Ladda ner

- en vägledning för dig som arbetar med brotts-
förebyggande verksamhet

Den här handboken har tagits fram av HomO
Författare: Anna-Carin Jansson och Maria Jacobson
HomO, 2008
2

Introduktion
Brottsförebyggande arbete och hantering av brottsoffer sker ofta på flera olika nivåer i en kommun. Frågorna
berör också många olika yrkesgrupper. Den här handboken kan därför passa både för den som
arbetar med att ta fram kommunens strategi för det brottsförebyggande arbetet och handlingsplaner med
denna inriktning och för den som har en funktion inom någon brottsofferverksamhet, t.ex. utbildning i
hatbrott. Förutom att fundera på bemötandet av homo- och bisexuella personer är det i arbetet viktigt att
skapa förtroende för verksamheten.
Texterna finns även tillgängliga på HomO:s Kommunwebb där du också hittar fullständiga länkar till ytterligare
användbart material.
3

I vardagen frodas hatet
Hatbrott med homofobiska motiv sker ofta i vardagen.
Vanligtvis handlar det om ofredande/olaga
hot men även om våld. Förövarna är för
det mesta under 20 år. De tillhör sällan – vilket är
en vanlig uppfattning – en organisation som uttalat
tar avstånd från homo- och bisexuella. Hatbrott
är ett angrepp på det demokratiska samhället
och ses därför som särskilt allvarliga. Förutom
de skador och trauman som alla brottsoffer upplever,
kränks också hatbrottsoffret i sin identitet.
Dessutom skadar homofobiska hatbrott hela den
grupp som brottet riktas mot och skapar rädsla i
lokalsamhället.
Det brottsförebyggande arbetet i kommunerna
behöver omfatta: stöd till brottsoffer, motverkande
av homofobi och ett kritiskt ifrågasättande av
antagandet att alla är heterosexuella, den så
kallade heteronormen. Denna norm är så självklar
att heterosexualitet, till skillnad från homo-
och bisexualitet, knappt uppfattas som en sexuell
läggning utan bara som det ”normala”. En konsekvens
av denna dominerande föreställning är
att homo- och bisexualitet görs till något ”avvikande”.
Svenska och internationella hatbrottsforskare
har identifierat heteronormen, som genomsyrar
samhället och styr det sociala samspelet,
som en övergripande bakomliggande orsak
till homofobi.
I de flesta kommuner bedrivs någon form av
brottsförebyggande arbete, ofta riktat mot skolan.
Den är en betydelsefull arena eftersom skolans
värdegrund utgår från alla människors lika värde
och rätt till likvärdig behandling.
Heteronormen är också en orsak till att våldet i
samkönade parrelationer har kunnat förbli dolt så
länge. Föreställningar om manlighet och
kvinnlighet är knutna till heteronormen, vilken
gör det svårt att se män som offer för våld i en
nära relation och uppfatta kvinnor som förövare.
Omgivningens okunskap om homo- och bisexuellas
livsvillkor i allmänhet och om samkönade
parrelationer i synnerhet bidrar till en social
isolering av homo- och bisexuella. I sin tur kan
detta leda till att homosexuella par är mer hänvisade
till varandra än heterosexuella par som
lever i enlighet med den sociala normen.
Enligt FN:s Deklaration om grundläggande
rättsprinciper för offer för brott och maktmissbruk
ska alla offer, utan åtskillnad, behandlas
med medkännande och respekt för sin värdighet.
I Sverige har socialtjänsten sedan 2006 fått
ett vidgat ansvar för brottsoffer och deras anhöriga.
För att kunna ge personer utsatta för homofobiska
hatbrott eller våld i samkönade parrelationer
samt deras anhöriga ett professionellt
bemötande krävs insikter om heteronormen.
Jag – en försökskanin?
När jag träffade Sven kunde jag först inte tro min lycka. Jag var 45 och hade nästan slutat
hoppas på att få uppleva kärlek. Vi flyttade snabbt ihop. Det var omtumlande, nästan som ett
rus. Men så hände en sak efter några månader. En av mina äldsta vänner skulle komma till
stan på besök. Självklart fick han kinesa på min soffa – så har vi gjort i alla tider. Sven blev
rasande. Skrek att han inte kunde lita på mig – varför ville jag ha en annan man i lägenheten?
Det hjälpte inte att jag sa att David är heterosexuell.
Bråken blev allt grövre. Han slog mig aldrig men kränkningarna och oförutsägbarheten gjorde
att rädslan smög sig på. Ibland slog jag bort rädslan, inbillade mig att jag överdrev. Jag ville så
gärna tro det. Och vi hade fortfarande korta stunder av värme och kärlek.
När jag till slut ringde kommunens krisjour för män var jag i dåligt skick. Mannen som tog emot
samtalet var lugnande. Jag fick en tid snabbt. När jag beskrivit mitt problem för honom sa han:
”Tänk, jag har aldrig haft någon homosexuell man som klient förut. Så intressant.” Jag blev helt
ställd. Var jag en försökskanin?
4

Bara sånt ungdomar gör?
Jag såg HENNE idag. Iskyla och heta vågor om
vartannat. Jag vände tvärt och gick snabbt in i
en butik. Det var länge sen nu – men ångesten
var densamma. Minnena kom som blixtar i huvudet.
Lisa och jag var bästisar. Konstigt nog
var det aldrig henne jag blev kär i fast jag tyckte
så mycket om henne. Det dröjde innan jag erkände
för mig själv att jag inte var förtjust i någon
kille. Försökte, men det stämde inte.
Den första jag berättade för var Lisa. Och hon
höll tyst. Där vi bodde var sånt inget man talade
högt om. Men alla undrade ju varför inte jag blev
ihop med någon kille – inte minst mina föräldrar.
Det hörde ju till.
När jag träffade Sirkka blev jag kär. På allvar.
Jag började i gymnasiet och åkte buss till
grannstaden. Där fanns en förening för homosexuella.
Jag tog mod till mig och gick dit
och…hon innebar lycka för mig – hon var så
självklar och fick mig att också bli det. Men inte
överallt – inte i skolan. När Sirkka och jag blev
ihop förändrades Lisa. Hon började mer och
mer umgås med andra. Hon sa det aldrig, men
jag tror att hon tyckte att jag övergav henne.
Efter en tid förstod jag att det gick rykten om
mig. Eller rykten…folk kastade menande blickar,
flinade och sa saker i stil med: ”har du fått ihop
det med någon kille ännu?” En gång satt en
porrbild på min skåpdörr och någon hade skrivit:
Homofobiskt vardagsspråk
”Bögjävel!” ”Hata flata!” Kränkande språkbruk
om bland annat sexuell läggning har
blivit vanligt på flera arenor, exempelvis i
skolan. En studie från 2007, ”Verbal Abuse
in School”, visar att det framförallt är populära
killar som använder verbal aggression
mot andra killar och mot tjejer. Den uttrycker
både dominans, kontroll och heteronormativ
maskulinitet – att man är en
”riktig kille” med ”rätt” sorts sexuell läggning.
Nedsättande ord om homo- och bisexuella
riktas både mot enskilda personer
och används i allmänna sammanhang.
Konsekvenserna av språkbruket är enligt
undersökningen flera. Enskilda elever far
illa, det skapar vantrivsel bland elever i
allmänhet och alla elever blir medvetna om
att det bara är heteronormen som gäller.
Läs hela undersökningen på: www.ki.se
”vill du ha ett skjut?” Jag gick till kuratorn – men
hon sa att det är sån’t ungdomar gör och att jag
inte skulle ta det personligt.
Den där fredagen hade jag glömt en bok i mitt
skåp. En grupp killar stod i närheten. När jag
gick förbi sa en av dem: ”Hörudu, hur gör ni
flator när ni knullar?” Jag försökte att skynda på
men blev nervös och började fumla och gruppen
kom närmare. Plötsligt drog killen ner mig på
golvet: ”Nu ska du få smaka kuk”, sa han. Det
gick så snabbt att jag inte fattade vad som hände.
”Hjälp till och håll henne”. Några höll i mina
ben. Jag var stum, kunde inte ropa på hjälp. Då
såg jag räddningen: Lisa kom gående. ”Liisa”
skrek jag ”hjälp mig!” och jag började sparka
och streta emot. De andra såg på. Flabbade.
”Liisa, hjäällp!” skrek jag igen. Hon gick bara
förbi. Tittade inte ens åt mitt håll. Jag kunde inte
fatta det. En vaktmästare kom springande och
jag var räddad, för stunden.
Den händelsen följdes av fler, men inte så våldsamma.
Nu, många år senare, förstår jag att det
var ett hatbrott, men då på 1980-talet, visste
ingen vad det var. Killen har jag mött några
gånger och det är fruktansvärt – men Lisa klarar
jag inte av att möta. Hennes svek kändes värre.
”Vi tolererar alla här”
Tolerans och acceptans innebär för de
flesta något fint. Men är tolerans i alla
sammanhang ett odelat positivt ord? Vem
har möjlighet att tolerera vem? Är det skillnad
på att vara tolerant och att bli tolererad?
Kan till exempel en homosexuell person
uttrycka sin tolerans genom att säga:
”Clara, jag har inget emot att du gifter dig
med en man. För mig är det helt okej att du
gillar män.” Samma sak gäller ordet acceptans.
Skulle en heterosexuell person kunna
få höra: ”Här är du välkommen, vi accepterar
alla hur de än är.” Ömsesidig respekt
utgår från ett jämbördigt möte.
5

Stereotyp bild i medierna
När media skildrar hatbrott handlar det ofta om
den homosexuelle mannen som slås ned utanför
en gayklubb av ett gäng extremister. Forskningen
visar dock en mer nyanserad bild. Hatbrotten
består vanligen av hot, verbala trakasserier och
förtal.
Gärningsmännen har sällan uttalade politiska
ståndpunkter. Angriparna finns i vardagen och
allmän plats är en vanlig brottsplats, men det är
också skolan, arbetsplatsen och hemmet, visar
rapporterna ”En studie av homofoba hatbrott i
Sverige” av Eva Tiby, och ”Hatbrott 2006” av
Tove Sporre, Klara Klingspor, Jennie Wigerholt.
Eva Tibys studie hittar du på:
http://intolerans.levandehistoria.se
Unga män vanliga våldsförövare
Under 2006 polisanmäldes 3 259 brott med hatbrottsmotiv.
Homofobiska hatbrott utgör den
näst största kategorin till antalet, visar Brå:s
rapport Hatbrott 2006, där samtliga polisanmälningar
studerats. Den största kategorin är främlingsfientliga
hatbrott. De flesta misstänka förövare
är män. Drygt 50 procent är 20 år eller
yngre. De fem vanligaste brottskategorierna är
olaga hot/ofredande, våldsbrott, ärekränkning,
hets mot folkgrupp och skadegörelse.
Läs hela Hatbrott 2006 på: www.bra.se
HAR DU TÄNKT PÅ…
… att tystnad och
osynliggörande också
gör ont?
Skolan som brottsplats
Hatbrott med homofobiska motiv sker
även i skolan. Under 2006 begicks nio
procent av dessa brott i skolan, enligt
Brottsförebyggande rådet, Brå. För att ett
brott ska räknas som hatbrott ska förövaren
tillhöra en definierad majoritetsgrupp
och offret en definierad minoritetsgrupp.
Både elever och lärare utsätts för hatbrott.
Det kan handla om allt från våld till skadegörelse,
men de vanligaste är ofredande
och olaga hot.
Läs Brå:s rapport på: www.bra.se
Strukturer bakom hatbrott
En mindre del av de homofobiska hatbrotten
begås av anhängare till vit makt-ideologi. Den
stora andelen brott sker i vardagen. Det betyder
att det inte enkelt går att identifiera potentiella
förövare. Det kan vara skoleleven som skriker
”jävla bög” eller gänget på gatan som trakasserar
två kvinnor som går hand i hand.
Frågan som forskare av olika slag brottas med
är vad det är i vardagen som möjliggör hatbrott
med homofobiska motiv. En kunskapsinventering
– ”Det är inte vad extremisterna tycker utan
vad den stora majoriteten gör” – pekar på flera
samverkande faktorer som kan förklara bakgrunden
till homofobi och i förlängningen hatbrott.
Heteronormen beskrivs som en stark faktor,
ibland talas till och med om heteronormativ
brottslighet för att betona att det finns samhällstrukturer
som bidrar till brotten. Föreställningar
om könsidentitet bidrar också.
Exempelvis genusforskningen pekar på ett förakt
för det som bryter mot normer om kvinnlighet
och manlighet. En annan faktor är den allmänna
okunskapen om sexualitet och sexuell läggning.
I forskarsamhället finns en tendens att se homofobi
som en brist på kunskap i majoritetssamhället
snarare än som ett uttryck för enskilda individers
intolerans. Läs hela rapporten på:
www.homo.se

Se igenom härskarteknikerna
Hur kan man undvika att ett brottsoffer som
söker professionell hjälp stöter på ytterligare
problem? Om personen som blivit utsatt är
homo- eller bisexuell är det extra viktigt att inte
bli ifrågasatt eller osynliggjord på grund av sin
sexuella läggning. Den norska socialpsykologen
Berit Ås har identifierat de sex vanligaste
härskarteknikerna. De kan vara såväl avsiktliga
som oavsiktliga. Härskarteknikerna finns både
på individuell och på samhällelig nivå. Genom
att vara medveten om härskarteknikerna kan
den professionella yrkesutövaren underlätta för
den utsatta att våga berätta om vad som hänt
och undvika ytterligare stigmatisering av dessa
personer.
OSYNLIGGÖRANDE
Att tysta eller marginalisera personer genom att
ignorera dem. Att alltid i alla sammanhang utgå
ifrån att alla är heterosexuella är ett sätt att
osynliggöra homo- och bisexuella. I mötet med
brottsoffer riskerar man att missa att det kan
röra sig om hatbrott med homofobiskt motiv eller
våld i en nära relation om inte sexuell läggning
uppmärksammas. I sin tur kan det leda till att
den utsatta inte får adekvat stöd.
FÖRLÖJLIGANDE
Att framställa någons argument, en person eller
grupp, som oviktig eller löjlig. Jonas tar kontakt
med kommunens familjerådgivning för att få
hjälp att reda ut sin och Jamals kris. Bråken blir
allt våldsammare och han börjar bli rädd. Men
han möter ingen förståelse för situationens allvar.
I stället får han rådet att försöka klara ut det
hela själv – en vuxen man borde väl kunna ta
hand om en sådan situation. Går det över styr
får han väl ringa polisen.
UNDANHÅLLANDE AV INFORMATION
Att utestänga eller marginalisera någon genom
att undanhålla väsentlig information. Kommunerna
ska erbjuda alla invånare stöd och hjälp
vid behov. Ofta saknas lättillgänglig information
som är relevant för homo- och bisexuella på
kommunernas hemsidor, exempelvis telefonnummer
till jour- och krisverksamhet för både
hatbrottsoffer och utsatta för våld i samkönade
parrelationer.
DUBBELBESTRAFFNING
Att försätta någon i en situation där den nedvärderas
och bestraffas oavsett vilket handlingsalternativ
personen väljer. En åsikt kan vara: om
homo- och bisexuella inte lever öppet är det inte
konstigt att folk har fördomar och tycker illa om
homosexuella. En annan: om alla homosexuella
springer runt och ”skyltar” med sin läggning är
det inte konstigt att folk blir störda och tycker illa
om dem.
PÅFÖRANDE AV SKULD OCH SKAM
Att få någon att skämmas för sina egenskaper
eller att antyda att något de utsätts för är deras
eget fel. Påförande av skuld och skam sker
genom förlöjligande och dubbelbestraffning. Det
behöver inte alltid ske genom ord; även kroppsspråk
och ansiktsuttryck kan förmedla ett ifrågasättande
av ett brottsoffer. Risken för en andra
utsatthet är stor om ett brottsoffer blir ifrågasatt.
Ett exempel är om en homosexuell mans ”livsstil”
antyds vara orsaken till att han utsatts för
brott.
OBJEKTIFIERING
Att bli sedd och värderad enbart som ett objekt,
eller när en individ får representera en hel grupp
som värderas utifrån stereotypa föreställningar.
En vanlig föreställning är att homo- och bisexuella
är så mycket mer ”sexuella” än heterosexuella.
En annan att homosexuella – särskilt män
– är överdrivet känsliga. Underförstått att homosexuella
tycker sig bli utsatta för hatbrott beror
på att ”de inte tål vanliga ’skämt’.” I själva verket
finns det ett stort mörkertal eftersom homo- och
bisexuella som utsatts för hatbrott inte vågar
anmäla.
Läs mer om härskartekniker och bekräftelsetekniker
på exempelvis: www.su.se
7

Det sägs att…
I samhället finns starka åsikter, föreställningar
och fördomar om homo- och bisexualitet. Om de
inte granskas tenderar de att bli ”sanningar”.
Testa ditt kritiska sinnelag. Håller följande resonemang?
DET SÄGS ATT… om ett homosexuellt par går
hand i hand på öppen gata ber de nästan om
problem. Om man är rädd för att få stryk kan
man ju vara lite diskret.
SANNING: Det är en uppfattning som grundas i
att andra än heterosexuella inte har rätt att visa
sin kärlek – om de visar den uppfattas det inte
som en kärleksbetygelse utan som en provokation.
DET SÄGS ATT…våld i parrelationer inte förekommer
bland homosexuella. ”Vi har aldrig haft
någon sökande som varit homo- eller bisexuell
på vår krisjour.”
SANNING: Tystnad tas ofta som intäkt för att
något inte existerar. Heteronormen osynliggör
homo- och bisexuella i stort, våldet i samkönade
relationer ännu mer. Fram tills helt nyligen har
samhället inte ens haft kunskap om att det förekommer
våld i samkönade parrelationer.
DET SÄGS ATT…lesbiska par inte slåss. Kvinnor
har lärt sig att lösa konflikter genom samtal.
SANNING: Föreställningar om kvinnlighet och
manlighet styr hur våldet tolkas. Kvinnor antas
vara mer fridsamma – men kan utöva lika grovt
våld som män. Män antas vara aggressiva –
men kan själva bli offer.
DET SÄGS ATT… karlar inte behöver skyddat
boende!! Om en man blir slagen kan han väl
försvara sig.
SANNING: Den så kallade boxningsringsmyten
innebär att våldet i samkönade relationer omtolkas
och värderas på ett annat sätt än våld i
heterosexuella relationer. Det tolkas som ett
slagsmål på lika villkor. Kvinnor tros inte kunna
skada någon i någon större omfattning och män
antas kunna ta vara på sig själva. I själva verket
följer våldet samma mönster som i heterosexuella
relationer: normaliseringsprocess, isolering,
skuld och skamkänslor, förnekelse, stunder av
värme och kärlek och rädsla.
DET SÄGS ATT…bara för att en bög blir misshandlad
behöver det inte handla om hatbrott.
Han kan ju ha betett sig illa.
SANNING: Naturligtvis kan det handla om ett
regelrätt bråk. Men om ett brott kan härledas till
gärningsmannens hat mot homo- och bisexuella
människor kan det röra sig om ett homofobiskt
hatbrott.
DET SÄGS ATT… det inte är vem som helst
som begår hatbrott. Det är nazister som håller
på med sådant.
SANNING: Enligt statistik från Brottsförebyggande
rådet är ungefär 10 procent av anmälda
homofobiska hatbrott ideologiskt motiverade,
dvs. de motiveras av gärningspersonens högerextrema
åsikter eller nationalsocialistiska ideologi.
Den helt övervägande delen av hatbrott
riktade mot homo- och bisexuella utförs alltså av
”vanliga” människor. Brotten sker mestadels på
allmän plats, via nätet, sms och telefon, i hem-
eller skolmiljö.
8

Riskbedömning till vardags
Hatbrott med homofobiska motiv utgör ett angrepp
mot de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande samhällsvärderingarna om alla
människors lika värde och rättigheter. För individen
innebär brottet ett angrepp mot hennes
identitet, värdighet, kultur och samlevnadsform.
Forskning tyder också på att homo- och bisexuella
som utsatts för homofobiska hatbrott är
traumatiserade under längre tid efter brottet än
de som utsatts för likartade brott utan homofobiskt
motiv. Dessutom späds traumat på av homofobin
i samhället och den heteronormativa
exkluderingen av homo- och bisexuella, visar
amerikanska studier.
I Sverige konstateras i en uppsats från 2006 att
de homosexuella män som ingick i studien begränsar
sig själva på olika vis, exempelvis genom
att undvika visst umgänge, vissa platser
eller situationer. Man kan säga att de gör en
påtvingad riskbedömning inför varje ny situation,
utifrån omgivningens förväntade reaktioner på
deras sexuella läggning.
Psychological sequelae of hate crime victimization
among lesbian, gay, and bisexual adults.
Journal of Consulting and Clinical Psychology,
Herek, G.M., Gillis, J.R., & Cogan, J. C. 1999.
Utanför den underbara bubblan - Homosexuellas
upplevelser av våld, Jenni Pira, 2006, se:
www.uppsatser.se
Hatbrottsjourer
Under 2007 och 2008 satsar Polisen i
Stockholms län extra mycket på hatbrott
genom ett projekt med en hatbrottsjour i
Stockholms innerstad. Hatbrottsjouren
kontaktas direkt när ett hatbrott skett och
åker till brottsplatsen för att ta upp polisanmälan
och hålla förhör med alla inblandade.
RFSL har en brottsofferjour för hbtpersoner
som utsatts för våld, hot, trakasserier
eller hatbrott. Tel 020-34 13 16 eller
e-post till: boj@rfsl.se
Rädsla hindrar anmälan
I polisens ”Handledning för att förbättra stödet
till offer för homofobiska brott” identifieras faktorer
som gör offer för homofobiska brott tveksamma
att anmäla brottet. Bland dessa finns:
Rädsla för upprepade brott eller hämnd
Rädsla för att få sitt privatliv utlämnat
och komprometterat
Rädsla för att bli ”outade”; det vill säga
hotas med att få sin sexuella läggning
avslöjad för t.ex. den egna familjen eller
för arbetsgivaren
För flyktingar eller för dem som ännu
inte fått permanent uppehållstillstånd i
landet; en allmän rädsla för att ”hamna
i myndigheternas register” och därmed
riskera att bli utvisade
Problem/barriärer på grund av kulturella
och/eller språkliga svårigheter/handikapp.
Okunniga offer
Ofta vet en person inte om att det hon eller
han utsatts för klassas som hatbrott eller
att det överhuvudtaget är brottsligt. Därför
behöver även potentiella offer mer kunskap
om hatbrott. Det framgår av inventeringen
”Offer för hatbrott – vad har gjorts och vad
kan förbättras?” Rapporten visar att alla
aktörer – i såväl rättssystemet som på
kommunal nivå – som möter offer för hatbrott
behöver mer utbildning. Dessutom
visar rapporten att många ideella organisationer
som arbetar med brottsoffer och
brottsförebyggande, behöver hjälp med att
utforma en ansökan om medel för att finansiera
sina projekt.
Brottsofferfonden skall satsa extra på att
stödja arbetet med sådana ansökningar.
Offer för hatbrott finns på:
www.brottsoffermyndigheten.se
Gå på djupet
Kalmar län toppar hatbrottsstatistiken i landet
och är ett samhälle där unga homosexuella drar
sig för att gå ut på krogen av rädsla för att få
uttryck som ”bögjävel” slängda efter sig. Därför
har man nu valt att initiera projektet ”Skrapa på
ytan”, som startade hösten 2007. Kommunen
samarbetar med Brottsofferjouren, RFSL och
polisen. Syftet med projektet är bland annat att
utbilda stödpersoner till offer för hatbrott och att
öka kunskapen om hatbrott och livsvillkoren för
homo- och bisexuella. Läs mer om Skrapa på
ytan på: www.brottsoffermyndigheten.se

När kärleken övergår i våld
Tänk situationen: Du har blivit utsatt för våld i
din relation under lång tid. Du är rädd, förtvivlad.
Till slut har du tagit mod till dig att ringa till en
jourverksamhet för att få hjälp. Då säger personen
du talar med: Jasså, är du lesbisk…jaha…hur
funkar det? Situationen är tillspetsad.
Men ett problem för lesbiska hjälpsökande
kan vara att nyfikenhet på den sexuella
läggningen hamnar i fokus – inte våldet. Det
säger Jenny Nordh, som arbetar på hbt-jouren i
Norrköping.
Hbt-jouren har funnits på Kvinnojouren i Norrköping
i ett år. Dit kan lesbiska och bisexuella
kvinnor ringa på ett speciellt journummer, som
inte är detsamma som det allmänna kvinnojoursnumret.
– Vi har, säger Jenny Nordh, också gått ut
med att det är lesbiska som svarar i hbttelefonen.
Vi tror att det förenklar tills alla jourkvinnor
i landet har större kunskap om heteronormen,
sexuell läggning och samkönade parrelationer.
Då vet de som kontaktar oss att vi till
exempel känner till hur det är att leva i garderoben:
att smussla och dölja i olika grad. Vi känner
till komma ut-processen och samhällets
fördomar mot homo- och bisexuella.
– Tröskeln för alla kvinnor som är utsatta för
våld i nära relationer att söka hjälp är hög. För
lesbiska kan den vara ännu högre. När man
äntligen vågar så ska man inte behöva möta
någon som blir mer nyfiken på vad det innebär
att leva i en lesbisk parrelation, än själva våldssituationen.
Jenny Nordh menar att målet är att alla som
arbetar i jourverksamhet använder ett könsneutralt
språk. ”Partner” är ett bra exempel. I stället
för att fråga efter mannen, fråga efter partnern.
På hbt-jouren i Norrköping erbjuds exakt samma
hjälp till lesbiska, bisexuella och heterosexuella
kvinnor. Våldet mellan samkönade par
följer samma mönster som mellan heterosexuella
par.
– I den sociala sektorn och inom vården florerar
vissa myter om homo- och bisexuellas parrelationer.
Boxningsringsmyten är en – att paret är
jämstarkt. Föreställningar om manligt och kvinnligt
kan också hindra förståelsen av våldet. Det
finns ett grundantagande om att män är förövare
och kvinnor är offer, som en del av
heteronormen. Att kvinnors systerskap förhindrar
våld är en annan myt.
Andra aspekter på bemötande är missriktad
hänsyn och välvilja. Av hänsyn ställer man inga
frågor när en homosexuell kvinna tar kontakt.
Det finns fortfarande ett tabu kring samkönade
parrelationer.
Den sexuella läggningen
hamnar ofta
omotiverat i fokus,
menar Jenny Nord.
Jenny Nordhs tips till yrkesutövare som möter
våldsutsatta:
• Skaffa utbildning om heteronormen och sexuell
läggning och dess betydelse för bemötande
• Använd ett könsneutralt språk
• Var inte rädd för att ställa frågor
• Försäkra dig om att hjälpsamma ”väninnor”
inte är förövare
• Synliggör att alla är välkomna, på hemsidan
och i annan information
t var det enda möjliga; att leva som homo-
många av barnen för allt som avviker från killemöter-tjej-normen?
– Skolan ska visa på allas lika värde och rättigheter,
oavsett olikheter. För att det ska bli en
skola för alla måste de vuxna i skolan hjälpa till
att öppna dörrar – inte stänga till.
10

Gör heteronormen synlig – och förhindra brott
Heteronormen och homofobiska hatbrott är två
sidor av samma mynt. Heteronormen talar om
för oss hur vi ska vara – och de som bryter
mönstret riskerar att utsättas för homofobiska
hatbrott. Det säger Eva Tiby, docent i kriminologi
vid Stockholms universitet, som är specialiserad
på homofobiska hatbrott.
Eva Tiby har undersökt homofobiska hatbrott
på olika sätt sedan mitten av 1990-talet. Hon
har bland annat tittat på hur vanliga de är, på
olika brottstyper och var brotten sker. Under
2007 och 2008 studerar hon närmare vilka gärningsmännen
till dessa brott är.
Homofobiska hatbrott är tacksamma ur mediesynpunkt.
Där finns ”kittlande” ingredienser;
sexuell läggning, hat och brott. Ofta återges de
grövsta brotten och som mediekonsument kan
man få intrycket att hatbrott med homofobiska
motiv ökar. Men är det så?
– Studierna och mätmetoderna är inte heltäckande,
säger hon. Men utifrån den forskning
och de mätningar vi har i Sverige, gjorda av
Säkerhetspolisen och Brottsförebyggande rådet,
ser vi en ökning. Det kan bero på att de som
utsätts nu faktiskt har en term för vad de råkat
ut för och polisanmäler. Men det tycks också
bero på en faktisk ökning – framför allt av de
brott jag kallar för varjedags-brott. Hon tar pyramidfiguren
till hjälp för att beskriva hur de
homofobiska brotten ser ut.
– Högst upp finns mord. De är inte så många
men de finns. I mellanskiktet finns exempelvis
misshandel. På botten av pyramiden finns den
stora mängden brott – förolämpningar, trakasserier,
hot, mobbning, skadegörelse.
– Ibland skymmer mediebilden av det råa
våldsamma hatbrottet sikten för det som
inträffar varje dag, i skolor, på arbetsplatser eller
på allmän plats.
I stället för termen homofobiska hatbrott talas
det ibland om heteronormativa brott. Bland dem
som begår hatbrott dominerar inte personer
som tillhör en organisation med uttalad homofobisk
ideologi – utan förövarna finns bland skolkamrater,
i nöjeslivet, på nätet – i vardagen.
Brotten är en följd av heteronormens statusordning
som gör det legitimt att behandla dem som
bryter mot normen på nedsättande och kränkande
sätt.
Det är viktigt att
lyssna på ungdomarna
för att få
kunskap menar
Eva Tiby, docent i
kriminologi vid
Stockholms universitet.
– Det diskuteras om den homofobiska jargong
som finns till exempel bland vissa ungdomar
bara är harmlösa uttryck och att det inte ligger
skadligt uppsåt bakom. Man kan då fundera
över varför ett ord som ”bögjävel” är så pass
vanligt. Ord som ”heterojävel” hörs inte lika ofta.
En del skolor har infört nolltolerans mot kränkande
språkbruk - vilket är en markering, säger
Eva Tiby. Men det räcker inte att förbjuda – man
måste också förklara varför. Och ta reda på
varför språkbruket används genom ”att sätta
upp en spegel” framför dem som använder det.
– Jag tänker på de tonåringar som till en början
känner sig glada, fria och stolta över sin
homo- eller bisexuella läggning men som varje
dag får höra nedsättande ord. Det är lätt att
sätta en skamstämpel på en människa.
I mötet med offer för hatbrott är medvetenhet
om heteronormen – den för givet tagna föreställningen
att heterosexuell läggning är det
normala och naturliga – en grundförutsättning.
Ingen vill verka fördomsfull men normen är inpräntad
sedan barnsben och behöver göras
synlig.

– För en tid sedan utbildade jag kring hatbrott
för socialtjänsten i en kommun. Någon sa: ”Det
är svårt nog att ta hand om normala brottsoffer.”
Det är ingen illvilja bakom ett sådant uttalande,
utan brist på självreflektion och kunskap – som
går att åtgärda.
Eva Tibys tips till personal som arbetar i socialtjänst,
med ungdomar, i brottsförebyggande
verksamhet och som möter offer för homofobiska
brott:
Titta på dig själv. Vilka värderingar har
du och vilka signaler sänder du ut?
När du ställs inför ett brott, tänk då:
Hade detta hänt OM INTE personen
hade varit homo- eller bisexuell?
Våld i nära relationer
De finns – men de är osynliggjorda och utan
samhällets stöd. Homo- och bisexuella ungdomar
som utsätts för hedersrelaterat våld på
grund av sexuell läggning är mycket utsatta.
Ungdomarna är osynliga för de vuxna som de
kommer i kontakt med. Det visar en kartläggning
som RFSL Rådgivningen Skåne utförde på
uppdrag av Länsstyrelsen i Skåne län 2004.
Homo- och bisexuella ungdomar kan riskera
våld, hot och utfrysning av sina familjer och
släktingar – oberoende av vilken kategori ungdomens
familj och släkt tillhör. Samtidigt lyser
råd, stöd och åtgärder riktade mot denna grupp
nästan totalt med sin frånvaro. Kartläggningen
slår bland annat fast att det varken inom socialtjänsten,
på ungdomsmottagningar eller hos
polisen finns någon särskild beredskap för den
här gruppen ungdomar.
Psykologisk kontroll och isolering
Homo- och bisexuella kvinnor och män har upplevt
våld i en nuvarande eller tidigare nära parrelation,
visar rapporten ”Våldsamt lika och olika
- om våld i samkönade relationer" av Carin
Holmberg och Ulrika Stjernqvist. Studien är ett
pionjärarbete med ambitionen att kartlägga
”Varför är det svårare att
prata om män som blir
slagna av sina män, än om
män som blir slagna av
främlingar i krogkön? ”
Utelämna inga offergrupper i projekt eller
undervisning om hatbrott och mänskliga
rättigheter. I Sverige finns mer
forskning att tillgå om hatbrott med homofobiska
motiv än forskning om hatbrott
med rasistiska motiv.
Lyssna på ungdomarna och ta reda på
vad som rör sig i dem kring frågor som
rör sexuell läggning och heteronormen.
På NOVA - Norsk institutt for forskning
om oppvekst, velferd og aldring finns
rapporten ”Vold mot lesbiske og homofile
tenåringar” som beskriver bland annat
hur diskriminering och våld bland
tonåringar ser ut. Se: www.nov.no
och förklara detta våld. Bland annat framkom att
det var flest lesbiska kvinnor som var utsatta för
psykologisk kontroll i det förhållande man hade
när studien gjordes. Homosexuella män var
något mer än lesbiska utsatta för psykologisk
isolering. Fysiskt våld drabbade fler homosexuella
män än lesbiska, men också bisexuella
kvinnor rapporterade stor utsatthet för fysiskt
våld av såväl manliga som kvinnliga partner.
Författarna konstaterar att våldet i samkönade
relationer liknar det som kvinnor utsätts för i
heterosexuella relationer. Med en viktig skillnad
– den homosexuella relationen måste också
förstås i förhållande till det omgivande samhällets
heteronormativitet och homofobi.
Rapporten kan beställas hos Centrum för genusstudier,
Stockholms universitet, tel: 08 - 16
22 22, eller aulikki.cederholm@kvinfo.su.se.
Läs mer om rapporten och hedersrelaterat våld
riktat mot homo- och bisexuella ungdomar på:
www.heder.nu
Könsneutralt språk skapar förtroende
För att kunna upptäcka och stödja personer
som utsätts för våld i samkönade relationer
krävs att socialtjänsten ställer könsneutrala
frågor i utredningen. Ett sätt för socialsekreterare
att få kvinnor och män som inte är
heterosexuella att berätta vad som har hänt
är att uttrycka sig könsneutralt i termer av
partner eller f.d. partner. Förutsättningen för
att få korrekt information ökar därmed, enligt
Socialstyrelsens lägesrapport ”Sexuell läggning
och bemötande i socialtjänsten”.
Läs mer på: www.sos.se
12

Litteratur- och länktips
Handledning för brottsofferstödjare
Hatbrott påverkar hela lokalsamhället, förutom
naturligtvis brottsoffren. När våld och trakasserier
riktas mot människors identitet ökar rädslan
för att andra ska drabbas påtagligt. Därför har
polisen utarbetat en ”Handledning för att förbättra
stödet till offer för homofobiska brott”. Den
kan med fördel användas även av socialtjänsten
och brottsförebyggande verksamheter. Där finns
bland annat riktlinjer för hur man professionellt
bemöter offer för homofobiska brott. Till exempel
genom att undvika att lägga egna värderingar
på det som inträffat och undvika stereotypa
uttryck om homo- och bisexuella samt, om man
är osäker på hur ord som bög och flata ska användas,
undvika dem. Hela handledningen finns
på: www.polisen.se
Krock eller möte?
Hur gör man principerna
om alla människors
lika värde till praktik? I
boken ”Krock eller
Möte, Om professionellt
bemötande och heteronormen”
sätts sexuell läggning och heteronormativitet i
fokus när det gäller bemötande av klienter, kunder,
vårdtagare och patienter. Där finns praktiska
exempel och verktyg för den som vill bli ännu
bättre i sitt jobb. Boken kan beställas kostnadsfritt
på: www.frittfram.se
Handbok om partnervåld
Hur bemöter man en kvinna som blivit slagen av
sin kvinnliga partner? Hur tar man av sig de
heteronormativa glasögonen? Vad händer med
barnen om förövaren är den biologiska modern
till de gemensamma barnen? Sveriges kvinnojourers
riksförbund, SKR, har i samarbete med
RFSL, gett ut handboken ”Våld i samkönade
relationer”. Den riktar sig till socialtjänst, brottsförebyggande
råd och andra berörda myndigheter
samt kvinnojourer och hbt-jourer. Handboken
redogör bland annat för myter om homosexuella,
bisexuella och transpersoner, partnervåld
och vårdnadstvister. Beställ boken på Premiss
förlag.
Det syns inte utanpå men känns inuti
En skrift om heteronormen och diskriminering i
hälso- och sjukvården. Den vänder sig till verksamma
inom hälso- och sjukvården och vill
skapa diskussion om heteronormativitet, sexuell
läggning och diskrimineringens effekter på patienter,
bland anhöriga och personal.
”Det syns inte utanpå
men känns inuti” kan
användas inom ramen
för arbetsmiljöutbildning,
kompetens-
och ledarskapsutbildning
och annan
vårdinriktad utbildning.
Ladda ner HomO:s
skrift om heteronormen
och diskriminering i
hälso- och sjukvården på: www.homo.se
En studie av homofoba hatbrott i
Sverige
Vad menas med ett homofobiskt hatbrott och
menar alla samma sak? Rapporten, som är
framtagen av Forum för levande historia, är
resultatet av en studie som trängt in i polismaterialet
och gått bakom siffrorna för att söka mer
kunskap om den homofobiska hatbrottsligheten.
Se: www.levandehistoria.se
Kärlekens pris – en antologi om homofobi
och heteronormativitet
Homofobi och heteronormativitet går hand i
hand. Och precis som under nazismen är det
många som betalar ett högt pris för sin rätt att
älska och få vara sig själv. Förtrycket i vår samtid
har historiska rötter i långlivade ideal.
HomO och Forum för levande historia har publicerat
en antologi för att synliggöra osynliggörandet
av homofobins offer och belysa hur det
faktum att heterosexualiteten är norm påverkar
oss alla. Från Förintelsen och ännu idag. Boken
är publicerad 2005.
Boken kan beställas från Atlas förlag, eller via
Arenagruppens hemsida
13

Utforska och reflektera
För att råda bot på vanföreställningar och okunskap
om sexualitet och sexualliv vilka kan leda
till trakasserier och övergrepp, har Brottsförebyggande
rådet (Brå) under 2007 givit ut ”Var
går gränsen? Handledning för temaarbeten om
integritet, sexuella trakasserier och sexualbrott”.
Författare är Josefin Grände och Niklas Odén.
Handledningen är uppbyggd utifrån att ungdomar
själva får utforska bland annat heteronormen,
genus, integritet och sexuellt självbestämmande.
Den ger stöd åt lärare och andra
vuxna som vill arbeta förebyggande mot diskriminering,
trakasserier och övergrepp i skolmiljö
och på internet.
Handledningen kan beställas på Brå:s webbplats:
www.bra.se
Heteromallen under lupp
I boken ”Hetero” går Sandra Dahlén på jakt efter
svaret på frågan om varför just heterosexualitet
betraktas som det enda naturliga, normala och
önskvärda. Hon går igenom heteromallen,
forskning, olika tiders synsätt och ställer etablerade
uppfattningar om kvinnligt, manligt och
heterosexualitet på ända. Boken spänner över
bland annat politik, religion och biologi och tar
också itu med vanföreställningar och homofobi.
Hetero har getts ut av förlaget Tiden.
Var går gränsen?
Brottsförebyggande rådet (Brå) har givit ut en
skolhandledning som ger stöd åt lärare och
andra vuxna som vill arbeta förebyggande mot
diskriminering, trakasserier och övergrepp i
skolmiljö och på internet. Handledningen innehåller
fakta, berättelser, frågeställningar, övningar
och diskussionsunderlag för temaarbeten
och bygger på att ungdomar själva får utforska
bland annat heteronormen, genus, integritet och
sexuellt självbestämmande.
”Var går gränsen?” vänder sig till elever från
årskurs 7 i grundskolan till årskurs 3 på gymnasiet
och har producerats av Brå i samråd med
Jämo på uppdrag av regeringen.
Handledningen kan beställas på www.bra.se
14

Ordlista
Bisexualitet - förmåga att bli kär, förälskad i
och attraherad av en person oavsett kön.
Diskriminering - osaklig särbehandling på
grund av sexuell läggning. Andra diskrimineringsgrunder
är kön, religion, etnisk tillhörighet
och funktionshinder. På www.homo.se finns
ytterligare information.
Hatbrott - det som utmärker hatbrott är att de
utgör ett angrepp på de mänskliga rättigheterna
och strider mot de grundläggande värderingarna
i samhället om alla människors lika värde. Det
är också själva motivet till brottet som är avgörande
för om det är ett hatbrott, inte den brottsliga
gärningen. De vanligaste brottsrubriceringarna
är ofredande och olaga hot, men det kan
också handla om misshandel och hets mot folkgrupp.
Hbt - samlingsbegrepp för homosexuella, bisexuella
och transpersoner. Transpersoner är i
sin tur ett samlingsnamn på könsöverskridare,
till exempel transvestiter och transsexuella.
Heteronormen - föreställningen att alla är heterosexuella
och att detta är det självklara och
önskvärda sättet att leva. En av utgångspunkterna
är förväntningar om manlighet och kvinnlighet
som varandras motsatser och komplement.
Heteronormativitet handlar om makt. Den
som tillhör normen har privilegiet att vara något
mer än sin sexuella läggning och har även makten
att bedöma vad som är annorlunda och icke
önskvärt. De som överskrider gränser för heterosexualitet
uppfattas som avvikande.
Heterosexualitet - förmåga att bli kär, förälskad
i och attraherad av en person av motsatt kön.
Homosexualitet - förmåga att bli kär, förälskad
i och attraherad av en person av samma kön.
Homofobi - en ideologi, en uppfattning eller en
medveten värdering som ger uttryck för en
starkt negativ syn på homosexualitet eller på
homo- och bisexuella människor.
Komma ut - en livslång process. En person
kommer ut vid varje nytt tillfälle då omgivningen
inte känner till personens sexuella läggning.
Begreppet härrör från engelskans ”coming out
of the closet”.
Sexuell läggning - heterosexualitet, homosexualitet
och bisexualitet.
Trakasserier - kan vara förolämpningar av en
person eller dennes familj. Det kan också exempelvis
vara utfrysning, undanhållande av
information eller fysiskt våld.
15