Soma - Karolinska Sjukhuset

PC Jersild: Har vi råd med de äldsta?
Framtidens sjukvård sätter sitt hopp till en snabb teknisk utveckling.
Men vi får inte glömma det viktigaste: mötet mellan läkare och patient.
PC Jersild är författare och
läkare. Bland hans fyrtiotal
böcker hör Barnens Ö och
Babels Hus till de mest kända.
Han är även hedersdoktor
vid Uppsala Universitet och
Kungliga Tekniska Högskolan,
samt ledamot i Kungliga
Vetenskapsakademin.
6 snabba
6Hjärnchip. I mer än
1 000 dagar har en
totalförlamad amerikansk
kvinna haft ett litet
chip i hjärnan som läser av
hjärnans signaler. Med hög
precision har kvinnan kunnat
utföra enkla uppgifter som
att peka och klicka på en
skärm genom att tänka att
hon flyttat markören med
sin hand. Förhoppningen är,
enligt forskargruppen vid
Brown University i Rhode
Island som tagit fram chippet,
att förlamade i framtiden ska
kunna styra exempelvis datorer,
robotarmar eller rullstolar
med tankekraft.
den moderna medicinen har räddat livet på mig två
gånger, hittills. Första gången var när jag som barn fick
en varig öroninflammation som hotade sprida sig in i
huvudet. Kirurgerna lyckades tömma varet genom att
mejsla hål i skallbenet. Andra gången var när jag som tjugoåring
fick lung-tbc. Då botades jag med nya antibiotika.
I generationen före mig var tbc den vanligaste dödsorsaken
bland unga. Jag är därför en varm anhängare av
medicinska framsteg. Men det räcker inte med tekniska
landvinningar. Den som spekulerar om framtidens sjukvård
bör också ta ställning till frågor som: Hur kommer
Sveriges befolkning att se ut de närmaste decennierna?
Vilka sjukdomar är aktuella? Vilka värderingar ska styra
vårdutbudet? Och vad får det kosta?
Vi äldre blir allt fler. Behovet av geriatrik (vården av
gamla) kommer att öka kraftigt. När ungdomen flyttar
från glesbygden medan de äldre stannar kvar, blir det allt
svårare att upprätthålla en god vård. Psykiska sjukdomar
– som i dag tar en tredjedel av resurserna – kommer förmodligen
också att bli vanligare. Inte minst demenser.
Lagstiftningen säger att vård ska ges efter behov.
Denna vackra slogan kan tolkas litet olika – men man kan
knappast acceptera att lindrigt sjuka suger åt sig vård på
svårt sjukas bekostnad. Här finns en motsättning mellan
de medelålders, som har mindre behov av vård, och barn
och gamla som har ett större behov. Ökar privatiseringarna
och privata sjukförsäkringar finns en uppenbar risk
att vård efter behov inte kan upprätthållas.
En annan styrande faktor är patientens ökade självbestämmande.
Vården bestämmer inte längre vad som
ska göras; i stället får vi förslag som vi kan ta emot eller
förkasta. Men för att detta ska fungera måste vi förstå
vad vi tar ställning till. Det kallas ”informerat samtycke”
och kräver stora pedagogiska insatser. Inte minst mot
bakgrund av all vilseledande eller rent av felaktig information
på nätet.
hur ser då det framtida medicinska utbudet ut? Det
finns i dag helt andra möjligheter att titta direkt in i kroppen
och söka efter avvikelser; den tekniken kommer att
förfinas. Vi börjar också kunna ”skräddarsy” mediciner
för individuellt bruk. Avancerad kirurgi kommer att bli
tillgänglig också för äldre. För en rad sjukdomar, som
tumörer, hjärtsjukdomar och stroke, finns i dag effektiva
behandlingar. Den utvecklingen kommer säkert att
fortsätta. För nervsjukdomar, som parkinson, finns också
nya metoder. Stamcellsterapi, som hittills inte hållit vad
den lovat, kommer förmodligen så småningom att hinna
ikapp sina löften. Vaccinationer kommer att användas
inte enbart för att förebygga infektioner utan också mot
alkohol- och narkotikamissbruk. Kanske också mot vissa
psykiska sjukdomar när deras orsaker blir bättre kända.
Finns det då inga avigsidor med en snabb teknisk
utveckling? Absolut, ty hur kommer det viktigaste mötet
av alla – det mellan patient och läkare – att gestalta sig?
För att mötet ska fungera krävs inte minst gott om tid. En
stressad läkare som sitter lutad över datorns tangentbord
kommer aldrig att få den goda kontakt som är nödvändig
för att patienten ska känna tillit. Vårdens splittrade och
usla datasystem utgör inte bara en barriär mellan läkare
och patient utan stjäl oacceptabelt mycket tid. Om den
frågan inte löses riskerar vården att inte kunna utnyttja
de nya landvinningarna.
Kommer människor då alltid att vilja ha en allt mer
sofistikerad vård? Överlevnaden i cancer har ökat tack
vare allt bättre men ofta plågsamma cellgifter. Många
kommer kanske att sätta livskvalitet framför livsförlängning.
Vi vill kanske inte leva en tid extra om vi tvingas
betala med ett utdraget lidande. Dagens läkare tycker
inte om att besvara den sortens frågor. De upplevs som
ett misstroende mot vården – och ofta vet man vad inte
riktigt vad som händer den som avstår från behandling.
Men vi lär bli tvungna att ta reda på det, om vi ska fortsätta
betrakta sjuka människor som mogna och beslutskapabla.
Några svårt sjuka kommer också att vilja ha
hjälp att dö – politiker och läkarkåren kan inte fortsätta
ducka för den frågan.
stora växlar brukar dras på förebyggande åtgärder,
det som kallas prevention. Det är naturligtvis mycket
angeläget att upptäcka en växande cancer i tid – förutsatt
att det leder till förlängd överlevnad. Andra exempel
på god prevention är blodtrycksbehandling, rökfrihet,
bättre livsstil, självmordsprevention och hårdare trafikövervakning.
Däremot är det inte säkert att ny gendiagnostik
– där var och en erbjuds en karta på sin arvsmassa
– kommer att fungera som tänkt.
Vad får det kosta? Sjukvårdens andel av Sveriges
BNP har länge legat under nio procent. Jämför man med
andra välfärdsstater är det ingen hög siffra. Flera länder
i vår närhet ligger på tio kanske elva procent. Så i slutänden
måste frågan ställas hur mycket av sin konsumtion
som de arbetsföra är beredda att avstå ifrån. Tekniska
resurser kommer att finnas – men har framtidens samhälle
råd med den personalkrävande vården av de allra
äldsta? ■
SCANPIX
58
SOMA O1.11