Att minska förekomsten av ätstörningar

fhi.se

Att minska förekomsten av ätstörningar

Ett liv av vikt

fem år senare


© 1999 Folkhälsoinstitutet

Folkhälsoinstitutet 1999:7

1:a upplagan, 1:a tryckningen (1-2 000)

ISBN 91-7257-017-2

ISSN 1104-358X

Grafisk form: Ninni Oljemark/Kombinera

Foton: Anna Widoff

Tryck: Tryckeri AB Småland, Jönköping 1999

Denna skrift är tryckt på miljövänligt papper.


Ett liv av vikt

fem år senare


Folkhälsoinstitutets uppdrag är att förebygga sjukdomar och annan

ohälsa och att främja en god hälsa för alla. Verksamheten syftar till

att skapa likvärdiga förutsättningar för en god hälsa och påverka

förhållanden som främjar hälsa hos de grupper som är särskilt utsatta

för hälsorisker.

2för

Regeringen gav i regleringsbrevet för 1997 Folkhälsoinstitutet i

uppdrag att i samverkan med Socialstyrelsen följa utvecklingen vad

gäller anorexi och andra ätstörningar samt samordna och i samverkan

med landsting, kommuner och berörda frivilligorganisationer

vidareutveckla det förebyggande arbetet.

Uppdraget har utförts i samverkan med Socialstyrelsen. Projekt-

ledare har varit medicinalrådet Annika Strandell. Utredare har varit

socionom Margareta Forsberg.

Till arbetet har knutits två referensgrupper. Den ena har bestått

av representanter för Socialstyrelsen, Landstingsförbundet, Svenska

kommunförbundet, Riksidrottsförbundet, de berörda frivilligorganisa-

tionerna, olika forskningsenheter samt behandlingsenheter. Den andra


gruppen har bestått av representanter för praktiska verksamheter, psy-

kiatri, skolhälsovård, ungdomsmottagningar, lokalt folkhälsoarbete och

idrottsrörelsen. En kostinformatör har även ingått i den senare gruppen.

Till underlag för rapporten ligger en genomgång av befintlig forsk-

ning inom området. Jämförelser över tid har kunnat göras genom att

rdAgneta

Dreber

3

upprepa de studier som genomfördes för fem år sedan inom det

regeringsuppdrag Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen fick 1992

att utreda en rad frågor kring anorexi och bulimi. Ytterligare en studie

har genomförts, för att om möjligt belysa effekten av förebyggande

insatser i ett lokalsamhälle.

I rapporten behandlas anorexi och bulimi samt lindrigare former av

dessa ätstörningar, men inte andra viktrelaterade problem som t ex

övervikt och fetma.

Kapitlet om Behandling/Behandlingsresurser har skrivits av avdel-

ningsdirektör Inga-Britt Drejhammar och medicinalråd Per Swartling,

Socialstyrelsen.


Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8

Vad är ätstörningar och hur utbredda är prolemen?. . . . . . . . . . . . . 8

Varför uppstår ätstörningar?. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9

Att minska förekomsten av ätstörningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10

Från teori till praktik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11

Särskilda områden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11

Behandling. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12

Förslag på insatser för att minska

förekomsten av ätstörningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16

Insatser för kompetenshöjning och spridning av goda exempel

i det professionella nätverket . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16

Insatser för att lyfta frågan om ätstörningar i

strategiska sammanhang. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17

Vad är ätstörningar och hur utbredda är problemen . . . 18

Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18

Ökar ätstörningarna? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22

Skolbarns hälsovanor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22

Vad är normalt?. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27

Svenska gymnasieelever 1993 och 1998 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28

Är ätstörningar en folkhälsofråga? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31

Sammanfattning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33

Varför uppstår ätstörningar? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35

IDA-projektet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37

Sammanfattning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 38

Att minska förekomsten av ätstörningar . . . . . . . . . . . . . . . 39

Vad säger forskningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40

Ett bredare perspektiv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 42

Salutogenes . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 42

Promotion och prevention . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43

Vad har promotion och allmänt riktade insatser att

göra med ätstörningar?. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45

Hur gör man då? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47

Sekundärprevention . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 50

Kompetens. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 50

Innehåll

4

Samarbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 51


”Tala är silver – tiga är guld?!” . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 52

Vad ska vi prata om? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 53

Vad säger de som har erfarenhet av ätstörningar . . . . . . . . . . . . . . 54

Kungälv – ett exempel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 56

Sammanfattning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 58

Från teori till praktik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60

Från folkhälsoplan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60

…till tjejgrupp på fritidsgården och middag på dagis . . . . . . . . . . . 61

Mödravårdscentralen (MVC) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 62

Barnavårdscentralen (BVC). . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 63

Barnomsorg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 64

Grundskola . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 65

Gymnasieskolan. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 67

Skolhälsovården. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 68

Skolmåltiderna. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 69

Fritidsverksamhet/fritidsgård . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 69

Ungdomsmottagning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 70

Tandvård . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 71

Husläkare, vårdcentral samt barn- och

ungdomsmedicinsk mottagning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 73

Sammanfattning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 74

Särskilda områden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 75

Idrotten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 75

Mode- och mediavärlden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 80

Sammanfattning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 81

Behandling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 83

Behandlingsresurser. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 83

Insatser inom landstingen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 84

Insatser för anorexi och bulimi vid specialinriktade enheter . . . . . . 87

Sammanställning av all slutenvård för ätstörningar . . . . . . . . . . . . 89

Behandlingsforskning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 91

Sammanfattning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 92

Noter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 97

Referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 99

Vårdenheter i Sverige . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 101

5


Sammanfattning


Sammanfattning

Vad är ätstörningar och hur

utbredda är problemen?

Det finns olika typer av ätstörningar. De mest kända är anorexia och bulimia

nervosa. Vid sidan av dessa talar man idag också om ätstörning UNS (UNS =

utan närmare specifikation) och ”bingeeating disorder”, vilket innebär hetsätning

utan kompensatorisk kräkning.

Det är mycket svårt att med säkerhet bedöma hur vanligt det är med olika

typer av ätstörningar. Tillgängliga studier tyder emellertid på en ökning av antalet

personer med bulimi, medan omfattningen av anorexi förefaller vara relativt

stabil sedan ca 25 år. Bingeeating disorder är än så länge en preliminär

diagnos och omfattningen är därför inte möjlig att bedöma. Omfattningen av

ätstörning UNS är inte heller möjlig att göra en exakt bedömning av, framför

allt eftersom den inte är tydligt avgränsad mot ett normalt ätbeteende.

Frågan om ätstörningar och möjligheten att arbeta för att minska förekomsten

av dem handlar också om människors förhållningssätt till kropp och ätande i

vidare mening. De signaler om ökade problem med ätstörningar som kommer

från bland annat olika verksamheter som möter unga människor, bör också ses

i relation till hur utbredda olika attityder till kropp och skönhetsideal är.

I en rad studier framgår att framför allt unga flickors och kvinnors förhållande

till sina kroppar i hög grad präglas av missnöje, exemplifierat bland annat

av att 84% av flickor i årskurs 9 (ht 1997) i enkätstudien ”Skolbarns

hälsovanor” uppger att de i något avseende skulle vilja ändra sin kropp. 57%

ansåg sig i samma studie vara ”för tjocka”.

I jämförelse med en studie från 1971 förefaller också ungdomars upptagenhet

med vikt och kropp idag vara betydligt större och uppträder också i en

lägre ålder än tidigare.

8 Ett liv av vikt ✹ Sammanfattning


En undersökning av gymnasieelever har genomförts under 1998. Denna är

en upprepning av en undersökning som gjordes i samband med det tidigare regeringsuppdraget

1993. Resultaten från gymnasieundersökningen visar inte på

några signifikanta förändringar mellan de två undersökningstillfällena.

Att trivas med sin kropp är en mycket viktig faktor när det gäller att trivas

med sig själv och har, särskilt hos unga människor, stor betydelse för såväl självkänsla

som identitetsutveckling. God självkänsla och självuppfattning hör i sin

tur till de grundläggande förutsättningarna för god hälsa över huvud taget.

Problem med ätande, vikt och kropp tar sig flera uttryck och parallellt med

ätstörningar och viktfobi diskuteras idag även problem med övervikt och de risker

detta för med sig. Detta medför krav på balans i arbetet med att nå ut med

ett fettsnålt budskap till dem som behöver det utan att samtidigt bidra till ett

osunt smalhetsideal och bantningsbeteende bland dem som inte behöver det.

Vuxna kvinnor och män fungerar som förebilder för barn och ungdomar,

dels i rollen som föräldrar, dels som personal inom till exempel barnomsorg

och skola. Det är därför viktigt att i dessa olika sammanhang uppmärksamma

vilka budskap om kroppsideal och matvanor som förmedlas.

Varför uppstår ätstörningar?

Ätstörningar har varit kända inom läkarvetenskapen sedan flera hundra år och

flera olika teorier om de bakomliggande orsakerna har genom åren formulerats

av såväl forskare som praktiker.

Uppfattningen att orsaken står att finna i hur familjen fungerar fick under

ett antal år ett mycket stort genomslag och lever också kvar i många sammanhang.

De svenska studier som undersökt detta finner dock inget stöd för att det

skulle existera en ”typisk anorexifamilj”.

Bland de forskare och praktiker som fördjupat sig i frågor om ätstörningar,

råder idag istället mycket stor samstämmighet om att orsakerna till att dessa

uppstår är komplexa och olika för varje individ.

Ytterligare forskning behövs för att undersöka på vilket sätt olika faktorer

spelar in i utvecklandet av ätstörningar.

Sammanfattning ✹ Ett liv av vikt 9


Att minska förekomsten av ätstörningar

Den vetenskapliga forskning som finns tillgänglig har inte kunnat visa att primär

prevention är effektiv när det gäller att förebygga ätstörningar. Forskningen

är dock inte så omfattande att man kan dra några säkra slutsatser.

Från forskningen är det således idag inte möjligt att hämta tillräckligt med kunskap

att bygga vidare på för att utveckla förebyggande strategier mot ätstörningar.

En slutsats är att nya interventionsprojekt, utgående från det kunskapsläge

vi har idag, bör läggas upp och kopplas till en effektiv vetenskaplig utvärdering.

Det finns också ett stort behov av att forskare och praktiker från olika

områden möts och gemensamt utvecklar en tvärvetenskaplig ansats i studiet av

förebyggande strategier.

Trots brist på vetenskapligt prövade och beskrivna resultat, råder bland

de grupper som fördjupat sig inom området, i stort sett konsensus vad gäller

några grundläggande förutsättningar:

✹ Det är viktigt att i promotivt arbete generellt verka för att stärka ungdomars

självkänsla, självförtroende och förmåga att fatta egna beslut

om livsstil och förhållningssätt.

✹ Tidig upptäckt och tidig behandling är centrala i ett sekundärpreventivt

arbete för möjligheterna att ”stämma i bäcken” och vända en påbörjad

negativ utveckling med förhållandevis små insatser.

✹ Information bör riktas till föräldrar och till personalgrupper som möter

barn och ungdomar, exempelvis inom barnomsorg, skola, ungdomsmottagningar

etc.

✹ Information om ätstörningar bör inte riktas till barn och ungdomar själva.

Den information som riktas till dessa grupper bör fokusera på den

friska kroppens funktioner och behov. Information om vad kroppen

behöver i form av mat och näring bör ges i en positiv kontext med fokus

på det friska.

10 Ett liv av vikt ✹ Sammanfattning


Från teori till praktik

På en övergripande nivå är det viktigt att såväl promotivt arbete som kunskap

om primär- och sekundärpreventiva strategier läggs in i exempelvis folkhälsoplaner

och annat centralt planeringsarbete. Även inom andra områden än ren

folkhälsa kan insatser göras. Utbildningsinsatser är viktiga arbetsuppgifter för

centralt arbetande folkhälsoenheter liksom att utveckla och upprätthålla nätverk

samt att följa och förmedla aktuell kunskapsutveckling.

Matvanor och förhållningssätt till mat och ätande är något som grundläggs

framför allt inom familjen. Samhällets uppgift är att stötta familjer och föräldrar

i att göra detta på ett bra sätt.

I en rad konkreta verksamheter, från mödravårdscentraler till fritidsgårdar

och tandvårdskliniker kan insatser göras för hälsofrämjande arbete, tidig upptäckt

samt tidiga insatser.

Särskilda områden

Det finns två områden som ofta nämns när det gäller ätstörningar. Det ena är

idrotten och det andra är mode- och mediavärlden.

Idrotten

Ätstörningar är vanligare bland kvinnor som idrottar, speciellt på elitnivå, och

verkar också ha en delvis annorlunda orsaksbakgrund än hos icke idrottande.

Man talar ibland om ”idrottsanorexi”.

Ett mycket stort antal personer är på olika sätt engagerade i idrottsaktiviteter,

och Riksidrottsförbundet delar in idrotten i barn och ungdoms- och vuxenidrott

med olika tonvikt på lek, träning och prestation. Riksidrottsförbundet

har också uppmärksammat problemen med ätstörningar och tagit initiativ till

åtgärder för att på olika nivåer arbeta med dessa problem samt näraliggande

ämnen, exempelvis flickors situation inom idrotten och alltför höga prestationskrav

inom barn- och ungdomsverksamhet.

Det är viktigt att det arbete som initierats fortsätter och utvecklas vidare.

Förutsättningar måste skapas för att dessa kunskaper och ett nytt förhållningssätt

ska kunna få genomslag i alla led inom idrotten.

Sammanfattning ✹ Ett liv av vikt 11


Utbildningen av tränare och ledare bör innehålla såväl undervisning om promotiva

metoder som rena kunskaper om ätstörningar.

Kvinnornas ställning inom idrotten har stärkts men fortfarande finns en

manlig dominans och arbetet med att bland annat rekrytera kvinnliga tränare

på olika nivåer måste bli mer aktivt än idag inom idrottsrörelsen.

Mode- och mediavärlden

Betoningen på en smal, vältränad kropp är stark i vårt samhälle. Modeindustrin

verkar på en arena där kropp och utseende är de centrala elementen och har

i och med detta också ett tydligt ansvar i förhållande till de problem som kan

uppstå med anknytning till kropps- och skönhetsideal.

Inom mode och media diskuteras dessa frågor i olika utsträckning inom

olika företag och det finns också exempel på företag som arbetar med att utveckla

strategier för att i högre grad lansera ett hälsosamt skönhetsideal.

Det är viktigt att inom såväl mode som media vidareutveckla en diskussion

om vilka skönhets- och kroppsideal man förmedlar och vilken typ av press som

härigenom läggs på människor.

Behandling

Behandlingsresurser

Behandlingsresurser för ätstörningar har under 1998 inventerats genom två olika

enkäter. Den ena enkäten ställdes till samtliga 22 sjukvårdshuvudmän/landsting

i landet och den andra ställdes till 32 specialenheter inom psykiatrin. 19

sjukvårdshuvudmän/landsting och 31 specialenheter besvarade sin respektive

enkät.

Inom barn- och ungdomspsykiatrin var totalt 867 patienter aktuella under

en dag i mars 1998. 36 patienter vårdades i den slutna vården. 1997 var det totala

antalet vårddagar i sluten vård i genomsnitt 346 vårddagar per landsting.

Antalet speciella team inom klinikerna för behandling av ätstörningar har ökat

från 1993 till 1998 och personalens kompetens att behandla ätstörningar och

tillgången till resurser i övrigt har både 1993 och 1998 bedömts som tillräcklig.

Resurserna för behandling av ätstörningar generellt sett ansågs dock vara

otillräckliga vid båda tillfällena.

12 Ett liv av vikt ✹ Sammanfattning


I vuxenpsykiatrin användes 1997 totalt 11 048 vårddagar för behandling

av patienter med ätstörningar och i mitten av mars 1998 vårdades i genomsnitt

tre patienter per landsting i slutenvård och 86 patienter hade kontakt med öppenvården.

Det totala antalet patienter i slutenvård var 59 och i öppenvård

1199. Flertalet landsting hade 1998 särskilda team eller särskild resursperson

för behandling av patienter med ätproblem. 1993 hade hälften av landstingen

speciella team för ätstörningar och alla landsting hade en resursperson med speciell

kompetens. Antalet speciella team för ätstörningar har ökat inom vuxenpsykiatrin

i landet.

Av enkätsvaren 1998 framgår att man i mindre utsträckning än 1993 anser

att personalens kompetens att behandla ätstörningar är tillräcklig. 70% av

landstingen anser också att de samlade resurserna 1998 är otillräckliga, vilket

ska jämföras med 50% 1993. En tänkbar tolkning av denna skillnad är att personalens

behov av ökad kompetens har tilltagit i takt med en ökad medvetenhet

om ätproblemens komplexitet.

I fyra landsting uppger primärvården att man har särskilda team för ätstörningar.

Ett landsting uppger öppenvårdsmottagning med dagvård och

gruppverksamhet. I övrigt samarbetar man i förebyggande syfte med skolhälsovård,

barn- och ungdomsmedicin, ungdomsmottagningar m.fl. Volymen av

verksamheten redovisas inte i enkäten.

Ungefär hälften av landstingen svarar att de behandlar ätstörningar inom

barn- och ungdomsmedicin. Det förekommer vanligen ett nära samarbete med

de barn- och ungdomspsykiatriska klinikerna. Antalet vårddagar i sluten vård

uppgår till totalt 1226 för de landsting som har besvarat frågan, med ett

genomsnitt på cirka 80 vårddagar.

Bland övriga kliniker och specialiteter som kommer i kontakt med patienter

med ätstörningar skall nämnas internmedicin och gynekologiska kliniker,

men även andra somatiska kliniker.

I mitten av mars 1998 vårdades totalt 81 patienter vid 23 av de 32 specialenheter

som bedrev sluten vård. Det innebär i genomsnitt fyra patienter per enhet.

Det totala antalet vårddagar under 1997 var 18 800. I öppen vård var totalt

481 patienter aktuella vid enheterna. Några av de enheter som bedrev sluten

vård hade en väntetid för icke akut behandling på i genomsnitt 130 dagar. Hälften

av specialenheterna ansåg att de hade tillräckliga resurser för behandling

Sammanfattning ✹ Ett liv av vikt 13


av anorexi/bulimi. De vanligaste behandlingarna består i matträning och kognitiv

terapi, sjukgymnastik, massage, social träning, bildterapi, stödsamtal etc.

Farmakologisk behandling är mindre vanlig. 32 procent av specialenheternas

vårddagar används i genomsnitt för utomlänsvård vilket torde motsvara den

totala mängden utomlänsvård i Sverige för berörda patientgrupper.

Elva landsting uppgav att de haft kostnader för utomlänsvård under 1997.

Genomsnittskostnaden för denna vård var cirka 900 000 kronor per landsting.

Alla landsting utom ett har en kostnad som understiger 1 500 000 kronor. Nästan

alla specialenheter har rådgivande eller förebyggande verksamhet.

Antalet vårdtillfällen i landstingens slutenvård är i stort sett oförändrat under

tiden 1988 till 1996 för kvinnor vad gäller såväl anorexi som bulimi. För

män med anorexi är antalet vårdtillfällen också relativt konstant under perioden.

Sluten vård ges vanligen inom vuxenpsykiatrin, därnäst kommer barnmedicin,

internmedicin och barn- och ungdomspsykiatri. Beläggningarna

varierar något mellan åren. Antalet vårddagar för behandling av ätstörningar

har ökat från 1993 till 1998 liksom antalet patienter i öppenvård och i slutenvård.

Inom Stockholms läns landsting planeras en omorganisation som utgår från

patienternas behov och som byggs upp kring två organisatoriska enheter.

Behandlingsforskning

Två större forskningsprogram, SUFSA (inriktat på vuxna patienter) och

SAMÄT (inriktat på ungdomar), pågår för närvarande. Syftet med dessa är att

undersöka effekter av den behandling som bedrivs vid olika kliniker i landet

samt att relatera dessa resultat till behandlingsmetoder och patientkaraktäristika.

SUFSA och SAMÄT ligger också till grund för utvecklandet av ett nytt nationellt

kvalitetsregister för ätstörningsbehandling, RIKSÄT.

14 Ett liv av vikt ✹ Sammanfattning


Att minska

förekomsten

av ätstörningar


Förslag på insatser för

att minska förekomsten

av ätstörningar

Insatser för kompetenshöjning och spridning av

goda exempel i det professionella nätverket.

✹ Rikskonferens(-er) för spridande av ny kunskap, erfarenhetsutbyte och

fortsatt utveckling av professionella nätverk

✹ Utveckling av lokal samverkan genom nätverksuppbyggnad. Såväl

ungdomsarbetare i kommunala och frivilliga organisationer som

specialister inom området bör ingå.

✹ Översättning av det norska ”OK-materialet”, ett studiematerial för

arbete med ungdomar i syfte att minska förekomst av ätstörningar.

(Materialet publiceras våren 1999. En värdering och anpassning till

svenska förhållanden görs innan översättning beslutas.)

✹ Publikation av en skrift med ”goda exempel” inom området, från olika

delar av landet.

16 Ett liv av vikt ✹ Förslag på insatser


Insatser för att lyfta frågan om ätstörningar

i strategiska sammanhang

✹ Runda-bordskonferens med aktörer inom modebranschen.

✹ Runda-bordskonferens med aktörer inom mediabranschen.

✹ Runda-bordskonferens med olika aktörer, inom såväl offentlig som

privat regi, som arbetar med spridning av kostbudskap.

När det gäller epidemiologi, orsaker och behandling finns det flera omfattande

projekt påbörjade. I takt med att resultat redovisas bör dessa fortlöpande

rapporteras och spridas i landet.

Förslag på insatser ✹ Ett liv av vikt 17


UR REGERINGSRAPPORTEN 1993

Vad är ätstörningar

och hur utbredda är

problemen?

ANOREXIA OCH BULIMIA NERVOSA är de mest extrema

uttrycken för ett stört förhållande till den egna

kroppen. De yttrar sig i att man har en sjuklig

skräck för att bli tjock och gör allt man kan för att

göra av med mycket kalorier och hålla igen på

vad man äter. Den som lider av bulimi förlorar ibland

kontrollen och hetsäter, vräker i sig ofattbara

mängder mat, som hon sedan inte vill behålla

utan oftast kräks upp igen.

Hälften av dem som har bulimi har tidigare

haft anorexi. Ungefär 90 - 95 % av dem som har

diagnosen anorexia eller bulimia nervosa är kvinnor,

mellan fem och tio procent är män.

Anorexi leder oftast till kraftig avmagring. Den

som har bulimi kan vara normalviktig och därför

länge hålla sina problem dolda. Båda sjukdomarna

ger omfattande skadliga fysiska och psy-

kiska följdverkningar som kan bli allvarliga.

ETT KROPPSFIXERAT SAMHÄLLE

Ätstörningar behöver ses i sitt samhälleliga sammanhang

av allmän kroppsfixering, den extremt

smala kroppen som ideal, det utbredda bantandet

och missnöjet med den egna kroppen.

Det är enligt många bedömare ingen slump

att unga människors problem idag till en del tar

sig uttryck i just störningar i ätande och kroppsuppfattning.

I västvärlden lever vi i ett samhälle

som är starkt präglat av jakten efter ungdom och

skönhet, där skönhet till stor del är lika med det

onaturligt smala. Mat-, tränings- och viktfixering är

inte isolerade företeelser hos en liten grupp som

lider av ätstörningar.

Det är mycket svårt att med säkerhet bedöma hur vanligt det är med olika typer

av ätstörningar. Detta beror på flera saker. En orsak är att diagnoskriterierna

för olika typer av ätstörningar har varierat över tid. Som exempel kan

nämnas att anorexia nervosa beskrevs redan på 1600-talet, medan bulimia ner-

18 Ett liv av vikt ✹ Vad är ätstörningar och hur utbredda är problemen?


vosa fick en egen diagnos så sent som 1979. I den fortsatta texten kommer benämningarna

”anorexi” och ”bulimi” att användas.

Många studier av hur vanliga dessa sjukdomar är, baseras också på det antal

personer som sökt sjukvård i någon form. Det är ett känt faktum att benägenheten

att söka sjukvård är låg i dessa grupper. Den påverkas också av vilken

uppmärksamhet som ägnas ätstörningar under olika perioder och av tillgängligheten

på adekvat vård.

När det gäller lindrigare ätstörningar eller ätstörning UNS (UNS = utan

närmare specifikation) finns det inte heller någon tydlig gräns för när ett beteende

är ”normalt” eller ska klassas som ätstörning.

Ingemar Engström, överläkare vid FoU-enheten Psykiatri och habilitering i Örebro,

har under 1998 gjort en inventering av nationella och internationella studier

för att undersöka vad dessa kommer fram till, när det gäller att bedöma hur vanliga

olika typer av ätstörningar är, samt hur förekomsten förändrats över tid (1).

Förekomsten av ätstörningar beräknas dels i incidens, dels i prevalens.

Incidens innebär det antal nya fall av en sjukdom som uppstår i en avgränsad

population under en viss tidsperiod (vanligen ett år). Incidens uttrycks oftast i

form av antal fall per 100 000 individer i den aktuella populationen.

Prevalens i sin tur syftar på det antal fall av sjukdomen som finns vid en viss

given tidpunkt (punktprevalens), men kan ibland också uttryckas som periodprevalens

och avser då antalet fall (nya och gamla) som förekommer under

en viss given period. Man kan också tala om en ackumulerad prevalens och menar

då exempelvis hur många som utvecklat en viss sjukdom fram till och med

det att de uppnått en viss ålder.

Anorexi

Det finns i den internationella litteraturen ett antal undersökningar som dels studerar

patientregister, dels använder minst ett ytterligare instrument för att studera

incidens av anorexi. Sammantagna rapporterar flertalet av dessa studier att

10-30/100 000 unga kvinnor (ca 12-25 år) insjuknar i anorexi under ett år.

Två svenska studier ingår i detta material, en från 1970 (2) och en från 1988

(3). Den äldre av dessa två visar en ökning av incidensen från 0,08/100 000

kvinnor/år under 1930-talet till 0,45/100 000 kvinnor/år under 1950-talet. Den

nyare svenska studien visar på en incidens på 2,6/100 000 kvinnor/år. Båda des-

Vad är ätstörningar och hur utbredda är problemen? ✹ Ett liv av vikt 19


sa studier baseras på sjukvårdens uppgifter och vi kan konstatera att det i ett

långt perspektiv skett en ökning av personer som söker vård för anorexi.

För att istället undersöka hur många unga kvinnor som vid en viss given tidpunkt

har anorexi (prevalensen), har 34 studier, publicerade sedan 1976 identifierats.

Resultaten från dessa studier är mycket svåra att jämföra. De varierar

också mellan prevalenstal på 0% (!) och 1,3%.

Sammantaget förefaller emellertid prevalensen av anorexi hos unga kvinnor

(ca 12-25 år)att ligga inom intervallet 0,2-0,4%.

Bland de 34 studierna finns bland annat en svensk undersökning av Råstam

& Gillberg(4), vilken är en av de mest refererade i den svenska diskussionen.

Resultatet av denna undersökning visar på en ackumulerad prevalens på ca 1%

för flickor i 18-årsåldern och på ca 0,1% för pojkar.

I undersökningen studerades alla ungdomar i Göteborg under 1985 via skolhälsovårdens

tillväxtkurvor. Studien har fått ett starkt genomslag, bland annat

beroende på att den är en totalundersökning. I denna studie upptäcktes alltså

även ett antal ungdomar som inte tidigare var kända men som visade sig ha

anorexi.

Den andra svenska undersökning som ingår i materialet är den studie (5) från

1988, som nämns ovan. Denna undersökning rapporterar en punktprevalens

på 0,26%, och faller alltså inom det intervall studierna sammantaget kommer

fram till.

Bulimi

Bulimi har som tidigare nämnts existerat som diagnos under betydligt kortare

tid än anorexi. Detta innebär bland annat att antalet studier om bulimi är betydligt

mindre än när det gäller anorexi.

Det finns, i den internationella litteraturen, fem undersökningar som studerat

incidensen av bulimi. Resultaten visar att incidensen är oklar men att den sannolikt

varierar mellan 5 och 65 nya fall/100 000 kvinnor/år.

Den andel kvinnor som vid ett visst givet tillfälle lider av bulimi ligger, enligt

de studier som idag finns tillgängliga, troligen på ca 1-2%.

Två studier, en från Australien (6) och en från Norge (7) har försökt uppskatta

kvinnors livstidsprevalens för bulimi, det vill säga vilken risk kvinnor löper

att under sin livstid utveckla bulimi. Båda dessa undersökningar visar på

20 Ett liv av vikt ✹ Vad är ätstörningar och hur utbredda är problemen?


en förhöjd risk i de yngre åldersgrupperna, jämfört med de äldre. Några säkra

slutsatser kan inte dras men resultaten indikerar att risken för att utveckla bulimi

kan ha ökat.

Hetsätningsstörning (bingeeating disorder)

Hetsätningsstörning innebär i princip att en person får hetsätningsattacker, på

samma sätt som vid bulimi. Bulimi har också tidigare ofta gått under namnet

hetsätning. Skillnaden mellan de båda tillstånden är att en person med bulimi

gör sig av med den konsumerade maten genom exempelvis kräkning. En person

med hetsätningsstörning kompenserar inte sitt överätande utan behåller

maten. Diagnosen hetsätningsstörning är fortfarande inte allmänt erkänd men

används som en s.k. provisorisk diagnos.

Det finns än så länge ytterst få epidemiologiska studier av hetsätningsstörning.

I en norsk studie (8) finns dock en uppskattning av livstidsprevalensen till

cirka 3,2 %, vilket var exakt dubbelt så mycket som samma studie rapporterade

för bulimi.

En studie på området (9) rapporterar att 6% av befolkningen uppfyller kriterierna

för hetsätningsstörning om man baserar detta på frågeformulär. Denna

siffra sjönk dock till 2% vid klinisk intervju. I studien specialstuderades

också gravt överviktiga personer. Man fann då en frekvens på 32%. Könsskillnaden

var 1 man på 2-3 kvinnor, vilket skiljer sig kraftigt från andra rapporterade

tal avseende anorexi och bulimi.

Ätstörning UNS

Som tidigare framgått är studier av ospecifika ätstörningar mycket svårbedömda

eftersom det inte finns några kriterier för denna diagnos. Vi vet också än så

länge alltför lite om huruvida dessa ätstörningar bör kategoriseras som förstadier

till de specifika stadierna, som lindrigare fall av dessa eller som egna tillstånd.

Ospecifika ätstörningar är sannolikt klart vanligare än de specifika syndromen.

Man kan också troligen, utifrån ett resonemang om s.k. partiella syndrom,

utgå ifrån att ätstörningar UNS är åtminstone tre till fyra gånger så vanligt förekommande

som de kompletta syndromen. Man måste dock vara mycket försiktig

vid tolkningen av dessa siffror, främst på grund av oklarheter gällande

gränsdragning mot normalitet.

Vad är ätstörningar och hur utbredda är problemen? ✹ Ett liv av vikt 21


Ökar ätstörningarna?

Det finns många som har intryck av att ätstörningar har ökat under senare år.

Bland annat rapporteras detta från skolsköterskor och andra som i sin dagliga

verksamhet möter ungdomar, framför allt flickor.

Den forskning som finns tillgänglig och som pågått så länge att det är möjligt

att göra jämförelser över tid, är framför allt inriktad på anorexi och i viss

mån på bulimi. Bingeeating är än så länge en provisorisk diagnos och när det

gäller ätstörning UNS innebär också avgränsningssvårigheterna att denna typ

av jämförelser är svår att göra.

Den forskning som finns visar vidare att det i ett längre perspektiv skett en

ökning av antalet registrerade fall av anorexi. Det finns emellertid inget stöd i

forskningen för att detta skulle avspegla en faktisk ökning i befolkningen som

helhet. Enligt den inventering som redovisas ovan talar tvärtom flertalet indikatorer

för att incidensen under de senaste 25 åren skulle vara stabil.

När det gäller bulimi finns det forskning som tyder på att en viss ökning har

skett. Det har dock inte ännu varit möjligt att studera bulimi under så pass lång

tid att man kan dra några säkra slutsatser.

Skolbarns hälsovanor

Det finns strikta kriterier som måste vara uppfyllda för att ett stört ätbeteende

skall diagnostiseras som anorexi eller bulimi. För att diagnosen anorexia nervosa

skall ställas krävs bland annat en vikt som ligger 15% under förväntad

nivå.

Det är betydligt svårare att dra gränsen för vad som är ett ”normalt” förhållande

till mat, kropp och ätande.

De signaler om ökade problem med ätstörningar som kommer från olika

håll, bör också ses i relation till hur utbredda olika attityder till kropp och skönhetsideal

är.

När vi intresserar oss för förekomsten av ätstörningar är det också intressant

att stanna upp och fördjupa sig i hur barn och ungdomar i allmänhet ser

på sina kroppar, om de är nöjda eller missnöjda och hur utbredda funderingar

om exempelvis bantning är.

Sverige deltar sedan 1983 i WHO-studien ”Skolbarns hälsovanor” (10).

22 Ett liv av vikt ✹ Vad är ätstörningar och hur utbredda är problemen?


Studien genomförs med fyra års intervall och den senaste datainsamlingen gjordes

under höstterminen 1997.

Undersökningen är inte primärt inriktad på ätstörningar utan studerar hälsovanor

och attityder i vidare mening. Den innehåller dock några frågor som

rör området bantning, uppfattning om utseende och kroppstorlek. Härigenom

ger svaren en allmän bild över hur elever i åldrarna 11, 13 och 15 år ser på sig

själva och sin kropp. Följande avsnitt är en sammanställning av några av resultaten

från den senaste undersökningen.

Tidigare forskning har visat att flickor i tonåren i högre utsträckning än pojkar

tycker att de är tjocka och därför också laborerar mer med sina matvanor,

vilket kan resultera i att de utvecklar bulimi eller anorexi (11).

Ungdomar som utvecklar dåliga matvanor, grundade på hur de uppfattar

sin kroppsvikt och sitt utseende, känner sig också ofta mer ensamma och hjälplösa

än andra ungdomar (12) , vilket också visar på den koppling till andra psykosociala

aspekter som förhållandet till mat och ätande har.

I undersökningen ställs en fråga där ungdomarna får ta ställning till om

de tycker att de ser bra ut eller inte eller om de överhuvudtaget tänker på hur

de ser ut. Inte helt oväntat bryr sig pojkarna mindre än flickorna och de yngre

mindre än de äldre om sitt utseende. I tabell 1 nedan framgår att ju äldre barnen

blir desto mindre bra tycker de att de ser ut. Detta gäller både för pojkar

och flickor, men flickorna är generellt hårdare mot sig själva. I årskurs 5 säger

12% av flickorna att de inte ser bra ut, medan 26% av flickorna i årskurs 9 är

av samma mening. I årskurs 5 tycker 14% av flickorna att de ser mycket bra

ut, i årskurs 9 endast 3%.

Det har inte skett några större förändringar mellan undersökningarna 93/94

och 97/98.

Vad är ätstörningar och hur utbredda är problemen? ✹ Ett liv av vikt 23


TABELL 1. SVAR PÅ FRÅGAN ”TYCKER DU ATT DU:” (Andel i procent)

Årskurs 5 Årskurs 7 Årskurs 9

93/94 97/98 93/94 97/98 93/94 97/98

Pojkar Ser mkt bra ut 17 20 13 8 10 10

Ser ganska bra ut 32 31 30 33 24 35

Ser ut som de flesta andra 31 31 38 40 46 40

Inte ser speciellt bra ut 2 1 3 1 2 3

Jag tänker inte på det 12 12 6 8 7 4

Flickor Ser mkt bra ut 10 14 4 5 4 3

Ser ganska bra ut 34 33 28 32 26 32

Ser ut som de flesta andra 31 31 38 40 46 40

Inte ser speciellt bra ut 2 1 3 1 2 3

Jag tänker inte på det 12 12 6 8 7 4

I den europeiska rapporten från 93/94 års undersökning gjordes en analys för

att se vilka faktorer som korrelerar med hur bra ungdomarna tycker att de ser

ut. I analysen framkom att ungdomar som tycker att de ser ”mycket” alternativt

”ganska bra” ut oftare känner sig säkra på sig själva, är socialt mer integrerade

och trivs bättre med livet. För de yngre och framför allt för flickorna

fanns det också ett samband med hur bra de tycker att det går för dem i skolan.

(Denna analys är gjord på samtliga länder och det kan finnas landsspecifika

skillnader)

En annan dimension av hur nöjd man är med sitt utseende är huruvida man

skulle vilja ändra på något när det gäller den egna kroppen. Svaren på denna

fråga visar att flickor i mycket högre utsträckning än pojkar vill ändra på något

när det gäller kroppen, och att äldre flickor och pojkar vill det i betydligt

högre utsträckning än yngre. När det gäller denna fråga kan man se en skillnad

mellan 93/94 och 97/98. I årskurs 5 har viljan att ändra något på sin kropp

minskat i 97/98 års undersökning jämfört med 93/94 både bland pojkar och

flickor. I årskurs 7 och 9 har det dock inte skett några större förändringar, men

det är något fler pojkar i årskurs 9 som vill ändra något på sin kropp 1997 än

1993.

24 Ett liv av vikt ✹ Vad är ätstörningar och hur utbredda är problemen?


TABELL 2. ”FINNS DET NÅGOT DU SKULLE VILJA ÄNDRA PÅ NÄR DET GÄLLER DIN

KROPP”

Årskurs 5 Årskurs 7 Årskurs 9

93/94 97/98 93/94 97/98 93/94 97/98

Pojkar Ja 32 27 47 48 59 63

Nej 68 73 53 52 41 37

Flickor Ja 47 39 71 71 84 84

Nej 53 61 29 29 16 16

I en analys av de internationella resultaten från 1993/94 års undersökning framkom

att det finns ett samband mellan dem som vill ändra på något när det gäller

den egna kroppen och dem som säger sig behöva gå ned i vikt.

I vilken utsträckning tycker barnen/ungdomarna då att de är antingen för

smala eller för tjocka?

I flera undersökningar framgår att flickor oftare än pojkar är bekymrade

över sin kropp och sin vikt. Detta styrks även i denna undersökning. I årskurs

5 finns det knappt några könsskillnader och 60-70% tycker att de är lagom eller

tänker inte ens på det. I årskurs 7 och 9 börjar flickorna bli mer medvetna

och över hälften tycker att de är för tjocka. Om man jämför med undersökningen

93/94 kan man se att flickorna i årskurs 7 och 9 tycker att de är för

tjocka i lite högre utstäckning nu än då.

Man kan också se att andelen ”omedvetna” eller ”ointresserade”, dvs de

som svarat att de inte tänker på det, har minskat sedan 93/94. Det är framför

allt eleverna i årskurs 5 och pojkarna i alla årskurser som har blivit mer medvetna.

Samtidigt har gruppen som tycker att de är ”lagom” ökat med ungefär

samma andel, vilket skulle kunna innebära att de som i den tidigare undersökningen

sa att de ”inte tänkte på det” i 97/98 års undersökning tycker att de är

”lagom”.

Vad är ätstörningar och hur utbredda är problemen? ✹ Ett liv av vikt 25


TABELL 3. SVAR PÅ FRÅGAN ”TYCKER DU ATT DU ÄR:” (Andel i procent)

Årskurs 5 Årskurs 7 Årskurs 9

93/94 97/98 93/94 97/98 93/94 97/98

Pojkar Alldeles för mager 2 2 4 2 6 3

Lite för mager 7 7 13 13 18 3

Lagom 46 59 36 47 32 34

Lite för tjock 18 17 22 21 20 27

Alldeles för tjock 2 2 3 3 2 3

Jag tänker inte på det 24 14 22 14 22 11

Flickor Alldeles för mager 1 1 2 3 2 3

Lite för mager 7 8 8 9 10 10

Lagom 41 52 42 36 29 27

Lite för tjock 27 25 32 36 42 48

Alldeles för tjock 4 3 8 8 12 9

Jag tänker inte på det 19 11 9 8 5 4

I vilken utsträckning tycker då ungdomarna att de behöver banta?

Ca 80% av eleverna i årskurs 5 och av pojkarna i årskurs 7 och 9 anser inte

att de behöver banta eftersom de tycker att de är lagom som de är. Mellan flickor

i årskurs 5 och de äldre flickorna sker emellertid en tydlig förändring. Av flickorna

i årskurs 9 håller 8% på att banta medan 43% tycker att de borde gå ned

i vikt men inte bantar ”just nu”.

Några större skillnader i svarsmönstret mellan undersökningarna är det inte,

förutom att flickorna i årskurs 5 inte tycker att de borde gå ned i vikt i samma

utsträckning 97/98 som 93/94.

TABELL 4. SVAR PÅ FRÅGAN ”HÅLLER DU PÅ ATT BANTA” (Andel i procent)

Årskurs 5 Årskurs 7 Årskurs 9

93/94 97/98 93/94 97/98 93/94 97/98

Pojkar Nej, jag är lagom 82 82 82 81 83 81

Nej, men jag borde gå ner i vikt 15 16 17 18 15 16

Ja 3 2 1 1 2 3

Flickor Nej, jag är lagom 74 79 63 61 51 49

Nej, men jag borde gå ner i vikt 24 20 34 33 41 43

Ja 2 1 3 6 8 8


Vad är normalt?

Som tidigare konstaterats är det svårt att dra en tydlig gräns mellan vad som är

ett ”normalt” ätbeteende och ett stört sådant.

I redovisningen av resultat från undersökningen ”Skolbarns hälsovanor”

framgår att så många som 84% av flickor i årskurs 9 i något avseende vill förändra

sina kroppar och att 57 % anser att de är för tjocka.

En del av de ungdomar som rapporterar att de upplever sig vara för tjocka

har naturligtvis också en reell anledning till detta. Dessa utgör emellertid inte

en majoritet och förklarar inte de höga siffror som återkommer i flera undersökningar

där ungdomar får svara på frågor om hur de upplever sin kropp och

sin vikt.

I en undersökning i Uppsala (13) uppger 83% av flickorna i årskurs 8 att

de någon gång har velat vara smalare och 53% har också försökt att banta. I

en undersökning från Kungälv 1995 (14) var motsvarande siffror för flickor i

gymnasiets årskurs tre 91% respektive 71%.

När det gäller pojkarna ligger siffrorna genomgående lägre, men från Kungälvsundersökningen

redovisas att det är så många som 49% av pojkarna i

årskurs tre på gymnasiet, som velat bli smalare och 25% som också försökt gå

ner i vikt.

I bägge undersökningarna är det emellertid en tydlig majoritet av dessa ungdomar

som uppfattar att deras omgivning anser att de väger ”lagom mycket”.

Detta indikerar att de, trots att de uttrycker en önskan om att bli smalare, sannolikt

har en kroppskonstitution som omgivningen uppfattar som ”normal”.

En mycket stor andel av framför allt tonårsflickor är alltså, enligt aktuella

undersökningar, kritiska till sina kroppar och anser att de är för tjocka. Har det

då skett några förändringar när det gäller dessa attityder? Har unga kvinnor

alltid varit lika kritiska till sin vikt och kroppsform?

I en studie från 1971 (15) redovisas att av 14-åriga flickor som då undersöktes

var det 26% som kände sig ”för tjocka”. Motsvarande siffra för 11-åriga

flickor 1995 i studien från Kungälv, är 44%.

Av de 14-åriga flickor som kände sig ”för tjocka” har också andelen som

försökt göra något åt det ökat tydligt mellan de två undersökningarna. 1971

var det 8% av dessa som försökt gå ned i vikt. I Kungälvsstudien var andelen

78% (ej publicerad siffra). Motsvarande siffror för 18-åringar i de bägge un-

Vad är ätstörningar och hur utbredda är problemen? ✹ Ett liv av vikt 27


dersökningarna är 44% respektive 85%. Av de 11-åringar som känner sig ”för

tjocka” 1995 har hälften försökt gå ned i vikt, vilket innebär att deras benägenhet

att banta i stort sett motsvarar den hos de 18-åringar som 1971 kände

sig ”för tjocka”.

Dessa resultat tyder på att bekymren för kroppsstorlek och vikt idag uppträder

i en lägre ålder än för 27 år sedan, något som också bekräftas i samtal

med exempelvis skolhälsovård, lärare och andra som dagligen möter unga människor.

Svenska gymnasieelever 1993 och 1998

I syfte att undersöka om det är möjligt att se några förändringar i ett kortare

perspektiv har Folkhälsoinstitutet under 1998, i samverkan med FoU-enheten

Psykiatri och habilitering vid Örebro läns landsting, upprepat den gymnasiestudie

som genomfördes i samband med Folkhälsoinstitutets regeringsuppdrag

1993 (16).

I 1993 års uppdrag (redovisat i rapporten ”Ett liv av vikt” 1993) gjordes en

enkätundersökning bland elever i gymnasiets avgångsklasser i fem svenska kommuner

(Luleå, Norrtälje, Stockholm, Ängelholm och Örebro). I enkäten ingick

frågor som berörde symptom och attityder förknippade med ätstörningar, samt

ett antal bakgrundsfrågor kring sociala förhållanden, träningsaktiviteter och

mobbning.

Syftet var att försöka få en uppfattning om hur stor andel av eleverna som

var så upptagna av tankar och störda beteenden kring ätande, vikt och kropp,

att de kunde befaras ha en ätstörning av lindrigare eller allvarligare karaktär,

samt att undersöka relationen mellan en sådan upptagenhet och bakgrundsfrågorna.

Praktiskt genomfördes undersökningen så att skolsköterskorna

på samtliga berörda skolor ansvarade för utdelning och insamling av

enkäterna.

I 1998 års undersökning har syftet framför allt varit att undersöka om det

skett förändringar under de senaste fem åren med avseende på andelen elever

som kunde befaras befinna sig i ”riskzonen” för en ätstörningsproblematik.

Undersökningen 1998 gjordes i samma skolor i samma fem kommuner och

med samma enkätformulär. En förändring i skolsystemet påverkade under-

28 Ett liv av vikt ✹ Vad är ätstörningar och hur utbredda är problemen?


sökningen. Det fanns 1993 2- och 4-åriga gymnasieprogram, medan 1998 samtliga

program var 3-åriga. Detta innebar att undersökningen 1998 fick genomföras

i årskurs 2 på de yrkesförberedande programmen, de som tidigare var

2-åriga. I motsats till 1993 ville skolsköterskorna i Stockholm inte ta på sig ansvaret

för undersökningen 1998. I stället fick lärarna i resp klasser sköta utdelning

och insamling av enkäterna. I övriga kommuner sköttes det hela, liksom

1993, av skolsköterskorna.

I 1993 års undersökning deltog elever av båda könen i samtliga kommuner

utom i Stockholm, där enbart flickor undersöktes. Årets undersökning begränsades

även i Örebro till enbart flickor. Skälen till dessa begränsningar är

framför allt administrativa.

Det antal ungdomar som var aktuella för deltagande i undersökningen 1993

var större än 1998 och bortfallet 1998 var också större än 1993, vilket åskådliggörs

nedan.

Totalt antal aktuella

ungdomar

Besvarade enkäter Bortfall

Flickor Pojkar Flickor Pojkar Flickor Pojkar

1993 4 095 2 010 3 268 1 415 20,2% 29,6%

1998 3 825 703 2 541 514 33,6% 26,9%

TABELL 5. DELTAGANDE I GYMNASIEUNDERSÖKNINGEN 1993 OCH 1998

Bortfallet, som var olika fördelat mellan kommunerna, med acceptabla bortfallsnivåer

(≤ 30%) bland flickor vid båda mättillfällena endast i Luleå och Örebro,

är ett allvarligt problem vid tolkningen av undersökningarnas resultat och

gör det svårt att dra säkra slutsatser av resultaten.

Resultat av undersökningen

Jämfört med 1993 är andelen flickor som 1998 befinner sig i ”riskzonen” för

att utveckla en allvarlig ätstörning oförändrad. 1993 var andelen 6,0% och

1998 är den 5,9%. Andelen flickor med så höga poäng att deras ätbeteende

Vad är ätstörningar och hur utbredda är problemen? ✹ Ett liv av vikt 29


kan betraktas som i någon mån stört har ökat från 18,5% till 19,5%. Skillnaden

är dock inte statistiskt säkerställd.

För pojkarna är ätstörningar inte alls ett lika stort problem som för flickor.

Andelen pojkar som befinner sig i ”riskzonen” för att utveckla en allvarlig ätstörning

är 1998 precis lika stor som 1993, 0,4%, liksom andelen som kan

sägas ha ett i någon mån stört ätbeteende, 1,8%.

Analyser av relationen mellan ”ätstörningsrisk” och några av bakgrundsfrågorna

gjordes endast för flickorna, då dessa analyser bland pojkarna

skulle resultera i så små grupper att resultaten skulle vara omöjliga att tolka.

1993 fann man bland dem som bodde ensamma en något högre andel tecken

på ätstörning. Denna förhöjda frekvens var dock inte statistiskt säkerställd.

När samma analys gjordes på 1998 års material var den ökade ”risken” bland

de flickor som bodde ensamma markant större, 13,3% jämfört med 5,4% bland

dem som hade andra boendeförhållanden. Skillnaden är statistiskt säkerställd.

I 1993 års undersökning fann man en förhöjd ”ätstörningsrisk” bland dem

som uppgav att de ägnade sig åt träning mer än 6 timmar per vecka. Bland flickorna

i 1998 års material återfinns en liknande förhöjning bland dem som tränar

mer än 6 timmar per vecka, 11,3% jämfört med 4,8% bland de övriga

flickorna. Skillnaden är statistiskt säkerställd. Man fann 1993 också tecken på

att de som uppgav att de utsatts för mobbning under skoltiden hade en förhöjd

”ätstörningsrisk”. En sådan förhöjning återfinns även bland 1998 års flickor,

även om den inte är lika uttalad som 1993. Skillnaden är dock fortfarande statistiskt

säkerställd.

Andelen flickor med ”risk” för ätstörning 1993 och 1998 varierar mellan

de fem kommunerna, alltifrån en ökning från 5,7% till 7,0% i Örebro till en

minskning från 4,7% till 2,7% i Norrtälje. Inte i något fall är dock skillnaderna

statistiskt säkerställda.

Tre problem måste uppmärksammas vid tolkningen av resultaten. Det första

är den ökning av bortfallet som skett mellan 1993 och 1998. Om denna ökning

inte är fullständigt slumpmässigt fördelad i materialet går det inte att uttala

sig om vilka effekter den har på resultaten. En noggrann bortfallsanalys kommer

att göras i samband med den vetenskapliga publiceringen av studien.

Det andra allvarliga problemet utgörs av det faktum att mätningar gjorts vid

endast två tillfällen. Detta gör det omöjligt att uttala sig om huruvida de resul-

30 Ett liv av vikt ✹ Vad är ätstörningar och hur utbredda är problemen?


tat man ser återspeglar en faktisk utveckling över tid, en trend, eller bara temporära

variationer runt ett förhållandevis stabilt och oförändrat medelvärde.

Man behöver alltså ytterligare minst ett mättillfälle för att kunna avgöra om

verkar finnas någon trend i resultaten, eller om det handlar om slumpmässiga

variationer över tid. Det man emellertid kan säga är att det inte finns några dramatiska

skillnader mellan resultaten från undersökningarna 1993 och 1998.

Det tredje problemet är att man vet att undersökningar som bygger endast

på ifyllande av så kallade självsvarsformulär, leder till att betydligt fler av de

svarande kommer att falla i ”riskgruppen” än om undersökningen också innehåller

en intervju med en erfaren bedömare/kliniker. Detta beror på att sambandet

mellan självskattade attityder och faktiska beteenden är svagt, något

man vet från forskning från många olika områden. Man kan alltså inte veta om

eller hur förändringar av andelen elever som uppvisar störda attityder till ätande,

vikt och kropp påverkar förekomsten av kliniska ätstörningar.

Är ätstörningar en folkhälsofråga?

Ätstörningar och människors förhållande till mat, ätande och den egna kroppen

kan fokuseras ur flera olika perspektiv. Det hänger nära samman med psykosocial

hälsa i övrigt och påverkar för många det allmänna välbefinnandet.

Att trivas med sin kropp är en mycket viktig faktor när det gäller att trivas med

sig själv och har, särskilt hos unga människor, stor betydelse för såväl självkänsla

som identitetsutveckling. God självkänsla och självuppfattning hör i sin

tur till de grundläggande förutsättningarna för god hälsa över huvud taget.

Folkhälsoproblem som ofta diskuteras är en ökande medelvikt hos befolkningen

som helhet, samt den problematik som hänger samman med fetma. Detta

gäller kanske framför allt människor i vuxen ålder, men diskussionen gäller

idag även barn.

Föreliggande uppdrag innefattar inte problemet med övervikt. Det är emellertid

viktigt att notera att detta är ett utbrett problem, med kopplingar till ett

stört ätbeteende i många fall.

Det faktum att problemen med ätande, vikt och kropp tar sig flera uttryck,

medför ett starkt krav på balans i arbetet med dessa frågor. Att nå ut med ett

fettsnålt budskap till dem som behöver det utan att samtidigt bidra till ett osunt

Vad är ätstörningar och hur utbredda är problemen? ✹ Ett liv av vikt 31


smalhetsideal och bantningsbeteende bland dem som inte behöver det är en svår

balanskonst. Den ställer höga krav på såväl information om näringsriktig mat

som på alla de människor som i sin dagliga verksamhet möter framför allt barn

och unga människor.

Signaler från behandlande institutioner talar om att en grupp av de ungdomar

som utvecklar ätstörningar, också gör det som en reaktion på att faktiskt

ha varit överviktiga som barn. Detta gäller såväl flickor som pojkar men en iakttagelse

är att denna bakgrund kan vara mer vanligt förekommande bland pojkar

med ätstörning. En större andel av dessa har börjat banta på grund av att

de de facto varit överviktiga.

Med en tilltagande övervikt bland barn, vilket rapporteras inte bara från Sverige,

utan från flera europeiska länder, finns därmed också en risk att fler ungdomar

riskerar att utveckla ätstörning som en reaktion på tidigare övervikt.

Forskningsresultat från olika typer av studier som finns tillgängliga idag visar

att en stor andel unga människor, särskilt unga kvinnor och flickor, är missnöjda

med sina kroppar. Den höga frekvensen motsvaras inte av en faktisk

övervikt.

För vissa leder detta så småningom

till utvecklandet av en ätstörning.

Sedd i relation till

befolkningen som helhet är denna

grupp förhållandevis liten. En

stor andel av befolkningen i vissa

åldersgrupper är emellertid sysselsatt

med tankar kring kropp

och ätande på ett sätt som påverkar

dem i större eller mindre omfattning

i det dagliga livet. Det gör

att dessa frågor måste ses som en

viktig del i folkhälsoarbetet.

Olika grupper

De grupper som är mest studerade

när det gäller ätstörningar och

32 Ett liv av vikt ✹ Vad är ätstörningar och hur utbredda är problemen?


attityder till kroppen är ungdomar och då särskilt flickor och unga kvinnor.

Det pågår emellertid en diskussion om en, under de senaste åren, mer objektifierad

mansbild i reklam och media och om hur denna bild påverkar unga män.

I ”Skolbarns hälsovanor” kan man i resultaten från 97/98 ana en tendens till

ökad medvetenhet om den egna kroppen hos pojkarna. Detta måste dock studeras

under en längre period för att en sådan utveckling verkligen ska kunna

konstateras.

Vi vet också att många vuxna kvinnor är upptagna av sin vikt och gör upprepade

försök att gå ned i vikt. Det finns goda skäl att anta att det i denna grupp

finns en utbredd dold problematik.

Vuxna män är en grupp som är relativt osynlig i diskussionen om kropp, mat

och ätande. I den studie som nämns ovan om den provisoriska diagnosen hetsätningsstörning,

visade det sig dock att denna störning kan vara en icke oväsentlig

del i orsaksbilden då det gäller män som är överviktiga.

Både vuxna kvinnor och män fungerar också som förebilder för barn och

ungdomar, dels som föräldrar, dels som personal inom till exempel barnomsorg

och skola. I en studie av 10-åriga flickor, fann man att det fanns ett starkt

samband mellan flickornas och deras mammors grad av ”återhållsamhet i ätande”.

Sammanfattning

Det finns olika typer av ätstörningar varav de mest kända är anorexia och bulimia

nervosa. Vid sidan av dessa talar man idag också om ätstörning UNS (UNS

= utan närmare specifikation) och bingeeating disorder, vilket innebär hetsätning

utan kompensatorisk kräkning.

Det är mycket svårt att med säkerhet bedöma hur vanligt det är med olika

typer av ätstörningar. Tillgängliga studier tyder emellertid på en ökning av antalet

personer med bulimi, medan omfattningen av anorexi förefaller vara relativt

stabil sedan ca 25 år. Bingeeating disorder är än så länge en preliminär

diagnos och omfattningen är därför inte möjlig att bedöma. Omfattningen av

ätstörning UNS är inte heller möjlig att göra en exakt bedömning av, framför

allt eftersom den inte är tydligt avgränsad mot ett normalt ätbeteende.

Frågan om ätstörningar och möjligheten att arbeta för att minska före-

Vad är ätstörningar och hur utbredda är problemen? ✹ Ett liv av vikt 33


komsten av dem handlar också om människors förhållningssätt till kropp och

ätande i vidare mening. De signaler om ökade problem med ätstörningar som

kommer från bland annat olika verksamheter som möter unga människor, bör

också ses i relation till hur utbredda olika attityder till kropp och skönhetsideal

är.

I en rad studier framgår att framför allt unga flickors och kvinnors förhållande

till sina kroppar i hög grad präglas av missnöje, exemplifierat bland annat

av att 84% av flickor i årskurs 9 (höstterminen 1997) i enkätstudien

”Skolbarns hälsovanor” uppger att de i något avseende skulle vilja ändra sin

kropp. 57% av ansåg sig i samma studie vara ”för tjocka”.

I jämförelse med en studie från 1971 förefaller också ungdomars upptagenhet

med vikt och kropp idag vara betydligt större och uppträder också i en

lägre ålder än tidigare.

En undersökning av gymnasieelever har genomförts under 1998. Denna är

en upprepning av en undersökning som gjordes i samband med det tidigare regeringsuppdraget

1993. Resultaten från gymnasieundersökningen visar inte på

några signifikanta förändringar mellan de två undersökningstillfällena.

Att trivas med sin kropp är en mycket viktig faktor när det gäller att trivas

med sig själv och har särskilt hos unga människor, stor betydelse för såväl självkänsla

som identitetsutveckling. God självkänsla och självuppfattning hör i sin

tur till de grundläggande förutsättningarna för god hälsa över huvud taget.

Problem med ätande, vikt och kropp tar sig flera uttryck och parallellt med

ätstörningar och viktfobi diskuteras idag även problem med övervikt och de hälsorisker

detta för med sig. Detta medför krav på balans i arbetet med att nå ut

med ett fettsnålt budskap till dem som behöver det utan att samtidigt bidra till

ett osunt smalhetsideal och bantningsbeteende bland dem som inte behöver det.

Vuxna kvinnor och män fungerar som förebilder för barn och ungdomar,

dels i rollen som föräldrar, dels som personal inom till exempel barnomsorg

och skola. Det är därför viktigt att i dessa olika sammanhang uppmärksamma

vilka budskap om kroppsideal och matvanor som förmedlas.

34 Ett liv av vikt ✹ Vad är åtstörningar och hur utbredda är problemen?


Varför uppstår

ätstörningar?

Även om man inom läkarvetenskapen känt till

anorexi och bulimi sedan flera hundra år, är det

egentligen först under de senaste årtiondena

som dessa sjukdomar uppträtt på allvar och utforskats

mer. De kan dock ha varit vanliga också

under tidigare perioder under 1900-talet - det

finns teorier om att förekomsten har följt modets

växlingar och skönhetsideal.

Orsakerna till att ätstörningar uppkommer är

komplicerade och sammansatta.

Ätstörningarna har biologiska, psykologiska,

sociala och kulturella komponenter.

Att just flickor i tonåren drabbas kan bero på

en kombination av biologiska skillnader och sociala

faktorer. Flickors och kvinnors biologi kan

vara mer sårbar för sådana påfrestningar som

t ex bantning innebär. Skönhetsidealen gör det

svårt för flickor att acceptera att deras fettlager

naturligt ökar till nära det dubbla under puberteten.

De drag av självutplåning, svårigheter att

säga nej och att begära något för egen del som

är vanliga hos flickor med ätstörningar kan i själva

verket ses som en förlängning av de förväntningar

som traditionellt finns på den kvinnliga

rollen i vårt samhälle. I flera aktuella undersökningar

har det också konstaterats, att flickor under

tonåren ofta mår psykiskt dåligt och utvecklar

mycket mer psykosomatiska symptom än pojkar.

Den starka känslomässiga laddning och sociala

anknytning som maten har kan ha betydelse

för att det är där sjukdomssymtomen visar

sig. Kvinnor är mer socialt beroende när det gäller

förhållandet till maten och reagerar ofta på förändringar

och svårigheter med förändrad

matlust. Samtidigt som maten symboliserar givande

och kärlek, är den för kvinnan något nästan

”farligt”, något som hotar hennes skönhet och

självbild.

I ett psykologiskt perspektiv kan ätstörningar

ses som symptom på existensiella problem

som man inte finner någon annan utväg ur. Oftast

handlar det om en osäker identitet som gör

att man blir extra känslig för krav som blir övermäktiga

eller nya situationer som skapar otrygghet.

Ofta upplever den som har en ätstörning att

hon har en skör, inre identitet och utåt ett spelat

jag, anpassat till omgivningen krav. I bakgrunden

till ätstörningar finns ofta psykisk stress och påfrestande

livshändelser. Ofta är det någon specifik

händelse som utlöser en utveckling mot

ätstörning.

Det är stora individuella olikheter när det gäller

orsakerna till att ätstörningarna uppstår och

hur djupa och allvarliga de är. Vad som är tillämpligt

för en person gäller inte för en annan.

Varför uppstår ätstörningar ✹ Ett liv av vikt 35

UR REGERINGSRAPPORTEN 1993


Först fick vi lära oss att dessa

patienter var psykotiska.

Därefter var de neurotiska och

ytterligare några år senare be-

rodde det på problem i familjen.

Och jag har mött representanter

för alla kategorierna!

Citat, Karin Enzell vid Vårdalstiftelsens

forskarkonferens, maj -98

För att förstå hur anorexia

nervosa uppkommer måste man

använda ett multifaktoriellt och

tvärvetenskapligt synsätt. (…)

Följande möjliga orsaker till

sjukdomsdebut har identifierats:

ärftlighet, fysiologiska faktorer,

familjestruktur, personlighet samt

kulturella och sociala faktorer.

Ur konsensusuttalandet 1993

36 Ett liv av vikt ✹ Varför uppstår ätstörningar

Ätstörningar har alltså varit kända inom läkarvetenskapen

sedan flera hundra år och flera olika teorier om

de bakomliggande orsakerna har genom åren formulerats

av såväl forskare som praktiker.

Ett relativt färskt exempel finner vi i Socialstyrelsens

bok ”Identitetsutveckling” från 1982 (17). Författaren

skriver här att ”Det finns många teorier om

anorexias bakgrund”, men konstaterar också att

”Bakom dessa symtom, som i prepuberteten kan vara

lind-riga men ofta är allvarliga, ligger störningar i familje-

relationerna.” (Sid 116 ff).

Denna uppfattning fick under ett antal år ett mycket

stort genomslag och lever också kvar i många sammanhang.

Det finns emellertid få forskningsresultat

som stöder denna tes. I de svenska studier som undersökt

detta (18), finns inget stöd för att det skulle existera

en ”typisk anorexifamilj”.

I det sena nittiotalets offentliga diskussion läggs stor

tonvikt på det västerländska skönhetsidealet och exponeringen

av mycket smala kvinnor i reklam och media,

som en bidragande/utlösande orsak till ätstörningar.

Bland de forskare och praktiker som fördjupat sig i

frågor om ätstörningar, råder emellertid idag en mycket

stor samstämmighet om att orsakerna till att dessa

uppstår är komplexa och olika för varje individ.

De som verkar inom området är idag överens om

att det finns ett antal olika orsaker till att människor utvecklar

ätstörningar.

Ytterligare forskning behövs för att undersöka på

vilket sätt olika faktorer spelar in i utvecklandet av ätstörningar.

Det är också angeläget att sådan forskning

utgår från studier av normalpopulationen och inte enbart

baseras på studier av personer som sökt vård för

ätstörningar.


IDA-projektet

Ett större, longitudinellt forskningsprojekt med denna inriktning är det så kallade

IDA-projektet, som leds av professor Per-Olow Sjödén vid Institutionen för

folkhälso- och vårdvetenskap, Uppsala universitet. Inom ramen för projektet

produceras ett antal rapporter med olika infallsvinklar på riskfaktorer för och

skyddsfaktorer mot framtida ätstörningar hos flickor.

IDA-projektet har pågått sedan 1994 och beräknas vara avslutat 2001-12-

31. Drygt 1 000 flickor i årskurserna 1, 3, 5, 7, och 9 deltar sedan 1995. 1999

kommer en ny grupp om 1 000 flickor att inkluderas och år 2001 ytterligare

lika många.

Varför uppstår ätstörningar ✹ Ett liv av vikt 37


Resultat från IDA-projektet visar bland annat att andelen flickor som upplever

sig vara för tjocka uppvisar variationer såväl uppåt som nedåt under de

tre år som undersökningen pågått. Detta understryker behovet av longitudinella

studier, med upprepade mättillfällen.

Som tidigare visats, i bland annat undersökningen Skolbarns hälsovanor,

ökar andelen flickor som vill bli smalare under hela skoltiden. I IDA-projektet

har man konstaterat att den kraftigaste ökningen sker under mellanstadieåren.

När det gäller andel flickor som befinner sig i riskzon för att utveckla ätstörningar,

finns också en åldersrelaterad ökning under hela skoltiden, men denna

ökning är kraftigast under högstadiet.

De flickor som påvisades ligga i riskzon för ätstörningar hade högre BMI

(=Body Mass Index) än de övriga flickorna. De hade också oftare blivit retade

för övervikt, vilket bör tas i beaktande då mobbning i andra studier visat sig

vara direkt relaterat till kroppsuppfattning, ätstörningar och generellt psykiskt

välbefinnande.

Sammanfattning

Ätstörningar har varit kända inom läkarvetenskapen sedan flera hundra år och

flera olika teorier om de bakomliggande orsakerna har genom åren formulerats

av såväl forskare som praktiker.

Uppfattningen att orsaken står att finna i hur familjen fungerar fick under

ett antal år ett mycket stort genomslag och lever också kvar i många sammanhang.

De svenska studier som undersökt detta finner dock inget stöd för att det

skulle existera en ”typisk anorexifamilj”.

Bland de forskare och praktiker som fördjupat sig i frågor om ätstörningar,

råder idag istället mycket stor samstämmighet om att orsakerna till att dessa

uppstår är komplexa och olika för varje individ.

Ytterligare forskning behövs för att undersöka på vilket sätt olika faktorer

spelar in i utvecklandet av ätstörningar.

38 Ett liv av vikt ✹ Varför uppstår ätstörningar


Att minska förekomsten

av ätstörningar

Hur kan man förebygga ätstörningar?

Det är angeläget att försöka förebygga ätstörningar,

även om man inte idag vet med säkerhet

hur utbrett problemet faktiskt är och vilka effekter

förebyggande insatser har. Det behövs forskning

och metodutveckling kring detta. Förebyggande

insatser när det gäller ätstörningar inbegriper

såväl allmänpreventiva insatser som primär

och sekundär prevention.De mer allmänna

insatserna rör stöd till föräldrarna i deras roll,

särskilt under den ofta krävande tonårsperioden.

Föräldrarnas förhållningssätt när tecknen på ätstörningar

uppstår är också viktigt.

Det handlar vidare om stöd i tonårsutvecklingen,

inte minst när det gäller identitet och självkänsla

och medvetenhet om att ”det är normalt

att känna sig onormal” i tonåren. Det handlar

också om rätten att duga som man är och att

motverka reklamens och mediernas begränsade

förebilder och skönhetsideal.

Barn och ungdomar behöver stöd vid kriser

och andra påfrestande livssituationer.

En del i det förebyggande arbetet rör flickors

och kvinnors situation i samhället, insatser för

lika villkor och samma utrymme för flickor och

pojkar i t ex skola och fritidsverksamhet. Ungdomar

och vuxna behöver kunskaper om kropp-

sutvecklingen i tonåren, behovet av näring och

risker med bantning.

För idrottande ungdomar, särskilt flickor, är

det viktigt med individuellt anpassad träningsintensitet

och kunskaper om risker med mat- och

viktfixering och för intensiv träning.

Förebyggande insatser inbegriper också att

öka kunskap och medvetenhet om ätstörningar

hos dem som möter ungdomar, bland annat för

att möjliggöra tidig upptäckt och stöd.

Viktiga grupper i det förebyggande arbetet är

föräldrar, kamrater, lärare, skolhälsovårds-, elevvårds-

och övrig skolpersonal, personal och ledare

inom fritids- och idrottsverksamheter,

personal vid ungdomsmottagningar, inom studenthälsovården

och övrig hälso- och sjukvård,

tandvårdspersonal, frivilligorganisationer, patientföreningar,

myndigheter, reklam- och mediabranschen.

Det görs redan idag en hel del insatser för

att förebygga ätstörningar inom många områden.

Det är framförallt skolorna, skolhälsovården,

ungdomsmottagningarna och barn- och ungdomspsykiatrin

som bedriver sådan förebyggande

verksamhet. De goda exemplen och

erfarenheterna behöver dokumenteras och spridas.

Att minska förekomsten av ätstörningar ✹ Ett liv av vikt 39

UR REGERINGSRAPPORTEN 1993


Ätstörningar innebär lidande för den enskilda och hennes omgivning. Det innebär

också kostsamma samhällsinsatser i de fall där störningen utvecklas till

mer manifesta problem. Det är därför viktigt att utveckla strategier som bidrar

till att minska förekomsten av alla typer och grader av ätstörningar.

Texten ur Regeringsrapporten 1993 gäller i princip fortfarande. Det behövs

fortfarande mer forskning vad gäller vilka strategier som bidrar till att minska

förekomsten av ätstörningar. Ett fortsatt arbete för att förbättra kvinnors och

flickors situation och allmänna villkor är också nödvändigt för att pojkar och

flickor ska ha samma förutsättningar till hälsosam utveckling och ett gott liv.

Att utveckla förebyggande strategier har varit den centrala uppgiften i regeringsuppdraget

och följande avsnitt utgör därför en fördjupning när det gäller

dessa frågor. Bland annat görs en distinktion mellan promotion, primärprevention

och sekundärprevention. Ett försök görs också att beskriva vilka

konsekvenser denna distinktion kan få i arbetet i de konkreta verksamheter

som möter framför allt barn och unga människor.

Avsnittet inleds med en inventering av vilken kunskap vi idag kan bygga på

när det gäller förebyggande strategier.

Vad säger forskningen?

En intressant fråga i utvecklandet av förebyggande strategier i förhållande till

ätstörningar är vilka studier som har gjorts specifikt inom detta område och vilka

resultat dessa studier kommit fram till.

Ulf Wallin, läkare vid BUP i Lund, har vid en genomgång av internationell

forskning avseende prevention av ätstörningar funnit sex studier som använder

sig av en jämförelse/kontrollgrupp för att utvärdera effekten av den förebyggande

interventionen (19).

De flesta av dessa undersökningar utgår huvudsakligen från skolbaserade interventionsprogram.

Den vanligaste modellen är att någon expert från exempelvis

ett ätstörningsteam är ute i skolan och informerar en klass, eller en grupp

elever. Några få program vänder sig speciellt till lärare och annan personal.

Studierna har som regel vänt sig till flickor i 11-15 årsåldern. En studie vände

sig till gymnasieflickor och till universitetsstuderande. Projekten har riktats

till grupper av olika storlek.

40 Ett liv av vikt ✹ Att minska förekomsten av ätstörningar


Studierna ser också olika ut när det gäller vilka ut- del författare är inne på att

värderingsinstrument man använt, hur många uppföljningar

man gjort och hur lång tid efter projektets preventionsprogram mer bör

avslutande man genomfört den sista uppföljningen.

Uppföljningstiderna varierar från endast en uppföljning rikta sig mot frågor som rör

direkt efter interventionen till fyra upprepade uppfölj-

”coping skills”, förmågor att

ningar i 2 år.

Det finns således relativt stora skillnader mellan de hantera livet och möta dess

olika studierna, vilket medför begränsningar i vilka slutsatser

man kan dra av en jämförelse mellan dem. svårigheter. Ett interventions-

Sammantaget ger studierna emellertid inte något

övertygande bevis för att de undersökta förebyggande program borde då rikta sig mot

åtgärderna skulle vara effektiva.

Tre studier konstaterar att de elever som fått mer in-

faktorer som är sannolikt

formation har bättre kunskap om ätstörningar men rap-

sjukdomsbefrämjande som t ex

porterar ingen påvisbar positiv effekt på attityder till

mat och kropp eller på de övriga ätstörningsassociera- dålig självkänsla, och inte bara

de områden man mätt. Två studier rapporterar en uppmätt

positiv effekt på de attityder man velat påverka, information kring hälsosamt

medan en rapporterar en negativ effekt(!).

Studierna drar också åt två olika håll. Å ena sidan ätande. Men ett program som ska

strävar de efter att utveckla ett effektivt preventivt in-

ge bättre självkänsla hos alla

terventionsprogram. Å andra sidan redovisar de en tveksamhet

inför att detta är möjligt. Studierna utgår från ungdomar, framförallt unga tjejer

hypotesen att man kan minska förekomsten av ätstörningar

om man påverkar attityder kring mat och kropp handlar om vilket samhälle vi

samt bantningsbeteende hos ungdomar, speciellt flickor

i tonåren.

erbjuder våra barn, och kommer

Det finns två invändningar mot detta. Den första är

att man idag inte vet om vissa attityder till mat och

då kanske att handla mer om

kropp faktiskt ökar risken för att insjukna i en ätstör-

politik än om sjukvård.

ning. Den andra invändningen är att ingen studie har

kunnat visa något samband mellan ett förebyggande Ulf Wallin i sammanfattningen av sin

program och förekomsten av ätstörningar. Det man”En

genomgång av olika preventionsstudier

Att minska förekomsten av ätstörningar ✹ Ett liv av vikt 41


främst har mätt är attityder till mat och kropp samt bantningsbeteende. Man

har alltså undersökt effekten indirekt och vi kan inte idag säkert säga att om vi

påverkar dessa faktorer så kommer frekvensen av ätstörningar att minska.

Ett bredare perspektiv

Den vetenskapliga forskning som finns tillgänglig när det gäller förebyggande

program har alltså inte kunnat visa att primär prevention är effektiv när det gäller

att förebygga ätstörningar. Forskningen är emellertid inte så omfattande att

man kan dra några säkra slutsatser.

Från detta område är det således idag inte möjligt att hämta tillräckligt med

kunskap att bygga vidare på för att utveckla strategier avsedda att förebygga

ätstörningar.

Det finns därför anledning att fördjupa sig i forskning även från andra områden

som har med psykosocial hälsa att göra samt i den erfarenhet och den

diskussion som utvecklats genom praktisk verksamhet inom området.

Salutogenes

Sedan några år pågår inom folkhälsoområdet en livlig diskussion om ”salutogenes”

(av lat. ”salus” = hälsa och ”genes” ≈ alstra). Salutogena processer är sådana

processer som främjar en hälsosam utveckling hos individer eller grupper.

Den som introducerade det salutogena perspektivet inom folkhälsoområdet

var Aaron Antonovsky och hans forskning pekar bland annat på att god förmåga/möjlighet

att förstå och påverka det sammanhang man befinner sig i, har

positiva effekter på den psykosociala hälsan.

I ett arbete med salutogena förtecken fokuserar man i första hand på att försöka

uppnå positiva effekter, exempelvis god självkänsla, gott självförtroende,

god copingförmåga etc. Teorin bygger på att individer med god självkänsla

och copingförmåga är bättre rustade att möta och bemästra sjukdoms- och

problemalstrande faktorer.

Salutogent formulerade mål kan således vara: att generellt öka ungdomars

livskvalitet inom ett givet lokalt område, att stärka flickors självkänsla eller att

utveckla människors samarbetsförmåga i ett visst sammanhang.

42 Ett liv av vikt ✹ Att minska förekomsten av ätstörningar


Promotion och prevention

Ett salutogent tänkande får också konsekvenser för vilka insatser man väljer i

arbetet med att minska förekomsten av olika typer av problem. I exempelvis

ungdomsgrupper kan man arbeta med såväl ett promotivt (främjande) som ett

preventivt (förebyggande) perspektiv.

I promotivt arbete fokuserar man framför allt på salutogena faktorer. Promotivt

arbete kan vara att i en tjejgrupp gemensamt prata om vad som är positivt

med att vara tjej, ge varandra positiv respons på olika tankar och

handlingar osv.

I preventivt arbete är fokus inställt på själva problemyttringen och arbetet

inriktas på att söka förhindra att ett visst problem uppstår.

Preventivt arbete delas också upp i primär och sekundär prevention. Primärprevention

riktar sig till en större grupp personer utan kända problem (exempelvis

alla elever på en skola eller alla invånare i en given kommun) och syftar

till att ett problem inte skall uppstå.

Sekundärprevention blir aktuell då ett mindre problem redan uppstått eller

då det finns en förhöjd risk för att så ska ske, och målet är att förhindra att en

situation förvärras.

Primärpreventivt arbete mot till exempel alkohol kan vara en antilangningskampanj

men det kan också vara ett diskussionstillfälle i skolan, om

alkohol och dess verkningar. En sekundärpreventiv insats kan vara att med en

grupp elever som uppträtt berusade på skoldansen, ha en fördjupad diskussion

om detta och att informera deras föräldrar om saken.

De arbetsmetoder som används kan, till formen, se likadana ut i såväl promotivt,

primärpreventivt som sekundärpreventivt arbete. Exempel på detta är

gruppsamtal med ungdomar. Innehållet, eller fokus, i samtalet skiljer sig emellertid

åt, liksom i exemplen ovan.

Formen i sig innebär inte heller att det arbete som bedrivs är salutogent. Det

är på vilket sätt verksamheten bedrivs, till exempel innehållet och tonen i ett

samtal, som avgör om den fungerar hälsofrämjande. Det finns exempel på tjejgrupper

som varit destruktiva för deltagarna och där resultatet blivit att flickor

till och med utvecklat problem, bland annat ätstörningar som de kanske inte

skulle utvecklat annars.

Ett stort inslag av diskussion och möjlighet till egen reflektion har också vi-

Att minska förekomsten av ätstörningar ✹ Ett liv av vikt 43


sat sig väsentligt i alla dessa sammanhang. Däremot har det visat sig att ren information,

om bland annat skadeverkningar av alkohol och droger, kan ha en

effekt som är motsatt den avsedda och snarare bidra till att öka nyfikenheten

och benägenheten att pröva olika droger. (Marklund/Droger och påverkan).

Samma erfarenheter visar senare års arbete med HIV och HIV-prevention.

Promotivt och preventivt arbete hänger nära samman. Ett promotivt arbete

har, i idealfallet, preventiva effekter och ett preventivt arbete kan också ha

promotiva effekter.

I den så kallade Q90studien (20), som genomförts vartannat år sedan 1990,

har ungdomars hälsovanor i vid mening undersökts. Några frågor om kost och

motion ingår också i studien. Inom ramen för studien gjordes 1990 en jämförelse

mellan tre av de deltagande kommunerna. En av dessa skilde sig från de

övriga två och redovisade genomgående bättre resultat än dessa i så gott som

alla undersökta avseenden.

Ungdomarna i denna kommun ”A” hade i lägre utsträckning prövat alkohol,

tobak och droger. De uppvisade lägre frekvens av mobbning, självmordstankar

och deppighet och de trivdes bättre i skolan och med livet i allmänhet

än sina jämnåriga i kommun ”B” och ”C”. Även när det gällde matvanor visade

de mer hälsosamma mönster än i de andra kommunerna.

De fördjupade analyser som gjordes med anledning av dessa resultat visar,

att kommun ”A” under ca 20 års tid arbetat med insatser för att höja barns och

ungdomars livskvalitet, med tydliga budskap i livsstilsfrågor och med olika typer

av aktiviteter. Forskarnas slutsats är att ett långsiktigt, konsekvent genomfört,

förebyggande och tvärsektoriellt ungdomsarbete resulterat i ”betydligt

mindre riskbeteende och bättre hälsa bland ungdomarna i den kommunen i

jämförelse med två andra socialt likartade kommuner”.

Arbete med promotion byggd på salutogen hälsoteori handlar om individens

eller gruppens totala situation och upplevelse av hälsa och välbefinnande. Detta

synsätt har också under senare år vunnit insteg inom mycket av det psykosociala

barn- och ungdomsarbete som bedrivs för att exempelvis minska

förekomsten av mobbning, alkohol, droger, rasism etc.

44 Ett liv av vikt ✹ Att minska förekomsten av ätstörningar


Vad har promotion och allmänt riktade insatser

att göra med ätstörningar?

Ätstörningar har, liksom många andra mänskliga problem och sjukdomar, ett

påtagligt psykosocialt inslag och kan inte ses som skilda från individens situation

i övrigt.

”En person med ätstörningar beskrivs ofta

som en som har dålig självkänsla med brist på

upplevelse av en stabil, egen identitet. Hon har

ofta en överdriven tillagsinställning, ökad känslighet

för vad andra behöver samtidigt med bristande

kontakt med egna behov och känslor, intill

självutplåning. Hon är ofta omtyckt, foglig, tyst

och snäll och saknar förmåga att sätta gränser,

säga emot och säga nej. Hon har ofta inte ut-

vecklat någon förmåga att handskas med konflikter.

Hon strävar ofta efter perfektionism och

har överdrivna krav på sig själv parat med en

mycket självkritiskt hållning. Det enda som räknas

är prestationer – vad man gör och inte vad

man är. (…)Det är också vanligt med en bakgrund

av psykisk stress, fler separationer, andra påfrestande

livshändelser, depressioner, missbruk

mm i familjen.”

Ett brett inriktat promotionsarbete för att generellt stärka människors psykiska

och sociala välbefinnande med effekter på självkänsla, självförtroende, identitetsstyrka,

copingförmåga, psykisk stress, konflikter, separationer, missbruk

etc bör alltså även ha effekter på förekomst av ätstörningar.

När det gäller ätstörningar finns det signaler som talar för att förebyggande

strategier i första hand bör inriktas på promotivt och sekundärpreventivt

arbete medan primärpreventiva insatser, i form av till exempel information

och/eller diskussioner om ätstörningar i skolor, ifrågasätts av många praktiker

och även av forskare.

Under 1993-1995 genomfördes i Norge ett uppmärksammat skolprojekt

med målet att minska förekomsten av ätstörningar. Projektet utgick från skolmaterialet

”Ungdom og spiseforstyrrelser”.

Huvudmålsättningen med materialet var att sprida kunskap om ätstörningar.

Även erfarenheterna från detta arbete visar att det faktum att man har kunskaper

om ätstörningar inte är en skyddsfaktor mot att få ätstörningar.

I en av de engelska studier som ingår i Ulf Wallins tidigare redovisade genomgång,

har forskarna utvärderat ett projekt byggt till stor del på informa-

UR

Att minska förekomsten av ätstörningar ✹ Ett liv av vikt 45

REGERINGS-

RAPPORTEN

1993


Ska vi åstadkomma en tion och diskussion om kropp, ätande etc. Utvärderingen

reser till och med frågan om arbete av denna typ

kunskapsförmedling eller en gör mer skada än nytta. I artikeln ”Might it do more

harm than good?” (21) beskriver de hur frekvensen

livsstrategiförmedling? bantning hade ökat vid en uppföljning sex månader efter

genomfört preventionsprogram. I en annan studie

Ska vi lära unga människor att

(22) upptäckte forskarna att en grupp som fått infor-

inte ”göra” sjukdomsbeteende

mation om ätstörningar av före detta patienter tolererade

stört ätbeteende i högre grad, vilket försvårade

eller stärka unga människors tidig upptäckt.

Folkhälsoinstitutet har under 1998 fått upprepade

glädje och tillfredsställelse. signaler, från såväl forskare som praktiker, om att den

ökade uppmärksamheten på ätstörningar i sig kan bi-

Ulf Wallin i sammanfattningen av sin

dra till spridningen av problemet.

genomgång av olika preventionsstudier

Detta stämmer väl överens med de erfarenheter och

den forskning som nämnts ovan och som visar att rena

informationsinsatser ibland kan ha negativ effekt och snarare bidra till att öka

nyfikenheten och benägenheten att utveckla ett visst problem.

Översatt till området ätstörningar kan man tänka sig exemplet med en flicka

som är missnöjd med sin kropp och sin vikt och som försökt banta. Genom att

informera henne om vad bulimi är, riskerar man att hon, istället för att bli avskräckt,

inser att ett sätt att klara av sin bantning är att kräkas upp den mat

hon inte kunnat motstå.

I en artikel där projektledarna i det norska skolprojektet sammanfattar sina

erfarenheter, formulerar de också tio mål för ett fortsatt direkt arbete med barn

och ungdomar:

1. Att utveckla ett bredare emotionellt register och stärka kontakten

med de egna känslorna

2. Att främja sunda strategier för coping, stresshantering m.m.

3. Att stärka självkänsla och självrespekt

4. Att främja autonomi och funktionella relationer i familjen

5. Att utveckla förmågan att uttrycka egna behov och känslor

6. Att utveckla förmågan att ställa realistiska krav på sig själv

46 Ett liv av vikt ✹ Att minska förekomsten av ätstörningar


7. Att främja möjligheten till en positiv ”Man forebygger antageligvis ikke

kroppsupplevelse

8. Att förknippa självkänsla med andra

spiseforstyrrelser ved å snakke

saker än kropp, vikt och utseende

9. Att stärka en kritisk hållning till övergripande om spiseforstyrrelser. Resultatene

kulturella kroppsideal

fra denna undersøkelsen viser

10. Att främja sunda mat- och aktivitetsvanor

11. Att främja kunskap om biologisk och

nettop at informasjon om aktuel-

psykologisk utveckling hos barn och ungdomar

le symptomer, risikofaktorer og

Hur gör man då?

Hur gör man då för att bland annat stärka människors

självkänsla och främja förmågan att hantera olika svårigheter

i livet på ett framgångsrikt sätt?

Mycket av det promotiva arbete som diskuterats

ovan bygger på att skapa förutsättningar för att stärka

naturliga processer, stödja unga människor i att fullfölja

sin psykosociala utveckling mot ökad självständighet

och goda relationer med andra människor.

Samhället bör arbeta för att det ska finnas strukturer

som främjar goda relationer mellan människor. Detta

kan ske i föräldragrupper på BVC, för att underlätta

för nyblivna föräldrar att finna former för ett fungerande

familjeliv med exempelvis goda matvanor. Det

kan ske genom arbete för ett gott klimat i skolan genom

exempelvis ”kompissamtal” och lugn miljö i samband

med måltiderna. Det kan också ske genom arbete med

”tjejgrupper” på ungdomsmottagning, skola eller fritidsgård.

Och så vidare.

konsekvenser ikke påvirker

sannsynligheden for å ha en

spiseforstyrrelse. Med andre ord

kan man ikke regne med en

primærforebyggende effekt av

informasjonsarbeid, derimot kan

informasjonsarbeid ha en sekun-

dærforebyggende effekt. Det å

tilføre elever kunnskap om tidlige

symptomer kan i verste fall skape

uheldige og utilsiktede mo-

dellæringseffekter.

Projektledaren Runi Børresen Gresko om de erfarenheter

man gjort i det norska skolprojektet 1993-1995

Att minska förekomsten av ätstörningar ✹ Ett liv av vikt 47


Den viktigaste skyddsfaktorn

i svåra tider är en

fungerande relation

Björn Wrangsjö, barn- o ungdomspsykiater, vid

en, av Folkhälsoinstitutet arrangerad, hearing

om barns och ungdomars psykiska hälsa

Det är to momenter det bør

fokuseres på. Det ene er

kompetanse, det andre er

samarbeid.

Runi Børresen Gresko

Kompetens

Sekundärprevention

Sekundär prevention sker när det finns en förhöjd risk

för problem eller då problem redan uppstått, och syftar

till att begränsa skadan samt att förebygga att problem

förvärras och/eller leder till följdverkningar.

När det gäller sekundärprevention av ätstörningar

råder i stort sett konsensus, trots brist på forskningsresultat

även här, om att detta är ett viktigt område och att

tidig upptäckt och tidig behandling är avgörande för möjligheterna

att ”stämma i bäcken” och vända en påbörjad

negativ utveckling med förhållandevis små insatser.

Vid i stort sett alla kontakter som Folkhälsoinstitutet

under uppdraget haft, dels med erfaren personal runt

om i landet, dels med kolleger i de övriga nordiska länderna,

finns det två återkommande teman när det gäller

sekundärprevention. Det ena är att det är viktigt med

en väl utbildad ”frontpersonal” det vill säga skolsköterskor,

skolkuratorer, ungdomsmottagningspersonal

etc. Det andra är att det måste finnas fungerande lokala

och regionala nätverk bestående av olika personalkategorier

som kommer i kontakt med ätstörningar.

Som framgått tidigare har alltså förklaringsmodeller skiftat och nya rön kontinuerligt

presenterats. Just nu inväntar vi forskningsresultat från flera stora, i

vissa fall longitudinella, forskningsprogram. Detta gör att uppdatering och utbildning

av personalgrupper som kommer i kontakt framför allt med barn och

ungdomar är nödvändiga, något som också avspeglas i det utbildningsbehov

som personal inom olika verksamheter uttrycker.

I slutet av 1997 gick Folkhälsoinstitutet ut med en enkät till ett brett nätverk

i landet som arbetar med folkhälsofrågor och ätstörningar. I enkätsvaren

framgick mycket tydligt att det fanns ett stort behov av kontinuerlig uppdatering

och erfarenhetsutbyte för att kunna hålla sig ajour med nya forskningsrön

50 Ett liv av vikt ✹ Att minska förekomsten av ätstörningar


och nya arbetsmetoder. För nytillkommen personal är det också avgörande att

successivt kunna fördjupa sin kunskap inom området

Vad är det då ”frontpersonalen” skall kunna? Vilken kompetens är viktig

för det sekundärpreventiva arbetet när det gäller ätstörningar?

Att ha baskunskap om ätstörningar i olika former

Att känna igen tidiga tecken

Att ha grundläggande kunskap om hur man uppmärksammar

en person som visar tecken på ätstörning.

Att ha kunskap om vart man vänder sig för att få hjälp

Samarbete

Lokalt är det viktigt med en långsiktigt hållbar struktur för gemensamt arbete

med dessa frågor. Den struktur som, bland annat i samverkan mellan Folkhälsoinstitutet

och lokalt verksamma resurspersoner, utvecklats på en rad platser

runt om i landet består i brett sammansatta nätverk, bestående av nyckelpersoner

från olika sektorer.

Exempel på verksamheter/kategorier som ingår/kan ingå i dessa nätverk:

✹ skolan och skolans elevvård

✹ ungdomsmottagning

✹ barn och ungdomspsykiatrin

✹ vuxenpsykiatrin

✹ tandvården

✹ barnomsorgen

✹ idrottsrörelsen

✹ MVC

✹ BVC

✹ folkhälsoplanerare

✹ dietist/kostinformatör

✹ kostplanerare inom förskola/skola

✹ primärvård

✹ frivilligorganisationer

✹ barn- och ungdomsmedicin

Att minska förekomsten av ätstörningar ✹ Ett liv av vikt 51


Det är så viktigt att vi, som mö-

ter tjejerna i ett tidigt skede, ge-

nom nätverken känner folk som

specialiserat sig på behandling-

sarbete. Då kan vi smidigt slussa

dem vidare och risken minskar

att vi ”behåller” dem för länge.

Mia Börjesson, kurator,

ungdomsmottagningen i Partille

Efter att vi byggt upp vårt

nätverk i kommunen märker jag

att vi får kontakt med dem som

har ätstörningsproblematik i ett

mycket tidigare skede.

Det innebär att vi har mycket

större möjligheter att vända en

negativ utveckling än när de gått

länge och strulat med maten.

Gudrun Larsson, avdelningsföreståndare,

vuxenpsykiatrin i Kungälv.

Personer som lokalt ingår i sådana nätverk betonar

särskilt vikten av att blanda generalister och specialister,

personal från öppna verksamheter med behandlare,

för att olika professioner ska kunna tillföra olika

typer av kunskap till det gemensamma arbetet.

Flera av nätverken arbetar kontinuerligt med kompetensutveckling

genom att med vissa intervall samla

till temadagar eller konferenser där nya rön inom området

presenteras.

Flera behandlande instanser vittnar om att de ”får

ungdomarna för sent”. Ett aktivt nätverk ger möjligheter

att ta hjälp av varandra i situationer då man upptäcker

att någon har en ätstörning eller behöver hjälp

som man själv inte har möjlighet att ge. Det ligger också

i sakens natur att en person med ätstörning inte alltid

är beredd att ”byta” till en annan behandlare, även om

detta vore ett klokt beslut. Genom närhet i ett professionellt

nätverk kan även dessa situationer underlättas.

”Tala är silver – tiga är guld?!”

I traditionellt förebyggande hälsoarbete har man i stor

utsträckning utgått från antagandet att kunskap påverkar

attityder, vilket i sin tur ska leda till beteendeförändringar.

Man utgår exempelvis från antagandet att om människor

har kunskap om exempelvis ätstörningar, rökning,

alkohol etc, så agerar de, på ett medvetet och

rationellt sätt, också för att undvika de riskfaktorer som

bidrar till att problem uppstår. Vi vet idag att så inte är

fallet utan att det är betydligt mer omedvetna processer

som styr en individs handlingsmönster.

Som framgått ovan finns det mycket som tyder på

att vi inte bör tala med ungdomar om kroppsfixering el-

52 Ett liv av vikt ✹ Att minska förekomsten av ätstörningar


ler ätstörningar över huvud taget. Att göra det ”I kan in- de studier jag gått igenom fanns

nebära att risken för mat- och viktfixering ökar!

betänkligheter mot att bara gå

Vad ska vi då prata om?

Att inte rikta sig till barn och ungdomar med information

om ätstörningar och risker med bantning etc betyder

inte att de inte ska få någon information eller

kunskap om kroppen och dess funktioner.

Det innebär däremot att den information och undervisning

som ges, på ett positivt sätt ska inriktas på

kroppen och dess naturliga funktioner. Kroppen är en

fantastisk och sinnrik skapelse med många olika behov

och möjligheter. Genom att beskriva detta på ett roligt,

lustfyllt och lärorikt sätt för barn och ungdomar i skilda

åldrar, kan intresse och omsorg om den egna kroppen

stimuleras.

Ett exempel på konkret, upplevelsebaserad och lustfylld

pedagogik är de metoder som utvecklats vid ”Hälsoäventyret

Oasen” i Vara, vilket nu får efterföljare på

flera andra orter.

Hälsoäventyret Oasen är ett hälsopedagogiskt center

där framför allt barn och ungdomar har möjlighet

att delta i olika program. Syftet är att genom konkreta

upplevelser bättre förstå kroppens funktioner och behov.

Med hjälp av bland annat skelettet ”Åke”, tygtarmen

”Digestiva”, rökande dockan ”Tore” samt en

kreativ och levande miljö görs hälsobudskapet levande

och spännande för deltagarna.

Likaså finns det olika sätt att tala om mat och näringsbehov

på. Ordet ”kostbudskap” väcker hos många

människor negativa associationer till förmanande uppmaningar

om att undvika vissa livsmedel, exempelvis

fett och socker.

ut med information om sunda

matvanor, man riskerar då att

förstärka den mat- och kropps-

fixering som finns i samhället,

och kunskapsförmedlingen om

ätstörningen riskerar att

normalisera sjukt ätbeteende.

Ulf Wallin

Vi borde kanske införa ett

femårigt moratorium, där ingen,

vare sig i media eller i upplys-

ningssyfte, talade om anorexi.

Kanske skulle detta ha mer

gynnsamma effekter på

förekomsten än något annat.

Citat ur diskussion vid Vårdalstiftelsens

forskarkonferens, maj -98

Att minska förekomsten av ätstörningar ✹ Ett liv av vikt 53


Jag blir upprörd när kostråd för Ett positivt samtal om mat bör kanske snarare handla

om vilka behov kroppen har under olika åldrar och

folk i medelåldern förmedlas till fokusera på att kroppen mår bra och det allmänna välbefinnandet

ökar om man låter maten bli ett glädjeäm-

ungdomar. Råd om att dra ner på ne istället för ett problem.

Att äta varierat innebär också att få uppleva många

fet mat är sådant som ska ges till

olika slags smaker, samtidigt som kroppen får sitt näringsbehov

tillfredsställt.

äldre personer som riskerar

Att minska förekomsten av ätstörningar och att

hjärt- och kärlsjukdomar. minska problemen med övervikt och fetma är två hälso-områden

som berör varandra och där komplikatio-

Heléne Glant, utvecklingschef på specialenheten ner uppstår i mötet dem emellan. Ett problem som

för anorexi o bulimi, Löwenströmska sjukhuset,

många uppmärksammat är till exempel att de matbud-

i Lärarnas tidning nr 8/98

skap som av olika aktörer riktas till allmänheten, är

budskap som framför allt är inriktade på att förebygga

fetma hos vuxna människor.

När dessa budskap uppfattas av unga människor, varav många alltså bär på

ett missnöje med den egna kroppen, kan det få mycket negativa konsekvenser.

Det finns exempel på ungdomar som tror att den ideala mathållningen är helt

befriad från fett och unga människor som inte vågar äta något annat än ”nyckelhålsmärkta”

livsmedel.

Detta fokuserar åter vikten av att balansera den här typen av budskap på

ett väl avvägt sätt.

Vad säger de som har erfarenhet av ätstörningar

Även de som har egen erfarenhet av ätstörningar är överens om att förebyggande

insatser huvudsakligen ska inriktas på att arbeta för att stärka ungdomars,

framför allt flickors, självförtroende samt på att förmedla ett balanserat budskap

när det gäller mat och motion.

Om skolans roll skriver bland annat föreningen Buona Vita i Göteborg: ”Vi

tror mycket på att lägga in ett ämne som kallas Livsviktigt där man kan ta upp

frågor som mat, självkänsla, mobbning, sorg etc.”

Anorexi-Bulimikontakt i Stockholm menar likaledes att den mest centrala

54 Ett liv av vikt ✹ Att minska förekomsten av ätstörningar


insatsen för att ätstörningar inte ska uppstå, är ett arbete med positiva förtecken

för att stärka självkänsla och självuppskattning hos unga människor.

Frivilligföreningarna arbetar också preventivt genom upplysning och rådgivning

såväl till enskilda som till kamrater och anhöriga samt till olika yrkesgrupper

som kommer i kontakt med ätstörningsproblematik.

Även frivilligorganisationerna är mycket kritiska till att rikta direkt information

om ätstörningar till de olika målgrupperna.

Att minska förekomsten av ätstörningar ✹ Ett liv av vikt 55


Kungälv – ett exempel

I Kungälvs kommun, strax norr om Göteborg, har man sedan 1994 bedrivit ett

kontinuerligt arbete med inriktning på att minska förekomsten av störda ätbeteenden

hos barn och ungdomar. Arbetet bygger på de principer som beskrivits

tidigare i detta kapitel och har bedrivits inom befintliga ekonomiska ramar. Det

har utgått från ett samarbete mellan den vuxenpsykiatriska mottagningen och

skolhälsovårdens samordningsfunktion i Kungälv. I samband med att detta

arbete inleddes 1994 gjordes en studie av förekomsten av bantningsbeteende,

ätstörningar etc bland elever i kommunen.

Inom ramen för Folkhälsoinstitutets uppdrag har denna studie, vilken genomfördes

av Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap vid Uppsala universitet,

upprepats. I studien 1998 har 1 346 elever i årskurserna 5 och 8 samt

1 och 3 i gymnasiet deltagit. 1993 undersöktes samma årskurser och antal deltagande

elever var då 1 361. (23)

Preliminära resultat i december 1998 tyder på att det är en lägre andel 11och

14-åriga flickor som velat bli smalare än det var vid 1994 års studie (Tabell

6). När det gäller försök till viktminskning tycks det 1998 främst vara färre

11-åriga flickor, men även färre 14-åringar som uppger att de någon gång

har försökt att minska sin vikt än det var 1994.

I gymnasiet är det en något högre andel i årskurs 1 och en något lägre andel

i årskurs 3 som önskar att de vore smalare, jämfört med 1994. När det gäller

försök till viktminskning är det idag en något lägre andel både 16- och

18-åriga flickor som uppger att de någon gång har försökt att minska sin vikt

än det var 1994 (Tabell 6).

Totalt visar resultaten att det är färre flickor i undersökningen 1998 som rapporterar

såväl en önskan om att bli smalare som att de någon gång försökt gå

ner i vikt i jämförelse med 1994 års undersökning.

Vad gäller flickor i riskzon för att utveckla en ätstörning är resultaten inte

entydiga. Här är siffrorna lägre än 1994 när det gäller årskurs 8 och årskurs 3

på gymnasiet. För de övrig årskurserna tycks det däremot finnas en tendens till

en ökning. Dessa skillnader är dock inte statistiskt säkerställda. För pojkar i riskzonen

påvisas inga stora förändringar sedan 1994.

Jämförande resultat från 1994 och 1998 års undersökningar sammanfattas

i tabell, omstående sida:

56 Ett liv av vikt ✹ Att minska förekomsten av ätstörningar


TABELL 6. FLICKORS SJÄLVRAPPORT AV BANTNINGSBETEENDE OCH ATTITYDER

TILL KROPPSSTORLEK 1994 OCH 1998 I KUNGÄLV. SIFFRORNA ANGER %

Årskurs 5 Årskurs 8 Årskurs 1Gy Årskurs 3 Gy

1994 1998 1994 1998 1994 1998 1994 1998

N 161 197 173 186 306 194 133 161

Ålder 11,6 10,8 14,4 13,9 16,5 15,9 18,5 17,9

Velat bli

smalare

50,3 35,1 79,8 60,8 77,1 81,9 91,0 83,1

Vill bli smalare

idag*

20,9 43,7 60,7 6 7,9

Försökt att

gå ner i vikt

29,2 20,1 53,5 51,6 64,8 62,7 71,4 67,5

Försöker

gå ner i

vikt idag*

11,9 29,8 30,5 44,3

Mer omtyckt

om

smalare

12,7 10,2 5,4 7,8 3,3 4,7 3,8 6,3

Mindre omtyckt

om

tjockare

14,9 16,6 9,5 11,9 4,3 7,8 6,8 5,7

Riskzon

att utveckla

ätstörning

≥15 poäng

ChEAT**

3,7 3,6 13,3 8,1 10,5 12,4 15,0 14,3

Riskzon

att utveckla

ästörning

≥20 poäng

ChEAT

0,0 1,5 6,9 4,8 4,3 6,7 10,5 8,7

* Resultat finns ej från 1994

** ChEAT= Childrens Eating Attitudes Test

Att minska förekomsten av ätstörningar ✹ Ett liv av vikt 57


Avslutningsvis kan konstateras att resultaten i Kungälvsundersökningen, liksom

i andra studier, i vissa delar ger motsägelsefulla resultat och än en gång illustrerar

behovet av långsiktig forskning för att kunna dra säkra slutsatser.

Arbetet i Kungälv har bedrivits inom ordinarie verksamhet och inte som en

kontrollerad forskningsstudie. Det är alltså inte möjligt att säga exakt vilken

koppling som finns mellan detta arbete och de resultat som visas i den uppföljande

studien. Trots det är det intressant att konstatera att i alla årskurser, utom

i årskurs 1 på gymnasiet, är det betydligt färre som 1998 uttrycker att de någon

gång velat bli smalare. I samtliga årskurser finns också en minskning av andelen

elever som rapporterar att de försökt gå ner i vikt.

Sammanfattning

Den vetenskapliga forskning som finns tillgänglig har inte kunnat visa att primär

prevention är effektiv när det gäller att förebygga ätstörningar. Forskningen

är dock inte så omfattande att man kan dra några säkra slutsatser.

Från forskningen är det således idag inte möjligt att hämta tillräckligt med

kunskap att bygga vidare på för att utveckla förebyggande strategier mot ätstörningar.

En slutsats är att nya interventionsprojekt, utgående från det kunskapsläge

vi har idag, bör läggas upp och kopplas till en effektiv vetenskaplig utvärdering.

Det finns också ett stort behov av att forskare och praktiker från olika

områden möts och gemensamt utvecklar en tvärvetenskaplig ansats i studiet av

förebyggande strategier.

På den epidemiologiska och behandlande sidan däremot finns det flera omfattande

projekt påbörjade och här handlar det snarare om att invänta resultaten

från dessa och fortlöpande rapportera dessa samt sprida kunskap om dem

i landet.

Trots brist på vetenskapligt prövade och beskrivna resultat råder, bland dem

som verkar inom området, konsensus vad gäller några grundläggande förutsättningar:

58 Ett liv av vikt ✹ Att minska förekomsten av ätstörningar


✹ Det är viktigt att i promotivt arbete generellt verka för att stärka

ungdomars självkänsla, självförtroende och förmåga att fatta egna

beslut om livsstil och förhållningssätt.

✹ Tidig upptäckt och tidig behandling är centrala i ett sekundärpreventivt

arbete för möjligheterna att ”stämma i bäcken” och vända en påbörjad

negativ utveckling med förhållandevis små insatser.

✹ Information bör riktas till föräldrar och till personalgrupper som möter

barn och ungdomar, exempelvis inom barnomsorg, skola, ungdomsmottagningar

etc.

✹ Information om ätstörningar bör inte riktas till barn och ungdomar

själva. Den information som riktas till dessa grupper bör fokusera på

den friska kroppens funktioner och behov. Information om vad kroppen

behöver i form av mat och näring bör ges i en positiv kontext med fokus

på det friska.

Att minska förekomsten av ätstörningar ✹ Ett liv av vikt 59


Från teori till praktik

Från folkhälsoplan…

På en övergripande nivå är det viktigt att såväl promotivt arbete som kunskap

om primär- och sekundärpreventiva strategier läggs in i exempelvis folkhälsoplaner

och annat centralt planeringsarbete. Även inom andra områden än ren

folkhälsa kan insatser göras. Flickors och kvinnors samhälleliga villkor är, som

tidigare konstaterats, grundläggande faktorer för hälsa. Ett genusperspektiv

som innebär att kvinnors och mäns olika förutsättningar och behov diskuteras

och beaktas i alla olika typer av verksamheter fungerar därmed också i sin förlängning

hälsofrämjande och bidrar sannolikt till att minska förekomsten av

bland annat ätstörningar.

Utbildningsinsatser, om promotiva metoder, tidiga tecken på ätstörning, näringsbehov

och matbudskap etc, riktade till föräldrar och till personal inom barnomsorg,

skola, fritidsverksamhet etc, är viktiga arbetsuppgifter för centralt

arbetande folkhälsoenheter. Sådana enheter har också möjlighet att ta upp diskussioner

kring exempelvis matbudskap eller skönhetsideal med andra aktörer

inom området, såsom livsmedelshandlare, konfektionsbranschen eller lokala

media.

Att utveckla och upprätthålla nätverk är andra viktiga arbetsområden, liksom

att följa och förmedla aktuell kunskapsutveckling.

I planeringsarbetet ingår även att bevaka att det finns lätt tillgängliga instanser

att vända sig till, för såväl de som lider av en ätstörning som deras anhöriga.

Ett återkommande tema i de diskussioner Folkhälsoinstitutet under uppdraget

fört med olika grupper som engagerat sig i frågor om ätstörningar, är

”ett positivt förhållningssätt”. I det praktiska arbetet inom olika verksamheter

innebär detta bland annat att fokusera positiva aspekter när det gäller exempelvis

matrådgivning.

60 Ett liv av vikt ✹ Från teori till praktik


Matvanor och förhållningssätt till mat och ätande ”Det är är viktigt, tycker jag, att det-

något som grundläggs framför allt inom familjen. I 1998

års studie från Kungälv är det till exempel en större anta med att förebygga ätstörningdel

av de gymnasieflickor som försökte gå ner i vikt, som

också hade en mamma som bantade (24,2% jämfört ar inte handlar om att ge en

med 16,5% bland de som inte försökte gå ner) och en

massa pekpinnar. Så mycket

större andel som uppgav att deras mamma vägde för

mycket (25,0% jämfört med 17,5%). Även bland poj-

viktigare att prata om allt sådant

kar kunde samma mönster urskiljas i förhållande till fäderna.

som man mår gott utav, som gör

Samhällets uppgift är att stötta familjer och föräldrar.

Detta görs på olika sätt, dels genom att arbeta för livet gott. Ingen orkar ju vara så

psykosociala strukturer som främjar goda relationer,

dels genom att i matbudskap betona att mat och sam- där genompräktig, det handlar ju

varo kring mat är något positivt, ett glädjeämne att sam-

om att må bra och ha det bra i

las kring och inte något som i första hand förknippas

med föreskrifter och problem.

livet.

…till tjejgrupp på fritidsgården

och middag på dagis

Kristina Hall, hälsopedagog, Hälsoäventyret Oasen

Vilka praktiska konsekvenser får då det som beskrivits i föregående kapitel om

vi översätter det till arbete i konkreta verksamheter? Hur kan vi på arbetsplatser

där vi möter människor, använda oss av dessa teorier?

I följande avsnitt försöker vi ge exempel på detta. Exemplen är utarbetade

i samverkan med den referensgrupp av personer från praktisk verksamhetsnivå

som knöts till Folkhälsoinstitutets uppdrag våren 1998. Under respektive

verksamhet diskuteras hälsofrämjande insatser, tidig upptäckt och tidiga insatser.

Från teori till praktik ✹ Ett liv av vikt 61


Mödravårdscentralen (MVC)

Hälsofrämjande:

På MVC möter man såväl blivande mödrar som flickor/kvinnor i preventivmedelsrådgivning.

I preventivmedelsrådgivningen finns stora möjligheter, både i kroppsundersökningen

och i det rådgivande samtalet, att positivt bekräfta kvinnan samt

att samtala om positiva aspekter på livet och i att vara kvinna.

Graviditeten är för många kvinnor en period då man är mer öppen för tankar

och reflektioner än annars. Detta ger stora möjligheter att samtala om vad

det är i livet som gör att man mår bra, såväl psykiskt som fysiskt. Matrådgivning

med ett positivt anslag är en del i sådana samtal, som kan föras såväl individuellt

som i grupp. Vad är viktigt att tänka på när man är gravid?

Graviditeten är inte en tid att fundera på om man väger ”för mycket”. Hur

mycket man går upp under graviditeten behöver inte ha så mycket att göra med

om man kommer att bli smal igen efteråt.

Även samtal om amning och om barnets behov av näring kommer naturligt

in i mötet med gravida kvinnor.

Tidig upptäckt:

I preventivmedelsrådgivningen ges stora möjligheter att upptäcka signaler som

exempelvis viktnedgång, menstruationsstörningar, svårigheter i förhållande till

den egna kroppen m.m.

För en kvinna med ätstörningsproblematik kan graviditeten innebära särskilda

svårigheter. Det kan till exempel vara svårt att acceptera att magen växer och

blir stor eller att äta så mycket som man behöver. På MVC kan man vara observant

på gravida kvinnor som exempelvis undviker att väga sig eller som verkar

motionera alltför mycket i förhållande till sitt tillstånd. En kostanamnes

kan vara ett redskap att upptäcka problem i förhållande till maten.

Tidiga insatser:

Individuell rådgivning, stödsamtal, motivationsarbete för att förmå personen

att söka hjälp.

62 Ett liv av vikt ✹ Från teori till praktik


Barnavårdscentralen (BVC)

Hälsofrämjande:

Det är viktigt att det vid barnavårdscentralerna bedrivs

föräldrautbildning. I denna finns stora möjligheter att

diskutera barns utveckling, sätt att kommunicera, hur

man uppmuntrar och stärker barns självkänsla etc. I

mindre föräldragrupper kan man samtala om dessa

aspekter av föräldraskapet samt om inställning till mat

och måltider. Ett positivt matbudskap kan i denna form

också kombineras med faktainformation om barns näringsbehov.

I grupp och/eller enskilt kan man också diskutera

synen på manliga och kvinnliga ideal och om

föräldrarnas roll som förebilder för sina barn, både allmänt

och vad gäller mat och ätande. Ett sätt som man

prövat på vissa ställen är tematräffar kring barns utveckling,

ibland med någon inbjuden föreläsare.

Tidig upptäckt

Mödrar med egna problem i förhållande till mat riskerar

att föra dessa vidare till sitt barn. Vid de regelbundna

BVC-besöken kan dessa mödrar exempelvis ge

uttryck för sina problem genom ett överdrivet intresse

för mat och matintag. De kan också vara oroliga för att

barnet ska bli tjockt och/eller rädda att ge barnet den

mat det efterfrågar.

Tidiga insatser:

Stödsamtal, återkommande enskild rådgivning, motivationsarbete

för att förmå personen att söka hjälp

och/eller arbete för att förmedla kontakt med annan

hjälpinstans.

”Samspelet är oerhört viktigt ef-

tersom föräldrarna är förebilder.

I en grupp med tvååringar med

ätstörningar fann vi exempelvis

att det var mycket vanligt att

mammorna bantade.

Lene Lindberg, psykolog på Centrum för

barn- och ungdomshälsa, Huddinge sjukhus,

SvD 981128

Från teori till praktik ✹ Ett liv av vikt 63


Barnomsorg (daghem, dagbarnvårdare och fritidshem)

Hälsofrämjande:

I barnomsorgen möter barnen ”samhället”, i form av anställd personal, för

första gången. Det är viktigt att denna personal bekräftar barnen på ett positivt

sätt och medvetet arbetar för att stärka deras självkänsla. Ett genusperspektiv,

där flickor och pojkar får lika mycket uppmärksamhet, är också viktigt.

Personalen fungerar som förebilder för barnen och barnen tar som regel

snabbt efter olika vanor som personalen har. Därför är personalens inställning

till mat och ätande viktig och de bör äta gemensamma måltider med barnen.

Personal som har behov av att gå ner i vikt kan gemensamt med kolleger diskutera

hur de kan få utrymme att banta på ett diskret sätt, så att inte bantningen

blir något som barnen uppmärksammar. Det är till exempel viktigt att inte prata

om bantning då barnen är närvarande och att inte sitta med egen ”smalmat”

då man äter tillsammans med barnen.

Det finns många anledningar att tala med barnen om att alla människor är

olika (i en rad olika avseenden, även vad gäller utseende, kroppsform och storlek)

men ändå har samma värde. Sådana diskussioner hjälper barnen att acceptera

såväl varandras olikheter som sina egna egenskaper.

Inom barnomsorgen är det viktigt att satsa på god och näringsriktig mat.

Tillsammans med ett trevligt och avspänt ”måltidsklimat” ger detta barnen lust

till mat och en positiv upplevelse av att äta tillsammans, något som även långsiktigt

befrämjar ett positivt förhållningssätt till mat. Det är viktigt att undvika

krav och konflikter i samband med måltiderna.

När min dotter fick önska sig sin På föräldramöte kan något av de studiematerial som

finns om barns mat och matvanor, utgöra ett tema som

älsklingsmat på dagis önskade någon inbjuden föreläsare talar om.

hon sig keso eftersom det nästan

är det enda hennes favoritfröken

äter…

En mamma i västsverige

berättar om sina erfarenheter

Tidig upptäckt:

64 Ett liv av vikt ✹ Från teori till praktik

Om ett barn signalerar att det inte trivs med sin kropp,

pratar om bantning eller om föräldrar/närstående som

bantar kan det vara tecken på problem eller begynnande

problem. Det är extra viktigt att avdramatisera

och göra måltiderna lustfyllda för dessa barn och för de

barn som ”kinkar” med maten. Samtidigt som det är


viktigt att uppmärksamma tidiga tecken på problem är det viktigt att inte överdriva

reaktionen. Detta kan få en stämplande effekt och i sig skapa nya problem.

Problemen kan ju också vara av övergående natur.

Tidiga insatser:

Vid misstankar om matproblem är det viktigt att diskutera situationen med föräldrarna

och rådgöra med dem om hur man ska förhålla sig till barnet. I vissa

fall kan personalen förmedla kontakt med lämpliga resurspersoner ( BVC-sköterska,

barnläkare etc).

Grundskola

Mycket av det som gäller för barnomsorgen gäller också för grundskolan och

upprepas därför här, samtidigt som vissa aspekter specifikt gäller för skolan

och för äldre barn/ungdomar. Även i skolan är ett genusperspektiv centralt.

Hälsofrämjande:

Samtalen om alla människors lika värde och individuella olikheter bör fortsätta

och föras även med skolelever. Sådana samtal hjälper barnen att acceptera

såväl varandras olikheter som sina egna egenskaper och har en förebyggande

inverkan i förhållande, inte bara till ätstörningar, utan även till företeelser som

mobbning, rasism etc.

Undervisning om kroppen och kroppsutveckling och om vad som händer/kommer

att hända med kroppen under det att barnet växer hör också hemma

i skolan. Undervisning om matens betydelse för hur individen utvecklas och

för ork och prestationsförmåga är också central. Denna undervisning kan med

fördel ha inslag av diskussioner där eleverna får möjlighet att själva reflektera

över vilka konsekvenser olika fakta har för just dem.

Diskussioner och undervisning följer elevernas utvecklingsnivå på respektive

stadium. Inför pubertetsutvecklingen tillkommer särskilt undervisning om

att kroppen behöver olika näringsämnen, inklusive fett, för att utvecklas naturligt

samt om att ungdomar som växer inte skall banta. Detta gäller särskilt

flickorna, i vilkas normala utveckling ingår att under några år gå upp i vikt eftersom

det hormon som styr utvecklingen till kvinna, behöver fett för att ut-

Från teori till praktik ✹ Ett liv av vikt 65


vecklas. I mediaundervisningen ges också tillfälle att diskutera bilder av män

och kvinnor, reklambudskap etc.

I flera skolor har man också med framgång arbetat med samtalsgrupper

och/eller med ”tjejgrupper” där eleverna, tillsammans med en vuxen ledare,

samtalar om sådant som eleverna upplever som viktigt. På de skolor där sexoch

samlevnadsundervisningen har en tydlig roll innebär denna goda möjligheter

att arbeta med olika typer av ”livsfrågor”.

Tidig upptäckt:

Såväl vad gäller hälsofrämjande arbete som tidig upptäckt i skolan finns det några

yrkeskategorier som framstår som extra centrala. Dessa är skolmåltidspersonal,

idrottslärare och hemkunskapslärare samt elevvårdspersonalen, vilken

består av skolsköterska, skolläkare, kurator och i regel också psykolog. I de

sammanhang dessa möter eleverna ges särskilda tillfällen att upptäcka svårigheter

i förhållande till mat/ätande och till den egna kroppen. En grundläggande

förutsättning är också att den psykosociala kompetensen i skolan, i form av

exempelvis kurator och psykolog, säkras.

Klassläraren har också ett särskilt ansvar för att följa ”sina” elever och se

tecken på olika typer av bekymmer, exempelvis sjunkande koncentrations- och

prestationsförmåga som kan bero på att eleven får för lite näring.

Tidiga insatser:

Vid misstankar om matproblem hos barn i de lägre årskurserna är det viktigt

att i första hand diskutera situationen med föräldrarna och därefter eventuellt

i utvecklingssamtal med barn och föräldrar gemensamt.

Hon fick höra i skolan att hon inte När det gäller äldre barn/ungdomar måste det avgöras

från fall till fall om en första kontakt skall tas med in-

skulle ha smör på smörgåsen och dividen själv eller med föräldrarna. De insatser som kan

bli aktuella inom skolans ramar är i första hand rådgi-

nu har hon gått ner fem kilo!

vande samtal, stödsamtal samt, vid behov, förmedlande

av kontakt alternativt remiss (från skolhälsovården)

Mamma som ringer för rådgivning

till mer specialiserade enheter. Elevvårdspersonal med

kompetens inom området kan också själva ha mer bearbetande

samtal med enskilda ungdomar.

66 Ett liv av vikt ✹ Från teori till praktik


Gymnasieskolan

Hälsofrämjande:

Under gymnasietiden kan undervisningen om kroppen, dess utveckling samt

matens betydelse för prestationsförmåga och ork, fördjupas. Information om

att kroppen behöver olika näringsämnen, inklusive fett, för att utvecklas naturligt

samt om att ungdomar som växer inte skall banta. Det är särskilt viktigt

att gå in på skillnaderna mellan utvecklingen till man och till kvinna samt

att betona den kvinnliga kroppens större behov av bland annat fett, för en normal

utveckling. Denna undervisning kan också kopplas till det övergripande

budskap om fettsnål mat som förmedlas i olika sammanhang, med en diskussion

om vilka grupper detta budskap egentligen lämpar sig för.

I undervisningen om samhällskunskap ges också tillfälle att diskutera bilder

av män och kvinnor, reklambudskap etc. Diskussioner om dessa frågor och

om ”livsfrågor” i stort är också sätt att utveckla och fördjupa elevernas förmåga

till reflektion och analys över olika aspekter av tillvaron. Att lyssna till andras

tankar och åsikter samt att få pröva egna, bidrar också till ökad självkännedom

och självkänsla. Dessa frågor

kommer också naturligt in i

sex- och samlevnadsundervisningen,

som kan utgöra ytterligare

en god bas att förankra

det hälsofrämjande arbetet i.

Många elever upplever studiekraven

i gymnasiet som

höga. Att använda sig av ovan

nämnda arbetsmetoder är ett

sätt att genom samtal stärka

såväl självkänsla som copingförmåga.

Även inom gymnasieskolan

finns exempel på arbete

med samtalsgrupper och/eller

”tjejgrupper” som fora för

samtal om viktiga livsfrågor.

Från teori till praktik ✹ Ett liv av vikt 67


Tidig upptäckt:

Liksom i grundskolan finns det i gymnasiet några yrkeskategorier som framstår

som extra centrala. Dessa är skolmåltidspersonal, idrottslärare och elevvårdspersonal.

I de sammanhang dessa möter eleverna ges särskilda tillfällen att upptäcka

svårigheter i förhållande till mat/ätande och till den egna kroppen.

Klassläraren har också ett särskilt ansvar för att följa ”sina” elever och se

tecken på olika typer av bekymmer, exempelvis sjunkande koncentrations- och

prestationsförmåga. Dessa tecken kan bero på olika saker, bland annat problem

med mat/ätande vilket leder till att eleven får i sig för lite näring.

Tidiga insatser:

Stödsamtal, bearbetande samtal samt, vid behov, motivationsarbete för att förmå

eleven att söka hjälp vid mer specialiserade enheter.

Vid misstankar om matproblem hos gymnasister är det viktigt att diskutera

situationen med den unga/unge själv. Därefter kan det vara lämpligt att i

samråd med individen också involvera föräldrarna. De insatser som kan bli aktuella

också inom gymnasieskolans ramar är i första hand rådgivande samtal,

stödsamtal samt, vid behov, förmedlande av kontakt alternativt remiss (från

skolhälsovården) till mer specialiserade enheter. Elevvårdspersonal med kompetens

inom området kan också själva ha mer bearbetande samtal med enskilda

ungdomar.

Skolhälsovården

Skolsköterskans roll är central, exempelvis i de återkommande hälsosamtal som

de flesta skolsköterskor genomför med alla elever under skolgången. Här finns

stora möjligheter att positivt bekräfta eleverna som individer, som ”normala”

vid vikt- och längdmätningar samt att samtala kring teman som ”vad mår Du

bra av?”. Skolsköterskan har också möjlighet att upptäcka elever med dålig

viktuppgång, överdrivet tränande eller som signalerar problem vad gäller kroppsupplevelse.

Skolsköterskan, liksom övrig elevvårdspersonal, fungerar också ofta som

mottagare av elevers oro över kamrater som visar tecken på att inte må bra och

är därför central när det gäller tidig upptäckt och tidiga insatser.

68 Ett liv av vikt ✹ Från teori till praktik


Skolmåltiderna

I skolan har måltiderna inte samma självklara funktion som samlingsmoment

som inom barnomsorgen. Det är därför desto viktigare att poängtera att en

satsning på god och näringsriktig mat, kombinerad med trevlig och lugn måltidsmiljö,

är central för elevernas möjlighet att grundlägga och bibehålla ett positivt

förhållningssätt till mat och ätande. Även inom skolan är det positivt om

personalen äter tillsammans med eleverna samt att de är medvetna om sin roll

som förebilder.

På flera skolor har man infört möjlighet till frukost för eleverna, vilket slagit

väl ut. Det finns också exempel där man schemalagt skolmåltiden och därmed

gjort den till en angelägenhet för elever och lärare tillsammans. Måltiden

blir alltså en lektion i sig vilket bland annat innebär att eleverna sitter och äter

i lugn och ro och inte skyndar sig att äta för att hinna ut på rast så snabbt som

möjligt. Andra exempel är att göra miljön tilltalande, med finare dukning, klassisk

musik etc.

Det är också viktigt att i skolmåltider och hemkunskapsundervisning särskilt

tänka på att ett fettsnålt matbudskap i första hand är utformat för vuxna människor

och kan vara direkt olämpligt i förhållande till ungdomar. Det matbudskap

som här förmedlas måste vara balanserat med tanke på unga människors

behov.

Skolmåltiderna är något som ofta leder till engagerade diskussioner i för-

äldragrupper. Ett sätt att göra dessa diskussioner konstruktiva är att bjuda in

någon lämplig föreläsare för en fördjupad temakväll kring ämnet.

Fritidsverksamhet/fritidsgård

Hälsofrämjande:

I olika projekt och gruppverksamheter arbetar många fritidsgårdar aktivt med

metoder för att bland annat stärka ungdomars självkänsla och förmåga till samarbete.

Samhällsfrågor av olika slag kommer ofta naturligt upp och ger tillfälle

till diskussioner om exempelvis massmediapåverkan, demokrati,

människors olikheter och lika värde m. m. Det är viktigt att ett jämställdhetsperspektiv

genomsyrar även denna verksamhet och att flickor och pojkar

får uppmärksamhet på lika villkor. Traditionellt har fritidsgårdar ofta domi-

Från teori till praktik ✹ Ett liv av vikt 69


nerats av pojkar och av pojkars behov. På senare år har emellertid många fritidsgårdar

gjort särskilda satsningar på tjejprojekt för att stärka flickornas roll

i verksamheten. Särskilda gruppverksamheter för flickor har gett goda erfarenheter

och samtalsgrupper, såväl enkönade som blandade, för både pojkar och

flickor, ger ungdomarna möjlighet att diskutera livsfrågor av olika slag.

Många fritidsgårdar låter också ungdomarna själva driva gårdens caféverksamhet.

Detta ger goda möjligheter till diskussion om vad man serverar

och till exempelvis temaveckor med roliga upplevelser kring mat av olika slag.

Tidig upptäckt

Ungdomar som har problem eller begynnande problem med mat och ätande kan

bland annat tendera att dra sig undan gemensamma aktiviteter, ”fikastunder”

etc. De kan också på andra sätt signalera otrivsel med sig själva och sin kropp

eller hänge sig åt ett överdrivet tränande. Det är viktigt att personalen är uppmärksam

på denna typ av signaler.

Tidiga insatser:

Till fritidsgården kommer ungdomar av egen fri vilja. Ofta finns det därför också

en förtroendefull relation till någon eller några ur personalen. Detta ger personalen

möjlighet att, om de uppfattar signaler om problem, ta upp detta med

den det gäller. Erfarna fritidsledare kan också arbeta med stödjande samtal,

samt hjälpa enskilda ungdomar att få kontakt med exempelvis skolhälsovård,

ungdomsmottagning eller övrig primärvård.

Ungdomsmottagning

Hälsofrämjande:

Till en ungdomsmottagning kommer ungdomar på eget initiativ i enskilda besök.

De flesta ungdomsmottagningar har också någon form av samarbete med

skolornas sex- och samlevnadsundervisning och tar emot elever från högstadiet

på studiebesök. I dessa studiebesök informeras om ungdomsmottagningens

verksamhet och på de flesta mottagningar ingår också ett avsnitt där man talar

om olika aspekter på att vara tonåring. I såväl det enskilda mötet som i studiebesöken

finns stora möjligheter att positivt bekräfta ungdomarna och även

70 Ett liv av vikt ✹ Från teori till praktik


att reflektera över olika saker som gör att man mår bra.

På flera ungdomsmottagningar har man också arbetat med gruppverksamhet,

i första hand för flickor (dessa utgör den absoluta majoriteten av besökarna

på ungdomsmottagningarna), i syfte att stärka självkänsla och självförtroende.

Särskilda temagrupper med inriktning på hälsa, livsstil etc, förekommer

också.

Även inom ungdomsmottagningens ramar finns det möjlighet att anordna

temakvällar inom ämnet, öppna för såväl ungdomar som föräldrar och andra

anhöriga.

Tidig upptäckt

Den till antalet största gruppen ungdomar som söker en ungdomsmottagning

är flickor som söker för gynundersökning o/e preventivmedelsrådgivning. I dessa

besök finns stora möjligheter att upptäcka signaler som till exempel viktnedgång,

menstruationsstörningar etc. De ger också barnmorskan tillfälle till

ett bredare hälsosamtal där frågor om livsstil och förhållningssätt till den egna

kroppen, mat och ätande naturligt kan ingå. I sådana samtal kan flickor i ett

tidigt skede av ätstörningsproblematik upptäckas.

I samtal med ungdomar som söker hjälp av annan medicinsk eller av psykosocial

karaktär, bör samma typ av frågor om livsstil, kroppsuppfattning, mat

och ätande ingå som en del i en social anamnes.

Tidiga insatser:

Vid upptäckt av eller misstankar om en ätstörningsproblematik är det viktigt

att genast diskutera situationen med den berörda personen. Vid de flesta ungdomsmottagningar

finns möjlighet till enskilda stödsamtal, samtalsbearbetning,

familjesamtal, stödgrupper m.m.

Tandvård

Ätstörningar ger efter en tid ofta skador på tänderna, exempelvis genom att

upprepade kräkningar fräter på tandemaljen. Tandvården har därför en viktig

roll när det gäller personer som utvecklar ätstörning.

Från teori till praktik ✹ Ett liv av vikt 71


Hälsofrämjande

Alla barn och ungdomar träffar regelbundet tandläkare för kontinuerlig kontroll

och förebyggande tandvård. I dessa möten, såväl som i tandvårdens möten

med vuxna personer, är det viktigt att poängtera och förklara betydelsen av

näringsriktiga och regelbundna matvanor för såväl kroppslig som oral hälsa.

Det är viktigt att genomföra anamnestiska samtal med alla barn och ungdomar.

Till hjälp kan man ha en manual för detta samtal, där även frågor om mat och

matvanor bör ingå.

Det är också viktigt med ett bekräftande bemötande och att skapa ett klimat

i vilket patienten känner att det är möjligt att berätta om en eventuell ätproblematik.

Tidig upptäckt:

Beroende på att synliga tandskador kommer senare i sjukdomens utveckling

än avvikande ätmönster är det oftast inte tandläkaren som upptäcker en ätstörning.

Frätskador kan också vara svåra att upptäcka och det är angeläget

att tandläkare eller specialisttandläkare diagnosticerar skadorna. Tandläkarens

iakttagelser kan då bli ett komplement till läkarutredning och ibland en bekräftelse

på att en person sannolikt har en ätstörning.

Frågeställning kring uppskattning av egen tandhälsa är ett sätt att inleda

samtal som kan leda vidare till resonemang om skattning av den egna kroppen

över huvud taget.

Vid upptäckt av t ex frätskador är det viktigt att berätta för patienten vad man

hittat, hur det ser ut samt att sådana skador kan ses hos personer som ofta kräks.

Det är viktigt att vara medveten om att skadorna även kan ha andra orsaker

och undvika att skuldbelägga patienten. Patienten ska därefter undersökas

av tandläkare med kompetens inom ätstörningsområdet. Det är mycket viktigt

att tandvårdspersonalen verkligen förmedlar att ambitionen är att skydda tänderna,

oavsett orsak till tandskadorna.

Tidiga insatser:

Om det råder osäkerhet kring diagnosen ätstörning, vilket ofta är fallet, skrivs

remiss till läkare för utredning. Om patienten har medgivit kräkningar eller ätproblematik

ska tandvården förvissa sig om att hon/han har kontakt med sjukvården

och berätta att tandläkaren behöver ha kontakt med behandlande läkare

72 Ett liv av vikt ✹ Från teori till praktik


för att kunna komplettera diagnosen och för att kunna ge rätt odontologisk

hjälp.

Tandvårdsåtgärder vid anorexi/bulimi-diagnos diskuteras lämpligen i samråd

med specialist i barn- och undomstandvård.

Om patienten är under 18 år är det också angeläget att sjukdomsmisstanken

även delges föräldrar/vårdnadshavare. Detta sker i samråd med den berörda/-e,

vars ålder och mognad också spelar in när det gäller att avgöra om

och på vilket sätt en sådan kontakt skall tas.

Husläkare, vårdcentral samt barn- och ungdomsmedicinsk

mottagning

Hälsofrämjande:

I samband med den anamnes som görs vid besök inom primärvården bör frågor

om matvanor, ätande och motion ingå som en naturlig del. Det innebär

också en möjlighet att betona matens betydelse för hälsa och välbefinnande.

Även i detta sammanhang är det värt att notera att människors benägenhet att

ta till sig budskap om exempelvis matvanor är större om det sker med positiva

förtecken.

Gruppverksamhet förekommer vid vissa primärvårdsinrättningar, exempelvis

rökavvänjningsgrupper. I sådana grupper bör diskussioner om mat och

ätande utgöra en naturlig del av samtalet.

Tidig upptäckt:

Primärvården har en viktig funktion när det gäller att upptäcka tidiga tecken

på ett problematiskt förhållande till mat, ätande och den egna kroppen. Det förekommer

att patienter söker för andra symptom, men har en omedveten/outtalad

önskan om att ”bli upptäckta”. Det är viktigt att det finns en medvetenhet

och uppmärksamhet på att en ätstörning kan ligga bakom ett mycket stort antal

andra kroppsliga symptom, vilka inte i första hand associeras till ätstörningar.

En sådan medvetenhet ökar möjligheten att upptäcka även personer

som ”inte vill” bli upptäckta. En undersökning (24) visar att av personer med

ätstörning hade 71% haft kontakt med läkare under de fem år som föregick diagnosen.

Motsvarande siffra i en kontrollgrupp var 18%.

Från teori till praktik ✹ Ett liv av vikt 73


Tidiga insatser:

Vid misstanke om eller upptäckt av en ätstörning är det av stort värde om en

kroppsundersökning och en laboratorieutredning görs. Det finns emellertid personer

för vilka en kroppsundersökning är förknippad med stor ångest och bedömningen

måste göras från fall till fall. Det är också viktigt att sätta upp

personer som ”inte vill” bli upptäckta på återbesök, för att försöka etablera en

kontakt och en relation som innebär att hon/han så småningom är beredd att

ta emot hjälp.

Stödsamtal kan i vissa fall bedrivas inom primärvårdens verksamhet och i

övriga fall bör ett motivationsarbete göras för att få patienten att acceptera

hjälp. Remittering till mer specialiserad hjälp kan också bli aktuell.

Om patienten är under 18 år är det också angeläget att sjukdomsmisstanken

även delges föräldrar/vårdnadshavare. Detta sker i samråd med den berörda/-e,

vars ålder och mognad också spelar in när det gäller att avgöra om

och på vilket sätt en sådan kontakt skall tas.

Sammanfattning

På en övergripande nivå är det viktigt att såväl promotivt arbete som kunskap

om primär- och sekundärpreventiva strategier läggs in i exempelvis folkhälsoplaner

och annat centralt planeringsarbete. Även inom andra områden än ren

folkhälsa kan insatser göras. Utbildningsinsatser är viktiga arbetsuppgifter för

centralt arbetande folkhälsoenheter liksom att utveckla och upprätthålla nätverk

samt att följa och förmedla aktuell kunskapsutveckling.

Matvanor och förhållningssätt till mat och ätande är något som grundläggs

framför allt inom familjen. Samhällets uppgift är att stötta familjer och föräldrar

i att göra detta på ett bra sätt.

I en rad konkreta verksamheter, från mödravårdscentraler till fritidsgårdar

och tandvårdskliniker kan insatser göras för hälsofrämjande arbete, tidig upptäckt

samt tidiga insatser.

74 Ett liv av vikt ✹ Från teori till praktik


Särskilda områden

Idrotten

Ätstörningar är vanligare bland kvinnor som

idrottar, speciellt på elitnivå. I Norge hade i genomsnitt

18% av de kvinnor som ägnade sig åt

Vid i stort sett alla kontakter med personer som är engagerade i frågor om ätstörningar,

kommer så småningom ämnet idrott och idrottsrörelse upp.

Ätstörningar är också vanligare bland kvinnor som idrottar, speciellt på elitnivå.

Enligt den norska forskaren Jorun Sundgot Borgen, som myntat begreppet

”idrottsanorexi” verkar det också som om orsaksbilden vid idrottsrelaterade

ätstörningar ser ut på ett annat sätt än vid ätstörningar som inte är idrottsrelaterade.

73 % av de idrottande flickor som bantat hade gjort det för att de ville

nå bättre resultat medan 83% av icke idrottande flickor gjort det av utseendeskäl

(25).

Det finns därför anledning att fundera särskilt kring hur idrotten närmar sig

den här frågan och på vilket sätt man inom idrottsrörelsen kan utveckla strategier

för att minska risken för ätstörningar bland människor som är idrottsaktiva.

Hur ser det ut?

elitidrott allvarliga och ytterligare 22% lindriga ätstörningar

(J Sundgot Borgen 1990).

Idrottsutövning i organiserad form sker som regel inom någon av de ca 22 000

föreningar och 9 000 korpklubbar, fördelade på 67 specialidrottsförbund, som

Riksidrottsförbundet(RF) består av. Dessa föreningar har totalt nästan tre mil-

Särskilda områden ✹ Ett liv av vikt 75

UR

REGERINGS-

RAPPORTEN

1993


joner medlemmar, varav ca 350 000 ägnar sig åt tävlingsidrott och ca 7000 är

aktiva på elitnivå. Verksamheten består av lek, träning och tävling samt uppvisning

och delas in i barnidrott, upp till 12 års ålder, ungdomsidrott, till 20 år,

och vuxenidrott.

I Riksidrottsförbundets riktlinjer anger man att barnidrott skall vara lekfull

och att barnets allsidiga utveckling är målet. Tävling ska genomföras som en

del av leken och alltid ske på barnets villkor. Ungdoms- och vuxenidrotten delas

i sin tur upp i prestationsinriktad tävlingsidrott och hälsoinriktad breddoch

motionsidrott.

Den som leder barn- och ungdomsidrott ska enligt RF ha grundläggande

kunskap om hur barn och ungdomar utvecklas fysiskt, psykiskt och socialt. De

ska också ha kunskap om flickors och pojkars olika villkor och förutsättningar

i idrotten.

RF har i olika sammanhang verkat för att tävlingar för barn under 13 år i

första hand sker nationellt och att åldersregleringar införs i stora mästerskap i

syfte att beakta unga människors välfärd och placera barnet i centrum. De nordiska

idrottsförbunden har vid en nordisk ungdomskonferens 1996 föreslagit

en framtida åldersgräns på 16 år vid deltagande vid olympiska spel, världscuper,

världs- och europamästerskap.

I januari 1999 genomförde Riksidrottsförbundet en nordisk konferens om

anorexi/bulimi. Syftet var att genom aktuell forskning belysa problemet ur såväl

medicinskt/fysiologiskt som psykologiskt/beteendevetenskapligt perspektiv.

Målsättningen var också att samla och lyfta fram den kunskap som finns

samt att byta erfarenheter och definiera ”vita fält”, för att därigenom se hur ett

gemensamt fortsatt arbete kan utformas. Förebyggande åtgärder skall lyftas

fram och tränare och ledare skall sättas i fokus.

Ett samarbete, under namnet Olympisk support, pågår mellan RF och Sveriges

olympiska kommitté. Detta utvecklingsarbete har till syfte att skapa goda

villkor och resultat inom elitidrotten.

Olympisk support har bl a som mål att kvinnor (och män) ska kunna prestera

optimalt på tävlingar av hög internationell rang (VM, OS) med hälsan i

behåll, detta utifrån kunskapen om att elitidrottande på hög nivå kan ge upphov

till ätstörningar, framför allt hos kvinnor.

En åtgärd som Olympisk support genomför för att förebygga anorexi/buli-

76 Ett liv av vikt ✹ Särskilda områden


mi är att ge kostutbildning till alla landslag, med betoning på de kvinnliga landslagen,

utbilda kostrådgivare med uppgift att utbilda landslag och riksidrottsgymnasier

samt genom ett ”ätstörningsnätverk” utbilda, informera och ge råd

till den regionala elitidrotten.

Sedan 1997 driver RF och Idrottsrörelsens studieförbund (SISU) projektet

”Tjejer på arenan” vilket syftar till att öka kunskapen och medvetenheten hos

unga tjejer vad gäller deras situation inom idrotten, i skolan och på fritiden. Syftet

är också att utveckla och sprida metoder för att kunna stärka unga tjejer

inom idrotten samt höja kompetensen om deras situation, bland anställda, förtroendevalda

och ledare inom idrotten.

Vad behövs ytterligare?

Det finns inom RF en medvetenhet om och en ambition att arbeta aktivt med

problematiken. Förutom ovanstående exempel har man också givit Umeå universitet

i uppdrag att undersöka kunskap och inställning till anorexi/ätstörningar

bland svenska förbundskaptener (26).

Resultaten från undersökningen visar bland annat på svårigheten att få genomslag

för denna kunskap i organisationen.

Elittränarna fick i en enkät frågan om det existerar någon policy eller handlingsplan

för ätstörningar vad gäller den idrott de sysslar med. 23% av tränarna

har svarat att det finns policy/handlingsplan. Kunskapen om vad policyn

eller handlingsplanen verkligen innebar var dock enligt undersökningen mycket

dålig bland elittränarna.

När tränarna beskriver vad policy/handlingsplan innebär verkar det som

om förbundsläkaren är central i sin roll som kontaktperson, samt att det är

brukligt att stänga av den drabbade från elitidrottandet under sjukdomsperioden.

Vad som övrigt betonas i policy/handlingsplan är förebyggande åtgärder

i form av utbildning och information till de aktiva.

Enkätsvaren tyder på att man som elittränare har en ganska klar och tydlig

bild över hur man önskar att utövarens kropp skall se ut. Tränarna nämner att

vikten är av betydelse för prestationen och att de generella kraven på kroppen

innebär låg procentuell fetthalt samt en effektiv muskelvikt relaterat till idrott

och gren, vilket inte sällan innebär mycket specifika krav på idrottarens kropp

angående vad som är önskvärt och inte önskvärt.

Särskilda områden ✹ Ett liv av vikt 77


Studien visar att tränarna har en föreställning om hur idrottarens kropp

skall vara komponerad för att kunna prestera väl. De ställer ofta mycket specifika

och ofta extrema krav på utövarnas kroppar och ger råd och förhållningsorder

till utövare vars kropp de inte anser passa in i ramen för en

”högpresterande idrottskropp”. Kvinnorna blir här, enligt studien extra utsatta

eftersom ”kraven ställs med mannen som norm”.

Tränarna betonar vidare kostens betydelse för att förändra utövarens kroppsproportioner

och anser därmed att kost är det främsta medlet att förändra

kroppen oavsett om det är viktökning eller viktminskning som önskas.

Tränarens kunskaper i denna diskussion är vitala, då felaktiga råd eller råd

givna på ett felaktigt sätt inte bara fysiskt kan skada utövaren, utan även orsaka

psykisk stress.

Tränarna efterlyser information och utbildning i kostvetenskap och kostlära.

Enkätsvaren visar vidare att man ser problem i samhällets kroppsideal och

riskerna med negativa förebilder. Tränarna ser också faror och problem inom

tävlingsidrotten och menar att en avdramatisering av idrotten och dess prestationskrav

kan vara en lösning på problemet. De tar till sist även upp vikten av

att se till individen och att man skall planera långsiktigt när man önskar förändring/utveckling.

Det är mot bakgrund av detta viktigt att det arbete som initierats fortsätter

och utvecklas vidare. Förutsättningar måste skapas för att dessa kunskaper och

ett nytt förhållningssätt ska kunna få genomslag i alla led inom idrotten.

Utbildningen av tränare och ledare bör innehålla såväl undervisning om promotiva

metoder som rena kunskaper om ätstörningar, hur de utvecklas, vad

man bör undvika som ledare, hur man ser tidiga tecken och hur man ska agera

då man gör det.

Den den manliga dominansen bland tränare inom idrottsrörelsen är stor, speciellt

inom vissa idrotter. Det är därför viktigt att rekrytera kvinnliga tränare på

alla nivåer och detta arbete måste bli mer aktivt än idag inom idrottsrörelsen.

Kvinnor har en specifik könsbunden kompetens, just genom att de är kvinnor

och en gång har varit flickor. Den kompetensen behövs inom idrotten och

speciellt för att höja kunskapen och uppmärksamheten på flickors och kvinnors

behov, villkor och förutsättningar hos såväl tränare som aktiva. Detta kan resultera

i exempelvis diskussioner om hur träning som tar hänsyn till kvinnliga

78 Ett liv av vikt ✹ Särskilda områden


idrottares menscykel bör utformas, något som först på senare år börjat diskuteras.

På lokal nivå

De största insatserna som RF gör är av informativ natur och utbildningskaraktär

och vänder sig till ledare/tränare och aktiva utövare på alla nivåer. Detta

sker bland annat genom den studiecirkel- och kursverksamhet som genomförs

i samarbete med SISU och inom vilket man bl a har tagit fram studiematerial

relaterade till träning, mat, näringsfysiologi och anorexi/bulimi.

Hälsofrämjande/förebyggande:

Ungdoms- och vuxenidrotten delas upp i prestationsinriktad tävlingsidrott och

hälsoinriktad bredd- och motionsidrott. De prestationskrav som finns inom

tävlingsidrotten måste balanseras med satsningar på social samvaro i gemensamma

aktiviteter (läger, temakvällar etc). Det är viktigt att idrottsledare har

kunskap om fysisk, psykisk och social utveckling samt kompetens i att arbeta

med metoder som befrämjar trivsel och välbefinnande.

I detta ingår bland annat att kunna ge eller förmedla adekvat rådgivning om

mat och näringsbehov, anpassad till ålder, kön och typ av idrott. Det är också

centralt att unga människor inte uppmanas att hålla igen på maten för att till

exempel uppnå bättre resultat.

Inom barn- och ungdomsidrotten finns ett stort föräldraengagemang. Detta

ger stora möjligheter till diskussioner om prestationskrav, mathållning m.m.

Tidig upptäckt:

Det är inte ovanligt att ätstörningar debuterar i idrottssammanhang och/eller

att ett intensivt tränande utgör ett led i utvecklandet av en ätstörning. Ledare

och tränare har en central funktion när det gäller att upptäcka exempelvis ett

överdrivet tränande och/eller otrivsel med den egna kroppen hos de idrottsaktiva.

Det är viktigt att idrottsledare har kunskap om sådana signaler och agerar

då de förekommer.

Tidiga insatser:

Vid upptäckt av eller misstanke om en ätstörning är det viktigt att ledare/trä-

Särskilda områden ✹ Ett liv av vikt 79


nare inleder en diskussion med den berörda personen. Om det gäller barn eller

ungdom bör också föräldrarna involveras. Idrottsledare kan också själva aktivt

arbeta med att begränsa träningsintensiteten för den enskilda samt söka

motivera henne/honom till att söka hjälp inom skolhälsovård, primärvård, ungdomsmottagning

etc.

Mode- och mediavärlden

Ytterligare ett område som diskuteras mycket är vilken påverkan modevärlden,

reklam och massmedia har på förekomsten av ätstörningar i olika grupper.

Hur ser det ut?

Vi lever i ett kroppsfixerat samhälle, med en ständig exponering av unga, vältränade

kroppar som förmedlar ett budskap om att det är så man ”bör se ut”.

Detta budskap spelar en roll i utvecklandet av ätstörningar, även om denna

påverkan upplevs som olika stark av olika människor.

Modeindustrin bär naturligtvis inte hela skulden för att människor utvecklar

ätstörningar, men de har ett tydligt ansvar i frågan i och med att de verkar

på en arena där kropp och utseende är de centrala elementen.

Under 1998 har en kontakt etablerats mellan den samhällsmedicinska

enheten Folkhälsan i Värmland och modeföretaget H&M för diskussion om ätstörningar,

skönhetsideal och den påverkan företaget har på framför allt unga

människor.

H&M har som ett av de större modeföretagen också ett stort reklamutrymme

och har under senare år varit utsatt för mycket kritik. Bland annat genom

de diskussioner som förts med Folkhälsan i Värmland har ett nytt intresse

väckts inom företaget när det gäller lanseringen av ett friskare skönhetsideal.

Under hösten 1998 har en policydeklaration arbetats fram inom företaget.

I denna skriver man bland annat: ”Det är väsentligt för oss att förmedla en positiv

och hälsosam bild samt sunda värderingar. De personer som vi visar i vår

reklam ska vara friska, sunda och hälsosamma. (…) Modellerna tas fram i samarbete

med internationella modellagenturer. Agenturerna får i kontrakt garantera

att inga modeller som förmedlas lider av missbruk, ätstörningar eller

liknande sjukdomar.”

80 Ett liv av vikt ✹ Särskilda områden


Som ett led i arbetet med att leva upp till denna inriktning används sedan

november 1998 ett kontrakt som bygger på policydeklarationen, i kontakt med

alla agenturer.

Vad behövs ytterligare?

Det är viktigt att vidareutveckla den dialog som inletts med H&M och också

att involvera andra ledande företag inom branschen, om vilket skönhetsideal

man förmedlar och vilken typ av press man härigenom lägger på

människor.

Sammanfattning

Det finns två områden som ofta nämns när det gäller ätstörningar. Det ena är

idrotten och det andra är mode- och mediavärlden.

Idrotten

Ätstörningar är vanligare bland kvinnor som idrottar, speciellt på elitnivå och

verkar också ha en delvis annorlunda orsaksbakgrund än hos icke idrottande.

Man talar ibland om ”idrottsanorexi”.

Ett mycket stort antal personer är på olika sätt engagerade i idrottsaktiviteter

och Riksidrottsförbundet delar in idrotten i barn-, ungdoms- och vuxenidrott

med olika tonvikt på lek, träning och prestation. Riksidrottsförbundet

har också uppmärksammat problemen med ätstörningar och tagit initiativ till

åtgärder för att på olika nivåer arbeta med dessa problem samt näraliggande

ämnen, exempelvis alltför höga prestationskrav inom barn- och ungdomsverksamhet

och flickors situation inom idrotten.

Det är viktigt att det arbete som initierats fortsätter och utvecklas vidare.

Förutsättningar måste skapas för att dessa kunskaper och ett nytt förhållningssätt

ska kunna få genomslag i alla led inom idrotten.

Utbildningen av tränare och ledare bör innehålla såväl undervisning om promotiva

metoder som rena kunskaper om ätstörningar.

Kvinnornas ställning inom idrotten har stärkts men fortfarande finns en

manlig dominans och arbetet med att bland annat rekrytera kvinnliga tränare

på olika nivåer måste bli mer aktivt än idag inom idrottsrörelsen.

Särskilda områden ✹ Ett liv av vikt 81


Mode- och mediavärlden

Betoningen på en smal, vältränad kropp är stark i vårt samhälle. Modeindustrin

verkar på en arena där kropp och utseende är de centrala elementen och har

i och med detta också ett tydligt ansvar i förhållande till de problem som kan

uppstå med anknytning till kropps- och skönhetsideal.

Inom mode och media diskuteras dessa frågor i olika utsträckning inom olika

företag och det finns också exempel på företag som arbetar med att utveckla

strategier för att i högre grad lansera ett hälsosamt skönhetsideal.

Det är viktigt att inom såväl mode som media vidareutveckla en diskussion

om vilka skönhets- och kroppsideal man förmedlar och vilken typ av press som

härigenom läggs på människor.

82 Ett liv av vikt ✹ Särskilda områden


Behandling

Behandlingsresurser

En enkät skickades våren 1998 till samtliga sjukvårdshuvudmän/landsting i

landet. Skåne, som tidigare var uppdelat i Kristianstads läns landsting, Malmöhus

läns landsting och Malmö kommun, verkar fr o m 1999 i ett nybildat

regionförbund, Region Skåne. Göteborgs stad och Bohuslandstinget, Älvsborgs

läns landsting samt Skaraborgs läns landsting ingår fr o m 1999 i en regionstyrelse

kallad Västra Götalandsregionen. Skaraborgs läns landsting har behandlats

separat i enkätsammanställningen. Enkäten skickades således ut till

samtliga 22 landsting/motsvarande, varav tre inte har besvarat enkäten. Sammanställningen

omfattar därmed 19 landsting/motsvarande.

Det externa bortfallet av enkäter uppgår till tre landsting. I Stockholm läns

landsting pågår en omorganisation för förbättring av anorexi- och bulimivården

i länet och man har av den anledningen inte svarat på enkäten. Den öppna

psykiska barn- och ungdomsvården (PBU) i Stockholms läns landsting som ingår

i en särskild omsorgsnämnds verksamhet, har dock besvarat enkäten för sin

PBU-verksamhet i länet. När det gäller de enkätsvar som har kommit in finns

ett bortfall på ett till fem landsting för olika frågor, vilket benämns internt bortfall

i denna redogörelse.

Enkäten är en upprepning av den enkät som skickades till landstingen 1993

och innehåller frågor ställda till barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), vuxenpsykiatrin,

primärvården, barn- och ungdomsmedicin, gynekologiska kliniker,

internmedicin samt till andra somatiska kliniker. Enkäten har skickats till landstingens

centrala kanslier, som i sin tur har ombetts vidarebefordra den till berörda

enheter. I vissa fall har ärendet handlagts på central nivå i landstingen.

P.g.a. en viss osäkerhet i handläggningen samt att det förekommer både ett externt

och ett internt bortfall av enkätsvaren måste resultaten tolkas med för-

Behandling ✹ Ett liv av vikt 83


siktighet. Det är inte heller möjligt att göra helt korrekta jämförelser mellan de

svar som lämnades 1993 respektive 1998. Vissa tendenser och mönster kan

dock urskiljas.

En särskild enkät skickades också våren 1998 till 32 enheter som är specialiserade

på patienter med anorexi och bulimi inom barn- och ungdomspsykiatri

och vuxenpsykiatri. Svar erhölls från alla utom en enhet. Tio enheter utgjordes

av enbart BUP, 15 enheter av enbart vuxenpsykiatri medan 6 enheter omfattade

både barn- och vuxenpsykiatri. Tre av enheterna drevs i privat regi. 23

enheter hade slutenvård.

En inventering av vårdenheter i landet har under året också gjorts av Riksförbundet

för anorexi och bulimi. En sammanställning av denna inventering redovisas

i bilaga 1.

Behandlingsgruppen Oasen i Alingsås är ett exempel på en enhet med en utvecklad

vårdkedja. Gruppen tar emot såväl ungdomar som vuxna i ett team

med sjuksköterskor, undersköterska och läkare med dagverksamhet där även

sjukgymnastik ingår. Fysiskt nedgångna ungdomar kan läggas in på BUP i Borås

och återkomma till Oasen för eftervård. För vuxna sker motsvarande i kontakt

med en psykiatrisk avdelning vid Alingsås lasarett.

Insatser inom landstingen

Barn- och ungdomspsykiatrin

Enligt enkäten var 867 patienter, PBU-mottagningarna i Stockholm inräknade,

aktuella under en dag i mars 1998 i den öppna barn- och ungdomspsykiatriska

vården. 36 patienter vårdades i den slutna vården. 1997 var det totala

antalet vårddagar i sluten vård 4841. Genomsnittet för de 14 landsting som

har besvarat frågan var 346 vårddagar. I enkätsvaren ingår inte den sektoriserade

slutna och öppna barn- och ungdompsykiatriska vården i Stockholms läns

landsting.

När det gäller antalet speciella team inom klinikerna för behandling av ätstörningar

har dessa ökat från 1993 till 1998. 1993 uppgav hälften av landstingen

att det förekom sådana team. 1998 hade cirka 90% av landstingen

speciella team.

Beträffande personalens kompetens att behandla ätstörningar och tillgång-

84 Ett liv av vikt ✹ Behandling


en till resurser i övrigt bedömer, både 1993 och 1998, en majoritet av landstingen

personalens kompetens som tillräcklig. Resurserna för behandling av ätstörningar

generellt sett ansågs dock vara otillräckliga vid båda tillfällena.

Åtta landsting besvarade frågan i enkäten om beslut har fattats under 1998

om införande av nya verksamheter. Exempel på nystartade eller kommande

verksamheter är etablering av vårdprogram för ätstörningar i samverkan med

bl.a. vuxenpsykiatrin i landstingen och utveckling av samarbete över klinikgränserna

mellan BUP, vuxenpsykiatri och barn- och ungdomsmedicin. I

sjukvårdsområdet Lund/Landskrona/Orup planeras ett centrum för ätstörningar

som bygger på samverkan mellan BUP och vuxenpsykiatri. I landstinget

Dalarna finns en temagrupp inriktad på kompetensutveckling,

kvalitetsutveckling och vårdprogram/policyfrågor för patienter med ätstörningar.

Temagruppen består av representanter från fyra öppenvårdsmottagningar

och den länsgemensamma akut- och familjenheten.

Vuxenpsykiatrin

I vuxenpsykiatrin användes 1997 totalt 11 048 vårddagar för behandling av patienter

med ätstörningar. 17 landsting har besvarat frågan. Genomsnittet för dessa

landsting uppgår till cirka 650 vårddagar, vilket är betydligt fler än vad BUP

redovisar (346).

I mitten av mars 1998 vårdades i genomsnitt tre patienter per landsting i slutenvård

och 86 patienter hade kontakt med öppenvården. Det totala antalet

patienter i slutenvård var 59 och i öppenvård 1199 (antalet landsting som bevarade

frågan för öppenvården är 14 och för slutenvården 17).

1998 hade 83 % av landstingen särskilda team inom allmänpsykiatrin för

behandling av patienter med ätproblem. I de landsting som saknar sådana team

hade samtliga minst en resursperson med särskild kompetens och speciellt intresse

för ätproblem. 1993 hade hälften av landstingen speciella team för ätstörningar

inom allmänpsykiatrin. I alla landsting fanns minst en resursperson med

speciell kompetens. Antalet speciella team för ätstörningar har således ökat

även inom vuxenpsykiatrin i landet.

När det gäller personalens kompetens att behandla ätstörningar så anser

2/3 av de landsting som har besvarat frågan 1998 att de inte hade adekvat kompetens

för behandling av ätstörningar. Fler bland personalen bedömde sin kom-

Behandling ✹ Ett liv av vikt 85


petens som otillräcklig inom vuxenpsykiatrin, jämfört med situationen inom

BUP. Det framkommer vidare att 70% av landstingen anser att de samlade resurserna

är bristfälliga, trots tillgången på resurspersoner.

1993 ansåg man i allmänhet att man hade adekvat kompetens eftersom det

i alla landsting fanns någon kunnig resursperson. Däremot påpekade företrädare

för vuxenpsykiatrin 1993 i hälften av landstingen att resurserna var otillräckliga.

En tänkbar tolkning av svaren som lämnades 1998 är att personalens behov

av ökad kompetens har tilltagit mot bakgrund av en ökad medvetenhet om

ätproblemens komplexitet.

Exempel på verksamheter som har tillkommit under 1998 är vårdprogramarbete

i samverkan med BUP; dagverksamhet med BUP, barn- och ungdomsmedicin

och annan medicinklinik. Man arbetar även med kartläggningar och

prövning av olika behandlingsmetoder samt kompetensutveckling av personal.

Primärvården

Den första kontakten för patienter sker vanligen med primärvården, som utgör

en frontlinje för att upptäcka och sätta igång processer i olika professionella

nätverk för att stödja och behandla patienten utifrån ett helhetsperspektiv.

I fyra landsting uppger primärvården att man har en speciell verksamhet i

form av särskilda team för ätstörningar. Ett landsting uppger öppenvårdsmottagning

med dagvård och gruppverksamhet. I övrigt samarbetar man i förebyggande

syfte med skolhälsovård, barn- och ungdomsmedicin, ungdomsmottagningar

m.fl. Volymen av verksamheten har inte redovisats i enkäten.

Barn- och ungdomsmedicin

Ungefär hälften av landstingen svarar att de behandlar ätstörningar inom barnoch

ungdomsmedicin, som i många fall står för den kontinuerliga somatiska

kontrollen av patienterna och de medicinska insatser som krävs. Det förekommer

vanligen ett nära samarbete mellan de barn- och ungdomspsykiatriska och

barn- och ungdomsmedicinska klinikerna. Antalet vårddagar i sluten vård uppgår

till 1226 totalt för de 15 landsting som har besvarat frågan, med ett genomsnitt

på cirka 80 vårddagar.

Övriga kliniker

86 Ett liv av vikt ✹ Behandling


Övriga kliniker och specialiteter som kommer i kontakt med patienter med ätstörningar

är internmedicin, gynekologiska kliniker och andra somatiska kliniker.

Det finns ett relativt stort bortfall i enkätsvaren för dessa kliniker 1998.

Man kan konstatera att internmedicin hade totalt 1130 vårddagar (i 15 landsting),

gynekologi har sex vårddagar (15 landsting) och andra somatiska kliniker

hade 24 vårddagar (11 landsting).

Insatser för anorexi och bulimi vid

specialinriktade enheter

Patientvolym, antal vårddagar och väntetider

I mitten av mars 1998 vårdades totalt 81 patienter vid 23 specialenheter som

bedrev sluten vård. Detta innebar i genomsnitt fyra patienter per enhet. Det totala

antalet vårddagar under 1997 var 18 800. I öppen vård var totalt 481 patienter

aktuella vid enheterna. Av de 23 enheter som bedrev sluten vård har 12

besvarat frågan. Sex av dessa uppgav att de hade kö/väntelista till enheten. I genomsnitt

har de enheter som har kö en väntetid för icke akut behandling på i

genomsnitt 130 dagar, med en stor variation mellan svaren.

Hälften av specialenheterna ansåg att den egna enheten hade tillräckliga resurser

för behandling av anorexi/bulimi. Var tredje enhet hade beslutat om en

utökning av den nuvarande verksamheten. Endast 25 procent av enheterna ansåg

dock att den offentliga vården i övrigt i det egna länet hade tillräckliga resurser,

vilket stämmer i stort sett med både barn- och ungdomspsykiatrins och

vuxenpsykiatrins uppfattningar.

Behandlingsformer

Behandlingsformerna är individuellt anpassade och har inslag av olika metoder,

ofta i kombination med varandra. Gränserna mellan den vård som bedrivs

vid BUP och vuxenpsykiatri har med åren blivit alltmer flexibla och behandlingsformerna

redovisas inte alltid separat för barn- och ungdomspsykiatri och

vuxenpsykiatri.

De vanligaste behandlingarna består i matträning och kognitiv terapi, ofta

i kombination. Kognition innebär inhämtande och bearbetning av kunskap och

terapin syftar till att ändra sätt att tänka om sig själv, om tillvaron och framti-

Behandling ✹ Ett liv av vikt 87


den. Familjeterapi och gruppterapi är andra relativt vanliga metoder. Dessutom

tillkommer sjukgymnastik, massage, social träning, bildterapi, stödsamtal

etc. Farmakologisk behandling är mindre vanlig och anges endast av tre enheter.

Det är då antidepressiva medel som används, särskilt de nya s k SSRI-preparaten,

dvs serotoninåterupptagshämmare.

Drygt hälften av enheterna uppger att det finns behov av ytterligare behandlingsformer

såsom mer dagvård samt möjligheter till ätträning och köksträning.

Utomlänsvård

I genomsnitt har 32 procent av specialenheternas vårddagar använts för utomlänsvård,

d v s för sluten vård av patienter från annat landsting. Denna volym

motsvarar sannolikt den totala mängden utomlänsvård i Sverige för berörda patientgrupper.

Elva landsting uppgivit att de haft kostnader för utomlänsvård under 1997.

Genomsnittskostnaden för denna vård var cirka 900 000 kronor. Alla landsting

utom ett har en kostnad som understiger 1 500 000 kronor. Det landstinget

hade en kostnad på nästan tre miljoner, det hade också skickat flest patienter

till andra län för vård. Övriga landsting hade i genomsnitt skickat 4 patienter

under 1997. Dessa siffror talar för att landstingen anser sig klara en större del

av behandlingen av patienter med ätproblem inom sitt eget område. Redovisade

väntetider tyder dock på att kapaciteten inte räcker till.

Förebyggande verksamhet

När det gäller förebyggande verksamhet har nästan alla specialenheter (95%)

rådgivande eller förebyggande verksamhet. Den består ofta av regelbunden kontakt

med skolor och skolhälsovård, handledning och kunskapsförmedling till

skolans personal, föredrag till föräldrar och olika utbildningsinsatser. Motsvarande

kontakt med idrottsföreningar redovisar en del enheter. Regelbunden telefonrådgivning

är ett viktigt inslag inom flertalet enheter.

88 Ett liv av vikt ✹ Behandling


Sammanställning av all slutenvård för

ätstörningar

TABELL 7. VÅRDTILLFÄLLEN I SLUTEN VÅRD TOTALT I SVERIGE MED ANOREXI ELLER

BULIMI SOM HUVUDDIAGNOS.

1988 1990 1992 1994 1996

Anorexi män/pojkar 30 40 31 29 31

Anorexi kvinnor/flickor 572 669 660 653 596

Anorexi totalt 602 709 691 682 600

Bulimi m m män/pojkar 213 190 169 119 86

Bulimi m m kvinnor/flickor 423 347 368 397 379

Bulimi m m totalt 636 537 537 516 465

Antal vårdtillfällen är i stort sett oförändrat under tiden 1988 till 1996 för kvinnor

vad gäller såväl anorexi som bulimi. För män med anorexi är antalet vårdtillfällen

också relativt konstant under perioden och de utgör endast omkring

en tjugondel av vårdtillfällena för kvinnor med anorexi. Bulimidiagnosen finns

inte separat redovisad i statistiken från Socialstyrelsens sjukvårdsregister, utan

ingår i redovisning av andra ätproblem. Det är därför osäkert om halveringen

av antalet vårdtillfällen för män under perioden innebär att just patienter med

bulimi har minskat. För kvinnor är antalet vårdtillfällen med diagnosen bulimi

m m väsentligen oförändrat.

TABELL 8. VÅRDTILLFÄLLEN I SLUTEN VÅRD FÖR PATIENTER MED ANOREXI FÖRDE-

LAT PÅ MEDICINSKA SPECIALITETER. SOCIALSTYRELSENS REGISTER.

Specialitet 1988 1990 1992 1994 1996

Internmedicin 100 119 150 172 154

Barnmedicin 199 214 171 180 136

Kvinnoklinik 11 6 2 7 3

Psykiatri 270 318 328 351 288

Barnpsykiatri 89 133 122 115 128

Övriga 29 18 51 40 38

Behandling ✹ Ett liv av vikt 89


Sluten vård ges vanligen inom vuxenpsykiatrin, därnäst kommer barnmedicin,

internmedicin och barnpsykiatri. Beläggningarna varierar något mellan

åren med ingen påtaglig trend kan avspeglas. Beläggningstalen från redovisningen

i regeringsrapporten 1993 har uppdaterats och skiljer sig något från de

siffror som redovisas här. Detta beror på att registret vid Socialstyrelsen drevs

utan personnummer fram till 1992 och landstingen skickade sedan in nya korrigerade

uppgifter.

TABELL 9. PATIENTER I ÖPPEN SAMT SLUTEN VÅRD UNDER EN DAG 1998 RESPEKTI-

VE 1997, SAMT ANTAL VÅRDDAGAR I SLUTEN VÅRD 1997 OCH 1992

Uppgifter om specialinstitutioner för 1992/1993 saknas ovan. Dessa institutioner

ingick då i det material som lämnades totalt för BUP och den vuxenpsykiatriska

vården. De går således inte att urskilja i beräkningar och beskrivningar

på samma sätt som har skett 1998.

Ovanstående figur visar att antalet patienter i öppenvård, i slutenvård samt

antalet vårddagar för behandling av ätstörningar har ökat från 1993 till 1998.

Vad gäller antalet patienter i slutenvård är dessa troligen fler än 176 stycken

mot bakgrund av att det både föreligger ett externt och ett internt bortfall i undersökningen

1998 av anorexi-bulimivården i länet.

90 Ett liv av vikt ✹ Behandling

Antal patienter i Antal patienter i Antal vårddagar

öppenvård slutenvård slutenvård 1997

18 mars 1998 18 mars 1998

(antal 1993) (antal 1993) (antal 1992)

BUP och PBU 867 (735) 36 (42) 4841 (8000)

Vuxenpsykiatri

Special-

1199 (1523) 59 (146) 11.048 (19.000)

institutioner

Barn- och

1481 (se nedan) 81 (se nedan) 18.800 (se nedan)

ungdomsmedicin 1226 (2.700)

Internmedicin 1130 (1.700)

Gynekologi

Övriga somatiska

6 (uppgift saknas)

kliniker 24 (uppgift saknas)

Totalt 3.547 (2.258) 176 (188) 37.155 (31.400)


Stockholms läns landsting

I Stockholms läns landsting har en utredning genomförts som utarbetat förslag

till en förbättrad organisation av anorexi-bulimivården i länet.

Målet är att utveckla en vårdstruktur som fokuserar på patienternas behov.

Det ska bli lättare för patienten oavsett vilken vårdgivare hon/han först träffar.

Det brister som finns idag gäller främst barn- och ungdomssidan.

Den specialiserade vården byggs upp kring två ätstörningsenheter som ska

ta emot patienter i alla åldrar och bestå av både öppen vård och dagvård. En

av enheterna har resurser för sluten vård. Kontakt för rådgivning ska kunna tas

direkt av dem som har ätstörningar, av deras anhöriga etc.

Båda enheterna ska erbjuda vårdprogram som innehåller såväl psykiatrisk

som somatisk vård, samt verka för att patienten på eget initiativ kan vända sig

direkt till enheterna för rådgivning.

Personer med lättare ätstörningar ska kunna få stöd och rådgivning i primärvården,

vid ungdomsmottagningar och inom skolhälsovården. Primärvården

och PBU ska var första linjens hälso- och sjukvård och ska också kunna

behandla många fall.

Patienter som har psykiatriska sjukdomar eller störningar som dominerar

sjukdomsbilden ska tas omhand inom barn- och ungdomspsykiatrin eller allmänpsykiatrin

och med stöd från de specialiserade ätstörningsenheterna.

Behandlingsforskning

För att utveckla kunskapen inom behandlingsarbete har ett samlat forskningsprojekt

under benämningen SUFSA (Samordnad Utvärdering och Forskning

vid Specialenheter för Anorexi/bulimi) initierats. Datainsamlingen till

SUFSA inleddes nyåret 1996 och kommer att avslutas vid nyår 2001. I november

1998 deltar 14 specialenheter, vilka tillsammans utgör en övervägande

majoritet av landets specialenheter för vuxna personer med ätstörningar. Projektets

två huvudsyften är att undersöka effekterna av den behandling som bedrivs

vid de olika klinikerna samt att relatera dessa resultat till

behandlingsmetoder och patientkaraktäristika.

SUFSA har ett nära samarbete med ett motsvarande projekt avseende behandling

av ätstörningar bland ungdomar, SAMÄT. Vidare ingår både SAMÄT

och SUFSA i ett europeiskt forskningssamarbete omfattande 19 länder, avse-

Behandling ✹ Ett liv av vikt 91


ende behandling av ätstörningar

inom EU. SUFSA och

SAMÄT ligger också till

grund för utvecklandet av

ett nytt nationellt kvalitetsregister

för ätstörningsbehandling,

RIKSÄT.

I insamlandet av material

till SUFSA och SAMÄT

deltar alltså ett antal självständigt

arbetande behandlingsenheter.

Det finns en

projektledningsgrupp knuten

till respektive projekt

och arbetet samordnas av

FoU-enheten Psykiatri och

habilitering vid Örebro läns

landsting. Den projektledningsgrupp

som leder arbetet med RIKSÄT består av en sammanslagning av de

två projektledningsgrupperna för SAMÄT och SUFSA.

Sammanfattning

Behandlingsresurser

Behandlingsresurser för ätstörningar har under 1998 inventerats genom två olika

enkäter. Den ena enkäten ställdes till samtliga 22 sjukvårdshuvudmän/ landsting

i landet och den andra ställdes till 32 specialenheter inom psykiatrin. 19

sjukvårdshuvudmän/landsting och 31 specialenheter besvarade sin respektive

enkät.

Inom barn- och ungdomspsykiatrin var totalt 867 patienter aktuella under

en dag i mars 1998. 36 patienter vårdades i den slutna vården. 1997 var det totala

antalet vårddagar i sluten vård i genomsnitt 346 vårddagar per landsting.

Antalet speciella team inom klinikerna för behandling av ätstörningar har ökat

från 1993 till 1998 och personalens kompetens att behandla ätstörningar och

92 Ett liv av vikt ✹ Behandling


tillgången till resurser i övrigt har både 1993 och 1998 bedömts som tillräcklig.

Resurserna för behandling av ätstörningar generellt sett ansågs dock vara

otillräckliga vid båda tillfällena.

I vuxenpsykiatrin användes 1997 totalt 11 048 vårddagar för behandling

av patienter med ätstörningar och i mitten av mars 1998 vårdades i genomsnitt

tre patienter per landsting i slutenvård och 86 patienter hade kontakt med öppenvården.

Det totala antalet patienter i slutenvård var 59 och i öppenvård

1199. Flertalet landsting hade 1998 särskilda team eller särskild resursperson

för behandling av patienter med ätproblem. 1993 hade hälften av landstingen

speciella team för ätstörningar och alla landsting hade en resursperson med speciell

kompetens. Antalet speciella team för ätstörningar har ökat inom vuxenpsykiatrin

i landet.

Av enkätsvaren 1998 framgår att man i mindre utsträckning än 1993 anser

att personalens kompetens att behandla ätstörningar är tillräcklig. 70% av

landstingen anser också att de samlade resurserna 1998 är otillräckliga, vilket

ska jämföras med 50% 1993. En tänkbar tolkning av denna skillnad är att personalens

behov av ökad kompetens har tilltagit i takt med en ökad medvetenhet

om ätproblemens komplexitet.

I fyra landsting uppger primärvården att man har särskilda team för ätstörningar.

Ett landsting uppger öppenvårdsmottagning med dagvård och

gruppverksamhet. I övrigt samarbetar man i förebyggande syfte med skolhälsovård,

barn- och ungdomsmedicin, ungdomsmottagningar m.fl. Volymen av

verksamheten redovisas inte i enkäten.

Ungefär hälften av landstingen svarar att de behandlar ätstörningar inom

barn- och ungdomsmedicin. Det förekommer vanligen ett nära samarbete med

de barn- och ungdomspsykiatriska klinikerna. Antalet vårddagar i sluten vård

uppgår till totalt 1226 för de landsting som har besvarat frågan, med ett genomsnitt

på cirka 80 vårddagar.

Bland övriga kliniker och specialiteter som kommer i kontakt med patienter

med ätstörningar skall nämnas internmedicin och gynekologiska kliniker,

men även andra somatiska kliniker.

I mitten av mars 1998 vårdades totalt 81 patienter vid 23 av de 32 specialenheter

som bedrev sluten vård. Det innebär i genomsnitt fyra patienter per enhet.

Det totala antalet vårddagar under 1997 var 18 800. I öppen vård var totalt

Behandling ✹ Ett liv av vikt 93


481 patienter aktuella vid enheterna. Några av de enheter som bedrev sluten

vård hade en väntetid för icke akut behandling på i genomsnitt 130 dagar. Hälften

av specialenheterna ansåg att de hade tillräckliga resurser för behandling

av anorexi/bulimi. De vanligaste behandlingarna består i matträning och kognitiv

terapi, sjukgymnastik, massage, social träning, bildterapi, stödsamtal etc.

Farmakologisk behandling är mindre vanlig. 32 procent av specialenheternas

vårddagar används i genomsnitt för utomlänsvård vilket torde motsvara den

totala mängden utomlänsvård i Sverige för berörda patientgrupper.

Elva landsting uppgav att de haft kostnader för utomlänsvård under 1997.

Genomsnittskostnaden för denna vård var cirka 900 000 kronor per landsting.

Alla landsting utom ett har en kostnad som understiger 1 500 000 kronor. Nästan

alla specialenheter har rådgivande eller förebyggande verksamhet.

Antalet vårdtillfällen i landstingens slutenvård är i stort sett oförändrat under

tiden 1988 till 1996 för kvinnor vad gäller såväl anorexi som bulimi. För

män med anorexi är antalet vårdtillfällen också relativt konstant under perioden.

Sluten vård ges vanligen inom vuxenpsykiatrin, därnäst kommer barnmedicin,

internmedicin och barn- och ungdomspsykiatri. Beläggningarna varierar

något mellan åren. Antalet vårddagar för behandling av ätstörningar har ökat

från 1993 till 1998 liksom antalet patienter i öppenvård och i slutenvård.

Inom Stockholms läns landsting planeras en omorganisation som utgår från

patienternas behov och som byggs upp kring två organisatoriska enheter.

Behandlingsforskning

Två större forskningsprogram, SUFSA (inriktat på vuxna patienter) och

SAMÄT (inriktat på ungdomar), pågår för närvarande. Syftet med dessa är att

undersöka effekter av den behandling som bedrivs vid olika kliniker i landet

samt att relatera dessa resultat till behandlingsmetoder och patientkaraktäristika.

SUFSA och SAMÄT ligger också till grund för utvecklandet av ett nytt nationellt

kvalitetsregister för ätstörningsbehandling – RIKSÄT.

94 Ett liv av vikt ✹ Behandling


Bilagor


Noter

1) Inventeringen i sin helhet redovisas i artikeln

Epidemiologiska studier av ätstörningar.

Presentation vid Medicinska Forskningsrådets

och Vårdalstiftelsens vetenskapliga seminarium

om utveckling av forskningsområdet

anorexi. Johannesbergs slott 1998-

05-14--15. Artiklar från seminariet kommer

att publiceras i Vårdalstiftelsens rapportserie

under 1999.

2) Theander, S. (1970).

3) Cullberg, J. & Engström-Lindberg, M.

(1988).

4) Råstam, M. & Gillberg, C. (1992).

5) Cullberg, J. & Engström-Lindberg, M.

(1988).

6) Bushnell, J. A., Wells, J. E., et al. (1990).

7) Götestam, K. G. & Agras, W. S. (1995)

8) Götestam och Agras 1995

9) Spitzer, R. L., Devlin, M. J., et al. (1992).

10) Danielsson, M (1998)

11) Mikow 1995; Levine et al, 1994

12) Page 1991

13) Edlund m fl 1994

14) Edlund & Sjödén, 1995

15) Nylander, I. (1971).

16) Undersökningen har gjorts av Claes

Norring och Ingemar Engström, FoU-enheten

Psykiatri och habilitering, Örebro läns

landsting och en fullständig rapport författas

för närvarande (dec 1998).

17) Sylvander, I. Identitetsutveckling, Socialstyrelsen

1982

18) Råstam & Gillberg (1992), Røijen &

Wallin (1996)

19) Genomgången finns redovisad i sin helhet

i artikeln Förebyggande arbete vid ätstörningar.

Genomgång av aktuell forskning.

Artikeln bygger på en presentation vid Medicinska

Forskningsrådets och Vårdalstiftelsens

vetenskapliga seminarium om utveckling

av forskningsområdet anorexi. Johannesbergs

slott 1998-05-14--15. Artiklar från

seminariet kommer att publiceras i Vårdalstiftelsens

rapportserie under 1999.

20) Q90-studien genomfördes 1990 och var

den första i en rad enkätundersökningar som

därefter genomförts vartannat år (Q92, Q94

osv) av en adolescensläkargrupp inom svenska

barnläkarföreningen. Forskningsledare är

doc. Kristina Berg Kelly vid Östra sjukhuset

i Göteborg. I en delstudie görs en jämförelse

mellan tre av de i studien deltagande kom-

Noter ✹ Ett liv av vikt 97


munerna. En sammanfattande artikel om

denna jämförelse återfinns i Ungdomsstyrelsens

årsbok 1996 under rubriken ”Samsyn,

samarbete och samlad strategi utmärker

kommuner där ungdomar trivs”.

21) Carter J, Stewart A, Dunn V, Fairburn C.

(1997).

22) Mann, T et al.

23) En rapport från undersökningen 1998

98 Ett liv av vikt ✹ Noter

författas för närvarande (dec 1998) av Birgitta

Edlund vid Institutionen för folkhälsooch

vårdvetenskap vid Uppsala universitet.

24) Ogg et al. 1977

25) J Sundgot Borgen1991

26) Undersökningen utförs av Leif Öhlund

vid Institutionen för Pedagogik, Umeå universitet

och en rapport författas för närvarande

(dec 1998).


Referenser

Berg Kelly, C (1996) Samsyn, samarbete och

samlad strategi utmärker kommuner där

ungdomar trivs. Hur é läget, Ungdomsstyrelsens

årsbok 1996

Bushnell, J. A., Wells, J. E., et al. (1990). Prevalence

of three bulimia syndromes in the general

population. Psychological Medicine

20: 671-680.

Carter J, Stewart A, Dunn V, Fairburn C.

(1997). Might it do more harm than good?

International Journal of Eating Disorders

22:167-172.

Cullberg, J. & Engström-Lindberg, M.

(1988). Prevalence and incidence of eating

disorders in a suburban area. Acta Psychiatrica

Scandinavica 78:314-319.

Danielsson, M (1998) Skolbarns kroppsuppfattning.

Folkhälsoinstitutet (Delrapport

från studien ”Skolbarns hälsovanor).

Edlund B, Hallqvist G och Sjödén PO, (1994)

Attitudes to food eating and dieting behaviour

in eleven and fourteen year old swedish

children.

Acta pediatrica 83:572-7, 1994.

Edlund B, Sjödén P-O, (1995) Skolungdomars

attityder till mat, vikt, motion och bantning.

Kungälv 1994. Centrum för vårdvetenskap,

Uppsala universitet

Engström, I. Epidemiologiska studier av ätstörningar.

Presentation vid Medicinska

Forskningsrådets och Vårdalstiftelsens vetenskapliga

seminarium om utveckling av

forskningsområdet anorexi. Johannesbergs

slott 1998-05-14--15. Artiklar från seminariet

kommer att publiceras i Vårdalstiftelsens

rapportserie under 1999.

Götestam, K. G. & Agras, W. S. (1995). General

population-based epidemiological study

of eating disorders in Norway. International

Journal of Eating Disorders 18:

119-126.

Levine, M P, Smolak, L & Hayden H. (1994)

The relation of sociocultural factors to eating

attitudes and behaviours among middle

school girls. Journal of Early Adolescens, 14

(4): 471-490.

Mann, T et al. ”Are two interventions worse

than none?” Health Psychology Vol 16.

No 3 215-225

Mikow, V.A. (1995) Adolescent nutrition

and physical fitness. Selected indicators. Findings

for 9th - 12th grade students from the

1993 North Carolina youth risk behaviour

survey. Raleigh: North Carolina State Department

of Public Instruction, Division of

Development Services.

Referenser ✹ Ett liv av vikt 99


Nylander, I. (1971). The feeling of being fat

and dieting in a school population. Acta socio-medica

Scandinavica 1:17 26

Page, R.M. (1991) Indicators of psychosocial

distress among adolescent females who

percieve themselves as fat. Child Study Journal,

21(3):203-212.

Råstam, M. & Gillberg, C. (1992). Background

factors in anorexia nervosa: A controlled

study of 51 teenage cases including a

population sample. European Child and

Adolescent Psychiatry 1:54-64.

Spitzer, R. L., Devlin, M. J., et al. (1992).

Binge eating disorder: A multisite field trial

of the diagnostic criteria. International Journal

of Eating Disorders 11: 191-203.

Sundgot Borgen, J. Spiseforstyrrelser blant

idrettsutövere. Norges idrettshögskole 1991.

Sylvander, I. Identitetsutveckling, Socialstyrelsen

1982

100 Ett liv av vikt ✹ Referenser

Theander, S. (1970). Anorexia nervosa: a

psychiatric investigation of 94 female patients.

Acta Psychiatrica Scandinavica supplement

214:1-194.

Wallin, U, Røijen, S. Too close or too separate:

family function in families with an anorexia

nervosa patient in two nordic countries

Journal of Family Therapy, Nov 1996

Wallin, U. Förebyggande arbete vid ätstörningar.

Genomgång av aktuell forskning.

Artikeln bygger på en presentation vid Medicinska

Forskningsrådets och Vårdalstiftelsens

vetenskapliga seminarium om utveckling

av forskningsområdet anorexi. Johannesbergs

slott 1998-05-14--15. Artiklar från

seminariet kommer att publiceras i Vårdalstiftelsens

rapportserie under 1999.

ÖVRIGT

SUFSAs hemsida: http://www.anorexi-bulimi.a.se.

Vårdalstiftelsens hemsida: www.vardal.se


Vårdenheter i Sverige

Sammanställning gjord av Riksförbundet för anorexi och bulimi. KP= Kontaktperson

YSTADS LASARETT

Ätstörningsteamet

Bup och familjemottagningen

Lasarettet

271 82 YSTAD

Tel: 0411-754 04

Fax: 0411-750 86

KP: Ulla Hellqvist

MALMÖ ALLMÄNNA

SJUKHUS

MALMÖ

Tel: 040-33 17 11

KP: Stefan Sundqvist BUP

(blandade platser 6 st)

Tel: 040:33 16 74

KP: Kari Schleimer Vuxenpsyk

(Ätstörningsteam, diskussioner

förs kring en centraliserad

enhet. Besvär med budget.)

UNIVERSITETSSJUKHUSET,

LUND

Sankt Lars Väg, psyk kliniken

221 85 LUND

10 platser inläggning Avd 33

Tel: 046-17 38 36

Fax: 046 17 38 30

KP: Gudrun Sonesson, Birgitta

Amilon

BU; Enheten för Anorexi och

Bulimi

Örnvägen 22 B

227 32 LUND

Tel: 046-17 50 64

Fax: 046-211 21 38

KP: Rütta Holmer

Öppenvårdsavd.

Inläggning; 1 Familj + 1 person

HELSINGBORGS LASARETT

Vux Najaden

BUP mottagningen

Öppenpsyk

251 87 HELSINGBORG

Tel: 042-100 000

KP: Eva Lindsten

LÄNSSJUKHUSET,

HALMSTAD

Psykkliniken

HALMSTAD

Tel: 035-13 10 00

KP: Maria Stavrocinsky

Dagvård under uppbyggnad

Start feb/mars 99. Ingen

åldersgräns

KARLSHAMN INDIGO

Södra fogdegatan 18 A

374 33 KARLSHAMN

Tel: 0454-13942

KP: Lena Appelqvist

Dagvård, Vuxen och Barnpsykiatrin

ÄNGELHOLMS SJUKHUS

Psykiatriska mottagningen

262 81 ÄNGELHOLM

Tel: 0431-810 00

KP: Maria Olsson sökarnr

0740-548 346

Öppenvård, slutenvård vid

behov, samarbete med Anorexicenter

i Varberg.

KALMAR LASARETT

Ätstörningsenheten Anamma

Länssjukhuset i Kalmar

BUP, Anammaprojektet

391 85 KALMAR

Dagvård i Projektform

Tel: 0480-54 713

KP: Carina Jonsson,

Cecilia Lövgren

SKENE LASARETT

Anorexienheten Avd 4

Med Kliniken Skene Lasarett

511 81 SKENE

Tel 0320-192 18

Fax: 0320-406 80

KP: Krister Fransson

2 platser, 1 lägenhet

ÖSTRA SJUKHUSET ANOREXI

OCH BULIMIMOTTAGNINGEN

BUP Kliniken

SU/Östra sjukhuset

Vårdenheter i Sverige ✹ Ett liv av vikt 101


416 85 GÖTEBORG

Tel: 031-343 54 50,

Tel: 031-343 54 59 Sekreterare

KP: Elisabeth Ekefors

Öppenvård, 25 år över gräns

ÖSTRA SJUKHUSET

BARN NEUROSPSYKIATRI

SU Östra

416 85 GÖTEBORG

Tel: 031-37 57 51

KP: Maria Rådstam

Öppenvård

BORÅS LASARETT

Brämhultsv 43

501 82 BORÅS

Tel: 033-16 10 00

Dagvård fr o m feb 99

CENTRALLASARETTET,

VÄXJÖ

Psykiatriska kliniken

351 85 VÄXJÖ

Tel: 0470-588 000

KP: Maud Thorsell

BUP-anorexiteamet

Tel: 0470-58 60 00

KP: Eva Johansson

KROKSLÄTTS

VÅRDCENTRAL

BUP mottagningen

Box 2004

431 02 MÖLNDAL

Tel: 031-86 25 75

KP: Mari-Anne Karlgren

Öppenvård

ALINGSÅS LASARETT

OASEN

Dagvård och öppenvård

Stora torget 3, Gårdshuset

ALINGSÅS

Tel: 0322-66 54 95

KP: Grethe Axelsson

(Halvprivat)

Dagvård

ALINGSÅS LASARETT

Avd 1, psyk

Södra Ringvägen 30

441 83 ALINGSÅS

Inläggning

Tel: 0322-760 00

KUNGÄLVS SJUKHUS

Psykiatriska mottagningen

Fridhemsgatan 33B

442 33 KUNGÄLV

Tel: 0303-98 882, 98 883

KP: Gudrun Larsson

REGIONSJUKHUSET

I ÖREBRO

Anoreximottagningen

Eriksbergsg 4

702 28 ÖREBRO

Tel: 019-15 28 93

Fax: 019-15 28 88

KP: Kerstin Lundström

Öppenvård BUP

Dagvård från och med

årsskiftet 99

KÄRNSJUKHUSET SKÖVDE

Skövde Dagvårdsenhet

Sankta Helenamottagningen

Tel: 0500-43 10 00

KP: Cecilia Lind

Dagvård

UNIVERSITETSSJUKHUSET,

LINKÖPING

Videgården /Ätstörningsenheten

Universitetssjukhuset

581 85 LINKÖPING

Tel: 013-22 50 35

Fax 013-22 50 36

KP: Carl Lago,

Christina Thander

7 inläggningsplatser Dagvård

102 Ett liv av vikt ✹ Vårdenheter i Sverige

STOCKHOLMS

NORRA SEKTOR

S:T GÖRANS SJUKHUS

Psykiatrisk kliniken

Anna Åberg – Wistedet

LÖWENSTRÖMSKA

SJUKHUSET

Specialenheten för Anorexi/

Bulimi

Psykiatriska kliniken

194 89 UPPLANDS VÄSBY

Tel: 08-58 733 000

Fax: 08 590 030 57

KP: Rolf Glant

Öppenvård, Dagvård-

Inläggning

21 platser 8-20

MÄLARSJUKHUSET

ESKILSTUNA

Nyansen

Smedjegatan 16

632 20 ESKILSTUNA

Tel: 016-13 84 55

KP: Ingegerd Andersson

Dagvård

RYBOHOVS SJUKHUS

JÖNKÖPING

BUP

551 85 JÖNKÖPING

Tel: 036-32 31 00vx

KP: Mie Lundqvist

VÄSTERÅS LASARETT

Ålder 18-31

Tel: 021-120 02 95, 17 36 84,

17 55 61

2 årigt projekt

Dagvård & Öppenvård

4 platser BUP

KP: Angela Sellin 021- 17 31 41


STOCKHOLMS SÖDRA

SEKTOR

Huddinge sjukhus

Psykiatriska kliniken

(Röntenvägen 3)

Göran Tidbeck

MOTTAGNINGEN FÖR

ÄTSTÖRNINGAR

Röntgenvägen 3, 6 tr

141 52 HUDDINGE

Tel: 08-585 86 96

KP: Kerstin Strömblad

Dagvård våren -99

EMBLA KLINIKEN

Box 12500

Tel: 08-672 19 76

KP: Krystina Malm

Dagvård, Öppenvård

BJÖRKA BACKE

Väringav 11

193 35 SIGTUNA

Tel: 08-592 516 43

KP: Helene Glant

11 platser inläggning, enbart

bulimi

AKADEMISKA SJUKHUSET

UPPSALA

Avd 88B VUX

751 85 UPPSALA

Tel: 018-66 30 00

KP: Sven Holmgren

VUX 8 platser

BUP 4 platser

Ätstörningsenhet med dagvård

och öppenvård som samarbetar

med barnmedicin.

Barnmedicin;

KP: Barbro Thurfjäll, Ingemar

Svenne

Tel: 018-66 25 32

ULLERÅKERS SJUKHUS

Avd 105

Akademiska sjukhuset

751 85 UPPSALA

Tel: 018-66 21 05

KP: Birgitta Fridholm

Inläggning

ANOREXICENTRUM

Hälsovägen

141 86 HUDDINGE

Tel: 08-585 800 00 vx

KP: Kjell Thoor, Cecilia Bergh

ANOREXIAMOTTAGNINGEN

S:t Eriksgatan 31, 5 tr

112 39 STOCKHOLM

Tel: 08-651 63 02

KP: Mia Andersson

Samtalsterapi

Under året kommer Embla,

Löwenströmska och Danderyds

ätstörningsmottagningar att

organiseras under Stockholms

centrum för ätstörningar.

SERAFTEN

Hatverkargatan 2 D

112 21 STOCKHOLM

KP: Rolf Glant

NORRLANDS UNIVERSITETS

SJUKHUS

(NUS)

Psykiatriska Kliniken

Enheten för ätstörningar

901 85 UMEÅ

KP Karin Bjur

Tel: 090-785 65 44

BUP

KP: Gunnar Skytt

Tel: 090-785 66 53


FREJAGÅRDEN

Backenvägen 140

903 62 UMEÅ

Tel: 090-271 23

KP: Hans Jakobsson

Inläggning 6 platser

CENTRALSJUKHUSET

KARLSTAD

Behandlingsgruppen för A & B

Psykiatriska kliniken

651 85 KARLSTAD

Tel: 054-10 55 80

Fax: 05410 64 43

PSYKIATRISKA SEKTORN

FALUN

Svärsjögatan 23

791 31 FALUN

Tel: 023-49 05 00

KP: Margarta Granbom

Dagvård, återkommande intensivveckor

UDDEVALLA SJUKHUS

KORALLEN

451 89 UDDEVALLA

Tel: 0522-92 701

Fax: 0522-93 078

KP: Katharina Thuresson

Dagvård och öppenvård

Vårdenheter i Sverige ✹ Ett liv av vikt 103


Privata vårdenheter

Följande enheter är privata. För att få behandling på någon av dessa enheter, utan att finansiera

behandlingen själv, krävs remiss med betalningsansvar från landsting eller kommun.

Detta fungerar olika beroende på var man bor i Sverige. Det kan även finnas

möjlighet att försäkringskassan eller privata sjukförsäkringar täcker kostnaderna.

TRELLEBORG VALLBYHAGE

REHAB

Johan Kocksgatan 41 B

231 53 TRELLEBORG

Tel/Fax: 0410-456 90

KP: Agneta & Bo Granqvist

(Privat) Dagvård & Öppen

vård

Möjlighet till inkvartering finns

RÅÅ ANOREXIAPUNKTEN

Långgatan 29

Box 16007

250 16 RÅÅ

Frivillig organisationer

Tel/Fax: 042-26 12 80

KP: Isabella Klevenhag

(Privat) Öppenvård, Dagvård

VARBERG ANOREXICENTER

Karl Nordströmsv 11

432 53 VARBERG

Tel: 0340-62 98 88

Fax: 0340-62 98 94

KP: PO Jonsson,

Birgitta Jonsson

(Privat) Öppenvård

Inläggning 16 platser

104 Ett liv av vikt ✹ Vårdenheter i Sverige

MHE KLINIKEN

Kyrkogatan 33

Box 95

792 22 MORA

Tel: 0250-130 60

Fax: 0250-130 64

KP: Göran Carlsson

(Privat) Intervallinläggning

8 platser + 6 uppföljningplatser

Frivilligorganisationernas uppgifter baseras på att ge stöd och råd till de drabbade och

deras anhöriga samt att arbeta för deras behov. De kan upplysa om den aktuella

vårdsituationen, men ger inte vård.

RIKSFÖRBUNDET ANOREXI

BULIMI

BUONA VITA / PATIENTFÖRE-

NINGEN

ANOREXI & BULIMI

Besöksadress Karl-Gustavsg 19

Postadress: Götabergsgatan 20

411 34 GÖTEBORG

Tel: 031-13 39 53, 13 51 65

Fax: 031- 18 00 90

www.rfanorexiobulimi.o.se

ANOREXI/BULIMIKONTAKT

Regeringsgatan 88

111 39 STOCKHOLM

Tel/Fax: 08-20 72 14

KP: Madeleine Mesterton

INTRESSEGRUPA FOR

KVINNER MED

SPISSEFOSTYRRELSER

Boks 8877 Youngstorget

11028 OSLO NORGE

Tel: 009 47 22 42 22 22

Fax: 009 47 22 42 07 95


Minska förekomsten av ätstörningar - går det?

Ätstörningar ar ett fenomen som väcker starka känslor hos omgivningen

och som med jämna mellanrum också får ett stort utrymme i massmedia.

Anorexi och bulimi ar de mest kända formerna av ätstörningar, men idag

diskuteras också nya former, exempelvis så kallad binge-eating och ätstörning

UNS (utan närmare specifikation). I ”Ett liv av vikt – fem ar senare”

har förekomsten av olika typer av ätstörningar kartlagts. Även undersökningar

som handlar om hur ungdomar i allmänhet ser på sig själva och

sina kroppar redovisas.

Rapportens tyngdpunkt ligger emellertid på hur man kan arbeta för att

minska förekomsten av ätstörningar och diskuterar detta såväl teoretiskt

som med praktiska exempel. Bland annat konstateras att ren information

om ätstörningar bör undvikas men att exempelvis tidig upptäckt är viktig

liksom generellt hälsofrämjande arbete för annat stärka ungdomars

självkänsla.

Rapporten har tagits fram av Folkhälsoinstitutet i samarbete med

Socialstyrelsen på uppdrag av regeringen. Den kan användas i utbildnings-,

fortbildnings- och andra sammanhang där man vill fördjupa diskussionen

om ätstörningar och kunskapen om hur man kan arbeta for att minska

förekomsten av dessa.

Folkhälsoinstitutet 1999:7

Beställningsadress:

Folkhälsoinstitutets distribution

120 88 Stockholm

Fax 08-449 88 11

E-post fhi@strd.se

ISBN 7257-017-2

ISSN 1104-358x

More magazines by this user
Similar magazines