18.03.2014 Views

Soma - Karolinska Sjukhuset

Soma - Karolinska Sjukhuset

Soma - Karolinska Sjukhuset

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

36 SOMA O3.1O<br />

recenSiOn<br />

Cancer i kulturen<br />

bok<br />

Philip Roth: Exit Ghost<br />

n<br />

Ålderdom, och att som<br />

sjuklig man åldras med<br />

värdighet, är kärnan i flera av<br />

Philip Roths senaste romaner.<br />

Den nu 77-årige amerikanen,<br />

av många ansedd som den<br />

främsta nu levande författare<br />

som ännu inte fått Nobelpriset<br />

i litteratur, återvänder i 2007<br />

års Exit Ghost (på svenska som<br />

Vålnaden försvinner 2009) till<br />

karaktären Nathan Zuckerman.<br />

Roth låter denna neurotiske,<br />

lätt modifierade inkarnation av<br />

sig själv drabbas av de inte helt<br />

värdiga sviterna av prostatacancer.<br />

Operationen som räddar<br />

Zuckermans liv gör honom<br />

både inkontinent och impotent.<br />

Det senare tycks, som ofta i<br />

Rothsammanhang, ett öde värre<br />

än döden. Sin vana trogen väver<br />

Philip Roth utifrån dessa förutsättningar<br />

också en berättelse<br />

med mängder av lager. Ämnet<br />

till trots: Underhållande.<br />

film<br />

Alejandro González<br />

Iñárritu: Biutiful<br />

n<br />

Hur tar man hand om<br />

sina barn när man själv<br />

ska dö? I Biutiful, den nya<br />

filmen av Alejandro González<br />

Iñárritu, spelar Javier Bardem<br />

en katalansk man och<br />

smågangster som, medveten<br />

om att han snart ska gå bort i<br />

cancer, kämpar för att trygga<br />

sin familjs framtid i ett ruggigt<br />

Barcelona. Cancern är inte<br />

huvudtemat i Biutiful, men<br />

precis som i tidigare Iñárritufilmer<br />

som Babel och 21 gram<br />

blir ögonblicken som på en<br />

sekund ställer tillvaron på ända<br />

utgångspunkten för en berättelse<br />

om livets villkor. Precis<br />

som i de tidigare filmerna är det<br />

också uppenbart att Iñárritu är<br />

en hyfsat svartsynt person. Det<br />

Barcelona Javier Bardem rör<br />

sig genom är inte den klassiska<br />

kulturstaden eller det tapastokiga<br />

turistmeckat. Det är<br />

bakgatornas Barca, den undre<br />

världen fylld av kriminella ligor<br />

och rättslösa, illegala immigranter.<br />

Bardems sjukdom blir<br />

i någon mening en metafor för<br />

den moderna kapitalismens<br />

skuggsida – utslagenhet och<br />

fattigdom som en svulst som<br />

sväljer både människor och<br />

stad. Premiär 19 november.<br />

bok<br />

Annie Liebovitz:<br />

A Photographer’s Life:<br />

1990–2005<br />

n<br />

Annie Leibovitz porträtt<br />

på kändisar har gjort<br />

henne själv till en av fotografvärldens<br />

superstjärnor. Men<br />

när hon gästade Fotografiska i<br />

Stockholm med sin retrospektiva<br />

utställning (och fotobok)<br />

A photographer’s life tidigare<br />

i år, var det inte de närmast<br />

ikoniska, storskaligt presenterade<br />

fotografierna på drottning<br />

Elizabeth, Bill Clinton eller Robert<br />

de Niro som gjorde störst<br />

intryck. Starkast var de små,<br />

svartvita och kusligt vardagliga<br />

bilderna på livskamraten Susan<br />

Sontag, döende i cancer. Liebovitz<br />

har berättat att beslutet att<br />

dokumentera de sista dagarna<br />

i Sontags liv med kameran var<br />

ett sätt att överleva sorgen själv<br />

– genom linsen kunde hon för<br />

något ögonblick skapa distans.<br />

Samtidigt är det just den nakna<br />

närheten i de här bilderna som<br />

gör dem så drabbande: Susan<br />

Sontag, en av 1900-talets mest<br />

betydande amerikanska intellektuella,<br />

nu så skör.<br />

bok<br />

Anders Paulrud<br />

Fjärilen i min hjärna<br />

n<br />

Att dö är sällan vackert.<br />

Anders Paulrud, författare<br />

och mångårig kulturredaktör<br />

på Aftonbladet, berättar i<br />

sin sista roman Fjärilen i min<br />

hjärna om sms:en som börjar<br />

strömma in när han ligger i<br />

sjukhussängen. Människor<br />

som tidigare inte varit honom<br />

nära lättar nu sitt samvete med<br />

några enkla knapptryckningar.<br />

Samtidigt är det här, åtminstone<br />

om vi ska tro Paulrud,<br />

egentligen en kärleksroman.<br />

Lika mycket som den krassa<br />

insikten om att livet snart är<br />

över – efter att ha överlevt en<br />

hjärntumör tar trettio cigg om<br />

dagen i fyrtio år ut sin tribut,<br />

lungcancern är obeveklig –<br />

handlar boken om den livslånga<br />

kärleken till Solveig, kvinnan<br />

som en gång lovade Anders<br />

Paulrud att hon skulle ta hand<br />

om honom när det var dags att<br />

dö. Det som skrivs när man ska<br />

dö är ofta vackert.<br />

tv-serie<br />

In treatment<br />

n<br />

Psykologdramat In treatment<br />

är en av de senaste<br />

årens mest hyllade tv-serier.<br />

I andra säsongen gör cancern<br />

entré i terapisoffan. Psykologen<br />

Paul (en buttert briljant<br />

Gabriel Byrne) tar emot<br />

April, ung arkitekturstudent<br />

alienerad från sina föräldrar<br />

och med dåliga erfarenheter<br />

från tidigare terapi. April bär<br />

på en mörk hemlighet: Hon är<br />

diagnostiserad med lymfcancer,<br />

men har hållit detta hemligt<br />

för familjen. Som så ofta i In<br />

treatment – det är ju ett drama<br />

– utvecklas Aprils samtal med<br />

psykolog Byrne till en komplicerad<br />

relation som går utanför<br />

de traditionella psykolog-klient-ramarna.<br />

Ibland är sådant<br />

nödvändigt. Pauls ihärdighet<br />

räddar sannolikt Aprils liv.<br />

film<br />

Mitt namn är Cancer<br />

ur Yrrol, finns på YouTube<br />

n<br />

Stefan Sauk som koleriskt<br />

rasande man i<br />

SVT:s Lorry är en av 90-talets<br />

svenska humorklassiker. När<br />

Lorrygänget gjorde långfilm<br />

inverterade de namnet – Yrrol.<br />

Stefan Sauk inverterade också<br />

sin karaktär. I en lika kort som<br />

lysande monolog i filmen dyker<br />

han upp som Herr Cancer, en<br />

inkännande, mycket lugn och,<br />

märk väl, finlandssvensk man<br />

som i välstruken vit skjorta<br />

uppmanar oss att med livets<br />

förgänglighet i bakhuvudet se<br />

det fantastiska i vardagen: ”Ni<br />

får förlåta mig, men ni verkar<br />

så vilsna ibland. Som om ni<br />

inte riktigt visste vad det är ni<br />

saknar så förtvivlat. Tills jag<br />

knackar på. Då blir livet plötsligt<br />

väldigt viktigt. Varenda<br />

sekund ska tas till vara. Ett andetag<br />

är ett himmelrike, varje<br />

soluppgång är unik. Alla futtiga<br />

småsaker som varit så viktiga<br />

betyder plötsligt ingenting.<br />

Som om jag hade öppnat en<br />

dörr till livet. Varför har ni inte<br />

öppnat den själva?”<br />

Text: Johan Wirfält

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!