Verser i Sanden skrefne medh een Kiäpp - Vislyriker

Aff Strömmar uthan Taak, finnes nu mehr icke een
Och icke mehra een som ey medh Jjs är gräddat
Slät fota Släden går rätt som för Segel fram
Snön stöter som en Fors på främsta Karmens stam
Sittiandes stilla gör iagh wedh en håi långt stycke
Ändoch iagh fåfäng syns så gör iagh lijkwäl mycke
När iagh migh skyndar dijt som Venerid min är
Då är all möda lätt och liufligt alt beswär.
64.
DHet bleff migh sagt at dhen som nu mitt hierta äger
J Staden kommen war, hwadh glädje iagh då fann
Tilfyllest ingen skrifft tilkänna gifwa kan
Så wäl som ingen tror hwadh iagh om Kärlek säger
Allenast när iagh siälf hoos migh dhet öfwer wäger
Migh som tilförne Sorg har åffta tastat an
Som fruchtan tränchtan håpp, och Kärlek åffta wan
Migh som all sinnes macht noghsamt beweckia pläger
Så seer iagh wäl hwadh wåld, sigh glädien ägnar till
Huru mächtigh han och är, ty genast iagh förglömde
All annor Menskligh bewekelse som will
Förstöra sinnetz Låpp och ingen mehr qwar gömde
Aff glädie Hiertat flögh och Bloden rände kring
Är icke glädien och en underligh en Ting.
65.
GÖr här en ända på at min Eld måtte släckias
När iagh nu inthet längre mehr uthhärda kan
En Gudh här skulle sielf, hwadh mehr een dödligh man
Aff sådan långsam brand och lågande förskräckias
Hwadh skal iagh aff min Roo så idkeligh vpwäckias
Hålt up och skona nu tänd ingen ny Eld an
Så mycket mehr än dhen, som förra åhren bran
Lätt honom slockna uth Kärlek dhet må digh täckias
Hwadh är mehr brinna aff, så lätt dher blifwa widh
Och effter Krigh giff dhem som dhet behöfwa Fridh
Du som tilförne Sedh, at flyttia kring och wandra
Nu lempna migh och flytt een gång och så til andra
När alle andra ting här hafwa theras ända
Så wänd och du igen altijdh ny Eld at tända.
66.
JAgh bran hwad dhet iag såg och när iagh henne hörde
Jagh bran och när iagh först henne i Handen togh
Och mehra när iagh sågh at hon så kärligt logh
Och ännu mehr när hon migh i sin Kammar förde
Då blefw’ all sinnen medh Hierta och Modh förstörde
Hwadh halp dhet at iagh migh än likwäl undan drogh
När iagh migh wunnen sågh och kände hafwa nogh
Förgäfwes alt dhen tijdh Kärleek dhet dref och körde
105