vinjetter På rätt ställe i livet Hon frågar tills hon får svar. Monica Saarinen ställer makten mot väggen varje vecka i Ekots Lördagsintervju i P1. I våras tog hon över programmet och vill gärna bredda det. Vi följde med till studion. Text Ulrica Bengtsdotter Foto Martina Holmberg 48 #02 <strong>2013</strong> sveriges radio <strong>magasinet</strong>
lördagsintervjun Det är lördag förmiddag och ödsligt i Ekots korridor i <strong>Radio</strong>huset i Stockholm, sånär som på några nyhetssändare och producenten Magnus Westberg som brygger kaffe till gästerna i Lördagsintervjun. Monica Saarinen står vid skrivbordet i kontorslandskapet och ringer receptionen: – Jag vet inte om jag har anmält mina gäster. Det är Stefan Löfven som kommer snart. Ska jag komma ner och hämta dem? Hur är det, kan säpobilarna stå här utanför? Monica Saarinen tog över programmet efter Tomas Ramberg som i flera år hyllats för sina intervjuer med makthavare. För att göra programmet till sitt, vill hon gärna bredda det genom att välja fler gäster utanför politik och näringsliv. Hon verkar som klippt och skuren för jobbet. Med decenniers erfarenhet av samhällsjournalistik i radio och tv, ett stort politiskt intresse och förmågan att bestämt styra en intervju. Man väjer inte för den rösten, eller blicken heller för den delen. Hon utstrålar pondus och effektivitet, men samtidigt vänlighet. Humor och någon slags självdistans finns där också. Rösten är mörk, distinkt och man får intrycket att hon inte säger något i onödan ens när hon småpratar. Det är helt enkelt något respektingivande i rösten, kanske får man det när man som Monica jobbat med direktsändning i 25 år. – Det är direktsändning som gör att jag går igång. Jag är väl lite sjukt dragen till den gröna lampan. Jag är verkligen en människa som ska vara i produktionen. Det är något med det där, det är roligt. Under hela 90-talet kunde vi se henne som nyhetsankare i Aktuellt, men i början på 2000-talet gick hon över till radio och blev så småningom chef för Studio Ett. Där hon nu senast har varit programledare i flera år. »Varför brinner Husby?«, är dagens rubrik och den som ska svara på hur socialdemokraterna ser på kravallerna i Stockholms förorter är partiledaren Stefan Löfven. Han har med sig både en pressekreterare, en statsekreterare och en säpovakt. Monica Saarinen frågar om Stefan Löfven ska på miljöpartiets kongress som hålls just den här helgen. – Nej, jag ska iväg till goda vänner, säger han och helgstämningen sprider sig i kontrollrummets soffgrupp där Löfvens entourage dricker kaffe i pappmuggar. Producent och tekniker sitter på helspänn vid datorer och mixerbord, beredda inför sändning. Den stora klockan tickar. Några minuter före helslag går Monica Saarinen och Stefan Löfven in i studion och värmer upp med ljudtest. De småpratar om arbetstider. – Min pappa var glasmästare och hade industriklockan i sig, berättar Monica. Han var i och för sig egen företagare, men han gick upp klockan fem. Jag har det i mig också, säger hon. Lampan slår om från rött till grönt och Lördagsintervjun är i gång. Efter 32 minuter går en, verkar det som, lättad Stefan Löfven ut i solen, medan Monica Saarinen direkt sätter igång och klipper nyhetsinslag till Ekot av materialet. Lördagsintervjun har rykte om sig att gå på djupet, få fram det som ska fram i ljuset. Men samtidigt är det ofta intervjuvana personer som är med, som till exempel politiker som är dokumenterat bra på att slingra sig. Hur gör man då, när någon som är väldigt slipad hela tiden gör en gir åt sidan i samtalet? – Jag frågar tills jag får svar. I den bästa av världar formulerar man väl om frågan. Om man har en rätt fokuserad precis fråga och man inte får svar kan man säga: »Nej, nu svarade du på en annan fråga, det var det här jag ville ha svar på«. Så får man väl hoppas att det inte blir en maktkamp om formuleringar också. Med politiker är det extremt viktigt hur du ställer frågan. Den ska vara så rak och enkel som möjligt och lämna så pass litet tolkningsutrymme som möjligt. Hur känner du precis före en lördagsintervju? – Mest förväntan, att det ska bli kul att se vart det tar vägen. Jag brukar inte vara nervös före sändning. Men när jag skulle göra den första Lördagsintervjun var jag så nervös att jag kände att gud, jag kommer inte ha kontroll över rösten. Och det hade jag nätt och jämnt när jag hälsade välkommen. Men sedan lugnar ju det där ner sig. Det gäller att ha framförhållning. Denna vår har varit snärjig, säger Monica när vi träffas på hennes minimala rum en dag mitt i veckan. Två gånger har hon varit tvungen att ställa in och den här dagen är det knappt hon hinner med att intervjuas. Monica har jobbat sju dagar i veckan den senaste tiden. Gäster har bokats, hoppat av, bokats om och utan producenten Magnus Westberg hade det inte gått, säger hon. Det är inte lätt att snabbt få folk att komma till Lördagsintervjun. – Jag tror att folk känner att de bör ställa upp, de har svårt att säga nej i det långa loppet, men de vill ha framförhållning. î sveriges radio <strong>magasinet</strong> | #02 <strong>2013</strong> | 49
Change language