Ladda ner som pdf eller öppna i nytt fönster. - Morgan Nilsson

Attributiva kortformer
I vanligt och progressivt presens och preteritum förekommer även
särskilda relativa verbformer. Dessa former används som attribut till ett
substantiviskt huvudord och motsvarar närmast svenskans relativa
bisatser och particip. I samtliga relativa former ligger betoningen på
verbets ändelse. Fomerna i presens har dessutom kort vokal i ändelsen i
stället för den annars långa vokalen. I 2:a person singular liksom i 2:a och
3:e person plural saknas dessutom helt konsonantiska element i ändel‐
serna. Av uppenbara skäl kallas de attributiva formerna i många
framställningar för reducerade former.
jag / du / han hon vi ni / de
Presens ‐á ‐tá ‐ná ‐á
Progress. pres. ‐ay‐á ‐ay‐sá ‐ay‐ná ‐ay‐á
Preteritum ‐áy ‐táy ‐náy ‐áy
Progress. pret. ‐ay‐áy ‐ay‐sáy ‐ay‐náy ‐ay‐áy
Om den framhävda satsdelen utgörs av subjektet står predikatsverbet i
kortform, t.ex.
Malabkaej subj. waxaa samaysaf. kf. shinnida. Honungenobj. producerar bietsubj..
(ASF2:87) vilket smidigare översätts med svenskt passivum: Honungen
produceras av biet.
attributivt presens
sg. 1/2/3 m. cun‐a
sg. 3 f. cun‐t‐a
pl. 1 cun‐n‐a
pl. 2/3 cun‐a
attributivt progressivt presens
sg. 1/2/3 m. cun‐ay‐a
sg. 3 f. cun‐ay‐t‐a
pl. 1 cun‐ay‐n‐a
56