PSYKISK HÄLSA OCH OHÄLSA HOS UNGDOMAR 16-24 ... - RFSL

6
självständighet och vuxenhet. Olika konflikter och försök att lösa konflikter karaktäriserar
processen vid olika tidpunkter (Carlberg, 1989).
Man kan dela in adolescensen i tre perioder, alla med egna utvecklingsuppgifter.Den första
perioden går från c:a 11-14 år och har ibland kallats preadolescens. Under denna period skall
barnet definiera om sig i förhållande till föräldrarna i ljuset av de pågående förändringarna i
kroppen. Ser man till den biologiska aspekten av den här periodens allra första skede kan man
tala om ”prepubertet” vilket för flickor rör åldern 11-12 år och för pojkar åldern 12-13 år.
Denna gränsperiod mellan barndom och vuxenliv börjar nu alltmer betraktas som en viktig
period av adolescensutvecklingen (Havnesköld & Risholm Mothander, 1995). Vid tiden för
pubertetsutvecklingens början sker en stadig ökning av drifterna. Förändringar sker i
individens förhållande till kroppen, föräldrarna och jämnåriga. Barnet vill inte bli behandlat
som ett barn men klarar inte att vara vuxen eller adolescent (Carlberg, 1989).
Under preadolescensen är utvecklingen av känslolivet intensiv. Det känslomässiga
mognadsdrag som kanske mest hör ihop med denna period är att kunna göra förvandlingen
från självkärlek till artkärlek, dvs. att förena egenintresse med andras intresse och lära sig att
utveckla sociala kompromisser. Det är i vänskap, kamratskap och de sociala relationerna i
grupper som vi kan se denna utveckling (Havnesköld & Risholm Mothander, 1995). En viktig
sida av processen blir att upptäcka sig själv genom kamraterna. Kamraterna tjänar som en
spegel som barnet kan betrakta sig själv i. Kamraterna är viktiga. De driftsmässiga
laddningarna gentemot föräldrarna förskjuts till gruppen. Denna kan i viss mån upplevas som
en ersättning. Nu är det avgörande för välbefinnandet att vara accepterad och populär bland
jämnåriga. Det starka behovet att lossa beroendebanden till föräldrarna fungerar som en
förberedelse för mogen, oberoende kärlek. Kamratskap kan fungera som substitut när stödet
från föräldrarna minskar i samband med avståndstagandet från dem. Kamratgruppen och
andra vuxna (som idrottsledare, fritidsledare, lärare osv.) betyder ofta alltmer för självkänslan.
Samtidigt råder frånvaron av en bekväm eller ens acceptabel känsla av individuell identitet.
Inför svårigheten att bli ”jag” är det under en period lättare att tillhöra ”vi” (Carlberg, 1989).
Pojken föredrar under dessa år större grupper medan flickor mer håller sig till mindre,
intimare men ibland också flyktigare kamratrelationer. För båda könen gäller att de
experimenterar och gör nya erfarenheter i kamratrelationerna (Carlberg, 1989).
En särskilt viktig aspekt av känsloutvecklingen i tidig adolescens är olika slag av förälskelse,
som ofta har mycket starka drag av idealisering. Under alla omständigheter är den
preadolescenta förälskelsen ett betydelsefullt gränsöverskridande på vägen mot mogen sexuell
identitet och kärlek (Havnesköld & Risholm Mothander, 1995).
”Erikson (1959) har påpekat att identitetsutvecklingen från preadolescensen och under
tonåren innebär att de många växlande självbilder som upplevts under barndomen förs
samman till en övergripande social helhet. Erikson (1954) beskriver denna som ’en
känsla av en inre identitet’. Känslan av en inre identitet avser tron på att man kan
bibehålla sin inre identitet och kontinuitet i kontakten med omvärlden. Erikson betonar
vikten av att barnet när det går in i puberteten har utvecklat en grundläggande förmåga
att kunna syntetisera och integrera de olika ’delsjälven’ eller ’delidentiteterna’ inom sig.
Den kombination av nedbrytning och uppbyggnad och av motstridiga känslor som
präglar adolescensen riskerar annars att medföra identitetsförvirring, menar han”
(Havnesköld & Risholm Mothander, 1995, s. 316).
I den andra perioden, från 14 till 18 år skall adolescenten våga sig ut från den skyddade
tillvaron i kamratgruppen till en-till-en-relationer. Den sexuella identiteten skall utformas.