PSYKISK HÄLSA OCH OHÄLSA HOS UNGDOMAR 16-24 ... - RFSL

10
heterosexuell. Detta är en vanlig strategi och det av den anledningen att den erbjuder det
enklaste sättet att hantera känslor av isolering (Cass, 1979).
Könsskillnader i processen – finns dom? Cass skriver om hur individen i ett tidigt komma-utstadium
för sig själv kan åstadkomma en omdefiniering av homosexualitet. Den blir
begränsad till vissa yttre ramar som inte inkluderar individens eget beteende. För män kan att
visa känslor, kyssa på munnen och upprepade kontakter med samma man uppfattas som
homosexualitet medan genital kontakt endast är ”på skoj”. För kvinnor uppfattas genital
kontakt som homosexualitet medan starka känslor för en annan kvinna inte uppfattas så (Cass,
1979).
När inträffar denna period – stadiet innan man kommer ut – och hur lång är den? Processen
påbörjas vanligen i tonåren. I en svensk undersökning bland homosexuella av Per-Arne
Håkansson 1987 framgår att 92 procent av dem som ingick i undersökningen (N=1300) hade
blivit medvetna om sina känslor innan 20 års ålder. I detta material varar denna period mellan
funderingar om den egna sexualiteten och fram till det att man själv identifierar sig som
homosexuell i snitt tre år (Håkansson, 1987).
Stadiet när man kommer ut. För de som fortsätter i sin komma-ut-process – alla vågar inte det
– följer så småningom den första fasen av ett stadium där de upphör att försöka tränga bort
sina känslor. Gradvis accepterar personen inför sig själv att hon eller han är homosexuell.
Sedan kommer den tidpunkt då personen ”kommer ut”, då hon/han berättar för någon annan
om sin läggning. Denna någon annan kan vara en nära vän, för att senare följas av föräldrar
eller nära familj. Ibland sker detta i en i övrigt också dynamisk fas i livet: strax efter det att
personen flyttat hemifrån och börjat söka sociala och sexuella relationer med andra i vilka de
blivit bekräftade. Men det är inte ovanligt att homosexuella väljer att komma ut innan de
skapat relationer till andra; kanske fortfarande när de bor hemma hos sina föräldrar (Tillberg,
2001).
Hemlighetens avslöjande är i de allra flesta fallen något positivt, något som för
familjemedlemmarna närmare varandra. Bohman berättar: ”Jag har sett hur mångåriga
depressioner och självmordstankar plötsligt varit som bortblåsta, i samma stund som den
homosexuelle äntligen bestämt sig för att berätta. Det har inte spelat någon större roll om
reaktionerna varit positiva eller negativa eller om föräldrarna sagt att de redan haft det på
känn. Upplevelsen att ha rensat luften och att inte längre behöva förställa sig har varit närmast
berusande” (Bohman, 1995, s. 179). När den unge homosexuelle kommer ut för sina föräldrar
kan det ibland dock ta sig dramatiska former. Det är mycket ovanligt att föräldrar blir glada
över att få veta att deras barn är homosexuellt. Det är en stor lättnad för den homosexuelle att
slippa förställa sig och att inte längre stå ensam med sin vetskap. Tillfälligtvis kan dock de
negativa känslor barnet rört upp hos föräldrarna överväga och göra avslöjandet till en
obehaglig uppgörelse. I vissa familjer är det svårt att beröra ämnet homosexualitet, ibland så
svårt att man i stället tiger ihjäl det. Många homosexuella blir besvikna över bristen på
gensvar. För den homosexuelle ungdomen som är i behov av stöd kan den neutrala eller
negativa reaktionen komma som en kalldusch. Det är idag ovanligt, men förekommer alltjämt,
att den unge blir utslängd från sitt hem (Bohman, 1995).
Bohman beskriver stadiet som ett tvåfrontskrig: å ena sidan ska den unge homosexuelle
hantera reaktioner från föräldrar och vänner, å andra sidan ska hon/han själv försöka bygga
upp kontakter med andra homosexuella. Det är ofta en mycket dynamisk period, där den
homosexuelle är mycket känslig för vilken typ av bemötande hon/han får och vilka