Redovisning av regeringsuppdrag regionalt ansvar för rovdjuren mm

stammar av något eller några av de fem stora rovdjuren. Även ett nationellt råd för
rovdjursfrågor knutet till Naturvårdsverket har bildats. Av propositionen Sammanhållen
rovdjurspolitik framgår att inrättandet av regionala rovdjursgrupper förväntades
leda till ökat förtroende, ökad förståelse, upprättandet av en gemensam kunskapsbas,
konfliktlösning, lokal förankring, ökad öppenhet, och bredare uppslutning.
Det är med andra ord en lång rad förhoppningar förknippade med etableringen
av dessa grupper. Det konkreta syftet med grupperna är emellertid något mer
modest. Gruppernas primära funktion är “främst att öka utbytet av information”
och att grupperna jämte viltvårdsnämnderna ska “vara rådgivande när det gäller
länsstyrelsernas arbete med rovdjursfrågor”.
Forskningen kring rovdjursgruppernas funktion i relation till deras konkreta uppgifter
visar att rovdjursgruppernas förmåga att uppfylla dessa uppgifter varierar.
Hur väl grupperna fungerar kan ha att göra med vilka intressen som är representerade,
hur legitima dessa intressen uppfattas, kompetensen hos rovdjursansvariga på
respektive länsstyrelse, uppskattat handlingsutrymme, förekomsten av gemensamma
målsättningar m.m. Att det råder stor variation i gruppernas funktion kan delvis
bero på att gruppernas organisation och struktur idag saknar föreskrifter. Det är
därför upp till ansvariga tjänstemän vid länsstyrelsen att genomföra det uppdrag
som följer av rovdjurspropositionen. Serena Cinque har i sin avhandling 46 visat att
ansvariga handläggare vid länsstyrelserna har utarbetat en egen praxis för sammansättningen
av rovdjursgrupperna. Handläggarna sätter dagordningen samt de övergripande
organisatoriska ramarna för gruppernas arbete. Cinque drar i sin studie av
fem rovdjursgrupper slutsatsen att grupperna under nuvarande förutsättningar dvs.
när det saknas klara och tydliga riktlinjer för deras arbete, har begränsade möjligheter
att fylla den funktion som stipuleras i rovdjurspropositionen. Framförallt
menar Cinque att ansvariga handläggare använder det handlingsutrymme som avsaknaden
av föreskrifter skapar till att begränsa rovdjursgruppernas möjligheter till
inflytande. Sammantaget pekar Cinques forskning på att det finns ett alltför stort
mått av godtycklighet för att etableringen av rovdjursgrupperna i deras nuvarande
form för att målsättningarna i riksdagens beslut om en sammanhållen rovdjurspolitik
ska kunna nås. Det finns emellertid rovdjursgrupper som fungerar relativt väl,
där grupperna med stöd av länsstyrelsens handläggare har förmått spela en viktig
roll främst när det gäller den rådgivande funktionen 47 . Framgångsfaktorer i det
sammanhanget är gruppens sammansättning, att ingen känt sig exkluderad, att det
finns en förståelse och samsyn kring gruppens mandat, samt att man förmått etablera
bra och effektiva samarbetsformer. Det har emellertid ställt stora krav på de
inblandade ledamöterna att bidra till rovdjursgruppens arbete - för höga krav anser
en del av de intervjuade ledamöterna. Man har också förmått utnyttja närheten till
universitet för att tillföra ny kompetens att lägga till den lokala och traditionella
kunskap som finns i gruppen. Huruvida arbetet de facto har bidragit till att öka
46 Cinque, S., 2008
47 Sandström & Lindwall 2006
90