Kriminalvården och Vårdvistelserna

Dennicketorp
Under oktober/november 2006 påbörjade 3 män vårdvistelser vid Dennicketorp.
De var alla över 40 år och den äldste var 51 år. Alla var narkotikamissbrukare varav
2 var blandmissbrukare. Strafftiderna var ofta korta, två hade dömts till straff som
var kortare än 1 år. Två hade dömts för våldsbrott och en för narkotikabrott. En
var tidigare ostraffad medan en annan dömts vid 23 olika tillfällen och två hade
dömts till fyra eller fler tidigare fängelsestraff. Alla 3 har fullföljt sina vistelser.
Behandlingen på Dennicketorp omfattar 10 dagar på motivationsenhet plus
30 dagar i s.k. primärbehandling som innebär traditionellt 12-stegsprogram. Därefter
kan klienten återgå till hemorten eller fortsätta behandlingen i s.k. halvvägshus.
Vistelsen i halvvägshuset innebär arbetsträning och gruppsamtal. Behandlingen
är alltså individuell och eftervården pågår i ett år efter att vistelsen avslutats. Eftervården
innebär att klienten återkommer 3 dagar/månad under ett år. Vid Dennicketorp
finns även en avgiftningsavdelning.
Personal från Dennicketorp besöker ofta anstalter och informerar om sin
verksamhet. Intresserade intagna får sedan besöka behandlingshemmet. Man anser
att det är en bra form av förberedelser då de intagna får klart för sig vilka regler
och ledigheter som gäller. Samarbetet har fungerat bättre med anstalterna än med
frivården, möjligen beroende på de mer strikta reglerna på anstalt. Avsaknaden av
ramavtal har inte förändrat någonting utan situationen är likadan i dag som tidigare,
dvs. de skriver samma placeringsavtal idag som tidigare.
Utslussningen eller eftervården är ett problem. Det fordras ett positivt socialt
nätverk vilket många av kriminalvårdens klienter saknar. Vissa kommuner hjälper
inte heller till med någonting. Klienterna kan vara högmotiverade men har inte bostad
och liknande på hemorten och det försvårar utslussningen. De flesta fullföljer
sina vistelser på behandlingshemmet men en del återfaller i missbruk/kriminalitet
efter vistelsen. En förklaring är att de är slitna, har många år på anstalt och de har
svårt att hitta motivationen att vara drogfria hemma. Vissa har tagit droger för att
förlänga vårdvistelsen och andra är rädda för att lämna vårdvistelsen eftersom de
inte har någonting hemma. Andra förklaringar är påverkan utifrån. De har t.ex.
stora skulder och nya brott kan reducera skulderna, de är rädda för repressalier eller
att de helt enkelt är rädda för att prova något nytt. Missbrukarlivet är välkänt
och innebär trots allt en viss trygghet.
Formaliteterna kring själva vistelserna är oftast inga speciella problem även
om det finns mer eller mindre engagerad personal vid anstalterna, men det fungerar
oftast bra. De intagna avbryter sällan i samband med frigivningsdagen utan oftast
före frigivningen. Referenten tror att det beror på att många av de intagna är
väldigt belastade och att de ofta upplever vistelsen som ”sista halmstrået” och att
det oftare är svårt att få dem att lämna behandlingshemmet. Idag finns t.ex. 2 klienter
som varit där i 6 månader och idag inte är betalande men de får vara kvar tills
deras sociala situation förbättras.
Glädjen i arbetet är när klienterna kommer på återvändardagarna och deras situation
har förbättrats på olika sätt. När vinsterna börjar komma i form av förbättrade
sociala villkor och relationer är det värt mödan. Speciellt det här med relationer
eller positivt nätverk är svårt eftersom ”det är bättre med dåliga kompisar än
inga kompisar alls”. Förutsättningar för att situationen skall förbättras är ofta:
• att klienten slutar med droger/kriminalitet,
• att han/hon hittar en ny gemenskap som t.ex. AA, Länkarna,
LP-stiftelsen,
• att han/hon deltar i denna gemenskap för att hitta nya vänner,
bryta isolering, gemenskap osv.
22