Ladda ner
Ladda ner
Ladda ner
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
- en vägledning för dig som arbetar med brotts-<br />
förebyggande verksamhet
Den här handboken har tagits fram av HomO<br />
Författare: Anna-Carin Jansson och Maria Jacobson<br />
HomO, 2008<br />
2
Introduktion<br />
Brottsförebyggande arbete och hantering av brottsoffer sker ofta på flera olika nivåer i en kommun. Frågorna<br />
berör också många olika yrkesgrupper. Den här handboken kan därför passa både för den som<br />
arbetar med att ta fram kommunens strategi för det brottsförebyggande arbetet och handlingspla<strong>ner</strong> med<br />
denna inriktning och för den som har en funktion inom någon brottsofferverksamhet, t.ex. utbildning i<br />
hatbrott. Förutom att fundera på bemötandet av homo- och bisexuella perso<strong>ner</strong> är det i arbetet viktigt att<br />
skapa förtroende för verksamheten.<br />
Texterna finns även tillgängliga på HomO:s Kommunwebb där du också hittar fullständiga länkar till ytterligare<br />
användbart material.<br />
3
I vardagen frodas hatet<br />
Hatbrott med homofobiska motiv sker ofta i vardagen.<br />
Vanligtvis handlar det om ofredande/olaga<br />
hot men även om våld. Förövarna är för<br />
det mesta under 20 år. De tillhör sällan – vilket är<br />
en vanlig uppfattning – en organisation som uttalat<br />
tar avstånd från homo- och bisexuella. Hatbrott<br />
är ett angrepp på det demokratiska samhället<br />
och ses därför som särskilt allvarliga. Förutom<br />
de skador och trauman som alla brottsoffer upplever,<br />
kränks också hatbrottsoffret i sin identitet.<br />
Dessutom skadar homofobiska hatbrott hela den<br />
grupp som brottet riktas mot och skapar rädsla i<br />
lokalsamhället.<br />
Det brottsförebyggande arbetet i kommu<strong>ner</strong>na<br />
behöver omfatta: stöd till brottsoffer, motverkande<br />
av homofobi och ett kritiskt ifrågasättande av<br />
antagandet att alla är heterosexuella, den så<br />
kallade heteronormen. Denna norm är så självklar<br />
att heterosexualitet, till skillnad från homo-<br />
och bisexualitet, knappt uppfattas som en sexuell<br />
läggning utan bara som det ”normala”. En konsekvens<br />
av denna domi<strong>ner</strong>ande föreställning är<br />
att homo- och bisexualitet görs till något ”avvikande”.<br />
Svenska och internationella hatbrottsforskare<br />
har identifierat heteronormen, som genomsyrar<br />
samhället och styr det sociala samspelet,<br />
som en övergripande bakomliggande orsak<br />
till homofobi.<br />
I de flesta kommu<strong>ner</strong> bedrivs någon form av<br />
brottsförebyggande arbete, ofta riktat mot skolan.<br />
Den är en betydelsefull arena eftersom skolans<br />
värdegrund utgår från alla människors lika värde<br />
och rätt till likvärdig behandling.<br />
Heteronormen är också en orsak till att våldet i<br />
samkönade parrelatio<strong>ner</strong> har kunnat förbli dolt så<br />
länge. Föreställningar om manlighet och<br />
kvinnlighet är knutna till heteronormen, vilken<br />
gör det svårt att se män som offer för våld i en<br />
nära relation och uppfatta kvinnor som förövare.<br />
Omgivningens okunskap om homo- och bisexuellas<br />
livsvillkor i allmänhet och om samkönade<br />
parrelatio<strong>ner</strong> i syn<strong>ner</strong>het bidrar till en social<br />
isolering av homo- och bisexuella. I sin tur kan<br />
detta leda till att homosexuella par är mer hänvisade<br />
till varandra än heterosexuella par som<br />
lever i enlighet med den sociala normen.<br />
Enligt FN:s Deklaration om grundläggande<br />
rättsprinciper för offer för brott och maktmissbruk<br />
ska alla offer, utan åtskillnad, behandlas<br />
med medkännande och respekt för sin värdighet.<br />
I Sverige har socialtjänsten sedan 2006 fått<br />
ett vidgat ansvar för brottsoffer och deras anhöriga.<br />
För att kunna ge perso<strong>ner</strong> utsatta för homofobiska<br />
hatbrott eller våld i samkönade parrelatio<strong>ner</strong><br />
samt deras anhöriga ett professionellt<br />
bemötande krävs insikter om heteronormen.<br />
Jag – en försökskanin?<br />
När jag träffade Sven kunde jag först inte tro min lycka. Jag var 45 och hade nästan slutat<br />
hoppas på att få uppleva kärlek. Vi flyttade snabbt ihop. Det var omtumlande, nästan som ett<br />
rus. Men så hände en sak efter några månader. En av mina äldsta vän<strong>ner</strong> skulle komma till<br />
stan på besök. Självklart fick han kinesa på min soffa – så har vi gjort i alla tider. Sven blev<br />
rasande. Skrek att han inte kunde lita på mig – varför ville jag ha en annan man i lägenheten?<br />
Det hjälpte inte att jag sa att David är heterosexuell.<br />
Bråken blev allt grövre. Han slog mig aldrig men kränkningarna och oförutsägbarheten gjorde<br />
att rädslan smög sig på. Ibland slog jag bort rädslan, inbillade mig att jag överdrev. Jag ville så<br />
gärna tro det. Och vi hade fortfarande korta stunder av värme och kärlek.<br />
När jag till slut ringde kommunens krisjour för män var jag i dåligt skick. Mannen som tog emot<br />
samtalet var lugnande. Jag fick en tid snabbt. När jag beskrivit mitt problem för honom sa han:<br />
”Tänk, jag har aldrig haft någon homosexuell man som klient förut. Så intressant.” Jag blev helt<br />
ställd. Var jag en försökskanin?<br />
4
Bara sånt ungdomar gör?<br />
Jag såg HENNE idag. Iskyla och heta vågor om<br />
vartannat. Jag vände tvärt och gick snabbt in i<br />
en butik. Det var länge sen nu – men ångesten<br />
var densamma. Minnena kom som blixtar i huvudet.<br />
Lisa och jag var bästisar. Konstigt nog<br />
var det aldrig henne jag blev kär i fast jag tyckte<br />
så mycket om henne. Det dröjde innan jag erkände<br />
för mig själv att jag inte var förtjust i någon<br />
kille. Försökte, men det stämde inte.<br />
Den första jag berättade för var Lisa. Och hon<br />
höll tyst. Där vi bodde var sånt inget man talade<br />
högt om. Men alla undrade ju varför inte jag blev<br />
ihop med någon kille – inte minst mina föräldrar.<br />
Det hörde ju till.<br />
När jag träffade Sirkka blev jag kär. På allvar.<br />
Jag började i gymnasiet och åkte buss till<br />
grannstaden. Där fanns en förening för homosexuella.<br />
Jag tog mod till mig och gick dit<br />
och…hon innebar lycka för mig – hon var så<br />
självklar och fick mig att också bli det. Men inte<br />
överallt – inte i skolan. När Sirkka och jag blev<br />
ihop förändrades Lisa. Hon började mer och<br />
mer umgås med andra. Hon sa det aldrig, men<br />
jag tror att hon tyckte att jag övergav henne.<br />
Efter en tid förstod jag att det gick rykten om<br />
mig. Eller rykten…folk kastade menande blickar,<br />
flinade och sa saker i stil med: ”har du fått ihop<br />
det med någon kille ännu?” En gång satt en<br />
porrbild på min skåpdörr och någon hade skrivit:<br />
Homofobiskt vardagsspråk<br />
”Bögjävel!” ”Hata flata!” Kränkande språkbruk<br />
om bland annat sexuell läggning har<br />
blivit vanligt på flera arenor, exempelvis i<br />
skolan. En studie från 2007, ”Verbal Abuse<br />
in School”, visar att det framförallt är populära<br />
killar som använder verbal aggression<br />
mot andra killar och mot tjejer. Den uttrycker<br />
både dominans, kontroll och heteronormativ<br />
maskulinitet – att man är en<br />
”riktig kille” med ”rätt” sorts sexuell läggning.<br />
Nedsättande ord om homo- och bisexuella<br />
riktas både mot enskilda perso<strong>ner</strong><br />
och används i allmänna sammanhang.<br />
Konsekvenserna av språkbruket är enligt<br />
undersökningen flera. Enskilda elever far<br />
illa, det skapar vantrivsel bland elever i<br />
allmänhet och alla elever blir medvetna om<br />
att det bara är heteronormen som gäller.<br />
Läs hela undersökningen på: www.ki.se<br />
”vill du ha ett skjut?” Jag gick till kuratorn – men<br />
hon sa att det är sån’t ungdomar gör och att jag<br />
inte skulle ta det personligt.<br />
Den där fredagen hade jag glömt en bok i mitt<br />
skåp. En grupp killar stod i närheten. När jag<br />
gick förbi sa en av dem: ”Hörudu, hur gör ni<br />
flator när ni knullar?” Jag försökte att skynda på<br />
men blev <strong>ner</strong>vös och började fumla och gruppen<br />
kom närmare. Plötsligt drog killen <strong>ner</strong> mig på<br />
golvet: ”Nu ska du få smaka kuk”, sa han. Det<br />
gick så snabbt att jag inte fattade vad som hände.<br />
”Hjälp till och håll henne”. Några höll i mina<br />
ben. Jag var stum, kunde inte ropa på hjälp. Då<br />
såg jag räddningen: Lisa kom gående. ”Liisa”<br />
skrek jag ”hjälp mig!” och jag började sparka<br />
och streta emot. De andra såg på. Flabbade.<br />
”Liisa, hjäällp!” skrek jag igen. Hon gick bara<br />
förbi. Tittade inte ens åt mitt håll. Jag kunde inte<br />
fatta det. En vaktmästare kom springande och<br />
jag var räddad, för stunden.<br />
Den händelsen följdes av fler, men inte så våldsamma.<br />
Nu, många år senare, förstår jag att det<br />
var ett hatbrott, men då på 1980-talet, visste<br />
ingen vad det var. Killen har jag mött några<br />
gånger och det är fruktansvärt – men Lisa klarar<br />
jag inte av att möta. Hennes svek kändes värre.<br />
”Vi tolererar alla här”<br />
Tolerans och acceptans innebär för de<br />
flesta något fint. Men är tolerans i alla<br />
sammanhang ett odelat positivt ord? Vem<br />
har möjlighet att tolerera vem? Är det skillnad<br />
på att vara tolerant och att bli tolererad?<br />
Kan till exempel en homosexuell person<br />
uttrycka sin tolerans genom att säga:<br />
”Clara, jag har inget emot att du gifter dig<br />
med en man. För mig är det helt okej att du<br />
gillar män.” Samma sak gäller ordet acceptans.<br />
Skulle en heterosexuell person kunna<br />
få höra: ”Här är du välkommen, vi accepterar<br />
alla hur de än är.” Ömsesidig respekt<br />
utgår från ett jämbördigt möte.<br />
5
Stereotyp bild i medierna<br />
När media skildrar hatbrott handlar det ofta om<br />
den homosexuelle mannen som slås ned utanför<br />
en gayklubb av ett gäng extremister. Forskningen<br />
visar dock en mer nyanserad bild. Hatbrotten<br />
består vanligen av hot, verbala trakasserier och<br />
förtal.<br />
Gärningsmännen har sällan uttalade politiska<br />
ståndpunkter. Angriparna finns i vardagen och<br />
allmän plats är en vanlig brottsplats, men det är<br />
också skolan, arbetsplatsen och hemmet, visar<br />
rapporterna ”En studie av homofoba hatbrott i<br />
Sverige” av Eva Tiby, och ”Hatbrott 2006” av<br />
Tove Sporre, Klara Klingspor, Jennie Wigerholt.<br />
Eva Tibys studie hittar du på:<br />
http://intolerans.levandehistoria.se<br />
Unga män vanliga våldsförövare<br />
Under 2006 polisanmäldes 3 259 brott med hatbrottsmotiv.<br />
Homofobiska hatbrott utgör den<br />
näst största kategorin till antalet, visar Brå:s<br />
rapport Hatbrott 2006, där samtliga polisanmälningar<br />
studerats. Den största kategorin är främlingsfientliga<br />
hatbrott. De flesta misstänka förövare<br />
är män. Drygt 50 procent är 20 år eller<br />
yngre. De fem vanligaste brottskategorierna är<br />
olaga hot/ofredande, våldsbrott, ärekränkning,<br />
hets mot folkgrupp och skadegörelse.<br />
Läs hela Hatbrott 2006 på: www.bra.se<br />
HAR DU TÄNKT PÅ…<br />
… att tystnad och<br />
osynliggörande också<br />
gör ont?<br />
Skolan som brottsplats<br />
Hatbrott med homofobiska motiv sker<br />
även i skolan. Under 2006 begicks nio<br />
procent av dessa brott i skolan, enligt<br />
Brottsförebyggande rådet, Brå. För att ett<br />
brott ska räknas som hatbrott ska förövaren<br />
tillhöra en definierad majoritetsgrupp<br />
och offret en definierad minoritetsgrupp.<br />
Både elever och lärare utsätts för hatbrott.<br />
Det kan handla om allt från våld till skadegörelse,<br />
men de vanligaste är ofredande<br />
och olaga hot.<br />
Läs Brå:s rapport på: www.bra.se<br />
Strukturer bakom hatbrott<br />
En mindre del av de homofobiska hatbrotten<br />
begås av anhängare till vit makt-ideologi. Den<br />
stora andelen brott sker i vardagen. Det betyder<br />
att det inte enkelt går att identifiera potentiella<br />
förövare. Det kan vara skoleleven som skriker<br />
”jävla bög” eller gänget på gatan som trakasserar<br />
två kvinnor som går hand i hand.<br />
Frågan som forskare av olika slag brottas med<br />
är vad det är i vardagen som möjliggör hatbrott<br />
med homofobiska motiv. En kunskapsinventering<br />
– ”Det är inte vad extremisterna tycker utan<br />
vad den stora majoriteten gör” – pekar på flera<br />
samverkande faktorer som kan förklara bakgrunden<br />
till homofobi och i förlängningen hatbrott.<br />
Heteronormen beskrivs som en stark faktor,<br />
ibland talas till och med om heteronormativ<br />
brottslighet för att betona att det finns samhällstrukturer<br />
som bidrar till brotten. Föreställningar<br />
om könsidentitet bidrar också.<br />
Exempelvis genusforskningen pekar på ett förakt<br />
för det som bryter mot normer om kvinnlighet<br />
och manlighet. En annan faktor är den allmänna<br />
okunskapen om sexualitet och sexuell läggning.<br />
I forskarsamhället finns en tendens att se homofobi<br />
som en brist på kunskap i majoritetssamhället<br />
snarare än som ett uttryck för enskilda individers<br />
intolerans. Läs hela rapporten på:<br />
www.homo.se
Se igenom härskarteknikerna<br />
Hur kan man undvika att ett brottsoffer som<br />
söker professionell hjälp stöter på ytterligare<br />
problem? Om personen som blivit utsatt är<br />
homo- eller bisexuell är det extra viktigt att inte<br />
bli ifrågasatt eller osynliggjord på grund av sin<br />
sexuella läggning. Den norska socialpsykologen<br />
Berit Ås har identifierat de sex vanligaste<br />
härskarteknikerna. De kan vara såväl avsiktliga<br />
som oavsiktliga. Härskarteknikerna finns både<br />
på individuell och på samhällelig nivå. Genom<br />
att vara medveten om härskarteknikerna kan<br />
den professionella yrkesutövaren underlätta för<br />
den utsatta att våga berätta om vad som hänt<br />
och undvika ytterligare stigmatisering av dessa<br />
perso<strong>ner</strong>.<br />
OSYNLIGGÖRANDE<br />
Att tysta eller marginalisera perso<strong>ner</strong> genom att<br />
ignorera dem. Att alltid i alla sammanhang utgå<br />
ifrån att alla är heterosexuella är ett sätt att<br />
osynliggöra homo- och bisexuella. I mötet med<br />
brottsoffer riskerar man att missa att det kan<br />
röra sig om hatbrott med homofobiskt motiv eller<br />
våld i en nära relation om inte sexuell läggning<br />
uppmärksammas. I sin tur kan det leda till att<br />
den utsatta inte får adekvat stöd.<br />
FÖRLÖJLIGANDE<br />
Att framställa någons argument, en person eller<br />
grupp, som oviktig eller löjlig. Jonas tar kontakt<br />
med kommunens familjerådgivning för att få<br />
hjälp att reda ut sin och Jamals kris. Bråken blir<br />
allt våldsammare och han börjar bli rädd. Men<br />
han möter ingen förståelse för situationens allvar.<br />
I stället får han rådet att försöka klara ut det<br />
hela själv – en vuxen man borde väl kunna ta<br />
hand om en sådan situation. Går det över styr<br />
får han väl ringa polisen.<br />
UNDANHÅLLANDE AV INFORMATION<br />
Att utestänga eller marginalisera någon genom<br />
att undanhålla väsentlig information. Kommu<strong>ner</strong>na<br />
ska erbjuda alla invånare stöd och hjälp<br />
vid behov. Ofta saknas lättillgänglig information<br />
som är relevant för homo- och bisexuella på<br />
kommu<strong>ner</strong>nas hemsidor, exempelvis telefonnummer<br />
till jour- och krisverksamhet för både<br />
hatbrottsoffer och utsatta för våld i samkönade<br />
parrelatio<strong>ner</strong>.<br />
DUBBELBESTRAFFNING<br />
Att försätta någon i en situation där den nedvärderas<br />
och bestraffas oavsett vilket handlingsalternativ<br />
personen väljer. En åsikt kan vara: om<br />
homo- och bisexuella inte lever öppet är det inte<br />
konstigt att folk har fördomar och tycker illa om<br />
homosexuella. En annan: om alla homosexuella<br />
springer runt och ”skyltar” med sin läggning är<br />
det inte konstigt att folk blir störda och tycker illa<br />
om dem.<br />
PÅFÖRANDE AV SKULD OCH SKAM<br />
Att få någon att skämmas för sina egenskaper<br />
eller att antyda att något de utsätts för är deras<br />
eget fel. Påförande av skuld och skam sker<br />
genom förlöjligande och dubbelbestraffning. Det<br />
behöver inte alltid ske genom ord; även kroppsspråk<br />
och ansiktsuttryck kan förmedla ett ifrågasättande<br />
av ett brottsoffer. Risken för en andra<br />
utsatthet är stor om ett brottsoffer blir ifrågasatt.<br />
Ett exempel är om en homosexuell mans ”livsstil”<br />
antyds vara orsaken till att han utsatts för<br />
brott.<br />
OBJEKTIFIERING<br />
Att bli sedd och värderad enbart som ett objekt,<br />
eller när en individ får representera en hel grupp<br />
som värderas utifrån stereotypa föreställningar.<br />
En vanlig föreställning är att homo- och bisexuella<br />
är så mycket mer ”sexuella” än heterosexuella.<br />
En annan att homosexuella – särskilt män<br />
– är överdrivet känsliga. Underförstått att homosexuella<br />
tycker sig bli utsatta för hatbrott beror<br />
på att ”de inte tål vanliga ’skämt’.” I själva verket<br />
finns det ett stort mörkertal eftersom homo- och<br />
bisexuella som utsatts för hatbrott inte vågar<br />
anmäla.<br />
Läs mer om härskartekniker och bekräftelsetekniker<br />
på exempelvis: www.su.se<br />
7
Det sägs att…<br />
I samhället finns starka åsikter, föreställningar<br />
och fördomar om homo- och bisexualitet. Om de<br />
inte granskas tenderar de att bli ”sanningar”.<br />
Testa ditt kritiska sinnelag. Håller följande resonemang?<br />
DET SÄGS ATT… om ett homosexuellt par går<br />
hand i hand på öppen gata ber de nästan om<br />
problem. Om man är rädd för att få stryk kan<br />
man ju vara lite diskret.<br />
SANNING: Det är en uppfattning som grundas i<br />
att andra än heterosexuella inte har rätt att visa<br />
sin kärlek – om de visar den uppfattas det inte<br />
som en kärleksbetygelse utan som en provokation.<br />
DET SÄGS ATT…våld i parrelatio<strong>ner</strong> inte förekommer<br />
bland homosexuella. ”Vi har aldrig haft<br />
någon sökande som varit homo- eller bisexuell<br />
på vår krisjour.”<br />
SANNING: Tystnad tas ofta som intäkt för att<br />
något inte existerar. Heteronormen osynliggör<br />
homo- och bisexuella i stort, våldet i samkönade<br />
relatio<strong>ner</strong> ännu mer. Fram tills helt nyligen har<br />
samhället inte ens haft kunskap om att det förekommer<br />
våld i samkönade parrelatio<strong>ner</strong>.<br />
DET SÄGS ATT…lesbiska par inte slåss. Kvinnor<br />
har lärt sig att lösa konflikter genom samtal.<br />
SANNING: Föreställningar om kvinnlighet och<br />
manlighet styr hur våldet tolkas. Kvinnor antas<br />
vara mer fridsamma – men kan utöva lika grovt<br />
våld som män. Män antas vara aggressiva –<br />
men kan själva bli offer.<br />
DET SÄGS ATT… karlar inte behöver skyddat<br />
boende!! Om en man blir slagen kan han väl<br />
försvara sig.<br />
SANNING: Den så kallade boxningsringsmyten<br />
innebär att våldet i samkönade relatio<strong>ner</strong> omtolkas<br />
och värderas på ett annat sätt än våld i<br />
heterosexuella relatio<strong>ner</strong>. Det tolkas som ett<br />
slagsmål på lika villkor. Kvinnor tros inte kunna<br />
skada någon i någon större omfattning och män<br />
antas kunna ta vara på sig själva. I själva verket<br />
följer våldet samma mönster som i heterosexuella<br />
relatio<strong>ner</strong>: normaliseringsprocess, isolering,<br />
skuld och skamkänslor, förnekelse, stunder av<br />
värme och kärlek och rädsla.<br />
DET SÄGS ATT…bara för att en bög blir misshandlad<br />
behöver det inte handla om hatbrott.<br />
Han kan ju ha betett sig illa.<br />
SANNING: Naturligtvis kan det handla om ett<br />
regelrätt bråk. Men om ett brott kan härledas till<br />
gärningsmannens hat mot homo- och bisexuella<br />
människor kan det röra sig om ett homofobiskt<br />
hatbrott.<br />
DET SÄGS ATT… det inte är vem som helst<br />
som begår hatbrott. Det är nazister som håller<br />
på med sådant.<br />
SANNING: Enligt statistik från Brottsförebyggande<br />
rådet är ungefär 10 procent av anmälda<br />
homofobiska hatbrott ideologiskt motiverade,<br />
dvs. de motiveras av gärningspersonens högerextrema<br />
åsikter eller nationalsocialistiska ideologi.<br />
Den helt övervägande delen av hatbrott<br />
riktade mot homo- och bisexuella utförs alltså av<br />
”vanliga” människor. Brotten sker mestadels på<br />
allmän plats, via nätet, sms och telefon, i hem-<br />
eller skolmiljö.<br />
8
Riskbedömning till vardags<br />
Hatbrott med homofobiska motiv utgör ett angrepp<br />
mot de mänskliga rättigheterna och de<br />
grundläggande samhällsvärderingarna om alla<br />
människors lika värde och rättigheter. För individen<br />
innebär brottet ett angrepp mot hennes<br />
identitet, värdighet, kultur och samlevnadsform.<br />
Forskning tyder också på att homo- och bisexuella<br />
som utsatts för homofobiska hatbrott är<br />
traumatiserade under längre tid efter brottet än<br />
de som utsatts för likartade brott utan homofobiskt<br />
motiv. Dessutom späds traumat på av homofobin<br />
i samhället och den heteronormativa<br />
exkluderingen av homo- och bisexuella, visar<br />
amerikanska studier.<br />
I Sverige konstateras i en uppsats från 2006 att<br />
de homosexuella män som ingick i studien begränsar<br />
sig själva på olika vis, exempelvis genom<br />
att undvika visst umgänge, vissa platser<br />
eller situatio<strong>ner</strong>. Man kan säga att de gör en<br />
påtvingad riskbedömning inför varje ny situation,<br />
utifrån omgivningens förväntade reaktio<strong>ner</strong> på<br />
deras sexuella läggning.<br />
Psychological sequelae of hate crime victimization<br />
among lesbian, gay, and bisexual adults.<br />
Journal of Consulting and Clinical Psychology,<br />
Herek, G.M., Gillis, J.R., & Cogan, J. C. 1999.<br />
Utanför den underbara bubblan - Homosexuellas<br />
upplevelser av våld, Jenni Pira, 2006, se:<br />
www.uppsatser.se<br />
Hatbrottsjourer<br />
Under 2007 och 2008 satsar Polisen i<br />
Stockholms län extra mycket på hatbrott<br />
genom ett projekt med en hatbrottsjour i<br />
Stockholms in<strong>ner</strong>stad. Hatbrottsjouren<br />
kontaktas direkt när ett hatbrott skett och<br />
åker till brottsplatsen för att ta upp polisanmälan<br />
och hålla förhör med alla inblandade.<br />
RFSL har en brottsofferjour för hbtperso<strong>ner</strong><br />
som utsatts för våld, hot, trakasserier<br />
eller hatbrott. Tel 020-34 13 16 eller<br />
e-post till: boj@rfsl.se<br />
Rädsla hindrar anmälan<br />
I polisens ”Handledning för att förbättra stödet<br />
till offer för homofobiska brott” identifieras faktorer<br />
som gör offer för homofobiska brott tveksamma<br />
att anmäla brottet. Bland dessa finns:<br />
Rädsla för upprepade brott eller hämnd<br />
Rädsla för att få sitt privatliv utlämnat<br />
och komprometterat<br />
Rädsla för att bli ”outade”; det vill säga<br />
hotas med att få sin sexuella läggning<br />
avslöjad för t.ex. den egna familjen eller<br />
för arbetsgivaren<br />
För flyktingar eller för dem som ännu<br />
inte fått permanent uppehållstillstånd i<br />
landet; en allmän rädsla för att ”hamna<br />
i myndigheternas register” och därmed<br />
riskera att bli utvisade<br />
Problem/barriärer på grund av kulturella<br />
och/eller språkliga svårigheter/handikapp.<br />
Okunniga offer<br />
Ofta vet en person inte om att det hon eller<br />
han utsatts för klassas som hatbrott eller<br />
att det överhuvudtaget är brottsligt. Därför<br />
behöver även potentiella offer mer kunskap<br />
om hatbrott. Det framgår av inventeringen<br />
”Offer för hatbrott – vad har gjorts och vad<br />
kan förbättras?” Rapporten visar att alla<br />
aktörer – i såväl rättssystemet som på<br />
kommunal nivå – som möter offer för hatbrott<br />
behöver mer utbildning. Dessutom<br />
visar rapporten att många ideella organisatio<strong>ner</strong><br />
som arbetar med brottsoffer och<br />
brottsförebyggande, behöver hjälp med att<br />
utforma en ansökan om medel för att finansiera<br />
sina projekt.<br />
Brottsofferfonden skall satsa extra på att<br />
stödja arbetet med sådana ansökningar.<br />
Offer för hatbrott finns på:<br />
www.brottsoffermyndigheten.se<br />
Gå på djupet<br />
Kalmar län toppar hatbrottsstatistiken i landet<br />
och är ett samhälle där unga homosexuella drar<br />
sig för att gå ut på krogen av rädsla för att få<br />
uttryck som ”bögjävel” slängda efter sig. Därför<br />
har man nu valt att initiera projektet ”Skrapa på<br />
ytan”, som startade hösten 2007. Kommunen<br />
samarbetar med Brottsofferjouren, RFSL och<br />
polisen. Syftet med projektet är bland annat att<br />
utbilda stödperso<strong>ner</strong> till offer för hatbrott och att<br />
öka kunskapen om hatbrott och livsvillkoren för<br />
homo- och bisexuella. Läs mer om Skrapa på<br />
ytan på: www.brottsoffermyndigheten.se
När kärleken övergår i våld<br />
Tänk situationen: Du har blivit utsatt för våld i<br />
din relation under lång tid. Du är rädd, förtvivlad.<br />
Till slut har du tagit mod till dig att ringa till en<br />
jourverksamhet för att få hjälp. Då säger personen<br />
du talar med: Jasså, är du lesbisk…jaha…hur<br />
funkar det? Situationen är tillspetsad.<br />
Men ett problem för lesbiska hjälpsökande<br />
kan vara att nyfikenhet på den sexuella<br />
läggningen hamnar i fokus – inte våldet. Det<br />
säger Jenny Nordh, som arbetar på hbt-jouren i<br />
Norrköping.<br />
Hbt-jouren har funnits på Kvinnojouren i Norrköping<br />
i ett år. Dit kan lesbiska och bisexuella<br />
kvinnor ringa på ett speciellt journummer, som<br />
inte är detsamma som det allmänna kvinnojoursnumret.<br />
– Vi har, säger Jenny Nordh, också gått ut<br />
med att det är lesbiska som svarar i hbttelefonen.<br />
Vi tror att det förenklar tills alla jourkvinnor<br />
i landet har större kunskap om heteronormen,<br />
sexuell läggning och samkönade parrelatio<strong>ner</strong>.<br />
Då vet de som kontaktar oss att vi till<br />
exempel kän<strong>ner</strong> till hur det är att leva i garderoben:<br />
att smussla och dölja i olika grad. Vi kän<strong>ner</strong><br />
till komma ut-processen och samhällets<br />
fördomar mot homo- och bisexuella.<br />
– Tröskeln för alla kvinnor som är utsatta för<br />
våld i nära relatio<strong>ner</strong> att söka hjälp är hög. För<br />
lesbiska kan den vara ännu högre. När man<br />
äntligen vågar så ska man inte behöva möta<br />
någon som blir mer nyfiken på vad det innebär<br />
att leva i en lesbisk parrelation, än själva våldssituationen.<br />
Jenny Nordh menar att målet är att alla som<br />
arbetar i jourverksamhet använder ett könsneutralt<br />
språk. ”Part<strong>ner</strong>” är ett bra exempel. I stället<br />
för att fråga efter mannen, fråga efter part<strong>ner</strong>n.<br />
På hbt-jouren i Norrköping erbjuds exakt samma<br />
hjälp till lesbiska, bisexuella och heterosexuella<br />
kvinnor. Våldet mellan samkönade par<br />
följer samma mönster som mellan heterosexuella<br />
par.<br />
– I den sociala sektorn och inom vården florerar<br />
vissa myter om homo- och bisexuellas parrelatio<strong>ner</strong>.<br />
Boxningsringsmyten är en – att paret är<br />
jämstarkt. Föreställningar om manligt och kvinnligt<br />
kan också hindra förståelsen av våldet. Det<br />
finns ett grundantagande om att män är förövare<br />
och kvinnor är offer, som en del av<br />
heteronormen. Att kvinnors systerskap förhindrar<br />
våld är en annan myt.<br />
Andra aspekter på bemötande är missriktad<br />
hänsyn och välvilja. Av hänsyn ställer man inga<br />
frågor när en homosexuell kvinna tar kontakt.<br />
Det finns fortfarande ett tabu kring samkönade<br />
parrelatio<strong>ner</strong>.<br />
Den sexuella läggningen<br />
hamnar ofta<br />
omotiverat i fokus,<br />
menar Jenny Nord.<br />
Jenny Nordhs tips till yrkesutövare som möter<br />
våldsutsatta:<br />
• Skaffa utbildning om heteronormen och sexuell<br />
läggning och dess betydelse för bemötande<br />
• Använd ett könsneutralt språk<br />
• Var inte rädd för att ställa frågor<br />
• Försäkra dig om att hjälpsamma ”väninnor”<br />
inte är förövare<br />
• Synliggör att alla är välkomna, på hemsidan<br />
och i annan information<br />
t var det enda möjliga; att leva som homo-<br />
många av barnen för allt som avviker från killemöter-tjej-normen?<br />
– Skolan ska visa på allas lika värde och rättigheter,<br />
oavsett olikheter. För att det ska bli en<br />
skola för alla måste de vuxna i skolan hjälpa till<br />
att öppna dörrar – inte stänga till.<br />
10
Gör heteronormen synlig – och förhindra brott<br />
Heteronormen och homofobiska hatbrott är två<br />
sidor av samma mynt. Heteronormen talar om<br />
för oss hur vi ska vara – och de som bryter<br />
mönstret riskerar att utsättas för homofobiska<br />
hatbrott. Det säger Eva Tiby, docent i kriminologi<br />
vid Stockholms universitet, som är specialiserad<br />
på homofobiska hatbrott.<br />
Eva Tiby har undersökt homofobiska hatbrott<br />
på olika sätt sedan mitten av 1990-talet. Hon<br />
har bland annat tittat på hur vanliga de är, på<br />
olika brottstyper och var brotten sker. Under<br />
2007 och 2008 studerar hon närmare vilka gärningsmännen<br />
till dessa brott är.<br />
Homofobiska hatbrott är tacksamma ur mediesynpunkt.<br />
Där finns ”kittlande” ingredienser;<br />
sexuell läggning, hat och brott. Ofta återges de<br />
grövsta brotten och som mediekonsument kan<br />
man få intrycket att hatbrott med homofobiska<br />
motiv ökar. Men är det så?<br />
– Studierna och mätmetoderna är inte heltäckande,<br />
säger hon. Men utifrån den forskning<br />
och de mätningar vi har i Sverige, gjorda av<br />
Säkerhetspolisen och Brottsförebyggande rådet,<br />
ser vi en ökning. Det kan bero på att de som<br />
utsätts nu faktiskt har en term för vad de råkat<br />
ut för och polisanmäler. Men det tycks också<br />
bero på en faktisk ökning – framför allt av de<br />
brott jag kallar för varjedags-brott. Hon tar pyramidfiguren<br />
till hjälp för att beskriva hur de<br />
homofobiska brotten ser ut.<br />
– Högst upp finns mord. De är inte så många<br />
men de finns. I mellanskiktet finns exempelvis<br />
misshandel. På botten av pyramiden finns den<br />
stora mängden brott – förolämpningar, trakasserier,<br />
hot, mobbning, skadegörelse.<br />
– Ibland skymmer mediebilden av det råa<br />
våldsamma hatbrottet sikten för det som<br />
inträffar varje dag, i skolor, på arbetsplatser eller<br />
på allmän plats.<br />
I stället för termen homofobiska hatbrott talas<br />
det ibland om heteronormativa brott. Bland dem<br />
som begår hatbrott domi<strong>ner</strong>ar inte perso<strong>ner</strong><br />
som tillhör en organisation med uttalad homofobisk<br />
ideologi – utan förövarna finns bland skolkamrater,<br />
i nöjeslivet, på nätet – i vardagen.<br />
Brotten är en följd av heteronormens statusordning<br />
som gör det legitimt att behandla dem som<br />
bryter mot normen på nedsättande och kränkande<br />
sätt.<br />
Det är viktigt att<br />
lyssna på ungdomarna<br />
för att få<br />
kunskap menar<br />
Eva Tiby, docent i<br />
kriminologi vid<br />
Stockholms universitet.<br />
– Det diskuteras om den homofobiska jargong<br />
som finns till exempel bland vissa ungdomar<br />
bara är harmlösa uttryck och att det inte ligger<br />
skadligt uppsåt bakom. Man kan då fundera<br />
över varför ett ord som ”bögjävel” är så pass<br />
vanligt. Ord som ”heterojävel” hörs inte lika ofta.<br />
En del skolor har infört nolltolerans mot kränkande<br />
språkbruk - vilket är en markering, säger<br />
Eva Tiby. Men det räcker inte att förbjuda – man<br />
måste också förklara varför. Och ta reda på<br />
varför språkbruket används genom ”att sätta<br />
upp en spegel” framför dem som använder det.<br />
– Jag tänker på de tonåringar som till en början<br />
kän<strong>ner</strong> sig glada, fria och stolta över sin<br />
homo- eller bisexuella läggning men som varje<br />
dag får höra nedsättande ord. Det är lätt att<br />
sätta en skamstämpel på en människa.<br />
I mötet med offer för hatbrott är medvetenhet<br />
om heteronormen – den för givet tagna föreställningen<br />
att heterosexuell läggning är det<br />
normala och naturliga – en grundförutsättning.<br />
Ingen vill verka fördomsfull men normen är inpräntad<br />
sedan barnsben och behöver göras<br />
synlig.
– För en tid sedan utbildade jag kring hatbrott<br />
för socialtjänsten i en kommun. Någon sa: ”Det<br />
är svårt nog att ta hand om normala brottsoffer.”<br />
Det är ingen illvilja bakom ett sådant uttalande,<br />
utan brist på självreflektion och kunskap – som<br />
går att åtgärda.<br />
Eva Tibys tips till personal som arbetar i socialtjänst,<br />
med ungdomar, i brottsförebyggande<br />
verksamhet och som möter offer för homofobiska<br />
brott:<br />
Titta på dig själv. Vilka värderingar har<br />
du och vilka signaler sänder du ut?<br />
När du ställs inför ett brott, tänk då:<br />
Hade detta hänt OM INTE personen<br />
hade varit homo- eller bisexuell?<br />
Våld i nära relatio<strong>ner</strong><br />
De finns – men de är osynliggjorda och utan<br />
samhällets stöd. Homo- och bisexuella ungdomar<br />
som utsätts för hedersrelaterat våld på<br />
grund av sexuell läggning är mycket utsatta.<br />
Ungdomarna är osynliga för de vuxna som de<br />
kommer i kontakt med. Det visar en kartläggning<br />
som RFSL Rådgivningen Skåne utförde på<br />
uppdrag av Länsstyrelsen i Skåne län 2004.<br />
Homo- och bisexuella ungdomar kan riskera<br />
våld, hot och utfrysning av sina familjer och<br />
släktingar – oberoende av vilken kategori ungdomens<br />
familj och släkt tillhör. Samtidigt lyser<br />
råd, stöd och åtgärder riktade mot denna grupp<br />
nästan totalt med sin frånvaro. Kartläggningen<br />
slår bland annat fast att det varken inom socialtjänsten,<br />
på ungdomsmottagningar eller hos<br />
polisen finns någon särskild beredskap för den<br />
här gruppen ungdomar.<br />
Psykologisk kontroll och isolering<br />
Homo- och bisexuella kvinnor och män har upplevt<br />
våld i en nuvarande eller tidigare nära parrelation,<br />
visar rapporten ”Våldsamt lika och olika<br />
- om våld i samkönade relatio<strong>ner</strong>" av Carin<br />
Holmberg och Ulrika Stjernqvist. Studien är ett<br />
pionjärarbete med ambitionen att kartlägga<br />
”Varför är det svårare att<br />
prata om män som blir<br />
slagna av sina män, än om<br />
män som blir slagna av<br />
främlingar i krogkön? ”<br />
Utelämna inga offergrupper i projekt eller<br />
undervisning om hatbrott och mänskliga<br />
rättigheter. I Sverige finns mer<br />
forskning att tillgå om hatbrott med homofobiska<br />
motiv än forskning om hatbrott<br />
med rasistiska motiv.<br />
Lyssna på ungdomarna och ta reda på<br />
vad som rör sig i dem kring frågor som<br />
rör sexuell läggning och heteronormen.<br />
På NOVA - Norsk institutt for forskning<br />
om oppvekst, velferd og aldring finns<br />
rapporten ”Vold mot lesbiske og homofile<br />
tenåringar” som beskriver bland annat<br />
hur diskrimi<strong>ner</strong>ing och våld bland<br />
tonåringar ser ut. Se: www.nov.no<br />
och förklara detta våld. Bland annat framkom att<br />
det var flest lesbiska kvinnor som var utsatta för<br />
psykologisk kontroll i det förhållande man hade<br />
när studien gjordes. Homosexuella män var<br />
något mer än lesbiska utsatta för psykologisk<br />
isolering. Fysiskt våld drabbade fler homosexuella<br />
män än lesbiska, men också bisexuella<br />
kvinnor rapporterade stor utsatthet för fysiskt<br />
våld av såväl manliga som kvinnliga part<strong>ner</strong>.<br />
Författarna konstaterar att våldet i samkönade<br />
relatio<strong>ner</strong> liknar det som kvinnor utsätts för i<br />
heterosexuella relatio<strong>ner</strong>. Med en viktig skillnad<br />
– den homosexuella relationen måste också<br />
förstås i förhållande till det omgivande samhällets<br />
heteronormativitet och homofobi.<br />
Rapporten kan beställas hos Centrum för genusstudier,<br />
Stockholms universitet, tel: 08 - 16<br />
22 22, eller aulikki.cederholm@kvinfo.su.se.<br />
Läs mer om rapporten och hedersrelaterat våld<br />
riktat mot homo- och bisexuella ungdomar på:<br />
www.heder.nu<br />
Könsneutralt språk skapar förtroende<br />
För att kunna upptäcka och stödja perso<strong>ner</strong><br />
som utsätts för våld i samkönade relatio<strong>ner</strong><br />
krävs att socialtjänsten ställer könsneutrala<br />
frågor i utredningen. Ett sätt för socialsekreterare<br />
att få kvinnor och män som inte är<br />
heterosexuella att berätta vad som har hänt<br />
är att uttrycka sig könsneutralt i termer av<br />
part<strong>ner</strong> eller f.d. part<strong>ner</strong>. Förutsättningen för<br />
att få korrekt information ökar därmed, enligt<br />
Socialstyrelsens lägesrapport ”Sexuell läggning<br />
och bemötande i socialtjänsten”.<br />
Läs mer på: www.sos.se<br />
12
Litteratur- och länktips<br />
Handledning för brottsofferstödjare<br />
Hatbrott påverkar hela lokalsamhället, förutom<br />
naturligtvis brottsoffren. När våld och trakasserier<br />
riktas mot människors identitet ökar rädslan<br />
för att andra ska drabbas påtagligt. Därför har<br />
polisen utarbetat en ”Handledning för att förbättra<br />
stödet till offer för homofobiska brott”. Den<br />
kan med fördel användas även av socialtjänsten<br />
och brottsförebyggande verksamheter. Där finns<br />
bland annat riktlinjer för hur man professionellt<br />
bemöter offer för homofobiska brott. Till exempel<br />
genom att undvika att lägga egna värderingar<br />
på det som inträffat och undvika stereotypa<br />
uttryck om homo- och bisexuella samt, om man<br />
är osäker på hur ord som bög och flata ska användas,<br />
undvika dem. Hela handledningen finns<br />
på: www.polisen.se<br />
Krock eller möte?<br />
Hur gör man principerna<br />
om alla människors<br />
lika värde till praktik? I<br />
boken ”Krock eller<br />
Möte, Om professionellt<br />
bemötande och heteronormen”<br />
sätts sexuell läggning och heteronormativitet i<br />
fokus när det gäller bemötande av klienter, kunder,<br />
vårdtagare och patienter. Där finns praktiska<br />
exempel och verktyg för den som vill bli ännu<br />
bättre i sitt jobb. Boken kan beställas kostnadsfritt<br />
på: www.frittfram.se<br />
Handbok om part<strong>ner</strong>våld<br />
Hur bemöter man en kvinna som blivit slagen av<br />
sin kvinnliga part<strong>ner</strong>? Hur tar man av sig de<br />
heteronormativa glasögonen? Vad händer med<br />
barnen om förövaren är den biologiska modern<br />
till de gemensamma barnen? Sveriges kvinnojourers<br />
riksförbund, SKR, har i samarbete med<br />
RFSL, gett ut handboken ”Våld i samkönade<br />
relatio<strong>ner</strong>”. Den riktar sig till socialtjänst, brottsförebyggande<br />
råd och andra berörda myndigheter<br />
samt kvinnojourer och hbt-jourer. Handboken<br />
redogör bland annat för myter om homosexuella,<br />
bisexuella och transperso<strong>ner</strong>, part<strong>ner</strong>våld<br />
och vårdnadstvister. Beställ boken på Premiss<br />
förlag.<br />
Det syns inte utanpå men känns inuti<br />
En skrift om heteronormen och diskrimi<strong>ner</strong>ing i<br />
hälso- och sjukvården. Den vänder sig till verksamma<br />
inom hälso- och sjukvården och vill<br />
skapa diskussion om heteronormativitet, sexuell<br />
läggning och diskrimi<strong>ner</strong>ingens effekter på patienter,<br />
bland anhöriga och personal.<br />
”Det syns inte utanpå<br />
men känns inuti” kan<br />
användas inom ramen<br />
för arbetsmiljöutbildning,<br />
kompetens-<br />
och ledarskapsutbildning<br />
och annan<br />
vårdinriktad utbildning.<br />
<strong>Ladda</strong> <strong>ner</strong> HomO:s<br />
skrift om heteronormen<br />
och diskrimi<strong>ner</strong>ing i<br />
hälso- och sjukvården på: www.homo.se<br />
En studie av homofoba hatbrott i<br />
Sverige<br />
Vad menas med ett homofobiskt hatbrott och<br />
menar alla samma sak? Rapporten, som är<br />
framtagen av Forum för levande historia, är<br />
resultatet av en studie som trängt in i polismaterialet<br />
och gått bakom siffrorna för att söka mer<br />
kunskap om den homofobiska hatbrottsligheten.<br />
Se: www.levandehistoria.se<br />
Kärlekens pris – en antologi om homofobi<br />
och heteronormativitet<br />
Homofobi och heteronormativitet går hand i<br />
hand. Och precis som under nazismen är det<br />
många som betalar ett högt pris för sin rätt att<br />
älska och få vara sig själv. Förtrycket i vår samtid<br />
har historiska rötter i långlivade ideal.<br />
HomO och Forum för levande historia har publicerat<br />
en antologi för att synliggöra osynliggörandet<br />
av homofobins offer och belysa hur det<br />
faktum att heterosexualiteten är norm påverkar<br />
oss alla. Från Förintelsen och ännu idag. Boken<br />
är publicerad 2005.<br />
Boken kan beställas från Atlas förlag, eller via<br />
Arenagruppens hemsida<br />
13
Utforska och reflektera<br />
För att råda bot på vanföreställningar och okunskap<br />
om sexualitet och sexualliv vilka kan leda<br />
till trakasserier och övergrepp, har Brottsförebyggande<br />
rådet (Brå) under 2007 givit ut ”Var<br />
går gränsen? Handledning för temaarbeten om<br />
integritet, sexuella trakasserier och sexualbrott”.<br />
Författare är Josefin Grände och Niklas Odén.<br />
Handledningen är uppbyggd utifrån att ungdomar<br />
själva får utforska bland annat heteronormen,<br />
genus, integritet och sexuellt självbestämmande.<br />
Den ger stöd åt lärare och andra<br />
vuxna som vill arbeta förebyggande mot diskrimi<strong>ner</strong>ing,<br />
trakasserier och övergrepp i skolmiljö<br />
och på internet.<br />
Handledningen kan beställas på Brå:s webbplats:<br />
www.bra.se<br />
Heteromallen under lupp<br />
I boken ”Hetero” går Sandra Dahlén på jakt efter<br />
svaret på frågan om varför just heterosexualitet<br />
betraktas som det enda naturliga, normala och<br />
önskvärda. Hon går igenom heteromallen,<br />
forskning, olika tiders synsätt och ställer etablerade<br />
uppfattningar om kvinnligt, manligt och<br />
heterosexualitet på ända. Boken spän<strong>ner</strong> över<br />
bland annat politik, religion och biologi och tar<br />
också itu med vanföreställningar och homofobi.<br />
Hetero har getts ut av förlaget Tiden.<br />
Var går gränsen?<br />
Brottsförebyggande rådet (Brå) har givit ut en<br />
skolhandledning som ger stöd åt lärare och<br />
andra vuxna som vill arbeta förebyggande mot<br />
diskrimi<strong>ner</strong>ing, trakasserier och övergrepp i<br />
skolmiljö och på internet. Handledningen innehåller<br />
fakta, berättelser, frågeställningar, övningar<br />
och diskussionsunderlag för temaarbeten<br />
och bygger på att ungdomar själva får utforska<br />
bland annat heteronormen, genus, integritet och<br />
sexuellt självbestämmande.<br />
”Var går gränsen?” vänder sig till elever från<br />
årskurs 7 i grundskolan till årskurs 3 på gymnasiet<br />
och har producerats av Brå i samråd med<br />
Jämo på uppdrag av regeringen.<br />
Handledningen kan beställas på www.bra.se<br />
14
Ordlista<br />
Bisexualitet - förmåga att bli kär, förälskad i<br />
och attraherad av en person oavsett kön.<br />
Diskrimi<strong>ner</strong>ing - osaklig särbehandling på<br />
grund av sexuell läggning. Andra diskrimi<strong>ner</strong>ingsgrunder<br />
är kön, religion, etnisk tillhörighet<br />
och funktionshinder. På www.homo.se finns<br />
ytterligare information.<br />
Hatbrott - det som utmärker hatbrott är att de<br />
utgör ett angrepp på de mänskliga rättigheterna<br />
och strider mot de grundläggande värderingarna<br />
i samhället om alla människors lika värde. Det<br />
är också själva motivet till brottet som är avgörande<br />
för om det är ett hatbrott, inte den brottsliga<br />
gärningen. De vanligaste brottsrubriceringarna<br />
är ofredande och olaga hot, men det kan<br />
också handla om misshandel och hets mot folkgrupp.<br />
Hbt - samlingsbegrepp för homosexuella, bisexuella<br />
och transperso<strong>ner</strong>. Transperso<strong>ner</strong> är i<br />
sin tur ett samlingsnamn på könsöverskridare,<br />
till exempel transvestiter och transsexuella.<br />
Heteronormen - föreställningen att alla är heterosexuella<br />
och att detta är det självklara och<br />
önskvärda sättet att leva. En av utgångspunkterna<br />
är förväntningar om manlighet och kvinnlighet<br />
som varandras motsatser och komplement.<br />
Heteronormativitet handlar om makt. Den<br />
som tillhör normen har privilegiet att vara något<br />
mer än sin sexuella läggning och har även makten<br />
att bedöma vad som är annorlunda och icke<br />
önskvärt. De som överskrider gränser för heterosexualitet<br />
uppfattas som avvikande.<br />
Heterosexualitet - förmåga att bli kär, förälskad<br />
i och attraherad av en person av motsatt kön.<br />
Homosexualitet - förmåga att bli kär, förälskad<br />
i och attraherad av en person av samma kön.<br />
Homofobi - en ideologi, en uppfattning eller en<br />
medveten värdering som ger uttryck för en<br />
starkt negativ syn på homosexualitet eller på<br />
homo- och bisexuella människor.<br />
Komma ut - en livslång process. En person<br />
kommer ut vid varje nytt tillfälle då omgivningen<br />
inte kän<strong>ner</strong> till personens sexuella läggning.<br />
Begreppet härrör från engelskans ”coming out<br />
of the closet”.<br />
Sexuell läggning - heterosexualitet, homosexualitet<br />
och bisexualitet.<br />
Trakasserier - kan vara förolämpningar av en<br />
person eller dennes familj. Det kan också exempelvis<br />
vara utfrysning, undanhållande av<br />
information eller fysiskt våld.<br />
15