Fördjupning av befintlig farled till Hargshamn - Länsstyrelserna

Artbeskrivning och förväxlingsrisker
Raggsträfset är den taggigaste av de kransalger som förekommer i
Östersjön och storvuxna exemplar med tydliga karaktärer är
omisskännliga. Det vetenskapliga artepitetet kommer från latinets
horridus som betyder skräckinjagande eller förskräcklig. Taggarna sitter i
knippen på stammen och taggar som är längre än stamdiametern är
vanliga, särskilt i plantans övre delar. Raggsträfse är den enda art som har
fler än två rader svepeceller (de taggkransar som sitter direkt under
grenkransarna) och svepecellerna ger också ett oordnat intryck. Plantorna
är vanligen några decimeter höga men i vikar med tät, högvuxen
kransalgsvegetation kan de bli närmare en meter. Raggsträfset övervintrar
troligen huvudsakligen med hjälp av flercelliga bulbiller (stärkelselager)
som sitter runt de rotliknande rhizoiderna. Vid gynnsamma förhållanden
kan antagligen också gröna plantor i reducerad form stå kvar över vintern.
Raggsträfse kan förväxlas med grönsträfse (Chara baltica) som dock har
två välordnade rader svepeceller och i regel enstaka taggar som är kortare
än stamdiametern. En storvuxen, vanligen ljusare grön varietet av
grönsträfse med långa kransgrenar går under benämningen Chara baltica
var. liljebladii. Ibland urskiljs denna varietet som en egen art med det
svenska namnet ”långsträfse” (Chara liljebladii). Det är framförallt
långsträfset som förekommer i de grunda våg- och vindskyddade
mjukbottenvikar där raggsträfset trivs, medan ren grönsträfse ofta växer
något mer exponerat alternativt djupare. Avgränsningarna inom komplexet
baltica-horrida-liljebladii är inte helt utredda och övergångsformer
förekommer ofta. De genetiska studier som utförts har inte kunnat
särskilja arterna (Boegle m.fl. 2010). Späda raggsträfseplantor kan även
förväxlas med kraftiga exemplar av hårsträfse (Chara canescens). Vid en
närmare titt syns dock att hårsträfset endast har lika många barkcellsrader
som grenar medan raggsträfset har dubbelt så många. Enklast ses detta på
att hårsträfset har taggar på varje cellrad medan raggsträfset endast har
taggar på varannan.
Exemplaret till vänster har endast någon enstaka extra tagg mellan de två raderna svepeceller och taggarna på
huvudstammen är för korta för att vara raggsträfse. De flesta av taggarna på stammen sitter dock i grupper och på en
sådan här planta bör man söka igenom flera toppar innan man bedömer den som en övergångsform. Plantan till
höger är en äkta raggsträfse med mängder av taggar i svepet och långa taggar i grupper på huvudstammen.
Raggsträfse i norra Kalmar län Sidan 7 av 62
www.naturvatten.se