Verser i Sanden skrefne medh een Kiäpp - Vislyriker

omull leena lemmar all,
ja, iag tror wist att then pijna
giör mig entl[ig] styf och kall.
[6]
Hoo är bland wår heerdeskara
som den deyligheet är wärd?
Hwilcken skulle du wäl wara
Utaf himmelen beskiärt!
Hwem är den till du dig wänder?
Hoo är den du blifwer blijd?
Wist är den som detta händer
födder i en önsklig tijdh.
För een lijten tijdh föll i min hog
[1]
För een lijten tijdh föll i min hog
att iag i nästa hasselskog
begynte mig begiffwa
een drefflig lust mig der betog
een tima der allena bliffwa
melancholij, melancholij, melancholij
melancholij fördriffwa[.]
[2]
När iag så kring i lunden gåår
min lycka som war för så swåår
uthaff een slump mig förde
der fick iag see een hoper fåår
(ach huru thet mitt hierta rörde)
Asterie, Asterie
den skönsta
Asterie tillhörde.
[3]
Wäl trodde iag hoon skulle då
ej sielffwer wara långt derfrå
then iag så war tillbunden,
gick lengre fram och fant uppå
hwar hon allena låg den stunden
och såff så sött, och soff så sött
så hiertans sött,
och soff så sött i lunden.
[4]
Jag sågh omkring mig hän och här,
om någon skulle wara när,
och hindra mitt tillfälle,
men när iag ingen hitta där
hwadh modh och lust fick iag då selle,
och smög så still, iag smögh så still
så lönt och still,
iag smög så till det stelle.
[5]
Behändigt iag i tecket togh,
och stilla ifrån henne drog
så långt iag nånsin reckte,
ach huru bister bleff min hog
som tå den skönhet mig förskreckte
ach selsam soot, ach sellsam soot
een hastig soot
som sellsam soot upweckte.
[6]
Min mun upfylt aff wasla wart,
163