-5:2. Ett liv i kärlek kan endast levas i gemenskap. 

Kristendomen är i sitt innersta väsen social och skapar gemenskap med Gud och 

människor. Vi skall inte utveckla denna tanken vidare nu, utan endast framhålla 

att den sanna kyrkliga gemenskapens kännemärken är själv uppoffrande kärlek 

&s 

98


som finner sitt uttryck i ömsesidig tjänst, bön, arbete och hjälpsamhet, 

1 Joh.3:16-18; 5:15-16. 

Evigt liv eller andligt liv betyder glädje, och glädje har sin motivation 

och sitt källsprång i gemenskapen med Gud och de heliga, 1 Joh.1:4. Glädjen 

över det eviga livet har de kristna under historiens gång sjungit ut i sina sånger 

och psalmer. 

Det har funnits en utbredd likgiltighet gentemot de kristna lärosatserna på 

detta område om vi ser bort ifrån krigstider och krissituationer då människornas 

liv har varit i fara. Vi undrar över vad orsaken är till denna likgiltighet i frågan 

om människans liv och fortsättning i ett liv härefter. Låt oss se helt kort på 

problemet i ljuset av hur läran har presenterats. 

I några kyrkor, där det finns intresse för odödlighetstron, har läran om 

livet efter döden över betonats, så att medlemmarna har glömt att leva här och 

nu. Deras religion har kommit att tillhöra en annan värld. 

I andra kyrkor har det inte talats om dödens och livets verklighet, så att 

många lekfolk säger att den kristna läran om ett kommande liv har ingen 

mening för dem. 

Det finns kyrkor där avlat har sålts på ett oetiskt sätt för att förkorta pinan 

i en skärseld. Mellantillståndet mellan döden och uppståndelsen på den yttersta 

dagen kan uppfattas på flera olika sätt, som inte sammanfaller med den romersk 

katolska kyrkan. 

Så har vi de grupper av kristna , som säger att det kristna livet i utgivande 

av sig själv, i lydnad mot Gud och i kärlek till hans barn på jorden ger så 

mycket av värde att livet är värd att levas oavsett vad framtiden och evigheten 

skulle bjuda på. Representanterna för denna riktningen tar inte ställning till 

evighetsfrågan. 

NATURALISMEN REDUCERAR INTRESSET 

FÖR EVIGT LIV OCH ODÖDLIGHET 

Det naturalistiska tänkesättet har medfört ett minskat intresse för tron på 

livet härefter. Denna filosofi har påverkat den religiösa utbildningen genom att 

hävda nödvändigheten av att "lära genom erfarenheten". Enligt detta synsätt blir 

undervisningen knuten till den omedelbara närvarande erfarenheten; ty vi kan ju 

inte ha någon erfarenhet av det , som är utöver livet på jorden. För att få denna 

kunskap måste vi aktuellt dö och gå över gränsen från liv till Livet. När vi nu 

inte kan göra detta, och efteråt komma tillbaks för att berätta om våra 

upplevelser; så säger några att då har vi inget intresse för det, som är bortom vår 

dagliga erfarenhetsvärld. Detta resonemang visar att vi har glömt att 

erfarenheten är också strukturen, formen och innehållet i varseblivningen eller 

perceptionen. Erfarenheten är vidare allt , som till envar tid finns i personens 

medvetande. 

&s 

99


Den stora frågan blir för oss: 

"Hur skall vi tänka om odödligheten? ". 

Detta är viktigt därför att döden är en absolut universell erfarenhet, som 

alla människor måste igenom trots läkarvetenskapens alla framsteg. Är cancerns 

och hjärtsjukdomarnas resultat Guds sista ord till sina trogna män och kvinnor ? 

DEN DÖDLIGA MÄNNISKAN OCH 

EVANGELIETS PÅSKBUDSKAP 

Vi kan slå fast att människans dödlighet är ett faktum. Denna lära 

understryks i Bibeln. Från G T kan det vara tillräckligt att nämna David ´s 

Psalm där det fastslås att alla människor måste genom dödsriket, Sheol, Ps.89: 

48-49. Det påpekas vidare hur kort människolivet är i jämförelse med Guds 

evighet, Ps.103:15-18. I NT skriver Hebréer brevets författare i ämnet. Han eller 

hon säger att det är människorna förelagt att en gång dö, Hebreerbrevet. 9: 27. 

Evangeliets Påskbudskap med seger och glädje , kan aldrig förstås förrän 

vi har blickat in i dödens fruktansvärda ansikte. Många själavårdare ger 

människorna ett falsk hopp, ja, där är till och med präster, som istället för 

Bibelns och livets verklighet ger psykisk - somatiska föreläsningar om att 

hälsan kommer genom tro och kärlek. De säger till tröst följande ord. 

" Gud vill inte att du skall vara sjuk! " 

Det är sant att Gud gör frisk genom tro, men livet visar oss att till och 

med de mest trogna, kärleksfulla människor, som har de mest hälsosamma själar 

och kroppar, kommer en dag att insjukna, lida och dö. Den enkla sanningen om 

oss människor är att vi är skapade som dödliga varelser, och att döden helt 

enkelt är en del av Guds plan med oss. 

Det är inte endast individen eller personen, som är dödlig, utan hela 

rasen, släkten, nationen och mänskligheten är dödlig. Livet är beroende av 

förhållanden som vi inte har kontroll över. Historien i form av paleontologi 

visar oss att det har funnits jättar på jorden i djurens och människornas rike, 

som i dag är utrotade eller utdöda. Verkligheten är att både rasen och historien 

kan upphöra, så att där kan bli en lång natt över jorden efter vilken ingen 

vaknar; om där inte är ett liv efter döden. Det är ett sådant liv, som har varit 

kyrkans bekännelse genom tiderna, och som är kyrkans odödliga tro och hopp. 

ODÖDLIGHET SOM LIV OCH ICKE FÖRGÄNGELSE 

Människorna har olika definitioner av odödligheten. Det, som menas med 

odödlighet i detta sammanhang, är det bibeltexten kallar för liv och icke 

förgängelse, 2 Tim.1: 10. Där finns många teorier om människans odödlighet. 

&s 

100


Innan vi presenterar några teorier, så måste vi säga att den odödlighet, som de 

kristna tror på, är inte en odödlighet skild från Gud, utan en odödlighet med 

Gud. Det vill säga att människorna är absolut beroende av Gud för sina liv, och 

för sin fortsatta existens. 

Hur skall vi på vår sida få kontakt med den Gud, som söker oss? På den 

frågan måste vi svara att ånger är den verklighet, som gör gemenskap med Gud 

möjlig. Synd, som är begången och inte ångrat och förlåten, får inte Gud att 

upphöra att älska och uppsöka personerna för om möjligt att föra syndaren till 

sig. Men den icke förlåtna synden omöjliggör en verklig själens gemenskap 

med Gud ; ty en sann andlig gemenskap är en form av gudomlig och mänsklig 

”koinonia”. Det vill säga en intim gemenskap för gemensamma mål och den 

fordrar på den mänskliga sidan en djup önskan att göra Guds vilja. 

GUDS DOM ÄR EN SIDA AV GUDS KÄRLEK 

Till och med Guds dom är en sida av Hans kärlek. Därför kan vi vara 

övertygade om att där finns ingen sådan vedergällning som ett oundvikligt 

helvete av icke- försonande evig tortyr innebär. Traditionellt har en sådan 

helvetes lära framställts i vissa kyrkoläror. 

Dom är att människorna älskar mörkret framför ljuset, Joh.3:19. Så länge 

de älskar mörkret kan de inte vandra i ljuset. Genom att välja olydnad framför 

tron, så dömer människorna sig själva till att komma in under Guds dom, som är 

fast och slutlig. 

Människans relation till Gud och hans dom förändras, när hon gör 

sinnesändring och går över från olydnad till tro. Sinnesändring är ingången till 

himlen. När vi har en ödmjuk, hängiven och älskande lydnad för Kristus, och tar 

emot Honom; så tar vi emot himlen. Problemet blir därför inte att få 

människorna in i himlen utan att få himlen in i människorna. 

TANKAR OCH TEORIER OM ODÖDLIGHETEN 

Vi skall nu ta fram några definitioner eller teorier om odödligheten : 

ALTERNATIV TILL PERSONLIG ODÖDLIGHET 

1. Odödligheten finns i ett socialt inflytande. Alla människor kan 

inte uppnå ett slikt inflytande att de inte blir glömda. Den 

individuella personens bevarade minne är därmed olöst. Vidare kan 

vi påpeka att samhällen förändras och staterna förgår och med dem 

det kontinuerliga sociala inflytandet. 

4. Odödligheten finns i en biologisk kontinuitet. Det eviga livet är 

att finna i fortplantningen. Här finner människan en genetisk 

&s 

101


odödlighet genom att leva vidare genom släkten. Detta är ingen 

trösterik lära för de som icke har barn. Det är heller ingen säker 

odödlighet därför att både släkten och rasen kan dö ut. 

5. Odödligheten finns i sanningens och i värdenas evighet och 

oförstörbarhet. Den "eviga sanningen " inom oss genom 

idéernas tidlösa sanning är meningslösa skilda från sinne, själ 

eller ande. När människan dör måste sanningen leva vidare i 

den Stora Anden, om den skall ha någon mening. 

6. Odödlighet finns i en opersonlig monism, som hos Aristoteles 

betyder att det är människans aktiva intellekt eller förnuft, som 

skall leva vidare. Detta förnuft delar vi med Gud, i den 

meningen att vi har fått det i gåva från Gud. 

7. Odödlighet finns i en betingad odödlighet, som är läran att 

personer som inte har funnits redo och värdiga för tillträde till 

det eviga livet med Gud, vill helt enkelt upphöra att existera. 

Denna läran placerar ett oändligt svalg mellan personer med helt 

jordiska olikheter. Av personerna, som där endast är 

gradskillnad mellan, skall några uppleva annihilation eller 

förintelse medan andra får uppleva liv i en oändlig utsträckning 

i tid. Livet i det långa tidsperspektivet kombineras med ett liv 

värdt att leva. Det är ett stort intresse för denna läran i 

dag, men den behöver en kritisk granskning. 

FORMER AV PERSONLIG ODÖDLIGHET 

1. Personens odödlighet består i en fysisk eller halv - fysisk 

överlevnad. Kroppens uppståndelse förutsätter själens odödlighet. 

Personens odödlighet bygger på medvetandet om en personlig 

identitet. 

2. Personens odödlighet finns i en själavandrings lära. Den hävdar 

att själen vid kroppens död, går över till en annan kropp, mänsklig 

eller animalisk , djuriskt, beroende på det liv personen nyss har 

levd. 

3. Personens odödlighet uttrycks i en andlig monism, 

som hävdar att vid döden går själen upp i den allomfattande 

gudomliga andan. Denna lära finner vi i Upanishaderna och 

Vedanta där Atma blir identisk med Brahma. I en eller annan form 

har den hävdats av Plotinos, John Scotus Eriugena, Hegel, Royce, 

Eckhart, St. Theresa och Jacob Boehme. 

4. Personens odödlighet upplevs i överlevnaden av en 

underliggande själ, som uppfattas som ett okänd, immateriellt 

varande, som varken kan vara underlagt extern eller introspektiv 

&s 

102


observation. Trots detta producerar den underliggande själen 

upplevelser och andra element i medvetandet. Det liknar på John 

Lockes ”tabula rasa”, som vid döden tvättas ren från alla intryck, 

som erfarenheten skrivit på den. Efter detta ingår den i ett nytt 

erfarenhetsrike där ett nytt innehåll skrivs på den. 

5. Personens odödlighet erfars i det individuella personliga 

medvetandets odödlighet. Detta är en personlig odödlighet där det 

individuella "Jaget" skall behålla sin identitet och fortsätta sin 

personliga karriär, som påbörjades, men inte fullbordades på 

jorden. Denna personliga fortsättning är nya testamentets lära och 

de flesta kristna teologernas trosuppfattning. Tron på det 

personliga medvetandets fortsättning här och härefter bekännas 

också av muslimerna, de flesta moderna judarna,, den "dualistiska 

skolan" i den moderna hinduismen samt av den moderna 

personalistiska filosofin och av många andra riktningar. 

6. Personens odödlighet är en nedärvd kvalitet, som finns i 

människonaturen oavhängig av Gud. Denna teori är inte byggd på 

Bibelns lära. Till och med Platons bevis för odödlighet i hans idé- 

lära har kritiserats. Det är endast en betydande filosof i västvärlden, 

som under de senaste 150 åren, har försvarat tron på odödligheten 

skilt från läran om Gud. Det är J. E. M. McTaggart, som i boken 

"Some Dogmas of Religion" framsätter denna teori. 

7. Personens odödlighet finns i apokatastasis. Det är läran om 

alltings återställelse, Apgj.3: 21. Denna läran utvecklades enligt det 

alexandrinska världsschemats filosofi, och utformades av teologen 

Origenes, 185-251?. Vidare finner vi den i den grekisk ortodoxa 

kyrkan, och i nyare tid av Schleiermacher, vederdöparna, 

rationalisterna, H. N. Clausen samt av Jakob Ekman, (1842-1915) 

som år 1879 blev ledare för Missionskyrkans missionsskola. Han 

valdes till missionsföreståndare för rörelsen 1886 fram till 1904, då 

han avgick efter kontrovers med P. P. Waldenström. Se Ekmans 

bok, Det eviga straffet. Tron att alla personer skall frälsas är inte 

begränsat till bekännande liberaler utan också till så olika teologer 

som Karl Barth och Nels F. S. Ferré. Frågan är om läran tar 

tillräcklig hänsyn till den kristna läran om Guds dom? För att 

utreda denna fråga behövs ett samarbete av vetenskapsmän i etik, 

kriminologi, juridik, NT exegeter och systematiska teologer. Vi 

skall nämna några ord från Skriften, som stöder apokatastasis 

tanken: Hebr.6: 17; Luk.3:6 ; 1 Joh. 3:8; 1 Joh. 2: 2 ; 

Joh.12: 31-32 ; Titus 2:11 ; 1 Tim.4:10 ; 1 Mos.3:15 ; Rom. 11: 22- 

26 ; Apgj.3:21 ; Mal.4: 5 fl.; 1 Kor.15:22-28. 

&s 

103


DET EONISKA LIVET 

De eoner, tidsåldrar , som vi nu och härefter skall leva i , har vi inneslutit 

i tre tidsåldrar : 

1. Det jordiska skedet där det medvetna eller Jaget har ingått i en 

funktionell enhet med kroppen. Den medvetna personen använder 

kroppen som ett kommunikationsmedel i tid och rum. Livet i den 

nuvarande tidsåldern är betydelsefullt , ansvarsfullt och utvecklas i 

den stridande kyrkan. 

2. Mellantillståndets eon är tillvaron närmast bortom graven där 

kroppen har lagts åt sidan vid döden. I mellan tillståndet lever 

personerna ett andeliv. Det är detta tillstånd, som kallas Hades, det 

osynliga, grekiska Hades, latin inferno. På hebreiska används 

namnet Sheol. För att beteckna detta tillstånd används ord som 

Paradiset, Edens Lustgård, Abrahams sköte och att vara under 

tronen. Jesus sade till rövaren på korset: "I dag skall du vara med 

mig i Paradiset". Han menade inte himlen; ty han säger : " Ingen 

har stigit upp till himlen, utom den som steg ned ifrån himlen, 

Människosonen, som var i himlen". 

Inte en gång Jesus gick direkt till himlen, då han dog på korset; ty 

han säger själv efter sin uppståndelse: "Jag har ännu icke farit upp 

till min Fader", Joh.20: 17. I trosbekännelsen står det skrivit: 

"Nederstigen till dödsriket", Apgj.2: 31 ;Ef.4:9 ; 1 Pet.3:18-22. Det 

har hävdats av teologin att Jesus predikade för själarna. Jesu 

nedfart till Hades var: a) ett triumftåg, b) ett segertåg, och c) ett 

domens tåg. Justinus Martyren, som föddes vid tiden för aposteln 

Johannes´ död, Clemens Alexandrinus och hans lärjunge Origenes, 

mot Celsus, samt Tertullianus i Nord Afrika, framhåller att Kristus 

predikade för själarna. De säger vidare att i samma tjänst inträder 

apostlarna. Vidare upprepar alla nämnda teologerna och filosoferna 

evangeliets mest triumferande toner om Kristi försonings 

vidsträckta omfattning. Där finns möjligheter för verksamhet i form 

av själavård i det kommande mellantillståndet eftersom de kristna 

önskar att vara till välsignelse för varandra, Uppb.14:13. I 

mellantillståndet kan det ske en sinnesändring och ånger enligt 

Luk.16:23-24. Detta tillståndet motsvaras av den väntande kyrkan, 

medan det första skedet karakteriseras som den stridande kyrkan, 

och det tredje tillståndet symboliseras som den triumferande 

kyrkan. 

3. Därefter kommer tillvaron långt bortom graven. Detta är det 

slutliga utvecklingsskedets eon vid "tidsålderns slut" där den 

&s 

104


allmänna uppståndelsen och domen verkställs. Det är först vid 

Kristi återkomst att domen sker. Därefter kan det talas om 

Gehenna eller Helvete samt om Himlen. Vad som skall ske 

därefter är inte så lätt att sia om. Det har utformats tre huvud 

läror: 

4. a) Läran om evig pina. b) Läran om alltings återställelse. Denna 

teorin kallas apokatastasis eller universalismen, samt c) läran 

om ovillkorlig odödlighet med annihilation, utplånande. Vi 

skall inte ta upp dessa läror till vidare diskussion eftersom de 

har vidrörts tidigare. Vi skall endast understryka att Gehenna är 

inte allmänt använt i betydelsen av evig pina. I Talmud finns 

ingenting om evig fördömelse. Ordet evig kommer av det 

grekiska ordet ”aionios av aiov”, som betyder tidsålder, tidrymd 

eller en lång tidsperiod, Ef.1:21 ; 2:7 ; 3:11. Vi kan därför inte 

säga något om hur länge eonen skall vara utan endast att liksom 

det talas om ett eoniskt liv, så talas det också om ett eoniskt 

straff, Matt.25:46. Det slutliga målet för "vägens" och "trons" 

människor är himlen. Det innebär att "Jaget", som på jorden har 

levd i en jordisk kropp, i mellantillståndet i ett andeliv, skall i 

himlen leva i en andlig kropp. Himlen är ett karaktärstillstånd 

snarare än en boning. Detta innebär att vara något snarare än att 

komma någonstans. Att se Gud och vara i Hans närhet ger en 

inre glädje, en karaktärens och godhetens glädje, som är förenad 

med att vara lik Gud. Kan vi föreställa oss hur det skall vara , 

när det inte finns någon synd och sorg, utan endast liv och 

kärlekens verksamhet där utvecklingen går från härlighet till 

härlighet? 

ODÖDLIGHET FÅR MENING I 

GEMENSKAP MED DEN TRE ENIGA GUDEN 

Odödligheten och det eviga livet har ingen mening för de kristna om den 

kommande verkligheten är skild från Jesus Kristus, som uppenbarar sanningens 

Gud för människorna. 

När Jesus förklarade de eviga tingen, så var det inte till människor som 

var religiöst likgiltiga, inom världsliga naturalister eller människor som hade 

fått sin syn förändrad av en naturvetenskaplig utbildning. 

Jesu lärjungar hade en lång andlig tradition bak sig. De hade lyssnat till 

Job, som sa: "Om en människa dör, skall hon leva igen?" Job.14:10. De kände 

till det negativa svaret från Ben Sirak, och den 30:de Davids psalmen ; men 

också till hoppet, som uttrycks i Ordspråksboken 12:7: " De icke gudaktiga 

varda omstörtade och är icke mer, men de rättfärdigas hus består ", samt till 

&s 

105


trösten i den 23:dje Psalmen. 

På Jesu tid fanns där både fariséer och sadducéer. De senare trodde inte 

på de dödas uppståndelse. I diskussionen mellan dessa två grupperna tog Jesus 

parti för fariséerna, Mark.12:18-27. Det finns också i våra dagar människor, 

som har samma inställning till de djupandliga frågorna, som sadducéerna hade. 

Att de inte vill tro på de dödas uppståndelse, beror på att de vill ha religion utan 

Gud. De kristna däremot tror inte på Kristus därför att de tror på det eviga livet, 

utan de tror på det eviga livet därför att de tror på Gud i Kristus. Kristus kan få 

människorna in i himlen därför att han kan få himlen in i människorna. Detta är 

i överensstämmelse med Jesu ord, då han tillfrågades av fariséerna, när Guds 

rike skulle komma. Han svarade dem : 

" Guds rike kommer icke på sådant sätt, att det kan 

förnimmas med ögonen, ej heller skall man kunna säga: 

´ Se, här är det ´, eller ´ Där är det ´ . Ty se, Guds rike är 

invärtes i eder", Luk.17:20-21. 

KRISTI KÄRLEK ÄR GARANTIN FÖR EN NY LIVSFORM 

Kristus är den levande, närvarande Guden, som bär sina barn hem till sig. 

En analogi vill klargöra tanken för oss : 

" En pojke var med far och mor till bekanta. Medan de var där, 

somnade pojken. Senare på kvällen tog pappan och lyfte pojken på 

sina starka armar, bar honom ut i bilen, körde hem och bar pojken 

fyra trappor upp och lade honom i hans egen säng. Då pojken 

vaknade upp nästa dag var han hemma i sitt eget rum". 

De kristna tror att den himmelska Fadern skall kunna bära sina barn hem 

till sig, när de somnar in liksom en jordisk fader kan bära hem sina barn. 

GUDS GODHET OCH KÄRLEK SKALL 

SKAPA EN NY EXISTENSFORM 

Gud ger människorna en kropp som passar den existensform, som han ger 

och upprätthåller, 2 Kor.5: 4-5. Aposteln Paulus säger inte hur den andliga 

kroppen skall bli, utan han säger att det jordiska tältet skall bytas ut mot ett hus, 

som inte är gjord med människohänder. Grunden för denna tro är Gud och Gud 

allena. Det är Guds godhet och kärlek, som skall göra detta. De troende har 

förtröstan på Gud sin Skapare. Han har inte skapat människan för att 

tillintetgöra henne, utan för att giva henne liv och över nog av LIV. Gud, som 

har skapat livsvärdena, kämpar också för att bevara dem. Eller skall vi tro att 

Gud har skapat människan och låtit henne framkalla skönhet i tankar, ord och 

gärningar här på jorden, för att hon i slutprocessen skall komma ut till en nolla ? 

&s 

106


GUD ÄR LIVSVÄRDENAS KÄLLA OCH FÖRVARAR DEM 

Livet kan ha förtröstan på Gud, att han vill bevara det, och ge det en 

livsform, som är värdig Guds skapelse, 2 Kor.5: 1. Människorna behöver både 

en försoning i relation till den eviga dödens tomhet, och en försoning från 

syndens värdelöshet, från att vara onyttig, från ensamheten och förtvivlan. Det 

är ett sådant liv, som är värd att levas, som Gud erbjuder människorna i Jesus 

Kristus, Joh.5: 21. Detta har alltid varit de kristnas odödliga och oövervinneliga 

tro. 

År detta en tro, som kan tilltala de moderna människorna, och giva deras 

liv ett mål och ett innehåll ? 

PERSONERNAS TIDLÖSA UPPGIFT 

Då personerna är mycket viktiga faktorer i historien, så är uppgiften att 

förbättra och förvandla kulturen, en fråga om personernas villighet att arbeta 

försonande i samhället. Historien är en kallelse och en utmaning för den 

enskilda personen och personer i grupp. 

Det finns många områden där vi behöver hängivna män och kvinnor, som 

kan arbeta försonande i livets ömsesidiga personliga relationer. 

På det intellektuella området behöver vi det försonande arbetet av män 

och kvinnor. Detta gäller speciellt på ideologiernas område. Vi behöver tänkare, 

som kan bevara och föra vidare den Stora kristna traditionen. Det är vidare 

behov för skapande tänkare, filosofiska och teologiska hjärnor av första klassen. 

Dessa behövs för att bevara den stora traditionen, reformera och presentera den 

på nytt. 

Vi har också behov av personer, som kan utföra ett försonande arbete 

inom konsten, litteraturen , musiken och på de olika slöjdområden med en 

kristen vision och ett bibliskt perspektiv. 

Personer med Kristi kärlek och visdom behövs i de sociala och 

internationellt givna relationerna. Det finns vidare behov för hängivna 

sociologer och forskare på familjerelationernas och utbildningens område. 

Inom organisationerna är där behov för personer, som kan arbeta med 

Kristus, för att administrera institutionerna och kyrkorna effektivare. Det kristna 

administrativa arbetet är mycket viktigt, men det är ofta en bortglömd faktor i 

kulturens förnyelse. Hängivna personer måste skickas med Evangeliet till hela 

världens befolkning för att leda kvinnor och män på livets väg. 

Behovet finns vidare för visioner, som kan förverkligas i det kulturella 

livet. Världens nöd och behov är en kallelse och utmaning till personerna. Det 

är endast personerna som kan svara på utmaningen. Profeten Jesaja vision och 

&s 

107


kallelse var en verklighet för honom. Kallelsen gäller även de mänskliga 

personerna i dag: 

" Och jag hörde Herren tala, och han sade : 

´ Vem skall jag sända, och vem vill vara vår 

budbärare? Och jag sade. ´ Se, här är jag, 

sänd mig ´," Jes.6:8. 

PERSONALISMENS IDÉER I EN KORT SAMMANFATTNING 

Erfarenheten visar oss att personalismen är teistisk, idealistisk och 

realistisk. Det är dessa idéer vi har försökt att kommunicera i detta arbetet. 

Vidare uppfattar personalismen universum, som ett samhälle av personer, 

som har ömsesidig kommunikation med varandra. I detta samhälle och i denna 

kommunikation är Gud det skapande centrum. Den stora Personen skapar. I 

tillägg till skapandet har Han ömsesidig kontakt med andra personer. Denna 

filosofi är en idealistisk personalism inom metafysiken. 

För att sammanfattningen inte skall svälla ut, så fortsätter vi med 

följande punkter : 

* Personalismen är frihets älskande. 

* Personalismen är empirisk. 

* Personalismens sanningskriterium är kohärens. 

* Personalismens epistemologi, kunskapsteori, 

är aktiv och dualistisk. 

* Personalismen är en syntes mellan analys och synopsis. 

* Personalismen hävdar att naturens värld är ett område för 

gudomlig erfarenhet ordnad av Guds vilja. I naturen verkställs 

Guds energiutveckling. 

* Personalismen hävdar att de medvetna JAGEN är de enda data. 

* Personalismen framhåller att VILJAN ger oss den enda direkta 

erfarenheten av orsakernas verklighet. 

* Personalismen menar att viljan ger oss valmöjligheter, och 

strävanden mot mål och mening. 

* Personalismen visar oss att viljan är grunden för personens 

erfarenhet av kausaliteten. 

* Personalismen hävdar att tanken är privat därför att varje person 

har sina egna tankar, och endast personen själv tänker socialt. 

* Personalismen har respekt för personerna, främjar friheten och 

sätter vetenskaperna i samband med de mänskliga behoven. 

* Personalismen befrämjar vidare utvecklingen mot de HÖGSTA 

&s 

108


VÄRDEN. 

* Personalismen stödjer de DEMOKRATISKA KRAFTERNA i 

KOSMOS och i PERSONVÄRLDEN. 

FÖRFATTARENS MERITFÖRTECKNING 

Dr. Arne-Jacob Kristoffersen avlade examen artium, 

naturvetenskaplig linje, vid Harstad högre kommunale almen skole i 

Harstad, Norge. Han avlade också merkantil examen i Harstad. 

Han graduerade 29:de maj 1953 med Diplom i teologi, Honours 

Degree, från Metodistkyrkans Teologiska Seminarium för 

Skandinavien och Finland, Göteborg, Sverige. 

I juli 1953 avlade han muntlig och skriftlig examen för graden 

B. D., Bachelor of Divinity, Burton College & Seminary, Manitou 

Springs, Colorado. Bland hans tutors återfanns Dr. Fred E. Stemme 

och Biskop Odd Hagen, som då också var rektor vid Teologiska 

Seminariet, Överås, Göteborg. 

I augusti 1954 försvarade han sin M. A. - grad, Master of Arts, 

vid Emory University, Atlanta, Georgia, USA. Graden var i 

systematisk teologi och filosofi. Hans avhandling i systematisk teologi 

hade titeln: 

" The Theology of Bishop Odd Hagen of the North 

European Central Conferens of the Methodist 

Church within the Lutheran Tradition in 

Scandinavia." 

Under tiden vid Emory University deltog Dr. Kristoffersen i 

praktisk pedagogisk seminarium för College Professors under två 

terminer. 

Redan två år senare försvarade han sin doktorsgrad, Th. D., 

Doctor of Theology, på en avhandling, som han hade arbetad på i 

flera år. Doktorsgraden gavs i filosofisk teologi vid Burton College & 

Seminary. Avhandlingen som ingick, som en del av slutexamen, hade 

titeln: 

" Personalism - The Soundest Position 

In Theism Today." 

Dr. Kristoffersen har vidare avlagt examen i teoretisk filosofi, 

&s 

109


psykologi med pedagogik vid Humanistiska fakulteten vid 

universitetet i Lund. Han tilldelades s. t. b. för filosofie 

ämbetsexamen. 

I december 1964 avlade han teologie licentiatexamen vid 

Teologiska Fakulteten, Universitetet i Lund. Hans vetenskapliga 

avhandling i religionsfilosofi hade ämnet: 

" BOSTON PERSONALISM" 

Dr. Kristoffersen har genomgått praktisk pedagogisk seminarium 

i ämnena kristendom och filosofi vid lärarutbildnings blocket i 

Västerås, samt den förberedande lärarkursen vid Lärarhögskolan i 

Linköping. 

Dr. Kristoffersen har också genomgått fortbildningskurser i 

filosofi med logik vid universitetet i Lund, experimentell psykologi 

vid universitetet i Uppsala och vetenskapsteori vid universitetet i 

Umeå. 

I Juni 1973 mottog dr. Kristoffersen Certificate In Pastoral 

Theology, C. P. T., Det var resultat av tentamen från Cambridge 

Theological Colleges, Cambridge University. Det var efter tre 

terminers studier. Under tiden var han medlem av Fitzwilliam College 

och Wesley House, Cambridge. 

Titeln på hans Dissertation vid Cambridge var: 

"Holy Land For Three Religions". 

I det efterdoktorala programmet deltog följande Colleges; 

Cheshunt College, Ridley Hall, Westcott House, Wesley House och 

Westminster College. Det första College är Congregationalistiskt, nr.2 

och nr.3 utbildar anglikanska präster, nr.4 är Metodistkyrkans 

utbildningsseminarium och nr. 5 är presbyteriansk seminarium för 

pastorer och missionärer. 

Dr. Kristoffersen har tjänstgjort som fältpräst assistent vid 

Luftkommando Östlandet i Norge. Han har haft utnämning som pastor 

i Metodistkyrkan i Elverum, Norge, i två år ; och i Svartå - Åtorp krets 

i Sverige i ett år och i Härnösand i 2 år. 

I undervisningsarbetet har Dr. Kristoffersen undervisat ½ år vid 

Centralskolan i Svartå. Under två år var han huvudlärare i engelska 

&s 

110


vid Högre tekniska läroverket i Härnösand, och i 3 år var han 

huvudlärare i kristendom och filosofi vid Kommunala gymnasiet i 

Älmhult. 

Från höstterminen 1962 utnämndes han till samma tjänst, som 

han hade haft i Älmhult, men nu vid Högre Allmänna Läroverket, 

S:t Eskils Läroverk, Eskilstuna. Dr. Kristoffersen tjänstgjorde i 

Eskilstuna tills han utnämndes av Kungl. Skolöverstyrelsen till lektor i 

kristendomskunskap och filosofi från och med 1/7 1965 vid 

Kommunala gymnasiet i Ulricehamn. Från 1970 överfördes han till det 

nybyggda Tingsholms gymnasiet i Ulricehamn där han var 

huvudlärare i Religionskunskap, Filosofi och Psykologi. 

Dr. Kristoffersen har också undervisat vid Metodistkyrkans 

Teologiska Seminarium, Göteborg. Seminariet står under tillsyn av 

Universitets - och Högskoleämbetet i Sverige. Vid Seminariet 

undervisade Dr. Kristoffersen, som Tutor i följande ämnen och kurser: 

1974-1975 : Religionsfilosofi. 

Höstt.1975 : Kristen idéhistoria. 

Våren1976 : Kurs III, Allmän kyrkohistoria. 

1976 -1977 : Barn - och ungdomspsykologi. 

Höstt.1977 : Religionsfilosofi. 

Ht.93-Vt.94 : Allmän idéhistoria. 

Sedan pensioneringen 1992 är Dr .Kristoffersen verksam i sin firma: 

Ped. - Konsult MINERVA, 

Kristoffersen, Sturegatan 10 B, 

S- 523 30 ULRICEHAMN. 

Tel. & fax . + (46) (0)321 - 155 60. Översikt över 

författarens akademiska, litterära och historiska produktion kan du få 

på Internet vid Emory University, Pitts Library, enligt följande kod: 

http:/ www.library.emory.edu/uhtbin/cgisirsi/34/5 Koden finns också på Dr. 

Kristoffersen´ s hemsida som en länk. Du kan besöka hemsidan på 

följande kod www.kristoffersen.be/arne. Du är också välkommen att skriva i 

hans gästbok på hemsidan . Vill du kontakta dr. Kristoffersen så går 

det bra att skriva till E - post arnejacob@kristoffersen.be Kristoffersens hemsida år 

Välkommen! 

******** 

&s 

111

en empirisk personalistisk religionsfilosofi personen ... - Kristoffersen

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?