Avaa tiedosto - Theseus

39
Femte variationen Allegretto grazioso (quasi Mazurka) kunde likaväl vara utgångsläget
för hela variationsstycket. I den har Tansman ändrat alla melodiska
motiv bestående av korta notvärden till 8-delar som ger ett folkmusikaktigt intryck.
Dessutom upprepar han alla fraser bestående av fyra takter två gånger
efter varandra. Satsen är som en liten bagatell som kunde vara ur vilket som
helst av hans små pianostycken.
Sista variationens fuga, Allegro con moto (Fugato), söker sig till samma värld
som variation nr. 4. Slutligen upprepas preludiets tema ännu en aning varierat.
Man skulle kunna spekulera mycket över användandet av tonarter och deras
förhållanden ifall stycket skulle ha komponerats för ett annat instrument än gitarr
(t.ex. piano). Sannolikt skulle originaltonarten i så fall ha behållits men utöver
det skulle en mer komplex bearbetning av tonartsförhållanden skett. Man
kan nog konstatera att med Tansmans högt utvecklade harmoniska tänkande
och skaparkraft var detta variationsverk det bästa han kunde åstadkomma med
tanke på gitarrens tekniska begränsningar och omfång.
I sin helhet är den täta satsföringen mycket krävande och ställer höga nivåkrav
på gitarristens vänsterhandsteknik. Satsföringen i mellanregistret i ett snabbt
tempo är inte idiomatisk och stycket utgör därmed den mest krävande och sensitiva
gitarrepertoaren.
Man kunde även konstatera att stycket är släkt med Lennox Berkeleys (1903-
1989) Theme and Variations Op.77 som komponerades år 1970. Förutom deras
samtida tillkomst och egenskap som variationsverk kan man se deras syfte som
ett framhävande av gitarrens kapacitet att genomföra ett komplicerat musikaliskt
material.
Utgåvan som är tryckt av Max Eschig (M.E. 8043) har redigerats av Alvaro
Company (f. 1931). Han studerade en gång i tiden för Segovia och verkade
även som tonsättare. Hans kompositioner har uppmärksammats i pedagogisk
bemärkelse i flera sammanghang. Companys fingersättningar är konsekventa
och kunde även antas vara kopierade direkt från Segovia.