Ladda ner

På initiativ och finansiering av Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell lägg-
ning (HomO) genomfördes under våren 2007 en intervjustudie om hur homo - och bisexuella
kvinnor och män använder eller utvecklar olika strategier för att hantera diskriminering och
konsekvenserna av detta.
Hans Robertsson och Caroline Tovatt fick i uppdrag att genomföra studien (se presentation av
författarna i slutet av rapporten).
Ett stort tack till alla intervjupersoner som delade med sig av sin tid och sina erfarenheter.
Tack även Christine Gilljam, Marie Lindberg, Fredrik Lindencrona och Margareta Lindholm
för konstruktiv kritik och kloka kommentarer på manus.
Stockholm i juli 2007
Hans Robertsson Caroline Tovatt

Innehållsförteckning
Inledning..................................................................................................................................... 4
Några teoretiska utgångspunkter................................................................................................ 4
Utgångspunkter för studien ........................................................................................................ 6
Upplever sig homo- och bisexuella diskriminerade i arbetslivet? ............................................. 7
Hur ser diskrimineringen ut i förhållande till ålder, utbildningsnivå, bostadsort, etnicitet och
klass? .......................................................................................................................................... 8
Heteronormen innebär att man alltid måste förhålla sig till att vara öppen ............................... 9
Vad är diskriminering?............................................................................................................. 11
Syfte och frågeställning............................................................................................................ 11
Metod ....................................................................................................................................... 12
Resultat och analys................................................................................................................... 15
Strategier bland homo- och bisexuella ..................................................................................... 15
Öppen och konfronterande som strategi................................................................................... 15
Kompensera genom att vara duktig och att anpassa sig som strategi ...................................... 17
Förutse och undvika diskriminering som strategi .................................................................... 19
Kontroll över det sociala samspelet som strategi ..................................................................... 21
Dölja som strategi..................................................................................................................... 23
Kapitulera som strategi............................................................................................................. 25
Hävda sina lagliga rättigheter som strategi .............................................................................. 26
Strategier i relationer till diskriminering på olika arenor i samhället ...................................... 28
Familjen och uppväxt ............................................................................................................... 28
Yrkes - och studieval................................................................................................................ 30
Fritid......................................................................................................................................... 31
Boende...................................................................................................................................... 32
Institutioner .............................................................................................................................. 33
Resor......................................................................................................................................... 35
Offentliga rummet .................................................................................................................... 35
Arbete....................................................................................................................................... 37
Avslutande reflektioner ............................................................................................................ 38
Referenser................................................................................................................................. 42
Bilagor...................................................................................................................................... 44
Presentation av författarna ....................................................................................................... 46
3

Inledning
Denna rapport bygger på en intervjustudie med homo- och bisexuella personer. Fokus ligger
vid de strategier som homo- och bisexuella utvecklar för att undvika att bli diskriminerade
och de konsekvenser dessa strategier skapar. Resultatet från studien visar att homo- och
bisexuella använder sig av en mängd olika strategier för att undvika att riskera att bli
diskriminerade och vi har, i denna rapport, renodlat dessa till sju strategier. En strategi är att
vara öppen och konfronterande så att man på så sätt slipper lägga ner energi på att dölja sin
homosexualitet. När man är öppen slipper man ofta även den indirekta diskrimineringen som
sker när fördomar och homofoba uttryck ventileras i sociala sammanhang. En annan strategi
är att kompensera de svårigheter som förknippas med att tillhöra en minoritet genom att vara
duktigare än de heterosexuella. En tredje strategi är att förutse att diskriminering kan komma
och äga rum och därmed undvika den innan den sker. Ett annat sätt är att ta kontroll över det
sociala samspelet så att samtal inte kommer in på områden där den sexuella läggningen och
den privata sfären synliggörs. En femte variant är att dölja sin läggning genom att mörka,
ljuga eller leva dubbelliv. Eller så kan man bemöta diskriminering genom att hävda sina
lagliga rättigheter. En sista strategi är att kapitulera, dvs. ge upp för fördomar och homofobi
och dra sig tillbaka från den offentliga och sociala arenan. I de berättelser som växte fram
under intervjuerna synliggjordes att de flesta använde sig – om inte alla – så flera av dessa
strategier beroende på kontext och situation. Det visar sig också att de flesta strategier skapar
konsekvenser och priset av detta får ofta den enskilde själv betala.
Några teoretiska utgångspunkter
I teorier om genus och sexualitet har det socialkonstruktivistiska perspektivet blivit det
alltmer dominerande. Det är i det vardagliga livet, i sociala möten, relationer och handlingar
som våra föreställningar om kvinnligt och manligt skapas (eller utmanas). Dessutom kan
tilläggas att generellt sker skapandet utifrån en heterosexuell förståelsematris, dvs. att kvinnor
och män är heterosexuella. Vi producerar och reproducerar oss själva som kön och som
sexuella varelser genom våra handlingar och genom hur vi förstår och talar om världen.
Arbetslivet och dess organisationer är en viktig arena där dessa sociala möten och handlingar
4

utspelas. 1 Andra arenor är familj, bostadsort, samhälleliga institutioner och sociala och
politiska organisationer (t.ex. idrotts- och intresseföreningar). Den teoretiska ramen för
studien har sitt ursprung i socialkonstruktivistisk teori och ett ”doing gender” perspektiv2, som vi anser vara förenliga. Vi anser även att dessa huvudinriktningar om socialt
konstruerade kategorier går att överföra på hur kön och sexualitet görs simultant i samhället, i
organisationer, på arbetsplatser och i mötet mellan människor. Vi anser i likhet med ”doing
gender” perspektivet att det processuella innebär att skapande och återskapande av hur vi
kategoriserar och definierar oss själva och varandra aldrig blir fullständigt. En viss förändring
av definitionerna sker hela tiden, dvs. föreställningar om manligt och kvinnligt och
homosexuella och heterosexuella förändras över tid och rum. Men det sker oftast utifrån en
heteronormativ och dikotomisk utgångspunkt.
Heteronormativitet innebär bland annat att vi utgår från att alla är heterosexuella vilket i sin
tur innebär för många homo- och bisexuella att utanförskap och diskriminering är en del av
vardagen. Heteronormativitet och hotet om diskriminering är något homo- och bisexuella
måste förhålla sig till oavsett om man är öppen eller dold med sin sexuella läggning.
Heteronormativiteten genomsyrar det dagliga livet i alla dess former, i arbetet, i boendet och i
möte med institutioner och andra människor. Den förmedlas även genom massmedia och det
allmänna ”pratet” och utesluter och osynliggör dem som inte ”passar in”. Det är denna
världsbild som homo- och bisexuella måste anpassa sig till eller revoltera emot.
Heteronormativitet är för många en blind fläck eftersom den är förgivet tagen och utgör ofta
en oomtvistad, oreflekterad och omedveten utgångspunkt när det gäller att organisera
samhället och dess institutioner. Det innebär att de som omfattas av normen inte uppfattar den
på samma sätt som de som utesluts genom den (jmf kvinnors och mäns skilda uppfattningar
om jämställdhet där män ofta inte upplever att jämställdheten brister mellan könen medan
många kvinnor gör det eftersom ojämställdheten drabbar dem 3 ).
1 Kvande, Elin (2002) Doing masculinities in organizational restructuring. I Nordic journal of women´s studies 10(1):16-25
2 Finns beskrivet utförligt i Robertsson, Hans. (2003). Maskulinitetskonstruktion, yrkesidentitet, könssegregering och
jämställdhet. Akademisk avhandling. Arbetsliv i Omvandling 2003:13. Arbetslivsinstitutet. Stockholm
Korvajärvi, Päivi. (1998). Gendering Dynamics in White-Collar Work Organizations.
University of Tampere.
3 Cockburn Cynthia (1991) In the way of women. Men´s resistence to sex equality in organizations. London: MacMillian
Education Ltd
5

Att vi hela tiden konstruerar olikheter och kategoriseringar t.ex. kvinna - man, heterosexuell -
homosexuell, är något vi ofta är omedvetna om. 4 I görandet av kön reproducerar vi samtidigt
heterosexualitet men det är inte alltid tydligt eller uppenbart för alla människor beroende på
skilda positioner i köns - och sexualitetsordningarna. 5 När vi bryter mönster och avviker från
det förgivet tagna avtäcks ofta maktordningar. När män träder in på kvinnodominerade
områden störs föreställningar om maskulinitet och sexualitet eftersom män i
kvinnodominerade yrken ofta väcker tankar om femininitet eller homosexualitet, vilket
antyder att kategoriseringar av kön och sexualitet är nära sammanflätat. 6 När homosexuella
män uppträder maskulint eller homosexuella kvinnor uppträder feminint så ställer de också
föreställningar om kön och sexualitet på ända och hotar den heteronormativa ordningen som
sammankopplar homosexuella män med femininitet och homosexuella kvinnor med
maskulinitet. Lena Martinsson menar att vi hela tiden måste ”bråka” med heteronormen för att
utmana och förändra den. 7
Utgångspunkter för studien
Vi har valt att som utgångspunkt för studien se på den diskriminering av homo- och bisexuella
som sker i arbetslivet och de olika strategier som används för att bemöta den. Vi tror att de
strategier som kan upptäckas där återfinns på andra arenor i (samhälls) livet. En så omfattande
och grundläggande kartläggning som gjorts inom arbetslivet återfinns inte på andra arenor.
Kartläggningen av homo - och bisexuellas arbetsvillkor som genomfördes vid
Arbetslivsinstitutet 2003 visade att upplevelser av diskriminering på grund av sexuell
läggning var relativt vanliga bland homo- och bisexuella men även att trakasserier förekom. 8
Kartläggningen utfördes med enkätmetod och kunde därför inte ge någon djupare förståelse
av diskrimineringsprocesserna. 9 Det var inte heller syftet med kartläggningen utan den skulle
utgöra en grund för vidare fördjupade studier för förståelsen av hur homo- och bisexuella
förhåller sig till situationer där de riskerar att bli diskriminerade eller har blivit
4 Jagose, Annamari (1996) Queer Theory an Introduction. New York: New York. University Press
5 Se tex Rosenberg, Tiina (2002) Queerfeministisk agenda. Atlas, & Ambjörnssson, Fanny (2004) En klass för sig. Ordfront.
6 Robertsson, Hans. (2003). Maskulinitetskonstruktion, yrkesidentitet, könssegregering och jämställdhet. Akademisk
avhandling. Arbetsliv i Omvandling 2003:13. Arbetslivsinstitutet. Stockholm
7 Martinsson, Lena (2005) ”Är klass en kategori bland andra?” I Olikhetens paradigm. Red P de los Reyes, L Martinsson
8 Bildt Carina. (2004). Redovisning av regeringsuppdraget att beforska homo- och bisexuellas arbetsvillkor.
Arbetslivsrapport 2004: 16.
9 Problematiken finns beskriven i ”Som man ropar får man svar ” Robertsson & Bildt i I den akademiska garderoben (red)
Anna-Klara Olsson och Caroline Olsson. Atlas 2004.
6

diskriminerade. I viss utsträckning analyserades de öppna svaren i enkäten om diskriminering
som finns publicerad i artikeln ”Hetero - metero- och andra normativiteter”. 10
Forskning om homo- och bisexuellas arbetsvillkor visar att föreställningar om homo- och
bisexuellas situation på arbetet skiljer sig åt mellan å ena sidan heterosexuella och å andra
sidan homo- och bisexuella, vilket bland annat är en konsekvens av att vi vanligen tolkar
samhället med hjälp av en heterosexuell förståelsematris. 11 Heterosexuella uppfattar inte
förekomsten av diskriminering av homo- och bisexuella i samma utsträckning som de homooch
bisexuella gör. En fråga som kan ställas är huruvida det är möjligt att uppfatta eller se
konsekvenserna av en maktordning när man befinner sig i en ”normal” och överordnad
position? I jämställdhetsdiskurser framställs heterosexualiteten ibland som problematisk t.ex.
vad gäller förekomsten av kvinnoförtryck och mäns våld m.m., men sällan själva
heteronormativiteten. 12 Lite tillspetsat skulle vi kunna påstå att jämställdhetsdiskursen ofta
utgår från ett outtalat antagande som bygger på ett svenskt, heterosexuellt och kvinnligt
medelklassideal och därför problematiseras sällan klass, kön, sexualitet eller etnicitet. 13
Upplever sig homo- och bisexuella diskriminerade i
arbetslivet?
Arbetslivsinstitutets enkätstudie visar att nästan häften av alla homo- och bisexuella upplever
att kollegorna har fördomar mot homo- och bisexuella men endast en fjärdedel av de
heterosexuella upplever att kollegerna på arbetsplatsen har fördomar mot homo- och
bisexuella. I en annan studie som bygger på intervjuer anger nästan samtliga intervjupersoner
att de hade arbetslivsrelaterade erfarenheter av att det talades om homosexuella i negativa
ordalag. 14 Resultaten antyder att de som innefattas i heteronormativiteten inte lika lätt
uppfattade normsystemets signaler som de som exkluderas och underordnas av dessa signaler.
10 Artikeln återfinns i antologin Kors & Tvärs: intersektionalitet och makt i storstades arbetsliv (red. Ewa Gunnarsson,
Anders Neergaard och Arne Nilsson). 2006 Normal Förlag.
11 Då annat inte anges bygger exemplifieringen på empiri av enkätdata om homo- och bisexuellas arbetsvillkor som utfördes
på Arbetslivsinstitutet 2004 och beskriven i Arbetslivsrapport 2004:16 Redovisning av regeringsuppdraget att beforska
homo- och bisexuellas arbetsvillkor (Bildt 2004). Sammantaget har enkätsvar från 8 193 personer analyserats. Resultat finns
också presenterade i Storstaden - en särskilt attraktiv homomiljö (Nilsson 2006) samt Hetero-, metro- och andra
normativiteter (Bildt, Martinsson & Robertsson 2006) som både ingår i antologin Kors och tvärs: intersektionalitet och makt
i storstadens arbetsliv. (Red. Gunnarsson, Neergaard och Nilsson) Normal 2006.
12 Heteronormativitet är ett centralt begrepp i Queerteori se Kulick, Don (2005) Queersverige. Stockholm: Natur och Kultur.
13 Se vidare de los Reyes P & Mulinari D (2005). Intersektionalitet. Liber.Stockholm
14 Forsberg, Gunnel, Jakobsen, Liselott och Goldina Smirthwaite (2003) Homosexuellas villkor i arbetslivet. Erlanders
Graphic Systems ab.Angered.
7

Men också att fler svarar i en intervju att fördomar mot homosexuella förekommer på arbetet
än om man bara kryssar i en enkät.
Inte mer än två procent av de heterosexuella som besvarade enkäten anser att det förekommer
nedsättande och förlöjligande omdömen på arbetsplatsen om homo- och bisexuella
arbetskamrater däremot anser tio procent av de homo- och bisexuella att sådant förekommer.
Även detta resultat stöder ovan anförda hypotes att normsystemets signaler uppfattas olika
beroende på position. Enbart nio procent av de heterosexuella anser att det förekommer
nedsättande och förlöjligande omdömen på arbetsplatsen om homo- och bisexuella i
allmänhet medan 27 % av de homo- och bisexuella anser att detta förekommer. Dessa relativt
stora skillnader som påvisas tyder på en omedvetenhet och/eller bristande kunskap om hur
homo - och bisexuella upplever sin arbetssituation med avseende på sexuell läggning.
I detta sammanhang bör också nämnas att homo- och bisexuella män i större omfattning än
homo- och bisexuella kvinnor upplever att diskriminering förekommer på arbetsplatsen, både
i form av trakasserier och av fördomar hos kollegor, vilket stöder hypotesen om ett
heteronormativt könsmaktsystem och en hegemonisk eller idealiserad maskulinitet kan få
större negativa effekter för homo- och bisexuella män som bryter den manliga hegemonin. 15
Hur ser diskrimineringen ut i förhållande till ålder,
utbildningsnivå, bostadsort, etnicitet och klass?
En vanlig föreställning är att utbildningsgrad är knuten till attityder mot homosexuella. I
Folkhälsoinstitutets rapport16 visas att av dem som har en akademisk examen uppger 16
procent en negativ attityd gentemot homosexuella, jämfört med 30 % av dem vars högsta
utbildning var grundskola. Det finns forskningsresultat som antyder samband mellan social
klass och synen på homosexuella men en möjlig förklaring till denna skillnad kan ju vara att
normen i medelklassen om hur man uttrycker sig är annorlunda än i arbetarklassen. 17
Medelklassnormen innefattar mer diskretion i hur man uttrycker sig. 18 I Folkhälsoinstitutets
15 Carrigan T, Connell R & Lee J (1985) Towards a new Sociology of Masculinity. Theory and society 14: 551-604.
Connell RW (1995) Masculinities. Berkeley: University of California Press.
16 Folkhälsoinstitutets rapport Föreställningar och vanföreställningar Allmänhetens attityder till homosexuella (2001).
17 Ambjörnsson, Fanny (2004) En klass för sig. Genus, klass och sexualitet bland gymnasietjejer. Ordfront.
18 Sahlström, Jenny & Bildt, Carina (2006). ”Vet ej”- en studie av heteronormativitet i arbetslivet.Stockholm:
Arbetslivsinstitutet.
8

apport visas också att ålder har betydelse så tillvida att yngre har en mer positiv attityd till
homosexuella än äldre. Vidare påpekas att tätortsgrad har ett samband med attityder mot
homosexuella på så sätt att boende i glesbygd visar en mer negativ attityd än de i större städer.
Liknande mönster påvisas i Arne Nilssons artikel Storstaden - en särskilt attraktiv homomiljö
och i den finska studien ”Straight people don´t tell, do they---? ” 19
Utifrån Arbetslivsinstitutets enkät gjordes jämförande analyser med arbetsplatser där
diskriminering förekommer på grund av kön, etnisk bakgrund och funktionshinder. Det
framkom tydligt att på arbetsplatser där det förekommer diskriminering på grund av sexuell
läggning förekommer också ofta andra former av diskriminering. De arbetsplatser som
utmärkte sig särskilt i detta avseende var i huvudsak mansdominerade. Det här resultatet kan
tolkas som att på arbetsplatser där den manliga normen är stark är också heteronormativiteten
påtaglig.
Paulina de los Reyes och Diana Mulinari hör till dem som poängterat att om man definieras
eller identifierar sig själv som invandrare och icke-heterosexuell så kan det innebära att man
kan komma att ställas utanför de två normerande gemenskaperna ”vi svenskar” och ”vi
heterosexuella”. 20 Det dubbla utanförskapet blir påtagligt.
Heteronormen innebär att man alltid måste förhålla sig till
att vara öppen
Naturligtvis varierar möjligheten att vara öppen med sin sexuella läggning beroende på vilket
sammanhang det rör sig om och vilka situationer man möter. De homosexuellas familjer,
deras vänner och arbetskamrater samt människor i största allmänhet har helt olika grader av
närhet och personliga band till den homosexuella, vilket påverkar graden av öppenhet och
förtrolighet. Homosexualitet är ju inte synligt på samma sätt som kön, etnicitet,
funktionshinder, ålder och i viss mån klass och kan därför döljas i situationer som känns
obekväma.
19 Nilsson, Arne (2006). Storstaden - en särskilt attraktiv homomiljö i Kors&Tvärs: intersektionalitet och makt i storstades
arbetsliv (red. Ewa Gunnarsson, Anders Neergaard och Arne Nilsson). 2006 Normal Förlag.
Lehtonen, Jukka & Mustola, Kati (eds., 2004) ”Straight people don’t tell, do they…?” Negotiating the boundaries of
sexuality and gender at work. Helsinki: Ministry of labour.
20 de los Reyes P & Mulinari D (2005). Intersektionalitet. Liber.Stockholm
9

Arbetslivsinstitutets enkätmaterial visar att det bland homo- och bisexuella är en stor skillnad
i graden av öppenhet beroende på om den riktar sig mot föräldrar och syskon, vänner eller
arbetskamrater. Kvinnor och män skiljer sig åt på så sätt att en större andel kvinnor än män är
helt öppna såväl mot sin ursprungsfamilj som mot vänner och arbetskamrater. Skälen för att
hålla tyst om sin sexuella läggning motiverades utifrån en önskan att skilja arbete och fritid på
grund av rädslan för att öppenhet skulle kunna påverka framtiden negativt och för risken att
bli sämre behandlad. En större andel homo- och bisexuella män än homo- och bisexuella
kvinnor hyste sådana farhågor, 59 % respektive 39 % vilket återigen tyder på att det är mer
hotfullt för män än för kvinnor att bryta heteronormen eftersom de samtidigt bryter mot den
hegemoniska maskuliniteten.
I enkäten ställdes också frågan om det fanns en önskan om att vara mera öppen med sin
sexuella läggning och det var en betydligt större andel kvinnor än män som skulle vilja vara
mera öppna. Intressant är att det är kvinnorna som i större utsträckning upplever sig kunna
vara helt öppna med sin sexuella läggning. Det är ett resultat som antyder att den ”manliga
heteronormen” eller att den hegemoniska maskuliniteten påverkar graden av öppenhet i större
utsträckning bland homosexuella män än bland homosexuella kvinnor eftersom det upplevs
mer hotfullt bland män att bryta mot denna normbildning. I Folkhälsoinstitutets rapport
redovisas att av de män som upplevde sig själva som mycket maskulina var 44 % negativa till
homosexuella män. Men bland dem som upplevde sig som mindre maskulina var endast 24 %
negativa till homosexuella män.
Forskningsresultat från Finland visar också att homosexualitet kan accepteras om man inte
”skyltar med” eller ”demonstrerar sin läggning”. 21 Det vill säga om du inte bryter
heteronormen och om du inte pratar om din partner eller på annat sätt avslöjar att du är homoeller
bisexuell och tar upp detta spörsmål på agendan så accepteras du. I samma studie visade
det sig att bland öppna homosexuella ansåg 70 % att ingen diskriminering på grund av sexuell
läggning förekom på deras arbetsplatser medan motsvarande siffra för dolda var 45 %. Men
resultaten, som kan tyckas motstridiga, kan ju bero på att öppna homosexuella återfinns på
arbetsplatser som är ”homovänliga” och de dolda återfinns på arbetsplatser som är mer
21 Lehtonen, Jukka & Mustola, Kati (eds., 2004): ”Straight people don’t tell, do they…?” Negotiating the boundaries of
sexuality and gender at work. Helsinki: Ministry of labour. & Ambjörnsson, Fanny (2004) En klass för sig. Genus, klass och
sexualitet bland gymnasietjejer. Ordfront.
10

”homofientliga”. Men hur det än förhåller sig med den saken så kan man dra slutsatsen att den
ständigt närvarande heteronormen alltid innebär att den aldrig avslutade ”komma ut
processen” kan bli påfrestande för dem som är öppna med sin sexuella läggning. 22
Vad är diskriminering?
Diskriminering innebär en form av särbehandling som direkt eller indirekt missgynnar eller
kränker homo- och bisexuella och begränsar deras handlingsutrymme och förmodligen
upplevda valmöjligheter. Vi har i studien tagit fasta på att det är den diskriminerade som
måste ha tolkningsföreträde på samma sätt som att det är den som känner sig kränkt på grund
av sexuella trakasserier som har tolkningsföreträde. 23 Men i lagens mening spelar det ingen
roll hur du känner eller upplever det utan det krävs mer påtagliga grunder för att man ska anse
att diskriminering förekommer. Det finns en rad olika sätt att definiera diskriminering, den
kan vara aktiv eller passiv, medveten eller omedveten. Vi har valt att inte gå in i den
diskussionen utan hänvisar den intresserade läsaren till andra skrifter som fokuserar detta
spörsmål. 24 Vi nöjer oss således med våra informanters uppfattningar huruvida de har blivit
diskriminerade eller inte. För det är deras verklighetsbild som är intressant för våra syften. Vi
kan dock slå fast att uppfattningar om diskriminering sammanhänger med hur pass medveten
man är om heteronormen. Tar man den för given och aldrig problematiserar den så kanske
företeelser som andra - som är mycket medvetna om heteronormen skulle betrakta som
diskriminerande - får passera utan notis.
Syfte och frågeställning
Studien syftar till att genom en kvalitativ undersökning öka kunskapen om vilka strategier
som homo- och bisexuella personer använder sig av för att undvika eller hantera
diskriminering i olika situationer och på olika samhällsarenor.
Övergripande frågeställning:
22 Lindholm, Margareta (2003) Dubbelliv reflektioner om döljande. Ystad: Kabusa böcker.
23 de los Reyes (2007) ”Att segla i motvind. en kvalitativ undersökning om strukturell diskriminering och vardagsrasism
inom universitetsvärlden”. Arbetsliv i omvandling 2007:5. Arbetslivsinstitutet: Stockholm
24 Forsberg, Gunnel, Jakobsen, Liselott och Goldina Smirthwaite (2003) Homosexuellas villkor i arbetslivet. Erlanders
Graphic Systems ab.Angered, & SCB-rapporten (2003) ”Arbetsvillkor och utsatthet.
11

12
- Vilka strategier använder homo- och bisexuella för att undvika diskriminering i
arbetslivet eller i samhället i övrigt (boende, institutioner, uteliv och i allmänhet)?
Metod
Inför genomförandet av denna studie valde vi att gå tillbaka och titta på de öppna svaren i den
enkät som Arbetslivsinstitutet genomförde 2003 för att få uppfattning hur homo- och
bisexuella beskriver och hanterar diskriminering och vilka strategier som utvecklas. På en
abstrakt nivå bidrar detta tillvägagångssätt till den förförståelse vi hade när vi formulerade
frågeområdena inför intervjuerna. På en mer konkret nivå möjliggör detta tillvägagångssätt att
vi kan jämföra de resultat vi får fram under intervjuerna med resultatet som utkristalliserade
sig i den nationella enkätundersökningen. Detta ger oss möjlighet att i större utsträckning
kunna beskriva mönster och tendenser på en generell nivå även då vi bygger studien på ett
relativt begränsat antal intervjuer. Dessutom har denna metod visat på vilket sätt det finns en
snedrekrytering av intervjupersoner till denna studie. I jämförande av enkätresultatet och
intervjuundersökningen visar det sig att vi inte fått tag i dem som drabbats hårdast av
diskriminering (se kapitulation) och dem som är mest dolda om sin sexuella läggning. Frågan
i enkäten löd: ”Om du har råkat ut för svårigheter i arbetslivet på grund av att du är homoeller
bisexuell, hur har du hanterat dem? Jag hanterar svårigheterna genom att:” (och så
möjlighet att fylla i ett antal rader). Efter en genomläsning av ca 250 av dessa svar - där fokus
låg vid strategier - kunde vi kategorisera och renodlad sju olika strategier för att undvika eller
hantera diskriminering (se avsnitt Strategier bland homo- och bisexuella).
Intervjuarbetet inleddes med att vi utifrån vår förförståelse, enkätresultatet och tidigare
forskning formulerade en intervjuguide (se bilaga 1). De frågeområden som ingick
utvecklades lite efterhand genom den kunskap som genererades genom informanternas25 berättelser. Centralt i kvalitativa studier är att låta den intervjuades perspektiv och subjektiva
uppfattningar styra snarare än en i förväg uppställd kodning av svar. Vi varvade
intervjuperioder med mellanliggande perioder av analys, reflexion och tolkning. För att
undvika ”blindskär” och bredda tolkningsramarna så var vi oftast två som intervjuade, en
homosexuell man och en heterosexuell kvinna. Utöver att det finns en styrka i att två personer
genomför intervjuerna så har vi upplevt det värdefullt att även genomföra analysen av
25 Vi kallar informanter omväxlande för informanter och intervjupersoner.

materialet tillsammans. Genom det kollektiva arbetet har vi kunnat föra kontinuerliga dialoger
kring resultaten och hur de rimmar med den tidigare forskning som finns inom området.
Intervjuerna bandades och transkriberades. Citaten i texten är något bearbetade rent språkligt.
Analysen utgår från de teman som utkristalliserats genom intervjuerna och är därmed indirekt
även ett resultat från enkätundersökningen. Under den gemensamma skrivprocessen skiftade
vi stycken med varandra, läste och kommenterade varandras bidrag för att få fram en tydligare
och mer sammanhängande struktur.
Urvalet
Vi har strävat efter att få intervjupersoner som skiljer sig åt när det gäller kön, klass, ålder,
etnicitet och huruvida man definierar sig som homo- eller bisexuell. Transpersoner ingick inte
i vårt uppdrag och ingår därmed inte i urvalet. Vi har också sökt efter personer som kommer
från landsbygd och småstäder för att få en mer heterogen empiri än om vi bara sökt personer
som är födda och uppväxta i en storstad. Vi har kommit i kontakt med intervjupersoner på
olika sätt bl. a genom att för oss kända homo- och bisexuella gett oss förslag på
intervjupersoner som i sin tur gett förslag på andra. Vi har också fått kontakt med
intervjupersoner genom andra forskarkollegor.
Sammanlagt har 18 personer intervjuats, nio män och nio kvinnor. Kvinnorna definierade sig
som bisexuella i större utsträckning än männen. Sex av kvinnorna definierade sig som
bisexuella men har idag relationer med kvinnor. Två av männen definierade sig som
bisexuella, men några av dem som definierade sig som homosexuella hade under sina tonår –
under kortare eller längre perioder - haft relationer med det motsatta könet. Intervjupersonerna
varierade i ålder från 22 till 80 med tyngdpunkt på yrkesverksamma i medelåldern.
Intervjupersonerna kommer från arbetarklass, medelklass och övre medelklass och har mycket
varierande yrken eller yrkeserfarenheter. Klass i denna studie handlar om familjebakgrund
och socioekonomisk tillhörighet snarare än om språk och handlingsmönster. 26 De flesta hade
svensk bakgrund men fyra kvinnor och en man hade annan etnisk eller nationell bakgrund än
svensk. Tre av männen levde ensamma utan fasta relationer och de övriga levde tillsammans
26 Jmf med Fanny Ambjörnssons (2004) studie om klass, kön och heteronormativit i en gymnasieskola där klass bland annat
synliggörs genom språk , utseende och preferenser.
13

med sin partner. Fyra kvinnor var sambor, två hade en fast relation men var särbor, en var
änka och två var singlar.
Med tanke på det relativt känsliga område som intervjun kretsar kring fick intervjupersonerna
möjlighet att välja om intervjun skulle genomföras av oss bägge eller bara en av oss. Ingen
valde bort att bli intervjuad av två personer men här kan det vara på sin plats att framhålla att
vi använde oss av ”snöbollsmetoden”, vilket i praktiken betyder att någon hade ”gått i god”
för oss som intervjuare. Som vi även lyfte i metodavsnittet finns det nästan alltid en
snedrekrytering till kvalitativa studier genom att bara de som är beredda att berätta om ett
fenomen väljer att medverka. De andra – de som inte vill eller vågar – får därmed inte sin röst
hörd och sina erfarenheter synliggjorda. Intervjuerna ägde rum hemma hos dem, hos oss eller
på en arbetsplats. Intervjupersonerna fick själva välja var de ville genomföra intervjun.
Intervjuerna tog mellan en och en halv och två timmar. Alla försäkrades anonymitet och
informerades om hur materialet skulle behandlas och förvaras. De fick även skriva under en
ömsesidig överenskommelse (se bilaga 2).
14

Resultat och analys
Strategier bland homo- och bisexuella
Syftet med studien är bland annat att få ökad kunskap om olika strategier som homo- och
bisexuella använder eller utvecklar för att hantera diskriminering eller upplevt hot om
diskriminering och konsekvenser av detta. Tidigare undersökningar har identifierat vanliga
strategier bland homo- och bisexuella. 27 De strategier som utkristalliserade sig i en
genomgång av Arbetslivsinstitutets enkätundersökning uttrycktes som att:
• vara öppen och konfronterande
• kompensera genom att vara duktig och att anpassa sig
• förutse och undvika diskriminering
• ta kontroll över det sociala samspelet
• dölja
• kapitulera
• hävda sina lagliga rättigheter
Detta avsnitt är disponerat så att varje strategi inleds med resultat hämtat från enkäten och
därefter beskrivs strategin utifrån resultatet från intervjuerna.
Öppen och konfronterande som strategi
Att vara öppen eller leva helt eller delvis dold är ett återkommande tema i forskning som rör
homo- och bisexualitet. 28 I enkätstudien skrev många ord som att ”vara öppen” och ”ta tjuren
vid hornen” på frågan om hur de hanterar svårigheter i arbetslivet. Det handlar om att stå för
sin sexuella identitet, att våga vara öppen med vem man är, vem man är tillsammans med och
att välja att inte undvika situationer där ens privatliv och sexuella läggning synliggörs. Vi
inkluderar i denna kategori även de som ”blir arga” och aktivt konfronterar dem som handlar
27 Hedendahl, Åsa & Jalakas, Eva (2005) Spelar roll? Könsrollsuppfyllande och diskriminering bland homo- och bisexuella
i svenskt arbetsliv. Institutionen för individ och samhälle: Högskolan Trollhättan – Uddevalla.
28 Jmf med Lindholm, Margareta (2003) Dubbelliv reflektioner om döljande. Ystad: Kabusa böcker, och Forsberg, Gunnel,
Jakobsen, Liselott och Goldina Smirthwaite (2003) Homosexuellas villkor i arbetslivet. Erlanders Graphic Systems
ab.Angered.
15

eller uttrycker sig nedvärderande mot homosexuella. Dessa personer säger ifrån och ställer
personer mot väggen när fördomar uttrycks eller rykten florerar.
Flera av intervjupersonerna anser att vara öppen är en strategi för att må bra och för att kunna
hantera det dagliga livet på ett konstruktivt sätt. När man är öppen så slipper man höra folks
fördomar om homo- och bisexuella och framförallt slipper man ha ”kontroll” över den sociala
samvaron. Det betyder att man inte behöver vara på sin vakt och vara medveten om vad man
kan berätta eller när samtalen leder in på personliga områden. Det blir inte heller viktigt att
hålla reda på vem som känner till att man är homo- eller bisexuell, vem som är homofob eller
har fördomar. När man är öppen slipper man dölja delar av sitt privata liv, vem man lever med
eller vad man gör på fritiden. Ett återkommande tema är att när man är öppen så slipper man
lägga ner all den energi som krävs för att ljuga, undvika, manövrera eller kontrollera de
sociala samtalen. Trots detta är det få av intervjupersonerna som är helt öppna på livets alla
arenor, något som även tidigare forskning visat. 29 En av dem som ”tar tjuren vid hornen” och
idag alltid är öppen är en kvinna som har två barn. När hon bildade familj bestämde hon och
hennes partner att de därefter alltid skulle vara öppna i de miljöer de själva och barnen rör sig
i. Hon syftar på grannar, daghem, skola och fritids. ”Vi insåg att vi måste vara öppna för våra
barns skull. Att de inte måste bära det [dvs. att komma ut som barn till homosexuella]. Vi
berättar för dagis och överallt. Men idag när de är äldre så är vi inte lika involverade i alla
institutioner. Så idag kan det hända att de får gliringar”. De övriga intervjupersonerna
pendlade mellan mer eller mindre öppenhet, beroende på situation och socialt sammanhang.
I likhet med de öppna svaren i enkäten som handlar om att ”bli arg” och ”konfrontera”
återfinns liknande teman i intervjuerna. Det kan handla om blygsammare protester som att
man inte skrattar med när någon berättar homoskämt till att man säger ifrån och konfronterar
personer som uttrycker fördomar eller att man gör någon form av anmälan (se avsnitt Hävda
de lagliga rättigheterna som strategi). I berättelserna finns inslag av en individualistisk syn på
diskrimineringsproblematiken, dvs. att man själv bär ansvar för att skapa en hållbar situation
på arbetsplatsen och på andra arenor i livet. En man som arbetade på dagis fick jobba hårt i
flera år på att få föräldrarna att lita på att han inte var pedofil och skulle antasta deras barn.
Han tog inte hjälp av fack eller arbetsgivare utan såg det som sin personliga uppgift att bevisa
29 Lindholm, Margareta (2003) Dubbelliv reflektioner om döljande. Ystad: Kabusa böcker.
16

att homosexuella kan arbeta med barn. Efter några år lyckades han vända misstänksamheten
till förtroende och han blev en av den mest omtyckta av personalen på daghemmet. 30
I berättelserna visar det sig att en del av informanterna ”kommer ut” arbetsplatsen genom att
de blir arga på bemötandet och konfronterar personer med homofoba föreställningar. En man
berättade att hans elever hade kallat honom för ”bögjävel” när han gick förbi på skolgården.
Han konfronterade dem och sa att: ”visst bög är jag men ingen jävel”. Därefter tog han upp
sin homosexualitet med sina kollegor och var efter det öppen på sin arbetsplats. En kvinna
hade en manlig chef som alltid spred homoskämt omkring sig och valde inledningsvis att inte
vara öppen på arbetsplatsen. När chefen sedan fick reda på att hon levde med en kvinna valde
hon att konfronterade honom. ”Min chef var extremt homofob. Alltid skämt under
fikarasterna, typ att Mark Levengood var ”sån”. Han drev med kunder som han visste var
homo, bakom ryggen på dem. Ingen sa ifrån. Inte ens jag. Men en dag hade han hört att jag
var ihop med en kvinna. Då sa jag att jag valt att inte säga nått för att han var så homofobisk.
Sen dess har han varit spak och varit väldigt trevlig mot mig”.
Att vara öppen handlar med andra ord om att skydda sig mot att bli öppet diskriminerad
eftersom öppenhet gör det svårare för personer i omgivningen att öppet tala nedsättande eller
fördömande om homosexuella. Öppenheten kan också tolkas som en form av
förändringsarbete, där man genom att hävda sina rättigheter försöker förändra synen på homooch
bisexualitet och jämställa den med heterosexualitet. Men öppenheten är också ett sätt att
undvika att all energi går åt till att dölja sin sexualitet och istället använda den konstruktivt i
arbetslivet så väl som livet i övrigt.
Kompensera genom att vara duktig och att anpassa sig
som strategi
I likhet med andra utsatta eller underordnade grupper i samhället kan homosexuella utveckla
strategier för att undvika stigma och upplevelse av utsatthet, nämligen att kompensera
underordningen genom att vara duktig. I enkäten skrev flera att de satsade på att ”vara duktig
på jobbet” eller ”duktigare än andra” eller att ”bli framgångsrik”. Andra beskriver sin
öppenhet som att de vill ”vara ett föredöme” dvs. genom sin öppenhet kan de utifrån sin
30 Forsberg mfl (2003) studie visar att pedofilimisstankar inom barnomsorgen drabbar framförallt män som grupp.
17

position i samhället eller i arbetslivet skapa förändring när det gäller synen på homo- och
bisexualitet. Genus- och etnicitetsforskningen31 har påvisat liknande mönster. När kvinnor
eller personer med invandrarbakgrund upplever att samhället nedvärderar dem så
kompenserar man underordningen genom att vara duktiga och vidareutbilda sig eller jobba
hårdare. Arne Nilssons forskning32 visar att homosexuella tenderar att vara duktiga i
arbetslivet för att undgå diskriminering och stigmatisering. De återfinns oftare än
heterosexuella i karriäryrken eller som högre tjänstemän.
”Duktighetstemat” återkommer i de flesta intervjuerna. Flera lesbiska kvinnor berättade att de
var de första i släkten som hade utbildat sig på universitet och att de hade gjort en klassresa.
Andra varvade perioder av arbete med fortsatta studier. Flera berättade att de under tonåren
valt att fokusera på studier och sätta upp mål för framtiden istället för att ägna sig åt att
konfrontera sig själv med frågor om sin sexualitet. ”Så jag sköt allt på framtiden och ägnade
tiden till att läsa. Intellektuellt utvecklades jag men inte känslomässigt”. En bisexuell kvinna
berättade att hon var väldigt duktig under tonåren. ”Var väldigt skötsam som tonåring. Sökte
sen in till juristlinjen för att få någon form av identitet. Jag har varit en vilsen själ och hade
behov av att få en yrkesidentitet”. En man berättade att eftersom han inte kunde leva upp till
den klassiska bilden av manlighet som att vara duktig i sport, att kunna bygga hus och vara
heterosexuell satsade han på sin intellektuella förmåga. ”Jag har kämpat mycket för att hävda
mig i den sfären”. Däremot var det ingen som explicit uttryckte att det var viktigt att vara ett
föredöme men det går att tolka att flera av dem som var öppna på arbetsplatser som dagis,
skola eller inom icke-traditionellt homovänliga miljöer ändå i sin egen roll vägde in att skapa
förändring som en viktig del. Många lyfte även fram den positiva verkan som kända
homosexuella personer inom media, sport och kultur har haft för allmänhetens syn på homooch
bisexuella men också för deras personliga identitetsutveckling och ”komma ut”
processen. 33
Att kompensera och vara duktig, visade sig i intervjuerna, handla om flera saker. På ett sätt
handlar det om att kompensera utsattheten som homo- eller bisexuell genom att vara duktig på
arbetet oavsett om man är öppen eller dold. Men det kan också handla om att när man känner
31 Tex de los Reyes, Paulina (2007) ”Att segla i motvind. En kvalitativ undersökning om strukturell diskriminering och
vardagsrasism inom universitetsvärlden”. Arbetsliv i omvandling 2007:5. Stockholm: Arbetslivsinstitutet.
32 Nilsson, Arne (2006). ”Storstaden - en särskilt attraktiv homomiljö” i Kors & Tvärs: intersektionalitet och makt i
storstades arbetsliv (red) Gunnarsson, Neergaard och Nilsson. Stockholm:Normal Förlag.
33 Jmf Lindholm, Margareta (2003) Dubbelliv reflektioner om döljande. Ystad: Kabusa böcker.
18

sig osäker på sin egen identitet kan studier och yrkesidentitet vara ett sätt att kompensera den
osäkerheten. Utsattheten som uppstår genom att välja bort en heterosexuell livsstil och
traditionella könsrollsmönster kompenseras genom att man satsar på utbildning och karriär.
Men det kan också handla om att anpassa sig och efterlikna den heterosexuella livsstilen. En
informant påpekar att det är mycket lättare att bli accepterad om man lever i en fast
relation.”Jag har märkt att det är mycket lättare om man lever i en fast relation. Vi har varit
tillsammans i över 20 år och det inger en viss respekt”. Det förefaller som om man lättare blir
accepterad ju mer likt man lever efter det heteronormativa idealet med tvåsamhet och
”livslång” kärlek och trohet. 34
Förutse och undvika diskriminering som strategi
Arne Nilsson har visat i sin forskning att homo- och bisexuella tenderar att söka sig till yrken
där de tror sig undvika diskriminering. Det innebär att risken för att utsättas för diskriminering
ger konsekvenser för hur man upplever sig kunna välja yrke och arbetsplats. I
Arbetslivsinstitutets enkät svarade flera att de var viktigt att ”välja rätt arbetsplats” för att
undvika diskriminering. Andra skrev att de ”valde bort jobb”.
Intervjupersonerna bedömde själva att det inte fanns en direkt koppling mellan deras val av
yrke eller utbildning och risken att bli diskriminerad för sin sexualitet. Även om vår
utgångspunkt är att låta intervjupersonerna ha tolkningsföreträde så kan det vara en poäng att
lyfta fram att tidigare forskning har visat att människor generellt inte vill se sig som offer för
diskriminering utan hellre ser sig som ett fritt handlande subjekt. 35 De flesta ansåg att de
framförallt valt yrke och utbildning utifrån intresse och begåvning. Ett undantag var en ung
man som valde en gymnasieinriktning för att slippa hamna med personer som han trodde var
homofoba. Samtidigt påstod han att de val han gjorde låg i linje med hans kompetens och
intresse. Däremot var flera medvetna om vilka arbetsplatser de kan välja för att kunna vara
öppen eller åtminstone inte bli diskriminerad. En välutbildad kvinna, som vid tillfället för
intervjun sökte nytt arbete, menade att stämningen på arbetsplatsen är av stor betydelse för att
hon ska söka tjänsten.”Det är viktigt att det är ett ”gay-friendly” ställe. Viktigt är hur
34 Se Lissa Nordins (2007) avhandling om heteronormativa ideal om tvåsamhet och ”riktig” kärlek: ”Man ska ju vara två –
Män och kärlekslängtan i norrländsk glesbygd”. Stockholm:Natur och Kultur.
35 Se tex Goffman, E. (1963) Stigma. Den avvikandes roll och identitet. Stockholm: Prisma.
19

kollegorna är, det är dem man jobbar med. Men visste jag att chefen var gay så skulle det nog
locka”. Flera av informanterna har bytt arbete för att det fanns homofoba stämningar på
arbetsplatsen.
Ett annat tema är den region arbetsplatsen är belägen, dvs. skillnaderna i att jobba inom ett
företag beläget i glesbygd, tätort eller i närheten av en storstad. Att söka sig till utbildningar
och arbete i storstäderna var ett genomgående tema hos dem som ursprungligen kom från
andra delar av landet. En kvinna berättade att hon hade försökt att studera vid en mindre
högskola men snabbt återvänt till Stockholm och slutfört sina studier där. Situationen som
lesbisk i en liten stad upplevde hon som påfrestande. ”Stockholm är tillräckligt stort för att
man ska kunna vara anonym. Man kan vara känd lokalt men man kan ändå vara anonym”.
Tidigare forskning har visat att storstaden möjliggör en partiell öppenhet till skillnad mot
lands- eller glesbygd där ”alla” tenderar att känna varandra. 36
Att undvika arbeten, regioner och utbildningar för att dessa inte var homovänliga var ett
återkommande mönster i intervjuerna. Ett annat var att de som hittat en arbetsplats som de
trivdes på och upplevde att de kom till sin rätt, valde att stanna. En man - som inte var öppen
på sin arbetsplats - hade valt att stanna på samma ställe i över 20 år utan att reflektera över
varför. Under intervjun insåg han att han faktiskt valt att inte röra på sig trots att han
förmodligen skulle ha tjänat karriärmässigt på att söka andra arbeten. Men tryggheten där han
befann sig vägde tyngre. En annan man kom ut på sin arbetsplats under krävande
omständigheter och valde sedan att stanna där fram till pensionen. Att stanna på en arbetsplats
under många år behöver givetvis inte tolkas som en konsekvens av diskriminering men kan
tyda på att där man känner sig trygg där stannar man, speciellt om man tillhör en utsatt grupp i
samhället. Forskning har t.ex. visat att personer med utländsk bakgrund tenderar att byta jobb
i mindre utsträckning är svenskfödda37 och generellt innebär arbetsbyten ofta en bättre
löneutveckling och bättre karriärmöjligheter. 38 För att undvika diskriminering kan man också
välja korta tillfälliga arbeten eller att arbeta som timanställd istället för som fast anställd. En
kvinna berättade: ”Jag har valt att vara timanställd de sista tre åren. Det gör att jag inte
behöver bry mig så. Genom att vara timanställd kan jag skita i vad alla tycker och tänker”.
36 Röndahl, Gerd”Homosexuell vårdpersonal i heteronormativ vårdmiljö. HomO.
37 Neergaard, Anders (2002) ”Arbetsmarknadens mönster - om rasifierad segmentering" i Det slutna folkhemmet: om etniska
klyftor och blågul självbild. Stockholm: Agora, & Paulson, Sven (1994) ”Personalrekrytering – en nyckelfråga”, Schierup,
Carl-Ulrik och Paulsson, Sven (red) Arbetets etniska delning. Stockholm: Carlsson.
38 Granovetter, Mark (1995): Getting a Job: A Study of Contracts and Careers. Chicago: TheUniversity of Chicago Press.
20

Att förutse diskriminering och därefter undvika arbeten, utbildningar, arbetsplatser och
regioner för att slippa drabbas av diskriminering skapar begränsningar för individens val- och
karriärmöjligheter. Intervjustudien i enlighet med annan forskning visar att detta är en realitet
för många homo- och bisexuella personer.
Kontroll över det sociala samspelet som strategi
Som tidigare framhållits av flera intervjupersoner så kan en strategi för att slippa bli
diskriminerad vara att vara öppen med den sexuella läggningen men, som berättelserna också
visar, kan öppenheten också innebära en utsatthet och diskriminering. Möjligheten för den
enskilde att kunna välja att vara öppen eller dold måste kopplas till situationen. För dem som
inte vågar eller tror sig kunna vara öppen på arbetsplatsen återstår att finna andra strategier för
att undvika diskriminering. I enkäten beskrevs detta som att man kontrollerar så att samtalen
vid lunch och fika eller andra sociala sammanhang inte blir för personliga. Det gäller att
”undvika allt socialt på jobbet, så som fikarummet, luncher och personalfester”.
Queerforskningen visar hur heteronormativiteten i vardagens tal och handlande manifesteras
och görs till det självklara. 39 Explicit betyder det att som icke-heterosexuell måste man hela
tiden förhålla sig till att alla ständigt utgår ifrån ett heterosexuellt perspektiv och att det
generellt finns en förförståelse av att alla lever i heterosexuella relationer. En formulerade det
på följande vis: ”I början är det ju alltid jobbigt. Folk utgår ifrån att man är hetero. Det
händer ju varje dag, överallt”.
Bland dem som inte var öppna eller bara delvis öppna på sin arbetsplats hade flera utvecklat
strategier för att undvika situationer som skulle innebära att de måste avslöja de delar av livet
som är kopplat till kärlek, relationer, familj, barn och sex. 40 Svårigheten med den strategin är
att för att kunna dölja dessa delar av livet måste de även dölja angränsande delar, dvs. alla de
situationer och aktiviteter som de gör tillsammans med sin partner eller i homovärlden.
Intervjupersonerna berättade hur de hela tiden förde en inre dialog över vad de kunde berätta
och vad som skulle kunna leda fram till ämnen som rör vem man är ihop med eller vilken
sexuell läggning man har. ”Det är inte så att man ljuger medvetet utan man rättar inte folk
39 Kulick, Don (2005) Queersverige. Stockholm: Natur och Kultur.
40 Jmf med Gerd Röndahls rapport Homosexuell vårdpersonal i heteronormativ vårdmiljö. HomO.
21

när de utgår ifrån att man är hetero och man undanhåller information. Man utelämnar bitar
av information men inte hela sanningen. Man kan inte berätta om sitt liv utan ligger lite lågt
om saker. Om jag sett Brokeback Mountain skulle inte jag berätta att jag gått på bio. För då
skulle det komma följdfrågor om vilken film jag sett. Och så misstankar kring det eller
fördomar kring homotemat i filmen”.
Liknande resonemang fördes när det gäller vad man hade gjort på semestern, helgerna eller
kvällarna. Vi blir till ett jag och då det kan verka konstigt att man gjort något på egen hand
väljer man istället att inte berätta något alls. Denna strategi kan också innebära att man
undviker de sociala aktiviteter där fritid och privatliv diskuteras. En kvinna som arbetar på en
arbetsplats som hon upplever vara väldigt heteronormativ berättar: ”Jag känner att jag inte
har haft så mycket gemensamt med väldigt många på jobbet. Undviker fikarum och lunchrum
och firmafester. De är otroligt heterosexuella.” Andra väljer att delta i de sociala aktiviteterna
men lämnar rummet när samtalsämnena börjar tangera homosexualitet. ”Det snackas [om
homosexualitet] en del, och det är inte så att jag faller in i skrattsalvorna. Snarare då att man
går på toaletten”.
I likhet med det som enkäten visar väljer många att kontrollera samtalen så att de inte glider in
på privata områden. ”Man har koll på vilka som är närvarande och vilka som har koll på vem
jag lever med och om det är någon som inte vet. Och då styr jag nog upp samtalet. Man tar
hänsyn till andra människor. Man vill inte pådyvla folk en obehaglig situation. Det finns med
i alla situationer, alla sociala sammanhang. Det är som om du har en osynlig sjukdom som
kan påverka andra på något sätt. Så det lever med en hela tiden”. En annan kvinna berättar
att hon antingen anpassar sig till samtalen genom att berätta om sin relation till sina
syskonbarn eller så styr hon in samtalen på andra områden. Flera hävdar dock att deras
manövrar med att leda bort samtalen från den privata sfären handlar om vanlig integritet. ”Jag
värnar om min integritet”. Medan andra understryker att det handlar om att skydda sig. ”Det
är nog min osäkerhet och för att skydda mig själv. Jag är väldigt beroende av deras hjälp i
mitt arbete och om jag då blir avsnäst när jag ber om hjälp skulle jag börja undra om det har
att göra med min homosexualitet. Det hade förmodligen börjat växa spöken i mitt huvud och
jag ville inte utsätta mig för det scenariot. Det handlar om att skydda sig själv. Vanligtvis
bryr jag mitt inte om folks fördomar men när jag blir beroende av andra människor så tänker
jag till”.
22

Att undvika vissa sociala sammanhang för att slippa komma ut som homo- eller bisexuell är
ett tydligt mönster i intervjuerna. Att välja bort sociala aktiviteter innebär förlust av social
kompetens som är viktig för individens möjligheter i arbetslivet så väl som livet i övrigt.
Kontakter och sociala nätverk är av stor betydelse för framgång på arbetsmarknaden41 och
därför riskerar denna strategi att innebära negativa konsekvenser för homo- och bisexuella
personers karriärer.
Dölja som strategi
Att aktivt dölja sin läggning är också en strategi att undkomma diskriminering och
trakasserier. I enkäten förekom uttryck som att ”dölja”, ”dubbelliv”, ”vänner vet men inte
jobbarkompisar”, ”går att dölja som bisexuell” och att ”sopa under mattan”. Margareta
Lindholm och Arne Nilsson42 har problematiserat öppenhet i förhållande till att leva dolt och
anser att upplevelsen av att leva hemligt eller dolt är bedömningar som sker utifrån ett
”komma ut” perspektiv. ”Komma ut” idealen formulerades för 30-40 år och därefter började
öppenheten förknippas med en stark homosexuell identitet. Att inte vara öppen blev
skuldbelagt. 43 Viljan att leva dolt blev något som måste förklaras. Att dölja handlar om att
(frivilligt eller inte) tiga, ljuga och manipulera berättelser av verkligheten så att den anpassas
till heteronormen.
Intervjuerna är genomförda i storstadsregionerna44 som generellt anses var lättare att leva i för
homo- och bisexuella än glesbygd45 och därför kan det tyckas förvånande att döljande
strategier ändå var ganska vanligt förkommande. En stor del av intervjupersoner hade vid
olika tillfällen eller på arbetet dolt eller ljugit om sin sexuella läggning. De kvinnor som var
bisexuella använde ofta sina heterosexuella relationer för att dölja att de även hade
homosexuella relationer. En man som hade en dotter från ett tidigare äktenskap använde detta
för att dölja att han faktiskt de senaste 30 åren levt uteslutande i homosexuella relationer. De
41 Behtoui, Alireza (2006) Unequal opportunities. Linköping, Department of Social and Welfare Studies, & Tovatt, Caroline
(2006a) Nätverksrekrytering - Möjligheter, strategier och dörrvakter vid ungdomars arbetsmarknadsinträde. Arbetsmarknad
& Arbetsliv, 12, Tovatt, Caroline. (2006b) 'Det fixade nog typ min mamma'. Betydelsen av sociala nätverk för ungdomars
arbetsmarknadsinträde. I Kors och tvärs - intersektionalitet och makt i storstadens arbetsliv. Stockholm: Normal.
42 Lindholm , M & Nilsson, A (2005) ”Rum, liv, identitet: Kvinnligt och manligt homoliv”. I Queersverige. Stockholm:
Natur och Kultur.
43 Se även Lindholm, Margareta (2003) Dubbelliv reflektioner om döljande. Ystad: Kabusa böcker.
44 Stockholm, Göteborg och Malmö.
45 Jmf Nilsson, Arne (2006). ”Storstaden - en särskilt attraktiv homomilö” i Kors & Tvärs: intersektionalitet och makt i
storstades arbetsliv. Normal Förlag.
23

som ljög om sin sexuella läggning gjorde det ofta mot sin vilja. En kvinna berättade att på
hennes arbetsplats hade hennes partner plötsligt fått ett mansnamn. Hon valde att inte
korrigera detta utan fortsatte själv att använda mansnamnet om sin partner för att dölja att hon
levde i ett lesbiskt förhållande. En annan kvinna berättade att hon hade åkt till västkusten för
att jobba en sommar för att vara nära sin partner som bodde där. Hon hamnade på en
arbetsplats med en ganska hård jargong. ”Det fanns någon underton som fick mig att känna
mig obekväm. Och arbetsuppgifterna var väldigt krävande. Och jag kände inte att jag orkade
komma ut inför dem. Skulle bara vara där en sommar. Men direkt hamnade jag i en sörja av
lögner. De frågade varför jag valt att komma till Västkusten. Så sa jag att det var kärleken
och så fick kärleken plötsligt ett killnamn. Jag kände att det var en backlash, som om jag
drogs 15 år tillbaka i tiden. Jag borde ha sagt direkt att jag träffat en tjej där och så. Men i
och med att det inte blev så utan jag valde att inte prata om mitt privatliv alls. Men folk
börjar ju fråga”.
Även om ingen av intervjupersonerna levde i en heterosexuell relation idag så hade några
erfarenheter av tidigare dubbelliv och relationer med personer som levde dubbelliv. En man
hade gift sig med en kvinna främst för att leva upp till familjens förväntningar. En annan man
hade haft en 12-årig sexuell relation med en heterosexuellt gift man. Den relationen byggde
helt på den gifte mannens villkor och han avslöjade aldrig sitt efternamn, vad han hade för
telefonnummer, bostadsadress eller arbetsplats. En yngre man levde tillsammans med en man
som var uppväxt i en strikt religiös familj och som var väldigt förtegen om sin sexuella
läggning. För den yngre mannen innebar det att han var tvungen att vara helt dold i relation
till mannens släkt, vänner och arbetskamrater. De dolde att de bodde ihop och använde t.ex.
endast sina mobiltelefoner istället för ett fast telefonabonnemang.
Att ljuga och leva dolt var eftergifter många gjorde för att inte röja den sexuella läggningen
om sig själva eller om sin partner. Det här var inte bara historiska beskrivningar utan de var
nutida berättelser av etablerade och välutbildade storstadsmänniskor. I relation till familjen,
släkten och arbetsplatsen känner sig många homo- och bisexuella än idag tvingade att leva
dubbelliv eller att ljuga om sin sexuella läggning. Det var ett återkommande tema att man av
rädsla för att vara öppen friserade sanningen så att man till slut var insnärjd i lögner som var
svåra att bryta eller ta sig ur, vilket i förlängningen gjorde det allt svårare att vara öppen - en
process som en man beskrev som ”Lögnernas förbannelse”.
24

Kapitulera som strategi
I enkätsvaren återfanns en strategi som vi benämner kapitulation vilket innebär att man ger
efter för diskriminering och fördomar och drar sig tillbaka. Denna strategi beskrivs i
enkätsvaren som att de har ”isolerat sig” eller ”flytt från allt”. Flera har ”tagit ledigt eller
sjukskrivit sig när det blivit jobbigt”. Andra som kapitulerat är de som är långtidssjukskrivna
eller förtidspensionerade på grund av problem kopplat till sexuell läggning.
Folkhälsoinstitutets rapport visar att: ”homo- och bisexuella är överrepresenterade i
statistiken över våld och hot om våld, samt att det är ett större mindretal som socialt sett
upplever att de blir utestängda från sociala arenor som hemmet, vänkretsen och
arbetsplatsen”. 46 I samma studie konstateras att det stora flertalet homo- och bisexuella mår
bra men att ett större mindretal kämpar med en svår livssituation och dålig hälsa.
Ingen av intervjupersonerna har kapitulerat, gett upp eller dragit sig tillbaka och lämnat
arbetslivet eller vänt sig från samhället, trots att flera av dem befunnit sig i utsatta situationer.
De som ingår i vårt urval har alla istället haft en mängd andra strategier än kapitulation för att
undvika att fara illa och möta diskriminering eller homofobi. Som vi påpekat redan tidigare
kan detta dock bero på att det är svårt att få med dem som är mest drabbade av diskriminering
och utsatthet i en intervjuundersökning.
Huruvida de som ”kapitulerat” har misslyckats i att undvika diskriminering går bara att
spekulera om. Det kan lika väl handla om att man i vissa situationer, oavsett strategi, inte kan
komma undan att bli utsatt. Forskning inom arbetsmarknadsområdet har lyft att det är viktigt
att förstå individens strategier, men att det finns en risk att så väl forskare som den enskilde
överskattar betydelsen av individuella strategier i jämförelse med kontextuella
begränsningar. 47
46 Folkhälsoinstitutet (2006) Diskriminering – ett hot mot folkhälsan. Slutrapport från projektet Diskriminering och hälsa,
2006:26.
47Bolinder, M. (2006) Handlingsutrymmets betydelse för arbetslösas upplevelser, handlingsstrategier och jobbchanser.
Umeå: Sociologiska inst., Umeå universitet.
25

Hävda sina lagliga rättigheter som strategi
Intervjupersonerna uppvisade en ganska individualistisk syn på diskriminering och
särbehandling på grund av sexuell läggning. I enkäten skrev ett antal personer att de vände sig
till högre instans för att få hjälp och stöd i relation till kränkande behandling p.g.a.
homosexualitet. Ställen som nämndes var den egna fackföreningen, HomO och polisen. Sedan
1999 har det funnits en lag i Sverige48 om förbud mot bl.a. diskriminering i arbetslivet på
grund av sexuell läggning. Samtidigt inrättades HomO som har till uppgift att se till att
diskrimineringslagarna efterföljs. Rent praktiskt är dock HomO:s rätt att företräda en enskild
person underordnad fackföreningarnas rätt att företräda sina medlemmar. 49 Vid misstanke om
brott är det polisen och rättsväsendet som bär ansvar för att frågan utreds.
Som vi redan redovisat så upplevde intervjupersonerna överlag att de själva bar ansvar för att
skapa sig ett fungerande (arbets)liv. Flera ansåg att om de stötte på problem på den egna
arbetsplatsen så kunde de söka ett annat arbete eller låta det passera. ”Nu när det är bra tider
och lätt att få jobb så är det ingen stor grej. Men är det dåliga tider, skulle jag kanske tiga”.
Ett mönster som visade sig i intervjuerna var att de som var öppna och de som hade positiva
erfarenheter av kontakter med myndigheter i allmänhet och HomO och fackföreningar i
synnerhet, också var mer måna om att kräva sina rättigheter när det gäller diskriminering.
Utifall de skulle bli diskriminerade skulle de först vända sig till chefen, sedan till sin
fackförening och därefter till HomO.”Jag tror att jag skulle vända mig till HomO om jag blev
diskriminerad i arbetslivet.” Även om några av intervjupersonerna var inställda på att ta hjälp
så fanns det mycket skepticism till att ta hjälp av myndigheter. Fler skulle hellre börja med att
försöka lösa det på egen hand. En sa: ”Först skulle jag vända mig till den som diskriminerat,
sen till min chef. Om inte chefen tog tag i det skulle jag gå till HomO”. En annan: ”Inte
HomO och inte facket, jag tror att jag i det längsta skulle undvika det”. En skulle troligen
hellre välja att lämna sitt arbete. ”Jag skulle kanske vända mig till facket. Men skulle nog
hellre lämna min arbetsplats.” En kvinna sa konsekvent: ”Nej, jag har inget förtroende för
myndigheter”. En man skulle välja att skaffa sig en egen jurist om han drabbades av
diskriminering. ”Nej jag skulle nog vända mig till en jurist och driva frågan själv”.
48 Lag (1999:133) om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning.
49 Gilljam, Christine (2005)”Vad säger lagen?” i (red) Danilda Homo i arbetslivet – ute eller inne? Arbetslivsinstitutet.
26

Överlag fanns en tveksamhet till att ombudsmännen kunde göra något, som inte berodde på
inkompetens, utan på att det är svårt att bevisa att den upplevda kränkningen eller
särbehandlingen beror på den sexuella läggningen. ”Det går väl inte så bra för någon av
ombudsmännen. Den politiska viljan kolliderar med svensk lagstiftning. Det är svårt att få
igenom fall”. En av dem som hade kontaktat HomO efter att han blivit av med sitt jobb
upplevde det som nästintill omöjligt att kunna bevisa att det handlade om diskriminering. ”Då
kontaktade jag HomO och det var nedslående. Man var tvungen att ha så mycket bevis så det
går inte. Men jag berättade om det som hänt i alla fall. Gick inte vidare med det där sen.
Gjorde ingen anmälan eftersom jag inte kunde få fram bevis”. Även andra lyfte fram
svårigheten att bevisa att diskriminering ägt rum. En kvinna ansåg att det går att veta om det
är diskriminering det handlar om först när det visar sig som ett tydligt mönster, som när inga
homo- eller bisexuella avancerar inom organisationen. Forskning visar att hindren för
avancemang inom organisationer tenderar att osynliggöras bakom individualiserade ord som
beskriver brister när det gäller ”social kompetens”, ”ledaregenskaper” och ”flexibilitet” 50
snarare än att lyfta de faktiska orsakerna till diskriminering. Liknande mönster återfinns i
kvinnors berättelser om hur de stöter i ”glastaket” 51 när de gör karriär.
Ytterligare en orsak till att intervjupersonerna tvekade inför att ta hjälp av HomO var att alla
fall som de tar upp får stor offentlig uppmärksamhet. ”Det känns som man kanske skulle
tvingas bli en offentlig person. Tvingas stå för… att man kanske måste möta pressen.” Viljan
att anmäla blir därmed avhängig personens öppenhet. Är man inte öppen på arbetet upplevs
troligen inte HomO som ett stöd utan snarare som ett hot. Även om informanterna hade
kännedom om sina juridiska rättigheter kopplat till lagstiftning, fackföreningar och HomO
fanns en tveksamhet till att använda sig av dessa. Många av de intervjuade ansåg det lättare att
byta jobb eller att låta diskrimineringen passera. Tilliten till den egna förmågan att stå ut med
diskriminering var i de flesta fall stor.
Även om många ser sig som öppna i relation till familj, vänner och eventuellt den närmsta
kretsen på arbetet så är få öppna i alla sammanhang och i relation till människor de möter, så
som perifera kollegor, patienter, klienter, brukare, kunder, affärsbekanta, grannar, föreningar,
50 Jmf Knocke, Drejhammar, Gonäs och Isaksson (2003): Retorik och praktik i rekryteringsprocessen. Stockholm:
Arbetslivsinstitutet.
51 Se tex Morrison A, Randall W & Van Velsor (1987) Breaking the Glass Celing. Reading: Addison-Wesley
27

institutioner, sjukvård, lokalsamhället mm vilket gör att viljan att anmäla är liten i förhållande
till den risk de löper att deras sexuella läggning blir känd.
Strategier i relationer till diskriminering på olika arenor i
samhället
Vi har i rapporten fokuserat på diskriminering i arbetslivet eftersom man där ofta har ganska
varaktiga och täta kontakter med människor som man har ett mer eller mindre personligt
förhållande till. På arbetet kan diskriminering förekomma bland arbetskamrater, chefer och
människor som man kommer i kontakt med genom arbetet, t.ex. kunder, klienter, patienter
m.fl. Detta borde i sin tur påverka om man döljer eller är öppen med sin sexuella läggning på
ett annat sätt än på andra arenor i livet, på vilka det är lättare att vara mer eller mindre
anonym och dold. Vi har avtäckt olika sammanhang där man kan tänka sig att diskriminering
kan äga rum. Den kan ske inom familjen, bland släkt och vänner, i grundskolan och under
utbildning, på fritiden inom olika aktiviteter eller resor, i kontakter med institutioner, som
kyrka, sjukvård, försäkringskassa, försäkringsbolag med flera samt i kontakter med grannar. 52
Familjen och uppväxt
I förhållande till familjen har samtliga utom en av våra intervjupersoner, som var en bisexuell
man, valt att vara öppna och ”kommit ut” eller så har den sexuella läggningen blivit känd på
annat sätt. Strategin att vara öppen mot familjen ger naturligtvis olika konsekvenser från fall
till fall men generellt förefaller goda kommunikativa förhållanden i familjen sammanfalla
med att ”komma ut” processen gav positiva konsekvenser. Endast för en av respondenterna
hade det lett till en total förskjutning och uteslutning från familjen och i sammanhanget hade
även fysiskt våld förekommit. I andra fall hade det hela förbigåtts med tystnad. Men för flera
föranledde inte att vara öppen för familjen några svårigheter i de fortsatta kontakterna med
familjen. Ibland kunde öppenheten leda till en djupare kontakt med alla i familjen eftersom
man nu kunde prata öppet om sig själv och sitt liv.
52 Jmf med Folkhälsoinstitutets rapport Diskriminering – ett hot mot folkhälsan (2006:28).
28

De olika sätten att ”komma ut” varierade men ofta hade föräldrarna haft det på känn;
egentligen blev det bara en bekräftelse på något som man länge misstänkt och det kunde
kännas som en befrielse för samtliga. Flera, både kvinnor och män, hade blivit ombedda av
sina mödrar att inte berätta om sin homosexualitet för papporna vilket de mot sin vilja hade
följt. Det säger en del såväl om vilka föreställningar mödrarna bär på när det gäller mäns
förhållande till homosexualitet som mödrarnas egen inställning, vilken döljs bakom ett
skyddande förhållningssätt. ”Men min mamma ville absolut inte att jag skulle berätta för
pappa. Så först försökte jag dölja det. Till slut berättade jag det ändå. Jag bodde ju med tjejer
när de hälsade på. Sen var pappa nästan bättre än mamma. Hon skyddar nog honom så där.
Min mamma är kanske lite gammalmodig men min pappa är ganska cool. Han säger att bara
jag är glad så är han glad. Det är coolt.”
Det är svårt att säga något generellt hur ”öppet strategin” fungerar i olika familjer. Vi
funderade över huruvida klassbakgrund och utbildningsnivå kunde ha något samband med hur
man hanterar att få veta att någon i familjen är homo- eller bisexuell. Ett mönster som finns är
att religiositet verkar försvåra att vara öppen. Vi ser familjens avståndstagande, tystnad eller
brist på stöd som en form av diskriminering som påverkar den egna självkänslan och som
verkar försvåra möjligheten till att vara öppen i andra sammanhang.
Skolan är en annan arena för formandet och anpassning till en heteronormativ livsstil där det
kan vara svårt att finna sig till rätta med att vara öppen som homosexuell. Här kan den egna
homosexuella identiteten bli kränkt eller avslöjad och risken för diskriminering och
trakasserier föreligger givetvis. Endast en av våra intervjupersoner hade under
grundskoletiden varit helt öppen och han hade blivit diskriminerad, trakasserad, hotad och
slagen. Det handlade om flera år av mobbning och trakasserier samt en ständig rädsla för att
bli slagen eller misshandlad. Lärarna såg detta men ingen ingrep. För de andra
intervjupersonerna var skolan och öppenhet aldrig något problem, eftersom de flesta ännu inte
hade kommit underfund med sin homo- eller bisexuella läggning och inte heller hade några
homosexuella erfarenheter som de var tvungna att dölja. Däremot hade flera, företrädesvis
kvinnorna, heterosexuella erfarenheter under gymnasietiden. Nästan alla kvinnor hade haft en
ungdomsperiod då de definierade sig som heterosexuella och hade förhållanden med killar.
De flesta gjorde sin sexuella debut med kvinnor relativt sent53 och flera definierade sig som
53 Kvinnorna i vår studie debuterade som homo- eller bisexuella mellan de var 20 och 30 år.
29

isexuella fast de levde ihop med eller hade ett förhållande med kvinnor i dag. För de
homosexuella männen såg det lite annorlunda ut. Flera hade sin sexuella debut med en annan
kille och alla utom två definierade sig som homosexuell, men först efter skoltiden. 54
Många påpekar att under skoltiden fanns inte homosexualitet, det var ingenting man pratade
om och därför blev inte heller döljande en strategi de måste förhålla sig till.
Heteronormativiteten var stark och att leva som homosexuell fanns inte på dagordningen. Det
kan ju möjligen ha bidragit till att homosexuell längtan och begär inte gick att formulera och
därmed kunde ens homosexualitet döljas både för en själv och för omvärlden. Idag finns
medvetenhet om att homosexualitet förekommer men den framställs inte alltid i skolan på ett
positivt sätt. Vilket kan innebära att för unga homo- och bisexuella försvåras möjligheten att
vara öppna och den sexuella utveckling fördröjs och försvåras för att skolan inte upplyser om
andra sätt att leva än heterosexuellt, något som kan betraktas som en indirekt diskriminering.
Yrkes- och studieval
Val av yrke har ett starkt samband med egna färdigheter och förmågor samt intresse, men
även klass, familjebakgrund och föräldrarnas yrke påverkar yrkesvalet. Kan yrkesval vara en
strategi att undvika föreställda eller verkliga risker för att bli diskriminerad på grund av
sexuell läggning? Vi har inte i våra intervjuer kunna se något klart mönster som pekar på att
sexualitet påverkar yrkesvalet. För dem som kom ifrån mindre orter blev studier på annan ort
ett sätt att komma bort från uppväxtplatsen. Så valet att studera kan till viss del vara mer
kopplat till den sexuella läggningen än vad man valt att utbilda sig till. Men för övrigt svarade
de flesta som vi intervjuade att sexualitet inte hade påverkat deras yrkesval men när vi började
ställa fler frågor om detta, så var de inte lika kategoriskt förnekande. Vi kan notera att några
kunde bli en aning svävande på motiven för sitt yrkesval och att det ändå kanske fanns något
där, fast de inte riktigt kunde ”sätta tummen” på det.
Vi kan dock konstatera att nästan alla informanter arbetar på jämnt könsfördelade
arbetsplatser och att inga arbetade på starkt mansdominerade arbetsplatser, vilket tidigare
forskning visat kan utgöra en homofientlig miljö. Därför kan man möjligen dra slutsatsen att
54 Jmf Bertilsdotter Rosqvist, Hanna (2007)· Lagom lika, lagom olika. Text och kultur.
30

man undviker mansdominerade arbetsplatser som en strategi, eftersom man där förutser
diskriminering. De flesta av våra informanter var relativt välutbildade. 14 av de 18 intervjuade
hade eftergymnasial utbildning. Val av utbildning och yrke kan därför också anses vara en
”duktighetsstrategi” (se tidigare avsnitt om att vara duktig som strategi).
Fritid
En fråga vi ställde var om valet av fritidsaktiviteter hade påverkats av den sexuella
läggningen. Här kan vi konstatera att intervjupersonernas val av idrottsaktiviteter löser upp
traditionella föreställningar om könsbundna intressen. Det verkar råda ett intersektionellt
förhållande mellan kön och sexualitet beträffande idrottsintressen. En del lesbiska utvecklade
intressen som mer liknar traditionellt manliga och lite tuffa, t.ex. dyka, vindsurfa, åka
snowboard, spela fotboll och köra motorcykel. ”Jag har nog ganska manliga intressen. Jag
älskar sport. Jag lekte inte med dockor men med bilar och jag älskar fotboll”. Flera lesbiska
spelade fotboll men de menade att det kunde vara en miljö som både kunde kännas öppen och
fördomsfull. Golf betraktades av en kvinna som en ganska homogen och heteronormativ
miljö. Här kommer man också under golfrundorna ganska nära sina medspelare, och samtalen
med andra kvinnor kretsade kring familj och barn, vilket kunde kännas påfrestande om man
inte ville vara öppen. ”Jag vill värna om min integritet”. 55
Männen valde i större utsträckning än de lesbiska kvinnorna bort ”manliga sporter”. De ville
inte delta i lagsporter som fotboll, utan föredrog istället t.ex. friidrott, simning eller löpning
om de överhuvudtaget ägnade sig åt idrott. Fotboll är starkt förknippad med manlig jargong
och manlig heterosexualitet. 56 Det är definitivt en miljö där man kommer varandra nära och
det kan kännas hotfullt om man vill förbli dold. Därför kan en undvikande strategi vara att
välja bort en sådan aktivitet. Norrhem57 skriver i sin avhandling att dikotomin manligtkvinnligt
i förhållande till homosexualitet har gjort att föreställningar finns om att kvinnliga
fotbollspelare måste vara lesbiska och att om fotboll är en tuff maskulin sport, så kan bara
människor som förknippas med maskulinitet ägna sig åt den, - d.v.s. heterosexuella män och
homosexuella kvinnor. Vi kunde inte slå fast om det var männens sexuella läggning som
55 Jmf Lindholm, Margareta (2003) Dubbelliv reflektioner om döljande. Ystad: Kabusa böcker.
56 Fundberg, Jesper (2003) ”Kom igen gubbar”. Om pojkfotboll och maskuliniteter. Akademisk avhandling. Etnologiska
institutionen. Stockholms universitet.
57 Norrhem, Svante (2001). Den hotfulla kärleken. Homosexualitet i vanligheten betydelse. Stockholm:Carlsson.
31

gjorde att de valde bort fotboll. Själva ansåg de att de alltid hade saknat bollsinne och därför
valt bort fotboll. Vad som är hönan och vad som är ägget blir svårt att avgöra eftersom träning
ger färdighet och utan träning utvecklas inte bollsinnet. Men det är ändå intressant att notera
att de gör ett undvikande strategiskt val genom att välja bort en manligt heterosexuellt präglad
fotbollsgemenskap där man lätt kan förutse att diskriminering av bögar förekommer. Det kan
också vara så att man inte vill erkänna att man väljer bort aktiviteter beroende av sexuell
läggning. Som tidigare nämnts vill de flesta människor se på sig själva som fritt väljande
subjekt snarare än som offer för strukturer och diskriminering.
Flera av de lesbiska nämner ”queerdans” som en möjlighet till att ägna sig åt dans utan att
tvingas in i heteronormativa traditionella könsrollsmönster. Traditionell tango är väldigt
heterosexuell och bygger på stereotypa könsroller, men queertangon ställer alla dessa begrepp
på huvudet - ”man kan leka med rollerna vilket är en fördel med queertango”. Värt att
poängtera är att ”queerdans” troligen är en aktivitet som framförallt förekommer i
storstäderna. Flera av de homosexuella männen ägnade fritiden åt att gå på teater eller andra
”kulturella evenemang”. Det är aktiviteter som knappast kändes hotfulla i förhållande till den
sexuella läggningen.
Som strategi undviker informanterna av båda könen aktiviteter som är traditionellt
könsbundna eller där närheten gör att det privata livet kan komma i fokus. Individualiserade
aktiviteter, som t.ex. joggning, verkade appellera mer än kollektiva sporter, förutsatt att dessa
inte ägde rum i en homosexuell kontext som t.ex. queertango eller segling för homosexuella
tjejer.
Boende
Kan boendet utgöra en arena för diskriminering och hur kan man göra för att undvika den? De
flesta av informanterna i studien hade en undvikande strategi när det gällde boendet genom att
vara dolda i relation till hyresvärd eller bostadsrättsförening och därför hade ingen heller stött
på problem i förhållande till hyresvärdar eller mäklare på grund av sexuell läggning, däremot
fanns ett fall av etnisk diskriminering. En kvinna berättade att när hon och hennes partner
letade efter lägenhet hade de snarare stött på mäklare som blev smått generade när de förstod
att det var ett lesbiskt par som sökte bostad, eftersom de inte riktigt visste hur de skulle
32

hantera situationen. Men kvinnorna hade inte upplevt att det handlade om någon
diskriminering. Annars har två intervjupersoner rapporterat problem med grannar. En kvinna
berättade om en granne som kladdade ner hennes bil. ”Min bil var nerkladdad. Det stod
”flatbil” rakt över taket. Jag tog bort det men dagen efter stod det där igen, fast på andra
sidan”. De andra har i den mån de har haft kontakt med grannar företrädesvis haft goda
relationer.
Samtidigt poängterar flera att fördelen med att bo i en storstad är att man kan vara anonym
och dold. Tidigare forskning har visat att det generellt upplevs som lättare att bo i stora städer
eftersom dessa skapar valmöjligheter när det gäller graden av öppenhet. 58 Eftersom det även i
större städer är vanligt med ensamhushåll så väckte de ensamstående homosexuella ingen
uppmärksamhet och den sexuella läggningen blir aldrig någon fråga i förhållande till grannar.
En väldigt tydlig strategi för att dölja sin sexuella läggning och/eller undvika diskriminering
var att flytta till storstäder. Samtliga som var uppvuxna på landet eller på småorter hade sökt
sig till större städer som Stockholm, Malmö och Göteborg, en strategi som även tidigare
forskning har lyft fram. Att flytta till storstaden kan givetvis även ha att göra med att man
söker sig till en miljö där utbudet av andra homo- och bisexuella ökar.
Institutioner
Som homosexuell utan barn har man ofta begränsade kontakter med institutioner som skola,
dagis och de delar av socialförsäkringssystemet som är kopplat till familj och barn. Den
kvinna i studien som hade två hemmavarande barn hade heller inte upplevt större problem i
mötet med dessa institutioner. Men hon hade också valt att vara öppen och konfronterande
genom att tydligt förklara hur familjeförhållandena var. Däremot hade hon haft svårt att få
familjerabatt när två mammor med två barn utgör familjen. Annars var möten med
institutioner som polis, rättväsendet, kyrka, bank osv. sällan förekommande bland
informanterna. Folkhälsoinstitutets rapport59 visar att 43 % av homo- och bisexuella upplevde
att de hade blivit utsatta för kränkande bemötande. Arenor för diskriminering var hälso- och
58 Forsberg, Gunnel, Jakobsen, Liselott och Goldina Smirthwaite (2003) Homosexuellas villkor i arbetslivet. Erlanders
Graphic Systems ab.Angered, Nilsson, Arne (2006). Storstaden - en särskilt attraktiv homomiljö Stockholm:Normal Förlag &
Gerd Röndahl ”Homosexuell vårdpersonal i heteronormativ vårdmiljö. HomO.
59 Folkhälsoinstitutet (2006) Diskriminering – ett hot mot folkhälsan.
33

sjukvård, försäkringskassan och arbetsförmedlingen. 60 I rapporten poängteras även att resultat
kring erfarenheter av att bli diskriminerad av institutioner lätt tenderar att bli missvisande. Har
man inte haft någon kontakt med polisen har man inte heller kunnat bli diskriminerad av
polisen.
Några hade i kontakter med institutioner valt undvikande som strategi. En vars partner hade
avlidit hade valt att kontakta en begravningsbyrå som hade erfarenheter av begravningar av
homosexuella”. 61 ”Vi fick tag i begravningsbyrån via RFSL eller någon via dem. Kommer inte
riktigt ihåg. Men det gick bra, vilket var tur. Det är inte ett bra läge att bli ifrågasatt”. Även
när det gäller kontakt med jurister hade intervjupersoner kontaktat RFSL för att få referenser
till hbt-medvetna jurister. När det gäller sjukvården fanns delade meningar bland
intervjupersonerna. Vissa hade genom personliga kontakter hittat läkare som var hbt-kunniga.
Andra rapporterade om negativa upplevelser, särskilt kvinnorna när det gällde gynekologiska
undersökningar. ”Idag går jag till en lesbisk mottagning. Det är jobbigt nog att söka hjälp för
ett medicinskt problem, man orkar inte alltid dra upp sin sexualitet. Inte med ”kreti och
pleti”. 62 Positiva omdömen angående bemötande fick försäkringsbranschen för att de tidigt
hade varit tillmötesgående när det gäller att ordna försäkringar för homosexuella par.
Intervjupersonerna hade begränsade erfarenheter från många av samhällets institutioner och
därför är det svårt att säga något om förekomsten av institutionell diskriminering men
antydningar fanns att den förekom. En fråga som detta väcker är om homo- och bisexuella har
så få kontakter med institutioner för att de undviker dessa för att slippa bli diskriminerade?
Som vi redan lyft i texten har informanterna i studien en stark tro på sin egen förmåga att själv
lösa och hantera de eventuella problem som uppstår i livet.
60 Dessa arenor gällde diskriminering överlag och var inte nedbutet i kategorier, så som kön, sexualitet eller etnicitet.
61 För mer om detta tema se Ingeborg Svenssons (2007) avhandling. ”Liket i garderoben: En studie av sexualitet, livsstil
och begravning”. Stockholm: Normal Förlag AB
62 Se även Anna Westerståhls avhandling (2004) Encounters in the medical context issues of gender and sexuality.
Göteborgs universitet.
34

Resor
Många av våra informanter hade rest mycket men aldrig upplevt svårigheter för att de t.ex.
som enkönat par tog in på hotell och sov i dubbelsäng. Däremot uppger flera att de väljer bort
resmål där man vet att homofientliga stämningar råder. Man tillämpar således en undvikande
strategi genom att förutse eventuell diskriminering. Här nämns Turkiet, Egypten och Marocko
som exempel av några lesbiska, men detta kan också ha samband med informanternas
föreställningar om den kvinnosyn som råder i muslimska länder. Det går naturligtvis inte att
generalisera hur förhållandena för homosexuella ser ut i ett helt land, då det kan finnas orter
som är homovänliga i ett land som i övrigt är homofobt, det vittnade en av männen om. En del
valde medvetet kända homovänliga resmål som Mykonos i Grekland eller Ibiza och Sitges i
Spanien, där man utan problem kan vara öppen med sin sexualitet. En kvinna sa att hon ville
kunna hålla sin tjej i handen när hon var på semester och slippa vara medveten om hur hon rör
eller tittar på henne. ”Vi skulle ha åkt till Egypten, men det valde vi bort. Jag vill kunna vara
öppen. Vill inte lägga pengar på att känna mig begränsad”. De som till vardags var vana vid
att vara i garderoben eller bara delvis öppna, såg mindre problem i att åka till länder eller orter
som ansågs vara mindre homovänliga, eftersom de var vana att dölja sin sexuella läggning. En
del valde att åka vart de ville men använde sig av sajter på internet som kartlägger
homovänliga hotell och pensionat, ett beteende som också kan betraktas som ett resultat av en
undvikande strategi.
Offentliga rummet
I intervjuerna förekommer berättelser om att den sexuella läggningen kan bemötas med hot
och våld men även trakasserier och hatbrott63 i det offentliga rummet. Precis som tidigare
forskning har visat var det främst männen som hade erfarenhet av att möta oprovocerat våld i
offentliga miljöer. 64 En man hade blivit påhoppad av en man när han väntade på tunnelbanan.
”Jag och min man stod och snackade. Vi höll inte varandra i handen eller nåt. Och en man
kom fram och frågade om vi var bögar. Sen tog han struptag på mig och släpade mig mot
63 Tiby, Eva (1999) Hatbrott?: homosexuella kvinnors och mäns berättelser om utsatthet för brott. Stockholm:
Kriminologiska institutionen, & Lindholm, Margareta & Nilsson, Arne (2002) En annan stad. Kvinnligt och manligt homoliv
1950-1980. Göteborg: AlfabetaAnamma.
64 Tiby, Eva (2000) De utsatta – Brott mot homosexuella kvinnor och män. Folkhälsoinstitutet.
35

väggen. Ingen omkring oss reagerade. De gick åt andra håll. Min man blev jätterädd. Och
sen började vi gräla om det var mitt fel för att jag inte nekade till att vi var bögar.”
Två av männen hade blivit misshandlade av yngre män som listat ut att de var homosexuella.
En av männen blev så svårt misshandlad att han föll i koma och räddades av en
förbipasserande man som var ute och rastade hunden. Han fördes till sjukhus för vård men
ingen frågade egentligen efter orsaken till misshandeln och mannen i fråga orkade inte anmäla
händelsen som skulle rubriceras som hatbrott efter gängse terminologi. En annan man blev
oprovocerat nedslagen av ett ungdomsgäng. Ingen av de förbipasserade grep in och ingen
undrade heller hur det var fatt efter att förövarna försvunnit, trots att det ju var uppenbart att
det var en ”bögjävel” det handlade om, för så hade tillmälena skallat.
Men även kvinnorna hade erfarenheter av utsatthet när de visat sin sexuella läggning öppet.
Ett lesbiskt par höll varandra i handen på väg till Pride vilket resulterade i att folk hade spottat
efter dem. De hade insett att något så oskyldigt som att hålla varandra i handen kan vara
väldigt provocerande för många. På TipTop65 blev ett lesbiskt par trakasserat av några
heterokillar som uppträdde hotfullt för att de öppet visade sin kärlek. Det antyder att inte ens
på ”skyddat område” kan homosexuella vara hur öppna som helst utan att det väcker
reaktioner. Man måste alltid avväga situationen och anpassa sig efter den. Väldigt få hade
erfarenheter av att homo- eller bisexuella blir särbehandlade på restauranger, caféer eller
andra etablissemang på grund av sin sexualitet, (men några har kamrater som råkat ut för
detta) men det berodde på att man dels valde att söka sig till homovänliga ställen och dels på
att man var dold när man vistades i det offentliga rummet. Alla upplevde att det kan få
negativa konsekvenser att öppet visa att man är homosexuell ute i staden, och därför var det
ett strategiskt drag att dölja den sexuella läggningen.
Det kan handla om att man försöker framhålla partnern som en kamrat och att man inte klär
sig på så sätt att det associeras till kvinnlig eller manlig homosexualitet. En ung homosexuell
man demonstrerade för oss att man kan bära en axelremsväska på olika sätt. Ett sätt som anses
vara feminint och fjolligt och som avslöjar den sexuella läggningen och ett annat som är mer
neutralt. Vi kan inte låta bli att notera att dataväskor som många män bär på är
axelremsväskor, men de bärs tydligen på ett ”neutralt” sätt. Uppfattningen om olika attribut
65 En klubb för homosexuella i Stockholm
36

kopplat till manligt och kvinnligt och sexualitet förändras över tid och de små ”handväskor”
som lanserades för herrar på 80 - talet fick öknamnet ”bögsnurror” och försvann snabbt från
marknaden. Det finns en mängd olika sätt att i det offentliga rummet uttrycka kvinnligt och
manligt och även sexuell läggning. Kan man koderna och staden så kan man i stor
utsträckning klara sig undan att bli avslöjad som homosexuell och därmed undvika risken att
bli diskriminerad, trakasserad eller misshandlad. Det gäller att hela tiden vara på sin vakt i det
offentliga rummet och att undvika platser där våld förekommer men detta, ansåg de flesta, var
ett generellt problem som gäller alla, oavsett sexuell läggning.
Arbete
Arbetet utgör en arena där de flesta informanterna ständigt måste förhålla sig till om de skulle
vara öppna med sin sexualitet i olika sammanhang, i olika situationer och i möten med andra
människor. Endast ett par lesbiska av intervjupersonerna var helt öppna med sin sexuella
läggning. De övriga var mer eller mindre öppna beroende på situationen eller hur pass nära
relationer de hade till sina arbetskamrater och hur pass ”homovänlig” arbetsplatsen var. Det
här var hela tiden bedömningar de måste göra från situation till situation. De flesta hade valt
att vara öppna inför en mindre närmre krets. De som valt att vara öppna måste i alla nya
sammanhang eller situationer ”komma ut” t.ex. om det kommer in en ny medarbetare, en
praktikant eller kanske bara en gäst i arbetsgruppen. Detta beskrivs som en situation som flera
upplevde som mycket påfrestande, en känsla som ytterligare adderades av att man samtidigt
upplevde sig bli en representant för alla homosexuella. De som är i ”garderoben” eller delvis
där måste många gånger bortförklara sig för att inte röja sin sexuella läggning och hela tiden
vara på sin vakt. Det kan innebära att man snärjer in sig i en rad lögner eller halvsanningar,
kallar partnern Krister för Kristina, eller det könsneutrala sambo osv. Lögner och
halvsanningar som det sedan blir allt svårare att ta sig ur - ”lögnernas förbannelse”.
Det har visat sig att på arbetsplatser där det finns öppet homosexuella är risken för att
diskrimineras som homosexuell mindre än på arbetsplatser som ”saknar” homosexuella. Men
det kan ju bero på att homosexuella söker sig till sådana arbetsplatser. Problemet är att hela
diskrimineringsproblematiken ofta läggs på den homosexuelle och ses inte som ett
arbetsplatsproblem. Priset för att vara öppen får alltid den som är homosexuell betala.”Jag
har alltid varit öppen och en sak har jag lärt mig, försök att inte vara en smygbög. Göm dig
37

inte, folk kommer på det i alla fall och då blir det bara ännu värre. Jag känner andra som
varit smygisar men till slut har fasaden rasat och det har inte varit roligt”// ”Jag har härdats
och stått emot och sedan har det vänt”.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att de flesta stöter på vissa problem, ibland allvarliga
men ofta mindre hotfulla, om än obehagliga. Känslan att vara annorlunda och risk för
utanförskap och diskriminering finns alltid där om den sexuella läggningen blir känd. Men
även om den inte är känd så kommer det ofta till arbetskamraternas kännedom att du inte
lever ett heteronormativt liv. Är man inte öppen utsätter man sig i mindre utsträckning för att
bli direkt diskriminerad men kan istället tvingas till behöva lyssna till heterosexuellas
fördomar om homosexuella, fördomar som kan ventileras då det inte finns någon (öppen)
homosexuell i närheten. Döljande som strategi eller att dra sig undan den sociala samvaron för
att inte bli avslöjad kan leda till att man hamnar i ett utanförskap och kan bli betraktad som
kufisk. Kontroll av det sociala samspelet kan vara en strategi att undvika att bli ”avslöjad”
men det får också till slut sociala konsekvenser. Många väljer att hålla sig undan och mister
därmed en del av den sociala gemenskapen. Att bryta mot den heterosexuella livsstilen och
dölja detta innebär att man alltid måste vara på sin vakt, bedöma varje situation och förhålla
sig strategiskt till denna.
Avslutande reflektioner
Vi har i texten kontinuerligt analyserat och reflekterat kring de resultat vi fått fram genom
intervjuerna. Vi har också lyft fram de konsekvenser som vi ser att homo- och bisexuellas
strategier kan få. Här vill vi diskutera några av resultaten lite ytterligare. De flesta
intervjupersonerna angav att de var öppna med sin sexuella läggning, men vid en närmare
granskning av dessa påståenden visade det sig att man i stor utsträckning bara var öppen mot
den närmaste kretsen. Med personer som man inte hade nära relationer till – inklusive
kollegor – varierade graden av öppenhet och för vissa var man helt dold. Mot bakgrund av att
de flesta är inte är helt öppna med sin sexuella läggning är det knappast överraskande att
många väljer att inte agera öppet eller göra anmälningar när de har blivit diskriminerade. Det
skulle nämligen kunna röja deras sexuella läggning för en vidare krets, t.ex. perifera kollegor,
patienter, klienter, brukare, kunder, affärsbekanta och grannar, vilket de flesta i studien kände
tveksamhet inför. Denna tveksamhet handlar i stor utsträckning om att man som homo- och
38

isexuell befinner sig i en underordnad position i den heteronormativa ordningen. Istället för
att vara öppen, utvecklade de flesta olika strategier för att undkomma underordning, utsatthet
och diskriminering. Det innebar att i olika grad dölja den sexuella läggningen eller att undvika
miljöer eller situationer som uppfattades som starkt heterosexuellt präglade t.ex.
personalfester eller enkönade miljöer och istället söka sig till sådana som uppfattades vara
mer homovänliga. Liknande strategier synliggjordes i mötet med institutioner där man undvek
att ha kontakt med ställen som tolkades som heteronormativa, hbt-okunniga eller homofoba
för att istället aktivt söka efter referenser till personer/institutioner/ställen med hbt -
kompetens eller som klassas som homovänliga.
De som levde öppet eller delvis öppet hade positiva erfarenheter av att vara öppna. I relation
till ursprungsfamiljen kunde det leda till att kontakten fördjupades då man slapp ”mörka” eller
ljuga om sitt liv. I arbetsliv och föreningsliv kunde det också uppfattas positivt att kunna få
vara sig själv och att relationerna därmed kunde utvecklas på ett personligt plan. Men
öppenhet i mötet med mer anonyma och offentliga sammanhang skapade en större utsatthet.
Det var till exempel få som vågade visa sin kärlek öppet på gator och torg p.g.a. de
konsekvenser detta kunde generera. Verbala påhopp, trakasserier, hot om våld och våld var
priset man fick betala för att inte dölja den sexuella läggningen offentligt. Strategierna för att
undvika att bli avslöjad i det offentliga rummet var många, allt från att inte röra sig i vissa
stadsdelar till att låtsas som om att ens partner var en kompis. Sammantaget innebär det att
homo- och bisexuella hela tiden måste bedöma olika situationer och avväga om det är värt att
vara öppen eller om man på olika sätt bör dölja den sexuella läggningen (och därmed vem
man är tillsammans med). Frågan om att vara öppen eller dold eller att undvika situationer
som uppfattades som problematiska med avseende på den sexuella läggningen, syntes vara en
ständig följeslagare för dem som inte hade valt att alltid vara helt öppna.
De som är öppna behöver inte ägna tid och energi åt att upprätthålla strategier som handlar
om att dölja sin läggning, såsom att kontrollera att samtalen inte glider in på det privata, att
mer eller mindre ljuga eller dölja delar av sitt liv, att undvika att ha nära sociala relationer
med arbetskamrater och att hålla sig för sig själv. Att hålla sig för sig själv är kontraproduktivt
när det gäller den egna karriären likaväl som för det sociala livet i övrigt. Man kan lätt
uppfattas som lite udda eller kufisk. Forskning visar att social kompetens, förmågan att
kommunicera och lära känna människor och skapa sociala nätverk ofta är nyckeln till
framgång i arbetslivet snarare än formella kvalifikationer och objektiva kriterier av
39

kompetens. Men öppenhet kräver även sin tribut genom att man ”tvingas” att ”komma ut”
gång på gång i olika situationer och man dessutom ofta blir representant för alla homo- och
bisexuella. Ytterligare en konsekvens av att vara öppen är osäkerheten om huruvida den
sexuella läggningen har betydelse när man stöter på patrull på arbetsplatsen eller på andra
sociala arenor. Uteslutning, inlåsning och exkludering kan ta ganska subtila uttryck och
gömmas under individualiserade ord som social kompetens och flexibilitet snarare än om
öppen diskriminering. En kvinna uttryckte det som att det började ”växa spöken i huvudet”
när hon som öppen lesbisk inte fick hjälp eller stöd av sina kollegor. För att slippa det
scenariot valde hon att inte vara öppen.
Oavsett om man var helt eller delvis öppen eller helt enkelt undvek situationer som man
förväntade sig kunde bli för privata och därför problematiska, så föreföll den samhälleliga
problematiken kring homo- och bisexualitet eller det heteronormativa kravet, alltid ligga på de
homo- och bisexuella själva. Ett strukturproblem blev eller uppfattades således som ett
personligt problem. Det är ”avvikaren” som framstår som problemet och börjar utveckla olika
strategier för att hantera detta. Strategier för att dölja sin läggning tar energi och är
påfrestande anser de flesta vi har intervjuat, och det uppfattas ofta som ett pris man får betala
för att inte mäkta med att gå emot heteronormativiteten eller att orka mota Olle i grind.
Riskerna att underordnas, diskrimineras, trakasseras eller utsättas för våld anses vara för stora.
Det är krävande att ljuga och att komma ihåg vad man har berättat och för vilka, samt att hela
tiden vara på sin vakt för att inte röja sig. Att vara delvis öppen eller helt dold för sin
omgivning innebär att man snärjer in sig i halvsanningar och lögner som blir svåra att ta sig ur
och det ligger i farans riktning att när man väl har börjat ljuga, så måste man fortsätta till dess
man hamnar i ett slags lögnernas förbannelse. Undvikandet att konfronteras med
heteronormen är ett stående och återkommande tema i intervjuerna. Att undvika att bli
diskriminerad handlar om att välja ”rätt” arbetsplats, ”rätt” utbildning och ”rätt” bostadsort
eller att man har ”rätt” typ av anställning. I vissa fall kan det handla om att man väljer att
jobba på timmar eller att man byter arbete så ofta att ingen får reda på vem man är. Eller så
kompenserar man det stigma som det kan innebära att tillhöra en minoritet och anstränger sig
för att vara duktig och framgångsrik i arbetslivet och anpassar sig efter en heterosexuell
livsstil.
De strategier som homo- och bisexuella utvecklar är alltid från en underordnad position och
utgången är alltid villkorad av omgivningens välvilja. Det är på de andras villkor som
40

acceptans uppnås och inte genom dina självklara mänskliga rättigheter. Detta kan jämföras
med kvinnors lika rättigheter i den moderna könsrolls- och jämställdhetsdebatten som beskrev
i Eva Mobergs uppmärksammade artikel från 1961 ”Kvinnans villkorliga frigivning”. 66 Könsoch
sexualitetsordningarna är sammanflätade och går hand i hand. Förtrycket av kvinnor i
könsmaktordningen har paralleller med förtrycket av homosexuella. Men kvinnor kan sällan
dölja att de är kvinnor, varför deras strategier att undgå diskriminering ser annorlunda ut än de
komplicerade strategier homo- och bisexuella är tvungna att utveckla i en heterosexuell
könsmaktordning och i den heteronormativitet som osynliggör dem.
Vi hade en ambition att få intervjupersoner som skilde sig åt med avseende på ålder, klass,
kön, etnicitet och boendeort för att se hur olika kategorier eller positioneringar är
sammanvävda i ett intersektionellt perspektiv. Vi kan inte peka på något sådant mönster annat
än de ovan beskrivna köns- och sexualitetsordningarna. Men det kan bero på att våra
intervjupersoner var relativt homogena trots allt. De flesta var medelålders, från medelklassen
och bodde i större städer även om flera hade växt upp på mindre orter. De flesta var etniska
svenskar och de som inte var det var ganska ”svenskifierade”. Det är svårt att få de variationer
vi önskade i ett begränsat urval av 18 personer, och förmodligen skulle ett betydligt större
urval ge andra möjligheter till fördjupningar i hur olika underordningspositioner samspelar
och samverkar. Vi noterar också att våra intervjupersoners upplevelser av skolan låg ganska
långt tillbaka i tiden, varför vi inte säga någonting om hur det idag förhåller sig med
diskriminering och undvikandestrategier i skolan.
Sammanfattningsvis, kan vi bara säga att homo- och bisexuella använder sig av en mängd
olika strategier för att undvika att utsättas för diskriminering i arbetslivet, i mötet med olika
samhälleliga arenor och i sociala sammanhang. Oavsett om man väljer att mota Olle i grind
eller att snärja in sig i lögnernas förbannelser så medför strategierna för att undvika
diskriminering konsekvenser som framförallt den enskilde homo- eller bisexuelle får betala
priset för.
66 Se vidare Moberg, Eva (1998). Mannen är något annat och bättre än manssamhället i ( red.) Baude, Hansson,
Olsen, Persson, Robertsson. Genus i praktiken – på hans eller hennes villkor?
41

Referenser
Ambjörnsson, Fanny (2004) En klass för sig. Genus, klass och sexualitet bland
gymnasietjejer. Stockholm: Ordfront.
Bertilsdotter Rosqvist, Hanna (2007) Lagom lika, lagom olika. Umeå: Text och kultur.
Bildt Carina. (2004) Redovisning av regeringsuppdraget att beforska homo- och bisexuellas
arbetsvillkor. Arbetslivsrapport 2004: 16.
Bildt, Carina (2005) ”Hur är villkoren för homo- och bisexuella i arbetslivet?” i Danilda (red)
Homo på jobbet – ute eller inne? Arbetslivsinstitutet.
Bildt, Carina, Martinsson, Lena & Hans Robertsson (2006) ”Hetero-, metro- och andra
normativiteter” i (red.) Gunnarsson, Neergaard och Nilsson Kors och tvärs: intersektionalitet
och makt i storstadens arbetsliv. Stockholm: Normal.
Bolinder, M. (2006) Handlingsutrymmets betydelse för arbetslösas upplevelser,
handlingsstrategier och jobbchanser. Umeå: Sociologiska inst., Umeå universitet.
Carrigan T, Connell R & Lee J (1985) Towards a new Sociology of Masculinity. Theory and
society 14: 551-604.
Cockburn Cynthia (1991) In the way of women. Men´s resistence to sex equality in
organizations. London: MacMillian Education Ltd.
Connell RW (1995) Masculinities. Berkeley: University of California Press.
Folkhälsoinstitutets rapport (2001) Föreställningar och vanföreställningar Allmänhetens
attityder till homosexuella.
Folkhälsoinstitutet (2006) Diskriminering – ett hot mot folkhälsan. Slutrapport från projektet
Diskriminering och hälsa, 2006:26.
Forsberg, Gunnel, Jakobsen, Liselott och Goldina Smirthwaite (2003) Homosexuellas villkor i
arbetslivet. Angered: Erlanders Graphic Systems ab.
Fundberg, Jesper (2003) ”Kom igen gubbar”. Om pojkfotboll och maskuliniteter. Akademisk
avhandling. Etnologiska institutionen. Stockholms universitet.
Gilljam, Christine (2005) ”Vad säger lagen?” I Danilda (red) Homo på jobbet – ute eller
inne? Arbetslivsinstitutet.
Goffman, E. (1963) Stigma. Den avvikandes roll och identitet. Stockholm: Prisma
Granovetter, Mark (1995): Getting a Job: A Study of Contracts and Careers. Chicago: The
University of Chicago Press.
Gunnarsson, Ewa m fl (2003) Where Have All the Structures Gone? Doing Gender
Organisations, Examples from Finland, Norway and Sweden. Stockholm: Center for
Women´s Studies.Stockholm University.
Hedendahl, Åsa & Jalakas, Eva (2005) Spelar roll? Könsrollsuppfyllande och diskriminering
bland homo- och bisexuella i svenskt arbetsliv. Institutionen för individ och samhälle:
Högskolan Trollhättan – Uddevalla.
Jagose, Annamari (1996) Queer Theory an Introduction. New York: New York University
Press.
Korvajärvi, Päivi. (1998) Gendering Dynamics in White-Collar Work Organizations.
University of Tampere.
Knocke, Wuokko, Drejhammar, Inga-Britt, Gonäs, Lena och Isaksson, Kerstin (2003) Retorik
och praktik i rekryteringsprocessen. Stockholm: Arbetslivsinstitutet.
Kulick, Don (2005) Queersverige. Stockholm: Natur och Kultur.
Kvande, Elin (2002) Doing masculinities in organizational restructuring. I Nordic journal of
women´s studies 10(1):16-25.
42

Lehtonen, Jukka, Mustola, Kati (2004) ”Straight people don’t tell, do they…?” Negotiating
the boundaries of sexuality and gender at work. Helsinki: Ministry of labour.
Lindholm, Margareta (2003) Dubbelliv reflektioner om döljande. Ystad: Kabusa böcker.
Lindholm, Margareta & Nilsson, Arne (2005) ”Rum, liv identitet: kvinnligt och manligt
homoliv” I (red) Kulick Queersverige. Stockholm: Natur och Kultur.
Lindholm, Margareta & Nilsson, Arne (2002) En annan stad. Kvinnligt och manligt homoliv
1950-1980. Göteborg: AlfabetaAnamma.
Martinsson, Lena (2005) ”Är klass en kategori bland andra?” I (red) de los Reyes &
Martinsson, Lena Olikhetens paradigm- intersektionella perspektiv på o(jäm)likhetsskapande.
Lund: Studentlitteratur.
Moberg, Eva (1998). Mannen är något annat och bättre än manssamhället i ( red.) Baude,
Hansson, Olsen, Persson, Robertsson. Genus i praktiken – på hans eller hennes villkor?
Neergaard, Anders (2002) ”Arbetsmarknadens mönster - om rasifierad segmentering" i
Lindberg, Ingemar (red). Det slutna folkhemmet: om etniska klyftor och blågul självbild.
Stockholm: Agora.
Nilsson, Arne (2006) ”Storstaden - en särskilt attraktiv homomiljö”. I (red.) Gunnarsson,
Neergaard och Nilsson Kors och tvärs: intersektionalitet och makt i storstadens arbetsliv.
Stockholm: Normal.
Nordin, Lissa (2007) Man ska ju vara två – män och kärlekslängtan i norrländsk glesbyggd.
Stockholm: Natur och kultur.
Norrhem, Svante (2001) Den hotfulla kärleken. Homosexualitet i vanligheten betydelse.
Stockholm: Carlsson.
Paulson, Sven (1994): ”Personalrekrytering – en nyckelfråga”, Schierup, Carl-Ulrik och
Paulsson, Sven (red) Arbetets etniska delning. Stockholm: Carlsson.
de los Reyes P & Mulinari D (2005). Intersektionalitet. Stockholm:Liber.
de los Reyes (2007) ”Att segla i motvind. En kvalitativ undersökning om strukturell
diskriminering och vardagsrasism inom universitetsvärlden”. Arbetsliv i omvandling 2007:5.
Stockholm:Arbetslivsinstitutet.
Robertsson, Hans (2003). ”Maskulinitetskonstruktion, yrkesidentitet, könssegregering och
jämställdhet”. I Arbetsliv i omvandling 2003:13. Stockholm: Arbetslivsinstitutet.
Robertsson, Hans & Bildt, Carina (2004) ”Som man ropar får man svar.” I (red) Olsson &
Olsson. Den akademiska garderoben. Stockholm: Atlas.
Rosenberg, Tiina (2002) Queerfeministisk agenda. Atlas.
SCB-rapporten (2003) Arbetsvillkor och utsatthet.
Sahlström, Jenny & Bildt, Carina (2006) ”Vet ej”- en studie av heteronormativitet i
arbetslivet. Stockholm: Arbetslivsinstitutet.
Svensson, Ingeborg (2007) Liket i garderoben: En studie av sexualitet, livsstil och
begravning. Stockholm: Normal Förlag.
Thurén, Britt-Marie (1996) Om styrka räckvidd och hierarki samt andra genusteoretiska
begrepp. Kvinnovetenskaplig tidskrift 3-4: 69-85.
Tiby, Eva (2000) De utsatta – Brott mot homosexuella kvinnor och män. Folkhälsoinstitutet.
Tiby, Eva (1999) Hatbrott?: homosexuella kvinnors och mäns berättelser om utsatthet för
brott. Stockholm: Kriminologiska institutionen.
Tovatt, Caroline. (2006a) 'Det fixade nog typ min mamma'. Betydelsen av sociala nätverk för
ungdomars arbetsmarknadsinträde. I (red) Gunnarsson, Neergaard & Nilsson Kors och tvärs -
intersektionalitet och makt i storstadens arbetsliv. Stockholm: Normal.
Tovatt, Caroline (2006b) ”Nätverksrekrytering - Möjligheter, strategier och dörrvakter vid
ungdomars arbetsmarknadsinträde”. Arbetsmarknad & Arbetsliv, 12.
Westerståhls Anna (2004). “Encounters in the medical context issues of gender and
sexuality”. Akademisk avhandling. Göteborgs universitet.
43

Bilagor
Bilaga 1 - Intervjuguide
Områden att beröra under intervjun med fokus på val och strategier och ev. konsekvenser:
Bakgrund
Ålder
Uppväxt
Ursprungsfamilj
Klassbakgrund
Komma-ut-processer
Relation idag
Öppenhet idag
Yrkesval & Arbetsliv
Fikarum/lunch Fester
Yrkesval
Rekrytering (intern &
extern)
Byte av arbete/karriär
Arbete o kön
(man/kvinnnodom)
Öppen för arbetskamrater
& ”kunder”
HBT-rörelsen
Politiskt engagemang
Klubbar, restauranger &
Hbt-vänner
Fritid/Sport/Aktiviteter
Uteliv
Heteronormen
Homosexuella enklaver
44
Skola
Klasskompisar, lärare
& skolpersonal
Studieval
Möjlighetshorisonter
kopplat till kön och
sexualitet, och lokala
kontexten.
Sociala sfären
Vänner och släkt
Turism & kultur
Resor
Val av semesterort
nationellt &
internationellt
Familjerabatter
Boende
Landsort/storstad
Migration/flytt
När man skriver kontrakt/köper
Flytt (lägenhetsvisningar)
Grannar
Institutioner
Dagis/skola
Kyrka/religion
Försäkringskassa/försäkringsföretag
Rättväsenden/lagbok
Sjukvård
Död (begravningsbyrå…)
Mfl
”Offentligt och lokalt rum”
Resor till och från jobbet
Resor till nattliv mm
Mm
Homo /Fack Arbetsgivare
Vem har du vänt dig till vid
diskriminering?
Om inte, varför inte anmält?

Bilaga 2
En intervjustudie om diskriminering och copingstrategier på uppdrag av HomO
Studien syftar till att genom en kvalitativ studie baserad på intervjuer öka förståelsen för vilka
s.k. "coping strategier" som homo- och bisexuella personer använder sig av för att undvika
diskriminering eller hantera diskriminering i olika situationer i samhällslivet. Studien syftar
också till att belysa hur homo- och bisexuella kvinnor och män förhåller sig till dessa
situationer och konsekvenser av detta förhållningssätt. Studien kan därmed bidra till att skapa
en bättre bild av och större förståelse för vad som brukar betecknas som mörkertal i
anmälningsstatistiken när det gäller anmälningar till HomO.
Intervjuerna bandas, transkriberas och analyseras endast av Hans Robertsson och Caroline
Tovatt som också ansvarar för hantering av materialet. Det kommer inte att gå att identifiera
dig i texterna och du kommer att förbli anonym på alla sätt även om citat kommer att
förekomma i texten. Resultaten kommer att publiceras i en rapport som HomO presenterar på
Pride. Resultaten kan även komma att publiceras i kommande vetenskapliga publikationer.
Jag godkänner denna överenskommelse
Namnförtydligande
Jag vill ha rapporten hemskickad till mig ……………………………………………………..
Namn och adress:
Jag/vi som forskare godkänner denna överenskommelse
Namnförtydligande
……………………………………………………………………………………………….
45

Presentation av författarna
Hans Robertsson är filosofie doktor i psykologi, forskare och utvecklingsledare och forskar
om jämställdhet, könskonstruktioner och sexualitet. Fram till sommaren 2007 var Hans
knuten till Arbetslivsinstitutet.
Caroline Tovatt är filosofie magister i socialantropologi och forskar om informell rekrytering
och etnicitet. Arbetar även som utvärderare i ett EU-projekt som berör rekrytering. Caroline
var knuten till Arbetslivsinstitutet fram till januari 2007 och därefter till Hälsohögskolan,
Högskolan i Jönköping.
Tillsammans driver de företaget Arbetsliv & Mångfald och arbetar framförallt med
diskrimineringsfrågor i arbetslivet
Hemsida www.pluralism.se
46