Kriminalvården och Vårdvistelserna

Verksamheten leds av s.k. jourteam som vardera har hand om cirka 8 klienter och
innehållet är både styrande och stödjande.
Den styrande verksamheten är särskilt påtaglig i början med disciplin, fysiskt
aktivitet osv. Många klienter kommer från ”kaos” och därför anses det viktigt att
ge fasta rutiner och tankarna har delvis hämtats från Mazlovs behovstrappa. Många
av klienter har neuropsykiatriska handikapp och därför gäller det att plocka fram
deras speciella problematik. Speciellt under första steget använder man sig också av
ett s.k. förmånssystem. Annars är fysisk träning en dominerande sysselsättning men
det förekommer även arbete med lokalerna, skola, psykologsamtal osv. Vid missskötsamhet
går man miste om fördelar och får börja om från början. Även om behandlingen
är indelad i olika steg är den också mycket individuell och klienterna
vistas olika länge vid de olika stegen.
Dykningen är en grundbult i behandlingen. Det är ett sätt att frigöra sig från
ett alltför egoistisk tankesätt och man måste samarbeta annars går det illa. Under
dykningen är man fokuserad på här och nu vilket innebär lugn och harmoni. Disciplinen
är också viktig för att överleva.
De ultimata förberedelserna inför vårdvistelserna är när Västkustfamiljers
personal träffar den intagne och kontaktmannen på anstalten och beskriver sin
verksamhet. Därefter görs studiebesök av den intagne och kontaktmannen, eventuellt
tillsammans med socialtjänsten. Därefter provbor klienten under en tid för
att han själv och ingen annan skall kunna ta beslut om han vill påbörja en vårdvistelse
vid Västkustfamiljer.
Samarbetet med anstalterna fungerar väldigt olika. Vissa anstalter besöker aldrig
Västkustfamiljer och frivården är sällsynta besökare. Socialtjänsten förekommer
oftare som besökare. Arbetet med placeringsavtalen är oftast inte något problem.
Det enda är frågan om ansvarsförbindelse som ibland inte fungerar.
Vårdvistelserna borde påbörjas i god tid före frigivningen och om klienterna
vistats under relativt lång period så blir inte frigivningsdagen lika viktig. Att vistelserna
skall avbrytas direkt vid t.ex. återfall eller regelbrott är ibland negativt. Det är
viktigt att diskutera igenom med klienten och andra berörda vad som hänt och att
det får konsekvenser. När klienten tar in droger blir han självklart utskriven och
det finns även andra tillfällen när det är positivt att vistelserna avbryts.
Staten borde ha betalningsansvar för pågående missbruksvård. Varje kommun
har egna ramavtal och hänvisar ofta till sin öppenvård. Kontakten med kontaktpersonerna
på anstalt kan ibland vara tidsödande vid t.ex. beslut om permission,
eftersom kontaktpersonerna arbetar skiftgång och är svåra att få kontakt med.
I framtiden vore det önskvärt med placeringar i god tid före frigivningen,
ökat samarbete med anstalt/frivård och socialtjänst, intervjuer på anstalt, studiebesök,
provboende och att anstaltspersonalen får mer kunskap. När personalen gjort
studiebesök har de oftare blivit mer positiva och insatta.
Många av klienterna är vilsna pojkar som växt upp utan pappa. De är ofta
aggressiva eftersom de inte fått sina behov tillgodosedda.
Många väljer att inte flytta tillbaka till hemorten eftersom de tycker att de inte
har något att flytta hem till och de försöker hitta ett nytt liv. Några hittar en ny
kvinna, någon kan träffa arbetskamrat som de trivs med eller har en meningsfull
fritid. Men, det är svårt för vuxna att hitta nya vänner i 40 årsåldern, därför betonar
Västkustfamiljer inte bara arbete utan även vikten av meningsfull fritid. Många har
förmågor som de inte ens själv trott att de haft och därför är det viktigt att prova
olika alternativ. Vid själva vårdvistelsen är det viktigt att klienterna själva tar initiativ
och att de inte genomför en sådan vistelse för någon annans skull.
21