Turismesystemet – turismefenomenet, turismen som erhverv ...

Turismesystemet
Turismesystemet – turismefenomenet,
turismen
som erhverv, turismeforskning
Turism består dels av turism som samhällsfenomen där studiet blir vanlig tvärvetenskap
och dels turismindustri där ett studium försvåras av statistiktillgången. Turismens
tvåhövdade väsen visar sig också i dess historia: en möjlighet för människor att
bruka sin fritid på ett meningsfullt sätt och ett sätt att tjäna pengar på denna fritid.
Per Åke Nilsson,
forskningsleder,
Bornholms Forskningscenter,
lektor Mitthögskolan
i Östersund i Sverige
Definitioner
OECD, WTO (World Tourism Organization) och
EU:s statistikorgan Eurostat har utvecklat en gemensam
internationell begreppsbildning, som skall
ligga till grund för turismstatistik. Den baseras på
WTO:s definition av turism: »människors aktiviteter
när de reser till och från vissa platser utanför
sin vanliga omgivning för kortare tid än ett år för
affärer, fritid eller andra syften«.
Pendlare, flygplansbesättningar, soldater, nomader,
flyktingar och institutionsintagna räknas inte
som turister (en god beskrivning av olika definitioner
finns i S.Lundtorp: Turisme -struktur, økonomi
og problemstillinger 1997).
Den industri som lever på turism utifrån denna
definition beskrivs av industrin själv som »företag
och organisationer inom ett stort antal branscher
som levererar varor och tjänster, avsedda för människor
som utövar turism«. Med detta följer att
verksamheten är svår att särskilja i statistiken. Le-
5
verantörerna levererar inte bara till turister utan
också till andra konsumenter. Enligt turistsatelliträkenskaper
utförda i Sverige står turismen bara för
56 % av hotell och restaurangers omsättning, dvs
deras kunder är lokala och därmed inte turister
(Sveriges Turistdelegation 1997). Siffror för Danmark
ligger på omkring 60 % (S. Jensen: 1993). Satelliträkenskaper
är ett försök att, när produktionssiffror
inte går att urskilja i statistiken, försöka gå
bakvägen över konsumtionssiffrorna och därmed
användarsidans statistik (SCB – Statistiska Centralbyrån
i Sverige – 1995, T. Rafn 1995).
Det finns alltså en dikotomi i turismen: turismen
är dels ett fenomen, en -ism, som definieras ur ett
konsumentperspektiv och inte ett producentperspektiv,
och dels en industri med ett klart producentperspektiv
utan att i statistiken klassas som en
bransch (S. Lundtorp 1997).
Det kan vara nyttigt att notera att villkoren för att
studera turism som fenomen och turism som industri
eller näring alltså är olika. I det senare fallet finns
så gott som alltid svårigheter med tillgängliga
statistiska data, även om de nya satelliträkenskaperna
underlättat mycket.
Historik
Två namn lyser starkt då det gäller framväxten av
modern turism: Tomas Cook och Eilif Krogager. De
var bägge folkupplysare, Cook som bokhandlare,
baptistpredikant och nykterhetsförkämpe i England,
Krogager som liberal präst i Tjäreborg i Danmark.
De var bägge innovatörer och entreprenörer, med

nästan spartanska levnadssätt. Cook startade den
moderna turismen på 1850-talet och Krogager gjorde
denna turism till var mans egendom hundra år
senare.
Turismen före Cook framställs på olika sätt (Urry
1993, Selwyn 1996). Turism och resande rent allmänt
är ganska synonyma begrepp fram till dess.
Vid sidan av själva resandet skall turismen emellertid
– enligt WTO:s definition – ha något syfte. Det
finns flera syften som kan skönjas bakom den moderna
turismens föregångare i Europa, exempelvis
pilgrimsresor till Jerusalem, Rom, Santiago di
Compostela eller Nidaros (Trondheim). Pilgrimsresorna
gav också upphov till våra dagars souvenirer
eftersom det var viktigt att visa resten av världen att
man varit på vallfart och en souvenir från resan blev
beviset. I och med reformationen på 1500-talet försvann
pilgrimsresorna från Nordeuropa och i stället
vallfärdade man till författares hem, militära slagfält,
platser för filminspelningar, miljöer i litterära
alster. Redan på 1600-talet blev Shakespeares hem i
Stratford-on-Avon ett besöksmål och ett av de första
åtalen för icke-autentiska souvenirer dök upp där
på 1700-talet.
Vid mitten av 1800-talet dominerade hälsoturism
och Grand Tour. Den senare har gett turismen dess
namn genom att de som gjorde denna Grand Tour
kom att betecknas som tourists, ett begrepp som
snabbt fick en negativ klang. Resandet var ett sätt
för unga engelska ädlingar att studera Europas kulturliv
genom att resa runt i framförallt Italien och
Frankrike. Dagens interrail-resande kan ses som en
sentida variant. Grand Tour fick i sin ursprungliga
form dödsstöten genom Napoelonkrigen, som
åstadkom ett tvärt avbrott i resandet och turistandet
under en period av över 30 år.
Det är medelklassen som Tomas Cook möter, när
han arrangerar världens första sällskapsresa 1841
från Leicester till Loughborough. Cook ser kundens
behov som det centrala i sin verksamhet och låter
inte sin frikyrkliga och nykterhetsivrande bakgrund
påverka antalet resande negativt. Han startar en
resebyrå och säljer resor till vanligt folk. Verksamheten
utvidgas med resor till Världsutställningen i
London, till Europa och till Mellersta Östern. Han
lanserar Schweiz som resmål och han skapar de
luxuösa hotellen i Orienten. Cook är den upplyste
entreprenören, som drivs av en vilja att bibringa
mänskligheten något. Han säljer ogärna något han
inte själv har avprovat och kommer med råd till sina
Turismesystemet
6
resenärer, kort sagt: han erbjuder paketerade upplevelser.
Naturen har vid sidan av kulturen alltid intagit
en framskjuten position i turistandet (Karlsson
1994). Vattenfall har kanske varit det mest eftersökta
objektet, speciellt för fotografer. Berg blir också
populärt. Ofta förknippas bergsklättrarivern med en
andlig strävan uppåt och särskilt för vissa delar av
den akademiskt bildade klassen blev detta karaktäristiskt.
Den Svenska Turistföreningen (STF)
grundades under andra hälften av 1800-talet av i
princip fjällvandrande och bergsklättrande akademiska
herrar.
Före andra världskriget var transportmedlen inte
utvecklade för vanliga människor med undantag av
cykeln och i viss mån tåget. Bägge dessa fortskaffningsmedel
vidgade ändå resandet inom landet avsevärt
och i järnvägens spår följde turismen tätt. Bilen
blir vanlig efter andra världskriget. En stark
konflikt uppstår mellan medelklassdominerad pensionatsturism
och arbetarklassdominerad cykel- eller
bilburen turism. För den sofistikerade och av sociala
normer mycket bundna pensionatsturismen
framstod de nya turisterna – camparna – som fullständigt
kulturlösa, rotlösa och asociala.
För Tjäreborgsprästen Eilif Krogager blev dock
dessa människor basen i den verksamhet han drog
igång 1950 genom sitt resebolag Tjäreborg-Resor
och genom sin första bussresa till Spanien 1951.
När jetflyget introduceras 1959 blir hans affärsidé
förvandlad till en löpande-bandverksamhet och han
grundar 1962 charterflygbolaget Sterling Airways.
Den sociala turism som kom efter första världskriget
förpassas till turismindustrins utkantsområden
för människor med mycket speciella behov. I Sovjetunionen
och Östeuropa förblev dock den sociala
turismen den dominerande i form av att fackföreningarna
ordnade resor till exempelvis Svarta Havet
för de duktiga arbetarna och till Sibirien för de mindre
duktiga. Vissa genomslag fick den sociala turismen
också i Skandinavien genom arbetarrörelsens
olika semesterbyar i de olika länderna. Dansk Folkeferie
och svenska RESO kan ses om exempel på
den ursprungliga tanken på arbetarsemester.
Turismen börjar skapa problem genom att naturens
bärkraft och lokalbefolkningens särart äventyras.
Massturismen sågs som roten till detta och många
började ropa på alternativ turism.(Smith-Eadington
1994.) Äventyrsturism/aktiv turism tillsammans
med ekoturism/grön turism blir nyckelbe-

grepp som bägge hamnar under beteckningen alternativ
turism trots olika ursprung och bevekelsegrunder.
Det gemensamma är den negativa synen på
massturism. Begreppet massturism blir synonymt
med fasta paketresor. Andra inslag i massturismen
förträngs, exempelvis att den är anpassad för de
breda lagren. Vissa forskare bidrar starkt till den negativa
synen genom att framställa massturister som
en modern variant av »Den Gyllene Horden« och
dess härjningar (L.Turner-J.Ash 1975, Damm
1981). De fyra s-en, som står för sand-sun-sea-sex
(med tillägg för sprit), blir till sanningar i människors
medvetande. Nya, postmodernistiska, trender
söks av operatörer och politiker för att fånga upp
nya marknadssegment Det sker en utveckling från
en äldre form av turism till en nyare där miljöhänsyn,
individualism, kvalitetstänkande får större plats
(A.Poon: 1994) Massturismen fortsätter dock att
vara den allt överskuggande turismformen.
En modell över turism
I figur 1 utgås ifrån att turismen handlar om turister,
kommunikationer och resmål. Genom marknadsföring
av resmålen knyts det hela ihop till ett flöde
Turismesystemet
7
eller ett kretslopp. Turismindustrin är den industri
som håller kretsloppet igång. Därför finns längs
kretsloppet ett oräkneligt antal företag som helt eller
delvis bidrar till detta.
Beslutsfattandet är grunden för resandet. Turistens
livssituation och mentala konstitution tillsammans
med destinationens attraktionskraft är avgörande
för besluten. Turister kan typologiseras utifrån
vissa karaktärsdrag, exempelvis allocentriker -
risktagare som gärna åker till äventyrliga destinationer
som helst avviker från den invanda hemmamiljön
– och psykocentriker – mer försiktiga personer
som helst vill se resmålet som en kopia av hemmaplan
fast utomlands (S.C. Plog, 1973). Familjens
livscykel ger olika preferenser inom olika familjer
och vid olika tidpunkter under familjens utveckling.
Destinationen förändrar sin attraktionskraft över tiden
genom själva turismen och påverkar därmed
också turistens beslutsfattande (R.W. Butler, 1980).
Allt detta påverkar beslutsfattandet. Tillfälligheter
kan också ha stor betydelse, exempelvis en sistaminuten-resa
eller tillgängligt utbud.
Kommunikationer är för turisten ofta ett nödvändigt
ont på vägen till resmålet men kan också bli ett
Figur 1. Turismens kretslopp – ett försök till en flödesmodell

esmål i sig, t.ex. Transsibiriska järnvägen. Resvägen
rent fysiskt kan också bli en attraktion, t.ex.
en »scenic route« eller den berömda Route 66 från
Chicago till Californien. Slutligen kan också själva
resandet bli en attraktion som abstrakt företeelse:
att resa dit ingen annan rest, att resa på ett sätt som
ingen annan gjort osv. Vissa resor blir kultresor som
görs rituellt utan att resmålet eller ens resvägen är
särskilt intressanta. Det är möjligt att det kommer
att finnas virtuella resmål också i framtiden med
hjälp av Internet eller TV-program som erbjuder tittaren
upplevelser av resmål utan att man behöver
företa den betungande resan dit eller göra de ekonomiska
utläggen för vistelsen där.
Destinationen är ett helhetsbegrepp med inre logistik,
attraktioner, mottagningskapacitet, lokalbefolkning
osv. Om helhetssynen saknas blir resultatet
med stor sannolikhet en missnöjd turist. Det är alltså
inte bara de som lever på turismen direkt som
har betydelse för turismen utan även de som lever
på den indirekt: taxi- och busschaufförer, kommunal
trafikservice i form av turistvänliga tidtabeller,
affärsbiträden, personal inom privat, kommunal och
statlig tjänsteverksamhet, kort sagt befolkningens
attityder och serviceanda. Slutligen knyter destinationsmarknadsföringen
ihop den bild eller image
som destinationen har med turistens beslutsfattande.
Figur 2 fokuserar på efterfrågan och utbud.
Turismesystemet
Figur 2. En utbuds- och efterfrågemodell
8
Med DD, som står för Demand-demand, menas
en efterfrågan som inte är exponerad för något utbud.
Det innebär att den presumtive turisten står inför
en oändlig möjlighet till val av resmål. Den
möjligheten finns endast i teorin. DS står för Demand-supply,
dvs här har turisten utsatts för påverkan
av utbudet vilket sannolikt begränsar hans
valmöjligheter. Detta är den normala utgångspunkten
för researrangörer vid marknadsföring.
SD står för Supply-demand och innebär ett utbud
som är inriktat på att täcka ett känt behov på marknaden.
För den enskilde producenten innebär detta
att produkten måste bli synlig på marknaden. Vanligtvis
görs detta med broschyrer. Det bästa resultatet
brukar bestå i strikt marknadssegmentering med
direkt kontakt med ett begränsat antal operatörer,
helst genom personkännedom. SS står för Supplysupply,
dvs ett utbud som reflekterar en lokal uppfattning
om vad marknaden önskar utan att ha det
förankrat på marknaden. Vid SS har producenten
full kontroll över sitt utbud och över vad som händer
när turisten kommer. Samtidigt kommer troligtvis
mycket få turister om inte utbudet är en mycket
stark attraktion i sig själv. Vid SD anpassar sig producenten
efter konsumentens (förmodade) önskemål
medan vid SS får konsumenten anpassa sig till
producentens önskemål.

Turismforskning
Forskning om turism kan utifrån figur 1 röra sig om
– beslutsfattande – sociologi, psykologi
– kommunikationer – kulturgeografi, nationalekonomi,
företagsekonomi
– destination – geografi, sociologi, företagsekonomi,
antropologi
– marknadsföring – företagsekonomi, sociologi,
psykologi
– samhällsekonomisk betydelse – nationalekonomi,
företagsekonomi
– konsekvensanalyser – miljökunskap, ekonomi,
sociologi, antropologi
– politik – statskunskap, sociologi
Det finns också andra discipliner som kan vara aktuella:
historia, filosofi, teologi (etik och religionsmöten),
statistik etc. (S. Lundtorp, 1997). Allt detta
pekar på att turism är ett tvärvetenskapligt ämne.
För att vara ett eget ämne måste det finnas något
som är typiskt för turister och som inte finns i andra
cohorter. Vissa sådana drag finns: att kunden kommer
till produkten – varan – och inte tvärtom, att
varan konsumeras på plats och sedan finns endast i
konsumentens huvud som minnen (W. Framke,
1996). Det är dock tveksamt om dessa kriterier är
tillräckliga för att skapa ett eget ämne.
Turism studeras idag som eget ämne i många anglosachsiska
länder under beteckningen Leisure and
Outdoor Activities. Begreppet Outdoor Activities
studeras inte på akademisk nivå i Skandinavien. I
Ryssland studeras turism nästan alltid tillsammans
med sport. Vid Bornholms Forskningscenter, som är
det enda forskningscentret i Norden med turism på
sitt program, har man bedrivit studier om beslutsfattande,
destinationsutveckling med hänsyn till utbildning
och teknologi men också kulturturism, turismens
samhällsekonomiska betydelse, marknadsföring,
små och medelstora turistföretag, miljömässiga
konsekvensanalyser, turismpolitik.
Norge och Sverige har idag akademisk utbildning
vid flera orter i turism. I Finland studeras turism
vid ett turismuniversitet som är ett nätverksuniversitet.
I Danmark saknas i stort sett en akademisk
turismutbildning. Det är endast vid Handelshøjskolen
i København som viss verksamhet bedrivits.
Forskning inom turism legitimeras av två ganska
motstridiga behov: det akademiska behovet av att
åstadkomma ny kunskap samt branschbehovet av
Turismesystemet
9
att utveckla turismindustrin kvalitativt och kvantitativt.
Ofta har forskningen visat på turismens ekonomiska
effekter på samhällsekonomin, något som turismindustrins
tillskyndare flitigt använt för olika
syften. Forskningen har också granskat turisten som
företeelse, vilket varit till nytta och glädje för marknadsförare.
Turismens skadeverkningar på miljö, lokala
traditioner och kulturliv mm har också studerats
vilket förhoppningsvis kommit hela samhället
till godo. Konfliktytor mellan olika intressegrupper
har blottlagts och underlag för samhällsplanering
har skapats. Slutligen har mycket forskning ägnat
sig åt turismens betydelse som utvecklingsfaktorer
för framförallt destinationer men också regioner
och nationer.
Forskning är förutsättningen för akademisk utbildning
medan utbildning är nödvändig för att föra
ut forskningsresultat och föra forskningen vidare.
Turismutbildningen har sitt givna berättigande genom
detta men den skall också svara mot ett kunskapsbehov
inom turismindustrin. Den leder emellertid
inte alltid till adekvata jobb inom turismbranschen
visar exemplen från Norge och Sverige. Det
beror förmodligen på att den genomsnittliga akademiska
kompetensen inom branschen är låg och att
chefer sällan har akademisk utbildning. Därför finns
från deras sida ofta ett motstånd mot att anställa
akademiskt utbildad personal. De från Norge och
Sverige som utbildas akademiskt i turism – i Sverige
hitintills knappt 1 000 med tvåårig teoretisk utbildning
och knappt 1 000 med treårig teoretisk utbildning,
siffrorna för Norge är nog ganska lika medan
de är klart mindre för Finland – blir därför ofta
anställda på poster som de är överkvalificerade för.
Men på sikt ökar det kompetensnivån inom näringen
och de som anställs på jobb under sin kompetens
arbetar sig ofta fram till positioner inom sina
företag som motsvarar deras kompetens och lyfter
därmed företaget.
De områden som är aktuella för studenter med
akademisk turismutbildning återfinns i tre sektorer:
resebranschen med resebyråer och »tour operators«,
anläggningsbranschen med hotell restauranger men
också attraktioner samt den offentliga sektorn, där
de ofta blir planerare. I de två första sektorerna är
civilekonomer attraktiva medan i den tredje sektorn
är geografer eller kulturvetare intressanta. De två
första sektorerna torde dock ha mer behov än man
föreställer sig av planerare och sociologer medan
den offentliga sektorn säkert behöver fler ekono-

mer. Under de sista två åren har ett antal – ca 30 totalt
i Sverige – skaffat sig magistergrad och många
av dem kommer att gå vidare till PhD-studier och
därmed bli forskare i turism.
För Danmarks del har branschens behov av akademiker
inte artikulerats på något nämnvärt sett och
risken för Danmarks turism är att den hamnar efter i
utvecklingen i allt snabbare takt jämfört med sina
nordiska grannländer. Erfarenhet av verkligheten är
bra i näringslivet men nytänkande är i långa loppet
livsnödvändigt.
Referenser
Blomgren-Jørgensen, K: Kirkene og turismen. Bornholms
Forskningscenter Rapport 2/1996.
Boissevain, J: Coping with Tourists. European Reactions to
Mass Tourism. Berghahn Books. Oxford. 1996.
Butler, R.W: The Concept of a Tourist Area Cycle of Evolution.Canadian
Geographer 24. 1980
Damm, Inge: Drømmen om paradis. Holte. 1981.
Framke, W: Turisme. Geografiforlaget. 1996.
Gunn, C.A: Tourism Plannning. Taylor & Francis. Washington.1994.
Hjalager, AM: Environmental regulation of tourism. Tourism
in the peripheral areas of Europe. Bornholms Forskningscenter.
Rapport 6/1996.
Inskeep, E: Tourism Planning. Van Nostrand Reinhold. New
York. 1991.
Jensen, Susanne: Turismens økonomiske betydning i Danmark
i 1991. Institut for grænseregionsforskning. 1953.
Karlsson, SE: Natur och kultur som turistiska produkter.
Högskolan i Karlstad. Forskningsrapport 94:11. Samhällsvetenskap.1994.
Turismesystemet
10
Lundtorp, S: Turisme-struktur.økonomi og problemstillinger.
Bornholms Forskningscenter Rapport 1/1997.
Marcussen, CH: Turistinformations-og bookingssytemer.
Bornholms Forskningscenter. 1996.
Ousby, I: The Englishman’s England – Taste, travel and the
rise of tourism. Cambridge University Press. 1990.
Plog, S.C.: Why Destination Areas Rise and Fall in Popularity.
Cornell Hotel and Restaurant Association Quarterly 14(3)
1973
Poon, A: Tourism, Technology and Competitive Strategies.
Wallingford UK. 1994.
Rafn, T: Turismens økonomiske betydning for Bornholm.
Bornholms Forskningscenter Rapport 3/1995.
Selwyn, T: Myths and Myh Making in Tourism. Wiley. Chichester.
1996.
Smith, V-Eadington, W: Tourism Alternatives. Wiley. Chichester.1994.
Sørensen, A-Blomgren, K: Peripheral and quaint: reflections
on peripherality in Tourism Research. I Udkantsområder.
Rapport 8/1996. Bornholms Forskningscenter.
Turistdelegationen: Sunt Förnuft. Grunden för god byråkrati.
Rapport från Turistdelegationen om hinder för turismens
utveckling. Stockholm. 1997. (Stencil)
Turistnäringen i Sverige – turistsatelliträkenskaper för 1994
samt tidsserie 1990-1994. Statistiska Centrlbyrån (SCB)
Stockholm.1995.
Turner, L-Ash, J: The Golden Hordes. London. Constable.
1975.
Urry, J: The Tourist Gaze.SAGE. London.1994.
Wanhill, S: Principles of Tourism Destination Development.
Bornholms Forskningscenter Rapport 1/1996
Wanhill, S: Survey of visitors to Bornholm. 1995-1997.
Bornholms Forskningscenter.