Omfattningen av allergi och annan överkänslighet, 234 kB

Referenser
Diskussion och slutkommentarer
Diskussion och slutkommentarer
Det är inget tvivel om att allergi och annan överkänslighet
under senaste tre–fyra decennierna successivt
har ökat i förekomst i Sverige, liksom i flertalet
andra länder. De sjukdomar som omfattas av
begreppet allergi har nu blivit så vanliga att de räknas
som folksjukdomar.
Det fanns förr en allmänt spridd uppfattning att
astma och hösnuva endast var överklassens sjukdomar.
I sin numera klassiska bok om Catarrhus
aestivalis (1873) skriver Charles Blackley: ”Hösnuva
anses vara en aristokratisk sjukdom, och det kan
inte vara något tvivel om att den, om den inte
enbart berör de övre samhällsklasserna, så drabbar
den sällan, om ens någonsin, några andra än dem
med utbildning”. Han var läkare och led själv av
hösnuva och pollenastma och gjorde många fältstudier
och experiment som han beskriver ingående
i sin bok. Hans inträngande skildring av symtomen
vid hösnuva och astma visar tydligt att de var
självupplevda. Han nämner särskilt att hösnuva var
en sällsynt åkomma och att många läkare aldrig
hört talas om sjukdomen.
I förhållande till sin vanlighet idag har de allergiska
sjukdomarna en tämligen undanskymd plats
i grundutbildningen av läkare och annan vårdpersonal.
Underdiagnostik och underbehandling orsakar
onödig sjuklighet och nedsatt arbetsförmåga.
Dessutom räknas ofta inte allergi och annan överkänslighet
som ”riktiga sjukdomar”, något som
bidrar till att symtomen inte tas på allvar i tid och
försenar adekvata åtgärder.
Orsakerna till den ökade förekomsten och incidensen
av allergi är oklar. Det finns ingen enkel
och entydig förklaring, utan besvären uppstår till
följd av många samverkande faktorer. Avgörande
riskfaktorer är genetiska i kombination med tidig
exponering för ämnen som påverkar immunsystemet
i en riktning som banar väg för allergiutveckling
i stället för tolerans. Denna benägenhet sammanhänger
uppenbarligen med den livsstilsförändring
och med den materiella standardhöjning som
skett sedan femtiotalet. I vårt land började ökningen
av allergisjukdomarna synas först hos dem som
är födda på 60–70-talet (Figur 7). De stora förändringar
i miljön som då inträdde kan sammankopplas
med byggboomen och oljekrisen 1973.
32 Omfattningen av allergi och annan överkänslighet
Ändrade byggmetoder och de nya byggmaterial
som då började användas i stor skala förändrade
inomhusklimatet på ett sätt som gynnat allergiutveckling
på flera sätt.
Miljön och dess påverkan på individen, redan
från födelsen, har radikalt förändrats genom
utveckling av olika skydd mot skadlig inverkan
genom teknisk, kemisk och antibiotisk bekämpning
av skadliga mikroorganismer. Många förändringar
har skett samtidigt inom olika sektorer i
samhället såsom livsmedelsproduktion och livsmedelshantering,
byggande och boende samt inom
hälso- och sjukvården. T.ex. har vaccinationer och
antibiotika kunnat förebygga eller begränsa flertalet
mer allvarliga infektionssjukdomar. Den levnadsstandard
som förr endast var möjlig för de
övre samhällsskikten har idag de flesta innevånare
i de rika länderna uppnått.
Även om våra städer blivit renare tack vare
moderna metoder för uppvärmning med allt lägre
halter av svavelföreningar och sot i luften, har dock
den ökande trafiken medfört ökade utsläpp av kväveoxider,
något som medfört att marknära ozon
bildas vid viss väderlek och luftvägsskadliga koncentrationer
allt oftare uppstår. Detta har sannolikt
den konsekvensen att de som exponeras lättare
utvecklar allergi för andra ämnen, t.ex. pollen, som
de samtidigt utsätts för.
De senaste årtiondenas mycket snabba kunskapsökning
inom medicinen och speciellt inom
immunologin har ökat förståelsen för uppkomsten
av allergi och av symtomen vid dessa sjukdomar.
Det nyfödda barnet förefaller vara särskilt känsligt
för påverkan av olika miljöfaktorer. Det är troligen
de första månaderna som avgör om dess immunsystem
skall utvecklas i allergisk riktning eller ej.
Det är därför som miljön för nyfödda barn, särskilt
de med en ärftlig disposition för astma och allergi,
måste vara så fri som möjligt från sådant som vi
idag vet har ogynnsam inverkan.
De som drabbades av astma på 50–60-talen
löpte stor risk att bli kraftigt invalidiserade. Förloppet
för dem som hade svårare astma blev i allmänhet
allvarligt inte minst på grund av mindre
framgångsrika behandlingsmetoder. De läkemedel
som då fanns hade betydande biverkningsrisker