Soma - Karolinska Sjukhuset

10 SOMA O3.1O
Överläkaren Signe Friesland går
igenom digital dosplanering. Genom
datormodeller tillser man att hög dos
når målområdet medan normalvävnaden
i möjligaste mån skyddas. Stockholm
har av hävd legat långt fram
här. En pionjärer är Anders Brahme,
professor i medicinsk strålningsfysik,
som i början på 80-talet utvecklade
den så kallade IMRT-tekniken: istället
för att skicka en homogen stråle över
en yta på kroppen, kan strålningens
intensitet varieras.
så kallade ”Heyman-packningen”, en speciell
metod för behandling av livmodercancer.
– Nina Einhorn kunde väl i alla fall fått
vara med?! fortsätter Karin Holmlund.
Dosiometrin till packningen bestämdes
experimentellt av fysikern Sven Brenner.
Stockholm var betydelsefullt inom den experimentella
terapin. Mariann förklarar att det
fortfarande används liknande metoder inom
det som kallas brachyterapi.
– Då placerade man radioaktiva stavar i
underlivet. Läkarna utsattes för relativt stor
fara och fick sitta bakom blyskärmar. Det är
modernare metoder i dag, men Heymans
grundtanke finns kvar. Brachyterapi är en
viktig del av den gynekologiska cancerbehandlingen.
3. Avdelningen för extern radioterapi
– Det här är som ni ser en väldigt mansdominerad
miljö, säger Mariann och pekar på
några av korridorens väldiga oljemålningar
föreställande radiumhemspionjärer som
Gösta Forssell (Radiumhemmets grundare
och den som gav radioterapi akademisk
status i Sverige), Hugo Ahlbom (tidig chef
för den allmänna kliniken) och ovan nämnde
Thor Stenbeck.
– Hej, vet du om det finns en enda bild
på en kvinna här? frågar hon och sticker in
huvudet hos amanuensen Karin Holmlund.
Hon fiskar fram en nyckel till den stora
föreläsningssalen. Där är det finast att hänga.
– Nähä, det var fem män till, konstaterar
Mariann och pekar uppfodrande på tidiga
1900-talsikonen James Heyman, överläkare
vid gynekologiska avdelning som införde den
det finns två huvudtyper av strålbehandling:
extern terapi och brachyterapi. Om man
ska sammanfatta skillnaden på en servett
kan man säga att den förra sker med en strålkälla
utanför den egna kroppen (strålkanon),
medan den senare sker med hjälp av radioaktiva
preparat som placeras i, eller i direkt
anslutning till, målområdet via inopererade
katetrar eller nålar. Om det här för länge
sedan alltså kunde vara hälsovådligt för alla
inblandade, använder man i dag en noggrann
efterladdningsteknik. Iridium-192 monteras
i toppen av en rörlig vajer och når det aktuella
området med millimeterprecision. Det
är en teknik som är användbar när det finns
hålrum att arbeta i, som vid prostatacancer
eller gynekologisk cancer.
När vi ska träffa vår första strålpatient
är det dock extern terapi som väntar. I
väntrummet utanför behandlingssal 4 (eller
”strålfyran” som alla säger) skakar vi hand
med 72-årige Åke Nygren från Gärdet. Han
strålas för prostatacancer. Vi sätter oss i ett
minimalt rum, inte större än en telefonki-