Verser i Sanden skrefne medh een Kiäpp - Vislyriker

J däraf bewekas lär’,
Till att Tro med Tro bemöta.
Trohet ju E’r prydnad är.
En Herde-Wisa.
Herdinnan Celinde söker sin Herde Celadon
1.
CElinde gick sörjand’ och sökte sin hiord,
Hon klaga med tårar, och ropte de ord:
En Herde så trogen.
2.
Med tårar hon klaga, bad Bärgen om swar;
Hon fråga : hwar Hiorden och Herden han war,
En Herde så trogen.
3.
J skuggrike Lunder, ack skyggen dock mig!
Ty hälst i Er skugga där skylte ju sig
En Herde så trogen.
4.
J blomstrande ängiar uplåten Ert skiöt!
Där oftast tilförne sin hwila åtniöt,
En Herde så trogen.
5.
J mörkaste skogar fördöljen min gång!
Ty wist i Ert Öde där lider nu twång
En Herde så trogen.
6.
J Bärg och J Högar begynnen ett fall!
J ängslens, at längre jag undangå skall
En Herde så trogen.
7.
J dälder och dalar omfatten min stig!
Månn’ ock Edra giömslor de giömma i sig
En Herde så trogen?
8.
Fördräncke mig Wågen och flyttie från Starnd!
Ell’ räckie mig Herden u’r Hafwet sin hand!
En Herde så trogen.
9.
Celadon. Ack! blifw jag Diuren til byte och rof !
Herdinna, hwad giör’s dig den önskan behof?
Min trogne Herdinna.
10.
Celind. Ja öpne sig jorden, och giömme dock mig!
Celad. Herdinna, Celinde, hwi klagar du dig?
Min trogne Herdinna.
11.
Celad. Jag sitter wid kiällan, där du dig plär twå,
I Löf-klädde Lunden, där Linderne stå,
Min trogne Herdinna
12.
Celind. Ack, herde! besinna, hwad sorg du mig giordt.
Celad. Herdinna, hwi räknas mitt fehl dock så stort?
Min trogne Herdina.
13.
Celind. Ack, Herde! du west, jag det illa ej ment.
Celad. Herdinna, jag har det ock icke förtient,
Min trogne Herdinna.
14.
420