Verser i Sanden skrefne medh een Kiäpp - Vislyriker

Som man bör medh allo hast,
vndfly och förackta,
Wäl tigh o Stadzpijgha godh,
Om tu i titt sinn och modh,
Thet kunde betrachte.
7.
Tu ställer tigh i tin Port,
Eller och på annor ort,
Jlla tu tigh skapar,
Tu ställer tigh widh hwar Knut,
Gifwer mång Speglosa vth,
åht alla leer och gapar.
8.
Tu wrijder tijn Rompa leedh,
Som een Handeqwarn breedh,
At en wäl måtte styggias,
Spasserar och med gravitet,
Tappat hafwer tu titt Wett,
Som borde föryttras.
9.
Tu menar thet tiäna wäl,
Ney ther til haar tu ey skäl,
O Stadzpijga käre,
Lär man lithet wetta Huut,
War ey som en otämd Stuut,
Then altijd illa låter.
10.
Tu äter Löök och Jngefär,
Stärckelse och Lagerbär,
Och hwadh annat meera,
Ther medh tu tin Färga all,
bättre emendera skal,
Och fåhn meer stoltzera.
11.
Tu brukar Peppar och hwijtlöök,
Ja ock så mång flera Stöp,
Them iagh ey wil vpställia,
Ther aff händer sådant fall,
At kring heela Stadhen all,
Hordoms last ey wäya.
12.
Oansedt the Jungfrw nampn,
Sigh til ähra och til gagn,
Qwar kunna behålla,
Hafwa the sin Möddom mist,
Kanskee för siw åhr sän wist,
Ett Stadzjunfrwr bålde.
13.
The som sigh klädha som bäst,
Högfärdas som aldramäst,
Och klacka medh Kårckesko,
Äre som på twå Fötter gå,
Störste Horor iagh säger så,
J migh mången ther i wäl troo.
14.
The som spänte stijgha fram,
Medh Arme och Skooband,
The som ey willia swara,
Them som på Gatan helsa sigh,
Troor man rättt wisserligh,
128