Avaa tiedosto - Theseus

24
som komponerades i början av 1900-talet var Manuel de Fallas Homenaje till
minnet av Claude Debussy. De Falla, vars instrument också var pianot, kan
även ha föreställt sig vissa klangmässiga detaljer närmare pianots. Användningen
av lösa strängar betyder att det blir omöjligt att skapa ett vibrato som skulle
inverka på frasens expressivitet. Likheter stöter man även på i Tansmanconcertinon.
Ex 7 (ovan). Tansman: Concertino, 1 sats ”Introduzione”, takterna 42-45.
Ex 8 (nedan). Manuel de Falla: Homenaje, takterna 5-7.
Toccata-satsen (Allegro comodo) är en lättare och mer angenäm helhet än vad
man förväntar sig utifrån satsens namn. De nästan snälla orkesteravsnitten
kontrasteras av gitarrens arabeskartade soloavsnitt som har en tydlig influens
av romantisk rysk pianomusik. I stora drag håller sig satsen till formen A-Bkadens-A
1 -B 1 .
I toccatan förekommer också ställvis otacksamma skrivsätt i solostämman.
Tjocka ackord är ineffektiva med tanke på solostämmans klangmässiga ändamål
och dessutom är de obekväma att spela i det svårgenomträngliga mellanregistret.
En enkel lösning till detta problem skulle vara att minska på de samtidigt
klingande tonerna och göra frasen mer lineär. För övrigt kräver även diverse
andra ställen omarbetning för att kunna fungera på ett så naturligt sätt som
möjligt. T.ex i flera sammanhang har Tansman skrivit flageoletter där gitarren
spelar tillsammans med orkestern. Detta resulterar oftast till att solopartiet blir
ineffektivt genomträngande men däremot kan problemet lösas genom att spela