Soma - Karolinska Sjukhuset

”Vi märker att patienterna
är mer avslappnade, mer
positiva, behöver mindre
bedövningsmedel.”
3 FRÅGOR
TILL DARRON
HAYLOCK,
ARKITEKT PÅ
FOSTER +
PARTNERS
och som före detta idrottsman har jag haft min
beskärda del av besök på olika kliniker. Närmast
klippkortsåterkommande naprapatbehandlingar,
en korsbandsoperation, en till synes oändlig räcka
rehabiliteringspass. Jag har förstört en trumhinna
och slagit upp min haka och ryckt ut tänder och
vrickat fötter; jag borde inte ha några problem med
medicinska miljöer. Ändå är jag lätt nosocomefobisk:
En obehaglig rysning av sjukhusrädsla gnager längs
ryggraden varje gång jag kliver in på ett sjukhus.
Aldrig känner jag mig närmare döden.
Men alltså inte här, nio kilometer sydost om Bath,
där jag nu står i Physiotherapy & Sports Medicinerummet
och lyssnar på Jonathan Boulton som
berättar om olika maskiner och hur en viss motionscykel
– komplett med syrgasmask – gör det möjligt
för elitidrottsmän att minska syretillförseln för att
kunna rehabiliteringsträna under betydligt förkortade
perioder och därför minska den stress kroppen
utsätts för.
CircleBath är inte som andra sjukhus. Mina lätt
mardrömslika mentala bilder av sjukhuset som en
plats där infekterade och plågade människor sprider
smittor omkring sig – en grotta för de grånade, en silo
för de sjuka – kommer på skam här, där renlighet inte
verkar behöva innebära den där vedertagna antiseptiska,
sterila miljön som alltid tenderar att föra
tankarna till Jeremy Irons skräckinjagande identiska
tvillingar Elliot och Beverly Mantle i David Cronenbergs
psykologiska thriller Dead Ringers. Eller till ett
fängelse. CircleBath för snarare tankarna till något
designhotell och luktar till och med annorlunda än
alla andra sjukhus jag varit på. Jag ser blommor här
och var, och när vi sätter oss för att äta lunch i ljushallen
ackompanjeras menyn (utsökt vildsvampsrisotto
i mitt fall) av en förhållandevis sofistikerad vinlista.
Egentligen är det förstås uppseendeväckande att
jag tycker att det här är uppseendeväckande. Varför
ska faktumet att man befinner sig på ett sjukhus
innebära att man plötsligt inte får ta ett glas vin till
maten (eller en drink för den delen), njuta av välvald
samtida konst och sätta ner fötterna på ett ekgolv
när man vaknar på morgonen? Varför ska man inte
kunna spela tv-spel inför operationen? Varför ska
det inte vara självklart att man behöver en extra säng
på sitt rum så att en nära anhörig kan sova över?
Varför ska man inte få en specialdesignad goodie bag
med sjukhusbrandade skönhetsprodukter när man
checkar in på rummet?
– Ser du hur lamporna är placerade i taket? frågar
Jonathan Boulton när vi en våning upp flyttar oss
mellan två operationssalar. Det var en av diskussionerna
vi hade med arkitekterna. När man ligger på en
brits har man på vanliga sjukhus ofta starka lampor
mitt i ögonen, som bländar en medan man rullas in
för att opereras. Det gör att patienten blir mer orolig,
mer uppskrämd av situationens allvar. Så vi flyttade
ut dem på sidorna i stället, vilket ger ett mycket lugnare
och mer sansat intryck.
Det är sådana detaljer som skiljer CircleBath från
andra sjukhus. Även om det finns vissa detaljer att invända
mot (ett rum där patienter och läkare samtalar
inför operationer erbjuder exempelvis inte tillräcklig
avskildhet; Boulton låter mig veta att de planerar
montera in nya glaspaneler för att komma till bukt
med problemet – ”Vi lär oss allt eftersom”) bidrar
väldigt många smarta lösningar till en rakt igenom
genomtänkt och medmänsklig helhet.
Många av oss föddes på sjukhus,
många av oss kommer även att dö
i en medicinsk miljö. Den första
världen, den sista världen är också
traditionellt den tråkigaste, minst
inspirerande, mest skräckinjagande miljö vi möter
i livet. Det finns fler än 17 000 sjukhus jorden runt –
men hur många av dem tar seriöst konsekvenserna
av de rapporter som visar att helhetsupplevelsen av
sjukhusvistelsen påverkar patienterna på ett sätt som
kan vara svårt att kvantifiera men som läkarna och
sjuksköterskorna märker gör avsevärd skillnad?
– Vi har inte vetenskapliga belägg ännu som visar
exakt vilken påverkan sjukhusmiljön har på patienterna,
förklarar Jonathan Boulton. Men vi märker
CircleBath är ert första sjukhus. Vilka
implikationer hade det för designarbetet?
– Att aldrig förut ha ritat något
sjukhus var en fördel – vi kunde
närma oss byggnadstypen med en
oförstörd blick. Vi ville inte heller
skapa en typisk vårdmiljö utan en
bekväm och välkomnande byggnad,
så vi tog bort alla onödiga skyltar och
andra institutionsbaserade referenser.
I stället för ändlösa korridorer byggde
vi ett centralt, ljusfyllt atrium.
Tror ni på att arkitektur kan fungera
som en del av den medicinska behandlingen?
– Vi tror på arkitekturens möjligheter
att inverka positivt på humöret
och hade som mål att skapa en
avslappnande miljö. När patienterna
slappnar av behöver de mindre
bedövningsmedel och vaknar därför
upp på ett mer bekvämt sätt och i
bättre form. Vi har fått väldigt positiv
respons på det här området från såväl
kirurger som patienter.
Idén om den läkande arkitekturen
låg till grund för Alvar Aaltos sanatorium
i Paimio. Studerade ni sådana
föregångsbyggnader?
– Vi gjorde mycket research, men
med utgångspunkt från patienternas
behov, vilket snarare innebar att inleda
samtal med läkare än att studera
historiska exempel. En viktig aspekt
av sjukhusdesign är att tänka kring
hur byggnaden fungerar inte bara för
människor utan även för maskiner
och sjukhusutrustning. Sköterskornas,
läkarnas och den övriga personalens
arbetsmiljö är också avgörande, vilket
gjorde det lika viktigt att designa
moderna kontor med mycket dagsljus
som själva sjukhussalarna och patienternas
rum.
SOMA O1.11 31