Omfattningen av allergi och annan överkänslighet, 234 kB

Omfattningen 

av allergi och 

annan 

överkänslighet 

Vetenskaplig 

kunskapssammanställning 

Hans Formgren

Omfattningen 

av allergi och 

annan 

överkänslighet 

Vetenskaplig 

kunskapssammanställning 

Hans Formgren

Utgiven av 

Folkhälsoinstitutet 

Olof Palmes gata 17 · 103 52 Stockholm 

Tel 08-5661 35 00 · Fax 08-5661 35 05 


1:a upplagan, 1:a tryckningen (1000 ex) 

Grafisk form – Klasskillnad 

Tryckt i januari 1998 av RF Produktion AB 

Folkhälsoinstitutet 1998:1 

ISBN 91-88563-19-7 · ISSN 1104-358X

Innehåll 

Förord 1 

Sammanfattning 2 

Inledning 4 

Epidemiologiska begrepp 5 

Prevalens 

Incidens 

Prevention 6 

Primärprevention 

Sekundärprevention 

Tertiärprevention 

Olika former av allergi och annan överkänslighet 7 

Allergi 

Atopi 

Astma 

Bronkiell hyperreaktivitet 

Allergisk rinit eller rinokunjunktivitet 

Allergi och annan överkänslighet i huden 

Födoämnesöverkänslighet 

Laktosintolerans 

Glutenintolerans 

Läkemedelsöverkänslighet 

Insektsallergi 

Sjuka-hus-sjukan, “sick building syndrome” 

Metodologiska aspekter 13 

Testmetoder 

Testextrakt 

Lungfunktionstester 

Diagnos 

Variation över tiden 

Svårighetsgrad 

Allergi – olika manifestationer 15 

Arv och miljö 16 

Födelsetid på året och risk för allergi 

Miljöfaktorer 

Skillnader mellan stad/landsbygd och mellan öst/väst 

Kvalsterförekomst 

Innehåll

Innehåll 

Allergisjukdomar hos barn och unga 20 

Kronobergs län 

Halland 

Östergötland 

Skaraborgs län 

Stockholm-Uppsala området 

Västernorrland 

Västerbotten 

Naturalförloppet för barnastma 

Nordiska studier 

Australien 

USA 

Ökad förekomst och geografiska skillnader 24 

Skillnader mellan norra och södra delarna av Skandinavien 

ISAAC – International Study of Asthma and Allergy in Children 

Allergi och astma hos vuxna 26 

Obstruktiv lungsjukdom i Norrbotten (OLIN) 

Jämtland och Gästrikland 

Älvsborgs län 

Halland 

Stockholms län 

European Community Respiratory Health Survey (ECRHS) 

SCB-undersökningar 29 

Ulf-undersökningar – undersökningar av svenska 

folkets levnadsförhållanden 

Andra aspekter 30 

Miljö och astma i Göteborg (MASTIG) 

Astma och allergi i arbetslivet 

Förbrukning av astmaläkemedel 

Pliktverkets värnpliktsregister 

Mortalitet och morbiditet 

Diskussion och slutkommentarer 32 

Referenser 34 

Figurer – Tabeller 38 

Fig 1 Astmaprevalens – barn och unga (7–16 år) 

Fig 2 Astmaprevalens – vuxna 

Fig 3 Prevalens – rinit hos barn och unga 

Fig 4 Prevalens – böjveckseksem hos barn och unga 

Fig 5 Prevalens astma hos vuxna (ULF) 

Fig 6 Prevalens eksem/hudutslag vuxna (ULF) 

Fig 7 Allergi mönstrande 18-åriga män 

Tabell 1 Förekomst allergi och annan överkänslighet vuxna (ULF) 

Tabell 2a Förekomst astma o allergi ref studier 1955–1995 

Tabell 2b Förekomst astma o allergi ref studier 1955–1995 

Tabell 2c Förekomst astma o allergi ref studier 1955–1995

Förord 

Folkhälsoinstitutets uppgift är att på vetenskaplig grund förebygga sjukdom 

och ohälsa samt främja hälsa. Det görs genom att följa hälsoutvecklingen, 

skapa nätverk samt stimulera metodutveckling inom hälsopedagogik 

och förebyggande åtgärder. 

Allergi och överkänslighet ökar och är idag en av våra stora folksjukdomar. 

Folkhälsoinstitutet har därför initierat ett långsiktigt allergipreventivt 

arbete på nationell nivå. Det görs i samverkan med en rad 

aktörer inom området, på såväl lokal, regional som nationell nivå. 

Under 1994 uppdrog Folkhälsoinstitutet åt några sakkunniga inom 

allergi och annan överkänslighet att kartlägga de vetenskapliga sambanden 

mellan allergi och annan överkänslighet och områdena inneluften, 

uteluften, maten, huden samt omfattningen. Dessa presenterades i ett antal 

rapporter. Föreliggande rapport tar främst upp omfattningen av övre och 

nedre luftvägsbesvär och är en uppdatering av Folkhälsoinstitutets rapport 

1994:18 Omfattningen av allergi och annan överkänslighet. 

Genom ökad kunskap kan vi minska allergierna och därmed både den 

enskildes besvär och samhällets kostnader. Det är vår förhoppning att 

denna rapport ska komma till nytta i det allergiförebyggande arbetet i 

landet. 

Stockholm i februari 1998 

Inger Sävenstrand Rådö 

Programchef för allergiprogrammet 


Förord 

Omfattningen av allergi och annan överkänslighet 1

Referenser 

Sammanfattning 

Sammanställningen ”Omfattningen av allergi och 

annan överkänslighet” baseras i huvudsak på 

svenska och ett urval nordiska studier. De har i allmänhet 

presenterats i sin helhet som vetenskapliga 

artiklar eller sammanfattningar under de senaste 

10–15 åren. Som bakgrund för trendvärderingen 

har även några äldre svenska studier använts. 

Vilka sjukdomar är det frågan om? 

De allergiska sjukdomarna som omfattar överkänslighetsbesvär 

från luftvägarna, huden och mag- 

/tarmkanalen har ökat i många länder. Epidemiologiskt 

mest studerade är astma, hösnuva och ögonkatarr 

samt hudsjukdomar som böjveckseksem, 

s.k. atopiskt eksem, och kontakteksem. Till dessa 

sjukdomar räknas även nässelutslag, liksom födoämnesallergi 

och överkänslighet för bi och geting, 

men förekomsten av dessa är mindre väl studerad. 

Ökad känslighet 

Överkänslighet innebär i detta sammanhang att 

känsligheten för olika ämnen är sjukligt ökad i 

olika organ i kroppen. Denna kan vara beroende av 

immunologiska mekanismer (allergi) eller ickeimmunologiska 

mekanismer (annan överkänslighet). 

Vid allergi i t.ex luftvägarna är det fråga om 

en specifik reaktion orsakad av antikroppar, som 

bildats efter kontakt med s.k. allergen. Atopisk 

allergi är en delvis ärftlig benägenhet och drabbar 

främst slemhinnor i övre och nedre luftvägarna samt 

i ögonen och mag-/tarmkanalen. Vid hudens allergier 

är det fråga om andra mekanismer. Atopiskt 

eksem är en i livet tidig yttring av den ärftliga allergibenägenheten, 

medan allergiskt kontakteksem är 

exempel på en allergi som kan uppstå hos alla människor 

efter nära hudkontakt med vissa speciella 

ämnen, s.k. kontaktallergen. 

Begrepps- och metodfrågor 

Skillnader i innebörd och användning av begrepp 

som allergi, atopi, astma, hösnuva, eksem osv har 

medfört att många studier uppvisar resultat som 

inte direkt kan jämföras. För de mindre vanliga formerna 

av allergi saknas epidemiologiska studier. 

För t.ex. födoämnesöverkänslighet, insektsallergi 

och läkemedelsöverkänslighet anges förekomsten i 

2 Omfattningen av allergi och annan överkänslighet 


skattade nivåer efter beräkningar och uppgifter ur 

källor av växlande validitet. 

I ett speciellt avsnitt diskuteras metodologiska 

aspekter på studier av omfattningen av allergiska 

sjukdomar. De medicinska undersökningsmetoderna 

har förändrats med tiden, varför trender och förändringar 

i förekomsten av vissa sjukdomar kan 

vara svårbedömda. Förfinad epidemiologisk metodik 

och modern databehandling har möjliggjort 

stora förändringar i uppläggningen av vetenskapliga 

undersökningar. 

Andra faktorer, som gör att studier av omfattningen 

av allergi är svåra att jämföra, är att allergi 

har många olika sjukdomsyttringar, olika organmanifestationer, 

växlande svårighetsgrad och ger 

dessutom besvär som varierar med tiden. 

Arv och miljösamband, riskfaktorer 

Allergi och annan överkänslighet bör ses som ett 

delvis ärftligt ”systemfel”, som för individen innebär 

en ökad känslighet jämfört med en frisk ”normalperson”. 

Känslighetsökningen kan omfatta 

olika funktioner och gälla olika miljöfaktorer. 

Uppväxt och livsmiljö torde ha en avgörande betydelse 

för om symtom uppkommer eller ej. Bland 

de viktigaste data vi kan få fram ur populationsstudier 

är samband mellan individfaktorer (arv) och 

olika miljöfaktorer. Att finna sådana samband är 

nödvändiga för att kunna föreslå effektiva förebyggande 

åtgärder. Speciella riskfaktorer och riskgrupper 

måste kunna identifieras och bli föremål 

för riktade åtgärder. 

Resultaten från de olika studierna presenteras 

deskriptivt studie för studie och jämförelser med 

andra har gjorts när det varit möjligt. Resultaten 

presenteras även i tabellform och i grafisk form 

som anger trender. 

Aktuella prevalensuppgifter 

Omfattningen av allergi och annan överkänslighet 

är stor och fortsätter att öka. Astmaprevalensen har 

ökat hos barn, unga (Figur 1) och vuxna (Figur 2). 

Skolbarn i Sverige har av läkare diagnostiserad 

astma i 5–10%. Mellan 4 och 10% av vuxna har astmabesvär, 

med de högsta prevalenstalen hos unga. 

Prevalensen för allergiska ögon-/näsbesvär hos

skolbarn är 7–20% (Figur 3), medan dessa besvär 

hos vuxna varierar mellan 8 och 22%, även dessa 

vanligast i de yngre åldersgrupperna. 

Förekomsten av atopiskt eksem hos skolbarn 

växlar med åldern och uppgår till mellan 7 och 

28% (Figur 4), medan uppgifter om aktuella besvär 

av atopiskt eksem hos vuxna saknas. Den pågående 

globala ISAAC-studien har visat att prevalensen 

atopiskt eksem hos barn och unga är högst i världen 

här i Skandinavien. Att döma av ULF-enkäten 

verkar dock inte förekomsten av ”eksem eller 

hudutslag” ha ökat i den vuxna befolkningen mellan 

1981 och 1988/89. Kvinnor uppgav besvär av 

eksem och hudutslag i 17,5% och män i 13%. Siffrorna 

innefattar olika former av kroniska besvär i 

huden och inte endast de ”allergiska” hudbesvären. 

Handeksem, som är speciellt vanligt hos personer 

med atopiskt eksem, visar en ökande prevalens 

och är mer än dubbelt så vanligt hos kvinnor som 

hos män. Allergiskt kontakteksem visar också en 

ökande förekomst, främst orsakat av nickel. Av de 

nickelöverkänsliga utvecklar ca 40% handeksem, 

som är en av de viktigaste formerna av yrkeseksem. 

Den kumulativa prevalensen av någon form av 

allergisk sjukdom hos skolbarn upp till 16 års ålder 

har också ökat och anges till nära 40%. Enligt ULF 

1988/89 hade 35% av befolkningen mellan 16 och 

84 år någon form av allergi eller annan överkänslighet. 

Man fann den högsta förekomsten upp till 

44 års ålder, hos kvinnor i ca 42% och hos män i ca 

34% (Tabell 1). 

Det finns inga sjunkande trender 

Trenderna är således en ökande förekomst av alla 

de aktuella manifestationerna av allergi och annan 

överkänslighet i Sverige. Samma trend ses i de 

övriga nordiska länderna. Det finns inga publikationer 

som visat en sjunkande prevalens av de aktuella 

sjukdomarna. 

Förekomsten av astma i många andra socio-ekonomiskt 

högt utvecklade länder är högre än i Norden, 

men trenden har under de senaste decennierna 

även där varit ökande. Av speciellt intresse är öst- 

/västjämförelse av astma- och allergiförekomsten, 

t.ex jämförelserna mellan förhållanden i de baltiska 

staterna och i f.d. Östtyskland med förekomsten i 

Sverige och Västtyskland. Dessa har uppvisat ett 

annat sjuklighetsmönster med lägre prevalens för 

astma och allergi än i väst men med större prevalens 

för luftvägsinfektioner. Med ökande ekono- 


Referenser 

miskt och materiellt välstånd förefaller dock allergi- 

och astmaprevalensen att öka även i de tidigare 

öststaterna. 


Dödligheten i astma och sjukvårdsbehovet på 

grund av svår astma rapporteras öka i många länder 

såsom Nya Zeeland, Frankrike, Tyskland, Danmark, 

Norge och även i USA. I England har en 

blandad longitudinell undersökning under perioden 

1973–1986 visat att ökningen av sjukligheten i 

astma är verklig och inte kan tillskrivas ändringar i 

diagnostik eller undersökningsmetoder. 

I Sverige har mortaliteten under de senaste åren 

dock sjunkit, antalet sjukhusvårdade för astma 

minskar i alla åldrar utom hos små barn, och kostnaderna 

för slutenvård för astma minskar. Däremot 

ökar öppenvårdskostnaderna för astma kraftigt liksom 

läkemedelskostnaderna. Ökningen motsvarar i 

stort den ökade prevalensen av astma. Detta talar 

för att det förbättrade omhändertagandet och 

behandlingen av astma på ett glädjande sätt slår 

igenom i form av minskande sjuklighet. 

Utvecklingsländerna kommer ifatt 

Astmaprevalensen i utvecklingsländerna varierar 

mycket från under 1% i Maldiverna till omkring 

20–25% i Costa Rica. Nya epidemiologiska undersökningar 

med jämförbar metodik pågår, och publicerade 

data från dessa styrker tidigare iakttagelser 

av skillnaden mellan utvecklingsländer och industriländer 

och att förekomsten av allergi och annan 

överkänslighet snabbt förändras till ”västerländsk” 

nivå med ökande ekonomisk och materiell tillväxt. 

Diskussion 

Idag är prognosen för dem som drabbas i de flesta 

fall utomordentligt gynnsam. Med tidig diagnostik 

och tidigt insatta förebyggande åtgärder kan vi nu i 

allmänhet förhindra att allergisk sjukdom får alltför 

allvarliga konsekvenser för individen. Det är 

vidare troligt att vi i framtiden kan minska riskerna 

för uppkomsten av allergi genom att manipulera 

immunsystemet med någon form av vaccinering. 

Att minska allergiförekomsten i samhället är 

dock inte en medicinsk utan en hälsopolitisk fråga. 

För att lyckas i större skala krävs att kunskaperna 

om dessa sjukdomar sprids i samhället så att allergiförebyggandet 

blir en integrerad del i all verksamhet 

som har med våra barns uppväxtmiljö att göra. 


Referenser 

Inledning 

Inom ramen för Folkhälsoinstitutets allergiprogram 

är föreliggande rapport en uppdaterad kunskapssammanställning 

av ett urval publicerade och av 

några ännu ej publicerade arbeten. Den är en delvis 

omarbetad version av FHI rapport 1994:18 (126): 

Omfattningen av allergi och annan överkänslighet, 

kompletterad med data som framkommit under de 

senaste åren. 

De arbeten som ligger till grund för denna 

rapport rör huvudsakligen överkänslighet i övre 

och nedre luftvägarna, men även omfattningen av 

andra manifestationer av allergi belyses. När det 

gäller mer uttömmande belysning av frågor om 

hudens allergisjukdomar samt inomhusluftens, 

utomhusluftens och matens betydelse för allergi 

och annan överkänslighet hänvisas till FHI:s rapportserier 

1994 nr 19, 16, 17 och 20. 

Allergi och annan överkänslighet, med mångfaldiga 

sjukdomsyttringar, är utomordentligt vanligt 

och har ökat kraftigt under de senaste decennierna. 

Ingen torde idag betvivla att det skulle vara fråga 

om en reell ökning. Att det kunde vara en skenbar 

ökning som ibland framförts (29) motsägs av det 

stora antalet studier som nu har publicerats och 


Inledning 

visar att de ”allergiska” sjukdomarna, astma, 

hösnuva och eksem, har ökat under senare år. Inga 

studier har heller kunnat påvisa någon tendens till 

minskning i förekomsten av dessa sjukdomar. Det 

finns dock stora skillnader i prevalenstal och sjukdomsförekomst 

mellan olika länder, även regionala 

skillnader inom samma land samt mellan landsbygd 

och stad. 

Förutom att sammanställa data om förekomsten 

av symtom och olika yttringar av överkänslighet i 

vårt samhälle har jag haft ambitionen att försöka 

beskriva innebörden i en del medicinska fackuttryck. 

Många oklarheter och inkonsekvenser i 

rådande språkbruk försvårar förståelsen av medicinska 

artiklar. Gamla synsätt och uttryck lever 

kvar trots att nya definitioner och nya betydelser 

tillkommit. Genom att belysa en del metodproblem 

inom själva diagnostiken av de olika sjukdomarna 

och vid genomförande av epidemiologiska undersökningar 

hoppas jag därmed kunna stimulera till 

kritisk läsning av olika publikationer om allergi 

och annan överkänslighet. 

Åre i december 1997 

Hans Formgren

Epidemiologiska begrepp 

Den vetenskap som studerar sjukdomars utbredning, 

omfattning, orsaker och förlopp i befolkningen 

kallas epidemiologi. Den förknippas oftast med 

olika smittsamma infektionssjukdomar men dess 

metoder används i studier av alla mer spridda sjukdomar. 

Genom epidemiologiska studier har nya 

kunskaper om sjukdomsmekanismer, uppkomst 

och spridning kunnat omsättas i förebyggande 

insatser, som medfört att många sjukdomar kunnat 

mer eller mindre utrotas. 

Flertalet epidemiologiska studier är till sin natur 

retrospektiva, dvs återblickande. Prospektiva undersökningar 

görs framåt i tiden av en definierad population 

som följs med avseende på sjukdomsutveckling. 

Sådana studier är resurskrävande och lämpar 

sig därför i detta sammanhang främst för studier av 

allergiutveckling i barnaåren och hos unga vuxna. 

Analyser av offentliga statistiska register har 

lägre känslighet och specificitet, men kan ge viktig 

information om förekomsten av en viss sjukdom, 

förändringar av sjukligheten i samhället över tiden 

och jämförelser mellan olika regioner. Dessa register 

ger vidare information om sjukdomars konsekvenser 

för samhället, som t.ex. direkta kostnader 

för sjukvård och läkemedel och indirekta i form av 

arbetsoförmåga. 

Epidemiologiska Referenser begrepp 

Prevalens 

Prevalens anger hur stor andel av en befolkning 

(individer /population) som har en sjukdom eller 

symtom vid en viss tidpunkt, punktprevalens, eller 

under en viss tid, vanligen det senaste året. Begreppet 

kumulativ prevalens, eller livstidsprevalens, 

används ibland för att ange andelen individer i en 

population som uppger sig ha, eller någon gång 

under livet haft, en viss angiven åkomma. Kumulativ 

prevalens ger oftast högre förekomst genom att 

ej längre aktuella besvär kommer med. Delvis kan 

det uppvägas av att framför allt lindriga besvär 

även glöms och därför ej rapporteras. 

Incidens 

Med incidens menas andelen nyinsjuknade individer/population 

i viss sjukdom eller med ett visst 

symtom under en angiven tidsperiod, vanligen ett 

år. I några arbeten angående omfattningen av allergi 

och astma har författarna använt kumulativ incidens 

synonymt med kumulativ prevalens, speciellt 

i barnstudier. Den angivna tidsperioden anges då 

genom åldern på grupperna. 


Referenser 

Prevention 

Denna sammanställning av de senaste decenniernas 

epidemiologiska undersökningar av allergi och 

annan överkänslighet är ett försök att belysa orsaker 

och samband för om möjligt finna vägar att 

förebygga en fortsatt ökning. För den drabbade 

individen är det kanske betydelselöst vilken mekanism 

besvären orsakas av. När en individ söker 

läkare är det i förhoppningen att bli ”botad” eller 

åtminstone få lindring av symtomen. 

När det gäller att förebygga insjuknande och 

besvär är det däremot viktigt att kunna identifiera 

orsaken. För att bedöma risken för allergiutveckling 

krävs det både ingående kunskaper om tänkbara 

mekanismer och stora populationsstudier för 

att erhålla statistiskt tillförlitliga resultat. Det är 

således ytterst viktigt att i allt preventivt arbete och 

för identifikation av riskgrupper i samhället att 

hålla isär begreppen och använda samma nomenklatur 

och definitioner. Alla beslut i syfte att minska 

risken för insjuknande eller för besvär hos de redan 

drabbade måste vila på vetenskaplig grund, dvs på 

resultat av kritiskt granskade undersökningar av 

hög vetenskaplig kvalitet. 

Primärprevention 

Ett primärpreventivt program syftar till att minska 

nyinsjuknandet och på så sätt minska omfattningen 

och svårigheten av de allergiska sjukdomarna och 

bör främst, men inte uteslutande, rikta sig mot dem 


Prevention 

som löper den största risken att utveckla sjukdom. 

Det bör också självfallet inrikta sig mot den eller 

de faktorer som visar sig ha störst betydelse för 

allergiutveckling. 

Sekundärprevention 

Med sekundärprevention avser vi tidiga åtgärder 

som syftar till att förebygga försämring och negativa 

konsekvenser för den som drabbats. När det gäller 

de aktuella sjukdomarna är sekundär-preventiva 

insatser oftast liktydiga med tidig diagnos och olika 

tidiga medicinska insatser, sanering, information, 

läkemedelsanvändning, yrkesvägledning, tidig 

intervention vid försämring etc. 

Tertiärprevention 

Begreppet tertiärprevention används ofta i betydelsen 

rehabilitering, dvs att förebygga vissa medicinska, 

ekonomiska och sociala följder av redan 

etablerad sjukdom såsom arbetsoförmåga, förtidspensionering, 

handikapp och för tidig död. 

Denna uppdelning är ofta tvivelaktig när det gäller 

överkänslighet och allergi då åtgärderna ofta 

går i varandra. Eftersom flera medlemmar i samma 

familj kan ha olika yttringar av allergi och överkänslighet 

kan en sekundärpreventiv åtgärd för en 

individ ha primärpreventiv verkan för en annan och 

vice versa. Det är olyckligt att skapa motsatsförhållande 

mellan sjukvård och prevention.

Olika former av allergi och annan överkänslighet 

Referenser 

Olika former av 

allergi och annan överkänslighet 

Allergi och annan överkänslighet är sammanfattande 

begrepp för ett antal olika sjukdomstillstånd 

som utmärks av att de berörda individerna reagerar 

med symtom, vanligen från luftvägarna, mag- 

/tarmkanalen eller huden, vid kontakt med allmänt 

förekommande ämnen som ”normala” personer tål 

utan obehag. I vissa fall kan en ospecifik retning, 

såsom inandning av kall luft, rök, dofter eller av 

vissa farmakologiska substanser, orsaka symtom. 

Allergi och annan överkänslighet kan visa sig på 

flera olika sätt beroende på många hittills ofullständigt 

kända mekanismer. Allergiska faktorer 

kan vara dominerande eller obefintliga, men symtomen 

kan ändå vara likartade. I luftrören kan 

besvären visa sig som astma eller bronkiell hyperreaktivitet, 

i näsan som snuva och nästäppa (rinit), 

i ögonen som bindhinnekatarr (konjunktivit), i 

huden som eksem och nässelutslag (urtikaria) och 

i mag-/tarmkanalen som diarré och buksmärtor. 

Drabbas cirkulationen kan en generell allergichock 

uppstå, t.ex. vid insektsallergi och vissa födoämnesallergier. 

Det är vanligt att den allergiska benägenheten 

börjar visa sig som eksem under tidiga barnaår, 

följt av astma och/eller allergisk snuva förr 

eller senare i livet. Hos andra visar den sig först i 

skolåldern som allergisk snuva, ofta även med 

ögonsymtom, och kan därefter antingen läka ut, 

fortsätta upp i vuxen ålder eller övergå i astma. 

Allergin kan även debutera i vuxen ålder. Det är 

vidare vanligt att flera allergiska sjukdomar finns 

samtidigt hos samma individ. Av alla astmatiker 

har upp till tre fjärdedelar även överkänslighetssymtom 

från näsan. 

Symtom på astma kan fångas upp i frågeformulär 

vid enkätundersökningar eller påvisas objektivt 

vid provokationstester (fysisk ansträngning, inandning 

av kall luft, metakolin eller histamin). Den 

ökade känsligheten är så vanlig vid astma att man 

tidigare ansåg att påvisande av sådan var liktydigt 

med astma. Senare har dock visats att astma kan 

föreligga utan någon sådan onormal känslighet i 

luftrören liksom även att det omvända förekommer. 

Denna typ av överkänslighet kallas vanligen 

bronkiell hyperreaktivitet (BHR), överretbarhet 

eller ospecifik överkänslighet i luftrören, och ingår 

som delfenomen i det vida begreppet ”annan överkänslighet”. 

Hit räknas också den speciella sjukdomsyttring 

som sammanfattas i uttrycket ”sjuka 

hus-sjukan”. 

Födoämnesallergi är ett stort problem endast 

tidigt i livet och avtar vanligen efter hand i svårighet. 

Denna allergiform ger oftast upphov till symtom 

från huden och mag-/tarmkanalen men även 

från luftvägarna. I de nordiska länderna är födoämnesallergi 

hos vuxna nästan uteslutande orsakad 

av pollenrelaterad överkänslighet, som vanligen 

endast ger upphov till lokala symtom i mun och 

svalg. Vissa former av födoämnesallergi, t.ex. 

allergi mot nötter, jordnötter, sojaprotein, fisk, ägg 

och skaldjur, kan dock vara utomordentligt allvarliga, 

t.o.m. dödliga, långt upp i vuxen ålder. 

Allergisymtom under en period i livet kan således 

försvinna men kan också återkomma i annan 

form senare i livet. Detta utgör självfallet problem 

i sådana epidemiologiska studier som bygger på 

självrapportering. I enkätstudier, där de undersökta 

individerna tillfrågats om de ”har eller har haft” en 

viss sjukdom eller symtom, har det visat sig vara 

ganska vanligt att personen, eller föräldrarna när 

det gäller barn, glömt bort en period med allergiproblem. 

Allergi 

Vid allergi är det fråga om en överreaktion i 

immunsystemet i form av en specifik immunologisk 

reaktion mot enskilda, väldefinierade ämnen 

som endast ger symtom hos dem som är allergiska 

(immunologiskt överkänsliga) för just det aktuella 

ämnet. 

Det finns flera olika typer av allergi med olika 

kliniska yttringar och immunologiska mekanismer. 

Vid slemhinneallergier dominerar den snabballergiska 

typen (också benämnd anafylaktisk) och förmedlas 

via IgE-antikroppar. Allergi i denna betydelse 

kan misstänkas genom sjukhistorien och av 

svaren på specifika frågor, men kan fastställas först 

genom påvisande av de immunologiska faktorerna. 

Vid luftvägssymtom och i viss mån även vid födo- 


Referenser 


ämnesreaktioner kan detta göras med olika tester i 

huden, numera framför allt med s.k. pricktest. Vid 

misstanke om allergi i huden, s.k. kontaktallergi, 

används lapptest (epikutantest). 

Vid vissa former av läkemedelsallergi föreligger 

en cytotoxisk (celldödande) reaktion och vid kontakt-allergi 

en s.k. cellbunden eller fördröjd överkänslighet. 

Det finns andra allergiska reaktioner 

som är komplementberoende och kan orsaka allvarliga 

sjukdomstillstånd från kroppens olika 

organ. Dessa sjukdomar brukar dock inte räknas in 

bland allergisjukdomarna. 

Atopi 

Begreppet atopi används ibland olyckligtvis som 

synonymt med allergi, dessvärre ofta utan närmare 

definition. I den ursprungliga användningen av 

ordet atopi på 1920-talet åsyftades en familjär 

anhopning av astma, hösnuva, böjveckseksem, 

födoämnesöverkänslighet m.fl. symtom på överkänslighet, 

varvid ärftligheten i dessa sjukdomar 

blev betonad (2). Det föreligger tyvärr ingen enighet 

mellan olika specialiteter i användningen av 

begreppet. Det finns därför förespråkare för att 

man helt borde avstå från att använda atopibegreppet. 

Exempelvis är atopiskt eksem eller atopisk 

dermatit allmänt vedertagna benämningar för böjveckseksem 

på många länders språk, trots att 

många dermatologer ivrigt förfäktar att IgE-antikroppar 

inte har någon betydelse för uppkomsten 

av eksemet, något som dock motsägs av många 

nyare rön. En ny sjukdomsbeteckning är önskvärd 

eftersom denna eksemform, i likhet med astma och 

rinit, kan orsakas av många faktorer, av vilka några 

klart inbegriper allergiska mekanismer. 

Med atopi avses numera en delvis ärftlig benägenhet 

att bilda en speciell typ av immuno-globuliner 

(antikroppar), s.k. IgE-antikroppar, efter normal 

exponering för små mängder vanligt förekommande 

antigena ämnen, s.k. allergen. Vid atopisk 

sjukdom medför en förnyad kontakt att symtom 

som astma, hösnuva, vissa typer av eksem, nässelutslag 

eller anafylaktisk chock kan utlösas. Förekomst 

av specifika IgE-antikroppar utan symtom 

betecknas ibland som latent allergi eller subklinisk 

allergi och utgör ett tecken på atopisk konstitution. 

Atopibegreppet är viktigt för att beteckna den 

genetiska predispositionen, eftersom atopi är den 

främsta riskfaktorn för utveckling av allergisk 

sjukdom. Med allergi i dessa sammanhang avses 


just denna speciella form, ibland specificerad som 

IgE-förmedlad allergi. 

Benämningar som atopisk astma och rinit har 

således innebörden att symtomen beror på den IgEförmedlade 

reaktionen mot specifika allergen t.ex 

vid isolerad djur- eller pollenallergi, där kontakt 

med allergenet leder till astmabesvär respektive 

hösnuva hos personer som i övrigt är helt fria från 

symtom. Symtomen vid astma utlöses dock vanligen 

även av en rad andra ämnen än allergen. Dessutom 

saknas ofta hållpunkter för atopi vid astma 

och andra överkänslighetssjukdomar, inte bara hos 

vuxna utan ibland även hos barn (4). 

Man borde därför hellre tala om astma med eller 

utan allergi/atopi (3). Atopitillägget anger då 

endast att IgE-antikroppar påvisats, men säger inte 

något om orsakssamband, endast att det föreligger 

denna immunologiska predisposition. Man brukar 

då tala om att individen är atopiker och sensibiliserad 

för ett viss ämne, men därmed säger man 

ingenting om att symtomen beror på kontakt med 

just det ämnet. Däremot innebär ”allergisk” som 

tillägg till diagnosen att sjukdomen beror på 

immunologiska mekanismer till följd av exponering 

för allergen. 

I massmedia, i populärvetenskapliga artiklar och 

i sjukvårdens vardagsspråk används dock begreppet 

allergi ofta liktydigt med överkänslighet i dess 

vidaste betydelse, något som också kan förekomma 

i vetenskapliga arbeten och det är därför viktigt 

för förståelsen att ha dessa distinktioner i minnet. 

Astma 

Det har gjorts flera försök sedan 1950-talet att 

definiera astma på ett tillfredsställande sätt, dock 

utan att enighet tidigare kunnat uppnås (5, 6). De 

senaste årens forskning har emellertid medfört en 

så fördjupad kunskap om de sjukdomsframkallande 

mekanismerna att man nyligen har kunnat enas 

om en internationell konsensusrapport om astma 

(7). I denna betonas att det vid astma föreligger en 

genetisk benägenhet för allergi- och sjukdomsutveckling, 

som påverkas av olika miljöfaktorer och 

leder till en inflammatorisk vävnadsreaktion hos 

den drabbade individen. Denna inflammation medför 

en överkänslighet, i vidaste bemärkelse, som 

kan ge upphov till mer långvariga symtom. Olika 

kliniska och patofysiologiska iakttagelser och data 

ryms inom den föreslagna definitionen:

“Asthma is a chronic inflammatory disorder of 

the airways in which many cells play a role, 

including mast cells and eosinophils. In susceptible 

individuals this inflammation causes symptoms 

which are usually associated with widespread 

but variable airflow obstruction that is 

often reversible either spontaneously or with 

treatment, and causes an associated increase in 

airway responsiveness to a variety of stimuli.” 

”Astma är en kronisk inflammatorisk rubbning i 

luftvägarna i vilken många celltyper deltar, bl.a. 

mastceller och eosinofila celler. Hos känsliga 

individer orsakar denna inflammation symtom 

som vanligen är förenade med en utbredd men 

varierande luftvägsobstruktion som vanligen är 

reversibel, antingen spontant eller efter behandling. 

Samtidigt orsakar den också en ökad reaktivitet 

i luftvägarna mot en rad stimuli.” 

Man kan påvisa dessa inflammatoriska vävnadsoch 

cellförändringar i bronkerna även hos personer 

med lindrig astma som varat kortare tid än ett år 

och som på kliniska grunder tidigare inte bedömts 

kräva regelbunden behandling, s.k. subklinisk 

inflammation (8, 9). 

Diagnosen astma innebär inte att sjukdomen 

eller symtomet behöver ha en och samma sjukdomsframkallande 

mekanism. Det är uppenbart att 

mönstret i sjukdomsbilden varierar i olika åldrar. 

Pipande och väsande biljud vid andningen, wheeze, 

är kanske det viktigaste symtomet på astma, särskilt 

hos barn och unga, medan den centrala fysiologiska 

störningen är en överkänslighet i luftrören, 

bronkiell hyperreaktivitet (BHR). Genetiska faktorer 

ligger bakom utveckling av allergi och sannolikt 

även av den bronkiella överkänsligheten. Olika 

miljöfaktorer och infektioner kan vara avgörande 

för om symtom uppträder eller ej samt för symtomens 

svårighetsgrad. 

Astma har sedan länge indelats i två till synes 

skilda former: exogen (extrinsic) eller allergisk 

astma, vid vilken hudtester är positiva, till skillnad 

mot endogen (intrinsic) eller infektionsastma med 

negativa hudtester. Denna indelning används 

ibland fortfarande, trots att den är förlegad och 

vilar på svagt underbyggda antaganden. 


Referenser 

Bronkiell hyperreaktivitet 

Med bronkiell hyperreaktivitet (BHR) avses en 

överretbarhet i luftvägarna som kan vara medfödd 

eller förvärvad. Internationellt vedertagna metoder 

för att bestämma luftvägarnas känslighet finns och 

används i vetenskapliga undersökningar men också 

i ökande grad i klinisk verksamhet. Det finns referensnivåer 

för vad som betecknas normal känslighet. 

Testet är ett provokationstest, varvid den 

undersökte får inhalera histamin eller metakolin i 

ökande dos. Det finns även andra provokationsmetoder 

som t.ex. fysisk ansträngning, hyperventilation, 

inhalation av kall, torr luft, hyperton koksaltlösning 

eller dimma. Känsligheten uttrycks i den 

dos eller koncentration som fordras för att orsaka 

en sänkning av vissa mått på lungfunktionen. BHR 

är en av de mest typiska funktionsstörningarna vid 

astma. BHR kan föreligga utan att symtom på 

astma finns och astma kan föreligga trots en normal 

bronkreaktivitet. Begreppet BHR bör reserveras 

för de tillfällen då känsligheten faktiskt mätts 

och inte endast framkommit genom symtombeskrivningen. 

I många studier om astmaförekomst 

redovisas dock uppgifter om hyperreaktivitet som 

endast baseras på intervju eller frågor om misstänkt 

samband mellan symtom och kontakt med 

lukter, luftföroreningar m.m. Subjektivt upplevd 

överkänslighet behöver ej vara uttryck för astma 

eller bronkiell hyperreaktivitet. 

Allergisk rinit eller rinokonjunktivit 

Allergisk rinit eller rinokonjunktivit ”hösnuva” 

orsakas av en allergisk (IgE-förmedlad) inflammation 

i näsans och ögonens slemhinnor. Den kan 

vara säsongbunden, då ofta benämnd hösnuva, 

eller perenn, s.k. året runt-snuva. Hösnuva orsakas, 

som namnet anger, av pollen, medan den perenna 

kan bero på diverse allergen i miljön som finns året 

runt t.ex. kvalster och djurepitel. Dessutom finns 

en annan typ av snuva, som i många avseenden liknar 

perenn allergisk rinit, s.k. vasomotorisk eller 

icke-allergisk rinit. Symtomen vid denna orsakas 

av störningar i den nervösa regleringen av blodkärl 

och körtlar i nässlemhinnan. 

I prevalensstudier kan man dock vanligen inte 

särskilja dessa olika typer och de redovisas ofta 

sammantaget under beteckningen hösnuva eller 

allergisk rinit. Den icke-allergiska snuvan kan alltså 

tjäna som exempel på annan överkänslighet. 


Referenser 


Allergi och annan överkänslighet i huden 

Atopiskt eksem / atopisk dermatit, böjveckseksem, 

Prurigo Besnier eller ”astmaeksem” är olika 

beteckningar för en karakteristisk hudsjukdom 

som också är ett delsymtom i den atopiska konstitutionen. 

Eksemet börjar oftast under det första levnadsåret 

och föregår således andra uttryck för atopi. 

Prognosen för läkning är god och det finns studier 

som anger att >80% läker ut före 20 års ålder. De 

prevalensdata som finns för atopiskt eksem, oftast 

som deluppgifter i epidemiologiska undersökningar 

av astma och allergi, torde i barnmaterial ge 

tämligen valida siffror. 

Förekomsten av böjveckseksem hos barn ökar 

upp till puberteten och är vanligare hos flickor än 

hos pojkar. Prevalensen varierar i tidigare studier 

från 4 till 12% och sjunker i vuxen ålder. Den 

pågående globala ISAAC-studien visar dock att 

den kumulativa prevalensen av böjveckseksem hos 

13-15 år gamla barn 1994 i Skandinavien är mellan 

15 och 20%. Från 1996 presenteras prevalenstal på 

över 50% hos flickorna och är därmed den högsta 

noteringen i världen (132). Eftersom böjveckseksem 

är den tidigaste manifestationen av benägenheten 

att utveckla allergisk sjukdom är denna 

ökning särskilt oroande och kan förebåda en ökad 

prevalens av astma. 

För vuxna är uppgifterna om förekomsten av 

eksem mindre tillförlitliga, eftersom andra former 

av eksem t.ex. kontakteksem, ofta i form av handeksem, 

är vanliga hos vuxna. Handeksem är en 

vanlig manifestation av atopiskt eksem men kan 

också ha en mångfald andra orsaker. I Göteborg 

var 1-årsprevalensen för handeksem 1984 11% i 

befolkningen, dubbelt så vanligt hos kvinnor som 

hos män. Handeksem kan ha många olika och ofta 

samtidiga orsaker. Av dem med handeksem redovisades 

35% som icke-allergiskt, 22% som atopiskt 

och 19% som allergiskt kontakteksem, resten ospecificerat. 

En femtedel av kontakteksemen är enligt 

en färsk undersökning orsakade av nickel. Prevalensen 

för nickeleksem är i ökande och är tio gånger 

vanligare hos kvinnor än hos män. Fyrtio procent 

av dem som är nickelallergiska utvecklar 

handeksem som är en allvarlig yrkesskada och kan 

leda till arbetsoförmåga i vissa yrkesgrupper. Yrkeseksem 

är tillsammans med bullerskador den näst 

vanligaste formen av yrkesskada. 

Urtikaria eller nässelutslag är en annan hudsjuk- 


dom som i viss utsträckning kan anses vara allergisk. 

Det har beräknats att cirka 3% av befolkningen 

årligen söker läkare för urtikaria. Livstidsprevalensen 

uppges ligga mellan 18 och 20%, dvs var 

femte individ drabbas någon gång under livet av 

urtikaria. 

För mer ingående data om hudens allergisjukdomar 

hänvisas här till FHI:s kunskapssammanställning 

”Allergier och annan överkänslighet i 

huden” av Bertil Björkner (97). 

Födoämnesöverkänslighet 

Matallergi, eller mer korrekt födoämnesöverkänslighet 

(onormal födoämnesreaktion – adverse 

reactions to food), kan bero på immunologiska 

eller icke-immunologiska mekanismer. Allergibegreppet 

bör reserveras för reaktioner på födoämnen 

då man dels kan påvisa IgE-antikroppar och 

dels att sambandet mellan symtom och intag av 

födoämnet stöds såväl av sjukhistoria som provokation. 

En speciell och den hos ungdomar och vuxna 

vanligaste formen av födoämnesöverkänslighet är 

kopplad till björkpollenallergi och benämns björkpollenrelaterad 

födoämnesöverkänslighet eller 

parabjörkallergi (93). Symtomen är i huvudsak 

lokaliserade till mun och svalg med klåda och 

ibland slemhinnesvullnad, men symtom från ögon 

och näsa kan också förekomma. Symtomen uppträder 

typiskt vid intag av nötter eller kärn- och 

stenfrukter såsom äpple, persika, körsbär och 

plommon, men även av vissa rotsaker, framför allt 

morot och vid kontakt med färskpotatis. Liknande 

symtom kan utlösas hos gråboallergiska personer 

när de äter t.ex. selleri och vissa kryddor, något 

som även kan ge systemreaktioner i form av nässelutslag 

eller mag-/tarmsymtom. 

Förekomsten av säkerställd födoämnesöverkänslighet 

är låg, och i de få kritiska prevalensstudier 

som finns publicerade är överkänslighet mot 

olika födoämnen ca 8% före 3-årsåldern, varav 2% 

utgörs av mjölkallergi (76, 77). Ytterligare 12% 

reagerade vid öppen provokation på frukt och juicer. 

I tidigare svenska studier anges födoämnesallergi 

föreligga hos 1–2% av 7–10-åriga barn (4, 

13, 28). I Sverige är prevalensen födoämnesallergi 

hos vuxna okänd, men hos patienter som remitterats 

till specialmottagning för allergi föreligger 

födoämnesrelaterade symtom i 25% (94). I en 

intervju av vuxna studerande uppgav sig ca 15% ha

någon form av födoämnesöverkänslighet. Om man 

räknade bort dem som reagerade på nötter och 

björkrelaterade födoämnen sjönk siffran till 1–2% 

(105). 

Komjölks- respektive äggallergi är vanligast hos 

små barn men minskar redan i skolåldern. Allergi 

mot fisk och skaldjur är också vanligt, även upp i 

vuxen ålder, liksom allergi mot nötter. Fisk, sojaprotein, 

jordnötter och nötter kan orsaka livshotande 

anafylaktiska reaktioner. I allmänhet är dock 

överkänslighet mot hasselnötter del i parabjörksyndromet, 

men det är ofta svårt att avgöra detta 

med säkerhet. Jordnötter hör liksom sojabönor och 

ärter till baljväxterna och är i detta sammanhang 

viktiga, eftersom även de i sällsynta fall kan orsaka 

allergisk chock. Under en treårsperiod rapporterades 

60 svåra livsmedelssreaktioner i Sverige, 

därav fem med dödlig utgång. Sojaprotein, jordnötter 

och nötter var dominerande orsaker (127). 

Laktosintolerans 

Intolerans är ett uttryck som används t.ex. vid laktosintolerans, 

då förmågan att bryta ner laktos är 

nedsatt på grund av enzymbrist. Laktosintolerans 

är snarare regel än undantag bland jordens alla 

folk. Man har beräknat att ca 80% av jordens 

vuxna befolkning ej tål mjölk. Frekvensen av laktosintolerans 

varierar således starkt mellan olika 

folkgrupper. I Sverige är ca 2–3% av den vuxna 

befolkningen laktosintoleranta, medan motsvarande 

tal i Finland är cirka 15–20% och i medelhavsländerna 

cirka 50%. 

Glutenintolerans (celiaki) 

Celiaki beror på överkänslighet mot protein i 

sädesslagen vete, korn, råg och troligen havre. 

Denna överkänslighet är ärftlig och medför skada 

på tunntarmsslemhinnan och nedsatt upptag av 

födans olika beståndsdelar. I Sverige uppges 2–4 

barn/1000 nyfödda lida av denna sjukdom, men 

den kan uppträda även i vuxen ålder. Sjukdomen 

synes ha ökat kraftigt under de senaste årtiondena 

i Sverige och Finland medan den synes oförändrad 

i andra länder. Personer med celiaki måste hålla sig 

till en glutenfri kost för att hålla sig friska och fria 

från symtom. Glutenöverkänsligheten är livslång. 

Benämningen intolerans används ibland även för 

överkänslighetsreaktioner som förmodas vara 

utlösta av födoämnestillsatser. Prevalensen av 

överkänslighet mot tillsatser är låg. I en engelsk 


Referenser 

undersökning ansåg sig ca 7% av en befolkningsgrupp 

vara överkänsliga mot ”tillsatser”, men vid 

provokation kunde samband säkerställas endast hos 

Referenser 


den och arbetsplatser. Symtomen har kopplats till 

byggnaden och man talar därför om sjuka hus-sjukan. 

Kunskaperna om SBS och dess symtom har 

ökat under de senaste åren genom ett stort antal 

undersökningar (95, 96). SBS har rapporterats från 

flertalet industriländer, men de flesta rapporter 

kommer från Norden och USA. Flera studier visar 

att personer med astma och eksem är överrepresenterade 

bland fall med SBS, men det finns inga 

hållpunkter för att det är fråga om allergi. I första 

hand drabbas de personer som är känsligare än 

andra, dvs att sjuka hus-sjukan är ett exempel på 

annan överkänslighet. 

De symtom som anges är subjektiva och svåra 

att registrera eller mäta. Allmänsymtom som trötthet, 

huvudvärk, illamående, yrsel och koncentrationssvårigheter 

är vanliga, liksom slemhinnesymtom 

som klåda, sveda och irritation i ögon, näsa, 

hals och i luftrören. Hos andra domineras besvären 

av hudsymtom såsom torr, kliande, rodnande hud i 

ansiktet och på händerna, ofta med en känsla av 

hetta eller stickningar i skinnet. Typiskt är att symtomen 

uppträder efter kortare eller längre tid i en 

viss miljö och försvinner när man lämnat byggnaden 

i fråga. 

I Sverige har Sundell och medarbetare genomfört 

tvärsnittsstudier av förekomsten av symtom, 


dels kopplade till bostaden och dels till arbetsplatsen, 

hos kontorsarbetare i Västerbotten (96). Han 

fann att SBS-symtom som var relaterade till bostaden 

förekom hos 1–4% av befolkningen. Av kontorsarbetare 

uppgav upp till 17% symtom som 

trötthet, 12% ögonbesvär och 16% hudbesvär i 

ansiktet som upplevdes vara relaterade till arbetsplatsen. 

Symtom av typ SBS angavs uppträda 

någon gång per vecka hos nästan 4/10 män och 

6/10 kvinnor i kontorsmiljö. I ungefär två tredjedelar 

av fallen ansågs besvären bero på inomhusklimatet 

på arbetsplatsen. Besvären fördelade sig 

ganska jämnt mellan allmänsymtom, slemhinnerespektive 

hudsymtom och uppträdde generellt 

något oftare hos kvinnor än hos män. Besvär kopplade 

till bostaden syntes vara mindre vanligt (101, 

102). 

En expertgrupp inom WHO har uppskattat att 

1984 var mellan 10 och 30% av alla nya eller nyligen 

renoverade byggnader ”sjuka” och att mellan 

10 och 30% av dem som bodde eller arbetade i 

dessa uppgav symtom som kunde relateras till 

byggnaden. 

För mer omfattande läsning om inomhusluftens 

betydelse för allergi och annan överkänslighet hänvisas 

till FHI:s rapport (96)

Metodologiska aspekter 

Den viktigaste diagnostiska bedömningen vid 

misstanke om astma/allergi eller annan överkänslighet 

görs med ledning av sjukhistorien, dvs uppgifter 

som den drabbade själv kan lämna vid en 

noggrant genomförd intervju eller enkät. I epidemiologiska 

studier av astmaförekomst har väl 

utformade frågeformulär (enkäter) ansetts vara den 

bästa metoden (11). Enkäten bör vara vetenskapligt 

utvärderad, validerad, något som dock inte alltid 

anges. Vanligen används frågeformulär i kombination 

med personlig intervju och medicinsk undersökning, 

samt eventuella tester av en utvald mindre 

grupp. Enkätstudier, där diagnosen ställs enbart 

genom självrapportering av symtom, uppvisar vanligen 

högre prevalenser än sådana som i tillägg 

använder objektiva metoder och av läkare ställd 

diagnos. 

Testmetoder 

Förekomsten av allergiantikroppar, specifikt IgE, 

är av central betydelse för att påvisa atopisk allergi 

som är en viktig tidig genetisk riskmarkör för de 

aktuella sjukdomarna (10). Det är därför särskilt 

viktigt att precisionen i diagnostiken är hög i populationsstudier. 

De testmetoder som numera 

används i diagnostiken av allergi har undergått 

betydande utveckling jämfört med tidigare prevalensstudier. 

Idag är hudtest, pricktest (skin prick 

test SPT), den förhärskande metoden att påvisa 

specifika IgE-antikroppar, vilka framför allt har 

betydelse vid luftvägsallergi. Genom att pricktesta 

med en standardserie omfattande 10–12 vanliga 

allergiframkallande ämnen, allergen, påvisas sannolikt 

över 90% av alla luftvägsallergier. Specifikt 

IgE kan även påvisas i blodet med hjälp av olika 

laboratorietester, vanligast RAST (radioallergosorbent 

test) eller modifikationer av detta test. 

Utfallet av dessa tester anger huruvida atopi föreligger 

eller ej. Vidare styrker positiva testreaktioner 

tillsammans med sjukhistorien och eventuella provokationer 

misstankar om allergi för vissa specificerade 

ämnen. Man kan även påvisa den specifikt 

immunologiska reaktionen genom s.k. provokationer, 

genom att på olika sätt utsätta patienten för det 

misstänkta allergenet i ögon, näsa eller luftrör. 

Metodologiska Referenser aspekter 

Testextrakt 

Det är först under de senaste decennierna som väl 

definierade och standardiserade allergenextrakt för 

SPT med hög kvalitet börjat användas i större 

skala. Fortfarande används dock i stora delar av 

världen extrakt av tvivelaktig kvalitet, som kan ge 

både falskt positiva och falskt negativa testresultat. 

Detta faktum måste man ha i minnet när man jämför 

äldre och nyare studier, där förekomsten av 

atopi baseras på positiv pricktest. En ökning kan 

mycket väl bero på skillnader i testextraktens kvalitet 

och styrka. Vidare innebär positiv pricktest 

som tidigare understrukits endast att sensibilisering 

påvisas, men ingenting om förekomsten av 

allergisk sjukdom. 

Ökad luftrörskänslighet, bronkiell hyperreaktivitet 

(BHR), bestäms objektivt med hjälp av olika 

provokationstester. Vanligen används farmakologiska 

ämnen som histamin eller metakolin, men 

även kyla, dimma och fysisk ansträngning kan 

användas. BHR avgörs ofta okritiskt enbart med 

ledning av svaret på frågor om symtom vid kontakt 

med olika kända irriterande ämnen, utan att man 

objektivt verifierat överkänslighet. Sådana svar har 

låg känslighet och bör ej värderas särskilt högt vid 

astmadiagnostik. 

Lungfunktionstester 

Lungfunktionstester är av central betydelse för 

diagnos av astma och andra luftvägssjukdomar. 

Det finns enkla metoder som individen själv kan 

använda i hemmet, s.k. PEF-mätare. Dessa lämpar 

sig väl för användning i epidemiologiska studier. 

Mer avancerade mätmetoder används vid vissa frågeställningar. 

Hos små barn kan det dock vara 

svårt att genomföra mätningar av lungfunktionen. I 

populationsundersökningar har testning av luftrörskänsligheten 

använts i ganska få studier (21, 40, 41). 

Diagnos 

En säker astmadiagnos kräver oftast en omfattande 

medicinsk undersökning. Utöver noggrann sjukhistoria 

med frågor om karakteristiska symtom 

innefattar den spirometri, påvisande av varierande 

reversibel luftvägsobstruktion samt hudtestning 

eller blodtester för att påvisa eventuell atopi och 


Referenser 

Metodologiska aspekter 

allergi. För allergenspecifik diagnos används 

ibland provokationstester. Vid tveksamhet förordas 

även att graden av eventuell ospecifik bronkiell 

överretbarhet undersöks med t.ex. histamin- eller 

metakolinprovokation. 

Vid utredning av misstänkt kontakteksem 

används lapptest (epikutantest) med 25–30 olika 

ämnen kända för att orsaka eksem. För närmare 

beskrivning av dessa hänvisas till särskild rapport 

om hudallergi (97). I befolkningsbaserade undersökningar 

har sådana metoder ej använts varför 

kunskapen om prevalensen av kontakteksem är 

bristfällig. Här redovisas endast de uppgifter om 

prevalens av atopiskt eksem i yngre åldrar som 

framgår av de studier som i huvudsak är fokuserade 

på luftvägsallergi och atopiförekomst i befolkningen. 

Variation över tiden 

Ett annat problem vid jämförelser mellan epidemiologiska 

undersökningar är att de aktuella 

besvären varierar hos individerna, dels över tiden 

och dels i svårighetsgrad. Det är därför viktigt att 

veta om prevalensen avser punktprevalens, 12månaders 

prevalens eller kumulativ prevalens. 

Olikheter i definitioner och metoder gör det ofta 

vanskligt att jämföra olika studier. Det finns alltså 

flera metodologiska skäl till att det ibland kan vara 

svårt att säkert avgöra om t.ex. allergier ökar eller 

ej i befolkningen, eller i vilken utsträckning förekomsten 

skiljer sig åt mellan olika regioner och 

länder. 


Svårighetsgrad 

Med mycket få undantag saknas vanligen uppgifter 

om besvärens svårighetsgrad i populationsstudier. 

Detta begränsar kraftigt värdet av den information 

som ges. Frågor om behovet av läkemedel ger vissa 

indirekta ledtrådar om besvärsgrad. Attityderna till 

medicinering liksom möjligheten att få behandling 

varierar dock kraftigt mellan olika länder och även 

inom samma land. Också sjukvårdens kvalitet varierar 

och förändras dessutom över tiden. I länder 

där sjukvård och hälsoupplysning är svårtillgängliga, 

dåligt utbyggda eller lågt prioriterade torde lättare 

allergiproblem inte vara något som allmänt 

uppfattas som ett hälsoproblem. Möjligheten att få 

behandling torde också påverka den utfrågades 

svar. 

Symtomens svårighetsgrad låter sig alltså av 

många skäl inte lätt graderas eller beskrivas i epidemiologiska 

studier. I ekonomiskt och socialt 

högt utvecklade länder torde det vidare vara lättare 

att lyckas genomföra enkätstudier med hög svarsfrekvens. 

Objektivt till synes lätta besvär kan upplevas 

som mycket svåra av vissa och helt negligeras 

av andra. Det är vidare troligt att svaren vid 

enkätundersökningar påverkas av aktuella attityder 

till och kunskaper om allergi hos individen och i 

samhället. Vid förväntad allergi eller vid brist på 

kunskap om allergi finns risk för över- respektive 

underdiagnostik. Det är därför t.ex. möjligt att 

information i lokalpress och lokalradio kan påverka 

utfallet av lokala enkäter genom att ge stor 

publicitet åt en planerad eller påbörjad enkätstudie.

Allergi – olika manifestationer 

Symtom kan uppträda i flera olika organ, debutera 

i olika åldrar, variera i svårighetsgrad hos en och 

samma individ och ha ett ofta oförutsägbart förlopp. 

Många olika faktorer kan påverka både förloppet 

och svårighetsgraden. Det är därför mycket 

vanskligt att diskutera de fundamentala orsakerna 

till de allergiska sjukdomarna och därmed naturligtvis 

hur vi ska kunna förebygga uppkomsten av 

dem. 

Karakteristiskt är att symtomen visar sig framförallt 

i kontaktytan mellan individen och miljön, 

dvs i luftvägarnas och mag-/tarmkanalens slemhinnor 

och i huden. Vidare orsakas symtomen av individens 

svar på en retning eller vid kontakt med 

olika miljöfaktorer. Symtomen åtföjs oftast, men 

inte alltid, av vävnadsförändringar som tyder på 

inflammation, en försvarsreaktion där olika celler 

och biologiskt aktiva substanser, molekyler och 

processer aktiverats. De senaste årens biokemiska 

och epidemiologiska forskning har givit upphov till 

många nya infallsvinklar på frågan varför astma 

och allergi ökar. 

De största riskfaktorerna för astma och allergi i 

barndomen anses vara genetisk disposition för 

allergi i kombination med tidig exponering för 

inhalationsallergen, ev. förstärkt genom att barnet 

utsatts för tobaksrök. Benägenheten att bilda IgE 

har sannolikt ett visst överlevnadsvärde i skyddet 

mot parasitsjukdomar, men IgE-förmedlad allergi 

har betraktats som ett genetiskt systemfel i immunsystemet. 

Tidiga virusinfektioner i luftvägarna ger hos 

barn under 4 års ålder ibland svåra obstruktiva 

sjukhusvårdkrävande besvär men synes inte öka 

risken för astma senare under barndomen (125). 

Barn med många äldre syskon har nämligen visat 

sig ha en lägre förekomst av astma och allergi, 

något som man antar bero på att barnet tidigt smit- 

Allergi – olika manifestationer 

Referenser 

tas av diverse luftvägsvirus. Vidare finns det data 

som talar för att tidig smitta med mässling eller 

tuberkulos skulle minska risken för allergisk sensibilisering 

genom att sätta igång ett skyddande 

immunsvar. Allt fler forskare har börjat anse att 

ökningen av astma och allergi i västvärlden kan 

hänga samman med att små barn är mindre ofta 

och lindrigare drabbade av luftvägsinfektioner. 

Dessa idéer grundas på att vi har två typer av 

den sorts vita blodkroppar, s.k. T-celler, som styr 

immunsvaret på de olika retningar som vi utsätts 

för. Dessa kallas för TH-1 respektive TH-2-subtyper 

och skiljer sig åt genom att de bildar var sitt 

karakteristiska mönster av de ämnen, s.k. cytokiner 

eller interleukiner, som ger impulser till andra celler 

att sätta igång och fullgöra sina olika uppgifter. 

Normalt och idealt skall de två subtyperna balansera 

varandra, men vid övervikt för den ena eller 

andra påverkas immunsystemet i något olika riktningar. 

Vid övervikt för TH-1-aktivering uppstår en 

ökad produktion av sådana ämnen som är betydelsefulla 

för försvaret mot bakterier och vissa virusinfektioner. 

TH-2-typen kan betraktas som ”proatopisk” 

eftersom några av dess interleukiner, IL-4 

och IL-5, stimulerar tillväxt av mastceller, bildning 

av IgE-antikroppar samt differentiering, aktivering 

och ökad livslängd av s.k. eosinofila granulocyter. 

Denna vita blodkropp är karakteristisk och helt 

dominerande i den allergiska inflammationen liksom 

även vid parasitinfektioner. Vid födelsen anses 

det finnas en TH-2-dominans, och att tidiga infektioner 

och vaccinationer skulle aktivera TH-1-subtypen. 

Uteblir dessa kanske viktiga stimulerande 

faktorer skulle en allergiutveckling gynnas, i synnerhet 

om barnet har en ärftlig predisposition och 

dessutom utsätts för allergen och andra riskfaktorer 

för allergi (124, 129). 


Referenser 

Arv och miljö 

Både genetiska faktorer och miljöfaktorer är avgörande 

för sjukdomsutvecklingen i astma och allergi. 

Redan iakttagelsen att astma och allergi är vanliga 

i vissa familjer och saknas i andra har sedan 

länge visat ärftlighetens betydelse (2). Hög prevalens 

av astma i vissa befolkningsgrupper med 

inavel indikerar också ärftliga faktorer (15). 

Astma tycks ärvas oberoende av atopi (17), men 

med samtidig familjär belastning för atopi ökar 

dock riskerna för tidig astma i barndomen. För 

detta talar det faktum att ca 80% av skolbarn med 

astma har positiva pricktester (18). Tvillingstudier 

har visat högre samstämmighet för astma hos 

enäggstvillingar än hos tvåäggstvillingar, men inte 

högre än att andra faktorer måste vara av stor betydelse 

för sjukdomsutvecklingen (16). Samstämmigheten 

för positiv pricktest hos enäggstvillingar 

är 71%, medan den hos tvåäggstvillingar endast är 

36%. Å andra sidan visar detta att 29% av ”identiska” 

tvillingar kan vara olika i detta avseende och 

att atopi således kan utvecklas utan genetisk inverkan. 

Med atopisk sjukdom i familjen fördubblas förekomsten 

av atopisk sjukdom hos barnen. Hög halt 

av IgE i navelsträngsblod är en riskindikator för 

tidig utveckling av atopisk sjukdom med en ackumulerad 

incidens över 80% före 6 års ålder (18). 

Kjellman har nyligen rapporterat förekomsten av 

atopisk sjukdom hos 1.325 7-åringar i Linköping i 

förhållande till hereditet: utan känd atopisk sjukdom 

hos föräldrarna har 16,9% av barnen astma, 

hösnuva eller eksem. Med en allergisk förälder 

med symtom har 34,1% av barnen symtom, och 

om båda föräldrarna har allergiska besvär har 

48,9% av barnen symtom. Har föräldrarna dessutom 

samma typ av atopisk sjukdom har hela 76,2% 

av barnen också besvär. Dessa helt färska data 

(1996) överensstämmer med tidigare resultat av 

hans undersökning 1974 från samma plats med 

samma metodik (104). 

Ärftlighetsgången är komplex och flera kromosomer 

tycks vara inblandade. Nyare rön indikerar 

att det finns säkra associationer mellan HLAhaplotypen, 

det specifika IgE-svaret för vissa allergen 

och symtommanifestation (69). Kromosom 

11q-genen verkar vara kopplad till atopi om den 



ärvs från modern, vilket motsäger tidigare antagande 

att arvet skulle vara könsneutralt (72). Kanske 

är ett hundratal gener inblandade och genomslag 

av sjukdomsyttring torde vara beroende av 

yttre faktorer. Denna påverkan från miljön kan 

bestå i sensibilisering för allergen, infektioner med 

olika virus eller skador på slemhinnorna av olika 

kemiska ämnen såsom cigarettrök, reaktiva gaser 

och andra luftföroreningar (128). 

Åberg har i en svensk prevalensstudie av nära 

20.000 barn i åldrarna 7, 10 och 14 år visat att i en 

tredjedel av de undersökta familjerna, den ena eller 

båda föräldrarna uppgett symtom av ”atopisk sjukdom”. 

Den relativa risken för ett barn att drabbas 

av atopisk sjukdom var störst om båda föräldrarna 

hade samma sjukdom och allra störst vid multipla 

manifestationer av atopi hos båda föräldrarna. Om 

atopiska symtom förelåg hos föräldrarna var dessutom 

prevalensen av symtom hos barnen signifikant 

högre i norr än i söder (20). 

Födelsetid på året och risk för allergi 

Samband mellan födelsemånad och prevalens av 

allergi/astmasymtom har rapporterats i flera olika 

studier. Astmaförekomsten hos 18-åriga mönstrande 

män födda 1963 var högre hos dem som var 

födda mellan augusti och januari. Detta kunde 

dock ej visas för de mönstrande födda 1953, som 

var undersökta på motsvarande sätt (26). Det fanns 

vidare en geografisk skillnad i mönstret. I södra 

delen av landet hade de som var födda på våren 

högst förekomst av rinit, medan i norra delen de 

som var födda på hösten hade den högsta prevalensen. 

Hos barn mellan 2 och 10 års ålder i Göteborg 

var ”allergisk rinit” vanligare hos dem som var 

födda mellan november och maj månad (12). Flera 

undersökningar har funnit korrelation mellan sensibilisering 

för gräspollen och födelsemånad, 

medan andra studier inte har kunnat finna något 

stöd för sådant samband. 

I några undersökningar har man visat statistiska 

risksamband mellan kvalstersensibilisering 

och/eller astma (12, 13, 91) med födelsemånad 

maj–oktober, medan andra forskare ej kunnat verifiera 

detta. I en undersökning från Bayern har alla 

barn mellan 5 och 6 år studerats angående den

kumulativa atopiprevalensen, hösnuvesymtom, 

atopiskt eksem och astma. Sensibilisering för olika 

allergen visade ingen statistisk korrelation till 

födelsemånad (14). Från Finland publicerades 

1981 en något större undersökning, som visade en 

högsta relativ risk för sensibilisering för gräspollen 

hos dem som var födda i april och lägst i augusti 

(90). Sådana motstridiga resultat kan möjligen 

sammanhänga med skillnader i klimat och allergenförekomst. 

Miljöfaktorer 

Såväl utomhus- som inomhusallergen, exempelvis 

pollen, husdjur och dammkvalster, är sensibiliserande 

för de atopiskt predisponerade, med större 

risk för sjukdomsutveckling ju starkare arvet och 

exponeringen är (4). Cigarettrök påverkar utveckling 

av allergi. Speciellt har visats samband mellan 

moderns rökning och risk för allergi och astma hos 

barnet (31, 32, 33, 107). Samtidig exponering för 

inomhusallergen och miljötobaksrök (passiv rökning) 

har visat sig medföra ökad risk för astma hos 

barn (34). Luftföroreningar utomhus från närmiljön 

ökade risken för pollenallergi (34, 52). Speciellt 

har kväveoxider och svaveldioxid misstänkts 

medverka i symtomutvecklingen vid atopi (35). 

Kort amningsperiod (107, 36 m.fl) är en annan faktor 

som visat sig öka risken för främst sjukhusvårdkrävande 

obstruktiva luftrörsbesvär hos barn 

under 4 år (astma/obstruktiv bronkit). Tidig introduktion 

av olika främmande proteiner som ägg, 

mjölk, fisk och sojaprotein till barnen kan öka risken 

för allergiutveckling. 

Fynden antyder att påverkan redan under de 

första levnadsmånaderna av miljöfaktorer som t.ex. 

pollen, pälsdjur eller föda skulle kunna ha avgörande 

betydelse för allergiutveckling hos predisponerade 

barn. Ett slående exempel är t.ex. att astma 

var sällsynt i Kuwait fram till i mitten av 1950talet. 

Då importerade man ett träd, Prosopis, vars 

pollen misstänks vara den nu viktigaste enskilda 

orsaken till uppkomsten av astma där (30). Detta 

träd förekommer naturligt i Iran utan att där orsaka 

så mycket allergi. Det skulle kunna tala för att det 

finns någon ytterligare faktor i Kuwait som förstärkt 

sensibiliseringen mot Prosopis, t.ex. luftföroreningar. 

En annan tolkning kan vara att introduktion 

av ett nytt allergen i sig ökar sensibiliseringen, 

eftersom tolerans ej kunnat utvecklas hos befolkningen 

i fråga. 

Arv Referenser och miljö 

Ytterligare ett exempel på inverkan av miljöfaktorer 

är att symtom på svår astma oväntat dök upp 

hos Papuafolket i Nya Guinea i början av 1970talet. 

Tio år tidigare hade man endast kunnat finna 

tre vuxna individer med tecken på astma i hela 

befolkningen, vilket innebär mindre än 0,3%. Man 

upptäckte nu allergi mot dammkvalster och anledningen 

var att kvalster införts av misstag genom 

import av filtar. Varken astma eller husdammskvalster 

hade funnits här tidigare, men nu utvecklade 

drygt 7% av den vuxna befolkningen astma orsakad 

av kvalsterallergi. De som i första hand använde 

de importerade filtarna var äldre män, och det 

var också de som blev de svårast drabbade (19). 

Skillnader mellan stad/landsbygd och 

mellan öst/väst 

De säkraste indikationerna på skillnader i prevalens 

mellan olika populationer och geografiska 

områden har tills helt nyligen kommit från tredje 

världen. Det har länge ansetts att allergier är ovanliga 

i utvecklingsländer. Detta är endast delvis sant. 

Människor i medel- och överklassen i t.ex. latinamerikanska 

städer har allergiska sjukdomar i 

samma höga utsträckning som i USA och Västeuropa. 

Studier från skilda världsdelar visar att prevalensen 

för allergi och astma är högre i stadsbefolkning 

än i landsbygdsbefolkning. Särskilt har 

misstanken att miljöfaktorer såsom luftföroreningar 

har betydelse för utveckling av astma och allergi 

fokuserats i de populationsstudier av stora folkgrupper, 

som på grund av krig och naturkatastrofer 

tvingats flytta från en traditionell livsstil på landsbygden 

till modernt stadsliv. På senare tid har den 

s.k. västerländska livsstilen börjat misstänkas ha 

betydelse för allergiutveckling. 

Prevalensen astma, rinit och eksem har t.ex. 

visats vara högre hos de barn av indiskt och västindiskt 

ursprung som fötts och vuxit upp i England, 

jämfört med dem som fötts i ursprungslandet (53, 

54, 80). Av de inflyttade med astma hade besvären 

debuterat efter några år i England, vilket är ytterligare 

ett starkt stöd för att miljöfaktorer tidigt i livet 

inverkar på astmautveckling. Astmaförekomsten 

hos de till England inflyttade var också genomgående 

högre än i motsvarande åldrar i hemlandet 

(55). 

I Sverige har Andrae och medarbetare funnit att 

luftföroreningar i utomhusmiljön ökat risken för 

pollenastma. I samma studie påvisades ett sam- 


Referenser 


band mellan miljötobaksrök, fuktskadade hus med 

dålig ventilation och förekomst av allergi mot pälsdjur. 

Detta samband förelåg dock endast hos de 

barn som hade hereditet för allergi (56). 

I Sundsvall har Bråbäck och medarbetare jämfört 

barn på landsbygden med barn i stadsmiljö i en 

rad avseenden. Sensibilisering för olika allergen 

var vanligare i staden än på landet. Tjugofyra procent 

av stadsbarnen var atopiker med positiv hudtest 

och symtom på allergi, medan motsvarande för 

barnen på landet var 13%. Speciellt anmärkningsvärt 

är att sensibilisering mot både pollen och djur 

var signifikant vanligare hos stadsbarnen än hos 

barnen på landet, där exponeringen för båda allergengrupperna 

var större (22, 25, 50). 

I samarbete med polska och estniska kollegor 

har Bråbäck jämfört prevalensen luftvägssymtom 

mellan Sundsvall och dess vänort Konin i Polen 

och Tallinn och Tartu i Estland. Barnen i Konin 

utsattes både inomhus och utomhus för höga halter 

luftföroreningar. Tre brunkolsverk i stadens närhet 

släpper ut 120.000 ton svaveldioxid, vilket motsvarar 

cirka hälften av det totala årliga utsläppet i Sverige. 

Tobaksrökning var ungefär dubbelt så vanligt 

bland de polska föräldrarna och nästan alla hem 

hade gasspis. Flertalet familjer bodde i jämförelsevis 

små två- eller trerumslägenheter och husdjur 

var dubbelt så vanligt som i Sundsvall (108). 

Läkardiagnostiserad astma förekom i centrala 

Sundsvall hos 9,5% och på landsbygden hos 6,7% 

av barnen, men förekom endast hos 2,9% av barnen 

i Konin. Luftvägsproblem såsom andnöd, 

ansträngningsutlöst hosta och luftvägsinfektioner 

med långvarig hosta var dock signifikant vanligare 

i Konin. Jämfört med barnen i Sundsvall visade 

barnen i Konin en mycket lägre förekomst av positiva 

pricktester. Prevalensen av positiv pricktest för 

minst ett allergen var i Konin endast 13,7%, medan 

den var 24% hos barnen på landsbygden utanför 

Sundsvall och hos stadsbarnen 35%. Motsvarande 

prevalens av positiv pricktest för husdjur (katt, 

hund, häst) var 4,2%, 15,6% respektive 26,2% (73, 

108). 

Tysklands enande 1989 gav ett unikt tillfälle att 

studera betydelsen av olika omgivningsfaktorers 

och sociala förhållandens inverkan på allergiutveckling 

i en etniskt enhetlig befolkning. Prevalens 

av astma och allergiska besvär hos 9–11 år gamla 

skolbarn som vuxit upp i München i väst jämfördes 

med Leipzig och Halle i forna Östtyskland. Av 


läkare diagnostiserade, återkommande bronkiter 

var nästan dubbelt så vanligt i Leipzig/Halle som i 

München (31% vs 16%). Prevalensen av allergisk 

snuva var däremot över tre gånger så hög i München 

som i de båda f.d. östtyska städerna (8,6% vs 

2,4%). Prevalensen av läkardiagnostiserad astma 

var också högre i München än i Leipzig/Halle. 

Atopisk sensibilisering för kvalster, pollen och katt 

var likaså signifikant vanligare i München (57). 

Tät och livlig biltrafik karakteriserar många 

västeuropeiska städer, medan kraftiga luftföroreningar 

orsakade av tung industri, kolkraftverk och 

bostadsuppvärmning med högsvavelhaltig olja var 

vanliga i många orter i öst. De mätningar av luftföroreningar 

som gjordes omfattade svaveldioxid 

och stoftpartiklar, sot (particulate matter), medan 

jämförbara data för kväveoxider ej fanns tillgängliga 

då studien gjordes (57). Senare mätningar har 

dock visat att medelkoncentrationerna under året 

av kvävedioxid var högre i München än i Leipzig. 

Den tätare biltrafiken i väst antas vara orsaken till 

denna skillnad. Dieselavgaser och kväveoxider har 

en förstärkande effekt på sensibilisering för allergen 

(52, 85) och kan möjligen bidra till den observerade 

skillnaden i prevalens av allergisk rinit. Det 

är dock osäkert vilken betydelse luftföroreningarna 

i utomhusluften har för den högre allergiförekomsten 

i väst. 

Det finns andra stora skillnader i barnens uppväxtförhållanden 

och i livsstil mellan de undersökta 

orterna. Barnen i forna Östtyskland växte upp i 

trängre bostäder, med många syskon i stora familjer 

och lämnades tidigt på daghem, varför de exponerades 

för olika infektioner. Den allmänna levnadsstandarden 

var också i övrigt lägre än i väst. 

Samtliga refererade undersökningar visar ett likartat 

mönster. Den högre förekomsten av luftvägsinfektioner 

kan förklaras av trångboddhet och lägre 

levnadsstandard. Det finns undersökningar som 

visar ett omvänt samband mellan förekomsten av 

hösnuva och antalet äldre syskon liksom mellan 

förekomsten av positiv pricktest och antalet äldre 

syskon (109, 110, 111). Det finns också andra stöd 

för hypotesen att vissa tidiga infektioner skulle 

skydda mot allergiutveckling (129). 

Kvalsterförekomst 

Dammkvalster har vissa basala krav på miljön. De 

kan bara leva och föröka sig vid relativt hög luftfuktighet 

och värme inomhus. Dammkvalster är

det viktigaste enskilda allergenet i världen som 

orsakar astma och luftvägsallergi. Nya byggnadsmaterial, 

isolering och olika energisparande åtgärder 

har medfört höjd temperatur och ökad luftfuktighet 

inomhus. Modern livsstil med disk- och 

tvättmaskiner och flitigt duschande i samtidigt 

dåligt ventilerade bostäder har gjort livsbetingelserna 

för kvalster goda även på nordliga breddgrader. 

I torrt och kallt klimat har livsbetingelserna för 

kvalster varit ogynnsamma och kvalsterallergi har 

tidigare varit sällsynt på våra breddgrader. Kvalster 

Arv Referenser och miljö 

har därför ansetts vara ett allergiproblem endast i 

de södra och västra delarna av vårt land. På senare 

år har dock höga kvalsterhalter påvisats även i landets 

norra delar. Sensibilisering mot kvalster hos 

personer med astma är nu nästan lika vanligt förekommande 

i Norrland som på västkusten. Finns 

det kvalster i en bostad, anses detta vara ett tecken 

på att bostaden är dåligt ventilerad och därmed en 

riskfaktor för astma för predisponerade personer 

(37, 38, 43, 44, 45). 


Referenser 

Allergisjukdomar hos barn och unga 

Astma är en av de vanligaste kroniska sjukdomarna 

hos barn. Under småbarnsåren ses luftvägsinfektion 

med pipande/väsande andning någon gång 

hos 20–40% av barnen, hos cirka 10% vid mer än 

ett tillfälle. Pojkar är härvid kraftigt överrepresenterade. 

Om det finns astma/allergi i släkten och 

pipande/väsande andning noteras även mellan luftvägsinfektionerna 

är astma en sannolik diagnos. 

Barn som haft ”nedre luftvägskomplikation” har 

inte sällan sämre lungfunktion även i besvärsfritt 

skede, men de skiljer sig inte från friska barn i 

fråga om bronkreaktivitet. 

Om ett barn före 2 års ålder har haft tre läkarverifierade 

obstruktiva perioder uppfattar man detta 

numera som att barnet har astma. Om barnet dessutom 

har matallergi eller eksem uppfattas redan 

första obstruktiva episoden som uttryck för astma. 

Infektionsutlösta symtom med bronkobstruktion 

som uppkommer efter 2 års ålder ska också uppfattas 

som astma. Pipande gossar utan ärftlighet för 

astma och utan egna allergitecken i övrigt blir dock 

oftast helt kvitt sina besvär så småningom (125). 

Astma är inte sällan en allvarlig sjukdom som 

kan inskränka aktiviteten och ibland även leda till 

bestående funktionsnedsättning. Många studier 

(Figur 1) visar att prevalensen av astma ökar 

(22,26,27,28). Prognosen för den enskilde är beroende 

av en rad faktorer som är mer eller mindre 

påverkbara. För att preventiva insatser för större 

grupper av individer skall vara effektiva behöver 

man kunna identifiera de barn som har sämst prognos. 

Det är därför viktigt att man inte bara försöker 

bedöma omfattningen av astma och allergi utan 

även att man bör göra viss bedömning av risker, 

försöka utvärdera svårighetsgraden samt göra 

prognoser. 

Kronobergs län 

I en enkätundersökning (1979–80) av alla barn i 

Kronobergs län i åldrarna 4, 7, 10 och 14 år, fick 

familjerna via barnhälsovård eller skolsköterska 

*Sifferuppgifterna finns även redovisade i Tabell 2a, b, c samt i Figur 1, 

3och 4. 


Allergisjukdomar 

hos barn och unga* 

besvara ett omfattande frågeformulär om astma 

och symtom på allergi. Alla sjukvårdsjournaler 

granskades sedan för de barn som uppgav astmaeller 

bronkitbesvär. 92% av dessa hade sökt läkare 

för sina besvär och diagnosen astma angavs i 70% 

av journalerna. Den kumulativa incidensen hos 4åringarna 

var 5,0%, högre hos pojkar (5,8%) jämfört 

med flickorna (4,1%), medan punktprevalensen 

astma var 2,4%. Något lägre siffror förelåg i 7årsgruppen, 

medan däremot 10- resp 14-åringarna 

hade en högre kumulativ incidens (5,7%) med signifikant 

högre incidens för pojkarna, 6,6 resp 

6,7%. Punktprevalensen visade däremot ingen 

skillnad mellan pojkar och flickor och var 2,5% för 

10-åringarna och 2,7% för 14-åringarna. Hos barnen 

med astmadebut före 2 års ålder försvann symtomen 

i 76% före 14 års ålder. Däremot upphörde 

besvären i endast 38% hos dem med senare debut. 

Den höga utläkningen av symtom som debuterat 

före 2 års ålder kan bero på diagnostiska svårigheter 

och stöder åsikten att s.k. wheezy bronchitis 

(”pipande luftrörskatarr”) och astma är i grunden 

skilda sjukdomar (24,48). 

Halland 

I Halmstad och Laholm gjordes 1992 en enkätundersökning 

via BVC och skolan av nära 5.000 barn 

från 4 upp till 16 års ålder. Totalt angavs en kumulativ 

prevalens av någon form av allergiska besvär 

till 46%. Den aktuella astmaprevalensen hos 4åringarna 

var 2,5% och steg successivt till 7,3% 

hos de äldsta ungdomarna. Rinit uppgavs hos 

3,4–21% och eksem fanns hos 13–17% av barnen 

(115). 

Östergötland 

I en prospektiv studie följdes barn födda i Linköping 

1974–75 från födelsen upp till tonåren (4). 

Prevalensen astma var 3% i åldern 10-11 år, medan 

den kumulativa incidensen upp till 11 års ålder var 

5,3%. Av dessa hade 42% senare blivit symtomfria 

vid uppföljning mellan 12 och 14 års ålder (13). De 

som hade astmabesvär visade dessutom flera andra 

manifestationer av allergi såsom atopiskt eksem i

35% och allergisk rinit och konjunktivit i 57%. 

Vidare var bronkreaktiviteten ökad hos alla som 

testades, oberoende av om de uppgav sig vara symtomfria 

eller ej. Varken halten av IgE i navelsträngsblod 

eller hereditet hade något värde för att 

förutsäga astmans svårighetsgrad. De som uppgav 

störst skolfrånvaro och medicinförbrukning hade 

mer ansträngningsutlösta astmabesvär, hade fler 

andra allergimanifestationer och hade tidigare astmadebut. 

De var också känsligare i bronkerna för 

histamin och hade flera positiva hudreaktioner, 

främst mot djur (58%) och kvalster (27%) (4,13). 

Den kumulativa incidensen för det som författarna 

kallar ”säker atopisk sjukdom” uppgavs vara 

32,5%, varav rinokonjunktivit förelåg i 14,4%, atopisk 

dermatit i 21,2%, födoämnesöverkänslighet i 

1,7% och astma i 5,3%. Prevalensen ”atopisk sjukdom” 

var 23,7%. Ingen könsskillnad framkom i 

denna studie (13). 

I Linköping genomförde Kjellman 1974 en 

enkätstudie angående förekomsten av atopiska 

sjukdomar hos drygt 1300 7-åringar. Med samma 

metodik upprepades enkäten 1994 och omfattade 

nu 1325 barn i Linköping. Under dessa 20 år hade 

den kumulerade förekomsten av samtliga diagnoser 

ökat kraftigt, astma från 2,7% till 6,3%, hösnuva 

från 3,8% till 7,5% och eksem från 8,3% till 

18,7% (75, 104). 

Skaraborgs län 

Under åren 1982–84 undersökte Hattevig och medarbetare 

alla barn i åldrarna 10 och 14 år i Skövde 

med frågeformulär och följande läkarundersökning, 

hudtester och blodprover. Den kumulativa 

incidensen av allergiska symtom var 32,5%, dvs 

exakt samma som i Linköping. Vid uppföljande 

undersökning var 26 av de 72 barnen symtomfria 

(36%). Det var främst andelen barn med astma och 

eksem som minskade (38%), medan antalet barn 

med rinokonjunktivit var oförändrat (83 resp 86%). 

Punktprevalensen i åldersgrupperna 12 och 16 år 

för allergiska symtom hade sjunkit till 25,8% vid 

uppföljningen. Astmaprevalensen var 5,0%. Beräknas 

prevalensen för ”atopisk” astma enligt definitionen, 

dvs även med positiv hudtest, blir prevalensen 

3,6%. Av barnen med astma hade över 70% 

även annan manifestation av allergisk/atopisk sjukdom. 

Studien illustrerar på ett utmärkt sätt hur viktig 

undersökningsmetoden är för prevalenstalet. Ett 

Allergisjukdomar hos barn Referenser och unga 

annat exempel är prevalensen av ”allergisk rinokonjunktivit” 

som var 22,6% om beräkningen gjordes 

från svaren på frågeformulär. Om diagnosen 

istället ställdes av läkare vid klinisk bedömning i 

kombination med positiv hudtest och RAST sjönk 

prevalensen till 15,4%. Deltagarna i denna grupp 

hade dessutom besvarat samma formulär och 

genomgått den kliniska undersökningen 18 månader 

tidigare. Trots detta var skillnaden så stor som 

7% i prevalenstal mellan de båda beräkningssätten 

(23). 

En annan stor enkätstudie 1982 riktade sig till 

över 34.000 barn i åldrarna 7–16 år. Tre procent 

uppgav aktuella eller tidigare astmabesvär, medan 

ytterligare 3% uppgav pip i bröstet. Prevalensen 

rinit var 9% och eksemförekomsten angavs till 

13% (49). 

I Habo kommun i södra Skaraborg genomfördes 

1990 en studie av högstadieelever med samma frågeformulär 

som användes 1982. Den kumulativa 

prevalensen av astma var 8% nu jämfört med 3% 

1982. Ytterligare 4% uppgav sig ha haft andningssvårigheter 

med pip i bröstet, 18% uppgav sig ha 

eller haft hösnuva (11% 1982) och 23% uppgav 

eksem (12% 1982). Den kraftiga ökningen bedöms 

vara uttryck för en faktisk ökning och kan inte förklaras 

enbart av ökad kunskap om allergier (82). 

Stockholm-Uppsala området 

En studie av prevalensen av atopisk sjukdom hos 

6.852 skolbarn, 6–7 respektive 13–14 år gamla och 

boende i Stockholm, Uppsala och Värmdö har 

nyligen presenterats (132). Diagnostiserad astma 

förelåg hos 6-7-åriga hos pojkar i 9,5–10% och hos 

flickor i 4,5–6,5%. I tonårsgruppen var motsvarande 

siffror: 10,3–10,8% respektive 10,1–12,1%. 

Mycket hög förekomst rapporterades för symtom 

på atopiskt eksem: 22–60%. 

Västernorrland 

I Sundsvall undersöktes astmaprevalensen 1985 

hos 9.603 skolbarn mellan 7 och 16 år med frågeformulär 

och efterföljande validering av detta med 

fördjupad intervju, undersökning och spirometri 

inklusive metakolinprovokation. Knappt 4,5 % av 

hela populationen bedömdes ha astma, 1 1 /2 gånger 

fler pojkar än flickor. Valideringen av 1/10 av dem 

som av frågeformuläret att döma hade astma visade 

att specificiteten i enkäten endast var 76% och 

sensitiviteten 68%. En viss underdiagnostik ansågs 


Referenser 

Allergisjukdomar hos barn och unga 

föreligga. Studien understryker behovet av standardiserade 

och validerade enkätformulär för jämförelse 

mellan olika studier. 

Hos 60% av barnen orsakade deras astma ingen 

sjukfrånvaro och 16% hade ingen medicinering. 

Endast 13% av de 420 barnen med astma hade daglig 

medicinering. Fyrtio procent av barnen uppgav 

att astmabesvären hämmat deras fysiska aktivitet 

mer än tio dagar under det senaste året. Studien 

visar att såväl barn, föräldrar, lärare som sjukvårdspersonal 

undervärderat svårighetsgraden, 

eftersom man numera med optimal behandling kan 

uppnå fullständig symtomfrihet (22,25). 

I Sundsvall inklusive omgivande landsbygd var 

prevalensen astma hos skolbarn 4,4% 1985 (50). 

1995 följdes denna undersökning upp med en 

enkät till föräldrarna till totalt 9.115 barn. Svarsfrekvensen 

var 93,5%. Liksom 1985 validerades 

studien hos 10% med klinisk undersökning, SPT, 

blodprover och spirometri. Prevalensen läkardiagnostiserad 

astma hade 1995 stigit till 6,5% av samtliga 

grundskolebarn. Antalet barn som behandlades 

med inhalationssteroider hade tiodubblats. 

Trots den kraftiga ökningen av läkemedel var andelen 

barn med funktionsnedsättning på grund av 

astma helt oförändrad (120). 

Västerbotten 

I en studie 1987 av prevalensen astma, allergisk 

rinokonjunktivit och atopi hos alla 14-åringar 

(1159) i Umeå var den självrapporterade kumulativa 

prevalensen astma 7,2% för pojkar och 7,0% 

för flickor. Av alla som testades (997/1 159) hade 

43% minst en positiv hudtest. Vanligast var positiva 

reaktioner i pricktest mot katt, följt av gräs och 

björk. 

Läkardiagnos grundad på antingen aktuella eller 

tidigare påvisade astmasymtom eller på dokumenterad 

hyperreaktivitet (positiv metakolinprovokation) 

visade en kumulativ prevalens om 6,8%. Det 

var en klart högre prevalens i flickgruppen, 9,6%, 

jämfört med 4,1% i pojkgruppen. Astma med atopi 

var vanligare i pojkgruppen, både uttryckt i andel 

positiva hudtester, 82% respektive 64% hos flickorna, 

och i samtidig förekomst av symtom på allergisk 

rinokonjunktivit, 74% mot 53% i flickgruppen. 

Även ärftlighet, i form av astma respektive 

hösnuva i familjen, var vanligare hos pojkarna, 

med 41% astma och 55% hösnuva i familjen, jämfört 

med flickgruppens 11% respektive 23%. 


Trots att den rapporterade astmaprevalensen var 

högre än någon tidigare presenterad för svenska 

förhållanden, torde den troligen varit ännu högre. 

En stor grupp ungdomar med besvär från nedre 

luftvägarna (16,4%) uppfyllde nämligen inte alla 

de uppsatta, stränga kriterierna för current asthma 

och medräknades inte, trots att stark misstanke om 

astma förelåg. Man använde en strikt definition på 

current allergic asthma: påvisad bronkiell hyperreaktivitet 

(BHR), positiv hudtest och symtom vid 

kontakt med ifrågavarande allergen. Med dessa kriterier 

kan 41% specificeras som ”allergisk” astma, 

– 44% av pojkarna och 40% av flickorna. Prevalensen 

av allergisk astma hos 14-åriga pojkar och 

flickor kan i denna studie beräknas vara 1,8% resp 

3,8% (21). 

I Umeå undersöktes även samtliga barn i åldersgrupperna 

7–10 år med enkätstudier dels 1976 och 

dels 1987. Prevalensen astma ökade från 4 till 5,8% 

under dessa 11 år. För hösnuva var prevalensen 

(1987) 10,3%, eksem 18,4%, nässelutslag 6,7% 

(jämförande siffror från 1976 saknas). Den kumulativa 

incidensen för astma angavs till 8,4% (6,6), 

för hösnuva 11,4% (4,6), eksem 28,2% (14,8) och 

nässelutslag 15,1% (13,0). Siffrorna inom parentes 

anger motsvarande värden från 1976 (28). 

Naturalförloppet för barnastma 

Liksom vid astma hos vuxna är svårighetsgraden 

vid astma hos barn definitionsmässigt olika mellan 

individer, men också hos samma individ över 

tiden. Det är välkänt att barnastma kan ”växa bort” 

i pubertetsåren. 

I Sverige har Croner och Kjellman följt en årskull 

barn från födelsen upp till 14 års ålder (4). 

Den kumulativa incidensen för astma upp till 11 

års ålder var 5,3%, men av dessa hade hela 42% 

blivit symtomfria i 14-årsåldern. Denna remission 

överensstämmer väl med de 36% som visades i 

skaraborgsstudien (23). Riskfaktorer för svårare 

astma var: tidig astmadebut (före 1,5 år), uttalad 

ansträngningsutlöst astma, svårare allergisk rinokonjunktivit, 

uttalad allergi (speciellt mot pälsdjur 

och kvalster) och förhöjt total-IgE. 

Åberg har i sin avhandling undersökt förloppet 

hos barn med astma och funnit att 55% blivit symtomfria 

vid 14 års ålder. De med tidigast astmadebut 

och utan andra allergiska symtom var de som 

oftast blev symtomfria. Ju senare astmadebut desto 

mer sällan försvann besvären med åldern (46, 47).

Dessa förhållanden är väl kända och antyder att 

wheezy bronchitis, utan hereditet för allergi, skiljer 

sig från astma och har en god prognos (48). 

I Göteborg har nyligen publicerats en uppföljning 

av 101 barn med akuta obstruktiva sjukhuskrävande 

symtom före 2-årsåldern. Vid tio års 

ålder var 70% helt symtomfria utan medicinering, 

20% hade lindrig astma, 8% måttlig och 2% svår 

astma (134). 

Av 131 barn, födda 1965-66, som före 16 års 

ålder var registrerade med diagnosen astma vid 

barnkliniken vid Uleåborg (Oulu) universitetssjukhus 

i Finland, har 108 efterundersökts vid 22 års 

ålder. Av dem hade 28% blivit helt fria från symtom, 

medan 22% hade fortsatta symtom varje 

vecka eller oftare. 48% hade kvarstående bronkiell 

hyperreaktivitet. Känslighetsgraden korrelerade 

väl med besvärsfrekvensen. 

Hudpricktest var positiv i 86%, med pälsdjur 

som dominerande allergen. Följsamheten (compliance) 

till ordinerad medicinering var otillfredsställande, 

en tredjedel rökte och 81% saknade regelbunden 

uppföljning och läkarkontakt. Viktiga riskfaktorer 

för fortsatt symtomgivande astma i vuxenålder 

var atopiskt eksem, tidig astmadebut och 

nedsatt lungfunktion under barnaåren (39). 

Australien 

I en prospektiv kohortstudie (40) från Australien 

har 236 barn i åldrarna 8–11 år följts fyra gånger 

under tolv månader med mätning av BHR, enkel 

lungfunktionsmätning i hemmet och enkät med frågor 

om aktuella symtom. Syftet var att validera en 

epidemiologiskt användbar metod för att objektivt 

skilja ut de individer som hade svårare astmabesvär 

från dem som fångas upp i enkäter med enbart 

självrapporterade symtom. Aktuell astma definierades 

i denna studie som påvisad BHR + recent 

wheeze, övriga grupper var normal, wheeze only 

och BHR only. I den studerade kohorten befanns 

173 vara normala, 27 klassificerades som wheeze 

Allergisjukdomar hos barn Referenser och unga 

only, 21 som BHR only och 15 hade enligt definitionen 

aktuell astma. Dessa hade alla mer uttalade 

symtom, mer atopi (12 av 15 var pricktestpositiva, 

främst mot kvalster), och mer uttalad BHR (40,79). 

I en annan australisk studie har visats att de med 

aktuell astma har den sämsta prognosen på längre 

sikt (41). Dessa iakttagelser stämmer väl med de 

ovan redovisade svenska studier (4, 23). BHR har 

visats korrelera bra med ansträngningsutlöst astma 

hos barn. Det har beräknats att 30% av alla barn 

med astma har en nedsättning av den fysiska aktiviteten 

(42). 

I Melbourne selekterades 1964 en grupp som 

omfattade drygt 400 7-åringar, av vilka 75% hade 

haft pip i bröstet av varierande svårighetsgrad. 

Dessa har sedan följts och efterundersökts vid 10, 

14, 21 resp. 28 års ålder. Astmabesvärens svårighet 

graderades och författarna studerade förskjutningar 

i svårighetsgrad från 14 till 21 resp från 21 till 

28 års ålder. Försämring vid 28 års ålder påvisades 

hos 28% av männen och 19% av kvinnorna. Oförändrad 

svårighetsgrad noterades hos 55%, utan 

skillnad mellan könen. Av alla som följts från 14 

års ålder hade 1/3 blivit besvärsfria sedan minst tre 

år tillbaka (87). 

Det finns andra tidiga studier av barn med astma 

som också visar att ca 25% av dem som blivit friska 

i puberteten återinsjuknar i astma i vuxen ålder 

(88, 89). 

USA 

I USA har en stor epidemiologisk studie från Tucson, 

Arizona, bl.a. visat att lungfunktionen hos 

vuxna >20 år var signifikant sämre hos dem som 

haft luftvägsbesvär i barndomen än hos jämförbara 

kontroller. Andningsproblem förelåg hos 49% av 

dem som var över 45 år och som hade luftvägsbesvär 

som barn. Försämringen av lungfunktionen 

ökar med åldern i gruppen med andningsproblem i 

barnaåren (86). 


Referenser 

Ökad förekomst och geografiska skillnader 

Ökad förekomst och geografiska skillnader 

Undersökningar som har gjorts vid olika tidpunkter 

– i samma geografiska område, med samma metodik 

i likartade befolkningsgrupper – visar att förekomsten 

av ”allergiska” besvär ökar. Jämför ovan 

refererade undersökningar från Linköping (4, 75, 

104), Skövde (23,49), Habo (82), Sundsvall (50, 

120) och Umeå (28). 

I Sverige var det främst undersökningarna av 

mönstrande värnpliktiga 1971 och 1981 som tidigast 

visade ökningen av astma (från 1,9 till 2,8%) 

och allergisk snuva (från 4,4 till 8,4%) (26). Denna 

ökning har därefter stadigt fortsatt så att 1993 över 

16% av de mönstrande hade allergisk rinit, dvs en 

ytterligare fördubbling på 10 år. Under samma tid 

ökade astmaförekomsten till 6,38%. Prevalensökningen 

för båda sjukdomarna var störst i norra 

delen av landet. (Fig. 7) 

Skillnader mellan norra och södra delarna 

av Skandinavien? 

Under åren 1979–80 genomförde Åberg och medarbetare 

en enkätstudie i tre olika regioner, omfattande 

20.000 barn i åldrarna 4, 7, 10 och 14 år (24, 

27). Prevalensen i hela denna studie var för astma 

2,4%, (kumulativt 5,1%), allergisk snuva 7,4%, 

(9,0%), eksem 7,8% (12%) och totalt för allergisk 

sjukdom 16,9% (25,5%). 

Vid jämförelsen mellan Kiruna å ena sidan och 

Göteborg och Kronobergs län å den andra visade 

sig en klar geografisk skillnad i förekomst för 

samtliga dessa symtom. Prevalensen i norr var för 

astma 4,1%, allergisk snuva 9,7%, eksem 10,3% 

och den totala prevalensen var 22,0%. 

I en annan studie av samtliga skolbarn i Kiruna 

kommun (1988) var prevalensen av astma 5% (51). 

Någon form av överkänslighet uppgavs finnas hos 

13%. Eksemförekomsten angavs vara 17%. 

En uppföljande undersökning med samma frågor 

till 7-åringar födda 1984 i Göteborg och Kiruna 

visar en minskning av de geografiska skillnaderna. 

Prevalensen astma var 6,5% i Kiruna mot 

5,3% i Göteborg, hösnuva 8,6% respektive 7,4%, 

eksem 22,1% respektive 17,1%. Sammantaget var 

prevalensen av astma, hösnuva, eksem eller nässelutslag 

33% i Kiruna och 27,6% i Göteborg. Skillnaden 

i förekomst mellan nordligaste och södra 


delarna av landet är signifikant. Orsaken till detta 

är dock okänd (74). 

Under perioden mellan undersökningarna ökade 

den kumulativa prevalensen av allergisk sjukdom 

(ett eller flera av ovanstående symtom) även hos 

föräldrarna: i Kiruna från 16,5 till 38,0% och i 

Göteborg från 18,7 (1979) till 38,8% (1991). 

Tidigare prevalensstudier från Norge uppvisade 

klart lägre förekomst av astma och allergi än i de 

andra nordiska länderna. 1980 gjordes en enkätstudie 

omfattande ett randomiserat urval av alla 7–15åriga 

barn i Oslo. Punktprevalensen av läkardiagnostiserad 

astma var endast 1,6% och den kumulativa 

prevalensen 3,1%. Det rapporterades dock 

symtom som antyder astmabesvär, såsom pip i 

bröstet och varierande andnöd, av 9 respektive 4% 

av barnen. Eksem angavs i 8% och hösnuva i ökande 

grad upp i tonåren till 8,2% i 14-årsåldern. 

Skillnader i metoder gör dock att det är svårt att 

jämföra dessa data med övriga här presenterade 

populationsstudier (68). 

Omfattningen av astma och allergi i Nord-Norge 

undersöktes 1985 av Bolle och medarbetare (65). 

Enkäten besvarades av 92% av drygt 11 000 skolbarn 

i klasserna 1–6, vilket motsvarar cirka en 

tredjedel av alla barn i grundskolan. Den kumulativa 

prevalensen i Nordland fylke var för astma 

7,2%, för hösnuva 15,6% och atopiskt eksem 

12,2%. I de norr därom liggande Troms och Finnmark 

var motsvarande andel 8,1% astma, 20,6% 

hösnuva och 23,6% atopiskt eksem. Samma enkät 

användes 1992 (66) i Sør-Varanger (längst upp i 

Nord-Norge på gränsen mot Ryssland) och i Telemark 

i Syd-Norge (67), i båda områdena med 

samma höga svarsfrekvens. 1992 var prevalensen i 

Sør-Varanger: astma 12,3%, ”hösnuva” 20,6% och 

atopiskt eksem 23,6%. 

En studie från Porsgrunn med omnejd i Telemark 

i södra Norge med samma frågeformulär 

genomfördes 1992 hos 4630 skolbarn från tre 

områden, från mycket förorenad till icke förorenad 

miljö. Den kumulativa prevalensen för astma var 

9%, oberoende av den yttre miljön. I den mest förorenade 

delen uppgav 8,3% symtom mot 9,2% i 

den renaste utomhusmiljön. Punktprevalensen uppgick 

till 7,1% och i en fjärdedel av dessa klassades

astmabesvären som svåra. Som i andra studier var 

pojkarna dubbelt så ofta drabbade som flickor. 

Hösnuva uppgavs i 17,7% och atopiskt eksem i 

13%. Rökning i bostaden förekom i hela 58% av 

hemmen med astma hos barnen. Djur fanns i hemmet 

i 48%. Hos de friska barnen röktes det något 

mindre, ca 52%, medan djur var något vanligare, 

ca 60% (67). 

I en annan norsk studie har två näraliggande 

dalar jämförts. I den ena har Norsk Hydro ett aluminiumverk 

som avger luftföroreningar såsom svaveldioxid 

och fluorider (Årdal). I den andra dalen 

finns ingen industriell luftförorening och ringa trafik. 

Prevalensen för sensibilisering, positiva pricktester, 

hos 7–13 åringar var 21% i Årdal medan den 

var 14% i den icke förorenade dalen. Risken för 

sensibilisering för utomhusallergen var störst hos 

dem som bott under sina första tre levnadsår i 

Årdal. Studien visar att även jämförelsevis låga 

koncentrationer av luftvägsirritanter synes öka risken 

för sensibilisering (92). 

I Danmark visade en 1-års prevalensstudie från 

1990 av 5–16-åriga barn och ungdomar att 4,5% 

hade astma, rinit förelåg i 10,5%, eksem i 7% och 

urtikaria i 3,2%. Samtliga symtom var vanligare än 

i en jämförbar studie åtta år tidigare. Luftvägssymtomen 

dominerade och ökade i alla åldersgrupper 

hos pojkarna medan hudsymtom var vanligast hos 

flickorna (98). 

Ökad förekomst och geografiska Referenser skillnader 

ISAAC – International Study of Asthma 

and Allergy in Children 

Denna studie genomförs med samma metoder 

samtidigt i många länder med standardiserade frågeformulär 

och särskilt för video utarbetade frågor. 

Studien gäller 6–7-åringar och 13–14-åringar. Frågorna 

har också använts av många undersökare 

som inte ingick i den ursprungliga studien. Svenska 

resultat från denna studie finns endast rapporterade 

som preliminära uppgifter. I Västerås har 

1 865 elever (92%) i årskurs 4–6 deltagit. Nio procent 

har vid något tillfälle uppfattats ha astma och 

6% hade läkardiagnostiserad astma, 8% hösnuva 

och 10% eksem. Med det svenska frågeformulär 

som använts i andra sammanhang kunde det beräknas 

att 9,2% av barnen hade astma (130). 

En studie med samma frågeformulär som ovan 

om förekomsten av atopisk sjukdom hos 6 852 

skolbarn, 6–7 respektive 13–14 år gamla boende i 

Stockholm, Uppsala och Värmdö har nyligen presenterats 

(132). Diagnostiserad astma förelåg hos 

6–7-åringarna hos pojkarna i 9,5–10% och hos 

flickorna i 4,5–6,5%. I tonårsgruppen var motsvarande 

siffror: 10,3–10,8% respektive 10,1–12,1%. 

Mycket hög förekomst rapporterades för symtom 

på atopiskt eksem: 22–60%. 


Referenser 

Astma och allergi hos vuxna 


De prevalensstudier om astma och allergi som 

gjorts fram till 1990-talets början har främst gällt 

barn. Där studierna rört vuxna har det framför allt 

handlat om jämförelser mellan astma och kroniskt 

obstruktiv lungsjukdom (KOL), dvs kronisk bronkit 

och emfysem. 

I Sverige har tre stora prevalensstudier av astma 

hos vuxna utförts fram till 1980-talets mitt. Juhlin 

och Wilhelmsson gjorde 1967 en studie i Göteborg 

omfattande 2 167 vuxna i åldrarna 16–64 år och 

med en astmaprevalens på 2% (58). Kiviloog och 

Irnell fann 1966 och 1969 en prevalens på 2,6% i 

åldrarna 16–34 år och 2,3% i åldrarna 30–64 år i 

Uppsala med omnejd (59, 121). 1982 fann Stjernberg 

och medarbetare en prevalens på 3,5% i åldrarna 

16–72 år i Hörnefors. I den sistnämnda finns en 

jämförelse av astmaprevalensen över en 7-årsperiod 

som visar en ökning från 3,1% till 3,6%. (60,122) 

Som en direkt konsekvens av den ökande mortaliteten 

i astma, som noterades i flera länder under 

1980-talets början, initierades många prevalensstudier 

om astma och allergi, både hos vuxna och hos 

barn. Under de senaste åren har därför presenterats 

ett stort antal nya epidemiologiska studier, genomförda 

med samma metodik och delvis identiska 

frågeformulär. Validitet och vetenskaplig kvalitet 

är också genomgående av hög klass och tillåter 

därför jämförelser av resultaten. Tabell 2a, b, c, 

samt Figur 2, 5 och 6. 

Obstruktiv lungsjukdom i Norrbotten 

(OLIN) 

År 1986 startades ett projekt som resulterat i ett 

stort antal epidemiologiska arbeten i Norrbotten 

det s.k. OLIN-projektet. Den första populationsstudien 

omfattande 6 610 individer uppdelade i tre 

åldersgrupper. Den studerade populationen bestod 

till 75% av individer från tättbebyggda samhällen 

(urban miljö), övriga utgjordes av landsbygdsbefolkning. 

Den första fasen av arbetet omfattade postenkät, 

intervju med lungfunktionsundersökning 

och validering av enkäten. Efter validering visade 

studien att astma förelåg med en kumulativ prevalens 

av 5,9% och en punktprevalens om 5% med 

små skillnader i fråga om kön och ålder. Av läkare 

diagnostiserad astma varierade från 3,9 till 6,4%, 


med den högsta prevalensen i den äldsta gruppen 

(65–66 år). Av läkare diagnostiserad kronisk bronkit 

förelåg hos 4% i genomsnitt och med en högsta 

förekomst av 7,4% hos 65–66-åriga män (61, 84). 

En uppföljning av den tidigare enkätundersökningen 

gjordes 1992. Resultatet visade en klar 

ökning av prevalensen av läkardiagnostiserad 

astma till 7%, och att dessa personer även använde 

läkemedel mot astma. Femton procent angav att de 

hade attacker med andnöd jämfört med 11% 1986. 

Av 20-åringarna angav 9% att de hade av läkare 

diagnostiserad astma. 

Självrapporterad förekomst av allergiska ögon- 

/näsbesvär (hösnuva) var 18-20% i hela gruppen 

oavsett ålder. Hos 20–29-åringarna var dock prevalensen 

hösnuva 25–28% (64, 84). 

Nyligen (1994) redovisades andra delresultat i 

en utvidgning av OLIN-studien som belyste skillnader 

i förekomst i södra respektive norra delarna 

av landet. Enkäten omfattade 41 000 vuxna i 

Skåne, Stockholm och Norrbotten. Prevalensen av 

läkardiagnostiserad astma var från söder till norr 

4,8%, 6,3% respektive 7,1% (112). 

Jämtland och Gästrikland 

I en enkätstudie från Jämtland och Gästrikland 

omfattande 11 300 slumpvis utvalda individer har 

Larsson och medarbetare redovisat en prevalens av 

läkardiagnostiserad astma hos 5,9% av 16-åringar, 

hos 6,6% i åldrarna 30–39 år och hos 5,8% i åldrarna 

60–69 år. I Gästrikland var prevalensen genomgående 

lägre: 5,4%, 4% och 5,4% i respektive 

åldersgrupp. 

I Jämtland förelåg en signifikant manlig övervikt 

hos 16-åringarna med astma: 7,1% hos pojkarna 

jämfört med 4,4% hos flickorna. Astma i 

familjen rapporterades av 19,8% i Jämtland mot 

15,3% i Gästrikland. Försäljningen av astmaläkemedel 

i Gävleborg visades vara endast 60% av den 

i Jämtland (62). 

En fördjupningsstudie för att fastställa om skillnaden 

i medicinanvändning återspeglade en verklig 

skillnad i förekomst av obstruktiv luftvägssjukdom 

mellan de båda populationerna har därefter 

gjorts (1989). Av de 2 100 som angivit luftvägssymtom 

undersöktes 24,2% av jämtarna och 20,8%

av gävleborgarna med intervju, pricktest med tio 

allergen, spirometri, metakolinprovokation och 

PEF-kurva (3 ggr/dag i en vecka). 

Vid denna undersökning framgick att astmaprevalensen 

var avsevärt högre i Jämtland än i Gästrikland 

i alla åldersgrupper: 8,1% vs 6,1% i 16årsgruppen, 

8,4% vs 6,3% i 30–39-årsgruppen och 

8,2% vs 5,5% i 60–69-årsgruppen. Prevalensskillnaderna 

mellan de båda regionerna var avsevärt 

större hos männen. 

Prevalensen hösnuva var högst hos manliga jämtar 

(17,5% vs 12,3% hos kvinnor) i åldrarna 16 

respektive 30–39 år. Något lägre förekomst i 

Gästrikland noterades. 

Atopiprevalensen (positiv SPT) hos dem med 

läkardiagnostiserad astma var 68,5%. Hos dem 

med ospecifika luftrörsbesvär och hos kontrollerna 

var hudtesten positiv i 43,5 resp 29,5%. Björk, 

timotej, katt och hund gav positiva reaktioner hos 

astmatikerna i omkring 40%, häst i 26% och 

kvalster i 20% (113). 

Fyra år senare (1993) skickades en ny postenkät 

ut till alla personer födda 1974 i Jämtland och 

Gästrikland, totalt 3 627 individer, med en svarsfrekvens 

på 91%. Alla som rapporterade luftvägssymtom 

undersöktes därefter med intervju och spirometri. 

Prevalensen av läkardiagnostiserad astma 

hos 16-åringarna hade då stigit till 9,2% i Jämtland 

och till 7,2% i Gästrikland. Den årliga incidensen 

(andelen nyinsjuknade) i astma befanns vara 1,1– 

1,2%. Om man för säker diagnos även kräver regelbundet 

bruk av astmaläkemedel var incidensen 

astma 0,8%. Genomgående var incidensen högre för 

kvinnor än för män. Kvinnligt kön var i denna undersökning 

förenad med ökad risk för astma med ett 

odds ratio (OR) mellan 1,5 och 2,2, med en ytterligare 

större risk vid samtidig rökning, OR=2,9 (114). 

Älvsborgs län 

I Södra Älvsborg har Hermansson utfört en enkätstudie 

med principiellt samma metoder och frågeformulär 

som i Jämtland-Gästriklandsstudien. Han 

fann att prevalenstalen för läkardiagnostiserad 

astma i motsvarande åldrar var 4,8%, 3,7% respektive 

6,1%. Total kumulativ prevalens var 5,1% för 

kvinnor och 6,2% för män, utan skillnader i förekomst 

mellan stad och landsbygd. Analys av rökvanor 

och pälsdjurskontakter visade ej några skillnader 

mellan astmatikerna och den övriga befolkningen 

(63). 

Astma och allergi Referenser hos vuxna 

Halland 

1989 genomförde Eriksson en enkät bland 1 200 

slumpvis utvalda vuxna rörande bl.a. luftvägsbesvär 

och allergi. Frågorna var utformade som i 

OLIN-studien. Prevalensen självrapporterad astma 

var 8,1% och läkardiagnostiserad astma 4,9%. 

Hösnuva uppgavs i 21,6% och enligt läkardiagnos 

i 10,5% (81). 

Stockholms län 

Vid Miljömedicinska enheten vid Karolinska sjukhuset 

gjordes 1993 en enkätundersökning omfattande 

6 750 slumpvis utvalda personer i åldrarna 

18–65 år i Stockholms län. Svarsfrekvensen var 

83%. Frågorna var identiska med dem som använts 

i flera senare undersökningar. Självrapporterad 

astma förelåg i 7,3% och var något vanligare bland 

kvinnor än bland män. Viss åldersvariation i förekomst 

förelåg och i åldrarna 18–29 år var prevalensen 

astma nära 10%. Läkardiagnostiserad astma 

förelåg i 6,4%, och 6% angav att de använde astmaläkemedel. 

Förekomsten av hösnuva angavs i 

denna undersökning till 22% (107). 

European Community Respiratory Health 

Survey (ECRHS) 

Mellan 1990 och 1995 genomfördes en internationell 

epidemiologisk enkätstudie med huvudsyftet 

att jämföra förekomsten av besvär från luftvägarna, 

astma och allergi vid 48 centra i olika områden 

i 22 länder i Europa (116, 117). I Norden deltog 

sex områden: Västerbotten, Uppsala, Göteborg, 

Bergen, Århus och Reykjavik. Via befolkningsregistren 

gjordes ett slumpmässigt urval av personer 

mellan 20 och 44 års ålder. Enkäten innefattade 

frågor om symtom som kan bedömas vara ”astmarelaterade” 

respektive ”bronkitrelaterade”. Den 

innehåller ej direkta frågor om astma eller om 

läkardiagnostiserad sjukdom, varför svaren i den 

första fasen ej kan jämföras med tidigare nämnda 

studier (71). Dessutom innehöll enkäten frågor 

angående allergisk snuva. I en andra fas kallades 

600 individer slumpvis från varje kohort för fördjupad 

intervju och undersökning. 

Astmarelaterade symtom förelåg i 7,6% i Västerbotten, 

6,8% i Uppsala och 7,7% i Göteborg. 

Astmaanfall under det senaste året uppgavs av 

3,3%. För jämförelse kan nämnas att astmarelaterade 

symtom förelåg i Bergen i 10,6%, i Århus i 

9,4% och i Reykjavik i 6,2%. Till skillnad från 


Referenser 


andra studier (24,26,27) har det inte kunnat visas 

någon skillnad i astmaförekomst mellan Göteborg 

i söder och Västerbotten i norr. 

Punktprevalensen för hösnuva var 22% utan 

skillnad mellan de svenska orterna. I Århus angav 

15% och i Reykjavik 18% hösnuva eller annan 

näsallergi. 

I en fördjupningsstudie av en selekterad grupp 

från de nordiska länderna var atopiprevalensen 

(positiv SPT) 36% med positiva reaktioner för 

gräs, björk och katt hos 14–17%. Positiva hudreaktioner 

för kvalster fanns i 14% i Göteborg och i 

7–8% i de båda andra regionerna. Hos dem med 

astmarelaterade symtom var SPT positiv i ca 80%, 

främst mot pollen och djur. Känslighet för kvalster 

förelåg i 31% i Göteborgsgruppen, i 27% i Västerbotten 

och i 18% i Uppsala. Prevalensen av självrapporterad 

astma i denna del av studien var 7–8% 

i alla tre områdena (45). 

Denna multicenterstudie ger möjligheter att studera 

olika riskfaktorer för atopiutveckling. Uppsa- 


la valdes som motpol till universitetsstaden Tartu i 

Estland, båda föga industrialiserade och med en 

befolkning om 167 000 respektive 110 000. De ligger 

på samma breddgrad och har likartat klimat, 

men de båda ländernas politiska, sociala och ekonomiska 

utveckling tog som bekant skilda inriktningar 

efter andra världskriget. När denna studie 

började, angavs den genomsnittliga månadsinkomsten 

i Uppsala vara mer än 30 gånger högre än i 

Tartu. Köpkraften av inhemska varor beräknades 

vara ca fem gånger högre i Sverige än i Estland. 

Bostadsytan per innevånare var 12 m 2 i Tartu och 

40 m 2 i Uppsala. 

Nattlig hosta och pipande andning angavs mer 

frekvent i Tartu. Astmaliknande symtom var vanligare 

i Uppsala (6,7%) än i Tartu (4,6%), och aktuell 

användning av astmaläkemedel uppgavs av 4,9 resp 

0,7%. Att leva i Uppsala innebar dubbelt så stor 

risk för sensibilisering för pollen (pos SPT eller 

IgE) och utveckling av pollenastma, medan risken 

för hösnuva var hela fem gånger större (123).

SCB:s undersökningar av svenska folkets 

levnadsförhållanden , de s.k. ULF-undersökningarna 

Sedan 1975 har ett riksrepresentativt urval av den 

vuxna befolkningen årligen intervjuundersökts. År 

1981 ställdes för första gången frågor om allergiska 

besvär och annan överkänslighet, däribland om 

förekomsten av astma, allergi, eksem och allergisk/icke-allergisk 

snuva samt om användningen 

av astmaläkemedel. Beträffande barnen ställdes 

dessutom frågor om förekomsten av matallergi 

(103). ULF-undersökningen 1981 omfattade drygt 

8 900 personer i åldersgruppen 16–84 år, av vilka 

86,5% kunde intervjuas. Vid undersökningen 

1988/89 omfattade urvalet nära 16 000 personer 

med en svarsfrekvens på 78,6%. 

År 1981 uppgav totalt 28,6 procent att de besvärades 

av någon form av allergi eller annan överkänslighet. 

I den senaste undersökningen (1988/89) 

var andelen utfrågade som angav någon form av 

överkänslighet av männen 31,2% och av kvinnorna 

39,4%. Hos yngre kvinnor, 16–24 år, var andelen 

42,6%. Hos männen var förekomsten högst i åldern 

25–34 år, 34,9%. Totalprevalensen för någon form 

av allergi eller annan överkänslighet var 35 procent 

(Tabell 1). 

Frågorna i de båda undersökningarna var delvis 

olika utformade, vilket gör att man får vara försiktig 

vid jämförelse av svaren. Avseende astma 

respektive eksem eller hudutslag var frågorna dock 

likalydande, varför svaren är jämförbara. 

Närmare 2,5 miljoner individer i den vuxna 

befolkningen har beräknats vara eller ha varit 

besvärade av någon form av allergi eller annan 

överkänslighet enligt de självrapporterade uppgifterna 

i ULF 1988/89 (103). 

Prevalensen självrapporterad astma i den vuxna 

befolkningen har ökat från 3,6 till 4,3% mellan 

1981 och 1989, något högre hos kvinnorna (4,6%) 

jämfört med männen (4,0%). Det är framför allt de 

lätta besvären som uppges ha ökat (från 2,4 till 

3,1%) medan de svåra besvären var oförändrade 

(Figur 5). 

Andelen kvinnor respektive män som tar medi- 

SCB-undersökningar 

SCB-undersökningar 

Referenser 

cin för astma anges vara totalt 3,1% (2,3–4,4%) 

respektive 2,6% (1,6–5,5%), med de högsta siffrorna 

för de högsta åldrarna 74–85 år. Jämför med 

tidigare refererade EC-undersökningen som angav 

att 4,8–6,2% regelbundet tog astmaläkemedel tre 

år senare. 

Av barnen (3–15 år) uppgavs 4,5% av pojkarna 

och 3,0% av flickorna få astma vid kontakt med 

pollen eller pälsdjur. Könsskillnaden var störst vid 

13–15 års ålder, 6,8 resp 3,2%. 

På frågan om ”rinnande, kliande näsa eller ögon 

i samband med lövsprickning, gräsblomning eller 

vid pälsdjurskontakt”, dvs allergisk rinokonjunktivit, 

angav 14,4% sådana besvär, utan skillnad mellan 

könen. Majoriteten, 10,5%, uppgav att besvären 

var lätta, medan de resterande 3,9% angav 

svåra besvär. Barnen uppgavs ha allergisk rinit i 

10,6% för pojkarna och 7,7% för flickorna. Könsskillnaden 

var också störst vid 13–15 års ålder, 

14,8 resp 8,8%. 

Angående icke-allergiska näs-/ögonbesvär, specificerad 

med fråga om ”rinnande, kliande näsa 

eller ögon av tobaksrök, parfym eller trycksvärta”, 

visade svaren kraftig könsskillnad: 20,9% av kvinnorna 

mot 11,4% av männen ansåg sig ha besvär 

av denna typ. 

Frågan om matallergi, ”allergisk mot ägg eller 

fisk, så att han/hon får kräkningar, diarré, nässelutslag, 

eksem eller andningsbesvär”, bejakades för 

2,6% av pojkarna och 2,2% av flickorna. Könsskillnaden 

var störst vid 7–9 års ålder då 3,6% av 

pojkarna och 1,8% av flickorna angavs få sådana 

besvär. 

Prevalensen av självrapporterade besvär av 

eksem eller hudutslag synes inte ha ökat under 

perioden, vare sig vad gäller svåra (2,5 resp 2,2%) 

eller lätta besvär (13,2 resp 13,1%) (Figur 6). 

Kvinnor hade eksem i större omfattning än män. 

Förekomsten av eksem hos barn i åldrarna 3–15 år 

torde ganska tillförlitligt avse atopiskt eksem och 

anges föreligga hos 7,2% av pojkarna och hos 9,0% 

av flickorna. Förekomsten ligger i stort oförändrad 

fram till 10–12 års ålder och sjunker därefter. 


Referenser 

Andra aspekter 

Miljö och astma i Göteborg (MASTIG) 

MASTIG-projektet är en longitudinell studie av 

420 patienter i åldrarna 16–60 år, som sökt sjukvård 

på grund av nydebuterad astma (1983–86). 

Studien är ej befolkningsrelaterad och ger inga 

data om prevalens eller incidens, men har tillfört 

viktig kunskap om astmasjukdomen i vuxen ålder. 

Atopi förelåg i nära 60%, men astman bedömdes 

vara rent allergisk endast i 15%. I allergigruppen 

var förekomst av barnastma och barneksem dubbelt 

så vanlig. Astmadebuten i den allergiska gruppen 

skedde främst i yngre vuxenålder, men upp till 

hälften av patienterna hade debuterat vid 40–50 års 

ålder. Astman hade föregåtts av rinitbesvär i nära 

80%. Pälsdjursallergi var bland de vanligaste allergityperna 

vid astma. Vid en jämförelse av svårighetsgraden 

mellan dem som gjort sig av med sina 

husdjur och dem som hade djuren kvar i hemmen 

hade de sistnämnda tecken på svårare astma, sämre 

lungfunktion, ökad hyperreaktivitet och större 

behov av astmaläkemedel. Den allergiska formen 

var dock lindrigast med i huvudsak säsongsbundna 

besvär och med ringa bronkiell hyperreaktivitet. I 

60% bedömdes astman var lätt och i 38% medelsvår. 

Av dem med icke-allergisk astma hade över 

hälften rinitbesvär och astmadebuten hade föregåtts 

av rinit hos nära en fjärdedel. Den icke-allergiska 

astman debuterade jämnt fördelat i alla 

åldrar, och patienterna var signifikant mer bronkiellt 

överretbara. Cirka 20% av alla nydebuterade 

vuxna astmatiker visade dock en normal bronkiell 

reaktivitet (45). 

Astma och allergi i arbetslivet 

I OLIN-studien förelåg den högsta astmaförekomsten 

hos handelsanställda (6,9%), följt av sjukvårdsoch 

kontorsanställda (5,9%). Hos personer med 

astma i åldersgruppen 37–38 år visades hos 67% 

atopi, dvs tecken på allergi definierat som minst en 

positiv hudreaktion mot något av tio testade allergenen 

(61, 64). 

I uppföljningsstudien från 1992 studerades prevalensen 

av kronisk bronkit och luftvägssymtom i 

olika yrken. Förekomsten av besvär förenliga med 

kronisk bronkit ökade med åldern från ca 4% till 

10% i den äldsta gruppen (60–69 år). Gruvarbeta- 


Andra aspekter 

re hade kronisk bronkit i 15%. Symtomkomplexet 

kronisk produktiv hosta, pip i bröstet och anfallsvis 

andnöd var vanligast hos skogsarbetare och jordbrukare. 

(64, 84) 

Andersson och medarbetare har nyligen (1995) 

presenterat resultat från en undersökning i Sundsvallsområdet 

av allergiförekomsten hos personer i 

yrkeslivet. Fem olika typer av arbetsplatser studerades 

med hjälp av enkätteknik. Av de 2 701 deltagarna 

med en medelålder av 37 år, undersöktes de 

som rapporterade luftvägsbesvär närmare bl.a. 

med pricktest. Hösnuvebesvär rapporterades av 

10,1%, varav 77,7% var SPT-positiva. Besvär från 

nedre luftvägarna rapporterades av 21,2%, varav 

33,8% var SPT-positiva. Drygt 80% av dem som 

hade positiv pricktest var sensibiliserade för pollen 

och i 65% för pälsdjur. Förekomsten av atopi 

på de olika arbetsplatserna varierade kraftigt från 

7,6% hos dem som arbetade på aluminiumverk till 

36,8% hos tryckeriarbetarna. Totalt var 24,2% atopiker 

i detta material. Skillnaderna mellan olika 

arbetsplatser ansågs bero på att de som hade allergiska 

besvär från andningsorganen drabbades 

olika kraftigt av symtom i olika arbetsmiljöer. I 

det kraftigt luftförorenade aluminiumverket kan 

endast de friskaste arbeta, s.k. healthy workereffekt 

(106). 

Förbrukning av astmaläkemedel 

Under 10-årsperioden 1979–1989 ökade försäljningen 

av astmaläkemedel 2,5–3 gånger i de nordiska 

länderna (118) och har fortsatt att öka under 

90-talet. Det finns stora skillnader i förskrivningsmönstret 

mellan de olika länderna. Astmaläkemedel 

användes av 6,2% i Umeå, 4,9% i Uppsala och 

4,8% i Göteborg, medan användningen i Bergen 

var 3,4 %, i Århus 2,8% och i Reykjavik endast 

2,4% (119). 1988–89 angav 3,1% av den svenska 

befolkningen att de använde astmaläkemedel i 

SCB’s ULF-studie (103). 

I studien som jämförde Uppsala och Tartu uppgavs 

den aktuella användningen av astmaläkemedel 

vara 4,9 resp 0,7% (123). 

I den jämförande studien Jämtland-Gästrikland 

fann Larsson att försäljningen av astmaläkemedel i 

Gävleborg endast var 60% av den i Jämtland (62).

Pliktverkets värnpliktsregister 

Åberg redovisade i sin avhandling att prevalensen 

av astma och allergisk rinit hos mönstrande värnpliktiga 

män ökade (astma från 1,9% till 2,8% och 

allergisk rinit från 4,4 till 8,4%) mellan åren 1971 

och 1981 (26,46). Jannerfeldt och Carlsson har 

också studerat förekomsten av allergiska sjukdomar 

hos 18-åriga män födda 1955–1966, som 

mönstrat mellan åren 1973 och 1984. De fann en 

ökning av prevalensen astma från 2,1 till 3,3%, 

allergisk rinit från 5,5 till 11,0%, atopiskt eksem 

från 0,8 till 1,1% och ”övriga eksem” från 1,7 till 

2,0%. 

Hedberg, Epidemiologiskt Centrum vid Socialstyrelsen, 

gjorde 1993 en uppföljning av alla värnpliktiga 

män födda 1968–75, med mönstringsår 

1986-93. Den visade en fortsatt ökning av prevalensen 

astma till 6,4%, allergisk rinit till 16,2% och 

atopiskt eksem till 2,4%. Resultaten indikerar att 

alla former av ”allergiska” besvär har ökat i 

omfattning under perioden 1986–1993, men att 

denna ökning var speciellt uttalad för luftvägsallergierna 

(Figur 7) (103). 

Andra Referenser aspekter 


Dödligheten i astma och sjukvårdsbehovet på 

grund av svår astma rapporteras öka i många länder 

såsom Nya Zeeland, Frankrike, Tyskland, Danmark, 

Norge och även i USA. I England har en 

blandad longitudinell undersökning under perioden 

1973–1986 visat att ökningen av sjukligheten i 

astma är verklig och inte kan tillskrivas förändringar 

i diagnostik eller undersökningsmetoder. 

I Sverige har mortaliteten under de senaste åren 

dock sjunkit i alla åldrar. En studie av alla dödsfall 

i astma i åldersgruppen 1–34 år har visat att dödligheten 

har sjunkit i de aktuella åldrarna från 6,2 

1987 till 1,0 per miljon 1994–1996 (133). Antalet 

sjukhusvårdade för astma minskar i alla åldrar 

utom för späd- och småbarn, och kostnaderna för 

slutenvård för astma minskar. Däremot ökar öppenvårdskostnaderna 

för astma kraftigt liksom läkemedelskostnaderna. 

Ökningen motsvarar i stort den 

ökade prevalensen av astma. Detta talar för att det 

förbättrade omhändertagandet och behandlingen av 

astma på ett glädjande sätt slår igenom både i form 

av sjunkande mortalitet och minskande sjuklighet. 


Referenser 

Diskussion och slutkommentarer 


Det är inget tvivel om att allergi och annan överkänslighet 

under senaste tre–fyra decennierna successivt 

har ökat i förekomst i Sverige, liksom i flertalet 

andra länder. De sjukdomar som omfattas av 

begreppet allergi har nu blivit så vanliga att de räknas 

som folksjukdomar. 

Det fanns förr en allmänt spridd uppfattning att 

astma och hösnuva endast var överklassens sjukdomar. 

I sin numera klassiska bok om Catarrhus 

aestivalis (1873) skriver Charles Blackley: ”Hösnuva 

anses vara en aristokratisk sjukdom, och det kan 

inte vara något tvivel om att den, om den inte 

enbart berör de övre samhällsklasserna, så drabbar 

den sällan, om ens någonsin, några andra än dem 

med utbildning”. Han var läkare och led själv av 

hösnuva och pollenastma och gjorde många fältstudier 

och experiment som han beskriver ingående 

i sin bok. Hans inträngande skildring av symtomen 

vid hösnuva och astma visar tydligt att de var 

självupplevda. Han nämner särskilt att hösnuva var 

en sällsynt åkomma och att många läkare aldrig 

hört talas om sjukdomen. 

I förhållande till sin vanlighet idag har de allergiska 

sjukdomarna en tämligen undanskymd plats 

i grundutbildningen av läkare och annan vårdpersonal. 

Underdiagnostik och underbehandling orsakar 

onödig sjuklighet och nedsatt arbetsförmåga. 

Dessutom räknas ofta inte allergi och annan överkänslighet 

som ”riktiga sjukdomar”, något som 

bidrar till att symtomen inte tas på allvar i tid och 

försenar adekvata åtgärder. 

Orsakerna till den ökade förekomsten och incidensen 

av allergi är oklar. Det finns ingen enkel 

och entydig förklaring, utan besvären uppstår till 

följd av många samverkande faktorer. Avgörande 

riskfaktorer är genetiska i kombination med tidig 

exponering för ämnen som påverkar immunsystemet 

i en riktning som banar väg för allergiutveckling 

i stället för tolerans. Denna benägenhet sammanhänger 

uppenbarligen med den livsstilsförändring 

och med den materiella standardhöjning som 

skett sedan femtiotalet. I vårt land började ökningen 

av allergisjukdomarna synas först hos dem som 

är födda på 60–70-talet (Figur 7). De stora förändringar 

i miljön som då inträdde kan sammankopplas 

med byggboomen och oljekrisen 1973. 


Ändrade byggmetoder och de nya byggmaterial 

som då började användas i stor skala förändrade 

inomhusklimatet på ett sätt som gynnat allergiutveckling 

på flera sätt. 

Miljön och dess påverkan på individen, redan 

från födelsen, har radikalt förändrats genom 

utveckling av olika skydd mot skadlig inverkan 

genom teknisk, kemisk och antibiotisk bekämpning 

av skadliga mikroorganismer. Många förändringar 

har skett samtidigt inom olika sektorer i 

samhället såsom livsmedelsproduktion och livsmedelshantering, 

byggande och boende samt inom 

hälso- och sjukvården. T.ex. har vaccinationer och 

antibiotika kunnat förebygga eller begränsa flertalet 

mer allvarliga infektionssjukdomar. Den levnadsstandard 

som förr endast var möjlig för de 

övre samhällsskikten har idag de flesta innevånare 

i de rika länderna uppnått. 

Även om våra städer blivit renare tack vare 

moderna metoder för uppvärmning med allt lägre 

halter av svavelföreningar och sot i luften, har dock 

den ökande trafiken medfört ökade utsläpp av kväveoxider, 

något som medfört att marknära ozon 

bildas vid viss väderlek och luftvägsskadliga koncentrationer 

allt oftare uppstår. Detta har sannolikt 

den konsekvensen att de som exponeras lättare 

utvecklar allergi för andra ämnen, t.ex. pollen, som 

de samtidigt utsätts för. 

De senaste årtiondenas mycket snabba kunskapsökning 

inom medicinen och speciellt inom 

immunologin har ökat förståelsen för uppkomsten 

av allergi och av symtomen vid dessa sjukdomar. 

Det nyfödda barnet förefaller vara särskilt känsligt 

för påverkan av olika miljöfaktorer. Det är troligen 

de första månaderna som avgör om dess immunsystem 

skall utvecklas i allergisk riktning eller ej. 

Det är därför som miljön för nyfödda barn, särskilt 

de med en ärftlig disposition för astma och allergi, 

måste vara så fri som möjligt från sådant som vi 

idag vet har ogynnsam inverkan. 

De som drabbades av astma på 50–60-talen 

löpte stor risk att bli kraftigt invalidiserade. Förloppet 

för dem som hade svårare astma blev i allmänhet 

allvarligt inte minst på grund av mindre 

framgångsrika behandlingsmetoder. De läkemedel 

som då fanns hade betydande biverkningsrisker

och möjliggjorde inte en så effektiv behandling att 

symtomen hölls helt borta varför sjukdomen ofta 

blev kronisk. Förhållandena för de övriga allergiska 

sjukdomarna inom gruppen var sannolikt likartade. 

Vi har emellertid dålig kunskap om förekomsten av 

lindrig astma i befolkningen under dessa årtionden. 

De studier som finns från den tiden använde 

metoder som inte kunde fånga upp fall med lindriga 

besvär. 

Idag är prognosen för dem som drabbas i de flesta 

fall utomordentligt gynnsam. Med tidig diagnostik 

och tidigt insatta förebyggande åtgärder kan vi 


Referenser 

nu i allmänhet förhindra att allergisk sjukdom får 

alltför allvarliga konsekvenser för individen. Det är 

vidare troligt att vi i framtiden kan minska riskerna 

för uppkomsten av allergi genom att manipulera 

immunsystemet med någon form av vaccinering. 

Att minska allergiförekomsten i samhället är 

dock inte en medicinsk utan en hälsopolitisk fråga. 

För att lyckas i större skala krävs att kunskaperna 

om dessa sjukdomar sprids i samhället så att allergiförebyggandet 

blir en integrerad del i all verksamhet 

som har med våra barns uppväxtmiljö att 

göra. 


Referenser 

11. Omfattning av allergi/överkänslighet. Allergiutredningens 

betänkande SOU 1989:78 

12. Coca AF, Cooke RA. On the classification of the phenomena 

of hypersensitiveness. J Immunol 8:163–82, 1923 

13. Aas K. Heterogeneity of bronchial asthma; subpopulations 

or different state of one disease? Allergy 36:3–14, 

1981 

14. Croner S, Kjellman N–I M. Natural history of bronchial 

asthma in childhood. A prospective study from birth up 

to 12–14 years of age. Allergy 47:150–157, 1992 

15. Ciba Foundation Study Group No. 38: The Identification 

of Asthma. Edinburgh & London, Churchill 

Livingstone, 1971 

16. American Thoracic Society: Chronic bronchitis, asthma, 

and pulmonary emphysema. Am Rev Respir Dis 

136:224–225, 1987 

17. International Consensus Report on Diagnosis and 

Management of Asthma. Allergy, Nr 13, Supplement 

Vol 47, 1992 

18. Laitinen LA, Laitinen A, Haatela T. Airway mucosal 

inflammation even in patients with newly diagnosed 

asthma. Am Rev Respir Dis 147:697–704, 1993 

19. Holgate ST, Wilson JR, Howarth PH. New insights into 

airway inflammation by endobronchial biopsy. Am Rev 

Respir Dis 145:2–6, 1992 

10. Gregg I. Epidemiological aspects. In Asthma, 2nd Ed. 

(Clark TJH & Godfrey S, eds.) Chapman and Hall Ltd., 

London 1983 

11. Sears MR. Basic mechanisms and clinical management. 

In Asthma, Eds: Barnes PJ, Rodger IW & Thomson NC. 

Academic Press, 1992 

12. Åberg N. Birth season variation in asthma and allergic 

rhinitis. Clin Exp Allergy, Vol 19:643–648, 1989 

13. Croner S, Kjellman N–I M. Development of atopic 

disease in relation to family history and cord blood IgE 

levels. Eleven year follow-up in 1654 children. Pediatr 

Allergy Immunol 1:14–20, 1990 

14. Schäfer T, Przybilla B, Ring J, Kunz B, Grief A, Uberla 

K. Manifestation of atopy is not related to patients’ 

month of birth. Allergy Vol 48:291–294, 1993 

15. Mantle J, Pepys J. Asthma among Tristan da Cunha 

islanders. Clin Allergy 4:161–70, 1974 

16. Edfors-Lubs ML. Allergy in 7000 twin pairs. Acta 

Allergologica 26:249–85, 1971 

17. Schwartz M. Heredity of bronchial asthma. Acta 

Allergologica 5 suppl 2, 1952 

18. Kjellman N-I M, Croner S. Cord blood IgE determination 

for allergy prediction – a follow-up to seven years 

of age in 1651 children. Annals of Allergy 53:167–171, 

1984 

19. Anderson HR. The epidemiological and allergic features 

in the New Guinea Highlands. Clin Allergy 4:171–83, 

1974 


Referenser 

20. Åberg N. Familial occurrence of atopic disease: Genetic 

versus environmental factors. Clin Exp Allergy 

23:829–34, 1993 

21. Norrman E, Rosenhall L, Nyström L, Bergström E. 

High prevalence of asthma and related symptoms in 

teenagers in Northern Sweden. Eur Respir J 6:834–39, 

1993 

22. Bråbäck L, Kälvesten L, Sundström G. Prevalence of 

bronchial asthma among schoolchildren in a Swedish 

district. Acta Paediatr Scand 77:821–25, 1988 

23. Hattevig G, Kjellman B, Björkstén B, Johansson SGO. 

The prevalence of allergy and IgE antibodies to inhalant 

allergens in Swedish schoolchildren. Acta Paediatr 

Scand 76:349–55, 1987 

24. Holmgren D, Åberg N, Lindberg U, Engström I. Childhood 

asthma in a rural county. Allergy 44:256–59, 1989 

25. Bråbäck L, Kälvesten L. Asthma in schoolchildren. 

Factors influencing morbidity in a Swedish survey. Acta 

Paediatr Scand 77:826–30, 1988 

26. Åberg N. Asthma and allergic rhinitis in Swedish 

conscripts. Clin Exp Allergy 19:59–63, 1989 

27. Åberg N, Engström I, Lindberg U. Allergic diseases in 

Swedish schoolchildren. Acta Paediatr Scand 

78:246–52, 1989 

28. Möller C, Bergström G. Ökande allergiförekomst hos 

barn i Umeå. Hygiea, Band 97 Häfte 1:106, 1988 

29. Anderson HR. Current topic: Is the prevalence of 

asthma changing? Archives of Dis in Childhood 

64:172–75, 1989 

30. Ellul-Micallef R, Al-Ali S. The spectrum of bronchial 

asthma in Kuwait. Clin Allergy 14:509–17, 1984 

31. Willers S, Svenonius E, Skarping G. Passive smoking 

and childhood asthma. Allergy 46:330–34, 1991 

32. Weiss ST, Tager IB, Speizer FE, Rosner B. Persistent 

wheeze. Its relation to respiratory illness, cigarette 

smoking, and level of pulmonary function in a population 

sample of children. Amer Rev Respir Dis 

122:697–707, 1980 

33. Rylander E, Pershagen G, Eriksson M, Nordvall L. 

Parental smoking and other risk factors for wheezing 

bronchitis in children. Eur J Epidemiology 9:517–26, 

1993 

34. Andrae S, Axelsson O, Björkstén B, Fredriksson M, 

Kjellman N-I M. Symptoms of bronchial hyperresponsiveness 

and asthma in relation to environmental 

factors. Arch Dis Child 63:473–78, 1988 

35. Samet JM, Marbury MC, Spengler JD. Respiratory 

effects of indoor air pollution. J Allergy Clin Immunol 

79:685–700, 1987 

36. Saarinen UM. Prophylaxis for atopic disease: Role of 

infant feeding. Clin Rev Allergy 2:151–67, 1984 

37. Voorhorst R, Spieksma F Th M, Varekamp H. Housedust 

atopi and the house-dust mite Dermatophagoides

pteronyssinus. Stafleu’s scientific publishing company, 

Leiden 1969 

38. Wickman M. Residential characteristics and allergic 

sensitization in children, especially to mites. Thesis 

1993. 

39. Kokkonen J, Linna O. The state of childhood asthma in 

young adulthood. Eur Respir J 6:657–61, 1993 

40. Peat JK, Toelle BG, Salome CM, Woolcock AJ. Predictive 

nature of bronchial responsiveness and respiratory 

symptoms in a one year cohort study of Sydney schoolchildren. 

Eur Respir J 6:662–69, 1993 

41. Peat JK, Salome CM, Sedgewick CS, Kerribijn J, 

Woolcock AJ. A prospective study of bronchial hyperresponsiveness 

and respiratory symptoms in a population 

of Australian schoolchildren. Clin Allergy 

19:299–306, 1987 

42. Taylor WR, Newacheck PW. Impact of childhood 

asthma upon health. Pediatrics 90:657–62, 1992 

43. Korsgaard J. Mite, asthma and residency: a case-control 

study on the impact of exposure to house dust mites in 

dwellings. Am Rev Resp Dis 128:231–53, 1983 

44. Platts-Mills TAE, de Weck A. Report of an International 

Workshop. J Allergy Clin Immunol 83:416–27, 1989 

45. Plaschke P, Janson C, Björnsson E, Norrman E, Lundbäck 

B, Lindholm N, Rosenhall L, Järvholm B, Boman 

G. Skin prick test and specific IgE in adults from three 

different areas of Sweden. Allergy 51:461–472, 1996 

46. Åberg N. Allergic diseases in childhood and adolescence 

in relation to background factors. Akademisk avhandling. 

Kompendietryckeriet, Kållered, 1988 

47. Åberg N, Engström I. Natural history of allergic diseases 

in children. Acta Paediatr Scand 79:206–11, 1990 

48. Foucard T. The wheezy child. Acta Paediatr Scand 

74:172–78, 1985 

49. Kjellman B, Pettersson R, Hyensjö B. Allergy among 

schoolchildren in a Swedish county. Allergy, 37, 5–6, 

1982 

50. Bråbäck L, Kälvesten L. Urban living as a risk factor 

for atopic sensitization in Swedish schoolchildren. 

Pediatr Allergy Immunol 2:14–19, 1991 

51. Sandberg K. Allergiska besvär bland skolbarnen i Kiruna 

kommun. Samhällsmedicinska enheten i Norrbottens 

län. Rapport 6/88, 1988 

52. Ishizaki T, Koizumi K, Ikemori R, Ishyama Y, Kushibiki 

E. Studies of prevalence of Japanese cedar pollinosis 

among the residents in a densely cultivated area. Ann 

Allergy 58:265–70, 1987 

53. Smith J Morrison. Prevalence and natural history of 

asthma in schoolchildren. Br Med J I:711–13, 1961 

54. Waite DA, Eyles EF, Tonkin SL, O’Donnel TV. Asthma 

prevalence in Tokeluan children in two environments. 

Clin Allergy 10:71–75, 1980 

55. Partridge MR, Gibson GJ, Pride NB. Asthma in Asian 

immigrants. Clin Allergy 9:489–94, 1979 

56. Andrae S, Axelson O, Björkstén B, Fredriksson M, 

Kjellman N-I M. Symptoms of bronchial hyperreactivity 

and asthma in relation to environmental factors. Arch 

Dis Child 63:473–78, 1988 

Referenser 

57. von Mutius E, Fritzsch C, Weiland SK m.fl. Prevalence 

of asthma and allergic disorders among children in 

united Germany: a descriptive comparison. Br Med J 

305:1395–9, 1992 

58. Julin A, Wilhelmsen L. Bronchial asthma and chronic 

bronchitis in a random population sample. Prevalence, 

clinical findings and socioeconomic factors. Scand J 

Respir Dis 47:121–30, 1966 

59. Kiviloog J, Irnell L, Eklund G. The prevalence of 

bronchial asthma and chronic bronchitis in smokers and 

non-smokers in a representative lokal Swedish population. 

Scand J Respir Dis 55:262–76, 1974 

60. Stjernberg N. Chronic bronchitis and bronchial asthma 

in an industrial community in northern Sweden. – 

Relation to environmental and occupational exposure to 

SO2. Umeå University Medical Dissertions, Umeå: 

Centraltryckeriet, 1985 

61. Lundbäck B, Nyström L, Rosenhall L, Stjernberg N. 

Obstructive lung disease in northern Sweden – 

Respiratory symptoms assessed in a postal survey. 

Eur Respir J 4:257–66, 1991 

62. Larsson L, Boëthius G, Uddenfeldt M. Differences in 

utilization of asthmatic drugs between two neighbouring 

Swedish provinces: relation to symptom reporting. Eur 

Respir J. 6:198–203, 1993 

63. Hermansson BA. Obstruktiva luftvägsbesvär i 

Älvsborgs län. Svenska Läkaresällskapets Handlingar, 

Hygiea, band 100, 2:214, 1991 

64. Lundbäck B, Stjernberg N, Jonsson A-C, Lindström M, 

Jönsson E, Forsberg B, Nyström L. Increase of the 

prevalence of asthma in northern Sweden – Report from 

the Obstructive Lung Disease in Northern Sweden 

Study. Proceedings ATS meeting 1993 

65. Bolle R. Utbredelsen av astma, hösnue og atopisk 

eksem blant skolebarn i Nord-Norge. Norsk Epidemiologi 

3:40–41, 1993 

66. Holt J, Bolle R. Förekomst av atopisk sykdom. En 

spörreskjemaundersökelse blant skolebarn i Nord- 

Norge. Norsk Epidemiologi 3:40–41, 1993 

67. Steen-Johnsen J, Benan K, Bolle R, Holt J. Atopiske 

sykdommer hos skolebarn i Telemark. Therapia Medica 

nr 3, 1993 

68. Skarpaas IJK, Gulsvik A. Prevalence of bronchial 

asthma and respiratory symptoms in schoolchildren in 

Oslo. Allergy 40:295–299, 1985 

69. Sandford AJ et al. Localisation of atopy and the betasubunit 

of the high affinity IgE receptor (FceRI) on 

chromosome 11q. Lancet Feb 6th, 1993 

70. Dotterud LK, Kvammen ES, Falk E, Bolle R. A survey 

of atopic diseases among schoolchildren in Sør-Varanger 

Community. Possible effects of subarctic climate and 

industrial pollution from Russia. Allergy, Supplement, 

Number 15, Vol 48:96, 1993 

71. Björnsson E, Plaschke P, Norrman E, Janson C, 

Lundbäck B, Rosenhall A, Lindholm N, Rosenhall L, 

Berglund E, Boman G. Symptoms related to asthma and 

chronic bronchitis in three areas of Sweden. Eur Resp J 

7:2146–53, 1994 


Referenser 

72. Cockson WOMC et al. Maternal inheritance of atopic 

IgE responses on chromosome 11q. Lancet 340:381–4, 

1992 

73. Bråbäck L, Björkstén B, Breborowicz A, Knutsson A, 

Kälvesten L, Pieklik H. Environmental factors related to 

atopic sensitization and respiratory symptoms among 

Swedish and Polish school children. Abstract ERS 

meeting, Florence, 1993 

74. Åberg N, Sundell J, Eriksson B, Hesselmar B, Åberg B. 

Prevalence of allergic diseases in schoolchildren in 

relation to family history, upper respiratory infections, 

and residental characteristics. Allergy 51:232–37, 1996 

75. Kjellman N-I M. Atopic disease in seven-year-old 

children. Acta Paediatr Scand 66:465–71, 1977 

76. Bock SA. A prospective appraisal of complaints of 

adverse reactions to foods in children during the first 

three years of life. Pediatrics 79:683–88 1987 

77. Høst A, Halken S. A prospective study of cow milk 

allergy in Danish infants during the first 3 years of life. 

Allergy 45:587–96, 1990 

78. Mosbech H (red). Insektsallergi. Konsensusrapport. 

Dansk Selskab for Allergologi 1991 

79. Barbee RA, Kaltenborn W, Lebowitz MD, Burrows B. 

Longitudinal changes in allergen skin test reactivity in a 

community population sample. J Allergy Clin Immunol 

79:16, 1987 

80. Smith J Morrison, Harding LK, Cumming G. The 

changing prevalence of asthma in schoolchildren. Clin 

Allergy I:57–61, 1971 

81. Eriksson NE, Högstedt B, Singer J. Prevalens för allergi 

och obstruktiv lungsjukdom bland vuxna i Halland. 

Medicinska Riksstämman, SLS handlingar, Hygiea 

Band 99, 1989 

82. Hannerz A, Högsveden I. Förekomst av allergier i Habo 

skolors högstadium. SLS handlingar, Hygiea Band 102, 

1993 

83. Kraepelin S. The frequency of bronchial asthma in 

Swedish schoolchildren. Acta Paed Scand 43, suppl 

100:149–53, 1955 

84. Lundbäck B. Asthma, chronic bronchitis and respiratory 

symptoms: prevalence and important determinants. The 

Obstructive Lung Disease in Northern Sweden Study I. 

Umeå University Dissertions, New Series No 387 – 

ISBN 91–7174–825–3 

85. Tafuji S, Suzuki S, Koizumi K, Tadokoro K, Miyamoto 

T et al. Diesel-exhaust particulates inoculated by the 

intranal route have an adjuvant activity for IgE production 

in mice. J Allergy Clin Immunol 79:639–45, 1987 

86. Burrows B, Knudson RJ, Lebowitz MD. The relationship 

of childhood respiratory illness to adult obstructive 

airway disease. Am Rev Resp Dis 115:751–60, 1977 

87. Kelly WJW, Hudson I, Phelan PD, Pain MCF, Olinsky 

A. Childhood asthma in adult life: a further study at 28 

years of age. Br Med J 294:1059–62, 1987 

88. Johnstone DE. A study on the natural history of 

bronchial asthma in children. Am J Dis Child 

115:213–16, 1968 


189. Blair H. Natural history of childhood asthma: 20 year 

follow-up. Arch Dis Child 52:613–19, 1977 

190. Björkstén F, Souniemi I. Time and intensity of first 

pollen contacts and subsequent pollen allergies. Acta 

Med Scand 209:299–303, 1981 

191. Aalberse RC, Nieuwenhuys FJ, Hey M, Stapel O. 

”Horoscope effect” not only for seasonal but also for 

nonseasonal allergens. Clin and Exp Allergy 

22:1003–6, 1992 

192. Søyseth V, Kongerud J, Haarr D, Strand O, Bolle R, 

Boe J 1995. Relation of exposure to airway irritants in 

infancy to prevalence of bronchial hyperresponsiveness 

in schoolchildren. Lancet 345:217–220 

193. Eriksson NE, Formgren H, Svenonius E. Food hypersensitivity 

in patients with pollen allergy. Allergy 

37:437–43, 1982 

194. Eriksson NE. Food hypersensitivity reported by patients 

with asthma and hay fever. Allergy 33:189–96, 1978 

195. Sundell J, Lindvall T, Stenberg, B. Inomhusmiljö och 

hälsa bland kontorsarbetare i Västerbotten. Inomhusklimat, 

byggnader och rum. Del 2. Undersökningsrapport, 

Arbetsmiljöinstitutet 19, 1992 

196. Sundell J, Kjellman M. Luften vi andas inomhus. 

Inomhusmiljöns betydelse för allergi och annan överkänslighet. 

Folkhälsoinstitutets rapportserie 1994:16 

197. Björkner B. Allergier och annan överkänslighet i 

huden. Folkhälsoinstitutets rapportserie 1994:19 

198. Saval P, Fuglsang G, Madsen C, Österballe O. 

Prevalence of atopic disease among Danish schoolchildren. 

Pediatr Allergy Immunol 4:117–122, 1993 

199. Burney PGJ, Chinn S, Rona RJ. Has the prevalence of 

asthma increased in children? Evidence from the 

national study of health and growth 1973–86. Br Med 

J 300:1306–10, 1990 

100. Turner KJ. Changing prevalence of asthma in 

developing countries. Michel FB, Bousquet J & 

Godard P (eds). In Highlights in Asthmology. New 

York, Springer-Verlag 1987, 37–43 

101. Norlén U, Andersson K (red). Bostadsbeståndets inneklimat. 

ELIB–rapport nr 7, TN:30, Statens institut för 

byggforskning, Gävle 1993 

102. Stenberg B, Eriksson N, Hanson Mild K, Höög J, 

Sandström M, Sundell J, Wall S. The office illness 

project in northern Sweden – an interdisciplinary study 

of the sick building syndrome (SBS). Indoor Air ‘93, 

vol 1:393–98, 1993 

103. Hedberg A. EpC – opublicerat material från SCB, ULF 

88/89, Framtaget för Allergiprogrammet, Folkhälsoinstitutet 

1994 

104. Kjellman M. Personlig kommunikation, opubl. 1996 

105. Foucard T. Allergy and allergy-like symptoms in 1050 

medical students. Allergy 46:20–26, 1991 

106. Andersson L, Lundbäck B, Osterman K, Nygren Å. 

Allergiförekomst hos personer i yrkeslivet. SLS 

handlingar, Hygiea band 104, 2:108, 1995

107. Wickman M, Formgren H, Holmström S. Möjligheter 

till prevention och prioriteringar av allergiska sjukdomar 

i Stockholms län. Stockholms läns landsting, 

Miljömedicinska enheten 1996:1 

108. Bråbäck L. Respiratory symptoms and atopic sensitization 

among schoolchildren in different settings around 

the Baltic Sea. Thesis. Linköping University Medical 

Dissertations No 442, 1995 

109. Strachan D. Hay fever, hygiene, and household size. 

BMJ 289:1259–60, 1989 

110. von Mutius E, Martinez F, Fritzsch C, Nicolai T, 

Reitmeir P, Thiemann HH. Skin test reactivity and 

number of siblings. BMJ 308:692–5, 1994 

111. Holt P. Environmental factors and primary T-cell sensitization 

to inhalant allergens in infancy: reappraisal of 

the role of infections and air pollution. Pediatr Allergy 

Immunol 6:1–10, 1995 

112. Lundbäck B, Axelsson G, Heumann C, Jönsson E, 

Lindström M, Stjernberg N. The prevalence of asthma 

in Stockholm, the most northern and the most southern 

parts of Sweden. Abstract in ICACI XV & EAACI’94. 

Hogrefe & Huber Publ. p.112. Stockholm 1994 

113. Larsson L, Boëthius G, Uddenfeldt M. Differences in 

utilisation of drugs between two neighbouring Swedish 

provinces: relation to prevalence of obstructive airway 

disease. Thorax 49:41–49, 1994 

114. Larsson L. Incidence of asthma in Swedish teenagers – 

relation to gender and smoking habits. In Incidence 

and Prevalence of Asthma. Thesis, Umeå University 

Medical Dissertations, New Series No 427, 1995 

115. Haglind K, Eriksson NE, Holmén A, Henricson KÅ, 

Hökstedt B, Olesen I. Astma och allergi bland barn och 

ungdom i södra Halland. Landstinget Halland, rapport 

nr 20, 1994 

116. Burney PGJ, Luczynzka CM, Chinn S, Jarvis D. The 

European Community Respiratory Health Survey 

(ECRHS) Eur Respir J 7:954–60, 1994 

117. Burney PGJ, Luczynzka CM, Chinn S, Jarvis D. 

Variations in the prevalence of respiratory symptoms, 

selfreported asthma attacks, and use of asthma medication 

in The European Community Respiratory Health 

Survey (ECRHS). Eur Respir J 9:687–95, 1996 

118. Boëthius G, Blöndal T, Forsén KO, Johansen B, 

Laursen LC. Sales of antiasthmatic drugs in the Nordic 

countries 1979–1989. Eur Respir Rev 1:321–4, 1991 

119. Janson C, Gislason D, Iversen M, Omenaas E, Norrman 

E, Plaschke P. Astmasymtom och astmaläkemedel 

i fyra nordiska länder. Nord Med 111:147–50, 1996 

Referenser 

120. Bråbäck L, Kälvesten L. Astma bland skolbarn – förändringar 

i prevalens, svårighetsgrad och medicinering 

mellan 1985 och 1995. SLS handlingar, Hygiea Band 

105, 1:115, 1996 

121. Irnell L, Kiviloog J. Bronchial asthma and chronic 

bronchitis in a Swedish urban and rural population. 

Scand J Resp Dis 29, Suppl 66 1968 

122. Michaelsson B, Stjernberg N, Wiman LG. The prevalence 

of bronchial asthma and chronic bronchitis in an 

industrialized community in northern Sweden. Scand J 

Soc Med 10:11–16, 1982 

123. Jögi R. Occurrence of asthma and allergy in the Nordic 

countries. Symposium on environmental causes of 

allergy – east-west comparisons. Kungl Vetenskapsakademien, 

Stockholm 1996 

124. Busse WW & Gern EG J. Viruses in asthma. Allerg 

Clin Immunol, 100:147–50, 1997 

125. Martinez FD, Wright AL, Taussig LM, Holberg m.fl. 

Asthma and wheezing in the first six years of life. N 

Engl J Med 332:133–8, 1995 

126. Formgren H. Omfattningen av allergi och annan överkänslighet. 

Folkhälsoinstitutets rapportserie 1994:18 

127. Foucard T, Edberg U, Malmheden Yman I. Letala och 

svåra reaktioner av livsmedel: Jordnöt och soja underskattade 

allergen. Läkartidningen 94:2635–7, 1997 

128. Hopkin JM. Genetics of atopy. In Asthma and Rhinitis. 

Busse WW, Holgate ST (Eds). Blackwell Scientific 

Publ. (987–994) 1995 

129. Bråbäck L, Björkstén B. Trångboddhet skyddar mot 

allergi? Hypoteser om Östeuropas låga allergifrekvens. 

Läkartidningen 92:3908–12, 1995 

130. Berg T, Baggås G, Berglund C, Sörensen S. Epidemiologisk 

studie av astmafrekvens på mellanstadiet. 

Hygiea band 104, häfte 2, s.108, 1995 

131. Soto-Quiros M, Bustamante M, Gutierrez I, Hanson 

LÅ, Strannegård I-L, Karlberg J. The prevalence of 

childhood asthma in Costa Rica. Clin Exp All vol 24, 

1130–36, 1994 

132. Nordgren H, Jansson I-L, Norvall SL, Foucard T. Hög 

astma- och eksemförekomst hos tonåringar i Stockholm- 

Uppsala området. Hygiea band 106, häfte 2, s.105, 

1997 

133. Foucard T, Bergström S-E, Boman G, Formgren H, 

Hedlin G, Hörte L-G, Spetz U. Minskande astmadödlighet 

i Sverige. Hygiea band 105, häfte 1, s.114, 1996 

134. Wennergren G, Åmark M, Oskarsdottir S, Redfors S. 

Wheezing bronchitis reinvestigated at the age of 10 

years. Acta Pediatr 86:351–5, 1997 


Figurer – Tabeller 

Figur 1. Astmaprevalens hos barn och unga 1976–1995 enligt 26 refererade sutdier, jfr Tabell 2a–c. 

% 

10 

18 

16 

14 

12 

% 

12 

10 

18 

16 

14 

12 

10 

Astmaprevalens – barn och unga (7–16 år) 

10 

1970 1980 1990 2000 Årtal 

Figur 2. Astmaprevalens hos vuxna 1966–1995 enligt 29 refererade sutdier, jfr Tabell 2a–c. 

Astmaprevalens – vuxna 


HF -97 

HF -97 

1960 1970 1980 1990 2000 Årtal

Figur 3. Prevalensen av rinit (hösnuva) hos barn och unga 1976–1995 enligt 16 refererade sutdier, jfr Tabell 2a–c. 

% 

25 

20 

15 

10 

15 

Prevalens – rinit – barn och unga 

HF -97 

10 

1970 1980 1990 2000 Årtal 

Figur 4. Prevalensen av böjveckseksem hos barn och unga 1979–1992 enligt 13 refererade sutdier, jfr Tabell 2a–c. 

% 

25 

20 

15 

10 

15 

Prevalens – böjveckseksem – barn och unga 

HF -97 

10 

1970 1980 1990 2000 Årtal 

Figurer Referenser – Tabeller 


Referenser 

Figurer – Tabeller 

Figur 5 

% 

5 

4 

3 

2 

1 

0 

1,2 

1,1 

2,4 

Figur 5. Prevalensen av astma hos vuxna enligt ULF-undersökningen 1981 jämfört med motsvarande 

1988/89 (SCB Folkhälsorapport 1991, Socialstyrelsen). 

Figur 6 

% 

20 

15 

10 

15 

10 


3,1 

3,6 

4,3 

Svåra besvär Lätta besvär Alla besvärade 

2,5 

2,2 

13,2 

13,1 

15,7 

15,3 

Svåra besvär Lätta besvär Alla besvärade 

ULF 1981 

ULF 1988/89 

ULF 1981 

ULF 1988/89 

Figur 6. Prevalensen av eksem eller hudutslag hos vuxna enligt ULF-undersökningen 1981 jämfört med 

motsvarande 1988/89 (SCB Folkhälsorapport 1991, Socialstyrelsen).

Figur 7 

20 

15 

10 

5 

0 

-74 -76 -78 -80 -82 -84 -86 -88 -90 -92 

Uppgifter om mönstrade år 1983 och 1985 saknas. 

Källa: Hedberg, A., Epidemiologiskt Centrum och Jannerfeldt, E. och Carlsson, A., Arbetarskyddsstyrelsen 

Tabell 1. Förekomsten (procent av befolkningen) av allergi och annan överkänslighet hos vuxna enligt 

ULF-undersökningen 1988/89 (SCB Folkhälsorapport 1991, Socialstyrelsen). 

Figurer Referenser – Tabeller 

Allergisk rinit 

Astma 

Annat eksem 

Atopiskt eksem 

Figur 7. Allergiska sjukdomar hos mönstrande 18-åriga män med mönstringsår 1973–93 enligt Pliktverkets 

inskrivningsarkiv. 

Tabell 1 

Män % Kvinnor % Totalt % 

Hösnuva-pollen 14,0 14,9 14,5 

– svåra besvär 13,7 14,0 13,9 

Annan rinit 11,6 21,0 16,4 

– svåra besvär 11,5 13,6 12,6 

Astma 14,0 14,6 14,2 

– svåra besvär 11,1 11,3 11,2 

Eksem 13,0 17,5 15,3 

– svåra besvär 11,3 13,0 12,2 

Totalt 31,5 39,5 35,6 



Tabell 2a–c. Förekomsten (procent av befolkningen) av astma, allergisk rinit (AR) och atopiskt eksem (AD), allergi totalt samt av atopi hos vuxna, barn 

och unga i de olika refererade studierna från 1955–1995. 

År Ref.nr. Ålder Region Kum 

Astma 

Vuxna 

Astma 

barn 

AR 

barn 

AR 

vuxna 

AD 

barn 

AD 

vuxna 

Allergi 

Totalt 

Atopi 

55 83 7–14 Stockholm 0,7 

66 121 30–64 Uppsala 2,3 

67 58 16–64 Göteborg 2 

69 59 16–34 Uppsala 2,6 

75 75 7 Linköping + 2,7 3,8 8,3 15,1 

76 28 7–10 Umeå 4 10 

79 24 7–16 Göteborg 2,5 7,4 7,8 16,9 

79 24 7–17 Göteborg + 5,1 9 25,5 

79 24 4–14 Kronoberg + 5 

79 24 4 Kronoberg 2,4 

79 24 10 Kronoberg 2,5 

79 24 14 Kronoberg 2,7 

79 27 4–14 Kronoberg + 5,1 9 12 25,5 

79 27 4–14 Göteborg 2,4 7,4 7,8 16,9 

79 27 4–14 Kiruna + 4,1 9,7 10,3 22 

79 74 7 Kiruna 4 5,4 10,1 16,6 

79 74 7 Göteborg 2,3 5,5 7 12,4 

80 68 7–15 Oslo 1,6 

80 68 7–16 Oslo + 3,1 8,2 8 

81 7–12 Oslo 2 4 8,6 

81 7–12 Oslo + 3,4 

81 4 6–7 Linköping 2,4 

81 122 16–65 Hörnefors 2,8 

82 60 16–72 Hörnefors 3,5 

82 49 7–16 Skaraborg + 3 9 

82 23 10–14 Skövde + 32,5 

82 23 10–15 Skövde 5 17,6 5,9 25,6 18,1 

85 22 7–16 Sundsvall 4,4 

85 34 1–16 Norrköping + 5,2 

85 65 7–16 N:Nordl + 7,2 15,6 12,8 

85 65 7–16 N:Tr/Fmk + 8,1 20,6 23,6 

85 13 10–11 Linköping 3 13,6 11,9 23,7 

85 13 10–12 Linköping + 5,3 14,4 21,2 32,5 

86 61 35–66 Norrbotten 5 

86 61 35–66 Norrbotten + 5,9 

Tabell 2a 

Referenser 

Figurer – Tabeller

Omfattningen av allergi och annan överkänslighet 43 


Astma 

Vuxna 

Astma 

barn 

AR 

barn 

AR 

vuxna 

AD 

barn 

AD 

vuxna 

Allergi 

Totalt 

Atopi 

87 28 7–10 Umeå 5,8 10,3 18,4 

87 28 7–10 Umeå 5,8 10,3 18,4 

87 28 7–11 Umeå + 8,4 11,4 28,2 

87 21 14 Umeå 6,8 43 

87 21 15 Umeå + 7,1 10,3 

88 51 7–16 Kiruna + 5 17 

88 50 10–14 Sundsvall (stad) + 23,5 31 

88 50 10–14 Sundsvall (land) + 12,6 19,6 

89 81 vuxna Halland 4,9 10,5 

90 62 16 Jämtland 5,9 15 

90 62 30–39 Jämtland 6,6 14,8 68,5 

90 62 60–69 Jämtland 5,8 7,9 

90 62 16 Gävleborg 5,4 11,3 

90 62 30–39 Gävleborg 4 14,8 

90 62 60–69 Gävleborg 5,4 8,9 

91 74 7 Göteborg 5,14 7,8 16,33 23,8 

91 74 7–9 Kiruna 6,82 8,6 22,13 29,9 

91 74 7 Göteborg + 7,71 6,46 27,3 32,5 

91 74 7–9 Kiruna + 12,7 19,14 30,86 44,8 

91 63 16 Älvsborg 4,8 

91 63 35 Älvsborg 3,7 

91 63 50 Älvsborg 5,2 

91 63 65 Älvsborg 6,1 

91 74 7–16 Göteborg 5,46 7,4 17,1 27,6 

91 74 7–16 Kiruna 6,5 8,6 22,1 33 

92 64 20 Norrbotten 10 25 

92 64 35–66 Norrbotten 8 20 

92 73 10–14 Sundsvall (stad) + 9,5 34,8 

92 73 10–14 Sundsvall (land) + 6,7 24,4 

92 115 4 Halland 2,5 3,4 14 24 

92 115 10 Halland 4,8 10,6 16 31 

92 115 14 Halland 6,4 16,2 14 35 

92 115 16 Halland 7,3 21,3 13 33 

Tabell 2b 

Figurer Referenser – Tabeller



Astma 

Vuxna 

Astma 

barn 

AR 

barn 

AR 

vuxna 

AD 

barn 

AD 

vuxna 

Allergi 

Totalt 

Atopi 

89 103 16–84 Hela Sverige + 4,3 14,4 15,3 35,4 

89 103 7–9 Hela Sverige + 3,75 8,5 7,6 

89 103 10–12 Hela Sverige + 5 12 9 

91 71 20–44 Västerbotten 6,8 22 

91 71 20–44 Uppsala 5,9 22 

91 71 20–44 Göteborg 5,5 22 

116 20–44 Umeå 6,8 21,1 35,3 

93 116 20–44 Uppsala 6 22,3 34,2 

93 116 20–44 Göteborg 5,8 22,2 37,2 

93 62:2 16 Jämtland 9,2 

62:2 16 Gästrikland 7,2 

93 103 18 Hela Sverige 6,38 16,2 2,4 

94 112 18–65 Malmöhus 4,8 

94 112 18–65 Stockholm 6,3 

94 112 18–65 Norrbotten 7,1 

94 104 7 Linköping + 6,3 7,5 18,7 26 

94 104 13–14 Linköping + 10 23,4 17,8 

94 104 13–15 Linköping 19,2 

94 104 13–15 Västerås + 9,2 

95 120 7–16 Sundsvall 6,5 

Tabell 2c 

Referenser 

Figurer – Tabeller

Folkhälsoinstitutet 1998:1 

Folkhälsoinstitutets distributionstjänst · 120 88 Stockholm · Fax 08-449 88 11 

ISBN 91-88563-19-7 · ISSN 1104-358X

Omfattningen av allergi och annan överkänslighet, 234 kB

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?