Avaa tiedosto - Theseus

10
2.2 Andrés Segovia
Andrés Segovias (1893-1987) betydelse för gitarrens tillkomst och utveckling till
ett viktigt konsertinstrument kan aldrig ifrågasättas. Trots att det i början av
hans karriär ännu verkade som ett omöjligt uppdrag, lyckades han utmärkt i att
etablera gitarren som ett jämställt instrument i världens viktigaste konserthus
och musikhögskolor samt skapade en stark tradition och en omfattande repertoar
för de kommande generationerna. Hans anmärkningsvärda strävan ledde
till en legendarisk karriär som en av de allra viktigaste solisterna under 1900-
talet.
Som instrument associeras gitarren oftast med Spanien. Det är inget att undra
över eftersom redan före Segovia hade Francisco Tárrega (1852-1909) lyckats
göra sitt livsarbete inom gitarrspelet. Tárregas elev, Miguel Llobet (1878-1938),
följde i hans fotspår och blev även känd utomlands. Gitarrbyggarkonsten har
alltid haft starka rötter i Spanien. Redan under Tárregas dagar verkade byggare
som t.ex Antonio Torres Jurado (1817-1892) och senare José Ramírez (1858-
1923). Bådas uppfinningar och lösningar är fortfarande väsentliga i konstruktioner
av moderna konsertgitarrer. Utan denna tradition hade Segovia inte kunnat
ta sig an av sitt livsarbete. Det är osäkert, men det påstås även att Segovia
studerade en kort tid hos Llobet (runtom år 1915) trots att han inte medger det i
sin biografi (http://en.wikipedia.org/wiki/Miguel_Llobet).
Tansman kom att tillhöra Segovias mest anlitade tonsättare tillsammans med
mexikanaren Manuel Ponce (1882-1948), spanjorerna Federico Moreno-
Torroba (1891-1982), Joaquín Turina (1882-1949) och Joaquín Rodrigo (1901-
1999), italienaren Mario Castelnuovo-Tedesco (1895-1968) och brasilianaren
Heitor Villa-Lobos (1887-1959). Deras mål var att skapa en ny repertoar för instrumentet
på Segovias begäran. Tiotals andra tonsättare tillägnade också kompositioner
åt honom, men i en mindre grad jämfört med de ovannämnda.
Märkligt nog är flera av Segovias inspelningar fortfarande aktuella trots många
speltekniska misstag och orenheter. De innehåller tidlösa estetiska värden, som
gång på gång framkallar en särskild nostalgi hos lyssnaren. Spridningen av de