Hämta rapporten - Nydala Klosterträdgård
Hämta rapporten - Nydala Klosterträdgård
Hämta rapporten - Nydala Klosterträdgård
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
litteraturen till svenska fick ju ett stort antal<br />
namn på främmande växter sin svenska<br />
språkdräkt. Samtidigt namngavs sannolikt ett<br />
betydande antal inhemska växter när deras<br />
användning blev känd och redan namngivna<br />
växter tog plats i litteraturen.<br />
Direkta inlån av latinska namn är vanliga<br />
när det gäller växter som överhuvudtaget inte<br />
växte i Sverige och/eller vars användning<br />
kanske var mindre känd vid inlåningstillfället,<br />
t. ex. aloe, anis, endivie, lavendel, lupin, persica,<br />
pipar, pion, salvia.<br />
Det förkom även att latinska namn lånades<br />
in direkt men stavningen anpassades till<br />
svensk stavning eller svenskt uttal t.ex. komilla<br />
bloma av latinskt chamomilla, komin av latinskt<br />
cuminum, lybbestikka av latinskt lubisticum.<br />
Vi kan också identifiera översättningslån<br />
av latinska eller tyska namn t.ex. oxentunga av<br />
latinskt buglossa (anchusa officinalis, oxtunga)<br />
eller lusyrt av tyskt lusewort (delphinium, riddarsporre).<br />
Direkta inlån av folkspråkliga namn (vanligen<br />
tyska eller danska) var också vanligt t.ex.<br />
kanel av tyskt kannêl (latinskt costus eller cinnamonum)<br />
mora/roth av danskt more, tyskt<br />
more, (latinskt daucus). Dessa namn kan naturligtvis<br />
i sin tur vara bildade på olika sätt i<br />
respektive språk.<br />
Slutligen finns det också några få namn för<br />
vilka utländsk påverkan inte har kunnat spåras<br />
t.ex. baggasöta (gentiana purpurea, baggsöta)<br />
eller byttogräs (filipendula ulmaria, älggräs).<br />
Folkliga växtfamiljer och identifiering av<br />
växterna<br />
Medan den vetenskapliga botaniken strävar<br />
efter förhållandet en växt ett namn så klassificerar<br />
den folkliga botaniken växterna efter<br />
användbarhet på något sätt t.ex. som mat eller<br />
till lek, och olika växter kunde få samman<br />
namn beroende på deras användning. En stor<br />
sådan familj ryms under beteckningen kål<br />
som i nusvenska har en betydligt mer avgränsad<br />
betydelse än i medeltida språkbruk. Kål,<br />
fornsvenskt kaal, kunde dels användas om alla<br />
slags kålväxter (brassica), dels kunde det användas<br />
i en ännu vidare betydelse och avse<br />
”stjälkar och blad av ätliga växter”. I Läkebok<br />
2 (par. 32) står det For hepthe (förstoppning)<br />
Skal man taka kaal aff kath oosth (kål av kattost)<br />
ok siwdha j sötha myölk … . Men kaal kunde<br />
42<br />
dessutom avse maträtter som tillagats av kål,<br />
t.ex. spikikal och syltekal (inlagd kål, surkål?).<br />
De olika kålsorter som omnämns i källorna<br />
är: akerkal, bla kal, gardhkal, grön kal, hovud kal,<br />
hviter kaal, kabusa kal, rödhkal och trädhis kal,<br />
men även rovo kal spiro kal och skräppokal.<br />
Namnet akerkal, brassica campestris, används<br />
dessutom om åkersenap, sinapis arvensis,<br />
och åkerrättika, raphanus raphanistrum.<br />
Rovokal används sannolikt om raps, brassica<br />
napus rapifera och skräppokal om krusskräppa,<br />
rumex crispus.<br />
En annan familj ryms sannolikt under beteckningen<br />
gräs, som har en betydligt vidare<br />
betydelse än i dagens språkbruk. Gräs kunde<br />
avse grön växtlighet i allmänhet, men användes<br />
även i betydelsen ’ört’ och ’växt’ som<br />
efterled i växtens namn. I Läkebok 7 står det<br />
t. ex. Tag gress som hether pollegium (par 6, polejamynta,<br />
mentha pulegium), och ett rätt stort<br />
antal växtnamn med -gräs som efterled är<br />
kända: Se tabell 1.<br />
I förleden kan det vara växtplatsen som inspirerat<br />
namngivaren t. ex. aker- och haffs-. Det<br />
kan också vara växtens användning föresvävat<br />
tanken t.ex. lungogräs som bl.a. ansågs vara<br />
hostdämpande. Byttogräs har in på 1900-talet<br />
använts för att göra ren träkärl i lanthushållet,<br />
medan hönsagräs väl fått sitt namn av att<br />
växterna var särdeles uppskattade som hönsmat.<br />
Det kan också vara växtens utseende som<br />
inspirerat vid namngivningen. Blåsippans blad<br />
ansågs likna levern och bota leversjukdomar,<br />
efter principen lika botar lika, därav livergräs.<br />
Eller smaken – salso gräs för bitterkrassing.<br />
Men den namngivning som kanske en gång<br />
var genomskinlig kan också ha gått förlorad i<br />
historiens dunkel, t. ex. näsagräs (röllika) som<br />
användes för att rena sår och ansågs vara<br />
blodstillande (Lb 3:78) eller kattosta gräs, ormagräs,<br />
miolenagräs och smultronagräs.<br />
Iordhumble rymmer möjligen en eller flera<br />
folkliga växtfamiljer. Iordhumble används av<br />
Peder Månsson om thymus, timjan. Den<br />
nämns i Bondakonst, i avsnittet om biodling,<br />
där det står, oc wilya bij haffwa markena fwlla<br />
mädh smaa yrther, oc enkannelika yrtherna kallas<br />
thimus thet är jordhwmble (Bondakonst s. 296)<br />
och i ett recept på syltad kål (Bondakonst s.<br />
355). I receptet läser vi … oc yrther wälsmakande
Change language