Bakom kulisserna - fritenkaren.se

Men denna gumma flätade korgar som hon sålde, och än så länge orkade hon släpa
på dem. Att hon som så utsliten och gammal alltjämt kunde leva på sina korgar
tydde på att korgarna var av god kvalitet och att hon flätade dem väl. De måste ha
varit mycket hållbara och ett gediget hantverk, ty så svårt som hon skumpande
haltade fram utan käpp borde hon för länge sedan ha lagt in om avsked. Men
tydligen var korgarnas kvalitet tillräckligt mycket anledning för henne att fortsätta
sitt ständigt allt plågsammare liv. Kan man tänka sig något mera patetiskt: en dam
som försörjt sig genom professionell prostitution slutar sin karriär med att ge folk
korgen, och det alltjämt med förtjänst.
När hon kommit så nära gossebarnet att hon i lyktans sken kunde uppfattas som
fullt mänsklig stannade hon upp och lät hon ögonen dröja vid barnet. ”Oj oj oj!” sade
hon sakta för sig själv. Det tydde på att hon önskade hon kunde ta hand om pilten.
Men hur? Med sitt sjuka ben under sitt lass av korgar var hon den minst lämpliga i
världen. Skulle hon då avstå från sina värdefulla korgar för att lyfta upp en liten pilt
ur gatans smuts som hon ändå omöjligt kunde försörja? En våt pärla av vemod
glänste till i hennes utbrända blodsprängda öga, en pärla som var vackrare än någon
äkta, ty den ledsagades av en bitter men varm antydan av ett leende. Hon ägde ännu
känslor, även om blottandet av dem var makabert, ty den svarta munnen bakom de
skrumpna läpparna saknade tänder helt och hållet. Både leendet och det
blodsprängda ögat med pärlans tår var hemska men ändå samtidigt innerliga och
varma genom sin äkthet. Ännu var vraket efter den prostituerade karriären en
kvinna, och det gick inte att ta miste på den saken. Länge dröjde hennes utbrända
blick vid barnets oskuldsfulla ljuvhet och underbara daggfärska friskhet. Till slut
kompromissade hon. Något kunde hon ändå göra för barnet. En korg plockade hon
ner från sin rygg, den bästa och rymligaste, och däri lade hon barnet. Ett så fint och
strålande barn skulle i alla fall inte behöva ligga på bar mark mitt i smutsen. Men
mer än så kunde hon inte göra. Hon betraktade barnet ännu en stund där det
tindrade i sin korg, sin nya fina himmelssäng, men måste sedan skiljas från det
ungdomliga sällskapet. Hon böjde sig åter under sin börda av år och bekymmer,
ålder och försörjningsmöda, och började mera böjd än någonsin med plågsamma
steg att halta vidare mot sitt oblidkeliga ödes utförsbackes snara och äntliga botten.
Gossen glömde henne genast så fort hon försvunnit ur hans unga liv, ty han blev
genast mäkta intresserad och sysselsatt med sin nya stora säng och dess märkliga
konstruktion, som han aldrig fick nog av att petandes undersöka in i minsta detalj.
Mest intresserade honom den höga välvda båge som gick högt upp i skyn från hans
sängs ena kant till den andra och som han inte för sitt liv kunde bli klok på. Allt i
korgen som han nådde gav han sitt handtag, men det stora riktiga handtaget var för
avlägset för honom.
Efter att för ett barn en ovanligt lång tid ha varit sysselsatt med detta bestyr
uppstod det en ny främmande ingrediens i piltens jungfruliga tillvaro. Genom natten
började på avstånd höras toner från en sprucken stämma som sjöng. Stämman och
tonerna nalkades och kunde snart identifieras såsom ett fullt normalt akustiskt
fenomen för detta distrikt: skönsången var lika oren, obegriplig, sluddrig och
osammanhängande som uppriktigt menad. Det var en sådan sång som drinkare
plägar sjunga. Med ojämna mellanrum avbröts den plötsligt och lämnade ett tomrum
för ansträngningen för den avsigkomne att resa sig från ett fall i dyn. Snart började
även de stapplande stegen, som turvis fick bråttom och ömsom släpade, jämte
sporadiska hickningar och andra mindre identifierbara ord och läten göra sig tydligt
förnimbara.
Den druckne sjöng på ett obegripligt språk som troligen var ukrainska eller
ryska. Gång på gång hördes ett ord tydligt identifierbart på nytt, som var
stadsnamnet Kiev. Vår vän med de stapplande stegen försökte producera en
smäktande sång om sin hemort Kiev, samtidigt som detta företag oupphörligt
5