Hämta rapporten - Nydala Klosterträdgård

30
snödroppe, trädgårdstulpan, ’klosterlilja’,
vildtulpan, kroll-lilja, luktviol.
(Sylvén, 1919, s. 91-93)
Uppgifterna av Nils Sylvén har traderats av i
stort sett alla Sveriges botanister, trädgårdshistoriker
och historiker. Från mitten av
1800-talet och fram till idag har krolliljan
ansett vara medeltida, så även i Nationalencyklopedin
och på många universitets hemsidor.
Bara tre-fyra av de arter som Sylvén nämner
ovan har vi egentliga medeltida belägg för.
Förekommer de ovan angivna växterna i en
örtmatta på ett ställe med så stark atmosfär
som i Vadstena, då lånar liksom de ’äkta medeltidsväxterna’
lite av sin glans åt de ’oäkta’.
Det finns ännu inget konkret och känt belägg
för någon växande krollilja i Vadstena innan
år 1817.
Det är inget större problem att diskutera
medeltidsväxter utifrån vad vi tror, vad vi vill
tro, och vad vi har trott. Men hur ska vi på ett
mer operativt närma oss det här komplicerade
ämnet? En utgångspunkt kan vara kunskapen
om hela det medeltida växtsortimentet i Europa.
Medeltiden är dock inte samma sak i
Skandinavien som i resten av Europa. Medeltiden
i Europa räknas från Västroms fall år
476 e. Kr., medan vi i svensk historieskrivning
räknar medeltiden ungefär från tiden för Olof
Skötkonungs dop, i början av 1000-talet. Vad
meddelar då de viktigaste europeiska källorna?
På klosterplanen från S:t Gallen (ca 816-820)
identifierar man ett 50-tal trädgårdsväxter och
bärande träd (48 st) i de tre trädgårdsdelarna, i
köksträdgården, ett växtslag i varje bädd, i medicinalväxtträdgården
och i den kombinerade
fruktträdgården och begravningsplatsen. I Karl den
Stores domänförordning, Capitulare de Villis,
(795-812) identifieras 90 olika växter. Detta
var det sortiment som odlades på kontinenten,
framförallt i en klosterträdgård. Är det
inte ganska troligt att tänka sig att i stort sett
hela detta sortiment, tillsammans med allt
annat i klostersammanhang, också introducerades
i Sverige?
Vad säger mängden av illuminationer i religiösa
handskrifter och tidiga tryckta herbalieverk
på kontinenten om svenska trädgårdsförhållanden?
Hur långt kan vi tolka, ’mjölka’
på uppgifter och utnyttja Europas medeltidsväxtsortiment
för skandinaviska förhållanden?
Utnyttja det på ett tufft sätt, genom att ställa
frågor till det och utmana det, utan att för den
skull förfalla till önsketänkande och pressa
materialet alltför hårt genom att göra likheter
mellan cistercienserordens programmatiska
kyrkobyggande och de mellaneuropeiska
klostrens växtsortiment.
I klostrets inre trädgårdsdel, den som vi
kallar korsgången, råder det en stark symbolik.
Utformningen baserar sig på kvadraten,
världens form, vilken omfattar cirkeln, himlens
form, en projektion av himlasfären på marken.
Hela anläggningen ligger konsekrerad i
korset. Vattnet i brunnen i ’trädgårdens’ mitt
symboliserar här Kristus själv som säger: ”Jag
är levande vatten, den som kommer till mig
skall aldrig någonsin törsta”. Det vi finner i
mitten i hela klosteranläggningen, i korsgången,
är inte en trädgård i begreppets normala
förståelse, men väl en symbol för en
kosmisk jämvikt och således ett paradisuttryck,
en trädgård, i tre av de direkt mot kosmos
viktigaste korresponderande geometriska
formerna vi känner.
Den engelske medeltidshistorikern John
Harvey har uttryckt sig på så sätt att det är
”time to demolish the myth of the cloister
garden”, det vill säga föreställningen om att
det skulle finnas en ’vanlig trädgård’ på korsgångens
plats. Korsgången var i första hand
en symbolisk trädgård. Fanns det några växter
överhuvudtaget så var de underordnade symboliken.
Ser vi på klosterplanen i S:t Gallen
finner vi istället växterna i de funktionellt
ordnade köks-, medicinalväxt- och fruktträdgårdarna.
En slags ’treenighet’ går, om än inte
alltid, ofta igen även i trädgårdsbyggandet.
Idag ser vi emellertid ofta mer än en symbolisk
trädgård på platsen för en tidigare korsgångsanläggning,
i Sverige såväl som utomlands,
till exempel i Alvastra, i före detta örtagårdsmästaren
Rolf Erikssons ’poetiska rekonstruktion’.
Eriksson och Örtagårdens
Vänner i Vadstena har omsorgsfullt och romantiskt
placerat en treenighetssymbol i form
av ett trestammigt valnötsträd i korsgångens
mitt. I allt är Alvastra-anläggningen, även om
den idag har förfallit, väl värt ett besök, inte
minst som ett utslag av ett slags medeltida
längtan.