Sveriges Radio-magasinet nr 2 2013 (pdf)

KORRESPONDENTERNA
Att ställa sockerskålen i kylskåpet visar sig
vara lösningen på problemet.
Arbetsdagen för Cecilia börjar i sängen
när hon läser Twitter i mobiltelefonen. Morgontidningarna
i Egypten har mycket sällan
nyheter som inte redan finns på de stora
nyhetsbyråerna. Twitter är ett värdefullt
verktyg. Några bloggar i Egypten är bra
källor och snabba med nyheter. Annars är
det kontakter som gäller.
– Du hittar ingen som vill uttala sig om
du inte känner någon som känner någon
säger Cecilia som själv har ett imponerande
kontaktnät. 8.40 kommer sedan första
samtalet från kollegorna i Sverige. Ekot och
aktualitetsprogrammen ringer och planerar
tillsammans med Cecilia dagens nyhetsinslag
och reportage.
Att som journalist bevaka mellanös tern
är utmanande då starka intressen står mot
varandra. Konflikterna är politiska, religiösa
och sträcker sig i flera fall långt bakåt i
tiden. En reporters bevakning blir i sig ofta
föremål för debatter och åsikter.
– Att få kritik från två olika sidor och
tro att det gör en opartisk är en falsk
räddningsplanka. Många journalister blir
ängsliga när de kritiserar en sida, man är
rädd att uppfattas som partisk. Då finns
en risk att hamna i opartiskhetens fälla
och bli gisslan. Man ska vara opartisk men
subjektiv, det är det som kännetecknar en
reporters blick. Jag är subjektiv så till vida
att jag har ett svenskt bagage – jag gör
jämförelser med hur det är i Sverige.
Cecilia menar också att man inte bara
ska låta båda sidor i en konflikt komma till
tals utan man måste även försöka förstå
båda sidor. När det finns en minoritet
måste den få större utrymme än majoriteten
om den är förtryckt eller förföljd somtill
exempel de kristna kopterna i Egypten.
– Man kan ofta definiera ett samhälles
demokratiska utveckling utifrån hur de
behandlar sina minoriteter, konstaterar
Cecilia.
En annan sida av att bevaka Mellanöstern
och dess konflikter är den egna
säkerheten. Cecilia Uddén är inte typen
som reser runt i hjälm och skyddsutrustning
i de stora dreven av journalister som ibland
uppstår. Oftast reser Cecilia lätt med portabel
bandspelare, dator och mobiltelefon.
Hon söker sig fram sina egna vägar och
litar på sin förmåga att förstå kulturen.
– Det kan vara bra att klä sig diskret
utanför de stora städerna. Och ta med
sig mycket vatten, det kan bli över femtio
grader varmt berättar Cecilia. Men hon
presenterar sig alltid som Sveriges Radio
och journalist.
– Det är bättre att säga som det är.
Annars kan man råka väldigt illa ut. Det är
alltså viktigare att kunna tala med folk och
läsa av situationer än att ha skottsäker väst.
Cecilias välkända reportage handlar sällan
om vad som sker i skottlinjen utan berättar
historierna bakom där människorna som är
berörda träder fram och kommer till tals.
För två år sedan sände Cecilia Uddén
direkt i Studio Ett från sin balkong i Kairo
tillsammans med kollegorna Nils Horner
och Agneta Ramberg. Mitt under sändningen
hörs plötsligt jublet stiga då president
Hosni Mubarak meddelar sin avgång.
Nordafrika och Mellanöstern förvånar alla
med gryende demokratirörelser. Protesterna
under våren 2013 leder till att president
Mursi avsätts. Egypten är återigen inne i
ett politiskt mycket instabilt läge, det skjuts
skarpt mot demonstranter och militären
har gått in och tagit över makten i landet.
Det är svårt att se en demokratisk ljusning
tycker Cecilia.
34 #02 2013 sveriges radio magasinet