Avaa tiedosto - Theseus

32
mycket upptagen och om han inte brydde sig om att ta upp ett verk så skulle
knappast någon annan ha gjort det heller. Märkligt är nog det faktum att Segovia
tog upp de tre satserna (Prélude, Nocturne och Valse Romantique) ur
Hommage à Chopin och även spelade in den första av dem på skiva (Decca DL
710167). Dessutom trycktes de tre korta satserna strax därefter som Hommage
à Chopin av Max Eschig (M.E. 7831). Att sammanföra alla fyra satser till en svit
passade mera Segovias estetik än dagens. Ballade utgör ett utmärkt tillskott i
gitarrepertoaren. Den kan knyta samman olika epoker samt utgöra en bra balans
eller helt enkelt vara ett örhänge i ett konsertprogram.
Ballade baserar sig på en form som Chopin var mycket trogen med i sina pianoballader.
Dess övergångar har en särskild expressiv uppgift och kräver
mycket av gitarristen då man snabbt måste växla mellan olika atmosfärer och
stämningar. Tekniskt sett är Ballade mycket krävande för gitarristens vänsterhand.
Snabba ackord- och lägesbyten och svåra fingersättningar förekommer
jämnt.
Redigeraren av utgåvan, Zigante, har valt att placera ut ett par ossia-ställen där
vissa speltekniska knepigheter förekommer. Zigante, som är känd bland gitarrkretsarna
av att föredra fingersättningar som ur vänsterhands synvinkel innebär
tekniska förenklingar. Han har även i Ballade valt att tillämpa många sådana
fingersättningar som utesluter vissa musikaliska tankegånger i själva stycket. I
detta exempel har han placerat ut den högsta stämman (på tredje slaget i första
takten och första slaget i andra takten) på olika strängar. En fingersättning som
Segovia antagligen inte skulle ha valt att göra.
Ex 20. Tansman: Ballade, takterna 33-34.
På grund av flera omständigheter anser jag att Ballade inte är ett helt och hållet
fullbordat arbete. Dessutom blev stycket aldrig känt under varken tonsättarens