Verser i Sanden skrefne medh een Kiäpp - Vislyriker

så är migh werlden gången.
9
Jagh klagar migh för alle stand,
för fattigh och för rijka,
ath för henne uthi tuu landh,
och i tuu konunga rijken,
haar iagh warit nu snart tu åhr,
plågat, fengsslath, och fången.
Ach wee, min vngdoms tidh bortgåår,
min frögd är snart förgången.
10
Hwilket när migh kommer i sinn
och iagh thet migh påminner
heeta tåårar uppå min kindh
nher aff min ögon rinner,
helst enär iagh min vngdomss åhr
begrundar och betäncker,
för sorg all min sinne förgåår,
mitt hierta sigh fast krencker.
11
När iagh på mith fädernes landh
täncker, uthi mith hierta,
mångh tusend suuck giör tå min andh
medh pinligh wee och smertha,
ath iagh tigh ey, O Sverigies landh,
såsom then iordh migh födde,
måå fåå tiäna medh mun och handh
troligh till thes iagh döddhe.
12
Hwad hielper nu thet iagh haar reest,
uthi werldenne wijdha?
hwadh båtar ähn, thet iagh haar läst,
och offta ondt måst lijdha,
hwad är nu min förfarenheet?
thet iagh haar peregrinerat,
är icke nu fåfängligheet?
all werldzens prååll och ähra.
13
Ach phoebe klar titt lopp omwändt,
läth tin klarheet ey skina,
titt stoora liuss ey mher vptändt
släck uth stiernorna tina,
bedröfwar ehr i himblat all,
J skogar, och gröne lidher,
J höge bergh och diupe daall,
medh migh sörier och qwijdher!
14
J foglar vthi lufften klaar,
J diur på marcken gröna,
beklagar mine vngdoms åhr,
alle gudinnor skiöne,
J fiskar, som på diupet gåå,
J små och stoore siööar,
sörier medh migh stoore och småå,
J folck på landh och öar!
15
J ynglingar aff Swerigies landh,
Jungfrugor och pigor alle,
Sörier medh migh hwar i sit stand,
låter och tåårar falla,
45