Verser i Sanden skrefne medh een Kiäpp - Vislyriker

hoon bran som höö och smalt som siöö
och tråddes neder i skarn och ströö.
10.
Gack bort tu, som wilt vndra uppå,
at kierleek intager och så.
Skulle han icke rådha medh oss bådha twå,
som woro vng aff åhren och så,
när han kan slå Gudinnorna små,
som högst vpunder solen gå.
11.
Rät när han will, mång tusen mill
kan han skiuta medh sin pÿl,
han gåår in till rät hvem han will,
fast the äro aldrig så gill,
och jungfru subtill, eder mon han till,
han kan kÿssa ödmiuk och still.
12.
Iagh blifwer qwald och hårdt tiltalt,
deet iag haar hoos eder dwalt,
mit modh giörs qwalt, mit blodh giörs kalt
aff bitter sorg och stort gewalt.
Dock eder gestalt hafwer iag vtwalt
för perlor, guld och silfwer alt.
13.
På kÿskheet reen föruthan meen
ähren I giordh aff mit sidhobeen,
I ähren alleen then ädle steen,
som gåår genom merg och been.
Gudh giffwe tu, min kääraste wän,
kommo till mig een gång igen.
14.
Dock troor iag wist, ädle palmequist,
I ähren mig troo uthan list;
fast thet är tÿst, är dock eÿ mist.
Iag troor eder lika wist,
tÿ ingen twist heller nogon list
hafwer iag nogon tidh hoos eder wist.
15.
Ach lÿcksam stundh, när iag eder mun
först kÿste medh kierleckz förbundh,
men wee then stundh, at wårt förbundh
skulle giöras annorlundh.
Ach Gudh tig vnn frisk och gesundh,
thet önsker iag aff hiärtans grundh.
Finis.
Ach libertas, tu ädla tingh! (Schück 1912)
1
Ach libertas tu ädla tingh,
sääll är then tigh kan niutha,
fast tu wore fattigh och ringh,
ingen må tigh förskiuta,
bättre ästu medh en tom buuk,
i ödemarcken fundhen
ähn een klädningh af gyllenduuck
medh stoor omsorgh bebunden.
2
Ja een fogell vthi een buur,
43